#vintagemannen #vintageqvinnan #vintagemannensmat

Avgörande detaljer – något att reta sig på

26 januari, 2021 av Ingemar A, publicerad i #stilskolan, Gentlemannens garderob, Mode, Stil

Det finns vissa detaljer som Vintagemannen är lite extra noga med – eller retar sig på. Djävulen bor ju som bekant i detaljerna. I Stilskolans avsnitt 11 ska jag ta upp några av mina käpphästar som avgör om det blir stil eller inte.

Manschetten ska synas precisa lagom mycket under kavajärmen.

Det är en väldigt elegant detalj, speciellt om den kryddas med snygga manschettknappar. Men hur mycket vitt, eller annan färg, ska sticka ner under ärmen? Syns hela manschetten ser det ovårdat och slarvigt ut. Och är skjortan inte synlig alls blir det lite tomt och ängsligt. Det finns en bra tumregel. Det ska vara lika vitt nedanför kavajärmarna som skjortkragen sticker upp under kavajen där bak.

Kavajen ska inte rynka sig över axlarna

Passform är en viktig komponent i stil. Det ser lika löjligt ut om en kavaj är för liten eller för stor. Därför måste man kolla hur kavajen sitter vid axlarna i en backspegel när man provar den. Eller be någon att ta en bild bakifrån med mobilen. Det ska varken rynka sig överflödigt eller strama över axlarna. Och eftersom det blir oacceptabelt dyrt att låta en skräddare att ändra axelpartiet så får du köpa en annan storlek.

Det ser tomt ut utan slips till kavaj

Vad tycker Vintagemannen är rätt och fel?

Man får gärna gå utan slips eller fluga. Det kan vara jättesnyggt med uppknäppt skjorta till en V-ringad tröja eller på promenad en sommarkväll med tröjan slängd över axlarna. Men till kavaj, och ännu mer kostym, saknas det något som var tänkt att sitta där. Då är en polotröja ett mycket bättre alternativ än en uppknäppt skjorta. Det blir en avslutning och inte ett ”tomt hål” däruppe vid halsen. Det är faktiskt bättre att se ut som en tönt och knäppa kragknappen utan slips, eller bära en s.k. Mao-krage. Vintagemannen hade innan han blev en vintageman nästan alltid en svart T-shirt under kavajen. Det är han inte så stolt över idag. Men han hade också specialbeställt några MTM-skjortor med Mao-krage och bar specialgjorda silverknappar i halsen.

Man hör i debatten att slipsen är så stel och formell och att man blir mer personlig utan. Nu ska ingen försöka inbilla mig att en chef blir mysigare utan slips. Alla vet vem som är chef i alla fall. Det sitter inte i en tygbit på bröstet. Däremot tror jag att många gillar att ha en chef som ser bra ut och inte som en slashas. Då är det faktiskt bättre att bryta helt mot direktörsuniformen och se ut som Jonas Birgersson gjorde under IT-bubblan runt millennieskiftet och gå omkring i en orange Helly-Hansen-tröja. Där skulle en slips vara lika fel som en kostym är utan.

Sveriges mäktigaste män, illa klädda. För långa byxor, illasittande kavajer och en saknar slips. Det är väl bara herr Wall-Enberg i mitten som får någotsånär godkänt. Men de båda andra kanske behöver högre lön för att ha råd att klä sig propert.

Fel och fula skor är inte stil

Svenska affärsmän var förr ökända ute i världen för att ha fula skor. Idag kan män komma i ganska snygga byxor och kavaj och bära nån slags gympadojor till det. Sneakers passar bra till jeans och möjligen chinos, tycker Vintagemannen. Joggingskor passar bra till gympakläder. Men till kostymbyxor ska det vara skitdyra kvalitetsskor. ”Se på Edra skor – andra gör det” var en slogan som skohandlarförbundet körde i många år i mitten av 1900-talet. Slarvigt valda skor avslöjar dig direkt. Så förstör inte ditt uppklädda jag med några slitna, oborstade och för grova skor. Det är inte stil.

Lågt skurna byxor är obekväma

Någon må tycka att lågt skurna byxor är sexigt. Och att det är jättetöntigt med byxor som når upp till midjan. Men innan du yttrar dig så ska du prova ett par gamla kostymbyxor från 50-talet eller tidigare. De går upp till naveln och har rymliga frontveck fram. Jag skulle jämföra dem med mjukisbyxor. Lika bekväma men oerhört mycket mer eleganta. De sitter perfekt på kroppen när man rör sig. Tycker du att det ser löjligt ut med höga byxor så kan du trolla bort midjelinjen med en väst, slipover eller tröja.

*Under den stora stilepoken under 1930-50-talen satt byxknappen i midjan och knäppeknappen i kavajen i höjd med naveln. Det gav en fin balans.*

Senare har det ballat ur. Det här ska föreställa en av ”Sveriges mest välklädda män”, enligt modepressen på 2010-talet. Hmmm.

Västen ska vara tillräckligt lång

Många män skaffar sig en väst för att se lite extra fräcka ut – och det är helt rätt. Både till kostym och udda blazer är västen det plagg som höjer elegansen allra snabbast. Men då ska västen vara tillräckligt lång och skymma skjorta, bälte, hängslen och byxlinning helt. Idag är det vanligt att det lyser fram ett blankt bälte under västen. Det beror på att byxorna är för lågt skurna, så lösningen är inte jättelånga västar utan högre byxor. Och då får man bubbel vinst, både stil och bekvämlighet. Se ovan.

Dessa sk fina (läs skitdyra) märken liksom NK Man borde veta bättre.

Byxor ska inte flagga på halv stång

Vintagemannens verkliga hatobjekt är dessa fritidsbyxor med stora sidfickor som slutar mitt på vaden. Har man dessutom sandaler med ankelsockor till är bilden fullbordad. Jag förstår om hantverkare i byggbranschen tycker att det känns säkrare när byxbenen inte kan fastna i någon farlig spik eller lösvirke. Men låt det stanna där. Antingen har en gentleman hellånga byxor eller så har han shorts som slutar ovanför knäna.

En FrACK ska sitta perfekt

En frack är det plagg som är skapat för att sitta mest perfekt på en man. Både kvinnor och män tycker att man ser oerhört stilig ut. Därför ska fracken sitta perfekt. Det ser löjligt ut om skjorta och hängselstroppar syns mellan byxan och västen. Speciellt om en stor mage putar ut. Då blir det en karikatyr.

Men om nu fracken inte är för liten så är det en viktig detalj man ska vara noga med och det är hur mycket av den vita västen som ska synas. Idag är det vanligt att västen sticker ner under frackrocken och skapar en vit kant runt hela magen. Det är ett oskick enligt Vintagemannens mening. Det ska bara vara vitt mitt fram. Kolla Fred Astaire, 1900-talets kanske bäst klädde man. Hans frackar sitter så perfekt att den vita västen bara syns framåt hur mycket han än dansar och åbäkar sig.

Efter dessa sura uppstötningar kring tjugohundratalets klädtendenser går Stilskolan nu ner för räkning ett tag. Vi får se om det blir en fortsättning i någon form – en bok kanske? I väntan på det får du repetera de tio första blogginläggen. Sök i arkivet sedan början av november 2020 eller klicka här.

Det började med en inledning den 2 november. Det är de där små detaljerna som skapar elegansen

Sen följde:

knapphålsblommor
västar
klockor
hängslen & bälten
skor & strumpor
slipsar, flugor & näsdukar
rockar
hattar & mössor
färger
klädvård och skovård, reparationer och ändringar
detaljer att vara noga med

Ska man hålla stilen måste man sköta sina kläder och grejor

20 januari, 202121 januari, 2021 av Ingemar A, publicerad i #stilskolan, Gentlemannens garderob, Stil

Stil handlar mycket om skicket på kläderna. En trashank med hål på armbågarna eller en solkig lortgris lär inte uppfattas som stilig. Stil som håller över tid är hel och ren. Så avsnitt 10 i Stilskolan kommer att handla om att laga kläder och skor och hålla dem i ordning.

Om man köper begagnat och vintage får man räkna med tre saker, att plagget är smutsigt, att det inte har perfekt passform, och att det kan vara skadat. Vi tar dem i tur och ordning.

vattentvätt är effektivare än kemtvätt

Kan man tvätta allt i vatten? Nej, kanske inte riktigt allt, men mer än du tror. Ylle t.ex. tål 100 grader och inte bara de 30 som det står på tvättmaskinen. Det yllet inte klarar är rörelse i vattnet. Då filtar det ihop och krymper. Det är därför ylleprogrammet bara vaggar tvätten och inte tumlar runt.

Den här inrökta och illaluktande kostymen har Tvättstället i Alvik tvättat i vatten.

Om ett plagg luktar riktigt sunkigt får man börja med att vädra det ordentligt och med ordentligt menas ibland flera veckor. Förr i tiden tvättade man inte alls lika ofta som idag. Då vädrade och borstade man, samt behandlade fläckar. Vi tvättar nästan ihjäl våra plagg idag i nån hysterisk hygienhets. Husmorstipsen talar om både ättika och vodka, men riktig stark odör tar det nog inte död på. Kemtvätt tar inte heller bort lukt. Det är bara vattentvätt som funkar.

Att tvätta en yllekostym är vanskligt. Jag tvättar utan att tveka byxor och väst i maskin. Men kavajen är det kluriga. Där har vi foder, axelvaddar och mellanlägg som kan ta stryk av vattnet. Om slagen är limmade, som på moderna kostymer, kan de alldeles förlora sin form. De måste vara pikerade med stygn. Som tur är finns det, i större städer, kemtvättar som också kan tvätta i vatten. Du får fråga dig fram. Att ta bort äldre knappar och spännen kan också behövas före tvätten. De riskerar att förstöras annars.

Borsta ur plaggen ordentligt (innan du tvättar)

Du anar inte hur mycket skit som kan finnas i en gammal kostym. Man måste borsta den noga både utvändigt och invändigt – i vartenda skrymsle – i fickor, ärmar, fållar, slag. Det är där i smuts och mörker som mal och pälsängrar trivs. Skulle oturen vara framme och du upptäcker små hål i kläderna från insekternas larver så kan du kontakta antingen bostadsrättsföreningen eller fastighetsägaren. Antagligen finns det försäkringar mot ohyra. Och sen får Anticimex rycka ut.

*Klädvårdsmannen dyker upp på balkongen när han köpt något gammalt vintageplagg*

Man kan ändra en storlek upp eller ner

Passformen är det ju ganska lätt att få kläm på så fort man provat ett plagg. Ärmlängd, benlängd och byxvidd är oftast ganska lätt att justera. Generellt kan man säga att en storlek upp eller ner funkar, men inte mer. I moderna plagg finns nästan ingen sömsmån, så där är möjligheterna att lägga ut mindre. Men kommer man till kavajens eller rockens vidd måste man vara lite mer noga när man provar. Ofta finns det några centimeter att ändra kring magen eller så kan man flytta knapparna någon centimeter. Men sitter axlarna fel så ge upp. Det kostar massor av timmar hos skräddaren att ändra axelpartiet, så det är det ytterst sällan värt att göra. Prova alltså alltid en kavaj där du kan se dig själv i en backspegel. Är det mycket rynkor kring axlarna? avstå från att köpa.

Fixa skadorna

Det finns tre typer av skador att se upp med; slitage, hål och ohyra. Kraftigt slitage, t ex en blank byxbak är det inte mycket att göra åt. Är ärmarna lite för långa går det bra att lägga upp dem. Men är de för korta blir det en synlig rand. Är det slag på byxorna så kan man lägga ner dem först, eller så gör man ett lite grunt fuskslag enligt skissen nedan.

Hål kan lappas och lagas

Förr var det vanligt att man lappade kläderna. Är hålet inte för stort och sitter på ett diskret ställe är det fortfarande en bra idé.

Hål kan lagas på många olika sätt. Lappning är det enklaste, Om man inte har överblivet tyg eller laglappar kan man kanske ta en bit inuti plagget. Små hål, som uppkommit av att man fastnat i något vasst eller att malen har ätit, kan fixas med konststoppning – det mest exklusiva och eleganta sättet. Det blir en nästan osynlig lagning, men det kostar många hundra kronor för varje litet hål. Så det gäller att plagget är värt den kostnaden. Jag har tidigare bloggat om konststoppning.

Klädvård – a never ending story

När man väl fått sitt plagg i ordning gäller också tre saker; att hålla dem rena och fräscha, att laga små skador som uppstår samt att se till att inte mal och ohyra äter upp dem.

På antikvariat hittar man gamla böcker fulla med nyttiga med husmorstips. Den här utgavs av staten 1951.

Vädra och borsta efter varje säsong

En vintageman, eller gentleman också för den delen, måste nästan vara som en gammaldags husmor. Hon tog varje höst och vår ut allt ur garderoberna och vädrade, skakade och borstade. Det är så man håller ohyran borta. Så gör vi också. Vi tar fram klädstänger på balkongen och vädrar, tömmer fickor och borstar ur. Plagg som använts lite kanske klarar sig med vädring, men favoritplaggen borstas både utanpå och inuti. Har det uppstått skador så får man själv eller skräddaren fixa dessa. Fläckar behandlas med husmorsknep eller lämnas till tvättinrättning.

Höst och vår byter vi garderob. Då ska allt vädras och borstas innan det hängs ner i förrådet.

Stopp för trasiga strumpor

Strumpor hör till det som slits mest, speciellt yllestrumpor. Då är en stoppsvamp bra att ha. Och stoppgarn i allsköns färger kan man hitta billigt på loppis. Jag brukar alltid köpa minst två par strumpor av samma sort när jag köper nya. När de går sönder lagar jag dem. Men när en strumpa är helt bortom räddning har jag fortfarande tre kvar att slita på ett tag till.

Köp skor som går att reparera

Om man köper randsydda kvalitetsskor kan de hålla i årtionden. Men då måste man sköta om dem. Använd alltid skoblock när de står i skohyllan. Ha inte samma skor varje dag utan låt dem vädra ut. Och lämna dem till skomakaren när de börjar bli slitna. Det första som måste bytas är gummiklacken på hälen, och senare själva sulan. Kvalitetsskor går det utmärkt att reparera flera gånger. Jag brukar förstärka skor med lädersula med en tunn gummisula. Det funkar bättre i vårt klimat.

Skoputsning är en sport som det tävlas i. Spegelblankt ska det vara. Vintagemannen är dock en latkorv som inte tycker att det är så kul att putsa skor. Men han försöker ändå avlägsna smuts och hålla skinnet mjukt, vattenavvisande och hyggligt blankt. Några gånger per säsong har han skoputsardagar när han går igenom alla bruna skor en dag och alla svarta en annan dag. Då får skorna både tvätt, smörj och färg. Dagligen, innan han ska gå ut, tar han fram en putsvante med fårskinn och ger skorna en omgång.

Skaffa dig en låda full med skoputsgrejer för olika typer av dojor

Du kan antingen köpa nya skoblock för dyra pengar eller hitta billiga på loppis.

– Jag måste köpa nya skor till bröllopet, sa sonen. Icke, sa Vintagemannen, lämna in dina finskor till skomakaren så duger de allt att gifta sig i. Att vi sen hittade en klassisk finkostym för 250 kr på en loppis gör ju inte historien sämre. Det blev många tusenlappar över till annat kul.

kläderna får stryk

Skjortor och byxor behöver strykas och pressas. Då håller de stilen längre. En gammal regel för lyckad strykning är de tre T:na: Temperatur + Tid + Tyngd. Vi har tröttnat på moderna ångstrykjärn som efter en tid hostar ut brun sörja på vita skjortor. Det hjälper inte med avkalkning, problemet kommer tillbaka. Istället har vi återgått till gamla strykjärn som är ordentligt tunga. De är sällsynta, men när de väl dyker upp kostar nästan ingenting på en loppis. Men vi köper bara sådana som har termostat.

De tre tunga till höger är bäst. Det tyngsta skräddarjärnet är till kostymer.

Det är svårt att stryka och pressa lite tyngre fodrade plagg som rockar, kappor och kavajer. Därför har vi köpt en ångmaskin. Det är häpnadsväckande hur mycket av skrynklorna som försvinner.

När du läser om alla tvättar, ändringar och lagningar i det här blogginlägget förstår jag om du blir lite trött. Men Vintagemannen är inte så händig. Det enda han gör själv är att vädra, borsta, sy i knappar, stoppa strumpor och putsa skor. Resten lämnar han till duktiga skräddare, tvätterier och skomakare. Man får räkna med att lägga lite pengar på sådan service om man inte kan fixa det själv. Men det är det värt. Om man kan hitta en vintagekostym för 500 kr i en kvalitet som idag skulle kosta 50.000 kr att köpa ny är ju ytterligare 500 kr nästan ingenting för att få plagget snyggt igen.

Nu har Vintagemannens Stil-skola just avslutat kapitel 10. Har du läst de nio första? Du hittar dem i Arkivet under november och december 2020 samt januari 2021.

Vintagemannens årskrönika 2020 – kan det bli värre än såhär?

4 januari, 2021 av Ingemar A, publicerad i 2000-tal, Resor, Vintagemannens mat

Som alla trogna följare vet är Vintagemannen ett koncept på tre ben: Kläder, resor & mat och med hållbarhet som gemensam nämnare. Årskrönikan 2019 hade rubriken; Kan det bli bättre än såhär? Och avslutades med orden; Nu börjar det glada 20-talet. Jojo, den som levde fick se. Men 2020, Corona, Covid och pandemi till trots blev ändå ett år med många glädjeämnen. Utlandsresor och tågluff var det bara att glömma, men då återupptäckte vi Hemestern. Goda restaurangbesök kunde ersättas med läcker kristidsmat i hemmaköket. Och så hade vi varandra, VintageQ och jag, och vi hann med många kul saker som vi gärna återvänder till. Det var bara en sak vi saknade, och det var barn och barnbarn i Solna och Hong Kong. Oron över hur Corona skulle kunna drabba vår familj och samhället släppte inte taget. Men vi klarade oss i alla fall igenom det här året.

Januari

Tänk, i Januari kunde vi bekymmerfritt tågpendla fram och tillbaka mellan Stockholm och Skåne och träffa trevligt Vintagefolk i Malmö. Oj, vad vi saknar det livet. Januari var också månaden när Husmoderns köksalmanack klev in i våra liv och vi började laga kristidsmat från andra världskriget. Varje vecka åt vi något krisartat. Godare än vad du kan tro. Vi har sparat både pengar och blivit mer närodlade på kuppen. Vintagemannens mat var född. Se hela månaden här.

Februari

Kan man inte semestra utomlands, eller inte ens i Sverige, får man ta sig runt i sin hemkommun. Med Ellen Rydelius reseguide Stockholm på 8 dagar från 1930 knatade vi runt i hennes fotspår i flera dagar. VintageQ som bott i Stockholm i hela sitt liv såg staden med nya ögon. Vi besökte nya krogar, vi besåg nya sevärdheter och det var nästan lika intressant som i en ny stad. Vad finns kvar av trettiotalets Stockholm? Ganska mycket faktiskt. Så skaffa dig en gammal guidebok över din hemstad och upptäck den med nya ögon. Vintagemannen hade dessutom en stor shoppingupplevelse när han lät sy en väst av ett hundra år gammalt linnetyg på Götrich Skrädderi. Se hela månaden här.

Mars

Höjdpunkten i mars var att får se boken Tågsemester – Norden Extra allt där vi hade medverkat med ett kapitel från vår resa i Köpenhamn året innan då vi rest runt med Märta Karlgrens guidebok från 1929; Köpenhamn med omgivningar på 8 dagar. Lite snopet var det ju att så få hade möjlighet att tågluffa i somras. Vi fick vi hålla oss hemma som alla andra, så vi fortsatte i Ellen Rydelius fotspår och vandrade runt med hennes bok i Stockholm och bloggade vidare om det. Se hela månaden här.

April

Nu blev det kristid på riktigt för alla i Sverige. Men vi fokuserade på krisen för åttio år sen. VintageQ fördjupade sig i ransoneringslitteraturen och vi gjorde sparsmör, pottkäs av gamla ostkanter och prövade på att gnaga på ramarna. Vi drygade ut och blandade allt möjligt med potatis och morötter. Men det blev jättegott och helt underbara utflyktskorgar med lite experimentell picknickmat. Se hela månaden här.

Maj

Ransoneringen fortsatte och vi prövade hemgjort kaffesurrogat till kafferasten på hemmakontoret. VintageQ läste tjocka böcker och studerade både hamstring och svarta börs-marknaden under kriget. Det finns mycket att lära från tidigare kriser och pandemier. Vintagemannen betonade att när man mer eller mindre är isolerad i sitt hem så är det ännu viktigare att för sin egen skull hålla klädstilen uppe och inte sunka ner sig. Det blir roligare så. Se hela månaden här.

Juni

Hemester och Svemester blev några av årets modeord. Ni får åka max en till två timmar hemifrån, sa Folkhälsomyndigheten. Vilken tur då att Fjärdhundraland, dvs sydvästra Uppland, ligger så nära Stockholm. Precis en timmes bilresa. Vi reste runt där och bloggade om våra äventyr i fyra plus två extra dagar. Massor av kultur, natur och god mat. Denna resa var årets enskilt största höjdpunkt. Vi blev förälskade i området. Speciellt uppskattade vi alla små lokala mathantverkare där vi provianterade till våra måltider. Och det var det tydligen fler som tyckte att vår resa i Fjärdhundraland var intressant för vi fick vara med i både TV, radio och tidningar. Se hela månaden här.

Juli

Nu hade vi fått smak på hemester. De gamla badorterna Waxholm, Saltsjöbaden och Södertälje ligger ju alldeles runt knuten. Och runt dem Bogesundslandet och Sörmlands skogar. Så vi for på utflykter åt olika håll. Inte visste vi att Södertälje ända fram till andra världskriget var en av Sveriges största kurorter. Och att de har ett gammalt badpensionat kvar sedan badepoken – Torpa. Ett toppenställe alldeles vid havsviken. En liten personligt inredd hotellpärla. Och ortens lokalorgan, LT i Södertälje, följde med och skrev om vår resa. Se hela månaden här.

Augusti

Mitt i växtsäsongen åkte vi äntligen till sommarstället på Österlen. Där blev det högtryck för Vintagemannens mat. Vi plockade bär och frukter och saftade och syltade och spritade. Vi gjorde spännande picnicmat och åt en av årets godaste desserter – Norsk havregrynspudding. Smaskens. Se hela månaden här.

September

Årets bild togs i Malmö i augusti av Streetphotomoffe. Tre ”Oldfluencers” med många besökare på nätet; The Urban Hippie Swe och Aging in style och en känd gubbe. Svante har över 57.000 följare medan Maria och jag jobbar på för att komma upp till 10.000. Det här inlägget gav i alla fall nytt rekord för Vintagemannen på Instagram. Bike in Tweed i Stockholm blev inställt pga Coronan, men vi körde ett eget Bike in safety på Österlen i stället. Och när vi ändå var i Skåne for vi till Hälsingsborgs Batteri och Beredskapsmuseet – Kanonerna på Djuramossa. Sveriges topphemliga kustartilleri vid Öresund som kunde skjuta Hamlets slott i Helsingör till grus om de ville. Se hela månaden här.

Oktober

Vintagemannen fyllde 70 år i oktober. Det stora partyt uteblev av begripliga skäl helt och hållet. Det blev en ransonerat lyxig kalasmeny ur Husmoderns Köksalmanack för oss två istället. Och precis som vanligt klär vi upp oss hemma som om vi skulle på stor baluns. Så gör vi vid alla större helger och högtidsdagar. Det kan vi rekommendera fler att göra. Se hela månaden här.

November

I november blev det ytterligare två födelsedagar. Två nyfödda såg dagens ljus. Den ena är VintageQvinnan – dvs VintageQ som skaffat sig egna Instagram- och Facebook-konton och börjat lägga ut sin tjusiga outfit varje dag. Den andra nyfödda är Vintagemannens Stilskola. Från och med nu kommer det små blogginlägg med tips om hur jag gör för att skapa min stil. Det började med blomman i knapphålet, och fortsatte med västar, klockor, bälten & hängslen… En never ending story, tror jag. Hittills är sju kapitel publicerade. Se hela månaden här.

December

Stilskolan fortsatte även i december med skor & strumpor, slipar & näsdukar, hattar & mössor samt ytterrockar. Kolla i arkivet till höger så hittar du alla bloggposterna. Julen blev ju, liksom allt annat, helt annorlunda i år. Inte gick det att samla familjen till ett stort julbord. Så vi tittade som vanligt i våra gamla köksalmanackor för att se hur ett ransonerat julbord såg ut på 40-talet. Och sen tog vi det enklare julbordet och spred ut över tre dagar. Vi har bara gått upp några hekton efter denna jul, inte kilon som vi brukade göra. Detta manar till efterföljd. Se hela månaden här.

Så var det final för i år. Får vi besvära om ett Gott Nytt År 2021. Den här gången törs vi inte göra några utfästelser om det glada tjugotalet. Låt oss hoppas på ett drägligt år där vi alla får vara friska. Det räcker långt.

Fälj oss gärna på på Instagram och Facebook. Vi har många konton nu; Vintagemannen, VintageQvinnan och Vintagemannens mat. Välkommen!

Det är de där små detaljerna som skapar elegansen

2 november, 2020 av Ingemar A, publicerad i Accessoarer, Prisvärt, Stil

Att klä sig snyggt handlar om att hitta välsittande kläder i något sånär matchande tyger. Men att klä sig elegant kräver att man lägger lite extra tid på detaljerna också. Jag menar dels skor, strumpor och slipsar, dels det där lilla småbjäfset som sätter pricken över i; manschettknapparna, näsduken i bröstfickan, klockan, slipsnålen, knapphålsblomman, rockslagsmärket samt att hålla ihop metall och läder. Djävulen bor i detaljerna.

Jag börjar med metall och läder. Har du guldtänder måste du också ha guld i byxbältet, guldklocka, guldspännen på hängslena och guldringar. Även manschettknapparna ska vara i guldfärg. Har du inga guldtänder gäller regeln i alla fall. Håll ihop metallfärgen. Antingen guld och mässing överallt eller silver och stål överallt. Det är utgångsläget. Sen kan man vara djärv och improvisera med att byta ut metallen någonstans på ett effektfullt sätt.

Det är samma sak med lädret. Bruna skor, brunt bälte, brunt klockarmband, bruna handskar, osv. Eller svart rakt igenom. Eller rött, gult, blått, men det är svårare att hitta. Men brunt är en färg med många nyanser. Vill du vara riktigt elegant har du samma ljusa eller mörka nyans överallt. Eller mocka genomgående. När du väl lärt dig spela efter noter går det bra att improvisera med gula handskar till svarta skor.

Det gula i handskarna går igen i rockens rutmönster och strumporna. Trots att jag har svarta skor.

Röda accenter i topp till tå. Föreställ dig ett brunt byxbälte istället. Vardagselegansen skulle ha uteblivit helt. Ett svart bälte skulle möjligen ha fungerat.

Den ljusbruna randen i slipsen går igen i både klockarmband och bälte. Rasande elegant.

Man känner intuitivt om något inte stämmer

Sånt här finlir är det ju egentligen ingen som noterar medvetet och säger: – Va´ fint att du har ett lika blankt och svart bälte som skorna. Men det känns intuitivt när det stämmer. Och det märks om det inte stämmer. Då är det något som skaver och elegansen uteblir. För att inte tala om rena stilbrott, ett par sneakers till en smoking må vara uppkäftigt, men det är inte elegant. En stor fläskig sportklocka, 44 mm i diameter, till samma smoking visar bara hur brackig man är. Men ett litet smalt och nätt armbandsur i guld gör dig till en elegant gentleman. Speciellt om det är guldknappar i smokingskjortan också, både på bröstet och i skjortärmarna.

En rektangulär Omega-klocka och manschettknappar i bergskristall och silver från Cufflinsky

Samma skjorta i olika kombinationer där färgerna återkommer. Notera hur sekundvisaren matchar skjortan. Oj, där blev det visst överkurs.

Manschettknappar kan man aldrig ha för många.

Billiga är de också i de flesta fall, i alla fall om man köper secondhand. Och de är en utmärkt liten sak att skriva upp på önskelistan till tomten. Det kan inte gå fel. De är lätta att lagra och en vacker dag har man något på sig som passar de mest udda manschettknappar.

Alla möjliga former och färger. Alltid finns det något som passar.

Armbandsuret är mannens främsta smycke

Lägg upp ett litet lager med vintageklockor för att ha till olika outfits. Det låter dyrt, kanske du tycker. Visst finns det klockor som kostar en miljon på auktionerna. Men det finns också de som kostar 250 kr. De flesta av mina klockor har kostat hundralappar eller några få tusen. Inte mer än ett par nya brallor alltså.

Klockor från 1930 – 70-talen är klart prisvärda.

Pins är Ett rasande billigt tillbehör

Här ligger prisnivån mellan 10 – 50 kr. Något riktigt unikt märke kan dra iväg till några hundra. Det första av sossarnas förstamajmärken från 1931 i silver är ett sådant. Men Barnens dag i Filipstad från 1940-talet kommer inte att ruinera dig, jag lovar. Du hittar en uppsjö av roliga märken på nästan varje loppis. Börja med att bära ett märke varje dag. Det blir en samtalsöppnare, en conversation piece. Varpadagen t ex. vem kan motstå att kommentera det?

En näsduk ersätter inte slipsen

Näsduken i bröstfickan är också ett billigt nöje. Om man inte är så dum att man går till modebutiken på Fina Gatan och köper en liten tygbit, s.k. pocketsquare, för 500 kr förstås. Fem kronor är ett mer lagom pris för en gammal näsduk, eller ett par tior. Du kan ta vad som helt som matchar eller kontrasterar snyggt och peta ner i bröstfickan. En gång hade jag en rosa Post-it-lapp. Men en näsduk plus färgade skjortknappar ersätter inte en slips om du vill vara riktigt elegant.

Varje dag bläddrar jag fram en lämplig näsduk. 80 st olika små tygbitar. Mer plats än såhär tar de inte.

Det finns fler tillfällen än bröllop för en blomma på kavajslaget

Ett nästan lika billigt nöje är blomman i knapphålet, en boutonniere som det heter på engelska. Det finns flera företag som tillverkar sådana idag, riktigt fina. I Sverige har du John-Henric och J Harvest & Frost. Edward Armah eller Gentlemans Gazette är andra. Googla runt och kolla. Vill du komma billigt undan köper du en vanlig konstgjord blomma i silke och klipper av stjälken. Eller köp en hel bukett eller en näve gamla ljusmanschetter och klipp bort de finaste blommorna. Den rosa nejlikan på vinjettbilden har jag hittat gratis på golvet på ett äldreboende. Sen gäller det bara att hitta på nåt fiffigt sätt att fästa den med en ståltråd och en knappnål på baksidan av kavajslaget.

Ska du på bröllop? frågar folk ofta. Så ovanligt är det med en knapphålsblomma idag.

En blandning av Vintagemannens köpeblommor och sönderklippta ljusmanschetter. Några är hattprydnader eller hårspännen för damer.

Sammanfattning: Vintagemannens Fem bästa tips

Matcha och håll ihop färger, läder och metall. Men matcha inte ihjäl dig, det blir vackert dött. Och gör bara medvetna undantag.
Använd någon accent som Punctum – en fotografisk term för det där i bilden som fångar uppmärksamheten. Det kan vara västen, slipsen, flugan, blomman, näsduken…
Håll igen lite på alla finesser – överdriv inte, som jag har en tendens att göra.
Skaffa massor av accessoarer. De är ofta billiga och lätta att lagra därhemma. Då har du alltid det där lilla extra för att sätta pricken över i.
Köp second hand och vintage i första hand. Du kan få 10 begagnade grejer för samma pris som en ny.

Är det dags för Stil-skolan igen?

Åren 1957 – 72 utbildade Svenska Scoutförbundet tiotusentals svenska ungdomar i stil och ansvar för att kunna fungera bra när de kom ut i arbetslivet. Det handlade mest om en inre personlig stil men ett kurspass handlade om kläder och klädvård. Det kanske är dags att starta Vintagemannens Stilskola? Vad tycker du?