Julbordets fröjder krisåren 1941 och 2020

Vad måste finnas på ett julbord? Hur såg julbordet ut under krigsåren 1939-45 och vad åt vi den här kristidsjulen 2020? I Historieätarnas avsnitt om Beredskapstiden bestod det magra julbordet av ansjovis, sardiner, kryddsill, matjessill, sylta, falsk leverpastej gjord på fisklever och julskinkan av grävling(!). Och så lutfisk med vitsås, ärtor och potatis. Kan det verkligen stämma att julbordet var så påvert och ersättningsprodukterna så udda? Häng med Vintagemannens mat som dyker ner i Husmoderns köksalmanack och Vår Kokbok för att kolla vad som rimligen borde ha funnits på julbordet under kristidsåren.

Före kriget var julbordet överdådigt

Ur Prinsessornas kokbok 1934

Stora Kokboken utkom 1940. I den finns förslag på helgmatsedlar. Julens matsedel är så omfattande att kokboksförfattaren ber oss notera att den är komponerad 1939, dvs före krigsutbrottet. På julafton äter man: smör och flera sorters bröd, olika sorters ost bland dem edamerost, sill- & ansjovisinläggningar eller sillsallad, tomater, dopp-i-grytan och sedan typiska julsmörgårdsbordsrätter efter fritt val tex: kokt saltat kött, pressylta eller julsylta, kalvsylta, medvurst, leverpastej, fläskkorv, bräckkorv, potatiskorv, risgrynskorv, grisfötter, kallt revbensspjäll, kokt rökt svinhuvud, griljerad skinka, kokt potatis, kokta grönsaker, kålsallad, inlagda rödbetor, senap och äppelmos. Och efter det kaffe med dopp. Till lunchen alltså,

Till middag är det 3-rätters som börjar med ett urval av lunchens julbordsrätter, fortsätter med lutfisk med skirat smör, vitsås eller skånsk senapssås, ärtor och potatis. Och efter det risgrynsgröt eller smörbakelser.

På juldagen äter man julbordsrester till lunch och till middag en trerätters bestående av soppa, skinkstek eller stekt fågel och slutligen pudding, glass eller någon finare smörtårta till efterrätt. VintageQ blir mätt bara av att skriva om maten!

sen kom svångremstider

Det kom ut broschyrer och tipsböcker om hur man skulle få till mathållningen under de ransonerade krigsåren.

Med kriget kom ransoneringen. Först ut var kaffe & te som ransonerades från slutet av mars 1940. Efter det gick det fort och till sommaren 1941 var det mesta ransonerat. Åren 1942-43 var läget kärvt och tilldelningen som lägst. Samtidigt var svartabörshandeln omfattande och allmänt spridd. Speciellt blommade den upp före julhelgen. Det konstaterar Johnny Wijk i sin avhandling från 1992. Under kriget var en av Livsmedelskommissionens (LK) uppgifter att hålla koll på och bedöma hur omfattande svartabörshandeln var. För att få en uppfattning om hur många grisar som plockades undan för ”husbehov” jämförde LK statistik på hur många suggor som blivit betäckta med statistik på hur många slaktfärdiga grisar som sedan rapporterades in i systemet. I slutet av 1942 konstaterade LK att under 1940-42 hade så mycket som 569 000 grisar försvunnit. Som jämförelse så slaktades det officiellt ca 1 miljon grisar år 1941. Så nog fanns det julskinka att köpa för den som hade råd. Säkert var det också många som, precis som VintageQs mormor, hade ”släktingar på landet” som de fick skinka av till jul. Men om man inte hade vare sig pengar eller släktingar vad gjorde man då? Husmoderns köksalmanack föreslår åren 1943-45 att skinkan kan ersättas med äppelspäckad kanin. Så var grävlingen kommer från är för VintageQ ett mysterium. Kaninkött föreslås för övrigt även som ersättnings- eller utdrygningskött i syltor.

En guldgruva när en livsmedelskris slår till nästa gång

1942 kom Stora Kokboken med en Kristidsnyckel – ett tillägg till kokboken som visar på hur man kan byta ut ingredienser och dra ner råvarumängder för att anpassa recepten till rådande läge. Kristidsnyckeln har även en hel del nya kristidsanpassade recept och är verkligen guld värd. I Kristidsnyckeln står det tex att när man gör leverpastej så kan man ersätta svinlevern med ”samma mängd av kalv-, ox-, får-, häst, älg- eller rådjurslever eller lever av hare eller kanin”. Med så många alternativ är det svårt att förstå varför en husmor skulle välja fisklever för att baka leverpastej.

Om man får konsistensen rätt är lutfisk en underskattad delikatess.

Hur är det då med julaftonens middag lutfisken? Jodå den finns med som huvudrätt i Husmoderns kökslamanack alla kristidsåren. 1940 och 1941 serveras den med smörsås men från 1942 är smörsåsen utbytt mot mjölksås. 1944 och 1945 föreslås saltad fisk som alternativ till lutfisken. Och efter lutfisken äter man risgrynsgröt med mjölk under hela kriget.

Julaftonsmat som 1941

Husmoderns köksalmanack kan man lita på. 1941 föreslår den menyn ovan för den 24 december. Faktiskt ganska lagom både för figuren och hälsan.

För kristidsåret 2020 väljer Vintagemannens mat att äta som 1941. Vi är inte så sugna på alternativen kanin eller saltad fisk som dyker upp från och med 1943, utan tycker att det här förslaget ser smaskens ut.

Inget stort julbord alltså, men det känns som mycket mat på en dag i alla fall. Vi har ju dessutom kvar av både saffransbröd, pepparkakor och fruktkaka som bakades till första advent. Så för att få njuta länge av 1941 års julbord delar vi upp ätandet på 3 dagar; Dopp i grytan med tillbehör på julafton, ”smör, bröd, ost, julsylta m.m” och risgrynsgröt med mjölk på juldagen och slutligen lutfisk på annandagen. Kanske ett hälsotips för nutidens människor att haka på.

Dopp i grytan på julafton

Dopp i grytan har lång tradition. På gods och gårdar bjöd husbondfolket all sin personal/tjänstefolk på dopp i grytan mitt på julafton och delade ut julklappar till alla.

Likt sin mormor har VintageQ tagit sig ut på den Österlenska slätten och införskaffat julskinka, julkorv, prinskorv och leverpastej som för att utmana smaklökarna är gjord på lammlever.

juldagens skinksmörgås och risgrynsgröt

Det kan tyckas lite att äta gröt till middag. Men ska man hålla formen och må bra under hela julen så räcker det gott. Det blir ju ändå en hel del lussekatter, pepparkakor, nötter, kolor och knäck sådana här dagar.

Lutfisk på annandagen

Lutfisk är egentligen fastemat som hör adventstiden till. Så det ska ätas före jul med kulmen på själva julafton. Det stora festliga julbordet ska man egentligen inte smälla av förrän när frälsaren är född, dvs på juldagen. Här har den svenska traditionen nog gått lite vilse. Vi äter julbord hela december.

snart är det final för krisåret 2020

God jul på er allihopa och Gott nytt 2021

Nu laddar Vintagemannens mat om för Nyårsafton. Till nyår vi ätit mat från krisåren 1940-45 minst en gång i veckan under pandemi- och krisåret 2020. Det har varit ett osedvanligt gott och lärorikt år. Som en extra bonus har matkostnaderna sjunkit med ca 10 % jämfört med 2019. Ja, egentligen har matkostnaderna minskat ännu mer eftersom vi under 2020 har ätit betydligt fler middagar och luncher hemma än tidigare år.

Efter all den goda maten börjar hårdare tider

Man kan inte träna bort kilon. Det enda som funkar är att äta lagom mycket. Men eftersom muskler bränner fler kalorier än fett så är det bara att hugga i. Ge mig en kvart om dagen…

Du följer väl Vintagemannens mat och våra äventyr i sociala medier? Både Vintagemannensmat, VintageQvinnan och Vintagemannen finns på Instagram och Facebook. Vi ses där.

En hatt är huvudsaken nu till jul

På 60-talet dog herrhatten. Inga unga galanta män köpte hatt längre. På den tiden började man säga om vägsniglar på riksvägarna: ”Det är en gubbe i hatt som kör”. Vintagemannens Stilskola avsnitt 8 kommer att försöka återupprätta herrhattens rätta värde. För om du vill se riktigt elegant ut är hatten, västen och de snygga skorna det som snabbast bidrar till förfiningen. Hatten är dock det som det är svårast att vänja sig vid, så det gäller att bestämma sig. Börja med att mäta skallens omkrets. Då har du hattstorleken i centimeter. Vintagemannen är 59,5 cm runt om. Det betyder att storlek 59 passar. Men man kan inte alltid lita på storlekarna så jag har både 58 och 60 på hatthyllan.

Först lite inspiration

En fin hatt från ett kvalitetsmärke kostar. För en riktigt tjusig Borsalino får du betala flera tusen idag. Men inte om du köper begagnat. Då talar vi hundralappar i de flesta fall. Jag har hittat fina filthattar hattar på loppis från 25 kronor och uppåt.

En mer användbar hatt är en Fedora. Den där mjukare filthatten som jag tycker är snyggast med ett lite bredare brätte. I en sådan kan man vara tjusig i allt från kostym till skinnjacka.

En Panamahatt kan kosta nästan en miljon

Det är inget skämt, 100.000 dollar är världsrekordet just nu. Men de billigaste kostar från 1.000 kr. Vill man ha en ny Panama med viss snits och elegans måste man dock lägga upp 3.000 – 10.000 kronor. Priset sitter i hur tät flätningen är. Det sägs att en fin panamahatt ska vara tunn som papper och kunna rullas och dras genom en vigselring. Jag är glad om jag kan dra mina genom min servettring. På begagnatmarknaden talar vi också här om hundralappar. Sen finns det många andra stråhattar för nästan ingenting. De kan vara rätt stiliga de också.

Den vita är i Viskos. De lite gulvita är flätade toquilla-palmblad från Equador.
Här ser du skillnaden i täthet. Och därmed en prisskillnad från 500 – 5.000 kr.

Ser du orden ”äkta Panama” så ska du dra öronen åt dig. Antingen är det Panama eller så är det inte det. Ordet Panama räcker inte som kvalitetsbeteckning, den ska vara tätt vävd också, vilket väl har framgått av bilderna ovan.

Ser du verkligen ut såhär? Nej.

Första gången man går ut i hatt känner man sig såhär. Man tror att alla glor på en. Det gör de inte. Så det är bara att lyfta på hatten och gå vidare. Efter ett par månader har man vant sig och det känns naket att gå ut barhuvad. Lättast är att börja med hatt på sommaren. Då är det många andra som har nån slags keps eller stråhatt mot solen. Man känner sig inte uttittad och fånig helt enkelt. Sen fortsätter man med en filthatt till hösten.

En hatt går att töja en storlek

En centimeter – inte mer – för sen spricker svettbandet. En bra hattaffär kan hjälpa dig att töja din hatt om den sitter lite för hårt. Om du inte har turen att hitta en egen hattöjare någonstans. Men försök inte att töja förmycket. En halv centimeter är inga problem, med efter en centimeter börjar det knaka i hatten och då får man ge upp. Jag har spräckt flera svettband.

Det finns en hatt som du kan börja träna på nu

Om du vågar gå omkring i en sån här törs du nog bära hatt också. God Jul och allt sånt där.

Det här var Stil-Skolan avsnitt 8. Om du har missat de sju första så finns de i arkivet till höger under november och december 2020.

För 100 år sedan

Då var huvudbonaden en fråga om klass. Idag är hatten en fråga om stil.

Byt fjunjackan mot en stilig ytterrock

Varför ser alla ut som om de ska ut och åka skidlift så snart hösten nalkas? Vintagemannens Stilskola lektion 7 tar upp den eleganta ytterrocken som alternativ till allehanda täckjackor. En gammal yllerock är visserligen lite tyngre, men vem ska ut och jogga mitt i stan och behöver ett lätt sportplagg där? Sen slits en täckjacka inte ett dugg snyggt, utan måste kasseras redan efter ett par år när dunet kryper ut. Medan en rejäl paletå eller ulster kan hålla i årtionden om man sköter den väl.

Kort rock duger inte i längden.

Har du tänkt på hu fjantigt det ser ut med en överrock som slutar strax nedanför rumpan. Man blir ju frusen bara av att titta på en sån där tajt modern rock. Nej, vill du uppträda med stil så är en lång rock att föredra. Det ger en resning åt varje man. Lägg därtill en hatt på skallen så kan du räkna både med komplimanger och bättre service. Jag minns en gång när jag stod i julklappskö på NK. En sån där snabbkassa med texten: ”Ingen paketinslagning i denna kassa”. Jag gick fram till kassan i min stiliga rock, lyfte på hatten och sa goddag. När jag betalat julklappen frågade kassabiträdet; ”Vill Ni ha den inslagen?”

Köp både en ulster och en paletå.

Den enklaste skillnaden är att en ulster saknar midja och är löst sittande medan en paletå är figursydd och tajtare. Och därmed blir en paletå lite elegantare och passar bäst till kavajkostym och finare skor. Ulstern är lite ruffare, och har ofta ett kraftigare tyg med lite mönster i, så den kan man ha till både tröjor, jeans och manchesterbyxor och lite grövre skor. Ulstern, som är ursprungligen en benämning på ett kraftigt ylletyg från provinsen Ulster på nordöstra Irland, kan ha ett skärp i midjan. Paletån saknar skärp och är oftast, men inte alltid, i ett enfärgat diskret tyg, gärna svart, mörkgrått eller mörkblått. Mer passande på stadens gator. Rasande elegant alltså.

Ett skyttegravskrig mot kylan

En trenchcoat kan också vara ett alternativ på vintern, om det inte är svinkallt ute. Många trenchcoats har ett löstagbart foder. Det behövs mer än en regnrock när termometern sjunker. Men tänk på att bara det typiskt rutiga fodret till en Burberry kostar lika mycket som en hel trenchcoat på H&M. Inte värt det. Så köp din Burberry begagnad. Se till att fodret finns kvar. Du kan hitta en 20.000-kronorsrock för bara 2.000 kr. Det är faktiskt normalpriset. Välj gärna en så lång som möjligt.

Päls är idag ett känsligt kapitel.

Vintagemannen har några pälsfodrade rockar som är vintage idag. Det tycker jag att man kan bära när det är riktigt kallt ute, speciellt eftersom det inte är päls från några ovanliga utrotningshotade djur.

En varm ulster. Första bilden på tjockisen som skulle bli Vintagemannen. (Men det visste han inte då, i februari 2011.)

Mitt första vintageplagg var en italiensk ulster sydd av irländsk tweed. Den hittade jag på vårrea i Herr Judits gamla butik på Sibyllegatan i Stockholm. Det var den 4 februari 2011. Den dagen föddes Vintagemannen. Eftersom jag vid den tiden vägde nästan 100 kg och drog storlek 56 / XXL insåg jag snabbt att i den storleken hittar man inga snygga vintageplagg. Så jag beslöt att gå ner i vikt. Det tog ett knappt år att komma ner till stl 52 och den vikten har jag hållit sen dess. I morse vägde jag 82,4 kg. Minus cirka 17 kg på 10 månader alltså. Jag kallar det Vintagemetoden – byggd på lust och fåfänga.

Ett år senare

Nästa vinter hade min ulster blivit på tok för stor. Men se, jag hade ärvt en ganska tråkig trenchcoat med pälsfoder. Så jag gick med fodret till en körsnär som sydde om det lite och monterade inuti ulstern. Nu har jag en jättevarm och gosig vinterrock. Låt fimbulvintern komma!

Höstens och vårens rockar

I dessa klimatkrisens dagar kanske det inte längre är aktuellt med tjocka pälsfodrade vinterrockar. Det kanske räcker med det som förr var ämnat åt vinterns för- och eftersäsonger. Och visst finns det många trevliga och eleganta alternativ till täckjackorna.

Våga addera lite färg och några fräna accessoarer.

Be careful out there

I dessa Coronatider gäller det att vara försiktig. Men man behöver ju inte tappa stilen för det. Snyggt klädd är bästa vaccinet mot tristess.

När du väl har hittat en ulster i fiskbensmönstrad tweed så gäller det bara att omsorgsfullt plocka ihop de fina tillbehören. Men det är en helt annan historia.

Nu har Vintagemannnens Stil-skola publicerat sju lektioner sedan början av november:

  1. knapphålsblommor
  2. västar
  3. klockor
  4. hängslen & bälten
  5. skor & strumpor
  6. slipsar, flugor & näsdukar
  7. rockar

Kolla i arkivet till höger. Mer ska det bli. Du följer väl bloggen? Och ännu mer finns på Instagram och Facebook.

Slipstvång! Slips kan ej ersättas med en näsduk.

Stilskolans lektion 6 handlar om slipsen, flugan och näsduken i bröstfickan. Tyvärr har det blivit en fluga att kasta slipsen och ersätta den med uppknäppt skjorta till kavaj. Det blir F/ IG/1:a/C i betyg i Stilskolan. Underkänt. Det hjälper inte att ha en skjorta med färgglada knappar och knapphål, mönstrade slåar och foder. Inte ens en pocket square, bröstficksnäsduk, kan väga upp tomheten i halsen. Det ser oklätt ut helt enkelt. Jag antar att det vill signalera att man är lite informell och anti-auktoritär och jättemysig som chef. Men ett ska du veta; i Sverige har gradbeteckningarna i flera decennier suttit innanpå skjortan. Chefen är chef i alla fall – med eller utan slips – och det vet alla. Man lurar inte någon med att ta av sig slipsen. Så varför inte vara snygg?

I den här bloggposten ska jag visa att man kan ha slips på sig överallt, till skogs, till sjöss och till och med ute på fjället.

en slips passar överallt

Varför har du så kort slips?

Den frågan får jag ofta på Instagram. Det är enkelt, slipsarna var mycket kortare förr. Och som vintageman har jag massor av gamla slipsar. En modern slips är över 150 cm lång. Man ser ut som Donald Trump med slipsen långt ner över gylfen. Slipsar från nittonhundratalets början är bara 110 – 120 cm. Det behövdes inte mer, för slipsen skulle ju skymmas av en väst eller slipover. Väst var nödvändigt i kalla och dragiga kåkar. Men när folkhemmet började byggas och fler och fler fick modern värmestandard på femtiotalet kunde männen kasta sina västar och då växte slipsen. Varför den behövde bli vulgärt lång förstår jag inte.

Slipsen har växt genom historien

Jag har aldrig kastat en slips.

Inte i hela mitt vuxna liv. Jag har faktiskt någon barnslips kvar också. Man kan aldrig veta när en udda slips kan behövas och de tar ju inte så stor plats. Jag har en hel garderobsdörr full av slipsar där jag står och väljer varje dag. Och sen en hel låda i reserv uppe i garderoben. Och så några flugor förstås.

Den hemvävda slöjdlärarslipsen är en vardagsfavorit

Till VintageQs förtret bär jag dessa billiga slöjdlärarslipsar för typ 5-25 kr. Hon gillar dem inte. Men jag tycker att såna här informella, grovt bandvävda ylleslipsar är perfekta till tweedkavajer, ylletröjor, manchesterbyxor och jeans. De funkar lika bra utomhus, i blåbärsskogen och i skidspåret.

Pappa som var folkskollärare hade en ”sportslips” när han skulle ut på friluftsdag med barnen. Den var i tunt ylle och köpt i Alingsås i slutet av 40-talet. Jag har den kvar.

Pappas sportslips i ylle från Borås omkring 1950. Längd 128 cm.

pinnen som höjer elegansen ännu ett snäpp

Det finns olika sätta att lyfta sin slipsknut till oanade höjder. Det är med en liten pinne (collarbar) eller med en tabkrage som har en knäppbar flärp under slipsknuten. En button down-krage kan ge en liknande effekt. Kolla vilken snits det ger.

Näsduken kan inte ersätta slipsen

Om du inte knyter den som en snusnäsduk i halsen förstås. Det kan ju vara praktiskt och snyggt ute på fjället. Men att ha näsduk i bröstfickan väger inte upp bristen på slips eller fluga när man är på kontoret eller på fest. Men det verkar det vara många som tror, och därmed har det öppnats en marknad för de dyraste små tygbitar världen har skådat. Ett par kvadratdecimeter fållat tyg för 500 kr! Det ger ett kvadratmeterpris på över 20.000 kr. Man skulle ha blivit tyghandlare.

Det finns oändligt många tygbitar som är eller kan bli en pocket square.

Du kan faktiskt ha vilken liten tygbit som helst i bröstfickan. Rätt nedpulad i fickan behöver den inte ens vara snyggt fållad. En gammal näsduk kostar bara några kronor på loppis. Leta också efter lite mer feminina tyger, de finns ofta i glansiga material eller med trevliga mönster på. Klipp bitar ur en uttjänt skjorta eller blus. En gång gjorde jag tre näsdukar av en för kort scarf. Världen är full av tygbitar. Jag har tom gått på fest med en rosa post-it-lapp i bröstfickan, bara för att matcha några små prickar i kavajen. Öva sen på några tjusiga vikningar så är du snygg i vad som helst.

Varje dag bläddrar jag igenom min bunt med näsdukar för att hitta något passande. Även en stor samling med 70 näsdukar tar liten plats.

Vackert dött – Matcha inte ihjäl dig

När man väljer skjorta, slips och näsduk till dagens outfit gäller det att matcha på ett smakfullt sätt. Men det får inte bli too much. Den värsta synden är att ha exakt samma färg och material på slips och näsduk, eller på skjorta och näsduk. Det säljs ibland färdiga set – glöm dom. Det är inte stil, det är bara vackert dött. Nej, ta upp nån färg i slipsen eller skjortan som matchar lite lagom och tillför nån ny färg som bryter av fräckt. Det ger mycket mer elegans.

Färdigknutet är inte tabu

Genom hela slipshistorien har det varit vanligt med färdigknutna kravatter, slipsar och flugor. De var ofta för barn. De enda vuxna som hade sådana var poliser, för med en s.k. säkerhetsslips går det inte att strypa lagens väktare. Vintagemannen har faktiskt några enstaka färdigknutna i lager. Det viktiga är ju ändå att det ska vara snyggt.

Ja, detta var lektion 6 i Vintagemannens Stil-skola. Du har väl läst de tidigare? Och du hänger väl med Vintagemannen på Instagram och Facebook? Annars är det hög tid att börja nu. Välkommen!

Det finns bara ett läge när det är helt ok med uppknäppt

Googla på ”Bowtie David Bowie” så får du se.

När är det OK med uppknäppt krage? Jo, efter en lyckad dag, när man sjunkit ner i favoritfåtöljen med favoritlektyren. Då kan man lätta på flugan. Visst är det stil även på detta viset?

PS. En slips gör det isolerade livet lite roligare. But be careful out there.

Julmarknad i Lübeck – när kan vi åka dit igen?

Tyskarna är bra på det där med jul. Adventsljusstaken, adventskalendern,  adventsstjärnan, julkrubban, julgranen och julmarknaden har alla sitt ursprung i Tyskland.  Redan 1384  lär den första marknaden hållits i Bautzen i Sachsen.

Det lärde vi oss förra året vid den här tiden när vi blev utsända av EuropaRunt.se och Tyska Turistbyrån på tågluff runtom i Tyskland. I dessa Coronatider känns en IRL-julmarknad väldigt långt borta. Vi hoppas på en ny framtid när vi kan rulla ut i Europa igen. Så för att minnas hur kul vi hade det då rebloggar vi nu vår reseberättelse från Lübeck den 5 december 2019. God jul och allt sånt där!

IMG_4462Kanske beror det på den långa traditionen, kanske beror det på att det är ”extra allt”, men det är roligare att gå på julmarknad i Tyskland än i Sverige. På kvällen samsas arbetskamrater på aw, kompisgäng, familjer med småbarn, gråhåriga tanter & farbröder, tonårskillar och turister och dricker glühwein, äter korv, pizza, sötsaker och andra onyttigheter. Och alla är rätt glada. Vid 9-tiden på kvällen går man hem. Sen börjar man om igen runt lunchtid dagen efter (ja kanske inte med glühwein) och så håller det på varje dag hela advent.

Hela stan är en fest

Självklart började vi vårt julmarknadsäventyr med glühwein i en mugg av årets design. Är det nåt för samlarna tro? Kommer de att bli lika heta som Muminmuggar eller lika ute som blåmönstrade samlarjultallrikar? Oavsett är det godare att dricka ur en porslinsmugg än ur en plastmugg och det känns dessutom bättre i miljösamvetet.  Vi tror inte på samlarvärde så vi lämnade tillbaka muggarna och fick panten, 2 Euro, tillbaka.

Vill du dricka öl eller glühwein, äta brända mandlar, lebkuchen, bratwurst och rostade kastanjer samt köpa krimskrams gå till Markt, det gamla marknadstorget framför Rathaus. Det är ett av Tysklands finaste rådhus från 1400 men du får knappt en skymt av det bland alla marknadsstånden. Vill du njuta av rådhuset måste man åka en annan tid på året.

Okejdå. Allt är inte krimskrams. Det fanns en hel del kvalitetspynt också.

Vill du titta på hantverk och kanske köpa någon julklapp går du till andra marknader. Vi har upptäckt en handfull julmarknader i stadskärnan som är mer intressanta för oss som är lite nördigt intresserade av äkta hantverk och kvalitet. Dock ingen vintagejulmarknad. Det borde vi naturligtvis ha frågat efter.

Månglare i templen???

Sankt Petrikyrkan fick oss att tänka på månglarna i templet. Hela kyrkorummet var en stor marknadsplats. Men vi gjorde inte som frälsaren – körde ut dem. Vi shoppade istället. Inte mycket, bara en påse kakor som ”nödproviant” på tåget om det skulle saknas servering. Men vi såg massor av fint hantverk i textil, läder, trä, keramik, ljus, mm. Det var nära att vi köpte lite barnkläder, en väska och en herrnhutisk stjärna med elbelysning. Men hur får man hem en sån i en tågluffarryggsäck? Dessutom kunde vi beundra både julgran, adventsstjärna och adventskalender. Lucka 24 var själva högaltaret.

Adventskalender med lucka 24 längst fram.

IMG_4581IMG_4587

Snygga stjärnor. Det var herrnhutarna som började med dem.

Min egen guide som läser ur gamla klassiska guideböcker

I det gamla ålderdomshemmet Heiligen Geist Hospital med anor från 1276, var det en annan hantverksmarknad. Där fick vi stå i kö för att komma in. Även här var  marknaden inne i själva templet. Men också i de 88 meter långa hall där cirka 175 pensionärer bott i var sin liten kammare på 4 kvadratmeter. Ålderdomshemmet fungerade mellan 1825 och 1970. Nu var drygt hälften av rummen inredda som små hantverksbutiker. På Heiligen Geist Hospital hittade vi den julklapp vi letat efter. Vårt lilla barnbarn firar sin första jul i år och vi tänker föra traditionen, att få ett eget julpynt som kan följa med i livet, vidare till henne. När barnen flyttade hemifrån tog de med sig det julpynt de fick första julen – julbockar och små tomtegubbar – det sved. Nu har vi köpte en tomte som just varit ute och huggit en gran till  barnbarnet. Men hyssssch, säg inget till henne.

Medeltiden – det är väl också vintage?

På gården intill den stora Marienkirche var det också marknad, här inriktad på medeltiden. Snacka om vintage! Det var handsmidda knivar och medeltida dräkter och mjöd och kohorn. Kul säljare att prata med. Några hade varit i Visby på medeltidsveckan. Där stod vi i en lång kö för att köpa nybakat bröd.

Fler julmarknader orkade vi inte med, så den vid Kobergtorget kikade vi bara in i. Vi får leva med att vi kanske missade ”den bästa av dem alla”. Vi gick och fikade istället och tittade på fina husfasader. Det ger också julstämning.

Gratis orgelkonsert nästan varje dag

Som tur var är det inte månglare i varje tempel. I Jacobi-kyrkan, som klarade sig undan bombningarna under 2:a världskriget,  finns två unika orglar bevarade, den stora från 1504.  Där är det gratis orgelkonsert kl. 17 nästan varje dag i julmarknadstid. Det är  musikelever som ger konsert inför publik. Aftonkonserterna införde den berömde organisten och kompositören Buxtehude i Lübeck när han kom till staden som organist på 1660-talet. Vi tackar för det – en orgelkonsert är en värdig avslutning på en julmarknadsdag!

IMG_4447Nu ser vi fram mot julmarknader i Weimar och Leipzig också. Men nästa blogg kommer inte att handla om jul, utan om hur vi med Ellen Rydelius från 1954 och Sigge Hommeberg från 1959 som ciceroner vandrar runt i Lübeck.

Hej då.

Detta var en repris på bår bloggpost den 5 december 2019. Ett betalt samarbete mellan Vintagemannen och EuropaRunt.se 

Vill du läsa fler reseberättelser från denna resa? Gå in på Vintagemannen.se och sök på December 2019 i arkivet.

Än får vi gå med strumpor och skor, än är det vinter kvar säger mor.

Näst efter västen och hatten så är det ett par rejäla läderskor som gör en stilig gentleman. Bort med formlösa sportskor i GoreTex och billiga lågskor i skrynkligt läder och fram för randsydda brougeskor i kvalitetsläder. Om man sköter dem väl håller de i årtionden.

Sen var det det där med korta ankelsockor. Bort med dem också. En riktig gentleman visar aldrig hud mellan strumpan och byxan. Därför är det är nödvändigt att ha knästrumpor. I Vintagemannens Stil-skola avsnitt 5 kommer vi alltså att sjunka så lågt som till kroppens nedre delar.

Priset på läderskor avgörs av kvaliteten på lädret. Du kan hitta randsydda skor från 3.000 kr och upp till 10.000 kr. När skofabriken ska välja ut läder till skornas olika delar är de dyrare dojorna bara gjorda av de allra bästa bitarna på djurhuden. Och allra finast är hästläder, s.k. cordovan. De skrynklar sig inte alls och är nästan outslitliga. Bra läder gör att skorna åldras vackrare med mindre konstiga veck, bristningar och andra skavanker synliga.

Såhär ska det inte se ut på ett par nästan nya skor. De är från ett sk ”fint märke”, men från deras lågprissortiment där de gjort avkall på lädret. Det går alltså inte att bara lita på ett känt varumärke.

Det lönar sig att satsa på kvalitet i längden. Man kan lämna in skorna på rekonditionering när det behövs. Då kan de hålla i tiotals år. Låg driftkostnad och hög elegans alltså. Ett par billiga sneakers ser snabbt sjaviga ut och är är utslitna på ett år.

Skorna till vänster är tillverkade i Örebro för mer än 50 år sedan. Väl använda men nyligen rekonditionerade. De högra från Nordamerika är sprillans nya. Kvalitet står sig. 100 kr kostade de till vänster mot över 7.000 kr för de högra. Vintage värde varar.

vad är det för märkvärdigt med randsytt?

Skosulan kan fästas på olika sätt, de kan limmas, de kans sys och de kan randsys. Fördelen med randsydda skor är att det går att renovera dem. Sulan kan tas bort och ersättas med en ny. Det är billigare än att köpa nya skor. Men låt dig inte luras av sömmen längs kanten. Det är vanligt på billiga skor att man gör så för att de ska randsydda ut. Men det märks på priset att de inte kan vara det.

Vintagemannen har inte köpt många nya skor de senaste 10 åren. Nästan alla är köpta på second hand. Varför lägga ut 5.000 kr eller mer om man hitta ett par i gott skick för betydligt mindre belopp? Jag har sällan betalat mer än 2.000 kr. Och de billigaste kostade 75 kr på en loppis som hade rea.

Basgarderobens skohylla

Klassikern – ett par svarta Oxford med sluten snörning. De kan du ha hela livet om du sköter om dem.

I en gentlemans garderob behövs en liten basuppsättning av randsydda skor, dels några finskor i svart och brunt, dels några grova för lerig höst, kall vinter och blöt vår. De allra finaste svarta skorna ska vara släta i Oxfordmodell så att man kan ha dem till mörk kostym. Brougeskor med perforeringar och bruna läderskor är lite mer informella, så där kan man tillåta sig lite mer variation. Eftersom brunt inte är en enda färg bör garderoben innehålla några olika bruna nyanser från ljust till mörkt.

De fräsiga komplementen

Sen kan man komplettera sin skohylla med lite skojigare dojor med traktorsula, mocka, nubuck eller varför inte ett par tvåfärgade spectators.

Några högre kängor eller boots kan också vara bra att ha. Till och med par sneakers eller sandaler kan komma i fråga. Eller som de här röda bowlingskorna från en loppmarknad i Paris som skomakaren satte vita gummisulor på.

köp Knästrumpor – och inget annat

Aldrig visa hud mellan strumpan och byxan var det. Om du inte bär shorts förstås. Alltså måste du ha knästrumpor i lager. Många! Eftersom Sverige är knästrumpornas u-land måste de köpas nån annanstans. Vintage och second hand kan man nästan glömma. Man ska ha en rackarns tur om man springer på ett par snygga knästrumpor från fyrtiotalet som inte är utslitna.

Vänta dig inte att hitta så här galanta vintagestrumpor. Det kan ta många år. Köp nya istället.

Nej, till utlandet måste man fara. Om man går in på vilket varuhus som helst i Frankrike eller Tyskland kan man hitta fem hyllmeter med knästrumpor. I Sverige får man vara glad om man hittar fem par och då i svart, mörkblått, mörkbrunt och mörkgrått. Några enstaka herrbutiker har några fina Argyle-mönstrade knästrumpor från Burlington eller eleganta knästrumpor från Pantharella. Det är synd, för det finns ett stort utbud av roliga knästrumpor ute på marknaden. Och eftersom Corona har gjort tågluffande omöjligt just nu så får man leta på nätet. Sök på ”knee high socks” eller ”over the calf socks” och en ny värld öppnar sig för den som vill bli en gentleman. Den här länken visar både elegant diskreta och färgglatt lustiga strumpor.

Såhär fin fångst kan man få på en rundtur i Europa. Eller på nätfiske.

köp alltid två par strumpor

Numera köper jag nästan alltid två par av samma strumpa när jag handlar nytt. Strumpor slits som bekant, och när det gått hål på den ena foten så vill man ju inte kasta hela paret. Det första jag gör är att – på gammalt husmorsvis – laga hålet med ett matchande stoppgarn. Men en vacker dag är strumpan ändå bortom all räddning. Har jag då köpt två par, har jag ju tre strumpor kvar. Och när nästa också är helt utsliten har jag två kvar. På det viset förlänger jag livet på fina strumpor. Eller i alla fall inbillar jag mig det.

Har man många olika strumpor kan man alltid hitta någon som passar dagens outfit. Köp minst två par.

Detta var avsnitt 5 i Vintagemannens Stil-skola. Du har väl läst de tidigare som handlade om knapphålsblommor, västar, klockor samt bälten & hängslen? Följ oss gärna på Instagram och Facebook. Där händer det grejer lite oftare. To be continued…