Sommar är picknicktid. Här får du Vintagemannens bästa tips.

Utflykter har blivit en av Vintagemannens specialare, och det har bara ökat nu i Corona-tider. Vi har i många år åkt ”gamla vägen” till sommarstället och gjort vad vi kan för att undvika vägkrogar och rastplatser. Denna speciella vår och sommar har vi ”ätit ute” i stort sett varje vecka, ofta flera gånger. Det handlar inte bara om att intaga föda utomhus när man man behöver vätska och näring, utan det gäller att göra matrasten till en liten fest. Vi anstränger oss både med maten och utrustningen för att göra det extra festligt. Här kan du läsa våra bästa tips.

Dom kunde duka upp ute förr. Ur tidskriften Textilbranschen(!) på 1960-talet.

VAd är en bra picknick? Hur kan man variera fika och macka?

Om fantasin lätt tryter när man ska laga middag hemma, så gäller det i ännu högre grad när det gäller utflyktsmat. 1940 kom boken Matsäck ut på KF Förlag. Förordet börjar såhär ”För alla dem, som dagligen eller då och då måste p a c k a matsäck, vill denna bok vara en hjälp. Men främst är den dock skriven med tanke på dem som skola ä t a matsäcksmaten”. Det är svårare att få matsäcksmaten omväxlande och aptitlig, än att åstadkomma detta med mat som man har lagat till just innan den ska serveras.

Så hur har Vintagemannens mat gjort denna vår? Jo, vi har hämtat inspiration från kristidslitteraturen på 1940-talet.

  • Mattermosen har kommit till användning. Kristidens soppor har lagats och hällts i mattermosen. Den soppa som blivit över från middagen har åkt i termosen och vips har halva matsäcken varit klar.
  • Vi har inte enbart packat huvudrätt, utan även tagit med en liten efterrätt i form av småkakor, pudding, citronsoppa, nyponsoppa & biskvier e dyl.
  • Picknickmaten har tagits med som komponenter, så att var och en har fått breda sin egen favoritsmörgås utifrån olika pålägg och tillbehör. Fördelarna är många – mackorna blir fräscha och nybredda, inga torra kanter eller slafsiga brödskivor. Scones med rört smör, olika marmelader och grönmögelost är t ex utmärkt komponentmat att ta med på picknick. Varför inte arrangera ett afternoon tea?
  • Strimlad vitkål, rädisor, smörgåskrasse och hackad gräslök har blivit nya utflyktsfavoriter. De ger smak, konsistens och fräschör till de tråkigaste mackor. Lägg dem i en separat matlåda och toppa på plats.
  • Potkäs eller annan påbredningspasta är smaskens. I Stora Kokbokens kristidsnyckel finns recept. Piroger är en annan höjdare på picknick. All-in-one som bara behöver kompletteras med lite grönsaker eller vitkål.
  • Kolla även vår bloggpost om potatisbröd och kristidssmör
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är picnic-i-bellevue-2020-05-22-6.jpg
I en mattermos kan man ta med varma rester från gårdagens middag. En matig soppa t ex.

Fånga maten på plats

Ibland har man sån tur att man reser i en matprovins där det finns massor av lokala producenter med små gårdsbutiker och man kan lätt plocka ihop en jättegod picknick. I Skåne naturligtvis, men senast vi gjorde så var i Fjärdhundraland. Då räcker det att ha picknick-utrustningen i bilen. Och så ber man att få termosen fylld där man övernattat eller på ett fik.

Lokala delikatesser från Fjärdhundraland: bröd, ost, chark och grönsaker

Med rätt grejer blir Din picknick en fest

Nu till själva utrustningen. Det är ju lite avgörande om man måste bära på hela sitt kök och käk under en lång vandring eller om det bara är att lyfta ut hela kalaset ur bilens baklucka, eller ur cykelväskorna.

Ryggsäckspackningen innehåller det minimala: kåsor/muggar, assietter (lock till matlåda kan användas), termos/mat-termos, matlådor, flaskor för kall dryck, campingbestick, armékniv, servetter, sittlappar och flera påsar för att lägga sopor och smutsiga husgeråd i.

Bilpackningen kan svälla ut och innehålla både lite lyxigare och mer skrymmande utrustning som filt, kuddar, campingbord, stolar, duk, linneservetter, glas, brödburk, porslin, silverbestick, mm. Då kan man packa i korgar istället. Lite stämningsskapande musik ur en transistorradio förgyller matrasten. Alternativet är en mobil och en bluetooth-högtalare. Och en för situationen lämplig spellista.

Ha gärna en extra bekväm campingstol med i bagaget. Kudden eller picknickmaten ryms inuti.
En annan praktisk rullbar och bärbar picknickstol köpt på Designtorget.

(Ska du ut på långvandring eller camping tillkommer ju Trangiakök, T-sprit och sånt också, men det ligger utanför dagens ämne – picknick.)

Får jag presentera några av våra favoritutensilier:

Taffel är det idealiska biltillbehöret

En mycket praktisk picknickartikel är det campingset ”Taffel” som Jan Trädgårdh (och inte Sigvard Bernadotte som alla skriver) har designat för Husqvarna Borstfabrik 1959. Det är helt i plast och fungerar därför även för kladdiga tallrikar med matrester. Diska kan man göra när man kommer hem. Fast locket till hinken är faktiskt en diskbalja och själva hinken ett ämbar för vatten – genialt!

En Taffel-lunch vid vägkanten. Vår ”favoritvägkrog” längs E4:an är Stava norr om Gränna.

Vi har även prövat såna där eleganta campingväskor i rotting med vackert bomullstyg och läderremmar för tallrikar och bestick. Odugliga! Vem vill packa ner kladdiga tallrikar där? Nej, då måste man diska rent på platsen eller lämna hela rasket till tjänstefolket och snabbt fara vidare.

Fint före – men hur ser det ut efter?

Vi avslutar dagens blogg med lite inspiration. Såhär blir det när vi tar i ordentligt, när kläder, fordon, utrustning och mat blir en helhet. Så ser det dock inte ut varje vecka även om det kan verka så.

Lyxpicknick i slottsträdgård

Sommaren 2017 var det jazzpicknick i tjugotalsstil vid Kronovall, Åkessons vinslott på Österlen. Regnet öste ner, men vad gjorde det, vi fick lufta vår mest galanta picknickutstyrsel.

Femtiotalsfika på brösarps station

Så ge dig ut i naturen med matsäckskorgen full. Det smakar alltid bra att äta ute.

Radioprogrammet Meny i P1 handlade om utflyktsmat den 30 juli. Passa på att lyssna på det.

Du följer väl Vintagemannens mat på Instagram och Faceboook. Där berättar vi ofta om våra små matäventyr. Häng med!

Bästa skyddet mot Corona? Blåbär man plockat själv. Här är receptet.

Nu är det bevisat vilket som är det bästa skyddet mot Corona. Att gå ut i skogen och plocka blåbär. Inte en människa på flera kilometers avstånd. Det totalt smittsäkra äventyret lockar bara en halvtimme med bil från Stockholms City. Vi for till Bogesundslandet i Vaxholms kommun, plockade fyra liter blåbär och fick en fin vandring i vacker natur. Väl hemma blev det en blåbärspudding modell 1943. Efter det satte syltprojektet igång.

Gott om blåbär och när hinkarna var fulla lade vi över blåbären i ”baklagret”. Det blev 4 liter utan besvär.

Var rädd om insekterna

I dessa yttersta tider, när humlor, bin och fjärilar försvinner kan man bli lite orolig för vår egen livsmedelsförsörjning. Utan pollinerare ingen mat, så enkelt är det. Vi blev glada när vi såg en gammal ängsväg alldeles full av fjärilar. Men lite beklämda när vi såg att den gamla ängen var nyplanterad med skog. Vi måste bevara ängsmarkerna och det öppna landskapen med all sin artrikedom. Biologisk mångfald är inte bara fråga om skönhet – det är en fråga om överlevnad.

Även om tiden är ur led är inte lederna det

Här kan man rasta och campa på massor av ställen. Nästan 3.000 hektar naturreservat som bara ligger där, 30 minuter med bil från Stockholms city. Det är jättestort, större än 10 stycken Södra Djurgården på en halvö. Staten gjorde alldeles rätt 1946 när de stiftade en speciell lag ”Lex Bogesund” och tvångsinlöste hela fideikommisset från friherren som hade vanskött egendomen i flera årtionden. Nu är det ”allas vår egendom”.

Smaskens! Det blev en blåbärspudding a la 1943

Sen satte syltfabriken igång

Det är förberedelserna som är tråkiga. Men precis som med allt underarbete är det viktigt för ett bra resultat. Att rensa bären och att göra burkarna ordentligt rena kräver noggrannhet och tar tid. När det väl är gjort går det snabbt, bara 15 minuters koktid, sen skumma, röra i lite natriumbensoat för att motverka jäst- & mögelsvamp och så hälla upp i burkar. Till sist på med locket, fast först måste man ju ta undan lite för att provsmaka!

Blåbär och syltsocker fick koka i 15 minuter.
1 ½ kg sylt blev det. Nu har vi nog så det räcker resten av året.

Vintagemannen fick provsmaka sylten på en hembakad skorpa. Slutsats: smaskens!

Men en sak måste vi erkänna

Man behöver inte krångla till sommaren. Den smakar rätt gott såhär också.

Ge Bogesundslandet en chans

Rusta dig med kartan och ge dig ut på Bogesundslandet. Ta båt till Vaxholm och buss 681 därifrån om du inte har bil. Här finns mycket; slott, hav, skog, bär, svamp, golf, camping, bad, vandrarhem, café…

Du följer väl Vintagemannen och Vintagemannens mat på Facebook och Instagram. Annars är det hög tid att börja göra det. Häng med på våra små äventyr – resor, kläder & mat. Vintagemannen är ett hållbarhetsprojekt som bygger på lust och fåfänga.

Hur många recept på sockerkaka behöver du? Fler än du tror om du ska baka kristidsgräddtårta.

För ett tag sedan kom VintageQ över broschyren ”10 bra recept med lite fett och ägg”. Den är utgiven av Marabou Bakningslaboratorium, mitt under brinnande krig, 1942. Broschyren väckte frågan om det går att baka en god sockerkaka utan att använda ägg eller smör. För att bli klokare spenderade VintageQ en dag i köket med att baka sockerkaka och sen att göra gräddbakelser på tunn kaffegrädde. Går det? Vi testade att göra tårta till fruntimmersveckans alla namnsdagsbarn, dels för att testa hur kristidsvispgrädde gjord på tunn grädde smakar. Dels för att se vilken sockerkaka som ger bäst tårtbotten.

Tolv recept på sockerkaka i den stora bakbibeln

Sockerkaka 1, Sockerkaka 2, Sockerkaka 3, Sockerkaka 4, Annan sockerkaka, Fin sockerkaka, God sockerkaka, Mors sockerkaka, Lätt sockerkaka, Bess sockerkaka, Fransk sockerkaka och Haslarps sockerkaka. Så många recept på sockerkaka finns det i Hemmets stora bakbok från 1931. Alla innehåller de ägg, socker, mjöl och bakpulver, några innehåller även smör, andra mjölk eller grädde och vissa även potatismjöl.

Sockerkaksbaket har gått bakåt

I upplaga 100 av Sju Sorters kakor från 2017 finns bara ett enda recept på Sockerkaka. Det innehåller å andra sidan extra av allt det som gör kakan mjuk och saftig, dvs smör, ägg och mjölk.

går det att baka sockerkaka utan fett och ägg?

I broschyren ”10 bra recept med lite fett och ägg” har upplägget kristidsfokus. Där handlar det om att ”utifrån de besvärliga förhållanden och inskränkningar som råder hjälpa varje svensk husmor att ta väl vara på vad som för tillfället finns hemma genom att göra recepten anpassbara”.

Således finns ett recept på sockerkaka utan fett och ett på sockerkaka utan ägg. Både ägg och matfett var som bekant hårt ransonerade under kriget. 1942 var ransonen ungefär 1½ ägg och 250 gram matfett per person och vecka. För att baka 2017 års sockerkaka skulle alltså en tredjedel av veckans matfettsranson och två veckors äggranson gått åt.

nå, Vilken sockerkaka är godast?

Sockerkaka är inte speciellt svårt att lyckas med. Bara man inte tar för mycket bakpulver, smörjer formen väl och inte öppnar ugnsluckan för tidigt så ordnar sig det mesta. Så om bakandet i sig finns inte mycket att säga. Alla recepten var lätta att följa och resultaten blev lyckade.

Men hur smakade kakorna? Jo, som en sockerkaka ska. Smakerna var förvånansvärt lika mellan de olika recepten. Nu ska erkännas att jag smaksatt samtliga med saften av ½ citron plus lite rivet citronskal. Allt för att det inte skulle gå att enkelt skilja ut smaken på den kaka som inte innehöll ägg eller den som innehöll mest socker.

Konsistensen var det stor skillnad på.

Den moderna ”extra av allt-kakan” är mjukast och saftigast. En riktig lyxkaka. 1931 hade den troligen fått namnet Extra fin sockerkaka, Grevinnans sockerkaka eller något liknande. Den är mjuk & saftig, men ger inte något tuggmotstånd alls, utan liksom smälter i munnen och bara slinker ner. Som gjord för att ta en skiva till utan att det märks. Men som botten i en tårta eller bakelse med grädde och jordgubbar skulle den lösas upp och bli alldeles för slafsig. Det blir ingen trevånings bröllopstårta med den som botten. Ingen ide att ens testa den till en namnsdagstårta.

Kakan som inte innehåller fett har mest tuggmotstånd, vilket är ganska trevligt. En perfekt botten till en liten bakelse med en klick vispgrädde och en några färska bär. Vill man äta rostad sockerkaka med en klick fet grekisk yoghurt & en jordgubbe på är den troligen perfekt. Vid blindtest hade Vintagemannen denna som favorit.

Sockerkakan som inte innehöll några ägg hade också god smak, bra tuggmotstånd men var lite torrare än kakan bakad med ägg. Även den funkar utmärkt till bär och vispgrädde. och för att rosta. Denna är VintageQs favorit.

Blindtestpatrullen gav alla tre varianterna godkänt. Den yngre generationen, barnen och deras familjer, tyckte bäst om den modernt fluffiga sockerkakan. Det är väl en sån de är vana vid. Men ingen hade protesterat om de blivit serverade de andra. De tyckte tom att kakan utan smör hade en trevlig och spännande konsistens, som om den var en modern utveckling av sockerkaka till en lite nyttigare variant som kräver att man tuggar.

Vispgrädden förbjöds 1940, så vi fick göra kristidsvisp istället

Under 2:a världskriget var vispgrädde ingen självklarhet. Tvärtom. Redan i november 1940 beslutades att grädde med en fetthalt över 15 % inte fick säljas. Beslutet togs för att klara smörproduktionen. Grädde går med nöd att vispa vid en fetthalt på 27 %, men den ska helst upp en bit över 30 % för att det ska bli ett fast skum som behövs för att spritsa och dekorera tårtor. Så hur gjorde man? I kvarlåtenskapen från VintageQs mamma fanns en svart bok med vaxade pärmar och med handskrivna recept. Ett av dem heter Vispgrädde av tunn grädde. Så vad passar bättre än att testa den för att göra en namnsdagstårta till Margareta, ett av mammas namn.

Så vi köpte en förpackning Kelda Matlagningsgrädde 15 %. Egentligen letade vi efter kaffegrädde som brukar ha 12 % fett, men vi höll oss ju inom lagens råmärken. Sen lade vi gelatinbladen i blöt, blandade i grädden och lät det stelna i kylskåpet i tio minuter. Äggvitan vispades under tiden till hårt skum. Sen vispade vi ihop matlagningsgrädden och gelatinet, och därefter tillsattes äggvitan och så piskades alltsammans ihop till vårt magra kristidsfluff.

Det är inte Keso och inte risgrynsgröt. Det är vispgrädde av tunn grädde, gelatin och äggvita.

Vår ”vispgrädde” visade sig dock inte ha samma egenskaper som riktig vispgrädde. Den är lite vitare och smakar lite tunnare, men smaken är ändå helt OK. Fett bär smak. Det är ”bärigheten och fluffigheten” som är problemet. Det blev lite för löst och ser grynigt ut. Grädden kan ligga ovanpå en gräddtårta, men den går inte att spritsa och försöker man smeta in kanterna kommer den här tunna grädden att rinna ner ganska snabbt. Så det gäller att dekorera väl med bär och andra godsaker.

Smaskens blev det i alla fall.

Tårta till fruntimmersveckans damer

Men den duger bra till ett namnsdagskalas om man har goda tårtbottnar och gott om juli månads färska blåbär och hallon. Båda våra tårtbottnar från krigsåren fungerade perfekt, med några pluspoäng för den som var bakad utan ägg. Så Sara, Margareta, Johanna, Magdalena, Emma, Kristina kan pusta ut. Du får namnsdagstårta även i kristider.

Smaskens, sa VintageQ, och firade mammas namnsdag

en husmor behöver ett helt sockerkaks-bibliotek

Så hur många recept på sockerkaka behöver man? Svaret blir definitivt fler än ett. Och som vanligt överraskar kristidsmatlagningen genom att leverera ett resultat som inte är ett nerköp och som smakar smaskens.

Följer du Vintagemannens mat? Vi är ganska aktiva på Instagram och Facebook. Häng med os där.

PS. Tack Prima Pinaler i Mölnbo, antikaffären där vi hittade broschyren Marabous Matlagningslaboratorium. Utan er hade denna lilla fest inte blivit av.

När blir hem-konservering trendigt igen?

När VintageQ var barn var juli den sommarmånad när mamma med självklarhet påbörjade arbetet med att fylla på förråden inför vintern. Hon saftade, syltade, kokade mos, lade in gurka och rödbetor. Så såg det nog ut i många familjer på 1960-talet. När skolstarten närmade sig och vi åkte hem från landet var bilen full av konserverad sommar. I det här inlägget letar Vintagemannens mat efter spår av äldre tiders hemkonservering.

En storsäljare, boken Hemkonservering kom i många upplagor 1935 – 1955. Detta är det 256 – 280:de tusendet från 1939.

När slutade husmödrarna att konservera?

Som så mycket annat hänger det ihop med teknisk utveckling och med när husmödrarna blev yrkesarbetande utanför hemmet. I Husmoderns köksalmanack dyker en konserveringsjournal upp i almanackan 1951, kanske som en markering att hemmafrun nu blivit ett precisionsyrke som krävde noggrann dokumentation. Nästa nerslag är 1969. Nu har så många hushåll tillgång till frysbox att Konserveringsjournalen får sällskap av nyheten Frysboxjournalen. Lagersaldot måste noteras.

En god husmor har koll på sin visthusbod.

Men 1983, när almanackan fyller 50 år, är det slut med alla journaler. Efter det får man hålla till godo med en och annan inspirerande artikel där den särskilda lyckan som uppstår när man tar vara på ”sommarens handplockade gåvor” beskrivs. Inget tjafs om att dryga ut, vara varsam för att behålla vitaminer & näringsämnen eller om livets nödtorft alltså.

vad lönar sig bäst att konservera?

Annat var det under krigsåren. Då handlade det om att få ut maximalt med näring av en minimal mängd livsmedel.

I 1945 års almanacka får vi lära oss att ”Inte ens under normala tider har planlös konservering varit befogad. Att under rådande förhållanden slösa med även socker, gummiringar, burkar, bränsle är inte bara beklagligt, det är orätt. Det rätta är att först räkna med familjens verkliga behov, innan man sätter igång med girigt tillvaratagande av torgets eller täppans gåvor. I motsatt fall blir det något i stil med första krisårets hamstringspsykos.” Ord och inga visor!

Under hela kriget byggde folkhushållningen på att man tog tillvara och konserverade. Det blev extra sommartilldelning av det ransonerade sockret med 5 kg per år, ja under 1942 tom 6 kg. Allt för att det skulle vara möjligt att sylta och safta. Extra tilldelning krävde noggrann planering, både kring vad som skulle konserveras men också hur. Det finns massor av recept på hur man konserverar med så lite socker som möjligt

Tips och goda råd för konservering är det gott om

Här kommer ett axplock.

  • Inkokning bevarar vitaminerna bättre än råsyltning, men en del av vitaminerna förstörs av syret när man kokar i öppna grytor, så den allra bästa metoden för att få ett ”gott vitaminresultat” är att hemkonservera i tillslutna burkar eller flaskor.
  • En bit pepparrot i burken med ättiksinläggningar som tex inlagda gurkor hämmar mögeltillväxten
  • Tomater, plommon, etc håller sig hela vintern om de läggs i okokt lingonsaft

Du har väl all nödvändig utrustning hemma

Det fanns en konserveringsapparat i nästan varje hem.

Var förvarar man konserverna bäst? I en jordkällare eller matkällare såklart.

Den legendariska matskribenten och kokboksförfattaren Hiram bodde under många år på Lidingö i ett radhus från 1950-talet. På sin pyttelilla radhustomt lät hon bygga en enorm jordkällare för att ha någonstans att förvara maten.

Hirams jordkällare ligger på en vanlig, eller rättare sagt ovanlig, radhustomt på Lidingö. Det är glädjande att se hur väl de nya ägarna hållit källaren i stånd.

I det flerfamiljshus byggt 1949, där en av sönerna bor, finns förutom vindsförråd även en matkällare till varje lägenhet. Väldigt praktiskt.

Idag byggs inga matkällare eller jordkällare. Kallskafferiet mot ytterväggen i köket hör tyvärr också till de utrotningshotade inventarierna i moderna hem. De flesta är utrivna till förmån för öppen planlösning och ”smart köksförvaring”. Vaddå smart?

Men kanske är en renässans för jordkällaren på gång. I februari i år var det en nyhet i SVT Västmanland om att intresset för att bevara sin jordkällare ökar. I Veckholm säljs nu i juli 2020 ett litet fritidshus med tillhörande jordkällare. Den beskrivs enligt följande: Jordkällaren fungerar på det sättet att den håller sig på plusgrader även vintrar då det varit 20 minusgrader ute. Säljaren har haft en klimatmätare där som mätt temperatur och fuktighet varje halvtimma, hela året. Dock droppar det från taket under vinterhalvåret.

Är du begåvad med en matkällare eller jordkällare och vill testa så kommer här listan med förvaringstips från Husmoderns Köksalmanack 1941:

  • Potatis och kålrötter förvaras bäst löst i brädlårar
  • Morötter, palsternackor och rödbeter läggs i lådor varvat med torvströ eller torr sand
  • Vitkål hängas med stocken uppåt på stänger eller krokar i taket
  • Rödlök förvaras i tunna lager lager på en hylla eller i en spjällåda
  • Purjo och selleri inslås i fuktig jord, tätt i rader, i lådor som få stå på källargolvet

Slutligen – glöm inte att vädra ordentligt under hösten så att det inte blir för varmt och fuktigt i källaren.

Vintagemannen missade att konservera 2020

I år var året då Vintagemannens mat på sitt lantställe i Skåne skulle så, skörda, testa konserveringsapparaten och jämföra surkonservering med sötkonservering. Sen kom Covid 19 och det var bara att skjuta upp planerna till vår och sommar 2021. Fram till dess får vi hålla tillgodo med gamla konserver. För rätt konserverade håller de i årtionden.

Får jag bjuda på ett glas 40 år gammal saft?

En av Vintagemannens favorithistorier handlar om gammal saft. Det är en god historia från hans Yuppie-tid i slutet av 1980-talet.

– Jag skulle bjuda en viktig kund på representationsmiddag. Vi gick till stjärnkrogen Paul & Norbert på Strandvägen i Stockholm, som då ansågs vara en av Sveriges absolut bästa – och dyraste – restauranger. När vi satt oss till bords och trodde att Paul skulle fråga oss om vi ville ha en aperitif så säger han istället: Får jag bjuda på ett glas saft? Och så kom han in med en silverbricka med vatten i en kristallkaraff, två fina vinglas och en dammig saftflaska med en gulnad etikett. ”Svart vinbärssaft 1947”, stod det skrivet med ordentlig handstil.

Det visade sig, att högre upp i huset hade en gammal dam just dött och hennes arvingar höll på att städa ur dödsboet. När de såg att matkällaren var full av flaskor och burkar gick de till lyxrestaurangen och bad dem gå ner i källaren för att se om det var nånting de kunde ha användning av. Och det fanns det, fyrtio år gammal saft t.ex.

Typ

Hur det smakade? Jo utsökt, som ett årgångsvin. Och med en lite brunaktig färg.

Du följer väl Vintagemannens mat på Instagram och Facebook? Där uppdaterar vi lite oftare än här i bloggen. Välkommen att följa oss.

Frisk skogsluft efter sol och bad

När man varit på kurorten Södertälje och badat hälsobad måste man ju också ut i naturen för att få ren skogsluft i lungorna. Vi styrde kosan mot Mölnbo, ett litet stationssamhälle mellan Järna och Gnesta sydväst om Södertälje. 1924 års STF-guide låter berätta att det i Mölnbo finns flera pensionat och ett konvalescenthem, samt att Sörmlands Enskilda Bank har ett kontor där. Så vi valde att köra rakt ut i skogen norr om Mölnbo, till Stora Envättern. Det är ett naturreservat som Sörmlandsleden passerar igenom. Rena rama John Bauer-skogen där älvorna dansar och trollen bor.

Vilka ställen det finns i Sverige!

Tänk att det finns sådana platser bara en timmes resa bort från Stockholm. Nu i Coronatider är det inte bara vi som har upptäckt det. Redan klockan nio på fredagsförmiddagen stod det sex bilar ute på en ödslig parkeringsplats mitt ute i storskogen. Men det var ingen trängsel. Vi såg inte ens tio personer under en halv dag. Men då valde vi att ta stigen på södra sidan om sjön istället för själva Sörmlandsleden.

Skogen är storslagen, lite vild sådär, här får naturen ha sin gång. Träden står inte planterade i rader utan de växer, åldras och dör som de vill. Ibland blir det skogsbrand som ”rensar upp” i undervegetationen och sen får marken återhämta sig som den alltid gör. Livet självt liksom.

Från vår parkeringsplats går det en bekväm stig upp till sjön med sina rastplatser. Det tar bara en kvart, sen är man ute på Sörmlandsleden. Den stora huvudleden är orange, anslutningsleden är gulmärkt. Lätt att hitta alltså.

Vem behöver bävernylon och Goretex?

Inte behöver man ha några moderna funktionsplagg och dyra vandringskängor heller. Vi gick på stigar hela tiden. Det fungerade lika bra att gå i ett par åttio år gamla linnebyxor eller i ett par randiga uniformsbyxor från Sörmlands husarer som är 150 år gamla. Och på fötterna ett par gamla gympadojor eller kronans gamla marschkängor från före kriget.

Ingen utflykt utan matsäck. På Torpa Pensionat bredde vi lunchmackor och fyllde matlådorna med lite smått och gott i samband med frukost. Wille på pensionatet fyllde vår termos med kaffe. Till sist packade vi ner de kringlor vi hade kvar från besöket på Torekällberget dagen innan. Och så ner med allt i våra smidiga små ryggsäckar.

På vägen tillbaka till Södertälje körde vi förbi Sjundasjön mot Gnesta. Det är bland de mest natursköna vägar vi någonsin kört i det mellansvenska blandlandskapet.; skogar, gläntor, sjöar, byar, åkrar… Vyerna växlade hela tiden. Det gamla klyschan ”Sverige är fantastiskt” stämmer faktiskt. Vi har det utmärkt på svemester.

Prima utflykt i jakt på pinaler

Mölnbo har en tillgång som är värd en resa i sig, nämligen antik- och bohagsaffären Prima Pinaler. Det är en gammal kvarn som sedan sju år tillbaka är diversehandel. I icke Coronatider finns här även ett litet café. Här finns allting som du inte visste att du behöver. Gamla prylar, husgeråd, möbler, kläder, böcker, verktyg, apparater och pillimojs.

Vi gjorde några härliga fynd.

En ryggsäck med en mes gjord av trä, det ser man inte ofta. Gott skick och häpnadsväckande bekväm att bära. Den sitter lika bra som en modern ryggsäck trots att den måste vara minst lika gammal som gubben på bilden.

Till kommande turer i spenaten inhandlade vi också en praktisk vandrardagbok från STF 1943.

För internt bruk

Vintagemannen hittade också ett par grönmelerade bomullsbyxor i en mycket speciell färg. De är tillverkade av Fristads nån gång i mitten av förra århundradet och kan du gissa till vad? Jo, det är byxorna till internernas arbetsklädsel på finska fängelser. Så om nån ser mig i dessa brallor kan man tro att jag är på rymmen.

Vintagemannens mat fyndade ett par receptbroschyrer, en från Marabou bakningslaboratorium 1942 och en från Jell-O 1938. Jell-O med majonäs(!) låter väl som en intressant upplevelse? Så det kanske kommer en recension på Waldorf gelésallad nån gång.

VintageQ var dock snabbare på sockerkaksbroschyren. Det bakades snabbt tre olika varianter och sen hade vi blindtest. Snart kommer ett nytt blogginlägg där vi testar olika sockerkakor. Du följer väl Vintagemannens mat på Facebook och Instagram?

Efter denna utflykt i pinalernas och sockerkakornas värld är det bäst att återgå till resans huvudsyfte – badsemester i Södertälje. Så i nästa bloggpost går vi på spaning inne i Södertelge efter den gamla kurorten. Finns några spår kvar? Häng med!

Mormor åt inte sill på midsommarafton. Det är ett modärnt påhitt.

Hur många år behövs det för att något ska bli en tradition? När började vi äta sill på midsommarafton tror du? Gissa. Svaret kommer längre ner. Det är senare än vad många tror, det var kanske inte ens vanligt när du var barn. Riktigt traditionell midsommarmat är kyckling och lax.

Matjessill, Senapssill och Brantevikssill känns som obligatoriska på midsommarafton. Liksom färskpotatis, gräddfil och gräslök. Har det inte alltid varit så? Nä!

Nutidsarkeologiska studier

Vintagemannens mat har gjort en djupdykning i Husmoderns Köksalmanack. Vi har många utgåvor från den första 1933 till idag. Husmoderns Köksalmanack är måltidens motsvarighet till klädernas postorderkataloger. De speglar breda trender och det är intressant att läsa vad för slags mat almanackan föreslår till varje dag året runt. Så vilket år dyker sillen upp till midsommar?

Husmoderns Köksalmanack – en nutidarkeologisk guldgruva

Så lägger man in sill

Noggranna förberedelser i god tid är sillunchens viktigaste förutsättning.
Med rätt tillbehör reder man sig bra; lökskärbräda, vass kniv samt cyklopöga.
Brantevikssillen måste läggas in veckan före Sveriges informella nationaldag.
Sveriges godaste sill får aldrig saknas på bordet. Dubbla gärna kryddmängderna.

GRÄDDFILEN FÖDDES 1952 OCH året EFTER BLEV MIDSOMMAR EN LÅNGHELg

1953 var första året då midsommarafton alltid firas på en fredag. Före det firades den kyrkliga högtiden Johannes Döparens dag den 24 juni. Aftonen inföll alltså den 23 juni, oavsett veckodag. Men från 1953 blev midsommardagen en rörlig helgdag som infaller på lördagen mellan 20 och 26 juni. Mycket påpassligt lanserade MjölkCentralen 1952 gräddfil som en sommarprodukt.

Man brukar säga att det tar 20 år för en ny matvana eller innovation att slå igenom i de breda folklagren. Räknar vi från 1952 skulle gräddfilen alltså vara etablerad i de flesta svenska kök 1972. Det ser ut som att teorin stämmer rätt bra.

Enligt matforskaren Richard Tellström är både sill och färskpotatis till midsommar relativt moderna påfund. Båda smög sig in i slutet av 1800-talet och då i borgerliga kretsar. Skälen är enkla; för potatisens del handlar det om att man inte skördar något som inte vuxit färdigt. Den kryddade och inlagda silltraditionen slår igenom med konservindustrin i slutet av 1800-talet.

Ingen sill till midsommarlunchen

Kollar man i Husmoderns Köksalmanack så blir midsommarafton ingen speciell matdag förrän i mitten av 1960-talet. Till midsommaraftons lunch äter man lite vad som helst. Här några lunchförslag genom åren:

  • 1933 – Inkokt braxen med grädd & pepparotssås eller bräckt prinskorv med ägg.
  • 1937 – Vårspätta med potatis och uppskuret
  • 1942 – Fransk omelett med sparrisstuvning
  • 1950 – Falukorv med stuvad potatis
  • 1959 – Bräckt skinka, ägg och vitt bröd
  • 1961 – Ansjovisomelett
  • 1965 – Matjessill med gräddfil, gräslök & färsk potatis – nu kommer den!

I skiftet mellan 1960 och 1970-talet försvinner lunchförslagen ur almanackan. I 2019 års Almanack är ordningen total på midsommarafton – sill på dagen och grillat på kvällen.

2019 års almanack. Har fantasilösheten gått för långt?

Vi håller på middagstraditionerna

I äldre tider är det helgdagens, dvs midsommardagens, middag som är extra festlig. Då är det lax, gärna inkokt, eller stekt färsk kyckling som gäller. Och så jordgubbar i någon form till efterrätt. I takt med att sillen erövrar midsommaraftonens lunch så försvinner lax och stekt kyckling på midsommardagen. På 1970-talet smyger sig grillandet in, enligt Richard Tellström, för att sedan slå igenom stort på 1980-talet med flintasteken.

Vintagemannen tänker ta upp äldre midsommarmatstraditioner igen och på midsommardagen i år kommer 1943 års variant att serveras, nämligen kall lax med majonäs, och färsk potatis. Mördegsbotten med jordgubbar. Vi har sparat ägg i flera veckor för att kunna festa till på majonäs på riktiga ägg och hoppas att på svarta börsen få tag på grädde som går att vispa. Hur det smakar får ni veta i ett senare inlägg.

Gör inte fel. Läs Reglerna för midsommarfirande

De rätta Tillbehören

Smör ost och sill är idag viktigare än midsommarstången för många av oss. Och den lilla nubben ackompanjerad med skrål och skål. Varför blev det så?

Egentligen är det väl bara skinkan som skiljer midsommar från jul.

Nu kan små grodorna komma.

Nu önskar Vintagemannen alla följare en riktigt fin midsommarhelg. Och för att inte bidra till smittspridning så håll er till att drömma om era tillkommande. Social närkontakt får vänta.

Du följer väl Vintagemannens mat på Instagram och Facebook? Där uppdaterar vi mycket oftare än här. Välkommen

Vem har tagit min Nötchokladruta?

Vintagemannens favoritkaka alla kategorier är Nötchokladrutan. När han har namnsdag den 3 juni är det den kakan han helst vill ha. VintageQs favorit är syltkakor, men då ska det vara mammas recept. Så vad passar bättre att göra på en regnig tisdag tre dagar före midsommarafton än att baka båda favoritsorterna.

var nötchokladrutorna godare förr?

Instagramkontot ”Det var godare förr” lade nyligen ut ett recept från Ekströms receptbok 1934. Det såg smakens ut så VintageQ bestämde sig för att testa det. Sen blev hon nyfiken på om och i så fall hur receptet på Nötchokladrutor förändrats över tid. Så innan kakbaket började blev det en nutidsarkeologisk djupdykning bland gamla bakböcker och receptbroschyrer.

Nötchokladrutan var utvecklad till fulländning redan för 90 år sedan

Den första bok som konsulterades var ”Hemmets stora bakbok” från 1931. Den innehåller 1 008 recept med 6 färgplanscher, är utarbetad av Gertrud Svensson och utgiven på B. Wahlströms bokförlag.

Receptet på Nötchokladrutor i den är identiskt med receptet i Ekströms receptbok, som ”det.var.godare.förr” använt. Ekströms har uppenbarligen sponsrat båda skrifterna. Hur ser då ett modernt recept ut? I senaste omarbetade versionen av Sju sorters kakor, den från 2017, konstaterar jag häpet att receptet är identiskt med det från 1931 och 1934, med enda skillnaden att 1931 kallades bakpulver för jästmjöl.

Finns det ingen som försökt utveckla rutan?

Kan det vara så att Nötchokladrutans gyllene snitt är proportionerna mellan smör, kakao och nötter? Under 1940-talets kristid hittar jag inte ett enda recept på Nötchokladrutor. Kakan kanske förlorar sin speciella smak och konsistens om man ändrar proportionerna; 100 gram smör, 2 matskedar kakao och 1½ dl hasselnötter. Alla tre ingredienserna var under alla omständigheter hårt ransonerade under 2:a världskriget, så att baka förkrigsrutor måste ha varit näst intill omöjligt om man inte hade en fet plånbok och goda kontakter med svarta börsen.

I 1950-talets och de tidiga 60-talets bakbroschyrer saknas recept på Nötchokladrutan. Föll den ur modet? Eller var det så att den fortsatte att bakas enligt ”gammalt beprövat recept” av kvinnor som likt Vintagemannens mamma lärt sig baka före 1940. Och som i efterkrigstidens Sverige återigen kunde frossa i sina gamla recept som innehöll smör, kakao och nötter.

Ständigt denna klassiker. Men den har ändrat innehåll rejält genom åren. Här är årgångarna 1965, 1975 och 2017. Originalet från 1945 ligger kvar i sommarstugan.

Sju sorters kakor utkom första gången 1945 som ett resultat av en baktävling. Intresset för tävlingen var enormt, kanske för att hushållen levt med ransoneringskort och kakbak hade skurits ner till ett minimum. Eftersom originalet finns i sommarstugan går det inte att kolla hur det förhåller sig med Nötchokladrutan i den. Den nya, helt reviderade upplagan från 1965 finns dock i Stockholm. I den hittar jag ett ”modernt” recept på Nötchokladrutor där kakaon är ersatt av blockchoklad! Kan det verkligen funka? VintageQ är skeptisk. Hon konstaterar att redan 10 år senare, 1975 när nästa nya omarbetade upplaga kom ut, är ordningen återställd och det gamla hederliga receptet med kakao är taget till nåder .

1965: Vad har blockchoklad här att göra?

Vi kan bara konstatera; det är med nötchokladrutan som med Stringhyllan. Den föddes fulländad och går inte att förbättra.

Den moderna tidens kakbok – nätet. Gå in på Instagramkontot det.var.godare.förr. Eller på bloggen Smakminnen. Där hittar du det klassiska receptet.

ingen kan veta detta bättre än jag

Vintagemannen har ätit nötchokladrutor sedan mitten av 1950-talet, så han måste nog kalla sig expert. De ska vara tunna och knapriga, inte tjocka och sega. Och om han fattat näringsläran rätt så är de rena hälsokosten – både för kropp och själ. Man får ta flera stycken. Smaskens!

Mors dag väcker ljuva smakminnen

Idag är det mors dag i Sverige. Jag vet, mors dag kommer från USA, firas på olika dagar i olika länder, och anses vara ett kommersiellt jippo vars syfte är att få oss att handla onödiga prylar.

När jag var barn var det inte så. Då fick mamma en teckning som jag egenhändigt förfärdigat och en blombukett av vad jag hittade i vår trädgård och på allmänningen utanför. Sen blev det eftermiddagskaffe och det är här smakminnena kommer in. Minnen av favoritsmåkakor, bullar och andra godsaker. Så idag dyker Vintagemannens mat ner i barndomens trygga smaker, med fokus på morsdagskaffet. Visst var det godare förr!

De som kunde förr

En hyllningsbok från 2011

Min mamma, född 1923, tillhörde generationen De Sista Tanterna. Hon lagade mat från grunden och oj vad god den var. Men hon var ingen ”bullmamma”. Bullar, småkakor och andra ljuvligheter var reserverade för festligare tillfällen. Mors dag var ett sådant tillfälle. Till den dagen fick jag önska en kaka som hon bakade. Min favorit var syltkakan.

När jag, i yngre tonåren, kom i bakåldern testade jag själv att baka dem. Dessutom skrev jag ner recepten på registerkort som jag sparade i en liten box; ”Min favoritmat och sånt jag kan laga själv”. Kartoteket var mammas idé. Jag erkänner att jag hade nytta av det när jag flyttade hemifrån. Numera är det en liten skattkista fylld av smakminnen och som fortfarande är fullt användbar.

En duktig flickas hemgift
Flitigt använd än idag

Hur Mors dag ska firas. Råd från Kommittén för mors dag

Mors Dag kom till Sverige 1919 på initiativ av Cecilia Bååth-Holmberg. Året därpå gav Kommittén för mors dag ut en skrift med råd om hur mors dag kunde firas:

  1. Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång.
  2. Mor hälsas om morgonen med sång av barnen.
  3. Hon bjudes före uppstigandet på gott kaffe och bröd, berett av barnen. Hon hedras med blommor och en liten gåva.
  4. Henne beredes, så långt det är möjligt, vila och frihet från allt hushållsarbete den dagen. Barnen bädda, sopa, laga mat och diska.
  5. Vid eftermiddagskaffet eller på aftonen hålles en liten högtidlighet, där far i huset medverkar.
  6. Frånvarande barn hälsa Mor med brev eller telegram eller vykort, som särskilt gjorts och tillhandahållas för mors dag.

Kristidens kaffebord var magert

Under andra världskriget var kakbordet magert, såvida man inte kompletterade sina inköp på svarta börsen. (Läs mer här)

1944 var det bara bara 15 gram kakao i en sats chokladbröd. 1931 var det 50 gram.

Stora kokbokens kristidsnyckel från 1942 konstaterar att bakning av lyxbröd ej längre bör förekomma utan att ”man måste inskränka sig till husbehovsbakning, dvs limpor, skorpor, enkelt vetebröd och någon gång en enkel mjuk kaka”. Med tanke på att kanel, vanilj och kardemumma ingick i den totala årsransonen av kryddor som bara var 60 gram 1943 och att kakaotilldelningen för vuxna helt ställdes in 1942, för att inte återkomma förrän efter krigsslutet, kan det inte ha blivit mycket till kakbord under krigsåren. Dessutom var ägg hårt ransonerade och sockret skulle räcka till mycket annat. (Läs mer här)

Man kan fira mor på kafé också. Om man sitter ute och inte trängs med folk.

Vilken sorg för ett land som Sverige med en kultur av ”Sju sorters kakor”. Hildur Johansson, ”diplomerad från Cordon Bleu och husföreståndarinna hos H.K.H. Prins Bertil”, konstaterar 1943 att ”vad småkakor beträffar måste jag ju medge att vi svenskar står högt. Tänk vad här finns många goda recept. Det enda felet är att de fordrar så mycket smör. Och inte har man råd med smör i dessa tider!” Vilken lycka då att fransmännen kan inspirera med recept utan alltför mycket smör, som t ex kanlecigarrer, ingefärsstänger, aniskakor och korintbollar.

Ett kaffebord med sju sorters kakor kunde de bara drömma om under krigsåren.

Det var godare förr

För den som vill inspireras av gamla bakrecept kan VintageQ rekommendera Instagramkontot Det var godare förr. Där kan du inspireras av bakrecept från tidigt 1900-tal och fram till 1970-talet. Allt är provbakat och fotograferat. Det var godare förr har tipsat mig om guldgruvan Hemmets stora bakbok från 1931. Den är numera inhandlad. För att testa om det verkligen var godare förr har jag bakat chokladbröd enligt 1931 års recept och jämfört med ett modernt recept på chokladbröd. Efter smaktest kan Vintagemannen försäkra att det verkligen var godare förr. Receptet från 1931 innehåller syndigt mycket kakao och en mindre mängd socker än det moderna receptet. Och det gör skillnad. 1931 års recept är för oss som gillar en bit mörk choklad till kaffet.

2000-tal till vänster och 1930-tal till höger

Botanisera på smakminnen.se

Ett verkligt matnyttigt tips är Instagramkontotot och bloggen smakminnen.se.

VintageQ diskuterar smakminnen med Marloes Öhrnell på Wiks slott i Fjärdhundraland

Marloes Öhrnell är journalist, fil.kand. i historia och älskar matlagning. En utmärkt kombination för en blogg om smakminnen. Innehållet är en brokig samling recept, alla med en berättelse. Den som vill dela med sig av sina smakminnen kan göra det här. Recepten är föredömligt sorterade både efter kategorier och efter årtionden. Det är en riktig guldgruva för Vintagemannens mat. Vill du testa ett smakminne på Mors dag lär Kolatårtan från Hovdala slott vara en riktig klickraket.

Vad blir det på kaffebordet idag?

I vår kakburk ligger redan chokladbröd och skorpor av torkad kanellängd. Sen ska jag baka en Falsk mandeltårta från ett recept i Husmoderns Köksalmanack 1944. Och om jag hinner bakar jag en sats syltkakor också.

Jag hann. Men dom blev inte lika fina som mammas.

Idag vid fikat skänker VintageQ sin mamma en alldeles extra kärleksfull tanke och tänker på alla de härliga matupplevelser och smaker hon bjudit på. Vilka ljuva minnen, smaskens!

Mamma på 1960-talet. Det var färgstarka kvinnor på den tiden.

Du följer väl Vintagemannens mat på Instagram och Facebook? Där uppdaterar vi med olika ”smakminnen” varje vecka.

Svarta börsen eller ”marknaden för den fria försörjningen”

I ett tidigare blogginlägg har vi berättat hur svenska staten såg till att ingen svalt under 2:a världskriget genom ett fiffigt, flexibelt och effektivt ransoneringssystem som byggde på principen fast tilldelning och varierade tidsperioder. Men var det verkligen så bra att ingen handel utanför systemet förekom? VintageQ har läst doktorsavhandlingen ”Svarta Börsen – samhällslojalitet i kris”, så nu vet Vintagemannens mat nästan allt om svartabörshandeln under 2:a världskriget. Vad var dåtidens toapapper? Vill du också ha lite koll och förstå vad som faktiskt kan hända här igen? Då ska du läsa det här blogginlägget.

Ransoneringslitteratur (5)

Falska ransoneringskuponger hotade systemet mer än svartfläsk

Svartabörshandeln var omfattande under hela kriget och som allra livligast under 1943.  Det verkliga förhållandet när det gäller den illegala handelns omfattning kan aldrig exakt fastställas, men att myndigheternas beräkning att svarta börshandeln stod för ca 10 % av den totala mängden livsmedel ska ses som ett minimum. Omfattningen var i själva verket mycket större. Så kan man sammanfatta Johnny Wijks slutsatser i avhandlingen från 1992.

Svartabörsbrottsligheten består både av varuhandelsbrott och kupongbrott. I början av kriget fram till 1943 dominerade varuhandelsbrotten. Kött, fläsk och kaffe var de vanligaste produkterna man sålde ”vid sidan om”. Många butiker hade tillgång till ”svarta” varuleverantörer. Det framgår av det stora antal rättsfall som handlar om butiker som under lång tid sålt stora mängder ransonerade varor på illegal väg.

Från 1943  gjorde försäljning av stulna, falsktryckta eller ”tvättade” kuponger entré. Kupongbrotten var, med undantag för enklare kupongbrott där konsumenter försökte sälja sina kuponger, allvarligare än de rena varubrotten. En lyckad kupongaffär utmanade ransoneringssystemet på ett helt annat sätt än de varor som hållits helt utanför systemet.

Ransoneringskort (43)

Ransoneringsbrott – en folksport

Oavsett typ av brott var svarta börshandel något som alla i hela landet höll på med. Bland dem som dömdes för ransoneringsbrott återfinns verkstadsarbetare, direktörer, butiksanställda, försäljare, hantverkare, musiker och bönder – helt enkelt ett tvärsnitt av befolkningen. Ransoneringsbrott var en riktig ”folksport” och det finns inga belägg för att den drevs av den undre världen. Svartabörsligor delade inte upp marknaden och samarbetade eller motarbetade inte varandra i någon högre utsträckning. Många av personerna som figurerade i de värsta ligorna bedrev dessutom kupongbrottsverksamhet vid sidan av sina civila arbeten som tjänstemän på kristidsnämnden,  tryckare, livsmedelsgrossister, musiker och reparatörer.   

När det gäller att förse marknaden med ”varor utanför systemet” har svenska lantbrukare en speciell roll. Där var det en ganska väl ”organiserad brottslighet”. De var mycket kritiska till de inköpspriser staten satte på livsmedel och drev kravet på att de skulle höjas.  Vid en s k ”bonderiksdag” i februari 1940 framhölls att uteblivna prisökningar skulle sabotera livsmedelsförsörjningen och att de centralt satta priserna var för låga för att stimulera produktionen. När det allmänna prisstoppet sedan infördes i slutet av 1942 blev konflikten mellan regeringen och bönderna akut. Lantbrukarna var nu så förbannade att man svarade på det införda prisstoppet genom en regelrätt mjölkstrejk där bönderna i Dalarna vägrade att leverera mjölk.

Vad åkte man fast för?

Hur såg ett ransoneringsbrott se ut? I ”Svarta börsen – samhällslojalitet i kris” beskrivs brottsligheten ingående. Här kommer några exempel på typiska brott, som visar på både spännvidd och uppfinningsrikedom.

Fyra herrar inredde ett garage till en privat svinstia och köpte därefter var sin griskulting. Kultingarna föddes upp på rester från männens egna hushåll och lagom till jul hade grisarna slaktats för att höja standarden på julbordet. Herrarnas straff blev 20 dagsböter vardera + 80 kr per gris för värdet av det fläsk som de otillåtet hade skaffat sig.

En lagerförman på ett skrotupplag upprättade en egen svartabörsmarknad åt de anställda. Via kontakter införskaffade han olika ransonerade varor som han sedan sålde vidare med god vinst.

I Vetlanda bedrev en anställd hos en stor spannmålsfirma egen svartabörsförsäljning på lunchrasten. I staden var detta en ”officiell hemlighet” och verksamheten pågick i flera år innan polisen till slut i början av 1945 nåddes av ryktena.

En kvarnägare i Skövdetrakten avslöjades med att ha malt åtskilliga ton mjöl för sammanlagt 98 olika bönders räkning, vid sidan av den reglerade marknaden. Det som avslöjade kvarnägaren var hans noggrannhet. Han förde nämligen särskild bok över de illegala affärer, som en kontrollant från Livsmedelskommissionen av en slump fick syn på vid ett vanligt rutinbesök.

I Fridlevstad och Nättrby i Blekinge åtalades samtliga lantbrukare för illegal spannmålsförsäljning och ransoneringsbrott via en kvarn i Marielund. Samtliga åttio personer inkallades till rätten.

En lastbil med 350 kg kaffe på flaket upptäcktes av kriminalpolisen mitt på Hötorget i Stockholm. Efter utredning avslöjades att en kock på en nyanländ ”lejdbåt” i Göteborg hade smugglat in partiet. Med hjälp av en furir i flottan hade kaffet skickats med tåg till Stockholm i kartonger märkta med ”Keramik – aktas för stötar.

En man försökte sälja sina egna kaffekuponger. Affären gjordes upp i en portuppgång, men oturligt nog för mannen råkade han välja en civilklädd poliskonstapel som tilltänkt köpare. Istället för affär blev det 10 dagsböter.

I jakt på mer socker till sitt företag i choklad- & konfektyrbranschen fick en fabrikör kontakt med en ”svartabörshaj”. Det resulterade i att chokladdirektörens önskemål om sockerkuponger blev mer än väl tillgodosedda. Fabrikören passade på att köpa fler kuponger än vad hans firma själv förbrukade och sålde vidare till andra affärsbekanta som ansåg sig ha behov av mer socker.

Priserna skenade, köpkraften sjönk och svartabörshandeln blomstrade

Direkt efter  krigsutbrottet 1939 blev folk oroliga och började hamstra. Livsmedelspriserna steg och det var faktiskt hamstringen av socker som blev orsaken till att det kom att ransoneras redan i april 1940. Socker var dåtidens toapapper. Priserna fortsatte att stiga och 1942 hade livsmedelspriserna stigit med i genomsnitt 45 %. För att kompensera särskilt utsatta låginkomsttagare, infördes ett rabattsystem, men trots det var det så att alla inte hade råd att köpa ut hela sin ranson av livsmedel.

Ransoneringslitteratur (2)

För att motverka prisstegringarna införde regeringen 1942 ett generellt prisstopp. Efter det stabiliserades priserna och folk fick mer pengar över efter att de köpt ut sina ransonerade livsmedel, varit hos frisören och betalat hyran. Så vad använde man då pengarna som blev över till? Man spenderade dem genom att handla på svarta börsen. Resultatet blev att svartabörshandeln exploderade 1943, både i omfattning och prisutveckling. Svartabörspriserna var också som högst 1942 – 43 och allra dyrast var naturligtvis det åtråvärda kaffet. Priset tiodubblades!.

Den här utvecklingen hade regeringen med största sannolikhet räknat med, för i juni 1942, alltså 4 månader före prisstoppets införande, skärptes straffen för ransoneringsbrott och svarthandel.

Hoppsan fru Hamsterlund – Krisinformation och propaganda

Statens Informationsstyrelsen, även kallat ”Censur- och propagandaministeriet” sorterade under Utrikesdepartementet. Myndighetens uppgift var att upplysa, granska, kartlägga samt styra den svenska opinionsbildningen, både i pressen och folkopinionen. När det gäller livsmedelsförsörjningen handlade informationen i början av kriget mest om beslutade regler och bestämmelser. Myndigheterna litade på att medborgarna solidariskt skulle följa ransoneringsreglerna. Man bedrev även upplysningsverksamhet och medverkade i propagandakampanjer för t ex klädvård, bärplockning, gås- & kaninavel och andra sparsamhets- och folkförsörjningsfrågor.

Allteftersom att rapporter kom in om en stadigt ökande svartabörshandel ändrade krisinformationen karaktär och 1942 drogs den första av flera stora propagandaoffensiver igång mot illojala köp. Det gällde att höja folks moral! Nu kom Sune Waldimirs och Nils Georgs låt Hoppsan Fru Hamsterlund väl till pass. Lyssna gärna. Klicka på länken.

Det var så naturligt med svartabörshandel att det tom gjordes ett roligt kortspel typ Löjliga Familjen på detta tema. Vad ska du samla på, hajar, poliser hyenor eller kuponger?

Lär dig mer i sommar

För den som har Skåne som sin hemmabas så har Beredskapsmuseet norr om Helsingborg i år en utställning om Kristidsmat. Om Corona-reserestriktionerna tillåter planerar Vintagemannen en utflykt dit senare i år.

I det tredje och sista blogginlägget om ransonering och livsmedelsförsörjning tittar Vintagemannens mat på livsmedelsförsörjningens betydelse för att vinna eller förlora ett världskrig. Det fanns lett land i vår omedelbara närhet där folkhälsan förbättrades. Gissa vilket.

Du läste väl den förra bloggposten om ransoneringen under kriget?

Du följer väl Vintagemannens mat på Instagram och Facebook? Där uppdaterar vi historien mycket oftare än här i bloggen. Vi bakar, lagar mat och läser på.

Tror du att det aldrig kommer att bli livsmedelsransonering igen?

Vi hör på nyheterna att svenska bönder har svårt att få arbetskraft till skörden i år, att Europas grönsaksodlare ropar efter gästarbetare och på  kaffeplantagerna längre bort saknas arbetande händer som kan plocka de åtråvärda bönorna. En livsmedelskris behöver inte vara långt borta just nu år 2020.

Hur var det i Sverige förra gången livsmedelsförsörjningen var hotad, under andra världskriget? Det har vi fördjupat oss i. I ett par blogginlägg kommer Vintagemannens mat att berätta om  livsmedelsransonering och svarta börshandel under kriget. Häng med på en  historielektion!

Ransoneringslitteratur (6)”Hur ska det gå om kriget varar länge? För alla dem, som upplevt det förra krigets knapphet på livsmedel, är det naturligt att göra tillbakablickar till den tiden och fråga sig, om samma svårigheter skola återkomma”. 

Så börjar Mauritz Bonow det lilla häftet ”Sveriges Livsmedelsförsörjning” som KF gav ut 1940 i serien Folkupplysning i Krisfrågor.  Även i moderna kristider kommer oron snabbt med frågor kring om maten kommer att räcka till alla och hur krisen kommer att påverka mig och mina närmaste.

Sveriges beredskap är god

Ransoneringslitteratur (3)Erfarenheterna från första världskriget och den politiska utvecklingen i Europa under andra halvan av 1930-talet gjorde att arbetet med hur folkförsörjningen i händelse av krig skulle organiseras började långt innan krigsutbrottet. I juni 1939 kom t ex den kommunala fullmaktslagen. Den stipulerade att kommunerna vid krig eller krigsfara skulle fullgöra sådana uppgifter som staten bestämde i frågan om folkförsörjningen så att befolkningens och produktionens behov av nödvändiga förnödenheter fylldes. Det skulle kommunerna göra utan ersättning från staten – ersättning blev det först 1941 och då enbart för vissa kostnader. I juni 1939, dvs tre månader före krigsutbrottet,  kom även maxprislagen som gav staten möjlighet att förhindra oönskad prisutveckling.

Efter krigsutbrottet, den 1 september 1939, gick det  snabbt att få igång krisorganisationen. Den 15 oktober inrättade regeringen det nya departementet Folkhushållningsdepartementet. Under Folkhushållningsdepartementet fanns  Livsmedelskommissionen med uppgift att organisera flödet av livsmedel ”från jord till bord” inklusive alla regleringar och ransoneringar inom livsmedelssektorn. För att klara uppdraget och få arbetet gjort upprättade Livsmedelskommissionen 33 kristidsstyrelseområden (oftast ett län) och 1758 kommunala kristidsnämnder. 

Ransoneringslitteratur (10)I den här jättestora boken från 1946 finns bilder på varenda gubbe och enstaka kvinna som ”räddade” Sverige från svält under kriget. 

Ransoneringslitteratur (13)Själva hjärntrusten med landshövding Bo Hammarskiöld som ordförande

Utöver att en infrastruktur för livsmedelsförsörjning fanns på plats vid krigsutbrottet hade staten dessutom under slutet av 1930-talet lagt upp stora lager av varor med lång livslängd. Det var tur, eftersom Sverige drabbades av missväxt 1940 – 41 och dessutom var i blockad mellan april 1940 och februari 1941 då ingenting kunde importeras.

Per Albin Hansson hade faktiskt många skäl att säga att ”vår beredskap är god”. Ett uttalande som han blivit hånad för.

Ransoneringssystemet var väldigt flexibelt. Men det gällde att uppdatera sig varje vecka, annars kunde man bli utan.

Gustaf Kollberg, ransoneringssystemets fader, hade bara 23 år gammal blivit chef för motboksavdelningen hos Ivar Bratt. Erfarenheterna därifrån sågs definitivt som en merit när han fick uppdraget att konstruera ett fungerande och uthålligt ransoneringssystem.

Systemet konstruerades utifrån principen att man istället för fasta tidsperioder med varierad tilldelning  hade fasta tilldelningar och varierade tidsperioder.

Storleken på den fasta tilldelningen bestämdes genom att man utgick från ”normal” förpackningsstorlek. För enkelhetens skull berättigade 1 ransoneringskupong  till att man fick köpa 1 fast tilldelning, t ex ett paket av en vara.

Den varierade tidsperioden var en fiffig tanke. Den gjorde att allteftersom försörjningsläget förändrades kunde man  justera den period ransonen skulle räcka. Det betydde att från en vecka till en annan kunde tiden som den fasta tilldelningen för en vara, t ex kaffe, förlängas från två till fyra månader.

Ransoneringskalender (1)

Information om förändringar i ransoneringsperiodernas längd,  vilka kuponger som gällde för inköp och annan viktig information gavs genom Ransoneringskalendern som publicerades i dagspressen varje vecka. Man fick samma information via radio också. Så det gällde att läsa och lyssna ordentligt. Ransoneringskalendern kan knappast ha varit veckans skojigaste radioprogram?

Medborgarna var ganska irriterade över alla ransoneringsbestämmelser som snabbt rabblades i radion. Det var omöjligt att hinna med. Det var lättare att läsa i dagspressen.

Ransoneringskalender (7)Vad räcker mina kuponger till den här veckan i april 1945? undrade nog konsumenterna.

Ransoneringskort (23)Varje kupong berättigade till en tilldelning, en ranson, ett normalpaket. Kupongens giltighet kunde varieras. Smart, för då behövde man inte trycka nya kuponger så ofta.

För en husmor med ansvar för middagsplaneringen måste osäkerheten kring de varierande ransoneringsperioderna ha upplevts som en kombination av ”hela havet stormar” och lotteri. Man kan lätt föreställa sig hur spännande det måste ha varit att slå upp tidningen och läsa veckans Ransoneringskalender.

Varför föreslog Gustaf Kollberg den här principen för ransonering? Jo, för att det var det mest flexibla och effektiva upplägget för den som ansvarar för tilldelning av ransoner och för den som ska se till att varorna kommer ut i butik och till konsument. Dessutom är det hyfsat enkelt att kontrollera.

Ett system för snabba förändringar

Systemet  gör det enkelt att snabbt ändra ransonerna och man behövde inte trycka och distribuera nya kuponger varje gång ransonerna ändras. Det underlättar även kontrollen eftersom en kupong alltid motsvarar den fasta tilldelningen. För butikerna blir redovisningen till myndighet enklare. Dessutom underlättas försäljningen i butik eftersom en tilldelningsvolym är fast och satt med hänsyn till storleken på en standardförpackning. Det gör att färre förpackningar behöver brytas och man behöver inte hålla på att väga så mycket lösvikt i butiken. Slutligen innebär varierade tidsperioder att hushållens inköp sprids ut mer jämt över månaden. Det är bra både för butiker och den som handlar eftersom man inte behövde få slut på alla varor samtidigt.

Om ransoneringsperioderna varit fasta hade köerna av husmödrar ringlat långa den dag den nya ransonen börjat gälla och alla skulle köpa ut sina ransoner av allt som var bristvara och ransonerat.

Det måste ha varit ett väldigt plockande med alla små kort och kuponger. Inte undra på att det behövdes speciella fodral för att hålla ordning på papperslapparna.

Det fanns naturligtvis fler finesser i ransoneringssystemet, t ex tilldelning efter hur gammal man var och vilket jobb man hade, växlingskort om man inte hade råd att köpa ut full ranson osv. I takt med att kriget fortsatte och systemet byggdes ut kom varje person att ha en hel ”kortlek” med kuponger av varierande giltighetstid att hålla reda på. Som mest innehöll ”kristidskortleken” hela 90 olika kort, vissa av dem specialiserade, t ex  som det som berättigade till inköp av  ”Amerikanskt fläsk mm till skogsarbetare”.

Ransoneringskalender (13)Grovjobbare fick extra tilldelning. Vi undrar hur man fick tag i amerikanskt fläsk.

Ransoneringslitteratur (15)Gustaf Kollberg, ransoneringssystemets fader, åt, enligt uppgift, gärna god mat och rökte stora cigarrer, men lär ha varit helnykterist. Efter kriget fortsatte han sin karriär på ICA där han blev framgångsrik VD 1947 – 62.

Få vi tillräckligt att äta?

Med facit i hand  är svaret; Ja! Ingen svalt och maten distribuerades så att det fanns i hela landet. Hela systemet skulle säkra att folk i stan fick del av den mat som producerades på landet. Dessutom uppmuntrades odlarflit, för dem som inte hade egen tomt eller kolonilott uppläts odlingsmark i städernas parker och grönområden.

Ransoneringslitteratur (14)

1941 startade Svenska Gallupinstitutet sin verksamhet med opinionsundersökningar. De frågade kontinuerligt hushållen om hur ransonering och livsmedelsförsörjning fungerade. I februari 1944, när ransoneringen varit igång i nästan 4 år, ställdes frågan: ”Vilka av de varor eller annat som Ni måste avstå från helt eller delvis nu under kristiden saknar Ni mest?” I fallande ordning blev svaren socker, kaffe, matfett och bröd. Så många som 20 % sade sig inte sakna något.

IMG_0585Husmödrarna fick mycket inspiration till sparsam matlagning under krigsåren. Det trycktes många kokböcker och broschyrer om hur man skulle få de ransonerade råvarorna att räcka till, vara näringsriktiga och ändå smaka bra.

Kristidskokböcker (1)Hela detta år kan du följa Vintagemannens mat på Instagram och Facebook där vi lagar en middag i veckan utifrån Husmoderns Köksalmanack. 

De flesta varor kom att ransoneras. Först ut var kaffe och te som ransonerades redan i slutet av mars 1940. Därefter följde socker och sedan tvätt- & rengöringsmedel. I januari 1942 var i princip alla dagligvaror som kom att ransoneras under kriget inne i systemet. Ransoneringen fortsatte sedan under hela 1940-talet. För kaffe blev ransoneringen kvar längst, ända till augusti 1951. 

Alla livsmedel ransonerades inte. Mjölk, potatis och grönsaker var fria, men det fanns lokala undantag  och det förekom att mjölk ransonerades i Stockholm. Inte heller fisk ransonerades under kriget, men även för fisk kunde det i vissa orter finnas begränsningar på hur mycket man fick köpa per tillfälle.

Som ett komplement fanns nästan allting att köpa på svarta börsen. Den illegala handeln var omfattande under hela kriget. Läs mer om det i nästa avsnitt.

Vad var det som ransonerades och när?

IMG_0583 (2)IMG_0584 (2)Så här ransonerades varorna 1940 – 45. Men mycket ransonerades även efter krigets slut.

Den tidsperiod som en tilldelning skulle räcka var som längst sommaren och hösten 1942. Ingen har nog undgått att höra historier om brist på kaffe. När tilldelningsperioden varade som längst motsvarade tilldelningen 13 gram/vecka.  Utöver kaffe var även andra importvaror hårt ransonerade eller omöjliga att få tag på. Kakaotilldelningen till vuxna ställdes t ex in 1942 och återupptogs inte förrän 2½ år senare. Myndigheterna säljstoppade även varor, dvs de tog varorna i beslag. I juli 1944 säljstoppade man t ex ärtor, bönor och torkad frukt och det dröjde till slutet av året innan de gick att köpa igen. Och för att klara smörproduktionen besluts redan i november 1940 att ingen grädde med en fetthalt över 15 % fick säljas. Fettet behövdes till annat.

Livsmedelskommissionen varierade ofta tiden för hur länge en grundranson skulle räcka. För ägg t ex blev resultatet att den lägsta standardransonen  var ynka 1 ägg/vecka och person medan den högsta var hela 10 ägg/vecka och person. Det var därför av yttersta vikt att verkligen hålla koll på Ransoneringskalendern.

Även kvalitén på livsmedel förändrades och försämrades. Mjölkens standardisering till en fetthalt på 3 % som infördes i november 1941 är ett exempel som fortfarande lever kvar. Kvalitetsförsämringarna på mjöl slipper vi däremot idag. Stora Kokbokens kristidsnyckel konstaterar att ”Vetemjöl som under normala tider är oblandat och mycket finsiktat, nu är uppblandat med råg, korn och potatismjöl”. Resultatet blev att mjölet lätt klimpade sig till nackdel för redningar och jäsdegar.

386 godkända surrogat-produkter

För ransonerade varor var uppfinningsrikedomen stor när det gällde att ta fram ersättningsprodukter – surrogat. För dem som ville sälja ersättningsprodukter gällde att varorna skulle kontrolleras och godkännas av myndigheterna. Detta för att kolla att produkten inte var farlig och att priset inte var oskäligt högt. Totalt fick 386 livsmedelsersättningar godkännande av Livsmedelskommissionen efter ansökan. Av dessa var 155 kaffesurrogat!

Ransoneringslitteratur (16)

Hur gick det när vi gjorde vårt eget kaffesurr?

Kaffesurr 2020-01-26 (1)VintageQ är svårt beroende av kaffe flera gånger om dagen. Nu ska vi sätta henne på prov.

Vad blir det om man rostar vetekli med sirap? Vi testar hennes mormors recept.

Kaffesurr 2020-01-26 (5)Färgen blev fin i alla fall – men smaken? Ja, inte smakar det kaffe, men det är en fullt drickbar lite söt dryck, dock inget som tillfredsställer kaffesuget.

Stor köpnervositet och omfattande svartabörshandel

Nu är den första historielektionen slut och vi kan konstatera att den svenska staten såg till att ingen svalt och att  maten distribuerades så att det fanns i hela landet.  I nästa inlägg tar vi en titt på hamstring, svarta börshandel och propaganda.