Kan man matcha ihjäl sig?

I min bok Stilskolan skriver jag om hur Vintagemannens främsta hobby är att matcha färger och material så snyggt det går. Men jag varnar också för att matcha ihjäl sig så att det bli vackert dött. Vad menar jag med det? Har du inte hunnit läsa min bok Vintagemannens Stilskola än så kan du köpa den här. Mer info om hur kommer nedan. Men först några exempel på snygg(?) matchning. Eller vad tycker du?

Är det här för mycket? Alla färger i mössan kommer igen i byxa, bälte, skjorta, jacka och slips. Till och med klockan matchar. Det är så perfekt att man baxnar. Något skulle kunna tas bort eller något oväntat tillföras, jag vet bara inte vad.
Den outfit som jag bär på Stilskolans omslag är väldigt harmoniskt och balanserat färgsatt. Det blev nästan för försiktigt. Men, som jag skriver i boken, hellre det än att se ut som en julgran. Less is more.

Glöm inte de nedre regionerna

Några exempel till

Undvik Vackert dött

Det säkraste sättet att skapa något vackert dött är att använda sådana där färdiga set med skjorta eller slips och näsduk i samma tyg och färg. Eller ett set med maggördel till smoking och en fluga i samma material. Det blir så tråkigt, speciellt som världen är full av snygga tyger, flugor och näsdukar.

Beställ Stilskolan här

Stilskolan kom ut i mars 2021. En liten bok med 260 färgbilder där jag demonstrerar den personliga stil som jag utvecklat under de tio år som gått sedan Vintagemannen föddes i februari 2011. En stil som i mångt och mycket handlar om färg.

Boken kostar 299 kr + porto 62 kr. Beställ den genom att skicka ett mail till ingemar@hali.nu eller gå in på Vintagemannens Messenger och skicka ditt namn och adress där. Sen kommer bok och faktura med posten inom några dagar.

En typisk dag – slipsvalet är jag särskilt nöjd med

Nu är det bara att sätta igång att mixa och matcha, men försök undvika den vackra döden. Jag försöker varje dag att få till det. Följ Vintagemannen på Instagram och Facebook så får du se om jag lyckas. Vi ses.

Jag firar 10-årsjubileum med en bok: Vintagemannens Stilskola

Det blev ingen hejdundrande jubileumsfest. Det blev ingen jubileumsresa. Det lades inte en enda corona på att köpa sådan glädje när Vintagemannen fyllde 10 år den 4 februari 2021. Skattemyndigheten tillåter bara avdragsgilla 10, 25, 50, 75 och 100-årsjubileer. Måste jag vänta 15 år till nästa chans? Nej, jag vill fira nu!

Då blev det en jubileumsbok. Vad har jag lärt under 10 år klädd i second hand och vintage? Hur har jag tillägnat mig en egen stil? Jag får ju både beröm och stilfrågor från mina 9.200 följare på Instagram. Kanske har jag något att berätta. Och nu är boken klar. Du kanske vill köpa den? Se nedan hur du gör.

116 sidor med 240 inspirerande bilder för en personlig stil.

vad handlar Stilskolan om?

Det är 14 kapitel om olika delar av en mans outfit; västen, skorna, rocken, hatten, bältet, slipsen, klockan, mm – och det för mig mest typiska – knapphålsblomman. Dessutom några råd om klädvård, inför resor, om pengars värde och avslutningsvis mina bästa allmänna råd. Egentligen är det en bok om hur man kombinerar olika detaljer i sin klädsel på ett elegant sätt, både färger, material och accessoarer.

Boken är inte en konkurrent till alla heltäckande stilguider för män som beskriver hur man ska knyta sin slips eller när man ska bära frack. Den är mer ett personligt komplement för att sätta piff på anrättningen. Boken är full av goda råd som fungerar bra lika oavsett om man handlar second hand, vintage eller nytt.

Do it yourself

Nya tekniska möjligheter har tillkommit på senare år; Gör din egen bok och Print on demand. Det var bara att sätta igång. Jag upptäckte Solentro på nätet och började skissa lite i deras verktyg. Det tog inte lång stund innan jag fattat grejen och hur man gör.

I min dator har jag tusentals bilder på Vintagemannens outfit, i både stort och smått, som jag samlat på mig sedan 2011. De flesta är tagna med mobilen. Jag hade alltså massor av bra exempel att välja bland.

Att lägga in bilder är enkelt. Ladda ner dem i Mina bilder. Sen är det bara Dra och Släpp.

Den tekniska bildkvalitén har inte alltid varit den bästa, även om de inbyggda mobilkamerorna blir bättre och bättre, så jag kunde inte göra en stor coffee table book med glassiga heluppslag. Det håller inte bilderna för. Istället valde jag ett litet format så att jag kunde få med så många inspirerande bilder som möjligt. Nu är det hela 260 små bilder i en ganska liten bok, 116 sidor i A5-format. Jag tror att det blir mer informativt så.

Hurra! Här kom korrekturet

Det var kul att se det första exemplaret i tryck. Jag blev överraskad av hur bra bilderna är. Det var bara några få som jag blev tvungen att byta eller ljusa upp. Sen ser man på vissa texter litre annorlunda när man läser dem på papper och inte på datorskärmen. De första korrekturrättningarna gjorde jag i läsplattan i favoritfåtöljen. Det är ett hårt jobb att göra bok. Såg du förresten korrekturfelet ovan?

Vill du köpa boken? Gör såhär:

Beställ genom att skicka ditt namn och adress, maila till ingemar@hali.nu eller messa i sociala medier. Priset är 299 kr. Det är självkostnadspris. 72 kr tillkommer för brevporto. En faktura som ska betalas inom 10 dagar medföljer. Jag börjar skicka ut så snart böckerna kommit från tryckeriet, förhoppningsvis denna vecka.

Så här började det

Stilskolan har växt fram sedan förra hösten. Då började jag publicera olika ”kapitel” här på bloggen utan tanke på att det skulle bli en bok. Den idén växte fram senare i januari när några avsnitt var publicerade. Men egentligen startade det redan 2011 när jag började publicera bilder på min nya stil med secoend hand- och senare även vintagekläder.

Stil i bloggverkstaden,

Själva idén till namnet Stilskola har jag tagit från Svenska Scoutförbundet som under 1957 – 72 körde en Stil-skola ute i företagen och skolorna. Det var ett initiativ i samarbete näringslivet för att få böndernas och arbetarnas barn att skaffa sig både lite inre och yttre stil för att kunna göra karriär ute i företagen. Sverige hade en stor begåvningsreserv på den tiden. Jag bloggade om Stilskolan 2016. Klicka på länken om du vill veta mer.

Fast om man ska vara ärlig, Vintagemannens Stilskola tar aldrig slut. Nästan varje dag uppdaterar jag min stil på Instagram och Facebook. Du följer väl med där? Hållbarhet byggd på lust och fåfänga har ingen ände.

Avgörande detaljer – något att reta sig på

Det finns vissa detaljer som Vintagemannen är lite extra noga med – eller retar sig på. Djävulen bor ju som bekant i detaljerna. I Stilskolans avsnitt 11 ska jag ta upp några av mina käpphästar som avgör om det blir stil eller inte.

Manschetten ska synas precisa lagom mycket under kavajärmen.

Det är en väldigt elegant detalj, speciellt om den kryddas med snygga manschettknappar. Men hur mycket vitt, eller annan färg, ska sticka ner under ärmen? Syns hela manschetten ser det ovårdat och slarvigt ut. Och är skjortan inte synlig alls blir det lite tomt och ängsligt. Det finns en bra tumregel. Det ska vara lika vitt nedanför kavajärmarna som skjortkragen sticker upp under kavajen där bak.

Kavajen ska inte rynka sig över axlarna

Passform är en viktig komponent i stil. Det ser lika löjligt ut om en kavaj är för liten eller för stor. Därför måste man kolla hur kavajen sitter vid axlarna i en backspegel när man provar den. Eller be någon att ta en bild bakifrån med mobilen. Det ska varken rynka sig överflödigt eller strama över axlarna. Och eftersom det blir oacceptabelt dyrt att låta en skräddare att ändra axelpartiet så får du köpa en annan storlek.

Det ser tomt ut utan slips till kavaj

Man får gärna gå utan slips eller fluga. Det kan vara jättesnyggt med uppknäppt skjorta till en V-ringad tröja eller på promenad en sommarkväll med tröjan slängd över axlarna. Men till kavaj, och ännu mer kostym, saknas det något som var tänkt att sitta där. Då är en polotröja ett mycket bättre alternativ än en uppknäppt skjorta. Det blir en avslutning och inte ett ”tomt hål” däruppe vid halsen. Det är faktiskt bättre att se ut som en tönt och knäppa kragknappen utan slips, eller bära en s.k. Mao-krage. Vintagemannen hade innan han blev en vintageman nästan alltid en svart T-shirt under kavajen. Det är han inte så stolt över idag. Men han hade också specialbeställt några MTM-skjortor med Mao-krage och bar specialgjorda silverknappar i halsen.

Man hör i debatten att slipsen är så stel och formell och att man blir mer personlig utan. Nu ska ingen försöka inbilla mig att en chef blir mysigare utan slips. Alla vet vem som är chef i alla fall. Det sitter inte i en tygbit på bröstet. Däremot tror jag att många gillar att ha en chef som ser bra ut och inte som en slashas. Då är det faktiskt bättre att bryta helt mot direktörsuniformen och se ut som Jonas Birgersson gjorde under IT-bubblan runt millennieskiftet och gå omkring i en orange Helly-Hansen-tröja. Där skulle en slips vara lika fel som en kostym är utan.

Sveriges mäktigaste män, illa klädda. För långa byxor, illasittande kavajer och en saknar slips. Det är väl bara herr Wall-Enberg i mitten som får någotsånär godkänt. Men de båda andra kanske behöver högre lön för att ha råd att klä sig propert.

Fel och fula skor är inte stil

Svenska affärsmän var förr ökända ute i världen för att ha fula skor. Idag kan män komma i ganska snygga byxor och kavaj och bära nån slags gympadojor till det. Sneakers passar bra till jeans och möjligen chinos, tycker Vintagemannen. Joggingskor passar bra till gympakläder. Men till kostymbyxor ska det vara skitdyra kvalitetsskor. ”Se på Edra skor – andra gör det” var en slogan som skohandlarförbundet körde i många år i mitten av 1900-talet. Slarvigt valda skor avslöjar dig direkt. Så förstör inte ditt uppklädda jag med några slitna, oborstade och för grova skor. Det är inte stil.

Lågt skurna byxor är obekväma

Någon må tycka att lågt skurna byxor är sexigt. Och att det är jättetöntigt med byxor som når upp till midjan. Men innan du yttrar dig så ska du prova ett par gamla kostymbyxor från 50-talet eller tidigare. De går upp till naveln och har rymliga frontveck fram. Jag skulle jämföra dem med mjukisbyxor. Lika bekväma men oerhört mycket mer eleganta. De sitter perfekt på kroppen när man rör sig. Tycker du att det ser löjligt ut med höga byxor så kan du trolla bort midjelinjen med en väst, slipover eller tröja.

Under den stora stilepoken under 1930-50-talen satt byxknappen i midjan och knäppeknappen i kavajen i höjd med naveln. Det gav en fin balans.
Senare har det ballat ur. Det här ska föreställa en av ”Sveriges mest välklädda män”, enligt modepressen på 2010-talet. Hmmm.

Västen ska vara tillräckligt lång

Många män skaffar sig en väst för att se lite extra fräcka ut – och det är helt rätt. Både till kostym och udda blazer är västen det plagg som höjer elegansen allra snabbast. Men då ska västen vara tillräckligt lång och skymma skjorta, bälte, hängslen och byxlinning helt. Idag är det vanligt att det lyser fram ett blankt bälte under västen. Det beror på att byxorna är för lågt skurna, så lösningen är inte jättelånga västar utan högre byxor. Och då får man bubbel vinst, både stil och bekvämlighet. Se ovan.

Dessa sk fina (läs skitdyra) märken liksom NK Man borde veta bättre.

Byxor ska inte flagga på halv stång

Vintagemannens verkliga hatobjekt är dessa fritidsbyxor med stora sidfickor som slutar mitt på vaden. Har man dessutom sandaler med ankelsockor till är bilden fullbordad. Jag förstår om hantverkare i byggbranschen tycker att det känns säkrare när byxbenen inte kan fastna i någon farlig spik eller lösvirke. Men låt det stanna där. Antingen har en gentleman hellånga byxor eller så har han shorts som slutar ovanför knäna.

En FrACK ska sitta perfekt

En frack är det plagg som är skapat för att sitta mest perfekt på en man. Både kvinnor och män tycker att man ser oerhört stilig ut. Därför ska fracken sitta perfekt. Det ser löjligt ut om skjorta och hängselstroppar syns mellan byxan och västen. Speciellt om en stor mage putar ut. Då blir det en karikatyr.

Men om nu fracken inte är för liten så är det en viktig detalj man ska vara noga med och det är hur mycket av den vita västen som ska synas. Idag är det vanligt att västen sticker ner under frackrocken och skapar en vit kant runt hela magen. Det är ett oskick enligt Vintagemannens mening. Det ska bara vara vitt mitt fram. Kolla Fred Astaire, 1900-talets kanske bäst klädde man. Hans frackar sitter så perfekt att den vita västen bara syns framåt hur mycket han än dansar och åbäkar sig.

Efter dessa sura uppstötningar kring tjugohundratalets klädtendenser går Stilskolan nu ner för räkning ett tag. Vi får se om det blir en fortsättning i någon form – en bok kanske? I väntan på det får du repetera de tio första blogginläggen. Sök i arkivet sedan början av november 2020 eller klicka här.

Det började med en inledning den 2 november. Det är de där små detaljerna som skapar elegansen

Sen följde:

  1. knapphålsblommor
  2. västar
  3. klockor
  4. hängslen & bälten
  5. skor & strumpor
  6. slipsar, flugor & näsdukar
  7. rockar
  8. hattar & mössor
  9. färger
  10. klädvård och skovård, reparationer och ändringar
  11. detaljer att vara noga med

Ska man hålla stilen måste man sköta sina kläder och grejor

Stil handlar mycket om skicket på kläderna. En trashank med hål på armbågarna eller en solkig lortgris lär inte uppfattas som stilig. Stil som håller över tid är hel och ren. Så avsnitt 10 i Stilskolan kommer att handla om att laga kläder och skor och hålla dem i ordning.

Om man köper begagnat och vintage får man räkna med tre saker, att plagget är smutsigt, att det inte har perfekt passform, och att det kan vara skadat. Vi tar dem i tur och ordning.

vattentvätt är effektivare än kemtvätt

Kan man tvätta allt i vatten? Nej, kanske inte riktigt allt, men mer än du tror. Ylle t.ex. tål 100 grader och inte bara de 30 som det står på tvättmaskinen. Det yllet inte klarar är rörelse i vattnet. Då filtar det ihop och krymper. Det är därför ylleprogrammet bara vaggar tvätten och inte tumlar runt.

Den här inrökta och illaluktande kostymen har Tvättstället i Alvik tvättat i vatten.

Om ett plagg luktar riktigt sunkigt får man börja med att vädra det ordentligt och med ordentligt menas ibland flera veckor. Förr i tiden tvättade man inte alls lika ofta som idag. Då vädrade och borstade man, samt behandlade fläckar. Vi tvättar nästan ihjäl våra plagg idag i nån hysterisk hygienhets. Husmorstipsen talar om både ättika och vodka, men riktig stark odör tar det nog inte död på. Kemtvätt tar inte heller bort lukt. Det är bara vattentvätt som funkar.

Att tvätta en yllekostym är vanskligt. Jag tvättar utan att tveka byxor och väst i maskin. Men kavajen är det kluriga. Där har vi foder, axelvaddar och mellanlägg som kan ta stryk av vattnet. Om slagen är limmade, som på moderna kostymer, kan de alldeles förlora sin form. De måste vara pikerade med stygn. Som tur är finns det, i större städer, kemtvättar som också kan tvätta i vatten. Du får fråga dig fram. Att ta bort äldre knappar och spännen kan också behövas före tvätten. De riskerar att förstöras annars.

Borsta ur plaggen ordentligt (innan du tvättar)

Du anar inte hur mycket skit som kan finnas i en gammal kostym. Man måste borsta den noga både utvändigt och invändigt – i vartenda skrymsle – i fickor, ärmar, fållar, slag. Det är där i smuts och mörker som mal och pälsängrar trivs. Skulle oturen vara framme och du upptäcker små hål i kläderna från insekternas larver så kan du kontakta antingen bostadsrättsföreningen eller fastighetsägaren. Antagligen finns det försäkringar mot ohyra. Och sen får Anticimex rycka ut.

Klädvårdsmannen dyker upp på balkongen när han köpt något gammalt vintageplagg

Man kan ändra en storlek upp eller ner

Passformen är det ju ganska lätt att få kläm på så fort man provat ett plagg. Ärmlängd, benlängd och byxvidd är oftast ganska lätt att justera. Generellt kan man säga att en storlek upp eller ner funkar, men inte mer. I moderna plagg finns nästan ingen sömsmån, så där är möjligheterna att lägga ut mindre. Men kommer man till kavajens eller rockens vidd måste man vara lite mer noga när man provar. Ofta finns det några centimeter att ändra kring magen eller så kan man flytta knapparna någon centimeter. Men sitter axlarna fel så ge upp. Det kostar massor av timmar hos skräddaren att ändra axelpartiet, så det är det ytterst sällan värt att göra. Prova alltså alltid en kavaj där du kan se dig själv i en backspegel. Är det mycket rynkor kring axlarna? avstå från att köpa.

Fixa skadorna

Det finns tre typer av skador att se upp med; slitage, hål och ohyra. Kraftigt slitage, t ex en blank byxbak är det inte mycket att göra åt. Är ärmarna lite för långa går det bra att lägga upp dem. Men är de för korta blir det en synlig rand. Är det slag på byxorna så kan man lägga ner dem först, eller så gör man ett lite grunt fuskslag enligt skissen nedan.

Hål kan lappas och lagas

Förr var det vanligt att man lappade kläderna. Är hålet inte för stort och sitter på ett diskret ställe är det fortfarande en bra idé.

Hål kan lagas på många olika sätt. Lappning är det enklaste, Om man inte har överblivet tyg eller laglappar kan man kanske ta en bit inuti plagget. Små hål, som uppkommit av att man fastnat i något vasst eller att malen har ätit, kan fixas med konststoppning – det mest exklusiva och eleganta sättet. Det blir en nästan osynlig lagning, men det kostar många hundra kronor för varje litet hål. Så det gäller att plagget är värt den kostnaden. Jag har tidigare bloggat om konststoppning.

Klädvård – a never ending story

När man väl fått sitt plagg i ordning gäller också tre saker; att hålla dem rena och fräscha, att laga små skador som uppstår samt att se till att inte mal och ohyra äter upp dem.

På antikvariat hittar man gamla böcker fulla med nyttiga med husmorstips. Den här utgavs av staten 1951.

Vädra och borsta efter varje säsong

En vintageman, eller gentleman också för den delen, måste nästan vara som en gammaldags husmor. Hon tog varje höst och vår ut allt ur garderoberna och vädrade, skakade och borstade. Det är så man håller ohyran borta. Så gör vi också. Vi tar fram klädstänger på balkongen och vädrar, tömmer fickor och borstar ur. Plagg som använts lite kanske klarar sig med vädring, men favoritplaggen borstas både utanpå och inuti. Har det uppstått skador så får man själv eller skräddaren fixa dessa. Fläckar behandlas med husmorsknep eller lämnas till tvättinrättning.

Höst och vår byter vi garderob. Då ska allt vädras och borstas innan det hängs ner i förrådet.

Stopp för trasiga strumpor

Strumpor hör till det som slits mest, speciellt yllestrumpor. Då är en stoppsvamp bra att ha. Och stoppgarn i allsköns färger kan man hitta billigt på loppis. Jag brukar alltid köpa minst två par strumpor av samma sort när jag köper nya. När de går sönder lagar jag dem. Men när en strumpa är helt bortom räddning har jag fortfarande tre kvar att slita på ett tag till.

Köp skor som går att reparera

Om man köper randsydda kvalitetsskor kan de hålla i årtionden. Men då måste man sköta om dem. Använd alltid skoblock när de står i skohyllan. Ha inte samma skor varje dag utan låt dem vädra ut. Och lämna dem till skomakaren när de börjar bli slitna. Det första som måste bytas är gummiklacken på hälen, och senare själva sulan. Kvalitetsskor går det utmärkt att reparera flera gånger. Jag brukar förstärka skor med lädersula med en tunn gummisula. Det funkar bättre i vårt klimat.

Skoputsning är en sport som det tävlas i. Spegelblankt ska det vara. Vintagemannen är dock en latkorv som inte tycker att det är så kul att putsa skor. Men han försöker ändå avlägsna smuts och hålla skinnet mjukt, vattenavvisande och hyggligt blankt. Några gånger per säsong har han skoputsardagar när han går igenom alla bruna skor en dag och alla svarta en annan dag. Då får skorna både tvätt, smörj och färg. Dagligen, innan han ska gå ut, tar han fram en putsvante med fårskinn och ger skorna en omgång.

– Jag måste köpa nya skor till bröllopet, sa sonen. Icke, sa Vintagemannen, lämna in dina finskor till skomakaren så duger de allt att gifta sig i. Att vi sen hittade en klassisk finkostym för 250 kr på en loppis gör ju inte historien sämre. Det blev många tusenlappar över till annat kul.

kläderna får stryk

Skjortor och byxor behöver strykas och pressas. Då håller de stilen längre. En gammal regel för lyckad strykning är de tre T:na: Temperatur + Tid + Tyngd. Vi har tröttnat på moderna ångstrykjärn som efter en tid hostar ut brun sörja på vita skjortor. Det hjälper inte med avkalkning, problemet kommer tillbaka. Istället har vi återgått till gamla strykjärn som är ordentligt tunga. De är sällsynta, men när de väl dyker upp kostar nästan ingenting på en loppis. Men vi köper bara sådana som har termostat.

De tre tunga till höger är bäst. Det tyngsta skräddarjärnet är till kostymer.

Det är svårt att stryka och pressa lite tyngre fodrade plagg som rockar, kappor och kavajer. Därför har vi köpt en ångmaskin. Det är häpnadsväckande hur mycket av skrynklorna som försvinner.

Det skrynkliga försvinner med ånga

När du läser om alla tvättar, ändringar och lagningar i det här blogginlägget förstår jag om du blir lite trött. Men Vintagemannen är inte så händig. Det enda han gör själv är att vädra, borsta, sy i knappar, stoppa strumpor och putsa skor. Resten lämnar han till duktiga skräddare, tvätterier och skomakare. Man får räkna med att lägga lite pengar på sådan service om man inte kan fixa det själv. Men det är det värt. Om man kan hitta en vintagekostym för 500 kr i en kvalitet som idag skulle kosta 50.000 kr att köpa ny är ju ytterligare 500 kr nästan ingenting för att få plagget snyggt igen.

Nu har Vintagemannens Stil-skola just avslutat kapitel 10. Har du läst de nio första? Du hittar dem i Arkivet under november och december 2020 samt januari 2021.

Färg, färg, färg är de tre ord som bäst sammanfattar Vintagemannens stil

Stilskolan fortsätter med avsnitt 9. Det handlar om färger och hur de kan kombineras. För är det nånting som karaktäriserar Vintagemannen så är det hur han kombinerar färger. Det har han hållit på med i över femtio år nu och kommer nog aldrig sluta. Det finns en risk att han matchar ihjäl sig, men oftast blir det bra. Så är det något du gärna får ta efter så är det att matcha och kontrastera med färger i din klädedräkt.

Idag finns det ju nästan bara tre färger i folks garderober; jeansblått, svart och urtvättat svart. Möjligen lägger man till en käck näsduk i någon modefärg. Är detta ditt ideal kan du sluta läsa här. Men om du vill veta hur man kan glädja sig själv och andra med lite färg så fortsätt gärna att läsa.

Tänk ut helheten först

Ofta lägger jag upp de kläder jag tänkt att bära under dagen på sängen. Jag börjar med skjortan, byxan och kavajen. Sen plockar jag fram några passande västar eller slipovers och väljer det som blir finast för dagen. När grundlooken är klar ger det sig ganska naturligt med slips, bröstficksnäsduk, hängslen/bälte, klocka, manschettknappar och knapphålsblomma. Även ytterrock, hatt, halsduk, skor och handskar faller sig för det mesta naturligt. Varje plagg har ett litet urval av passande tillbehör.

Skarpa kontraster, men bara tre färger – rött, blått och grönt. Och oj vad mycket det röda bältet gör för helheten. Försök tänka bort det så ser du.
Fyra nyanser av blått som inte skär sig. Och så några ljusbruna nyanser som pricken över i.
Här är det inte bara de beige-bruna nyanserna som samklingar fint. Även det fiskbensmönstrade mönstret förstärker helheten.
Vintagemannens profilbild är väldigt harmoniskt färgsatt. Farbror Ljusbrun – nästan lite för försiktigt. Men det är bättre att börja så än att se ut som en julgran. Less is more.
Om man bara ska jobba hemifrån en hel dag piggar det upp en själv att klä sig snyggt och välmatchat på morgonen.

Det gäller att få ihop färgerna i detaljerna också.

Håll ihop metall- och läderfärgerna

När syns det att man är klar?

Svar: När det inte syns att man ansträngt sig. När helheten bara känns harmonisk utan att delarna sticker ut. Det kan t.o.m. vara svårt att säga varför man tycker att det är fint. Vi får ta exemplet som tillskrivs Christian Dior som lär ha sagt: När folk ser en kvinna i en av mina klänningar ska de inte säga, vilken snygg klänning, utan vilken snygg kvinna. Så är det med en herrklädsel också. Får man komplimanger för slipsen eller någon annan detalj kan det vara något som inte stämmer. Och om nån säger, vilken rolig hatt, har det definitivt gått över gränsen.

Överkurs – Du kan matcha allt omkring dig

Har man tur så har man en fru som man kan underordna sig.
Eller några andra matchande accessoarer.

Varning: Matcha inte ihjäl dig

Det finns en risk att man matchar ihjäl sig. Vintagemannen ligger snubblande nära den gränsen ibland. Man måste våga bryta av med en djärv färg också. Hellre det än att köpa ett färdigt set där skjorta och bröstficksnäsduk är samma eller där slips och bröstficksnäsduk är identiska. Det blir bara ängsligt och dött.

Slutligen ett bildbevis på att Vintagemannen har vågat vara färgstark i nästan hela livet. Det var bara under hans reklambyråtid runt sekelskiftet han klädde sig i svart. Sen bättrade han sig och blev den färgglade Vintagemannen 2011.

Våga bära färg. Den här kavajen lät jag sy när jag tog studenten 1970. Det är ett inredningstyg från Borås Cotton designat av Sven Fristedt och som Gulins sytt upp. Då hade jag vit skjorta och svart fluga. Senare hittade jag den rosa flugan och en matchande nylonskjorta. I bröstfickan sitter en tillklippt Post-it-lapp. Alla knep är tillåtna.
Eller ska jag gå tillbaka till mitt välmatchade utseende från 2009? Då när jag fortfarande var ”ung och frän”. Från den tiden då det krävdes en färgstark bakgrund. Vad tycker du?

Tack för att du följer Vintagemannens Stilskola. Det här var kapitel 9. Du har väl läst de tidigare avsnitten? Kolla i Arkivet under November och December 2020.

Men annars pågår en ständig stiluppdatering på på Instagram och Facebook i stort sett varje dag. Välkommen.

En hatt är huvudsaken nu till jul

På 60-talet dog herrhatten. Inga unga galanta män köpte hatt längre. På den tiden började man säga om vägsniglar på riksvägarna: ”Det är en gubbe i hatt som kör”. Vintagemannens Stilskola avsnitt 8 kommer att försöka återupprätta herrhattens rätta värde. För om du vill se riktigt elegant ut är hatten, västen och de snygga skorna det som snabbast bidrar till förfiningen. Hatten är dock det som det är svårast att vänja sig vid, så det gäller att bestämma sig. Börja med att mäta skallens omkrets. Då har du hattstorleken i centimeter. Vintagemannen är 59,5 cm runt om. Det betyder att storlek 59 passar. Men man kan inte alltid lita på storlekarna så jag har både 58 och 60 på hatthyllan.

Först lite inspiration

En fin hatt från ett kvalitetsmärke kostar. För en riktigt tjusig Borsalino får du betala flera tusen idag. Men inte om du köper begagnat. Då talar vi hundralappar i de flesta fall. Jag har hittat fina filthattar hattar på loppis från 25 kronor och uppåt.

En mer användbar hatt är en Fedora. Den där mjukare filthatten som jag tycker är snyggast med ett lite bredare brätte. I en sådan kan man vara tjusig i allt från kostym till skinnjacka.

En Panamahatt kan kosta nästan en miljon

Det är inget skämt, 100.000 dollar är världsrekordet just nu. Men de billigaste kostar från 1.000 kr. Vill man ha en ny Panama med viss snits och elegans måste man dock lägga upp 3.000 – 10.000 kronor. Priset sitter i hur tät flätningen är. Det sägs att en fin panamahatt ska vara tunn som papper och kunna rullas och dras genom en vigselring. Jag är glad om jag kan dra mina genom min servettring. På begagnatmarknaden talar vi också här om hundralappar. Sen finns det många andra stråhattar för nästan ingenting. De kan vara rätt stiliga de också.

Den vita är i Viskos. De lite gulvita är flätade toquilla-palmblad från Equador.
Här ser du skillnaden i täthet. Och därmed en prisskillnad från 500 – 5.000 kr.

Ser du orden ”äkta Panama” så ska du dra öronen åt dig. Antingen är det Panama eller så är det inte det. Ordet Panama räcker inte som kvalitetsbeteckning, den ska vara tätt vävd också, vilket väl har framgått av bilderna ovan.

Ser du verkligen ut såhär? Nej.

Första gången man går ut i hatt känner man sig såhär. Man tror att alla glor på en. Det gör de inte. Så det är bara att lyfta på hatten och gå vidare. Efter ett par månader har man vant sig och det känns naket att gå ut barhuvad. Lättast är att börja med hatt på sommaren. Då är det många andra som har nån slags keps eller stråhatt mot solen. Man känner sig inte uttittad och fånig helt enkelt. Sen fortsätter man med en filthatt till hösten.

En hatt går att töja en storlek

En centimeter – inte mer – för sen spricker svettbandet. En bra hattaffär kan hjälpa dig att töja din hatt om den sitter lite för hårt. Om du inte har turen att hitta en egen hattöjare någonstans. Men försök inte att töja förmycket. En halv centimeter är inga problem, med efter en centimeter börjar det knaka i hatten och då får man ge upp. Jag har spräckt flera svettband.

Det finns en hatt som du kan börja träna på nu

Om du vågar gå omkring i en sån här törs du nog bära hatt också. God Jul och allt sånt där.

Det här var Stil-Skolan avsnitt 8. Om du har missat de sju första så finns de i arkivet till höger under november och december 2020.

För 100 år sedan

Då var huvudbonaden en fråga om klass. Idag är hatten en fråga om stil.

Byt fjunjackan mot en stilig ytterrock

Varför ser alla ut som om de ska ut och åka skidlift så snart hösten nalkas? Vintagemannens Stilskola lektion 7 tar upp den eleganta ytterrocken som alternativ till allehanda täckjackor. En gammal yllerock är visserligen lite tyngre, men vem ska ut och jogga mitt i stan och behöver ett lätt sportplagg där? Sen slits en täckjacka inte ett dugg snyggt, utan måste kasseras redan efter ett par år när dunet kryper ut. Medan en rejäl paletå eller ulster kan hålla i årtionden om man sköter den väl.

Kort rock duger inte i längden.

Har du tänkt på hu fjantigt det ser ut med en överrock som slutar strax nedanför rumpan. Man blir ju frusen bara av att titta på en sån där tajt modern rock. Nej, vill du uppträda med stil så är en lång rock att föredra. Det ger en resning åt varje man. Lägg därtill en hatt på skallen så kan du räkna både med komplimanger och bättre service. Jag minns en gång när jag stod i julklappskö på NK. En sån där snabbkassa med texten: ”Ingen paketinslagning i denna kassa”. Jag gick fram till kassan i min stiliga rock, lyfte på hatten och sa goddag. När jag betalat julklappen frågade kassabiträdet; ”Vill Ni ha den inslagen?”

Köp både en ulster och en paletå.

Den enklaste skillnaden är att en ulster saknar midja och är löst sittande medan en paletå är figursydd och tajtare. Och därmed blir en paletå lite elegantare och passar bäst till kavajkostym och finare skor. Ulstern är lite ruffare, och har ofta ett kraftigare tyg med lite mönster i, så den kan man ha till både tröjor, jeans och manchesterbyxor och lite grövre skor. Ulstern, som är ursprungligen en benämning på ett kraftigt ylletyg från provinsen Ulster på nordöstra Irland, kan ha ett skärp i midjan. Paletån saknar skärp och är oftast, men inte alltid, i ett enfärgat diskret tyg, gärna svart, mörkgrått eller mörkblått. Mer passande på stadens gator. Rasande elegant alltså.

Ett skyttegravskrig mot kylan

En trenchcoat kan också vara ett alternativ på vintern, om det inte är svinkallt ute. Många trenchcoats har ett löstagbart foder. Det behövs mer än en regnrock när termometern sjunker. Men tänk på att bara det typiskt rutiga fodret till en Burberry kostar lika mycket som en hel trenchcoat på H&M. Inte värt det. Så köp din Burberry begagnad. Se till att fodret finns kvar. Du kan hitta en 20.000-kronorsrock för bara 2.000 kr. Det är faktiskt normalpriset. Välj gärna en så lång som möjligt.

Päls är idag ett känsligt kapitel.

Vintagemannen har några pälsfodrade rockar som är vintage idag. Det tycker jag att man kan bära när det är riktigt kallt ute, speciellt eftersom det inte är päls från några ovanliga utrotningshotade djur.

En varm ulster. Första bilden på tjockisen som skulle bli Vintagemannen. (Men det visste han inte då, i februari 2011.)

Mitt första vintageplagg var en italiensk ulster sydd av irländsk tweed. Den hittade jag på vårrea i Herr Judits gamla butik på Sibyllegatan i Stockholm. Det var den 4 februari 2011. Den dagen föddes Vintagemannen. Eftersom jag vid den tiden vägde nästan 100 kg och drog storlek 56 / XXL insåg jag snabbt att i den storleken hittar man inga snygga vintageplagg. Så jag beslöt att gå ner i vikt. Det tog ett knappt år att komma ner till stl 52 och den vikten har jag hållit sen dess. I morse vägde jag 82,4 kg. Minus cirka 17 kg på 10 månader alltså. Jag kallar det Vintagemetoden – byggd på lust och fåfänga.

Ett år senare

Nästa vinter hade min ulster blivit på tok för stor. Men se, jag hade ärvt en ganska tråkig trenchcoat med pälsfoder. Så jag gick med fodret till en körsnär som sydde om det lite och monterade inuti ulstern. Nu har jag en jättevarm och gosig vinterrock. Låt fimbulvintern komma!

Höstens och vårens rockar

I dessa klimatkrisens dagar kanske det inte längre är aktuellt med tjocka pälsfodrade vinterrockar. Det kanske räcker med det som förr var ämnat åt vinterns för- och eftersäsonger. Och visst finns det många trevliga och eleganta alternativ till täckjackorna.

Våga addera lite färg och några fräna accessoarer.

Be careful out there

I dessa Coronatider gäller det att vara försiktig. Men man behöver ju inte tappa stilen för det. Snyggt klädd är bästa vaccinet mot tristess.

När du väl har hittat en ulster i fiskbensmönstrad tweed så gäller det bara att omsorgsfullt plocka ihop de fina tillbehören. Men det är en helt annan historia.

Nu har Vintagemannnens Stil-skola publicerat sju lektioner sedan början av november:

  1. knapphålsblommor
  2. västar
  3. klockor
  4. hängslen & bälten
  5. skor & strumpor
  6. slipsar, flugor & näsdukar
  7. rockar

Kolla i arkivet till höger. Mer ska det bli. Du följer väl bloggen? Och ännu mer finns på Instagram och Facebook.

Slipstvång! Slips kan ej ersättas med en näsduk.

Stilskolans lektion 6 handlar om slipsen, flugan och näsduken i bröstfickan. Tyvärr har det blivit en fluga att kasta slipsen och ersätta den med uppknäppt skjorta till kavaj. Det blir F/ IG/1:a/C i betyg i Stilskolan. Underkänt. Det hjälper inte att ha en skjorta med färgglada knappar och knapphål, mönstrade slåar och foder. Inte ens en pocket square, bröstficksnäsduk, kan väga upp tomheten i halsen. Det ser oklätt ut helt enkelt. Jag antar att det vill signalera att man är lite informell och anti-auktoritär och jättemysig som chef. Men ett ska du veta; i Sverige har gradbeteckningarna i flera decennier suttit innanpå skjortan. Chefen är chef i alla fall – med eller utan slips – och det vet alla. Man lurar inte någon med att ta av sig slipsen. Så varför inte vara snygg?

I den här bloggposten ska jag visa att man kan ha slips på sig överallt, till skogs, till sjöss och till och med ute på fjället.

en slips passar överallt

Varför har du så kort slips?

Den frågan får jag ofta på Instagram. Det är enkelt, slipsarna var mycket kortare förr. Och som vintageman har jag massor av gamla slipsar. En modern slips är över 150 cm lång. Man ser ut som Donald Trump med slipsen långt ner över gylfen. Slipsar från nittonhundratalets början är bara 110 – 120 cm. Det behövdes inte mer, för slipsen skulle ju skymmas av en väst eller slipover. Väst var nödvändigt i kalla och dragiga kåkar. Men när folkhemmet började byggas och fler och fler fick modern värmestandard på femtiotalet kunde männen kasta sina västar och då växte slipsen. Varför den behövde bli vulgärt lång förstår jag inte.

Slipsen har växt genom historien

Jag har aldrig kastat en slips.

Inte i hela mitt vuxna liv. Jag har faktiskt någon barnslips kvar också. Man kan aldrig veta när en udda slips kan behövas och de tar ju inte så stor plats. Jag har en hel garderobsdörr full av slipsar där jag står och väljer varje dag. Och sen en hel låda i reserv uppe i garderoben. Och så några flugor förstås.

Den hemvävda slöjdlärarslipsen är en vardagsfavorit

Till VintageQs förtret bär jag dessa billiga slöjdlärarslipsar för typ 5-25 kr. Hon gillar dem inte. Men jag tycker att såna här informella, grovt bandvävda ylleslipsar är perfekta till tweedkavajer, ylletröjor, manchesterbyxor och jeans. De funkar lika bra utomhus, i blåbärsskogen och i skidspåret.

Pappa som var folkskollärare hade en ”sportslips” när han skulle ut på friluftsdag med barnen. Den var i tunt ylle och köpt i Alingsås i slutet av 40-talet. Jag har den kvar.

Pappas sportslips i ylle från Borås omkring 1950. Längd 128 cm.

pinnen som höjer elegansen ännu ett snäpp

Det finns olika sätta att lyfta sin slipsknut till oanade höjder. Det är med en liten pinne (collarbar) eller med en tabkrage som har en knäppbar flärp under slipsknuten. En button down-krage kan ge en liknande effekt. Kolla vilken snits det ger.

Näsduken kan inte ersätta slipsen

Om du inte knyter den som en snusnäsduk i halsen förstås. Det kan ju vara praktiskt och snyggt ute på fjället. Men att ha näsduk i bröstfickan väger inte upp bristen på slips eller fluga när man är på kontoret eller på fest. Men det verkar det vara många som tror, och därmed har det öppnats en marknad för de dyraste små tygbitar världen har skådat. Ett par kvadratdecimeter fållat tyg för 500 kr! Det ger ett kvadratmeterpris på över 20.000 kr. Man skulle ha blivit tyghandlare.

Det finns oändligt många tygbitar som är eller kan bli en pocket square.

Du kan faktiskt ha vilken liten tygbit som helst i bröstfickan. Rätt nedpulad i fickan behöver den inte ens vara snyggt fållad. En gammal näsduk kostar bara några kronor på loppis. Leta också efter lite mer feminina tyger, de finns ofta i glansiga material eller med trevliga mönster på. Klipp bitar ur en uttjänt skjorta eller blus. En gång gjorde jag tre näsdukar av en för kort scarf. Världen är full av tygbitar. Jag har tom gått på fest med en rosa post-it-lapp i bröstfickan, bara för att matcha några små prickar i kavajen. Öva sen på några tjusiga vikningar så är du snygg i vad som helst.

Varje dag bläddrar jag igenom min bunt med näsdukar för att hitta något passande. Även en stor samling med 70 näsdukar tar liten plats.

Vackert dött – Matcha inte ihjäl dig

När man väljer skjorta, slips och näsduk till dagens outfit gäller det att matcha på ett smakfullt sätt. Men det får inte bli too much. Den värsta synden är att ha exakt samma färg och material på slips och näsduk, eller på skjorta och näsduk. Det säljs ibland färdiga set – glöm dom. Det är inte stil, det är bara vackert dött. Nej, ta upp nån färg i slipsen eller skjortan som matchar lite lagom och tillför nån ny färg som bryter av fräckt. Det ger mycket mer elegans.

Färdigknutet är inte tabu

Genom hela slipshistorien har det varit vanligt med färdigknutna kravatter, slipsar och flugor. De var ofta för barn. De enda vuxna som hade sådana var poliser, för med en s.k. säkerhetsslips går det inte att strypa lagens väktare. Vintagemannen har faktiskt några enstaka färdigknutna i lager. Det viktiga är ju ändå att det ska vara snyggt.

Ja, detta var lektion 6 i Vintagemannens Stil-skola. Du har väl läst de tidigare? Och du hänger väl med Vintagemannen på Instagram och Facebook? Annars är det hög tid att börja nu. Välkommen!

Det finns bara ett läge när det är helt ok med uppknäppt

Googla på ”Bowtie David Bowie” så får du se.

När är det OK med uppknäppt krage? Jo, efter en lyckad dag, när man sjunkit ner i favoritfåtöljen med favoritlektyren. Då kan man lätta på flugan. Visst är det stil även på detta viset?

PS. En slips gör det isolerade livet lite roligare. But be careful out there.