Hur klär man sig i Corona-tider?

Som vanligt. Covid-19 med hemkarantän och hemarbete är ingen ursäkt för att sunka ner sig och gå i pyjamas eller mjukisbyxor hela dan. Tvärtom, man mår bättre och blir mer nöjd och glad av att gå till garderoben och plocka fram det finaste man har.

Det finns alltid en anledning att tänka till: Idag ska jag ha videomöte, hur snygg vill jag vara då? Idag ska jag gå till Posten och hämta ett paket. Vem kan jag möta då? Idag kommer Mathem med veckans leverans. Då måste man ju hålla stilen. Snart ska jag gå till sopnedkastet. Inte vill jag att grannarna ska tro att jag sitter inne och deppar. Idag ska jag äta middag med VintageQ. Vem vill hon ha till sällskap vid bordet? Svaret på alla frågor är – håll stilen.

Nej, upp till kamp mot Covid-19 – i samma snygga stil.

Här kommer några före- och efterbilder från Vintagemannen. Håll till godo. Hoppas att dessa efterbilder kan bli till förebilder för någon.

Den här manchesterkostymen är nästan lika gammal som Hong Kong-influensan 1968-70. Den har överlevt bra.

Före Covid-19                                    Under Covid-19

På västfronten – ingen skillnad före och under Covid-19.

Jul på Nordiska Museet och vår på Skansen.

Upp ur sängen bara. Klä dig propert varje dag till glädje för dig själv och andra.

Kunde en tweedkavaj värma 1955 så värmer den än.

Låt ”att klä upp sig” bli den nya flugan. 

Golfbyxor var helt rätt under krisåren på 40-talet. Alltså är de helt rätt idag också.

Även om museerna är stängda för besök så kan man ha samma kostym hemma

Här sätter vi streck i debatten.

________________________________________________________________________________

Visst kan det vara OK med morgonrock

Ingemar Albertsson 2020-03-15 (3)Om du prompt vill gå i morgonrock hela dan, så välj en med stil.

Ingemar Albertsson 2020-04-30Varje dag ställer jag mig frågan; vem vill VintageQ ha till bordet ikväll?

Vår sömmerska Judit gör skräddarsydda munskydd och visir

Judits Syatelje & Konststoppning på Skeppargatan 74 i Stockholm. Ta med dig ditt eget tyg om du vill bli riktigt frän. Ring tel 08-662 39 90 och boka tid.

Det gäller att hålla stilen i alla väder

Ingemar Albertsson 2020-03-30 (16)Må så gott och ta väl hand om er.

 

 

Vintage i fjällen 2016. Återupplevt.

Ingemar Albertsson 2016-04 114 (1)

När Vintagemanen far till fjälls är det allvarlig Stig-Helmer-varning. Han for till Trillevallen i Jämtland medan VintageM och VintageQ for till Grövelsjön i norra Dalarna i april 2016. Där har STF en fjällstation som är ett utmärkt ställe om man vill kunna åka skidor alla dagar oberoende av vädret. På kalfjället när solen skiner och vinden är svag till måttlig, i skogen när det är hårda vindar, dimma och drivis.

Det gäller bara att ha en ändamålsenlig utrustning för korta eller långa turer. Detta är för den korta turen. Då räcker en gammal midjeväska. Snygga märken höjer vintagefaktorn.

Först och främst måste man skaffa sig en anorak, knäbyxor och snygga strumpor. Den blå anoraken är knappast vintage. Det är en Helylle Hansen från 1990-talet. Men på fjällstationen är det mest folk i moderna HighTech-material numera, så även en ganska modern anorak får gå som som vintage. (Mina röda stay-ups i ylle döljs av snölåsen som är väldigt bra att ha i djupsnö.)

Den vita anoraken är däremot äkta vintage, liksom de tjocka skidbyxorna i ylle med en ordentlig plös innanför gylfen. Nu talar vi 1940-tal, möjligen 50-tal när det gäller byxorna. De är så långa att de kan användas både nedhasade och uppsatta som golfbyxor. Praktiskt utrustade som de är med den patenterade spännremmen.

Äkta OS-anorak

Ingemar Albertsson 2016-04 085 (3)

Nu far fantasin iväg men en. Denna anorak har varit både i Vålådalen (överst) och på OS i S:t Moritz 1948. Den ägdes då av en svensk journalist. Tänk om det var Sven Jerring eller Lennart Hyland. Sven Plex var nog för ung, han hade just börjat som volontär på Östersunds Posten när OS gick, och sådana skickar man väl inte på så exklusiva uppdrag.

Mössan är huvudsaken

Denna skärmmössa med infällda öronlappar må se gammaldags ut, men det är faktiskt en Wigéns från 90-talet den också. Fast modellen har nog använts i minst sjuttio år. Sen gäller det att hitta ett snyggt skidmärke att fästa däruti. I brist på gamla snygga märken från Grövelsjön eller Trillevallen letade jag fram ett märke från 1940. Frihetens Värn i brons (guld och silver fanns också). Det var ett skidskytte-märke som 265.000 svenskar tog under kriget för att vara beredda om tysken eller ryssen skulle komma över oss.

Rasterna  är resans höjdpunkt. Då får man plocka upp sin varma ylletröja och krypa ner i lä. VintageQ har en äkta norsk lusekofta från Dale som är sisådär tjugo år och Vintagemannen en islandströja från 60-talet.

Aldrig smakar prickig-korvmackan så gott som när man får doppa den i varm choklad på fjället. Men det är hård konkurrens från leverpastej och gurka på mörkt fullkornsbröd.

Grövelsjön 2016-04 097

Plastkåsor och annat modernt är ingenting för en vintageman. Nej äkta sameslöjd ska det vara. Här en kniv av Bill Öberg från stranden bortom Saltoluokta och ett par kåsor av Helge Sunna. Då smakar det ännu bättre.

Uppklädd till After Ski och middag.

After ski är en av Vintagemannens starkare grenar. Med en god bok och en öl i ett av sällskapsrummen och sedan en trerätters i fjällstationens utmärkta restaurang mår man toppen. Men det gäller naturligtvis att klä upp sig till middagen i en gammal hemstickad kofta och en bandvävd slöjdlärarslips. Skjortan är en oanvänd sextiotalare med tab-krage som jag hittade hos Spader Madame i Vikarbyn på vägen upp till Grövelsjön.

Träskidor – nja?

Vi har lite mossiga plastskidor, vallningsfria dock, det medges. Inte tillräckligt gamla för att vara vintage. Och pjäxorna är också lite för moderna med tre hål för bindingen – Nordic Norm. Törs man kalla dem semi-vintage eller Retro? Mina gamla Järvinen i trä duger inte längre. Man vill ju komma både bort och hem på ett tryggt sätt. Men kanske ett par nya Tegnässkidor är framtidens modell. Bara man kan hitta nån som vallar med tjära nuförtiden. Sedan dess har jag investerat i ett par gamla träskidor. men vintrarna de senaste åren har gjort att jag bara använt dem en gång och det var 2018.

Vi  hann i alla fall testa skidor och stavar 2018, dels på Gärdet i Stockholm, dels i Dala-Floda.

Jag förstår om du blir upprörd

Du har väl sett våra moderna ryggsäckar, plastskidor  och liggunderlag i cellplast? Även om de är från 1900-talet så förstår jag tillrättavisningen. Förlåt, förlåt så mycket.

Så här ska det naturligtvis se ut. Till nästa år ska det vara torkat renskinn att sitta på och en gammaldags mes på ryggen. Renskinnet på bilden kommer från Risfjells Sameslöjd. Sådana brukar kosta mellan 1000 – 1500 kr.

 Säkerheten främst.

Och så har vi det där med gamla pjäxor. Hur gärna skulle jag inte vilja åka runt i mina gamla 40-talspjäxor, nu när de är nyrenoverade, och inte ta de där funktionella stadiga sakerna från 90-talet. Men tar jag de gamla innebär det ju att jag måste löpa hela linan ut; gamla träskidor och gamla läderremsbindningar.

Nu låter jag väl som en tråkig gammal gubbe, men jag sätter säkerheten främst. Vinterfjället är inte att leka med. Och skulle man stå där på fjället med trasig bindning eller brutna skidor åtta kilometer från närmsta väg så är det inte kul. Det kan rent av vara livsfarligt. Så jag tar med mina gamla pjäxor i bilen och så går jag bara runt kring huset och sprätter i dem. Det får räcka, även om man är en vintageman.

Hej då. Nu lämnar vi Europeiska Unionen. God tur.

Grövelsjön 2016-04 066

 

 

 

Slipovern – den välklädde mannens näst viktigaste plagg

 

Ingemar Albertsson.
Ingemar Albertsson.

Foto: Johanna Wulf. Ur Totally Stockholm, november 2015

I karantäntider gäller det att inte sunka till sig utan att hålla stilen, även om man går hemma. Det finns inget som höjer min outfit lika mycket som en udda kontrasterande färgklick. I första hand har jag en väst, men en slipover är det perfekta lågprisalternativet. Sällan kostar de mer än 50 -100 kr i second handaffären.

Västar lär jag återkomma till.

Här är samma härliga 70-talskavaj från Schlasbergs med tre olika slipovers. Visst blir det skillnad?

Det som skiljer slipovern från pullovern är att slipovern saknar ärmar. Självklart går det bra med vilken tröja som helst under kavajen. Färgklick som färgklick. Men en hel ylletröja under kavajen blir oftast lite för varm inomhus, möjligen kan en tunn cardigan funka.

En annan tweedkavaj i klarblå färg blir som helt ny när jag byter slipover.

Slipover 40-tal

Hemstickad slipover från Färöarna, 1940-tal. Något för en husmor att överraska maken med. Stickmönstret är från The Vintage Knitting Lady i UK.

Slipovern har kommit och gått i modehistorien. Jag skulle gissa att den första storhetsperioden var 1930-50-tal när sportkostymen var på modet. Senare har den väl känts lite gubbig eller rent av töntig. Sånt måste en vintageman ställa sig över. Men 2014-15 kom den mönsterstickade Fairisle-slipovern tillbaka som trendig igen. Och det håller i sig.

Stoppa ner slipovern i brallorna!

Jag har sedan 2012 försökt återlansera det fräsiga modet att ha slipovern nedstucken i byxorna, precis som Anderssonskans Kalle och andra populära 40-talsgrabbar. Har man ett exklusivt bälte, vilket jag inte har, så vill man ju visa upp det.

Ingemar Albertsson 2017-02-10 002

Ingemar Albertsson 2015-12-18 (1)

Okejdå. Man får ha slipovern utanför också. Rätt fräckt det med. Eller vad tycker du?

 

 

Vintagemannens årskrönika 2019 – bättre än så här kan det väl inte bli?

Fyra bröllop och ett barnbarn. Fyra tågluffar och sen skaffar sig Vintagemannen ett visitkort. Hör och häpna, man börjar hamna mitt i trenden. Vi tar det kronologiskt.

Januari

Axel disputerade på KTH i teknisk fysik. Opponenten, en professor från Cambridge, sa; Detta är en guldgruva! Vilken start. Så stolt man kan vara över ett bonusbarn.

Ingemar Albertsson 2019-01-17 (1)

Februari

En lugn månad. Bara lite nya kläder och ett tvärsäkert uttalande i Resumé om hur s.k. kreativa klär sig idag.

Resumé 2019-02

Mars

Nu börjar det hända saker. Den andra bonussonen Emil gifter sig med Xin. Stadshusvaktmästar’n sa att det var bråttom. Och dagen efter firar min älskade VintageQ sin 60-årsdag med en härlig friluftsdag.

Emil & Xins bröllop 2019-03-16 (30) - kopia

Ingemar & Anne-Marie 2019-03-17 (1)

Två dagar senare far vi iväg på årets första tågluff. Till Holland och Belgien i sällskap av Ellen Rydelius från 1937. Detta var vår första resa med gamla guideböcker. Det gav mersmak…

IMG_E1601

April

Årets toppnotering. Lilla Felicia föds. VintageQ får sitt första barnbarn och jag blir ”Bestefar”

Brunch 2019-06-09 (4)

Maj

Åter lite lugnare. Men vi får i alla fall se filmen Stella om ett verkligt drama i Ungern i början av 1900-talet där vi spelade nästan alla statistrollerna.

Juni

Bråttom, bråttom igen. Nu ska nyblivne doktorn Axel och hans Camille gifta sig så att de har alla papper i ordning innan de flyttar till Hong Kong. Vi hjälper till att fixa bröllopskläder, vintage så klart.

Ingemar & Anne-Marie 2019-06-08

Juli

Axel & Emil fyller 30 år. Och vi har barnbarn i sommarhuset på Österlen för första gången. Mycket måste ställas i ordning. Och så kvitterade VintageQ ut en 60-årspresent – Hjälmaren runt i en Volvo Amazon 1961.

Augusti

En ny topp. Axel och Camille gifter sig två gånger till (både hos Le Maire och i kyrkan) i ett storslaget bondbröllop i dagarna tre nere i Provence, på vingården där Camille är född och uppväxt. Sen följer en tvåveckors tågluff i Frankrike.

September

Nu har ryktet om oss som tågluffare spritt sig. Tidningarna börjar skriva och Eva Wrede förlag frågar om inte vi kan tågluffa till Köpenhamn och skriva ett kapitel till nya boken ”Tågsemester så in i Norden” som släpps den 19 mars 2020. Det var årets tredje tågluff.IMG_9363

img_0190

Vi viker ut oss också. I Tidningen Scandinavian Retro Nr 4 kan man beskåda vår vintagelägenhet i Malmö inredd som på 1940-talet

Folkhemmet i Retro 4-2019 (1)

Oktober

Nu börjar det hetta till. Europarunt.se, som är de förenade europeiska tågbolagens satsning för att öka Interrailresandet, kontaktar oss för att skicka ut oss i Europa som ”influencers”. Vi ska resa och blogga om vår tågsemester varje dag.

Vinjettbild Europarunt

November

Jag som är en nästan fullständig vintageman hittar två nya lekkamrater i branschen ”nya kläder”. Dels skrädderiet Götrich i Stockholm ska sy mig en skräddarsydd väst av ett 100 år gammalt linnetyg. Dels Manér i Malmö som syr personliga kläder i sin egen butik mitt på Södra Förstadsgatan. Två exempel på ”Slow Fashion”, dvs raka motsatsen till billiga lågpriskläder från de stora kedjorna. En riktig shoppingupplevelse. Sånt ska uppmuntras.

img_3397

Oj, nu verkar det här med Vintagemannen och VintageQ bli på riktigt. Ett riktigt visitkort måste man ha då. Vad vi får för nytta av det visar sig förhoppningsvis under 2020.

Visitkort 2019 (1)Vintagemannen siluett (4)

Mediastormen fortsatte. VintageQ blev intervjuad av Rapport om nyttan och glädjen med att bära secondhand- och vintagekläder.

Anne-Marie i SVT 2019-11-29

December

Europarunt! Nästan i alla fall. Vi tog tåget runt om i Tyskland och upplevde julmarknaderna i Lübeck, Weimar och Leipzig. Och vi djupdök i den hundraårsjubilerande Bauhaus-skolan i Weimar och Dessau. Det är mycket lärorikt att blogga varje dag. Man lär så länge man har elever, som den gamle läraren sa.

Nu börjar det glada tjugotalet!

2019 blir svårslaget. Hur ska 2020 kunna konkurrera trots att en känd Vintageman fyller 70 under året? Ovädersmolnen över världen tornar upp sig, både politiskt och för klimatet. Men vi fortsätter på den inslagna vägen. Man kan bara påverka sitt eget liv och leverne, inte andras. Så vi fortsätter att köpa nästan allting begagnat eller vintage, vi letar efter ekologisk och närodlad mat och vi tänker fortsätta med vårt tågskryt och försöka inspirera andra till att ta tåget. Och vi kommer att berätta om det här. Vi ses i en padda nära dig. Typ.

Nyårsafton 2019 A - kopia (2)

Gott Nytt År! Hållbarhet byggd på lust och fåfänga gäller även 2020.

Yllekostymen från 1954 som växte åt alla håll

Ingemar Albertsson 2019-12-22 (8)Det är minsann inte varje dag man springer på något sånt här fint. Jag gick för några dagar sen in hos Old Touch, en butik i den absoluta vintagetoppen, för att se om de hade nån fin julklapp till VintageQ. Och det hade de kanske, det visar sig på julafton.

Efter en lång stund sa Marina till Birgitta. – Har du visat honom KOSTYMEN?

Nä. Men så gick hon och hämtade den. Jag provade kavajen och måttade byxorna framför mig. Det var en aning för trångt. – Jag tar den, sa jag. – Ska du inte prova byxorna? frågade Birgitta. – Nä, jag tar den. svarade jag tvärsäkert, för jag hade kollat hur mycket sömsmån det fanns i midjan och i kavajen och hur breda fållar det fanns att lägga ner på byxan och kavajärmarna. De var generösa med tyg förr. Det är mycket snålare idag, finns ingenting att lägga ut.

Är man sedan trygg med att ha en bra skräddare, som George på Mari-Lena, så visste jag att det här fixar han lätt. Här kommer en bildserie som visar hur kostymen växte en storlek.

Smala byxor är inget vidare

Midjan var lite för trång. Det väller ut lite oroväckande mycket på den vänstra bilden. Nu är byxan bekväm.

Det var rejäl sömsmån förr. Nu är det inte så mycket kvar.

Midja (3)Midja (4)2,5 + 2,5 centimeter var inga problem

Korta byxor duger inte i längden

Jag släppte ner de gamla slagen för att se om det skulle räcka att både lägga ner och göra nya slag. Här är det verkligen ett gränsfall. Vad gjorde George då?

Slag (3)Fusk-slag så klart- Här ser du hur grunda de nya slagen är. Men i ett så här grovt tyg syns det knappt, om man inte vet om det.

Hur vet du att kostymen är från 1954?

Skrädderi (1)Skrädderi (4)

Man läser innantill. I alla skräddarsydda kostymer brukar det stå vem som är skräddaren, vem som har beställt den och när den levererades. Så kolla noga i innerfickorna. Här ser vi att den är från Birmingham, Alabama, USA, sydd hos Marc Linx och att den levererades den 8 december 1954. Den blev alltså 65 år i början av december 2019. Vad köparen hette får du försöka uttolka själv.

Kavajen fick också mer vidd och längre ärmar.

Kavaj föreDen gick inte riktigt att knäppa över magen, som synes. Och som tur var fanns det fem centimeter fåll att lägga ner på ärmarna.

Ingemar Albertsson 2019-12-22 (2)

Sådär. Nu sitter den perfekt. Tack George.

Sen var det bara att ge sig ut på stan och känna sig frän

Ingemar Albertsson 2019-12-22 (7)Färden gick till Nordiska Museet i Stockholm och den mycket angelägna utställningen ”Arktis medan isen smälter”. Där inser man, om man inte gjort det förut, att köpa nya massproducerade kläder inte är hållbart. Så häng med, köp bara närproducerat kvalitetsarbete eller second hand. Det är rent otroligt vilka fina kläder man kan hitta i den cirkulära ekonomin.

 

Hur packar vi inför tågluffen i Tyskland om några dagar?

Du som känner oss vet att vi har gått klädda i second hand och vintage sedan 2011. Vintage är verkligen idealiska reskläder. De är bekväma eftersom de är omsorgsfullt designade och tygerna  blir sällan skrynkliga och noppiga. Riktig kvalitet rakt igenom! Dessutom ser de lite eleganta ut och väcker uppmärksamhet, vilket i sin tur kan leda till oväntade och intressanta möten.

Så vad ska vi välja till den här resan? Tweed är ett säkert kort. Och långkalsonger. Men ska vi ta ylle eller silke? Kommer det att bli blött i Lübeck och kallt i Leipzig? Vi har satt en gräns på 12 kg i våra ryggsäckar. Och då ska både en liten laptop, en systemkamera och några halvantika guideböcker med, så att vi kan blogga om vårt äventyr här och på Europarunt.se.

Anne-Marie Lindstedt 2017-10-15 (2)

Basen i varje välklädd kvinnas garderob – resdräkten

Damerna först. I damtidningar från mitten av 1900-talet är det en sak som är säker. Basen i en dams resegarderob är en oöm dräkt i tweed eller gabardin – en praktisk kjol med tillhörande jacka. I år blir det en svart vinterdräkt i vindtätt ylletyg och med fårskinnsdetaljer, säger VintageQ.

Varmt klädd (3)

Med olika blusar och jumprar kan hon sedan växla mellan att vara kvällselegant eller sportig. Lägg till ett par långbyxor och en stickad kofta och det blir ännu fler kombinationsmöjligheter.

Mannen rekommenderas en oöm kostym (ganska mörk), en udda blazer, samt ett eller två par udda byxor.

Vintagemannen tar dock hellre en tjock tweedkavaj och två par matchande byxor. Därtill en tunnare kavaj eller cardigan.

En väst (eller en slipover) är Vintagemannens signum. Man kan bryta av eller förstärka helhetsintrycket på ett spännande sätt. Nu har jag en sån tur att jag ur min garderob kan välja både en tweedkavaj med tillhörande väst och en ny manchesterbyxa från Manér med tillhörande väst. Allt passar kanonbra hur jag än väljer. Packar jag sedan ner en färgglad slipover så är hela grundoutfitten klar. Återstår att välja det andra paret byxor. Detta ska väl räcka i tio dagar?

När basplaggen är valda är det lätt att välja de detaljer som skapar pricken över i. Skjortor som matchar och strumpor, slipsar, handskar, halsdukar, hattar, mm. Därtill så allt bjäfs som piggar upp; knapphålsblommor, klockor, kragnålar, pins, mm.

Ytterplaggen är knepigare

En tjock ytterrock eller päls går ju knappast ner i en ryggsäck, så den man väljer måste man ha på sig varje resdag. Höst och vår kan det räcka med tweedkavajen och dräktjackan plus en tunn regnkappa. Men det törs vi inte chansa på under en decemberresa i norra Tyskland.

Ingemar Albertsson 2019-11-24 (6)Det får bli nåt varmt och tåligt, som den här irländska ulstern i Donegal-tweed.

Varmt klädd (2)

Fårskinnspälsen är lätt och smidig passar fint till dräktjackans skinnkrage. Yllet tog fram den till den svenska OS-truppen i Albertville 1992.

Två par skor är ett måste

Rejäla doningar som klarar både väta och kyla ska det vara. Vintagemannen har ett par randsydda brogueskor från Trickers. De får också duga som finskor. Det gäller bara att hålla dem hyfsat rena och blanka. Sen ett par franska Paraboots, promenadskor med vintersulor.

Vintagemannens skorVintageQs skor (2)

VintageQ tar dels ett par svarta kängor från Tricker´s, dels ett par varma curlingkängor. Vi får se om hon får plats med några lätta finskor också. Slutinvägningen får avgöra.

Om du vill märkas

En av vintagemannens små egenheter är att han samlar på gamla pins och tygmärken från olika platser. Det är ett lagom dyrt nöje som sällan kostar mer än 20 kr på loppis. En lättpackad souvenir är det också. När jag ska ut och resa tar jag ett märke från orten och sätter på kavajslaget. Folk brukar bli så glada. Det kan bli en riktig samtalsöppnare. Tygmärkena är av naturliga skäl inte lika flexibla, men de, liksom klistermärken på resväskorna, gör det till en resa med stil.

IMG_3646Europarunt-märken (1)

Av Europarunt har vi fått en bunt nytillverkade märken. Vilket ska jag välja som bäst kompletterar de gamla? Och jag undrar vad vi hittar på denna resa. Det lilla märket från Köln på övre bilden köptes förra året. 

Vi tar med vårt eget frukost-kit och äter frukost på rummet

Utrecht 2019-03-25 (6)

Allt utom glasen får plats i en liten plastlåda. Locket funkar bra som skärbräda.

Hotellfrukostar är onödigt dyra tycker vi, om de inte ingår i rumspriset. Så vi har med oss ett lite set med tallrikar, bestick, glas och en armékniv. Sen gör vi en fruktsallad på rummet. Ibland finns en kaffebryggare där, men annars går vi till ett mysigt café på stan och tar en fika. Glasen, som ligger i ett gammalt fodral till ett teleobjektiv, har man glädje av om man gör en picknick eller tar sig en rackare på rummet.

Bloggarens tunga börda

IMG_3337

Inte nog med att man ska skriva nåt trevligt och läsvärt varje dag. Man måste också ha rätt utrustning. Så vi packar ner vår lättaste laptop och en liten systemkamera. Nu gäller det bara att förstå sig på den och alla dess finesser. Annars får vi ta bilder med mobilerna.

Att packa efter vederhäftiga handböcker

Hur man reser & Drömresor (8)Denna handbok gavs ut 1953. Jag har bloggat tidigare om den. Kolla där de nästintill perfekta packlistorna för såväl kvinnan som mannen och vad de ska ta med gemensamt.  Böckerna som hjälper dig att planera din Drömresa

Hoppas du vill följa med på Interrail i Tyskland den 3 – 13 december.

Vårt lilla tema är julmarknader plus Bauhaus 100 år. Kolla hur vi planerade resan i Vintagemannens förra blogginlägg.

Nu börjar vårt äventyr som tågluffar-influencers. Då måste man förbereda sig ordentligt med gamla guideböcker.

Vi har också bloggat om vår packning under tidigare tågsemestrar.

Kolla här:

14 dagars tågluff kräver en samordnad och välmatchad garderob

Hur man packar för 14 dagars tågluff och kan se ny och elegant ut varje dag

Hur packar man för 15 dagars tågluff i 35 graders värme när man ska ta med kläder för ett bröllop och en cykeltur?

 

Vintagemannen börjar med nya manér

Ingemar Albertsson 2019-11-07 (6)Mina favoriter – manchesterbyxor – har länge varit ett elände. Det är nästan hopplöst att hitta sådana vintage eller second hand. De är nästan alltid fult slitna. En sån tur att jag då fann Manér i Malmö. Kolla dessa sköna brallor. De har vidd i benen, frontveck fram, och är sydda i en härligt tjock manchester. Notera också hur väl de passar till den skotska tweedkavajen som jag fyndade hos Emmaus hundra meter längre upp på gatan.

Jag föll pladask för kollektionens höstfärger. 

Manér syr kläder inspirerade av gamla klassiska modeller, nästan en slags ny-vintage alltså. De använder bara ”äkta” material; 100 procent ull, bomull, linne, och hornknappar. Alla tyger är från Europa. Inget syntetiskt kommer in här. Själva tillverkningen är också hållbar. Kläderna sys inne i butiken. Tillskärning i källaren och sömnad på entresolplanet längst bak i butiken.

Manér Malmö 2019-10-30 (12)

Här får skräddare och sömmerskor anständiga svenska löner. Inte bara två kronor i timmen eller vad de får i Asien. 

Manér 2019-11-05 (9)Manér har köpt in gamla symaskiner från nedlagda fabriker.

Vilken härligt mossgrön färg. Den passar till massor av kavajer, västar och tröjor i min garderob.

Passar till många av mina kavajer. Synd att färgåtergivningen inte blir så bra med mobilkameran. Använd din fantasi.

Matcha Manér-byxa 1 (16)Passar till flera västar.

Passar till stickat. Här i mitten blev färgen äntligen rätt.

Butiken ligger mitt i Malmö på bästa adress.

Södra Förstadsgatan 2 i Malmö. Mitt i stan.

Dagens modemärken tillverkar inte längre kvalitetskläder

Dålig machester (2)Se här hur svårt det är att köpa begagnade manchesterbyxor idag. Det här är en närbild på låret ett par nya manchesterbyxor från Oscar Jacobson. På bilden är de inte ens ett år gamla. Och alla som vet hur mycket kläder jag har att variera med kan förstå att jag inte ens kan haft dem mer än kanske ett tiotal gånger. Hur kan de bli så slitna på låren? Skandalöst dålig kvalitet för ett par byxor som kostat över tusen spänn. (Jag har faktiskt ett lika dåligt exempel till. Ett par manchesterbyxor från en fin jaktbutik i Stockholm. Samma sak, manchesterluddet lossnar.)

Schysst modefilosofi – om det nu är fråga om mode egentligen.

Jama är min nya kompis. Gå in och snacka med honom och hör om deras klädfilosofi. Den är så långt från Fast Fashion du kan komma.

Jama Warsame Manér 2019-11

Tänk om fler män vågade gå ut i färg. Så mycket roligare det skulle se ut i stadsbilden.

Manér Malmö 2019-10-30 (10)Frågor på detta?

Du kan också få kläderna måttsydda.

Manér Malmö 2019-10-30 (6)

De gröna byxorna de hade i lager stl 52 var löjligt korta på mig. Hipsterlängd liksom. Men på några dagar hade de sytt upp ett par nya byxor åt mig i min längd och lite utvidgade i midjan. Jag beställde också lite högre slag.

När jag ändå var i farten provade jag en väst också. Den är nog lite för kort egentligen, men frän ändå. Finns det nåt snyggare än en byxa och väst i samma tyg till en udda kavaj? Helst då i tweed och manchester.

Manér ändrar och fixar också gamla plagg, även damkläder. Gå in på deras hemsida och kolla.

Jag har sällan – eller aldrig – blivit så entusiastisk inför en butik som säljer nya kläder. Men det kanske märks. Besök Manérs hemsida och följ dem på Instagram: #maner_official eller #manerstudio

Hej då!

Hur packar man för 15 dagars tågluff i 35 graders värme när man ska ta med kläder för ett bröllop och en cykeltur?

Sonen skulle gifta sig i Provence. Den 3 augusti då det var 35-37 grader i skuggan. Klädkoden var nånstans mellan kavaj och business casual, dvs fin kostym eller blazer  för herrarna och en fin klänning för damerna. När den stora dagen var över skulle vi fortsätta med ett par veckors tågluff i Frankrike. Hur packar man optimalt för en sådan kombo när man åker tåg och har packningen i ryggsäck?

Vi lämnade Malmö tidigt en morgon med varsin ryggsäck som vägde 12 kg. Mer får packningen inte väga för att vara bekväm. Reskläderna var enkla; han i långbyxor, skjorta och en tunn jacka i linne och hon i långbyxor, T-shirt och en tunn yllekofta. Sommarhattar på. Och så lite bjäfs; slipsar, flugor, knapphålsblommor, etc.

Resväg: Tåg från Malmö – Köpenhamn till Hamburg där vi bytte till ett nytt tåg mot Basel. Där övernattade vi. Nästa dag åkte vi vidare med snabbtåget TGV via Lyon och anlände Avignon på eftermiddagen. Vi hade bokat Interrailbiljett första klass för seniorer. Det tar alltså nästan två dagar att ta sig från Malmö till Medelhavet. Om vi fått plats på nattåget hade det tagit ett dygn ungefär, men det var fullbokat lång tid i förväg.

I Avignon hyrde vi en bil några dagar så att vi kunde fara till den lilla byn Domazan där bröllopet skulle hållas. Det var brudens barndomshem, en vingård, så det blev ett riktigt bondbröllop i dagarna tre.

Solen stod rakt upp på himlen. Hettan dallrade mellan de gamla stenhusen. Cikadorna sjöng i träden. Vi satt och flämtade på den stora altanen.

Dagen innan bröllopet åkte vi runt med bil i Langedoc och till Aimargues där kalsongföretaget Eminence har sin fabriksförsäljning. Där köpte jag en hel bunt av mina favoritkalsipper för nästan inga pengar alls. Kalsingar och strumpor är nämligen nästan de enda plagg som Vintagemannen köper nya. Den dagen kom shortsen fram. På kvällen var det garden party hos brudens mor. Då ville vi vara lite mer snyggt klädda och långbyxorna åkte på.

Knästrumpor är ett delikat kapitel. Sverige är knästrumpornas u-land. Därför måste man passa på att handla när man är på kontinenten. Se där, ytterligare lite vikt lades till i ryggsäcken.

Bröllopet – det var som på film

Den stora dagen inleddes med lunch på vingården, sen tågade vi i procession först till det lilla rådhuset och en borgerlig ceremoni hos le Maire och sen vandrade vi vidare till den katolska  bykyrkan för Guds välsignelse. Man gifter sig ordentligt i Frankrike, det tog nästan två timmar. Det är annat det, än en treminuters i Stockholm Stadshus.

Nu skulle finkläderna på. Jag hade en vit linnekostym, vita nubuckskor, rödblå slips och panamahatt. En blandning av vintage och nytt. På kavajslaget en liten blombukett.

IMG_7874VintageQ hade en duvblå vintageklänning från Horrockses med en liten cape, blå pumps och en sommarhatt, allt från femtiotalet. Även brudparet bar femtiotalsvintage, Axel en dubbelknäppt kostym och Camille en klänning med en kort slöja och cape sydd av en lång gammal slöja.

På söndagen efter stod solen lika högt. Den lilla byn låg stilla. Temperaturen ville inte gå ner. På med linnebyxa, linne och linneskjorta och sen var det bara att hugga i och hjälpa till att återställa vingården efter festen. Vi bar stolar, fällde bord, tog ner dekorationer, diskade hundratals glas. Det tog hela dagen. Och på kvällen, under cikadornas dån, var det fest på altanen igen.

Nu skulle vi luffa runt i Frankrike i tio dagar. Så på måndagen var det dags att ge sig av. Vi lämnade hyrbilen i Nîmes där vi tog det långsamma lokaltåget upp i Central-Massivet och staden Clermont-Ferrand. En fantastiskt vacker resa bland höga berg och djupa dalar. Vardagsklädsel på. Vita skor byttes mot kronans gamla blå gympadojor. Minst femtio år gamla.

Han: Byxorna och västen har tillhört en sommaruniform för Sörmlands Husarer 1868. Hon: Ett par nya bomullsbyxor från Paris och en ny kofta i bomull.

I Clermont-Ferrand har Michelin sitt huvudkontor med ett intressant museum.

Plåtad på riktigt anno 1851

IMG_8109

I Clermont-Ferrand sprang vi på en fotografateljé som plåtade folk i ordets rätta mening i en teknik från 1851 – Ambrotype. Det var magiskt att se hur bilden växte fram på glasplåten nere i mörkrummet. Ett verkligt reseminne och en kul souvenir.

Vi ser ut som på gamla fångbilder för 150 år sedan.

I Loiredalen hade vi bokat ett cykelpaket med cyklar, hotell och middagar, samt transport av våra ryggsäckar mellan hotellen. Det var ett härligt avbrott i tågresandet. På med shortsen igen. Det blev hett i uppförsbackarna framåt eftermiddagen. Vilken tur att hotellet i Amboise hade swimmingpool. Normalt bor vi på 2-stjärniga hotell, men här kostade vi på oss ett 4-stjärnigt. Vi tänkte att vi skulle komma att behöva ha det lite bekvämt efter cykelturen.

Det ingick en liten verktygslåda i cykelhyran. Men ett verktyg saknades. En sats med insexnycklar. Det skulle vi ha packat med. Då kan man justera både styre och sadel lite bättre än bara på höjden.

IMG_8260Snygga hattar ingår i en riktig vintagepackning. Jag hade en äkta panamahatt från 1960-talet. Den är rullbar. Praktiskt när man ska packa. VintageQ´s stiliga solhatt från 30-talet tog dessvärre lite stryk i ryggsäcken. Det kunde vi kanske ha räknat ut.

En av resans höjdpunkter var den enorma vävda tapeten l`Apocalypse i Angers slott. En bildväv från 1300-talet som är ungefär 150 meter lång och 5 meter hög. Oerhört imponerande och mycket sevärt. Värt en resa som det brukar heta i Guide Michelin.

När vi kommit till hamnstaden Nantes ville vi både äta crêpes och dricka cider.

En slipover är det alltid bra att ha i packningen. Det kan ju bli lite kyligt mitt i sommaren. Och i Nîmes köpte jag en ny svartvit skjorta hos Souleiado – Provence eget modehus.

Sen stod den galanta restaurangen La Cigale med en unik miljö från 1895 på listan (dit ska man inte gå för maten). Då åkte linnekavajen på igen, med ett par tunna och lättpackade kostymbyxor från 1980-talet.

Resan avslutades i Bretagne. Vi bodde i Vannes och gjorde bl.a. en tågutflykt till den gamla badorten Quiberon där vi hittade en lugn vik. Där var det nästan bara vi som hade lämpliga badkläder.

På hemresan passerade  vi snabbt Paris och övernattade i Köln. Äntligen fick vi användning för våra regnkläder som låg längst ner i packningen. 

Fick ni verkligen plats med allt detta i varsin ryggsäck på 12 kg?

Ja nästan. VintageQ frågade några av bröllopsgästerna om hon fick skicka sin finklänning, hatt och skor med dem hem till Sverige. Det fick hon. Och jag lade till en tjock bunt kalsonger. Annars har vi släpat runt på allting plus lite smått som vi köpt under färden. När vi kom hem vägde ryggsäckarna 15 kg.

Vi packar alltid så att alla plagg ska gå att kombinera med varandra. Därför ser det ut som om vi har mycket mer kläder med oss än vi faktiskt har.

Packlista Herr:

  • 3 par långbyxor (vita, blåvitrandiga, mörkblå) + 1 par shorts
  • 5-6 skjortor + 1 linne
  • 2 tunna kavajer
  • 1 väst + 1 slipover
  • 8 par knästrumpor
  • 8 kalsonger + Y3 för att tvätta en gång under resan
  • 2 par skor + sandaler
  • Herrbjäfs: slipsar, flugor, knapphålsblommor, manschettknappar, solglasögon, mm
  • Baddräkt
  • Panamahatt
  • Regnrock + paraply

Packlista Dam:

  • 1 par långbyxor + 1 par shorts
  • 2 kjolar + finklänning till bröllopet
  • 3 blusar + 3 trikåtröjor
  • 2 koftor
  • Underkläder och vita sockor
  • 1 par gympaskor + 1 par sandaler + pumps till bröllopet
  • Damfjäfs: handväska, halsband, armband, örhängen, solglasögon, hårband, mm
  • Baddräkt
  • 2 solhattar + finhatten till bröllopet
  • Regnrock + paraply
  • Nattlinne

Vilka skor skulle jag välja?

Innan vi for stod jag med packningen på en badrumsvåg. Men det sista finliret gjordes på vår hushållsvåg. Kunde jag ta med sandaler? Asch, då överskreds maxvikten. Jag var säker på att jag skulle ha vita skor på bröllopet och de blå gympaskorna till fritid. Jag har visserligen ett par vita tygskor som tillsammans med sandalerna väger exakt lika mycket som de vita nubuckskorna i läder. (Nubuck är som en slags bakvänd mocka.) Eftersom det var bröllop vann finskorna. Annars hade jag nog tagit sandaler och tygskor istället.

Tack för dem här gången. Nu luffar vi vidare…

Vill du läsa mer om våra resor och packningar? Kolla här:

Tweedkavajen är det perfekta resplagget under höst till vår.

14 dagars tågluff kräver en samordnad och välmatchad garderob

Hur man packar för 14 dagars tågluff och kan se ny och elegant ut varje dag

Följ också Vintagemannen på Instagram och Facebook

Tweedkavajen är det perfekta resplagget under höst till vår.

En riktigt tjock och tät tweedkavaj har i flera generationer varit de engelska godsherrarnas favoritplagg i ur och skur. Jag förstår varför. De värmer ute på heden, de värmer inne i slottet. Samtidigt ser man lite klädd ut. Jag har kollat våra bilder från tågsemestrar de senaste fem åren. Och vad ser jag? Både jag och VintageQ har luffat runt i olika ylleoutfits. Kolla här.

Vi börjar 2014 på Västfronten.

Första Världskriget började 1914. Vi tänkte, att till hundraårsjubileet har de nog putsat upp sina gamla museer och invigt nya. Mycket riktigt. Vi for runt på Västfronten i väst och kavaj i oktober 2014. VintageQ invigde sin resdräkt från 30-40-talet. Vi tog en sväng till Paris också. Lika kallt där. Lika rätt klädda.

Västfronten, som sagt, eller slipoverfronten. Till ett par manchesterbyxor passar tweed väldigt bra. 

Vilket fantastiskt resplagg – en dräkt. En sån står omnämnd som obligatorisk i alla klädtips från mitten av 1900-talet. Det är basplagget att utgå från. Sen kan man växla med långbyxor också. Den här dräkten kan vara från 1930-talet. Håller än.

2017 i södra Tyskland och Österrike

2017 åkte vi till München och sen ända till Graz i Österrike. Det var kring 1:a advent så det var lite kallare. Men tweedkavajen var basplagg även där. VintageQ hade en svart ylledräkt med fårskinnskrage. Tyvärr fastnade den inte på någon bra bild.

Här har jag en tweedkavaj från 1950-talet och ett par vida gubbyxor från samma tid. Gott och varmt även när man tar sig en under västen. Det är svårt att se vad Vintage Q har på sig. Men det är den svarta dräkten med fårskinnskrage.

2018 i norra Tyskland

2018, i september – oktober gick tågluffen till Rhendalen och norra Tyskland.  Ännu en ny tweedblazer fick se Europas järnvägsstationer. Nu med en tillhörande väst. Och VintageQ tuffade på i en ursnygg rödsvart resdräkt i ylle.

Den röda resdräkten är en tidig femtiotalare. Själv har jag en kavaj med matchande väst från ungefär samma tid. Och de bekväma byxorna med frontveck är lika gamla. Sen växlade jag med nya mörkblå manchesterbyxor. De ljusblå byxorna har klarat sig i snart 70 år. Det kommer de mörkblå inte att göra. De ser redan lite sjaviga ut.

2019 i Holland och Belgien

2019, resan som just avslutats, nu i april, gick till Nederländerna och Belgien. Då kom resdräkten från Västfronten till heders igen.

Tidigare i höst hittade jag en tweedkavaj och väst skräddarsydd i Bålsta(!) 1979 till en advokat. Han måste haft kallt på kontoret. Den var lagom att ha utomhus när våren 2019 var kall och blåsig i de platta Nederländerna. Vintage Q vädrade favoritdräkten igen.

Många fantastiska kombinationsmöjligheter finns kvar

Som sagt, tweedkavajen är en fantastisk bas att utgå från om man vill klä sig snyggt. Det passar till jeans, manchesterbyxor, gabardinbyxor, golfbyxor, kilt, everything. Och med en udda väst och slipover plus fluga eller slips är man elegant klädd överallt.

Detr bästa är att man kan hitta en tweedkavaj billigt på second hand. Oftast under 500 kr. Det är mycket plagg för pengarna. En udda väst eller slipover är ännu billigare, nästan alltid under hundralappen. Så för 500 kr kan du bli väldigt elegant. En riktig mysgubbe faktiskt.

Så Vintagemannen kommer nog att kunna åka på fler tågresor och känna sig välklädd. Kolla här.

Vill du läsa mer om tweed och veta vad det är? Kolla mitt tidigare blogginlägg ”Vad är tweed egentligen?” Klicka på länken.

Du kan också läsa mer om vår tågluff 2019: ”Att tågluffa med en guidebok från 1937” Klicka på länken.

Eller så fördjupar du dig i inlägget ”En samordnad och matchad garderob”. Klicka på länken.

14 dagars tågluff kräver en samordnad och välmatchad garderob

Hur mycket kläder har ni med er egentligen? Det frågar många oss när de ser våra olika outfits från tågluffen. Mindre än du tror, faktiskt. Här kommer en demonstration:

Basen består av en kavaj som man får skruda sig i under hela resan om vädret är lite burrigt. Ungefär som det var under de två veckor vi var i Holland och Belgien i mars-april 2019.

Varje morgon lägger man upp några tänkbara variationer på hotellsängen och väljer den outfit som känns rätt med tanke på väderutsikterna.

Vi hade ungefär 12 kg var att bära på. Det gäller alltså att packa smart. Han i en gammal Karrimor från 80-talet. Hon i en Ospray Fairpoint Day från 2018. Båda rymmer cirka 60-70 liter har löstagbara små tursäckar att koppla loss.

Från topp till tå

Han har ju alltid hatt. Hon hade hatt när vi var på resande fot. Men annars fanns lite fler huvudbonader att välja bland. Hans hatt är från Feutre från Paris, hennes är en gammal filthatt från BeKå i Malmö.

Baskern är en av VintageQ´s favoriter. Lika lätt att packa ner som sjaletten med riktigt flygskamsmönster. Passar väl bra på en tugluff?

Vad ska man ha på överkroppen?

Han hade packat fyra skjortor och en polotröja, en väst och en slipover. Hon hade två blusar, två skjortor, en polotröja, ett tröjset (linne med tunn kofta) och en tjockare kofta. Det är utmanande att packa för vår och höst, för man måste både räkna med kallt urväder och riktig sommarvärme. Alla kläder är valda i en färgskala som kan kombineras.

Sen är det bara att blanda och ge. Vi börjar med henne.

Otaliga kombinationer alltså. Allt funkar tillsammans.

Visserligen är tweedkavajen rätt dominant i sitt hundtandsmönster. Men där bakom kan skjorta och väst kombineras rätt mycket. Och då har vi inte kommit till bjäfset ännu; slipsar och sånt.

Underkroppen måste också skylas.

Han hade två par byxor. Ett par i manchester i en ljusbrun nyans, samt ett par mörkare finbyxor med frontveck från Italienska Canali. Hon hade den yllekjol som hör till dräktjackan och ett par tjocka och vindtäta gamla sjömansbyxor. Dessutom ett par moderna tunna bomullsbyxor från H&M och deras William Morris-serie. Under dessa hade hon ofta ett par långkalsonger i silke.

Mörkbruna och ljusbruna byxor räcker långt.

En resdräkt i ylle är ett måste i varje turistande kvinnas packning. Väldigt bra att kombinera både upptill och nedtill. Här med kjol, tjocka brallor och tunna brallor.

Än få vi gå i strumpor och skor. Än är det vinter kvar säger mor.

En gentleman får inte visa hud mellan strumpan och byxan. Därför bär en gentleman alltid knästrumpor. Det finns, särskilt i Europas storstäder, ett utsökt urval att välja bland. I Sverige är det ett magrare utbud.

Ett trick är att stoppa ner byxorna i strumporna. Vips har man fått ett par byxor till – ett par golfbyxor.

VintageQ hade både tjocka och tunna strumpbyxor, några varma ankelsockor i ylle samt ett par långkalsonger i silke med sig.

Vi hade båda två par skor med oss att att växla mellan. Det är det minsta man kan ta med sig på en 14-dagarsresa. En dam kan kanske ska lägga med ett par tunna finskor också.

Sen kan man ju alltid komplettera med det lokala utbudet.

Nu kommer vi till pricken över i

Det är det där lilla extra som gör en själv och alla man möter extra glada. Slips, fluga, halsduk, bröstficksnäsduk, knapphålsblomma, halsband, klocka, manschettknappar, pins, mm. Det är saker som inte väger så mycket och varje dag sätter ny piff på anrättningen. Ta med ett litet urval så blir du fin.

En fluga. Tre näsdukar. Två blommor. Två halsdukar. Två slipsar och…

… så den här gamla ylleslipsen som är fantastisk. Den är vändbar och har fyra framsidor: gul, orange, grön och brun. Men den bruna kom aldrig till användning.

Halsband, sjal, blomma…

Sen måste man räkna med regn också.

Hon hade en rejäl regnkappa med sig. Han en vattenavvisande kort rock av fint amerikanskt märke. Men den sprack vid fickan, så nu är den förstärkt med silvertejp. Små hopfällbara paraplyer ingår naturligtvis också i packningen.

Och så har vi det viktigaste; hel och ren inunder.

Leiden 2019-03-29 (1)Med några påsar Y3 i packningen kan man säkerställa hygiennivån. Det gäller bara att stanna på samma hotell i ett par nätter så tvätten hinner torka.

För nytillkomna läsare: Läs mer!

Vi tågluffade i Holland och Belgien våren 2019. Som ciceron hade vi Ellen Rydelius guidebok från 1937. Det sättet att resa kan vi verkligen rekommendera. Men mer om vår resa kan du läsa i Vintagemannens förra blogginlägg. (Klicka på länken)

I oktober 2018 bloggade jag om vår utrustning när vi tågluffade i Rhendalen. Där finns mer att läsa om några fiffiga grejor. Klicka gärna på länken.