Helgonets vilda jakt på mat i Fjärdhundraland.

Ett av de starkaste skälen för att åka till Fjärdhundraland är all den goda maten. Här finns många mathantverkare som är värda ett besök. Vi beslöt oss för att testa utbudet genom att ge os ut på en liten turné för att plocka ihop en läcker picknicklunch till nästa dag. Häng med på turen när vi fångar mat.

.

Redan kvällen innan gjorde vi ett stopp hos Sörgården Grönt för att handla tomater och gurka. De klarar sig nog i bilen över natten, tänkte vi, så nyplockade som de är. Gurkan fick vi direkt från plantan och sen valde vi en mix av tomater i olika färger och storlekar i den lilla gårdsbutiken mitt i ett av växthusen. Familjen Lindström har drivit den KRAV-märkta odlingen sedan 2004. När vi kom var Rebecka fullt upptagen med att göra klart beställningar för utlämning på Rekoringen i Västerås. Det är så Sörgården säljer, via Rekoringar och Bondens marknad. Och så finns det några lyckliga butiker i Mälardalen som också får leveranser från dem.

På ostfronten mycket nytt, korv och bröd till exempel

Sverige har på senare år fått många lokala ostproducenter. Det är verkligen ett gott tillskott på matmarkanden. Här i bygden finns flera som gör goda ostar, både på get- och komjölk.

Första oststoppet blev Vallgarns gårdsmejeri. Gården har anor från 1600-talet. Tomas köpte den 1997 och 2005 började han med osttillverkning. Från början hade han egna getter, men numera köper han mjölken. Att ha både djur och ysteri blev för mycket jobb. Idag betar en grupp jämtgetter där för att hålla markerna öppna. Liksom Sörgårdens Grönt säljer Vallgarns Gårdsmejeri via Rekoringar och marknader och hos några få återförsäljare. Efter provsmakning och ett samtal om kärleken till djur, småföretagande och Rekoringarnas välsignelse för oss stadsbor fick vi med oss en av VintageQs favoritostar, vit caprin och en blåmögelost gjord på komjölk. Eldost (typ en svensk Halloumi) verkar vara årets stora succé för alla små ostproducenter.

.

Inte långt från Vallgarn ligger Franzéns Charkuterier. De tillhör charkeliten i Sverige. Kristofer Franzén blev grisbonde & charkuterist på heltid 2010. Han intresserar sig enbart för Linderödsgrisar. De går ute året om, bökar fritt i hägn och växa långsamt. Av den råvaran gör han hantverksmässigt tillverkad korv och charkuterier som blivit en stor förebild i matsverige. Det blir gott, riktigt gott! Inte undra på att stjärnkrögarna upptäckt hans produkter. Vi fick med oss Munchner Leberkäse och lufttorkat ytterlår. Vill du handla på ett ställe närmare dig än gårdsbutiken så är Rekoringarna i Uppsala och Enköping ett alternativ. Kristoffer levererar även till Stockholm varannan vecka.

Längst österut i området, vid vägs ände, hittar vi Bergets Gård pasta & bröd. På en gavel i den gamla ladugårdsbyggnaden haspar vi av en liten dörr och förser oss själva ur den välfyllda frysen. Det ska nog hinna tina till morgondagens lunch. Vi tog ett ekologiskt valnötsbröd och några kanelbullar till fikat. Betalar gör man med Swish, som på de flesta platser. Ibland bakar Oliver pizza för avhämtning. Vi har förstått att den är sanslöst god och hoppas kunna pricka in en pizzautlämning vid nästa besök.

.

Dags för nästa ysteri; Skogsbackens ost. Marih & Ramon är ett ambitiöst par som 2010 sadlade om till att bli ostproducenter. På en åker i sydläge har de ”planterat” en stor solcellsanläggning, så nu drivs deras kylrum och mejeri med egen el. Kul att se. Det breda sortimentet säljer de till restauranger och konferenshotell. Bland kunderna finns bl a Långbro värdshus och Thoresta Herrgård. För oss vanliga dödliga har de en gårdsbutik. Efter att ha smakat oss igenom sortimentet valde vi en grönmögelost, en Lille Don och en Don Ramon till vår picknick.

Ingen trängsel. Vi lyckades äta ute varje dag

Till i vintras drev Marih & Ramon också Salnecke Slottscafe på andra sidan Lårstaviken, alldeles öster om Örsundsbro. Nu är det Jörgen och Jessica som står för ruljangsen. Här passade vi på att äta lunch, även om vi var rätt mätta efter all provsmakning på förmiddagen. Salnecke är ett utmärkt ställe att stanna och luncha vid. Cafét är inrymt i slottets gamla ladugård. Utsikten är fin och det finns många luftiga uteplatser att sitta på.

.

Resta gård får ni inte missa, sa dom som visste till oss. Det är en ambitiös satsning på att bygga en småskalig, ekologisk gård med olika sorters djur av gamla lantraser. De har även grönsaksodling. Hit åker skolor och förskolor på besök. Vi väntade oss en ”nära ko- och gris- och lammupplevelse”, men på väg dit öppnade sig himlen. Regnet vräkte ner. På Resta är de flexibla, så istället för en djurupplevelse fick vi en smakupplevelse i deras café i den gamla kvarnen tvärs över vägen. Vi provade mjölk och fil ”to die for”. Till picknicken dagen efter fick vi med både mjölk, fil, yoghurt och chokladmjölk. Smaskens!

Det är nu Helgonet kliver in på arenan.

Vintagemannen 1.0 – Roger Moore
Lyssna på den välkända signaturmelodin.

Helgonet, Simon Templar, är känd från TVs barndom och gick som serie mellan 1962 – 69. Här tränade Roger Moore på att vara tuff TV-agent långt innan han blev James Bond. Och så körde han en vit Volvo P1800, vilket vi svenskar var mäkta stolta över.

Vi har fått låna vår P1800 av Mats i Enköping. Vilken generös handling, att låna ut sin lilla pärla från 1965 till Vintagemannen. Bilen passade utmärkt till vår tradition att resa med gamla guideböcker och vi fick gräva en stund i vår egen garderob och rekvisitaförråd för att få ihop tidtypiska kläder och attiraljer från tidigt 1960-tal.

Här står vi utanför Örsundsbro bio. Den invigdes 1925 och blev en sådan succé att den byggdes ut i flera omgångar. Som mest fanns 200 sittplatser. Men 1961 var det roliga slut. Kommunikationerna till Uppsala hade blivit bättre och dessutom satt folk hemma och såg på TV så bion lades ned. Fast bara tillfälligt, för 1987 tog en grupp entusiaster sig an uppgiften att renovera och återställa biografen. Sedan 1992 visas film där igen. Den är nu Sveriges bäst bevarade biograf från 1920-talet.

Den gamla Garbo-affischen låg kvar på vinden.

Eldsjälen och docenten i ekonomisk historia vid Uppsala universitet Göran Ulväng visade oss runt och berättade att huset först byggdes som snickeri av Edvard Johansson, men att sonen Elis med stort filmintresse övertygade farsan om att flytta ner snickeriet (som nu är museum) i källaren och låta filmens förtrollade värld ta över där uppe. Filmerna kom med den ambulerande maskinisten kallad ”Bio-Paul” som hade projektorn med sig. Den allra första filmen som visades var Fyrtornet och släpvagnen. Publikrekordet har Kalle på Spången med 473 betalande. De körde filmen gång på gång tills kön var slut. Föreningen gamla bion i Örsundsbro står nu för verksamheten. I dessa Coronatider har de ställt in sommarens biokvällar. Ingen bio = inga intäkter, så stöd en föreningens kulturgärning genom att bli medlem i den eller donera pengar till renoveringsprojekt. Kolla föreningens hemsida.

Helgonet och TV:n blev bions död. Den lades ned samma år som P1800 lanserades.
Wrrroooooom! En vintagepojkes dröm

Efter denna upplevelse fräste vi vidare till Wiks slott, en borg med ursprung i 1400-talet, där vi både åt och sov gott. Men mer om det i nästa blogginlägg som också kommer att handla om de medeltida kyrkorna som det kryllar av här i bygden. Vintagemannen Albertus Fluctor ser fram emot de drastiska målningarna av den berömde Albertus Pictor.

Så skulle man ha det jämt.

Du har väl sett våra tidigare blogginlägg från Fjärdhundraland? Det har blivit tre stycken redan. Kolla gårdagens naturupplevelser här.

Vintagemannen är ännu flitigare på Instagram och Facebook. Följ oss gärna där också.

Tredje dagens rundtur i jakt på mat

Detta blogginlägg är ett sponsrat samarbete mellan Vintagemannen och Fjärdhundraland Ekonomisk Förening.

På kostymutställningar och jazziga vårsalonger

Vi hade tänkt att gå på Liljewalchs Vårsalong idag. Men usch vad tråkigt det var. Det var då vi upptäckte två andra pärlor istället. Kostym kontra mode i Slakthusområdet och Noir Blanc på Dansmuseet. Häng med på salong. Vi börjar i ett hus på Slakthusområdet.

ingemar-albertsson-2017-01-21-041ingemar-albertsson-2017-01-21-048

Här inne tronade direktören på Möller & Co, en av Sveriges största livsmedelsgrossister. Nu har fastighetsägaren Castellum försökt återskapa direktörsrummet; Möllers LyxMekka. Fint va?

ingemar-albertsson-2017-01-21-058Vi kan vara bergsäkra på att de hade Möllers LyxMocka i kaffepannan.

ingemar-albertsson-2017-01-21-089Hallvägen 21, Slakthusområdet, Globen, Stockholm

I det fantastiska och K-märkta huset från 1955, ritat av ingen mindre än Ralph Erskine, pågår just nu en utställning med kläder; KOSTYM KONTRA MODE, svenska pärlor från scen till catwalk. Det är tolv olika boxar där berömda kläder från svensk scen och film visas tillsammans med nytt svenskt mode.

Eftersom Vintagemannen och VintageQ är en riktiga arkitekturnördar vet de inte om själva utställningen eller om huset var det mest intressanta. En bra idé är det hur som helst, att Castellum upplåter sitt tomma kontorshus till en design- & modeutställning.

ingemar-albertsson-2017-01-21-017

Box 3: En stjärnkrock

Greta Garbos klänning från Gösta Berlings saga exponeras tillsammans med Alicia Vikanders första guldbaggeklänning.

Box 4: Svensk glamour

ingemar-albertsson-2017-01-21-020Gunilla Pontén gjorde kläder till svenska femtiotalsfilmer

Box 12: Blickfånget utomlands

Bland sex, sprit, cigaretter, Harry Schein, Ingrid Thulin och Nyfiken gul, hittade jag ”min nya skräddare”. Mitt ibland allt snyggt på utställningen fann vi en smoking från Saman Amel, det skrädderi där jag snart ska hämta ett par måttbeställda vita byxor. Vilken överraskning. Läs mer om det i nästa veckas blogg.

Box 5: Kläder som skulptur

ingemar-albertsson-2017-01-21-013ingemar-albertsson-2017-01-21-032

Vintagemannen har alltid en klädnypa i fickan för att fästa sin servett och inte spilla på slipsen. Idag hade jag till och med en slips av Fornasetti med klädnypsmönster på mig. Vilket sammanträffande! Kul att se en hel klänning i detta originella material.

Box 6: Han, Hon & Hen

Å så kommer det en gosse, med en byxa som en rakkniv vass.   Mockaskorna har han påssej och hans hobby är att dansa Jazz.

Så sjunger Karl Gerhard i Jazzgossen som han skrev till en revy redan 1922. Och framför filmduken hänger den rutiga rocken han hade påssej när han sjöng den berömda slagdängan, som blev lite av hans signaturmelodi.

Och på tal om jazzgossar…

Noir Blanc – den svarta vågen i 1920-talets Paris.

ingemar-albertsson-2017-01-21-004

Dansmuseets utställning är riktigt bra. Den handlar om en legendarisk epok efter första världskriget då hela världen blev modern. (Fanns det något mer spännande årtionde under hela 1900-talet undrar jag?) Det var jazz, korta kjolar, charleston, exotism, Josephine Baker, konstnärer… N-ordet gjorde stort intryck på kulturlivet i Europa i början av 1900-talet. Verkligen en sevärd och lärorik utställning. Kul dansfilmer. Gå dit.

ingemar-albertsson-2017-01-21-005

Visste du att det var svensken Rolf de Maré, och hans La Revue Nègre, som gjorde ”naturbarnet” Josephine Baker till stjärna. Och att det var hon som gjorde dansen Charleston till en sån dundersuccé? Och visste du vilken viktig roll  kosmetikadrottningen, Helena Rubenstein – the lady who invented beauty – spelade när African Chic lanserades? Och hur inspirerad Picasso var av afrikansk konst. Man lär sig mycket på en utställning.

Jazz är antagligen fullständigt livsfarligt.

ingemar-albertsson-2017-01-21-008ingemar-albertsson-2017-01-21-009

De svenska förståsigpåarna varnade (med all rätt) mot jazzen, detta syndens påfund.

Jo, jo, vi var på Liljewalchs vårsalong också.

ingemar-albertsson-2017-01-21-002

Utsikten från de tillfälliga lokalerna ut mot Malmskillnadsgatan var det finaste.

Nästan.

Nästa vecka bloggar jag om ett par måttbeställda byxor.