Arkiv | Uncategorized RSS feed for this section

Om att lära sig veta HUT plus lite om svenska groggar och hur man botar hosta

30 Apr

Idag är det ju inte så noga med nånting, och det kan upplevas skönt och avslappnat, men för femtio år sen var det en helt annan stil. Det var titlar, dresskod och en massa oskrivna regler om hur man uppför sig och klär sig. Vet du vem som är ”honnörspersonen” i ett sällskap? Det måste man, annars kan du göra bort dig rejält i sociala sammanhang. Är det bara två personer – en man och en kvinna – gissa vem honnörspersonen är? Jo, kvinnan. Det är bara hon som har rätt att föreslå att titlar läggs bort. Om det inte är en mycket äldre man av högre rang förstås. Mycket att hålla reda på var det.

Inte konstigt att det fanns massor av etikettsböcker förr.

IMG_9642 (2)Det har i alla tider givits ut stilguider för både kläder och uppförande. Och om hur en riktig karl ska vara. Det görs än idag.

Marius Wingårdh var en mästare i klassen i  mitten av 1900-talet. Det är kul att läsa hans böcker om hur man ska föra sig i alla situationer. Storsäljaren Så går det till i umgänge och sällskapsliv gavs ut första gången 1937. Min är från 1961. Ständigt förbättrad. Speciellt gillar jag hans koncentrerade lilla uppslagsbok Etikettens Grammatik från 1946. Där får man på första och sista sidan lära sig att veta HUT = Hänsyn + Uppmärksamhet + Tacksamhet. Och de tre orden håller väl än idag.

Marius Wingårdh, var en pseudonym för advokaten Erik Bæckström (1889 – 1977). Han skrev flera böcker om takt och ton. En dåtidens Magdalena Ribbing alltså. Här är några av de böcker som Wikipedia listar:

  • Konsten att äta och dricka: gastronomiska strövtåg i menu och vinlista med utflykter på bordskulturens område. 1936.
  • Så går det till i umgänge och sällskapsliv. 1937 + många senare upplagor
  • Hur man söker och vinner en plats. 1941.
  • Etikettens grammatik. 1946. 
  • Takt och ton i tonåren. 1946
  • Svenskt vinlexikon. 1952. 

Eftersom det är är Valborg dyker vi ner i konsten att äta och dricka och börjar naturligtvis med fördrinken

IMG_9653Vi har en massa olika  glas hemma och en hel del flaskor. Nu får man inte bluddra till det. Bäst att slå i böckerna.

IMG_9662Tar man sedan fram sina ekivoka drinkservetter så räcker det nog med Saftkobbel för att få igång partyt. Det var en drink som serverades på Nalen under dess storhetstid för det var ett alkoholfritt nöjespalats. Det funkade att ha roligt utan sprit då. De borde funka idag också.  Jag har glömt det exakta receptet på saftkobbel, men jag tror att det var saft och vatten (möjligen sodavatten), lite socker, citron och krossad is.

Frågan är vilken av de ”hederliga” svenska drinkarna man ska välja?

Kolla de här godingarna från Etikettens grammatik sid 116-117. Riktiga klassiker från 1946. Lusläsning anbefalles. Vad ska jag välja?

IMG_9629 (2)IMG_9630 (2)Får man fresta med en bludder? Eller är det först framåt småtimmarna? Eller en Vrøl kanske? Nja, det är väl ändå tryggare i sällskapslivet att bjuda på de amerikanska sorterna, eller?

Kvinnorna har sitt eget bibliotek

Det känns mellan raderna är de flesta etikettsböcker är skrivna för män. Damerna går dock inte lottlösa. Det finns en uppsjö av guider för henne också.

Är du osäker på vad en kvinna och god husmor bör kunna och göra är det bara att dyka ner i antikvariatens utbud.  Det finns massor av böcker; kokböcker, klädböcker, handböcker…

Någon att hålla tryggt i handen

IMG_9654Som den trygghetsnarkoman Vintagemannen är blev det bara en liten virre före maten, i brist på det alkoholfria alternativet Saftkobbel. Skål och välkommen.

PS. Corona var ett begrepp redan på 1940-talet

Dock med en helt annan betydelse. Och hur man botar hosta och andra plötsliga utsöndringar får man också veta i etikettsboken. Den täcker alla situationer. Men funkar verkligen det där med fingertopparna? Läs och testa själv.

IMG_9660 (2)IMG_9634 (2)IMG_9637 (2)

Trevlig Valborg och tack för idag.

Följ gärna Vintagemannen på Instagram och Facebook. Där får du veta mer om hur vi har det och vad vi gör.

Svårt att hitta samma butiker som Ellen Rydelius shoppade i 1930

9 Apr

Vi tänkte utsätta guideboken Stockholm på 8 dagar från 1930 för ett riktigt stresstest. Att många sevärdheter och vackra utsikter ligger kvar  har vi bevisat i tidigare blogginlägg. Men hur är det med butikerna hon rekommenderar 1930? Det är ungefär ett hundratal. Vi hittade bara fyra som ligger kvar på samma plats i city. Låt oss gå på promenad och kolla. Vi börjar vid Tornbergs ur på Nybroplan – en klassisk träffpunkt.

Nära nybroplan 2020-03-07 (10)

Svenskt tenn kan man lita på

IMG_7807Estrid Ericsson öppnade sin första butik 1924 på på Smålandsgatan. Men sedan 1927 har adressen Strandvägen 5 har varit Svenskt Tenns hem. Ellen tycker att det är en estetisk och mycket intressant butik som är mer som en salong än en butik. Hon konstaterar att ”dess unga innehavarinna på fem år arbetat upp en anspråkslös tennverkstad till en affär med millionomsättning”.

IMG_7813Granne med Svenskt Tenn, på Strandvägen 7, ligger idag Carl Malmsten-butiken. På Ellens tid var det Vackrare Vardagsvara, ett koncept från Svenska Slöjdföreningen. Malmsten är ganska nära kan man väl ändå säga.

Norrmalmstorg är sig inte likt.

Här låg många av de finaste butikerna 1930. MEA, Militärekiperingsaktiebolaget, från 1881, blev så småningom ett av Sveriges bättre modevaruhus för både damer och herrar. Vintagemannen har flera kostymer därifrån. Inne i butiken fanns en tjusigt svängd trappa upp till andra våningen.

IMG_7825Gamla MEA-huset i mitten finns kvar, men inte modevaruhuset. Grannhusen är nya.

Modesalongen Leja Magasinet med rötter från 1852 hade sin huvudaffär med de flärdfullare och dyrare modellerna på torget. Joseph Leja var senare med och bildade NK 1902 på Stureplan och det nuvarande NK-huset ligger i samma kvarter där Leja hade sitt stora varuhus.

Holmbloms Hamngatan 13Annons från 1960 då OMS, omsättningsskatt, infördes. Ersattes 1969 av MOMS.

Holmbloms Hamngatan 13Rea på Holmbloms 1946. Foto Lennart af Petersens. Stockholms Stadsmuseum. Leja ligger bredvid.

Holmbloms var en annan exklusiv klädbutik vid Norrmalmstorg. Deras affär låg på Hamngatan 13, granne med Leija till vänster och MEA till höger. Nu är det ett helt nytt hus där. När det var realisation gick köerna ända ner till Nybroplan. VintageQ har en fin fransk kappa från Holmbloms, dock köpt i deras filial i Göteborg på tidigt sjuttiotal.

IMG_7820

Citypalatset som är ritat i modernistisk funkisstil av Ivar Tengbom byggdes 1930-32, så Ellen hann inte få med det i boken. Men ett så elegant affärspalats i marmor, rostfritt och glas och med Hotell Stockholm högst upp, hade hon nog inte missat.

Granitpalatset NK står stadigt. Eller?

Stockholm skulle ha ett lika fint varuhus som Europas andra storstäder, tyckte ägarna Leja & Sachs. De hade först öppnat det första Nordiska Kompaniet i Nordstjärnanhuset på Stureplan 1902 tillsammans med K.M. Lundberg, men den 22 september 1915 kunde nya NK öppna på Hamngatan 18. Detta var Ferdinand Bobergs sista stora projekt. NK har väl haft sina ups and downs genom åren, 1930 omnämner Ellen det som Skandinaviens största varuhus, med en omfattande utställningsverksamhet inom många olika fackområden. Allt för att inspirera. Ja och så hade man telefonservice med hemleveranser så att man ”inom en kvart eller så kan vara ägare till en komplett personlig utrustning”. Måhända var det Fru ShopmanNKs Shoppingservice som bistod. Idag kan man väl kalla NK en galleria med många små butiker. Vi får hoppas att de överlever Corona också.

Granne med NK ligger PK-huset i rosa älvdalskvartit som stod klart 1974. Här fanns på Ellens tid de Sagerska husen, vilket många gamla stockholmare har saknat. På Hamngatan 16 ligger idag Hallbergs Guld och det är en butikskedja som Ellen rekommenderar. På den adressen hade Hasselblad förr en fin fotoaffär, och det är väl inte så många år sedan den försvann.

Mitt emot NK låg det snoffsiga Sidenhuset som revs 1969 för att kunna bredda Hamngatan. Det var också ett måste under en shoppingtur på 1930-talet. Ellen konstaterar att Sidenhusets franska beställningsavdelning är mycket uppskattad och tipsar om lunchrummet inrett i kinesisk stil i rött och svart. ”Det ”lockar mycket folk, även herrar från de näraliggande kontoren”.

”Sparbankshuset” som ligger där idag har visserligen en rätt spejsad arkitektur, ritat av Carl Nyrén, och det stod klart 1975. Men det är inte mycket siden kvar. Möjligen i Gallerian i hörnet bredvid. Där ligger Victoria’s Secret.

IMG_7851 (2)

Rivningarna i Klarakvarteren gick hårt fram med Ellens butiker

Många adresser i Ellens bok är butiker som låg i hus som idag är rivna. Jerns skoaffär är dock en av dem som ligger kvar i ett gammalt hus vid Sergels torg på Drottninggatan 35-37.

IMG_7852IMG_7859På Drottninggatan 29 låg Silvanders Herrekipering. Det var fint som snus på sin tid. Där köpte självaste kungen sina stärkkragar. Tänk om de hade funnits kvar. Jag har bara en gammal påse från Silvanders som jag fått som present.

Gamla stan har någon enstaka butik kvar

IMG_7724Vi har i ett tidigare inlägg promenerat i Gamla stan. Västerlånggatan var då känd som Kappgatan. Idag finns bara Åströms kappaffär kvar av de tjugotvå som låg där förr. Kolla vårt blogginlägg från Gamla stan.

Ellen i Gamla stan 2020-02-29 (122)

Vi knallar vidare längs Drottninggatan bort mot Kungsgatan. Där kan vi göra några nedslag. Men först passerar vi Bredenbergs eleganta funkishus i hörnan av Mäster Samuelsgatan. Det är ritat av Gunnar Asplund och var visserligen inte klart förrän 1934. 1930 låg de några kvarter bort på Regeringsgatan. Idag är huset blåklassat, Stockholms högsta klass för K-märkning. Fastigheten ägs av numera av H&M-Perssons.

Bredenberg_1930-talIMG_7861 (2)Till det yttre är Bredenbergs hus ganska välbevarat.

När Kungsgatan var Stockholms paradgata

IMG_7862På adressen Kungsgatan 55 finns idag en av IRIS Hantverks butiker. På Västerlånggatan i Gamla stan ligger den andra. IRIS har sina rötter från 1899 när De Blindas Förening bildades. Men då hade det redan tillverkats borstar och korgar ute på Manillaskolan sedan 1870-talet. På Ellens tid låg butikerna på Jakobsgatan i Klara och Majorsgatan 12 på Östermalm. På Kungsgatan 55 fanns då en skönhetssalong som hette Etoile Beauty Parlor.

Här i hörnan Kungsgatan – Drottninggatan låg herrekiperingen Carl-Axels (Pettersson) huvudbutik sedan 1910-talet. Varumärket togs senare över av H&M.

Ingemar Albertsson 2017-10-07 (2)Vintagemannen har en elegant dressinggown från Carl-Axel.

På Hötorget säljs det fortfarande blommor

IMG_7872 (2)IMG_7878 (2)I konserthuset fanns blomsteraffären Trädgårdshallen och på Hötorget såldes blommor och grönsaker. Det finns fortfarande butiker i konserthusets nedervåning, men inga blommor och Hirsch säljer inga pianon längre och Orrefors glasbutik är borta. Själv minns Vintagemannen Broddmans Radio & TV där Espresso House har flyttat in.

IMG_7876På andra sidan Hötorget har anrika varuhuset PUB – Paul U Bergström – blivit hotell Haymarket. De försöker flirta med historien och har ett café som heter Gretas efter Greta Garbo som började sin karriär på PUB.

Centrumhuset – ett av Stockholms köppalats

Här i hörnet av Kungsgatan – Sveavägen i affärshuset Centrum tipsar Ellen om att man kan handla Leja-klänningar till betydligt lägre priser än vid Norrmalmstorg. Här hade också Göteborgsvaruhuset Meeths sin Stockholmsfilial. Idag är väl Ströms herr- (och dam) konfektion det som mest påminner om fornstora dar, fast på den tiden låg de på Regeringsgatan i gamla Klara.

IMG_7884 (2)Detta är ett av Cyrillus Johanssons mästerverk. Kolla byggnaden som uppfördes 1929-31 i närbild. Närstudera de roliga tegelplattorna från S:t Eriks lervarufabrik i Uppsala som sitter här och där i fasaden runt om hela kvarteret.

Gå sedan upp i den avsmalnande trappan upp till Malmskillnadsgatan och betrakta perspektivet. Nerifrån ser den otroligt lång ut och uppifrån alldeles rak. Ett arkitektoniskt mästerverk.

En synvilla

Anne-Marie Lindstedt 2017-09-21 002Glad påsk!

Europas första skyskrapor

IMG_7900Däruppe i Södra Kungstornet låg restaurang Pagod. Den nämner Ellen, men tyvärr flyttade Vintagemannen för sent till Stockholm för att kunna uppleva utsikten. Fram till 1963 drevs den som nykterhetsrestaurang av Frälsningsarmén. Tornet byggdes 1925 och var då L.M. Ericssons representativa huvudkontor. Det kan man faktiskt se på fasadens utsmyckning. Gudinnan Victoria med trumpeten håller en förgylld telefon i sin vänstra hand. De båda kungstornen, skyskraporna, 60 meter höga, var då Europas högsta hus.

Nedre delen av Kungsgatan kan sammanfattas i tre ord, choklad, media och mattor.

Här fanns Radiotjänst på Kungsgatan 8 och Svensk Filmindustri på nr 19. Ner mot Stureplan låg två grammofonaffärer och CAP sålde choklad och konfekt; ”förstklassig vara i elegant utstyrsel”. Marabou låg nere på Stureplan.

IMG_7904Men ett av de mest intressanta husen är f.d. Myrstedts Matthörna från 1912. Det var nyskapande på sin tid må ni tro. Det är stans första hus byggt på ett inre skelett av armerad betong. Det är alltså inte väggarna som bär huset, så man kunde ha mycket glas i fasaden. En teknik som Krüger & Toll importerat från skyskraporna i Chicago och New York. Blåmärkt, så klart, men både mattorna och den eleganta trappan därinne är borta för alltid.

Svensk hemslöjd har flyttat runt lite

IMG_7895 (2)Det fanns två närbesläktade hemslöjdsaffärer i Stockholm på den här tiden. Dels butiken som representerade Hemslöjdsforbundet, dvs 29 olika hemslöjdsföreningar ute i landet och låg alldeles vid foten av södra Kungstornet på Kungsgatan 33. Och så Svensk hemslöjd.

IMG_7828På Biblioteksgatan 12 hade Svensk Hemslöjd sin lokal. Nu säljer Ralph Lauren exklusiva kläder där. Bredvid, i nummer 10, hade Rörstrand sin profilbutik. Gustavsberg hade sin i Klara.

Idag är det bara Svensk Hemslöjds butik som finns kvar och den ligger på Norrlandsgatan 20.

Twilfit – en av fyra affärer kvar på samma adress

IMG_7805Det känns tryggt att konstatera att Twilfit har kvar sin butik på Nybrogatan 11, ett annat fantastiskt vackert hus ritat av Cyrillus Johansson. Detta är Twilfits allra första butikslokal från 1912.

Corona tog några av de sista

Efter denna 90 år försenade shoppingtur kan vi konstatera att det bara är Svenskt Tenn, en av Jerns skoaffärer, NK och Twilfit som ligger kvar i city precis som på Ellen Rydelius tid 1930. Och så Åströms kappor i gamla stan. Totalt fem procent. Om vi också räknar in affärsrörelser som finns kvar fast på annan adress eller under nytt namn får räkna in ungefär lika många till; Ströms, IRIS Hantverk, Svensk Hemslöjd, Svanströms (numera Office Depot) och Hallbergs guld. Då blir det tio procent som överlevt. Det är stor omsättning i affärslivet.

Utöver de affärer som Ellen nämner i boken är det väl troligt att det finns ytterligare några få som fortfarande lever och har hälsan i nya eller gamla lokaler. Men så värst många kan de inte vara. Jag kommer inte på en enda på rak arm, gör du? Jämför vi överlevnadsgraden med hotell och restauranger från 1930 kan vi konstatera att dessa har klarat sig lite bättre, kanske 30 – 40 procent finns kvar i någon form eller under nya namn, men många legendariska ställen är borta. Ställer vi lika hårda krav som på butikerna, att de ska ligga kvar på samma adress och med samma namn, blir det nog inte mer än 5-10 procent i dessa branscher heller.

Hade vi gjort vår promenad ett par veckor tidigare hade det varit ett par butiker till som funnits kvar. Med sorg i hjärtat kan vi meddela att två av de kvarvarande affärerna nu har dukat under i pågående Coronapandemi. Dels Georg Sörman som startade ekipering i Gamla stan redan 1919.

IMG_7747På Västerlånggatan 57 öppnade Georg Sörman en ny butik 1928. Här har vi genom åren köpt flera lusekoftor. Nu är det slut på det.

Dels Widforss jaktbutik. Deras butik har flyttat runt på olika adresser sedan 1729 och sedan 1880 varit i jaktbranschen. På Ellens tid låg de i de rivna Klarakvarteren. Sedan många år på Fredsgatan och de sista åren i en f.d. banklokal i hörnan Grev Turegatan – Humlegårdsgatan. Men där säljer de ut allt just nu.

IMG_7917Skylten på sniskan. Ett sorgligt slut efter 291 år. Vi får hoppas att de lyckas rekonstruera företaget och komma igen. 

Du vet väl att H&M – Hennes & Mauritz – har fått halva sitt namn av Mauritz Widforss. Erling Persson köpte upp herrekiperingen 1968, medan avdelningen för vapen, jakt  och vildmark levde vidare under varumärket Widforss. Undrar förresten hur det ska gå för H&M i dessa tider.

IMG_E8994Vår korta citypromenad på jakt efter Ellen Rydelius butiker. Lätt att ta efter.

Om du inte har följt våra promenader med Ellen Rydelius så hittar du flera länkar i arkivet till höger. Du kan ju börja med vår introduktion.

Vilken är den bästa guideboken från 1900-talet?

9 Okt

Vi har rest i Europa både med Ellen Rydelius och Sigge Hommerberg i bagaget. Just nu planerar vi en Tysklandsresa och har satt oss att jämföra några av deras böcker lite mer noggrant. Frågan är om det finns fler som skrev reseguider på svenska under 1920 – 60-talen. Tipsa mig gärna om du vet någon som är bra så dyker vi ner i dem också.

Ellen Rydelius är den svenska guidebokens moder som började med ”Rom på 8 dagar” 1927, och den sista boken gavs ut 1957. Böckerna efter kriget var ofta skrivna ihop med hennes dotter Ria Wägner, känd från TVs barndom.

Sigge Hommerberg var Ellens arvtagare. Han började också med ”Om ni åker till Rom” 1949 och gav sen ut reseböcker ända till 1987.

Andra Världskriget har verkligen ställt till det på många sätt.

Den nostalgiske resenärens problem är väl de allra minsta. Många städer blev bombade till grus under kriget, så de gamla beskrivningarna stämmer inte längre. Bara enstaka hus och kyrkor står kvar i originalskick. I vissa städer har man återuppbyggt sina märkesbyggnader men skillnaderna i Berlin, Dresden, Hildesheim och Rotterdam för att nämna några är jättestora. Men även detta kan ju vara intressant för vetgiriga turister som Vintagemannen och VintageQ. Som tur är finns det många små fina städer som blev helt skonade under kriget. De har väl snarare blivit angripna av modernismen, ungefär som Stockholm.

IMG_E1611.JPG

Nu kastar vi oss över Ellen & Sigge i Hildesheim och Goslar nära Harzbergen sydväst om Berlin. Vad upptäcker vi då?

Goslar finns inte ens med i Ellens bok från 1931; ”8 tyska städer” (fast det egentligen är 14 städer). Skälet är att före kriget ansågs Hildesheim var det givna resmålet i området med sina fina kyrkor och korsvirkeshus. Ellen ägnar hela 18 sidor, 4 planscher och en karta åt den staden. Alla sevärdheter redovisas mycket ordentligt.

Hildesheim utsattes för ett förödande bombardemang i slutet av kriget, så idag är det inte ett givet turistmål längre. I sin bok ”Med Ellen Rydelius i Västtyskland” från 1954 får staden bara två sidor, och i Sigges bok ”Om ni reser till Tyskland” från 1959 ryms staden på sju rader. Man skulle ju gärna vilja ha sett ”världens vackraste trähus” som Ellen skrev.

Goslar finns däremot med både i Ellen-54 och Sigge-59. Där har staden blivit ett av Tysklands finaste resmål med pittoreska korsvirkeshus och en stor julmarknad. Ellen ägnar nio sidor åt Goslar och Sigge sex sidor och åtta bilder.

Vad gillar du mest, faktauppräkningar eller roliga anekdoter?

När det kommer till beskrivningarna är de båda författarna rätt olika. Ellen är mer noggrann och går systematiskt igenom detaljer på varenda sevärdhet; altartavlor, fresker, skulpturer, träsniderier, portaler, torn, fönster, etc. Det kan faktiskt bli lite för mycket av det goda Hon tar oss också med på stadsvandringar och vägleder oss till vänster och höger in på olika gator.

Ellens bok från 1931 ”8 Tyska städer” går på djupet. Listorna på hotell, restauranger och sevärdheter är omfattande.

I hennes bok efter kriget har alla texter kortats ner betydligt.

Sigge målar med bredare pensel.

Han försöker vara rolig och raljerar ibland över turistbroschyrernas beskrivningar. Han kan skriva om stadens museum att ”…altaret är enastående och krucifixen mycket vackra, men i övrigt är museet inte så märkvärdigt. Såframt man inte är obotligt förälskad i fossiler, ortoceratiter och silurperioder.” Så skulle Ellen aldrig skriva.

IMG_E1605.JPG 

”Häxornas Turistförening” – en lustig formulering från Sigge Hommerberg.

Kartor som funkar och inte funkar

Bild- och kartmaterialet är mycket bättre i Sigges böcker. Han har fått låna kartor från stora förlag som ger ut hotell- och restaurangguider som Varta-Führer durch Deutchland och Guide Michelin i Frankrike. De är stora och tydliga och mycket stämmer än idag.

IMG_E1625Tydligt och klart. Har du tur ligger ditt hotell kvar på samma gata.

Ellens kartor är nästan inte till någon glädje alls. De är suddiga och svårlästa och tryckta i en tid när den grafiska branschen inte kommit så långt.

IMG_E1626.JPGFörsök köra efter den kartan om du kan.

Upprop! Vilka andra bra guideböcker finns det?

Vi är naturligtvis bekanta med Baedekker och Guide Michelin och andra internationella guider på olika språk. Men det vi letar efter är målande skildringar på svenska. Vet du några bra så skicka oss ett meddelande på mail; ingemar@hali.nu eller till Vintagemannen via meddelandefunktionerna på Instagram eller Facebook.

IMG_E1601.JPG

Europa ligger öppet och de gamla böckerna finns där. Ellen Rydelius böcker heter ofta något med ”8”, även när det inte stämmer. Det är bara att hoppa på tåget och dra iväg på äventyr. Häpnadsväckande mycket stämmer fortfarande.

Carina Burman har skrivit en bok om Ellen Rydelius; ”Vi romantiska resenärer” 2016. Där står det även annat intressant om guideböckernas historia.

…det finns bara dåliga kläder

13 Mar

Idag, 13 mars, är det exakt sju år sedan Vintagemannen föddes. Samma dag 2012 publicerades det här inlägget. Jag skulle faktiskt ha kunnat skriva samma sak idag, bara byta ett par ord. Bilden är dock redan från sommaren 2011. Så leken hade pågått ett litet tag innan jag kom ut ur vintagegarderoben.

Vintagemannen

Jättemånga dåliga kläder faktiskt. Om du köper ett dyrt märkesplagg idag betalar du mest för deras annonser, inte deras skräddare.

Om du köper en skräddarsydd kostym på ett bra skrädderi idag kostar den 50.000 kr. Tyget är den mindre delen. Arbetet kostar mest. Om du köper ett par märkesbyxor kanske textilarbetarna har fått ett par kronor för sitt arbete och tyget kostat lite mer. Produktionskostnaden är i bästa fall en tredjedel. För fina märken en tolftedel.

Helt annan kvalitet förr.

En bra skräddarsydd vintagekostym kostar kanske 1.500 kr i en vintageaffär. Eller 150 kr på Röda Korsets second hand. Eller rent av bara 15 kronor på en loppis. Då är det ungefär samma kvalitet som den där femtiotusenskronorskostymen från Savile Row. Handsydda sömmar och handpikerade slag gjorda av skräddare som suttit med benen i kors på ett stadigt bord. En sån byxa kan visserligen kännas lite omodern idag, och om du har tur bara klassisk. Men de…

Visa originalinlägg 130 fler ord

Galleri

Med en blomma i knapphålet gör du världen gladare

3 Jan

Jag fick en fråga om alla mina knapphålsblommor. Det kan vara dags att repetera det här blogginlägget. Det är fortfarande lika aktuellt. Klicka på Vintagemannen nedan för att läsa hela inlägget.

Vintagemannen

Ska du på bröllop? frågar folk. Många förknippar knapphålsblomman, eller en boutonniere, endast med bröllop. Så synd. En glad färgklick på kavajslaget piggar upp vem som helst – varje dag. Och alla blommor jag har är fejk.

Boutonnieres baksidor 008

Sidenblommor från The Gentlemans Gazette

Detta är blommor av siden. Det kanske syns att de är konstgjorda i närbild. Men jag lovar, på lite håll tänker man inte på det.

Blomman ger en extra möjlighet att kombinera och konstratera färger. Kavajens färg, skjortan, slipsen, näsduken och blomman kan kombineras i det oändliga.

Boutonnier (2)

På riktigt flotta kavajer, smokingar och frackar sitter det en liten ögla på baksidan av kavajslaget. Men jag har stuckit dit en knappnål i varje kavaj för att alltid kunna fixera ”stjälken”.

Många textila blommor har en knapp på baksidan. Det är väldigt praktiskt.

Ingemar Albertsson 2014-01-10 004

Var kan man hitta snygga blommor? Den här konstgjorda blomman har jag hittat på golvet på ett äldreboende. Resten…

Visa originalinlägg 325 fler ord

Vad en lycklig vintageman måste ha i sin garderob

20 Jan

Med det här inlägget inledde Vintagemannen sitt bloggande på allvar. Det var den 21 januari 2016. Precis ett år idag. Därför kör jag en repris. Varsågoda.

Vintagemannen

Med det här inlägget inledde Vintagemannen sitt bloggande på allvar. Det var den 21 januari 2016. Precis ett år idag. Därför kör jag en repris. Varsågoda.

O Lidvall Tonvikt på kläder

En vintageman lägger tonvikt på kläder. Precis som Oscar Lidvall gjorde 1937 när han skrev den här boken. Herr Lidvall var son till den ryske tsarens hovskräddare. Men 1920 blev familjen tvungna att fly tillbaka till Sverige och starta om sin skrädderirörelse här. Oscar Lidvall blev en lärare för många och han höll den välklädda stilen högt.

Tonvikt på kläder 1939 004

Boken är kul att läsa idag. Det märks att funkisen slagit igenom 1937. Han talar emot allt bjäfs på kostymerna. Det ska inte vara några slitsar och knappar på kavajärmarna. Allt ska ha en funktion. Sådana knappar behövs bara om ärmen är så smal att den måste knäppas upp. Näsduk i bröstfickan, klockkedja, knapphålsblomma, slag på byxorna och annat krafs ska också bort tycker han. Men å…

Visa originalinlägg 197 fler ord