Idag är det ju inte så noga med nånting, och det kan upplevas skönt och avslappnat, men för femtio år sen var det en helt annan stil. Det var titlar, dresskod och en massa oskrivna regler om hur man uppför sig och klär sig. Vet du vem som är ”honnörspersonen” i ett sällskap? Det måste man, annars kan du göra bort dig rejält i sociala sammanhang. Är det bara två personer – en man och en kvinna – gissa vem honnörspersonen är? Jo, kvinnan. Det är bara hon som har rätt att föreslå att titlar läggs bort. Om det inte är en mycket äldre man av högre rang förstås. Mycket att hålla reda på var det.
Inte konstigt att det fanns massor av etikettsböcker förr.
Det har i alla tider givits ut stilguider för både kläder och uppförande. Och om hur en riktig karl ska vara. Det görs än idag.
Marius Wingårdh var en mästare i klassen i mitten av 1900-talet. Det är kul att läsa hans böcker om hur man ska föra sig i alla situationer. Storsäljaren Så går det till i umgänge och sällskapsliv gavs ut första gången 1937. Min är från 1961. Ständigt förbättrad. Speciellt gillar jag hans koncentrerade lilla uppslagsbok Etikettens Grammatik från 1946. Där får man på första och sista sidan lära sig att veta HUT = Hänsyn + Uppmärksamhet + Tacksamhet. Och de tre orden håller väl än idag.
Marius Wingårdh, var en pseudonym för advokaten Erik Bæckström (1889 – 1977). Han skrev flera böcker om takt och ton. En dåtidens Magdalena Ribbing alltså. Här är några av de böcker som Wikipedia listar:
- Konsten att äta och dricka: gastronomiska strövtåg i menu och vinlista med utflykter på bordskulturens område. 1936.
- Så går det till i umgänge och sällskapsliv. 1937 + många senare upplagor
- Hur man söker och vinner en plats. 1941.
- Etikettens grammatik. 1946.
- Takt och ton i tonåren. 1946
- Svenskt vinlexikon. 1952.
Eftersom det är är Valborg dyker vi ner i konsten att äta och dricka och börjar naturligtvis med fördrinken
Vi har en massa olika glas hemma och en hel del flaskor. Nu får man inte bluddra till det. Bäst att slå i böckerna.
Tar man sedan fram sina ekivoka drinkservetter så räcker det nog med Saftkobbel för att få igång partyt. Det var en drink som serverades på Nalen under dess storhetstid för det var ett alkoholfritt nöjespalats. Det funkade att ha roligt utan sprit då. De borde funka idag också. Jag har glömt det exakta receptet på saftkobbel, men jag tror att det var saft och vatten (möjligen sodavatten), lite socker, citron och krossad is.
Frågan är vilken av de ”hederliga” svenska drinkarna man ska välja?
Kolla de här godingarna från Etikettens grammatik sid 116-117. Riktiga klassiker från 1946. Lusläsning anbefalles. Vad ska jag välja?
Får man fresta med en bludder? Eller är det först framåt småtimmarna? Eller en Vrøl kanske? Nja, det är väl ändå tryggare i sällskapslivet att bjuda på de amerikanska sorterna, eller?
Kvinnorna har sitt eget bibliotek
Det känns mellan raderna är de flesta etikettsböcker är skrivna för män. Damerna går dock inte lottlösa. Det finns en uppsjö av guider för henne också.
Är du osäker på vad en kvinna och god husmor bör kunna och göra är det bara att dyka ner i antikvariatens utbud. Det finns massor av böcker; kokböcker, klädböcker, handböcker…
Någon att hålla tryggt i handen
Som den trygghetsnarkoman Vintagemannen är blev det bara en liten virre före maten, i brist på det alkoholfria alternativet Saftkobbel. Skål och välkommen.
PS. Corona var ett begrepp redan på 1940-talet
Dock med en helt annan betydelse. Och hur man botar hosta och andra plötsliga utsöndringar får man också veta i etikettsboken. Den täcker alla situationer. Men funkar verkligen det där med fingertopparna? Läs och testa själv.
Trevlig Valborg och tack för idag.
Följ gärna Vintagemannen på Instagram och Facebook. Där får du veta mer om hur vi har det och vad vi gör.
Helt underbara drinkservetter, och jag tror jag ska be att få beställa en Nikolatsjka! Vill också gärna meddela att när det är bjudning så ska inte värdparet möta gästerna i dörren, utan det är husan som ska öppna och ha hand om eventuella ytterkläder. Värdparet ska vara uppdelade: han tar emot under kristallkronan i den yttre salongen och hon under densamma i den inre, så att gästerna kan mottagas i två led, så att säga. Detta har jag läst i en etikettsbok från 30-talet (möjligen Marius Wingårdh; han fanns i mina föräldrars bokhylla) och det har gjort ett outplånligt intryck på mig.
Men det är så svårt att hitta bra tjänstefolk nuförtiden