Med fåglar och vintage i kikarn gav vi oss iväg

Vi fick en verklig rivstart i Fjärdhundraland; först en av Sveriges finaste fågellokaler, sen fick vi låna en Volvo P1800 och så avslutade vi dagen i en vintagebutik i världsklass. Hör här.

Vi hör till dem som gärna kör ”gamla vägen”. Det är trevligare att glida fram i sakta mak på krokiga små vägar än brumma fram i omänsklig fart på motorvägen. Från Stockholmshållet kan du svänga av på gamla Riks 13 vid Bålsta. Dit tar det inte ens en timme. Det första du då möter i Fjärdhundraland är Upplands minsta kyrka, Yttergran. Den är från 1100-talet och så liten att en normalstor kista inte får plats i koret.

Med en rulle Agfacolor och en mockajacka är en resebloggare beredd på allt.

Gå ut och ät. Köp din matsäck.

Det finns många små idylliska butiker och caféer i Fjärdhundraland, Sussis t ex.
.

Lagom på vägen till förmiddagens utflyksmål, Hjälstavikens naturreservat, stannar vi på Sussis Gårdsbageri för att proviantera. Picknicklunch är ett bra sätt att undvika trängsel i dessa tider. Sussies bröd & kakor är kända över hela Fjärdhundraland, och det förstår vi. Utbudet passar en vintageman, det är surdegsbröd, knäckebröd och så ”äldre sorters kakor” som rulltårtor och småkakor. Sussie har bakat i hela sitt liv, som barn tillsammans med mamma & farmor och senare i livet på flotta kursgårdar. 2011 öppnade hon eget bageri hemma på gården och 2018 ett café i några av husen. Vi fyllde ryggsäcken med mackor och andra godsaker och fick termosen fylld med kaffe.

Vem skjuter svanar här?

En jättefint rastställe, inte bara för fågelskådare

I vår guidebok Vad ska man se i Uppland från 1961 står det att: ”Hjälstaviken är en fågellokal i rang med Tåkern”. Naturreservatet har mycket att erbjuda, både för erfarna ornitologer och för en Vintageman som på amatörers vis delar in fåglar i tre kategorier; rovfåglar, sjöfåglar och pippifåglar. Vår guide, den erfarne ornitologen Mats Brisegård, som känner Hjälstaviken som sin egen ficka, bjöd oss amatörer på en ljuvlig naturvandring i det fina försommarvädret.

Hjälstaviken ligger nära Ekolsunds slott. Gustav III besökte ofta Ekolsund. För honom var det en fridens ort, där han kopplade av med en liten utvald hovkrets. I naturreservatet ligger hans favoritställe för brunch, Parnassen. Den är egentligen en jaktpark från 1600-talet anlagd enligt fransk modell, med nio siktgator som strålar ut från en mittpunkt med utsikt över sjön. Om skytten stod på kullen i mitten var det garanterat träff när drevkarlarna föst fram viltet. Gick det inte på första försöket så fanns det ytterligare åtta gator att skjuta i. En annan kung, Oscar II, brukade jaga knölsvan från en flatbottnad eka ute i viken. Ett privilegium som bara kungen hade.

Här stod jägarna och kunde skjuta ner i siktgatorna.
Blandad natur att vandra i: ädellövskog, barrskog, ängar och vass. Mycket vass. Bara 8 km runt hela sjön.

Hjälstavikens naturreservat är väl anpassat för turister. Det finns skyltar, fågeltorn och en lång spång genom vassen för att man ska komma fåglarna nära. Men som Vintagemannen alltid har sagt; fåglar ska man lära sig med öronen, inte med ögonen. Det är fantastiskt att gå där med en expert som hela tiden säger; Hör ni, en sävsångare, och där en rörsångare. Det är ju lite svårt att upptäcka de små kamouflagefärgade fåglarna ute bland vasstråna.

.

Längst ute på spången finns ett gömsle under tak där du kan hänga med din kikare eller teleobjektiv för att ”skjuta” egna svanar, tranor, gäss, tärnor eller sångare, allt medan den bruna kärrhöken svävar över ditt huvud. Trodde du att det bara är Hornborgasjön som bjuder på ett skådespel med tusentals rastande fåglar? Då har du fel. I Hjälstaviken stannar både tusentals tranor och ännu fler gäss.

.

Bästa stället att parkera är vid Parnassen, men om du enbart är ute efter ett bra picknickställe så parkera vid Jungfrulunden och gå en liten promenad upp på Kvarnbergets topp. Därifrån har man en vidunderlig utsikt, ända till Enköping faktiskt. Vi satte oss ner och åt vår picknick på berget. En sällsynt bra plats för en lunch. Och så ett sista tips – glöm inte kikaren!

Enköping -närmare kommer du aldrig

Efter lunchen styrde vi mot Enköping – Sveriges närmaste stad. Inom en radie av 12 mil bor nästan en tredjedel av Sveriges befolkning. Det var i Enköping vi fick låna en Volvo P1800 av en annan Mats. Så generöst och modigt att låna ut sin raritet. Vintagemannen försäkrade att han är bättre på bilkörning än på fåglar. Får man låna en så tjusig bil gäller det att vara ståndsmässigt klädd – så vi bytte mockajackorna mot kavajer.

Ska sanningen fram är det bara en Volvo Amazon i frän kostym. Ingen sportbil direkt.
Sportkänsla. Med spaken till höger lägger man i överväxeln. Den behövs på landsväg.

Under 1400-1500 talet var Enköping en viktig handelsstad. Mycket av den staden har brunnit upp – senast det brann rejält var 1799. Under 1800-talet blev staden känd som Pepparrotsstaden eftersom den var en av de städer i Sverige där man odlade mycket pepparrot. Nu är Enköping parkernas stad. I staden finns 17 idéträdgårdar, till glädje för varenda villaägare, sommarstugeägare och balkongodlare som vill inspireras för att sedan susa runt mellan handelsträdgårdarna i Fjärdhundraland och förverkliga sitt trädgårdsprojekt. Turistbyrån i stan brukar ha guidade turer runt trädgårdarna, men i år är de pga Corona inställda. Vi hoppas på ändring.

Trädgård, pepparot samt café

Mitt emot turistbyrån ligger två små pittoreska hus. Ett av dem var tidigare tingshus i Torstuna, men flyttades till Enköping efter branden 1799 för att bli bostadshus.

I det ena huserar Pepparotsstadens trädgård och hantverk som saluför trädgårdsprylar, växter och hantverk. Den drivs av Lena Månsson och Elisabet Lind. Lena var med och startade trädgårdsmästarutbildningen i Enköping och Elisabet har guidat besökare i Enköpings parker i över 20 år. Butiken är värd ett besök och om man hör med dem kanske de kan ordna egna trädgårdsvandringar i sommar.

I det andra huset finns Café Samt. Där fikade vi. Lia som driver Samt har en väl genomtänkt matfilosofi och allt är lagat från grunden. Vintagemannen har bara ett ord; smaskens! På ovanvåningen driver hennes man Tommy musikaffär full med akustiska gitarrer. Innan vi lämnade cafét kom vi överens om att vi skulle komma tillbaka dagen efter och få en liten middagslåda med oss.

Vintage tur och retur

VintageQs byxor från Hettemarks guldålder har hittat hem igen.

För en vintageintresserad dam är Hettemarks ett känt varumärke. Här syddes kappor och damkonfektion ända till 1985. En ny modern fabrik byggdes 1944, men nu är den kraftigt ombyggd till bostäder. Vi avsatte definitivt för lite tid i Enköping så vi kommer snart tillbaka.

.

Tag din stol och gå

Ut på vägen igen, västerut förbi Hummelsta, och nästan vid gränsen mot Västmanland ligger Broby gård. Vill du äta eller fika och sen köpa med dig den antika stolen du sitter på är det här du ska rasta. Du kan förresten köpa med dig hela bordet, tallrikarna och glasen också. Eller några andra av alla de prylar som de säljer inne i den gamla ladugårdslängan.

.

Vintagemannens hovleverantör

Dag 1 avslutades på ett av Vintagemannens favoritställen – Lata Pigans vintagebutik i Vela. Den är en av de bästa i hela Sverige, ren världsklass. Maggan som driver stället är gammal ”textilare” från Konstfack. Hon har hållit på länge och har med expertögon köpt på sig en fruktansvärd massa vintagekläder från alla årtionden. Inte undra på att rekvisitörer från filmbolagen åker hit och köper på sig inför nästa säsong av Vår tid är nu, eller vad det kan vara.

.

Gissa om vi hittade nåt den här gången. Jo, lite smått och gott; en skräddarsydd kostym, ett par golfbyxor, två par dambyxor, en sportjacka, en toppluva, ett par vantar, flera skjortor, en tweedkavaj samt en färgglad sextiotalstermos.

.

Lika imponerande är hennes lager av tyger från 1900-talet. Säger dig namn som Viola Gråsten, Sven Fristedt, Elsa Gullberg, Vicke Lindstrand, Stig Lindberg, Verner Panton, Marjatta Metervaara, något så förstår du. Till Maggan kommer utställare från hela landet för att låna eller köpa tyger.

I smedjan finns det gott om plats för fem sömmerskor åt gången

Bara 3 km fågelvägen från Lata Pigan ligger Teda Art Project . Här kan du förverkliga din dröm och sy en 50-talsklänning, eller en i 70-tals modell, eller pröva på en remake med Eva Karlsson som handfast stöd. Klänningssmide kallar hon det, eftersom hon håller på i sin fars gamla smedja. Så vill du inte susa runt på vägarna i Fjärdhundraland så åk på ett corona-säkrat 2-dagars kollo med dina bästa vänner.

Om du inte redan har ”det där tyget” så åk först till Lata Pigan och köp ett fräsigt tyg.

Den första dagens kväll avlutades med en utsökt middag hemma hos Lata Pigan och sen körde vi direkt till vårt första boende – hästgården Jädra Gård alldeles norr om Enköping. Där fick Vintagemannen gosa med en häst, gamla Zelma som är 20 år och stallets Grand Old Lady. Men mer om det i nästa bloggpost.

God natt.

Om du vill fara i våra hjulspår i Fjärdhundraland

Har du läst vår första bloggpost om Fjärdhundraland? Där får du en överblick.

Detta blogginlägg är ett sponsrat samarbete mellan Vintagemannen och Fjärdhundraland Ekonomisk Förening.

Vad bidde det då då? Det bidde en väst. Tack så mycket Mäster Skräddare.

På en vintagemässsa i Malmö våren 2019 hittade jag ett par fantastiska linnebyxor. Kronans, eller snarare Marinens, grovt vävda brallor från slutet av 1800-talet troligen. Helt i oanvänt nyskick. Några månader senare, på Skansens Höstmarknad, fann jag en dryg meter av ett lika gammalt och lika grovt linnetyg i samma färg. Wow! tänkte jag, tänk om jag låter sy en väst av tyget, mer räcker det nog inte till. Så jag gick till Götrich anrika skrädderi i Stockholm. Och sen startade en härlig shoppingupplevelse i slow fashion. Nu är hela outfiten klar. Läs mer om hur den växte fram.

Ingemar Albertsson 2019-04-27 (3)Första provningen av byxorna på vintagemässan i Malmö. Min storlek. Bara att slå till.

Byxan passar bra på sommaren när man ska vara lite småelegant

Jag kombinerade dem med olika skjortor, kavajer, västar och slipovers.

 

Ingemar Albertsson 2019-07-26 (16)Funkar till och med till den här modekavajen från Karl-Axel som jag köpte i Paris på 80-talet. Allt är så omodernt så de flesta kommer nog att tro att det är en gammal kostym.

Ingemar Albertsson 2019-07-14 (13)Passar även till min diskreta linnekeps som jag köpte i USA 1970.

Gick till Götrich med tyget

Linnetyget Götrich 2019 (2)

Sånt här tätt linnetyg vävs inte längre. Dagens linnetyger liknar mest gasbinda. Det var inte så mycket linnetyg, ett par meter, kanske skulle det ha räckt till ett par shorts, men behovet av en väst var större. 

Linnetyget Götrich 2019 (1)Jag tog med en linneväst från Ralph Lauren Polo som fick bli en förebild. Sen togs mina mått och vi började skissa på ett mönster.

Slow fashion är raka motsatsen till Fast fashion där man bara går in i en butik, provar snabbt och betalar. Här går det mycket mer omsorgsfullt till.

Först klipper skrädderiet till och syr en skiss till plagget i ett billigt tyg – en s.k. toile. Efter några veckor fick jag prova den.

Här provar jag den första toilen. Den sitter inte perfekt, vilket var helt väntat, så skräddaren får nåla och rita på tyget där det måste ändras.

Prova toile 1 Götrich 2019-10-17 (3)

Men det var också en annan sak som jag inte riktigt nöjd med. Västen hade fått de där två snibbarna mitt fram som är vanliga på kostymvästar. Men det här är ju inte en hel kostym. Västen kommer nog att att användas som en ”minikavaj” på sommaren. Jag ville ha rak framkant.

Så Götrich sydde en ny toile med rak framkant. Och nu satt toilen ännu bättre. Men helt perfekt var den inte nu heller. Och det måste den vara innan de får sätta saxen i det unika och för mig värdefulla tyget.

Prova toile 1 Götrich 2019-10-17 (12)

Jaaa, det bidde en väst

Sådär. Ytterligare någon månad senare fick jag prova det färdiga plagget. Gissa om jag är nöjd? Nu ska det bli kul att se om den passar ihop med byxorna.

Götrich väst-ensemble 2020-02-07 (1)

Inte kan man se att det är helt olika tillverkning med sisådär 120 år emellan. Den här ensemblen kommer att bli perfekt senare i vår och sommar.

Min gamla engelska konvalecentkavaj från 1941 blir en bra kombo.

Västen är så elegant att den passar till andra outfits också.

Här med ett par Versace-byxor från 80-talet tillsammans med en kostymkavaj från Ströms på 40-talet. Snacka om användbar. Kommer att passa till det mesta.

Slow fashion är den perfekta shoppingupplevelsen.

Prova toile 2 Götrich 2019-1-21 (7)

Hundra nya skräpplagg kan inte mäta sig med den här upplevelsen och glädjen. Och nu har jag en väst som håller de närmsta hundra åren.

 

 

Vintagemannens årskrönika 2019 – bättre än så här kan det väl inte bli?

Fyra bröllop och ett barnbarn. Fyra tågluffar och sen skaffar sig Vintagemannen ett visitkort. Hör och häpna, man börjar hamna mitt i trenden. Vi tar det kronologiskt.

Januari

Axel disputerade på KTH i teknisk fysik. Opponenten, en professor från Cambridge, sa; Detta är en guldgruva! Vilken start. Så stolt man kan vara över ett bonusbarn.

Ingemar Albertsson 2019-01-17 (1)

Februari

En lugn månad. Bara lite nya kläder och ett tvärsäkert uttalande i Resumé om hur s.k. kreativa klär sig idag.

Resumé 2019-02

Mars

Nu börjar det hända saker. Den andra bonussonen Emil gifter sig med Xin. Stadshusvaktmästar’n sa att det var bråttom. Och dagen efter firar min älskade VintageQ sin 60-årsdag med en härlig friluftsdag.

Emil & Xins bröllop 2019-03-16 (30) - kopia

Ingemar & Anne-Marie 2019-03-17 (1)

Två dagar senare far vi iväg på årets första tågluff. Till Holland och Belgien i sällskap av Ellen Rydelius från 1937. Detta var vår första resa med gamla guideböcker. Det gav mersmak…

IMG_E1601

April

Årets toppnotering. Lilla Felicia föds. VintageQ får sitt första barnbarn och jag blir ”Bestefar”

Brunch 2019-06-09 (4)

Maj

Åter lite lugnare. Men vi får i alla fall se filmen Stella om ett verkligt drama i Ungern i början av 1900-talet där vi spelade nästan alla statistrollerna.

Juni

Bråttom, bråttom igen. Nu ska nyblivne doktorn Axel och hans Camille gifta sig så att de har alla papper i ordning innan de flyttar till Hong Kong. Vi hjälper till att fixa bröllopskläder, vintage så klart.

Ingemar & Anne-Marie 2019-06-08

Juli

Axel & Emil fyller 30 år. Och vi har barnbarn i sommarhuset på Österlen för första gången. Mycket måste ställas i ordning. Och så kvitterade VintageQ ut en 60-årspresent – Hjälmaren runt i en Volvo Amazon 1961.

Augusti

En ny topp. Axel och Camille gifter sig två gånger till (både hos Le Maire och i kyrkan) i ett storslaget bondbröllop i dagarna tre nere i Provence, på vingården där Camille är född och uppväxt. Sen följer en tvåveckors tågluff i Frankrike.

September

Nu har ryktet om oss som tågluffare spritt sig. Tidningarna börjar skriva och Eva Wrede förlag frågar om inte vi kan tågluffa till Köpenhamn och skriva ett kapitel till nya boken ”Tågsemester så in i Norden” som släpps den 19 mars 2020. Det var årets tredje tågluff.IMG_9363

img_0190

Vi viker ut oss också. I Tidningen Scandinavian Retro Nr 4 kan man beskåda vår vintagelägenhet i Malmö inredd som på 1940-talet

Folkhemmet i Retro 4-2019 (1)

Oktober

Nu börjar det hetta till. Europarunt.se, som är de förenade europeiska tågbolagens satsning för att öka Interrailresandet, kontaktar oss för att skicka ut oss i Europa som ”influencers”. Vi ska resa och blogga om vår tågsemester varje dag.

Vinjettbild Europarunt

November

Jag som är en nästan fullständig vintageman hittar två nya lekkamrater i branschen ”nya kläder”. Dels skrädderiet Götrich i Stockholm ska sy mig en skräddarsydd väst av ett 100 år gammalt linnetyg. Dels Manér i Malmö som syr personliga kläder i sin egen butik mitt på Södra Förstadsgatan. Två exempel på ”Slow Fashion”, dvs raka motsatsen till billiga lågpriskläder från de stora kedjorna. En riktig shoppingupplevelse. Sånt ska uppmuntras.

img_3397

Oj, nu verkar det här med Vintagemannen och VintageQ bli på riktigt. Ett riktigt visitkort måste man ha då. Vad vi får för nytta av det visar sig förhoppningsvis under 2020.

Visitkort 2019 (1)Vintagemannen siluett (4)

Mediastormen fortsatte. VintageQ blev intervjuad av Rapport om nyttan och glädjen med att bära secondhand- och vintagekläder.

Anne-Marie i SVT 2019-11-29

December

Europarunt! Nästan i alla fall. Vi tog tåget runt om i Tyskland och upplevde julmarknaderna i Lübeck, Weimar och Leipzig. Och vi djupdök i den hundraårsjubilerande Bauhaus-skolan i Weimar och Dessau. Det är mycket lärorikt att blogga varje dag. Man lär så länge man har elever, som den gamle läraren sa.

Nu börjar det glada tjugotalet!

2019 blir svårslaget. Hur ska 2020 kunna konkurrera trots att en känd Vintageman fyller 70 under året? Ovädersmolnen över världen tornar upp sig, både politiskt och för klimatet. Men vi fortsätter på den inslagna vägen. Man kan bara påverka sitt eget liv och leverne, inte andras. Så vi fortsätter att köpa nästan allting begagnat eller vintage, vi letar efter ekologisk och närodlad mat och vi tänker fortsätta med vårt tågskryt och försöka inspirera andra till att ta tåget. Och vi kommer att berätta om det här. Vi ses i en padda nära dig. Typ.

Nyårsafton 2019 A - kopia (2)

Gott Nytt År! Hållbarhet byggd på lust och fåfänga gäller även 2020.

Yllekostymen från 1954 som växte åt alla håll

Ingemar Albertsson 2019-12-22 (8)Det är minsann inte varje dag man springer på något sånt här fint. Jag gick för några dagar sen in hos Old Touch, en butik i den absoluta vintagetoppen, för att se om de hade nån fin julklapp till VintageQ. Och det hade de kanske, det visar sig på julafton.

Efter en lång stund sa Marina till Birgitta. – Har du visat honom KOSTYMEN?

Nä. Men så gick hon och hämtade den. Jag provade kavajen och måttade byxorna framför mig. Det var en aning för trångt. – Jag tar den, sa jag. – Ska du inte prova byxorna? frågade Birgitta. – Nä, jag tar den. svarade jag tvärsäkert, för jag hade kollat hur mycket sömsmån det fanns i midjan och i kavajen och hur breda fållar det fanns att lägga ner på byxan och kavajärmarna. De var generösa med tyg förr. Det är mycket snålare idag, finns ingenting att lägga ut.

Är man sedan trygg med att ha en bra skräddare, som George på Mari-Lena, så visste jag att det här fixar han lätt. Här kommer en bildserie som visar hur kostymen växte en storlek.

Smala byxor är inget vidare

Midjan var lite för trång. Det väller ut lite oroväckande mycket på den vänstra bilden. Nu är byxan bekväm.

Det var rejäl sömsmån förr. Nu är det inte så mycket kvar.

Midja (3)Midja (4)2,5 + 2,5 centimeter var inga problem

Korta byxor duger inte i längden

Jag släppte ner de gamla slagen för att se om det skulle räcka att både lägga ner och göra nya slag. Här är det verkligen ett gränsfall. Vad gjorde George då?

Slag (3)Fusk-slag så klart- Här ser du hur grunda de nya slagen är. Men i ett så här grovt tyg syns det knappt, om man inte vet om det.

Hur vet du att kostymen är från 1954?

Skrädderi (1)Skrädderi (4)

Man läser innantill. I alla skräddarsydda kostymer brukar det stå vem som är skräddaren, vem som har beställt den och när den levererades. Så kolla noga i innerfickorna. Här ser vi att den är från Birmingham, Alabama, USA, sydd hos Marc Linx och att den levererades den 8 december 1954. Den blev alltså 65 år i början av december 2019. Vad köparen hette får du försöka uttolka själv.

Kavajen fick också mer vidd och längre ärmar.

Kavaj föreDen gick inte riktigt att knäppa över magen, som synes. Och som tur var fanns det fem centimeter fåll att lägga ner på ärmarna.

Ingemar Albertsson 2019-12-22 (2)

Sådär. Nu sitter den perfekt. Tack George.

Sen var det bara att ge sig ut på stan och känna sig frän

Ingemar Albertsson 2019-12-22 (7)Färden gick till Nordiska Museet i Stockholm och den mycket angelägna utställningen ”Arktis medan isen smälter”. Där inser man, om man inte gjort det förut, att köpa nya massproducerade kläder inte är hållbart. Så häng med, köp bara närproducerat kvalitetsarbete eller second hand. Det är rent otroligt vilka fina kläder man kan hitta i den cirkulära ekonomin.

 

Välklädd i Hypezig

Leipzig är det nya Berlin, skrev The Guardian redan 2015, och kallade staden för Hypezig. Vi ligger verkligen på efterkälken 2019. Men vad tusan, detta måste undersökas när vi ändå är här. Så vi for till västra Leipzig, till områdena kring Plagwitz och Karl- Heine-Strasse.

Vi tog spårvagn nr 14 från Hauptbahnhof till Felsenkeller. En  20 minuters resa som kan rekommenderas som en guidad tur i sig, bort från innerstaden och genom olika lager av bostadsområden, över floden Elster och ut till industrierna och arbetarkvarteren.

Antagligen är området redan  småborgerligt. Det började först hippa till sig runt Süd-plats, sen drog det vidare till västra stadsdelarna. Nu har det riktiga avantgardet flyttat vidare till östra delen av staden, sägs det. Men dit vågade vi oss inte. Vi blev tillräckligt nöjda med vad vi upplevde i väster.

I en gammal industribyggnad med tillhörande kraftstation ligger Westwerk – ett konst och hantverksområde. Slitet och charmigt men på väg att ändras. Det småskaliga stretar emot och boende protesterar, så det är fortfarande värt att flanera runt i området.

Westwerk  har naturligtvis sin egen julmarknad. Den missar vi tyvärr.

Här i kvarteren måste De Grüne få många röster. Det var bio och vegetariskt i var och varannan butik eller restaurang på Karl-Heine Strasse. Vissa hus var fint och dyrt renoverade, andra såg fortfarande ut som rivningskontrakt. Gentrifieringen sker  snabbt nu. Så skynda hit innan det är för sent.

Ruffigt och billigt blandas med fint renoverat och dyrt.

Textilfabriken blev konstkraftverk

IMG_5461Nära S-bahnstationen Plagwitz ligger KunstKraftWerk. Det är en gammal bomullsfabrik som blivit konsthall i sitt ruffiga och till synes fallfärdiga skick. Här var det spännande multimediakonst. På de råa fabriksväggarna blev vi imponerade av en remix av den österrikiska konstnären Hundertwassers bilder. Häftigt.

IMG_5470

Grötlunken i västra Leipzig

Vi åt lunch i området också. Gröt på BioMare. Det är inte varje dag sådana läckerheter erbjuds. Sen stod vi oss bra på alla kolhydrater ända till kvällen.

IMG_5382

Smakens! Eller var det att ta i?

Modedesign inne på en bakgård

Det ligger många gamla fabriksfastigheter här i området, mer eller mindre renoverade. Vi slank in bland husen i Westwerk och vad hittade vi då? Jo, Rosentreter – Manufaktur für Modedesign. Vilken angenäm överraskning. Där sitter Sandra Jahn och designar och syr snygga tweedkläder för både herrar och damer.

Jag hittade en väst i tysk tweed. VintageQ provade några fräsiga knickers, men tyvärr var de för små. Det är så sällan man hittar kvalitet nuförtiden.

IMG_5430

Vem hittar hit in till denna bakgård?

Jag måste kanske lite malligt tillägga att jag fick komplimanger. Först för min gamla tweedrock som VintageQ hittat på second hand i Emmaus Björkå i Stockholm. Och när jag strippat lite, även för manchesteroutfiten från Manér. De och Rosentreter är samma andas barn. Den lågmälda protesten mot modeindustrin.

Känner du till Vintagemannens klädkompass?

Vintagemannen hittade faktiskt en fin liten butik inne i Leipzigs centrum också. Mitt i passagen Speck´s Hof. Där har en liten shop som specialiserat sig på herraccessoarer slagit upp portarna – Auerbach. De säljer, flugor och riktiga hängslen, men framför allt har de knästrumpor. Du som följt Vintagemannen länge vet att Sverige är knästrumpornas u-land och för att hitta några snygga måste man passa på att handla  på resor ute i Europa. Vad är det för kompass som sitter inbyggd i Vintagemannen? Den styr både mot västar och knästrumpor, två av de viktigaste attributen för en vintageman. Vilken fullträff!

IMG_5067

IMG_5113

Jag invigde mina nya strumpor direkt. De som jag köpte av Simon Glaser. – Dig känner jag igen, sa han. Vist är det fantastiskt med alla nördiga communities det finns på nätet.

Finns det nåt vintage eller second hand att hitta i Leipzig då?

IMG_5338

IMG_5361Kläder stod inte överst i sökmotorn till denna resa. Men en Humana-butik sprang vi på alldeles intill Nicolai kirche. En butik i tre våningar. VintageQ hittade en paisleymönstrad jumper i äkta syntet. Lite kul. Herr avdelningen överraskade med sina stora storlekar. XXL räknas nog här i Tyskland som barnstorlek.

IMG_5095

Nu lämnar vi Leipzig för den här gången. Välklädda kliver vi på tåget. Leipzig är en stad värd att besöka igen. Då blir det nog under sommarhalvåret. Med sina många grönområden runt stan är den säkert en fin sommar- & picknickstad. Platt & cykelvänlig.

Nästa stopp blir Bauhaus-staden Dessau. Därifrån kommer rapport nr 2 i vårt Bauhaus-tema.

Hej då Leipzig, vi ses i morrn i Dessau.

Denna bloggpost är ett betalt samarbete mellan @vintagemannen och @europarunt.se

 

 

 

 

 

 

 

Modestaden Göteborg levererar

Gå till Göteborgs Museum om du vill se en bra utställning om mode och kläder under 150 år: Göteborgs Garderob. Bland de bästa modeutställningar jag sett. Lagom mycket, fina kläder och bra informativa texter. Vi stannade i hela två timmar. Mina förväntningar överträffades.

Sen undrar jag om det inte håller på att hända något dramatiskt inom herrmodet. Prestigeaffärer i både Stockholm, Göteborg och Malmö lägger ner och istället dyker det upp butiker där man kan få sina kläder skräddarsydda eller nästintill. Mer shoppingupplevelse för pengarna och mycket högra kvalitet är kända prestigemärken. Har de äntligen slagit knut på sig själva?

Vi börjar med utställningen Göteborgs Garderob

Göteborgs Garderob 2019-1-22 (3)

Man lär sig ganska mycket om kläder – och sig själv – på utställningen

VintageQ har hittat en fin kappa från 1940-talet från Wettergrens. Det var stadens stora kappfabrik och huset står kvar även om fabriken lades ner 1969.

Här fick vi leka och prova hattar och skor. Så nu har jag vid 69 års ålder för första gången gått i ett par högklackade skor, stl 45. Det var inte helt lätt.

Det är inte så mycket herrkläder, men här är några rariteter som tillhört redaren Dan Broström. Där bredvid fick man lära sig att knyta en slips. Inte riktigt tillämpbart på Vintagemannen.

De allra finaste kläderna på utställningen kommer från grevinnan Blanche Bonde på Tjolöholm.

Nyskräddat i hipsteraffären

På Tredje Långgatan 3 i Haga i Göteborg kan du köpa nya hipsterkläder och work wear hos Göteborg Manufaktur. Men därinne finns även den engelske skräddaren William Baxter som dels skräddarsyr byxor på plats i butiken. Eller så tar han dina mått och skickar dem till Portugal så att du får en made-to-measure-kostym efter några veckor.

Är detta den nya trenden?

I Malmö har den stora herrklädesbutiken på Gustav Adolfs torg nyligen packat ihop, i Stockholm har Morris stängt sina butiker. Istället poppar det upp småskrädderier som Manér i Malmö och Göteborg Manufaktur. Även det gamla stockholmsskrädderiet Götrich har flyttat ihop med en väskaffär på Humlegårdsgatan. Och det är ju mycket roligare att gå till en skräddare och prova kläder än att bara kasta bort dyra pengar på lyxmärken av dålig kvalitet.

img_3396-1Jag provar väst-toile hos Götrich – en riktig shoppingupplevelse. 

saman-amel-2017-01-27-019

Ett annat exempel från Stockholm är Saman Amel. De sydde mig ett par galanta vita bomullsbyxor för något år sedan. 

Det finns alltså att välja på om man vill slippa betala för mycket för modemärken. Så ge dig ut och ta mått. Det är ett roligare sätt att handla kvalitet.

Läs mer om när jag köpte måttanpassade byxor hos Manér i Malmö

 

 

På skräddarturne innan vi packar

Allt måste matcha, allt ska passa ihop; byxor, västar, kavajer, strumpor, skor… Så vi gick runt till våra leverantörer. Men först var jag tvungen att sy i sex knappar i de nya byxorna från Manér. Annars får jag ju inte fast hängslena.

Först till George som fixar allt

George på Marilena, vår husskräddare, har förlängt framstycket på västen 1,5 cm. Det behövdes för att inte bältet ska lysa fram.

Nu har jag två västar som passar perfekt till den skräddarsydda tweedkavajen från 1979 och de nya måttsydda byxorna från Manér.

Sen till Götrich för att prova en väst

Vi passerade också Götrich där jag provade en ny toile till min nya väst som ska sys i ett antikt linnetyg, samma som byxorna. Det blir fint till sommaren.

Och till Judit som ska lägga upp

Vi tog också en sväng till Judits Syatelje där VintageQ lämnade in en balklänning från 30-talet som är lite för lång.

NK skomakeri kan trolla

Och så ett stopp hos våra favoritskomskare på Hallmans på NK.

Emmy har lagat ett fräsigt handtag till vår utflyktsfilt.

Där hittade jag också ett par riktiga vinterskor som nog ska med på Tysklandsresan om en dryg vecka. Ett par franska Paraboots. Rejäla doningar.

Nästa blogginlägg kommer att handla om hur vi packar våra ryggsäckar.

Det här var mitt första blogginlägg helt producerat i mobilen. Jag måste ju lära mig nytt inför interrailandet i Tyskland. Hoppas det fungerade.

Vi hörs.

Vintagemannen börjar med nya manér

Ingemar Albertsson 2019-11-07 (6)Mina favoriter – manchesterbyxor – har länge varit ett elände. Det är nästan hopplöst att hitta sådana vintage eller second hand. De är nästan alltid fult slitna. En sån tur att jag då fann Manér i Malmö. Kolla dessa sköna brallor. De har vidd i benen, frontveck fram, och är sydda i en härligt tjock manchester. Notera också hur väl de passar till den skotska tweedkavajen som jag fyndade hos Emmaus hundra meter längre upp på gatan.

Jag föll pladask för kollektionens höstfärger. 

Manér syr kläder inspirerade av gamla klassiska modeller, nästan en slags ny-vintage alltså. De använder bara ”äkta” material; 100 procent ull, bomull, linne, och hornknappar. Alla tyger är från Europa. Inget syntetiskt kommer in här. Själva tillverkningen är också hållbar. Kläderna sys inne i butiken. Tillskärning i källaren och sömnad på entresolplanet längst bak i butiken.

Manér Malmö 2019-10-30 (12)

Här får skräddare och sömmerskor anständiga svenska löner. Inte bara två kronor i timmen eller vad de får i Asien. 

Manér 2019-11-05 (9)Manér har köpt in gamla symaskiner från nedlagda fabriker.

Vilken härligt mossgrön färg. Den passar till massor av kavajer, västar och tröjor i min garderob.

Passar till många av mina kavajer. Synd att färgåtergivningen inte blir så bra med mobilkameran. Använd din fantasi.

Matcha Manér-byxa 1 (16)Passar till flera västar.

Passar till stickat. Här i mitten blev färgen äntligen rätt.

Butiken ligger mitt i Malmö på bästa adress.

Södra Förstadsgatan 2 i Malmö. Mitt i stan.

Dagens modemärken tillverkar inte längre kvalitetskläder

Dålig machester (2)Se här hur svårt det är att köpa begagnade manchesterbyxor idag. Det här är en närbild på låret ett par nya manchesterbyxor från Oscar Jacobson. På bilden är de inte ens ett år gamla. Och alla som vet hur mycket kläder jag har att variera med kan förstå att jag inte ens kan haft dem mer än kanske ett tiotal gånger. Hur kan de bli så slitna på låren? Skandalöst dålig kvalitet för ett par byxor som kostat över tusen spänn. (Jag har faktiskt ett lika dåligt exempel till. Ett par manchesterbyxor från en fin jaktbutik i Stockholm. Samma sak, manchesterluddet lossnar.)

Schysst modefilosofi – om det nu är fråga om mode egentligen.

Jama är min nya kompis. Gå in och snacka med honom och hör om deras klädfilosofi. Den är så långt från Fast Fashion du kan komma.

Jama Warsame Manér 2019-11

Tänk om fler män vågade gå ut i färg. Så mycket roligare det skulle se ut i stadsbilden.

Manér Malmö 2019-10-30 (10)Frågor på detta?

Du kan också få kläderna måttsydda.

Manér Malmö 2019-10-30 (6)

De gröna byxorna de hade i lager stl 52 var löjligt korta på mig. Hipsterlängd liksom. Men på några dagar hade de sytt upp ett par nya byxor åt mig i min längd och lite utvidgade i midjan. Jag beställde också lite högre slag.

När jag ändå var i farten provade jag en väst också. Den är nog lite för kort egentligen, men frän ändå. Finns det nåt snyggare än en byxa och väst i samma tyg till en udda kavaj? Helst då i tweed och manchester.

Manér ändrar och fixar också gamla plagg, även damkläder. Gå in på deras hemsida och kolla.

Jag har sällan – eller aldrig – blivit så entusiastisk inför en butik som säljer nya kläder. Men det kanske märks. Besök Manérs hemsida och följ dem på Instagram: #maner_official eller #manerstudio

Hej då!

Vintage Q gjorde sin egen parfym

Collect & Bottle 2017-04-26 015

Vintage Q fick i födelsedagspresent av sina söner en egen dag på parfymmakeriet Collect & Bottle på Södermalm i Stockholm. Ett par timmar senare gick vi hem med en flaska parfym med en helt unik doft – AMs egen. 18 MARS heter den.

Det börjar med en diskussion om vilka dofter man gillar och inte gillar och vilka parfymer man själv brukar ha. Parfymösen, eller vad det heter, Andrea Grannerud var mycket pedagogisk. Det var en härlig stämning hela tiden.

Välj bland 50 dofter

Collect & Bottle 2017-04-26 010

Det var bara att ta sig an provningen. Ungefär femtio dofter i tre grupper skulle vi gå igenom. Först Top Notes, dvs den doft som man känner först när man luktar på en parfym. Sedan Heart Notes och sist Base Notes, dvs de som stannar kvar längst.

För varje doft fick AM säga om hon gillade den eller inte. Sen blev de utvalda favoriterna utsatta för en andra gallring. Totalt blev det 18 dofter kvar i hennes parfym.

Collect & Bottle 2017-04-26 021

Till slut blir man trött i näsan. Då får man lukta på kaffebönor för att neutralisera doftsinnet. Ungefär som vinprovare tuggar vitt bröd och sköljer munnen med vatten.

Collect & Bottle 2017-04-26 025Även Vintagemannen fick vara med och lukta. Men hans åsikter räknades inte. Detta var VintageQ´s egen dag.

Collect & Bottle 2017-04-26 027

När AM var nöjd fick Andrea sätta igång och blanda de 18 doftämnena i lagoma proportioner. Totalt tog besöket drygt en och en halv timme.

Collect & Bottle 2017-04-26 028

Så ser den ut – den berömda parfymen 18 MARS. Men det är inte nån idé att börja använda den direkt. Då känner man bara Top Notes. Flaskan bör stå en månad så att dofterna, oljan och alkoholen får mogna ihop ordentligt.

Nu har Vintage Q ett eget recept som hon kan beställa när första flaskan har tagit slut.

Besök Collect & Bottle på Söder

Collect & Bottle har sin studio på Södermalm. Snart öppnar de i själva Götgatsbacken. Där säljer de också sina egna parfymer som har lite roligare proppar på flaskorna.

Vi kan verkligen rekommendera ett besök. Kontakta dem och boka tid.

Efterlysning!

CPH-fynd 001

Nu saknas bara en sån här tjusig flaska att ha parfymen i. Eller egentligen är det bara pumpen som saknas. Nån som vet var jag kan hitta en ny pump som är fräsch och fungerar perfekt. Och med vacker tofs. Tipsa mig så kan det bli en fin present till hennes födelsedag nästa år. Men säg inget.

Finns det nåt snyggare än vita byxor?

Det är så elegant med vita byxor. På sommaren är det ju naturligt, men på vintern är det ren lyx. Och något alldeles extra om man låtit måttsy sina brallor till perfekt passform hos en bra skräddare. Därför gick jag till Atelier Saman Amel för att göra ett test. Läs här hur det gick.

ingemar-albertsson-2017-01-14-006Kommendörsgatan 21 i Stockholm. Mitt på Östermalm ligger den lilla lokalen.

Det tar ungefär åtta veckor från första måttagningen tills plaggen är klara. Då ingår minst en extra provning och eventuella justeringar.

Man kan tycka att byxorna satt ganska bra vid första provningen. Ungefär som när man går in i en vanlig klädaffär och börja prova. Men det fanns lite att justera för att få till den perfekta passformen.

Det är små, små detaljer som avgör passformen

saman-amel-2017-01-14-2Jag lider av att ha en för liten rumpa. Nästan alla byxor jag köper måste tas in både lite runt stussen och sedan lyftas lite där bak. Först då blir det snyggt häng i byxorna. Här var även midjan lite för stor.

Välj modell och kvalitetstyg själv

Byxorna sys i Italien. Och Saman Amel erbjuder ett litet urval av italienska och engelska kvalitetstyger. Till de här vita byxorna valde jag ett kraftigt bomullstyg från Loro Piana.

saman-amel-2017-01-27-004Sortimentet består idag av kostymer, kavajer, byxor, skjortor, rockar, slipsar och stickade plagg. Provplagg hänger på en stång. Kostymer säljs mest. Där börjar prislappen på 12.000 kr beroende på tyg. Jämför det med att vanliga konfektionskostymer från s.k. fina märken ofta kostar det dubbla på Fina Gatan. Och då är det inte ens måttsytt.

Slow fashion, gott hantverk och en skön kundupplevelse

saman-amel-2016-11-08-004Dag Granath och Saman Amel är två gamla barndomskompisar från Vallentuna. Saman utbildade sig i skrädderi och sedan korsades deras vägar igen på ett litet svenskt modehus. 2011 bestämde de sig för att dra igång ett eget företag. Och det har de kunnat leva på sedan dess.

Man kan sammanfatta deras företags idé i tre punkter:

  • Slow fashion – en motvikt till konventionellt snabbköpsmode
  • Integrera kunden i processen – det ska vara ett nöje att själv vara med och påverka plaggets utformning
  • Lägg yttersta vikt vid hantverket

Stilen är ganska klassisk, men ändå lite kontemporär. De blandar skandinavisk minimalism med ett formspråk från Neapel. Mina byxor har slag, hög midja och djupa frontveck som skapar den där underbara vidden och komforten i byxorna. Det har jag själv varit med och bestämt.

Mina mått i lager till nästa gång

saman-amel-2017-01-27-017Nu finns mina långa ben och min lilla rumpa i deras dator. Noggrant justerade efter första provningen. Så nu är det bara att gå in och beställa ett par brallor till. Då borde de sitta perfekt direkt.

Stor vikt vid hantverket

Hantverket är viktigt. Här förväntar jag mig att knapparna inte bara följer med som lösa tillbehör utan sitter ordentligt fast, och att knapphålen håller att slitas på. Notera detaljerna med knäppgylf, sidspännen och hängselknappar. Inget obekvämt bälte här inte. Byxorna sitter uppe av sig själva, men med ett par hängslen får de ett ännu snyggare fall.

Där satt dom! Nu saknas bara mina hängslen.

Nu får du hjälpa mig att välja kavaj till.

Visst passar både skepparkavaj och tweedkavaj, eller? Det kanske är en fördel om det finns lite vitt i kavajtyget.

saman-amel-2017-01-30-030Lägg därtill ett par fräna dojor. Nu väntar jag bara på rätt vårvinterväder för att gå ut och sprätta i mina nya byxor. (Obs, de är inte såhär korta.)

saman-amel-2017-01-27-013Tack Saman (och Dag) för ett trevligt samarbete.

Köper Vintagemannen nytt? kanske du undrar.

Inte ofta är svaret. Men det finns några plagg som är jättesvåra att hitta begagnade och det är vita byxor och manchesterbyxor. Då får man göra ett undantag. De här brallorna, unika och måttsydda till mig i ett fantastiskt tungt och tjockt bomullstyg kostade mig 3.500 kr. Det är det verkligen värt.

Vill du läsa mer om mina vita byxor kan du Klicka här