På jakt efter badorts-epoken i Södertelge

Det är nog inte många som idag förknippar Södertälje med hälsobrunn, kurbad, badhotell, societetshus och brunnsoktett. Och ett charmant liv för fint folk från hufvudstaden. Men så var det mellan 1849 och 1945. Södertelge var en av Sveriges mest fashionabla badorter, på bekvämt reseavstånd från Stockholm. Finns det något kvar av denna stolta epok? Vad kan man se om man ger sig ut på promenad? Vintagemannen gav sig ut för att undersöka den saken.

Själva centrum i en kurort är ju badinrättningen, i begynnelsen kallad Kallvattenkurinrättningen. Apotekaren Lindman lyckades få vattnet från Tore-källa kemiskt analyserat och förklarat som ”ett av de renaste källvattnen man kan träffa på”. Det innehöll visserligen inte några undergörande mineraler, men vad gjorde det. Folk ville ju förlusta sig ändå.

Den första badinrättningen med påbyggd veranda.

Den första kallbadinrättningen stod klar 1849 och såg ut som en herrgårdsbyggnad i Karl-Johanstil. Det byggdes också ett varmbadhus 1866 i det som nu är parken vid Saltsjögatan. Men det var ju opraktiskt att ha 700 meter mellan de båda badhusen så den stora badinrättningen byggdes ut mot baksidan redan 1879, bl a med stora flyglar och ett åttkantigt torn som innehöll både vattencistern och ångpanna. Nu kunde man erbjuda både varma och kalla badbehandlingar i olika bassänger. Och så nymodigheten finsk bastu.

Den första badinrättningen 1849 och utbyggd 1879. Nästan alla gamla bilder i det här blogginlägget är hämtade ur boken Södertälje som badort, skriven av förre stadsantikvarien Göran Gelotte för Östra Södermanlands kulturhistoriska förening 1974.

Detta blev mäkta populärt, så 1886 rev man huvudanläggningen för att uppföra en helt ny byggnad i morisk stil. Den stod klar redan till nästa säsong och invigdes med stor bankett. Om den första badanläggningen var populär, var det ingenting mot den nya. Folk strömmade till Södertälje för att bada sig till hälsa och dricka det nyttiga brunnsvattnet. Och förlusta sig med varandra naturligtvis.

Den andra badinrättningen i morisk stil 1886

Men den 21 februari 1903 var det roliga slut. Hela den ståtliga badinrättningen brann och kvar stod en utbränd ruin. Mycket snabbt enades man om att bygga en ny tredje badinrättning, ännu pampigare än den förra. Och den stod klar till säsongen 1905 och det är nu som den mest lysande epoken i badortens historia börjar. Den höll i sig till första världskriget. Åren 1919 – 1922 låg verksamheten nere, sen tog det fart igen fram till 1945 då verksamheten upphörde helt. Den fashionabla byggnaden revs 1964.

Den tredje badinrättningen 1905 – 1964. Tänk dig att du står i hörnet av Lovisinsgatan och Badhusgatan och tittar upp mot Torekällberget.

Nå, finns det några rester kvar av badinrättningen idag?

Ingenting antyder att den ens har funnits mer än namnet på en gata och en park, nämligen Badhusgatan och Badparken. Där badinrättningen låg är det idag en stor postmodern jättebyggnad från 1980-talet och den breda Oxbacksleden. Det är svårt att i fantasin föreställa sig det pampiga badpalatset från 1905.

Här låg den. Mitt i Oxbacksleden och en bit in i det moderna huset.
Täck dig att du står vid Lovisinsgatan och tittar västerut. Såhär ser det ut idag. Det enda som minner om den forna badinrättningen är att Badhusgatan fortfarande finns kvar (längst bort i bilden).
Här kan du ser var de viktigaste byggnaderna låg 1924

Både nya och gamla societetshuset är också borta.

Alldeles norr om badinrättningen, på 49 alnars avstånd noga räknat, låg det gamla societetshuset som var klart några år efter att verksamheten hade startat. Det användes till salonger och danstillställningar. Där fanns biljard och bostad åt badläkaren och kontor åt kamreren. Men efter branden 1903 fick huset tjänstgöra som tillfällig badinrättning och under tiden byggde man ett större och finare societetshus som också blev klart 1905.

Nya Societetshuset, idag helt överkört av Oxbacksleden. Det låg snett nedanför Bellevue, och revs 1974

Det måste ha gått livat till i Societetshuset och i parken när det begav sig. Det anordnades stora fester och basarer. Det var viktigt för ekonomin. Här är ett program från 1922, när verksamheten startat igen efter första världskriget och Spanska sjukan.

Många av dem som uppträdde var nog samtidigt gäster på badanläggningen. De verkar ha haft det kul.

Var bodde det fina folket?

De som hade råd bodde nog på stadshotellet eller så byggde de sig en flådig villa nära Badhusparken. Det byggdes ungefär femtio sådana sommarvillor och glädjande nog står många av dessa kvar. Men Stadshotellet – Quality Hotel Park Södertälje – är förvandlat till oigenkännlighet.

Villa Bellevue är som tur är byggnadsminnesförklarat enligt kulturmiljölagen. Så det får nog stå kvar ett tag till.

Villa Bellevue står kvar på sin plats, alldeles bakom den plats där det nya Societetshuset låg, det som revs 1974. Villan byggdes i bästa läge av hovkonditorn August Davidsson 1871. En sommarstuga på 680 kvadratmeter i italiensk nyrenässans. Det säger väl lite om vilka badgästerna var. Idag är det assyrisk skola i byggnaden.

Annexet Lilla Bellevue finns som tur är kvar. Gissa var det står? Svaret kommer nedan. (Foto: Mattias Holgersson, LT)

Hurra! Badhotellet står i alla fall kvar

Mycket centralt placerat var badhotellet. Mitt emellan järnvägsstationen och badinrättningen stod denna stolta borg som stod klar 1899.

Badhotellet är ganska orört på utsidan, även om det nu snarare är ett företagshotell som inrymmer flera olika verksamheter inuti. Men huset står kvar i gott skick och har en fin liten park på baksidan. Äntligen napp!

lite av Badepoken finns kvar på Torekällberget

Lilla Bellevue, som idag är konditori, är en levande rest från badepoken. Huset var ursprungligen ett annex till Villa Bellevue i nedre badparken där badgäster och patienter kunde bo. Det var byggt i s.k. schweizeristil. I huset bodde en tid Herman Sätherberg som skrivit texten till Sjung om studentens lyckliga dag.

Holmbergska villan finns också den på Torekällberget. Det var stans lyxigaste sommarvilla som byggdes 1885 och som revs 1966. Den låg söder om järnvägsstationen på Värdsholmen där det nu är bostäder. Lyckligtvis har man räddat matsalen och verandan, men dess elegans var inte tillgänglig för oss när vi var där. Klicka på länken.

Havsbadets öde – det blev en containerhamn

Det nya strandbadet – Havsbadet – byggdes 1905. Sen utvidgades det flera gånger och blev ett riktigt nöjescentrum. 1930-talet var dess storhetstid. Men i takt med industrihamnens ökande verksamhet blev badvattnet otjänligt och badförbud infördes i mitten av 1950-talet. 1969 revs badhuset med hopptorn och allt. Nu är det en containerhamn.

Om du klickar och tittar noga på flygfotot med containerhamnen så ser du en liten vit badstrand längst ut på udden. Den ligger alldeles vid Värdshuset Glashyttan. Så om du bor på Torpa Pensionat kan du gå dit och låtsas att du är på det gamla Havsbadet med sin fina sandstrand.

Tågen går fortfarande, men ångbåtslivet är inte vad det varit.

Tåget kom till Södertälje 1860. Det här är den andra stationsbyggnaden från 1922. Samma år som badinrättningen öppnade på nytt.

Ångbåten Ejdern är Södertäljes stolthet. Den brukar ligga nere vid kajen och göra turer på sommaren. Men när vi var där var den vackra ångaren upplagd på varv för att bli ännu vackrare på sin 140-årsdag som firas i år 2020. Vi såg bara den tomma bryggan tyvärr.

Vill du få en känsla av hur det var i Södertälje när seklet var ungt så se den här filmen från 1927. Då hade badinrättningen öppnat igen efter kriget. Och Torpa hade varit pensionat i fyra år. Den tar bara 15 minuter.

https://www.filmarkivet.se/movies/sodertalje-1927/

Var kan man få en badkur idag?

Hotell Skogshöjd anno 2020

Det närmaste man kommer ett kurbad idag är kanske Hotell Scandic Skogshöjd och deras SPA-avdelning. Men vi misstänkte att likheten med kurbadandet under Södertäljes storhetstid inte var så stor så vi gick inte ens in. Original-Skogshöjd byggdes visserligen redan under badepoken i slutet av 1800-talet, men är nu fullständigt utbytt mot ett hotellkomplex från det sena 1900-talet. Både Vintagemannen och VintageQ, som tillhört den konferensutsatta sektorn, har varit där flera gånger.

Vilken lycka då att Torpa Pensionat finns kvar

Om du läst vårt tidigare blogginlägg om Torpa pensionat så förstår du kanske vilken unik pärla det är. Sedan 1923 har det gamla huset precis vid havet fungerat som pensionat och hotell. Miljöerna både i hotell- som sällskapsrummen är återställda som de såg ut på den gamla goda tiden. Vi övernattade där och tog oss ett dopp.

Mattias Holgersson från lokaltidningen LT följde med oss runt i Södertälje och ända in i sovrummet på Torpa. Det blev ett fint bildreportage den 9 juli.

Oj, vilken lång uppsats det här blev. Tack för att du har läst ända hit. Som synes går det att fira badsemester i Södertälje än i denna dag. Man måste bara leta lite. I dessa tider när hemster och svemester är ett fullgott alternativ till utlandsresa kan det vara bra att påminna sig om att så var det för de allra flesta förr i tiden. De billiga charterresornas tid var nog bara en parentes i världshistorien. Så lyssna till musiken i länken och ”möt våren i Södertälje”.

Detta var det fjärde och sista blogginlägget om vår resa till Södertälje. Kolla i Arkivet i högerkolumnen om du inte läst de första tre.

Nu drar vi vidare på nya äventyr. Följ oss gärna på Instagram eller Facebook.

Tre skäl för den klädintresserade att ta tåget till Sveriges framsida – när det funkar.

Just nu pågår tre utsökta vintageutställningar i Göteborg, Borås och Tjolöholm som är värda en resa. Vi hann med alla tre på en helg. Versace-utställningen i Textilmuseet i Borås är av världsklass. Tjolöholms slott visar en internationell utställning av tjugotalskläder i sina fantastiska miljöer och på Göteborgs stadsmuseeum visas en bred utställning om hur göteborgarna klädde sig förr. Där ingår bland annat en stor samling från grevinnan Blanche Bonde Dicksons urtjusiga klädsamling från Tjolöholm.

IMG_6097Vi åkte från Stockholm till Göteborg den 21 februari. Då var inte Corona något bekymmer i Sverige. Nu dröjer det väl innan virushotet har lagt sig, så jag vet inte när man kan göra nästa resa. Utställningarna håller på till augusti i alla fall. Eller så gör du bara en resa i fantasin här och nu.

Gianni Versace Retropective i Borås Textilmuseeum.

IMG_6205 (2)Den italienske modeskaparen Gianni Versace blev bara 51 år. Han blev mördad 1997 mitt i karriären. Under 1980- och 90-talen var han en av världens mest betydelsefulla modedesigners. Hans kreativitet visste inga gränser, skriver Textilmuséet i Borås Han blandade friskt mode och konst, antikt och modernt, manligt och kvinnligt. Det fullständigt sprakar av färg och mönster. Utställningen visar ett 70-tal utvalda outfits från 1989-97. De är inlånade från privata samlare. Och utställningen turnerar nu runt bland världens huvudstäder, däribland Borås. Passa på! Sån här klass visas inte ofta.

IMG_6226

 

Supermodellen Emma Sjöberg lär ha burit den svarta skynkliga kavajen.

IMG_6283 (2)IMG_6300

Tjolöholms slott är en unik överklassmiljö – Sveriges svar på Downton Abbey. Nu med vintagekläder.

IMG_6175 (2)Slottet som är ritat i engelsk Tudorstil av Lars Israel Wahlman blev klart för inflyttning 1904. Här bodde Blanche Bonde som jag skriver mer om nedan. Hon var dotter till hovstallmästare James Fredrik Dickson och Blanche Dickson. Familjen hade gjort sig en förmögenhet på trävaruhandel med England. Slottet var både modernt och överdådigt och mycket av inredningen går i Arts & Craft-stil. Hela gårdsanläggningen med slott, ladugårdar, stall, vagnslider, kyrka, arbetarby är en sevärdhet. De pittoreska arbetarbostäderna och grindstugan kan man hyra för övernattning.

IMG_6183

DRESSES AND DECADENCE – THE STYLISH 1920S. Just nu har de lånat in en klädsamling från 1920-talet och ställt upp i salongerna. Mycket flådigt. Det är rena Downton Abbey-känslan. Plaggen är inte så många, men ihop med slottet och helheten är det verkligen värt en utflykt. Det ligger lite avsides, alldeles ute vid havet i Kungsbacka kommun. Googla på Tjolöholm och se deras hemsida så får du veta mer. Tyvärr stannar inte tåget utanför grindstugan men från Kungsbacka kan man ta sig dit dit med buss.

 

IMG_6122 (2)

 

IMG_6117 (2)Tjolöholm kan bara ses på guidade visningar. Så gå in på nätet och boka en tid.

 

Grevinnan Blanche Bonde var en av Sveriges bäst klädda i början av 1900-talet. Se hennes kläder på Göteborgs stadsmuseum.

Göteborgs Garderob 2019-1-22 (32)Hela hennes klädsamling donerades till Göteborgs stad när hon dog 1960. I utställningen Göteborgs Garderob får man se en del praktfulla dräkter. Men utställningen är mycket mer än så. Den är faktiskt en av de bästa klädutställningar jag sett. Mycket lärorik. Här kan man se och läsa om Göteborgs textilindustri och se många fina kläder, bl a några outfits från redarkungen Broström. Man kan också klä ut sig i hattar och prova skor. Det passar alla åldrar. Det fanns högklackade skor även i min storlek 45, så nu hädanefter har jag den högsta respekt för damer som går obehindrat i högklackat.

 

Grevinnan till häst och några av hennes kläder samt redarens skor.Göteborgs Garderob 2019-1-22 (53)

Göteborgs Garderob 2019-1-22 (30)Man lär sig mycket om kvalitet i den här utställningen.

När kan man åka på Svemester i vårt avlånga land?

Nu har du nu fått några idéer till en spännande västkustresa. Lätt att nå med tåg. Frågan är bara när man vågar sig ut. Utställningarna har sina begränsningar, men än är det gott om tid. Versace i Borås håller på till 16 augusti och Göteborgs Garderob till 22 augusti. Vintage på Tjolöholm avslutas den 30 december 2020.

I flera andra blogginlägg har vi berättat om vår svemester i Stockholm med utgångspunkt i Ellen Rydelius bok Stockholm på 8 dagar, från 1930. Hon är fortfarande en bra guide.

Vår nya spännande resa: Staycation i Stockholm på 8 dagar

Hop-on Hop-off som på 1930-talet

Södermalm har goda utsikter

 

 

Att resa med stil till pampiga stationer

Nyss lämnade vi Weimar. Det gav oss anledning att fundera över hur man bäst tar sig till en ny stad med stil. Nästa stopp på resan är Leipzig.

Leipzig 1923 Hauptnahnhof (1915)

IMG_5179

Leipzig Hauptbahnhof – en ”trafikkatedral”. Lika respektingivande 1915 som den är idag.

Att anlända till en ny stad med tåg är lyx. Du kommer direkt in till centrum och du slipper vänta på bagaget. Det är bara att börja äventyret. Extra lyxigt är det om järnvägsstationen är från 1915 och rent monumental.

 Europas största järnvägsstation

IMG_5240

26 spår. 83.000 kvadratmeter. Fasaden mot centrum är 298 meter lång. Stationen började byggas 1909 och öppnades i december 1915.  Då var ena halvan av stationen avsedd för Preussens järnvägsbolag och och den andra halvan för Sachsens.  Arkitekterna hette William Lossow och Max Kühne.  Numera är det ”bara” 24 spår. Nummer 25 – 26 har blivit bilparkering. Ett tidens tecken.

Att stationen är en sensation förstod vi redan hemma, när vi bläddrade i två tyska guideböcker för Leipzig.  Båda har med stationen som en sevärdhet man bör besöka för att kunna säga att man har gjort stan ordentligt.

Att vänta på sitt tåg med stil och elegans

IMG_5213

IMG_5317IMG_5309

Det var tre ruskigt stiliga matsalar. En har blivit bokhandel och en finns kvar i Starbucks regi. Där kan du fortfarande få nåt lite att äta. Stilen får du stå för själv.

IMG_3145

I Griebens Reiseführer för Leipzig från 1920 börjar en av de föreslagna stadsvandringarna med sightseeing på stationen. Den stora mitthallens ljus och rymd imponerar liksom fasadens utsmyckning. Författaren förundras över alla tekniska finesser och den ypperliga resandeservice som erbjuds; 36 biljettkassor, 18 tryckpressar för biljetter, postsortering, bagagesortering och all möjlig service. Bagageleverans till hotellet, rak- och frisersalonger, möjlighet att tvätta av sig resdammet och att byta kläder. Det är att resa med stil – Vintagemannen skulle ha varit med då!

IMG_5211IMG_5325

Det fanns mycket service på stationen redan från begynnelsen. Men badrummet där du ska fräscha upp dig, och bli presentabel efter den dammiga resan, har försvunnit och blivit smörgåskedjan Subway. Där blir man i alla fall inte renrakad.

IMG_5276

Väntsalarna hade på 1970-talet 1.200 sittplatser enligt turistboken. Nu har de reducerats till cirka 375 stycken, varav 22 inne i röda containrar. Vad säger det?

1944 bombades stationen och den västra hallen, men den har byggts upp igen.

IMG_5217

På plattform 24 finns en liten utställning om stationens historia med många fina bilder från Historische Sammlung der Deutsche Bahn AG.

IMG_5300

Vad blev det sen av mitthallen? jo en jättelik shoppinggalleria. Men den forna pampigheten finns kvar.

Minns du ordet resfeber? Finns det kvar?

Stationsbyggnader var inte något man slarvade med i järnvägens barndom. De byggdes för att skryta. ”Vår stad är stört, bäst och vackrast” och självaste Kungen var där och klippte band.

IMG_5182IMG_5189

Vintagemannen undrar vad som har hänt med respekten för att resa nu när många gamla pampiga stationer blivit sålda till annan verksamhet och ersatts av obemannade ”Resecentrum”. Är det som med respekten för bildning, som har sjunkit i takt med att skolorna slutat vara monumentalbyggnader. Eller som när respekten för pengar försvann, när bankerna inte längre finns i stenpalats, utan bara på nätet.

Ingemar och Evald 1952

Vintagemannen på sin första tågresa 1952 mellan Örebro och Herrljunga. Han var för liten för att ha resfeber då. Men stilig och uppklädd var han!

Vad krävs för att få känna högtidligheten och det där pirret på stationen, det som förr kallades resfeber? Har massflyget dödat det? Tur då att man kan ut och tågluffa i Europa. Många fina stationsbyggnader finns det, även om alla inte är så pampiga som den i Leipzig. Visst är det en härlig känsla av förväntan att komma till eller resa från en stad med en pampig järnvägsstation. Både förväntansfullt och lite högtidligt – vi förstärker känslan och klär upp oss i vintage!

Pompös station

Tillbaka till stationen i Leipzig. Den upplevdes så pampig, eller skräckinjagande, när den var ny att många tyckte att det gått till överdrift. Karikatyrtecknarna fick ett nytt objekt att håna. Eller så var de bara avundsjuka. Den här bilden är från 1923.

Leipzig 1915 Hauptbahnhof

På Gleis 24 står hjulen still

När du besöker Leipzig, missa inte Spår 24. Där står alla tågnördars dröm; gamla tyska lok från 1930-40-talen uppradade. Tänk att bara nån gång i livet få göra en resa med ett sånt där tåg, och inte bara åka en kort snutt på en museijärnväg. Men det händer nog aldrig – elektriska tåg är ju lite mer miljövänliga.

Leipzig station

Tack för idag. Imorgon ska vi ut och göra Leipzig. Vi ses i morrn

Har du läst våra andra blogginlägg från vår tågluff i Tyskland? Senast från Weimar. Det går inte att tänka sig världen utan Bauhaus.

 Denna bloggpost är ett betalt samarbete mellan Vintagemannen.se och Europarunt.se

 

 

 

 

 

 

 

 

Bröllopsresa i vintage på Göta kanal

Göta kanal 1916

Vintagemannen och VintageQ gifte sig på midsommarafton 2016. Sen for de på en äkta vintage-bröllopsresa med M/S Juno på Sveriges Blå Band –  Göta kanal. Här kommer ett fylligt bildreportage.

M/S Juno är världens äldsta passagerarfartyg där man kan övernatta. Hon gick av stapeln i Motala  redan 1874. Fortfarande går hon i trafik mellan Göteborg och Stockholm. Känslan av att resa riktigt antikt finns kvar, även om man smakfullt uppdaterat båten många gånger genom åren. Vi blev personligt välkomnade av styrman Axel Johansson och färdens utmärkta värdinna och guide Anna Lindvall och fick sen bagaget nedburet till vår hytt.

Anne-Marie Lindstedt 23016-08-13

Reser man med ett vintagefartyg gäller det att klä sig därefter. Men vi tycker inte att man måste vara helt tids- och stilenlig. Här har VintageQ en Panamahatt från 1920-talet, en bomullskjol från sekelskiftet 1900, en dräktjacka från 1940-talet och en sprillans ny jumper. Det går bra att mixa.

Packa smått med kläder som går att kombinera

Har man ett rykte som vintageman att försvara gäller det att vara rätt klädd och kombinera plaggen väl matchade. Den blåvitrandiga ensemblen med byxor och väst är från en svensk militäruniform modell 1868. Passar utmärkt på Juno från 1874. De vita byxorna och kavajen är från en grosshandlarkostym i linne från 1916 ungefär. Den blå yllekavajen är en konvalecentkavaj från ett engelskt militärsjukhus 1942. Man måste ha varmt ylle med sig när det blåser kallt över vattnen.

Har man sen en udda väst och en slipover med sig också kan man få ihop tolv olika kombinationer. Och det räcker ju bra för en fyradagarsresa.

Sen är det är ju de små, små detaljerna som gör´et. I en liten ask för manschett- och skjortknappar stoppar man ner små pins som passar för resan. Det röda märket på kavajen är ett Simborgarmärke från 1936. Bygden vid älven var en utställning i Trollhättan 1946 och Motalas pin med radiomast är från 1937. Sen får man inte glömma att packa några passande slipsar, flugor, knapphålsblommor och klockor också.

Notera säkerhetssnodden i hatten (en s.k. boater, vad annars?). Den elastiska snodden, fäst i en knapp i kavajen, är en försäkring om hatten skulle blåsa av. Enligt utsaga är den finessen uppfunnen av gondoliärerna i Venedig. Det kan man förstå.

Det ryms inga stora väskor i de små hytterna, egentligen inga alls, så det gäller att hålla bagaget nere. Två små resväskor, en hattask, en liten bag, en kameraväska och VintageQ´s handväska.

Klä om till middag

Det är brukligt att klä om till middag. Nåja, det var ganska skraltigt med det. Men vi ansträngde oss som vanligt och piffade till oss.  Det kände vi som en plikt mot gamla Juno.

– Får man äta middag vid kaptenens bord, iförd vit smoking? frågade jag när vi bokade resan. – Det behöver du inte vara orolig för, fick jag till svar. Dom anade inte vem dom hade att göra med. Nu blev det inga sådana middagar, men kapten Albert Håkansson kom i alla fall och satte sig vid vårt bord. Det är en kul gubbe.

Inför varje lunch, två rätter, och varje middag, tre rätter, fick man skriva upp på en lista vad man ville dricka till maten. På så vis fick man champagnen eller ölen rätt kyld när man satte sig till bords. Det är vackra jugendmatsalar där man redan vid första lunchen blir placerad ihop med några andra trevliga resenärer. Men själva matupplevelsen är inte mycket att skryta med. Här finns stora möjligheter till förbättring.

Göta Kanal 2016-08-12-16 121

Frukosten var däremot perfekt. Precis enligt Vintagemetoden – massor av frukt och en kaffe latte. Smaskens. En bra start på dagen.

Vi vaknade tidigt de första två morgnarna. Dels beroende på att vi sov alldeles ovanpå propellern, dels för att vi ville se så mycket som möjligt. Klockan sex var vi uppe på däck pigga och nytra. Då var det ingen trängsel.

Ett tips från Vintagecoachen: Köp en sån där snuskigt dyr engelsk pyjamas i finaste bomullspoplin på Jermyn Street i London. Då känner man sig så fin att man kan gå ut och gå i den.

Välj en bananhytt

Hytterna är små, väldigt små. Därför hade vi bokat en av ”bananhytterna” längst bak, längs den svängda aktern. Det är de enda hytterna som har soffa och där en person över 180 cm kan ligga rak. I alla fall på C-däck. Vi kunde vara två personer inne i hytten och klä oss och hålla på med toilettbestyr samtidigt. Övriga hytter på C-däck är som små sovkupéer på tåget, där man ligger i korta våningskojer. Det gör man även i de dyra hytterna på A- och B-däck, men där är det lite rymligare. Vi valde helt enkelt rätt. Dånet från propellern vande man sig vid. (Det finns också en ”bröllopshytt” med Queen size bed, 120 cm bred, men den valde vi bort.)

Många utflykter på land

Det blir aldrig långtråkigt att resa i fyra dagar. Vi hade böcker med oss, men dem öppnade vi aldrig. Vi gick av fartyget vid Trollhättans slussar, Karlsborgs fästning, Motala, Vreta kloster, Söderköping och på Birka. På flera ställen var det guidade turer. Sen kan man ju gå av vid många slussar och gå bredvid båten också.

I Söderköping ligger den lilla klädbutiken Kanaljen vid kanalen bara 100 meter från slussen. Den är bäst i hela Sverige på ljusa linnekostymer i klassisk stil och fina Panamahattar. Naturligtvis hade de öppet kl 20.30 när vi anlände. Passa på att shoppa. Du har en timme på dig.

Mer än 60 slussar

I Göta älv och Trollhättan finns de största slussarna och de äldsta. Vid slusstrappans topp ligger ett lite dammigt kanalmuseum. Men det är dumt att missa det. Se filmen så lär du dig mycket om slussarna och kanalen.

Den mest berömda slusstrappan finns vid Berg, norr om Linköping. Dit kan man lätt ta sig med bil om man är ute på E4-an och kör. Vi hade gjort matsäckssmörgåsar vid frukosten och så skippade vi lunchen den dagen.

Dagens klyscha: Pastoral idyll

Det är en otroligt idyllisk resa. Så avkopplande att sakta glida fram genom  pastorala landskap där kreaturen betar eller trolska skogar och trånga passager. Det blir aldrig långtråkigt. De stora sjöarna och haven passerar man på natten eller när man äter. I alla fall om man åker som vi gjorde, från Göteborg till Stockholm.

Att flyta fram på natten är också spännande. Eller att hjälpa till med någon av de få handdrivna slussarna. Eller att promenera i Motala och hitta en drömbil, en Morris Eight från 1937. Men det mest originella var i Forsvik, strax före Karlsborg.Där står familjen Kindbom, varje dag som båten passerar, och sjunger väckelsesånger och nedkallar Guds välsignelse över vår färd på Göta kanal och genom livet. Det har de gjort ända sedan 1920-talet. Det kallar jag vintage.

Gå ombord i Göteborg

Med på resan hade vi en guidebok från 1954. Den gäller i stort sett fortfarande. Så är det om man reser vintage, då behövs inga nymodigheter. Vi reste från Göteborg till Stockholm. Det tar fyra dagar och tre nätter. Man kan åka åt motsatt håll också. Men alla förståsigpåare som vi talat med säger att den riktningen vi åkte är vackrast. Man är vaken på rätt ställen och det blir en mycket mer magnifik avslutning i Mälaren och Stockholms inlopp än att sluta resan i den lite tråkiga Göta älv.

Otroligt trevlig personal! Kapten Albert och hans besättning styrde med säker hand och alla var väldigt serviceinriktade. Det har varit ett nöje att ha att göra med all personal på rederiet, ända från bokning, ombokning och livet ombord. Heder åt ett sånt gäng.

 Gott liv ombord

Några blandade bilder från livet ombord. När det är varmt och fint väder sitter man uppe på däck. När det är blåsigt, blött och kallt kan man gå in i salongen eller matsalen. Men vi var ute mest hela tiden. Och det finns massor av filtar.

På övre akterdäck finns Honesty Bar. Där tar man sig själv vad man vill dricka; öl, vin, läsk, kaffe. Sen var det bara att anteckna vad man tagit på en lista.

Tack M/S Juno för en kanonupplevelse

Oj, vilken bra bröllopsresa det blev. Vi är fortfarande lika kära efter 21 år tillsammans. Och du läsare – ni behöver inte vänta till guldbröllopsdagen. Boka reda nu så får du en lyxupplevelse nästa sommar för ett mycket behagligt pris.

Hjälp! Är Vintagemannen med ombord idag?