Kan du se var det stora malhålet på mitt vänstra byxben har suttit?
Nu då? Nu har jag gått lite närmare med kameran. Det var ändå cirka 5 X 5 millimeter stort.
Du får en sista chans. Ser du var hålet suttit nu då?
Såhär ser lagningen – konststoppningen – ut från avigsidan. Man plockar trådar inne i kostymen någonstans där det inte syns och dar ut dem. På så vis får man exakt rätt färg och rätt typ av tråd. Inget främmande material används.
Sen börjar det mödosamma arbetet att väva in trådarna från båda hållen, både varpen och inslaget. Det gäller att förstå hur tyget är vävt och sen vara noga med att hitta varje tråds rätta plats. Man behöver en mycket bra belysning och riktiga förstoringsglasögon för att nålen ska hitta rätt med varje tråd. En speciell pincett behövs också. Utan den är det omöjligt.
Här satt hålet
Här vid spetsen har det stora hålet suttit. Man kan knappt se det. Det är lättare att upptäcka om man stryker med fingrarna över tyget. Då känner man en liten upphöjning.
Hålet satt mitt i pressvecket. Visst är det snyggt lagat?
Vår konststoppare Judith är fantastisk. På håll ser man absolut ingenting. Den här kostymen hade tolv större och mindre hål som hon har lagat.
Kostymen har jag köpt hos A.Marchesan på Odengatan 74. En av världens bästa vintageaffärer. Den är sydd åt Major Tabor 1947. I etiketten står det Oakers Inc. West & Son, 31 Savile Row. Men jag hittar ingen information om det skrädderiet på den berömda skräddargatan i London.
– Det är lättare att laga ett mönstrat tyg, säger Judith. Man ser bättre hur tyget är vävt när det är mönstrat.Då syns inte skiftningarna på ytan lika mycket. På ett tunt enfärgat tyg är det nästan omöjligt att höra en osynlig konststoppning.
Kan du se var hålet satt på den här enfärgade engelska kostymbyxan?
Jo det syns, om man letar efter det, men man tänker inte på det till vardags. Hålet satt mitt i pressvecket på den här kostymen också. Det är nog ganska vanligt att malen trivs just där. Det är ofta två veck, dels själva pressvecket, dels vecket när byxan hänger på en galge. Mums för en liten larv.
Kolla avigsidan. Så här pilligt är det att väva trådarna rätt.
Det går knappt att se lagningen på lite håll.
Judiths syateljé
Judith Kelemen har sin syatelje på Skeppargatan 74 i Stockholm. Vintagemannen kan verkligen rekommendera henne. Hon har både konststoppat och gjort andra avancerade vintage-reparationer åt mig och min fru.
VintageQ till vänster och Judith till höger. Här gör hon om en 36:a till en 38:a. Hon lade ut, ändrade vecken och sänkte midjan i en femtiotalsklänning.
Vintagemannen 
På tredje chansen gick det att se på de mörkbruna trådarna mitt i bilden, men det var inte lätt. Magnifik kostym förresten!
Jag är så glad att du tar upp möjligheterna att laga och ändra gamla kläder! Så många människor verkar inte tänka på detta, som om ett klädesplagg var hugget i sten. Men det som har gjorts kan alltid göras om och ibland ganska lätt och snabbt till och med. Större ändringar och konststoppningar måste förvisso göras av proffs, och det är kanske inte alla som har lust eller råd med det, men det finns faktiskt en hel del att göra själv också, även om man bara är måttligt händig. Ibland hör man till exempel att ett plagg är ”trasigt” när det bara är en söm som har spruckit upp, vilket mycket lätt kan sys ihop igen. Eller så fattas en eller flera knappar. Nästan vem som helst klarar av att sy i en knapp, och att gå till en sybehörsaffär och välja knappar är jättekul. Fula knappar kan ju bytas också, vilket kan avsevärt höja nivån på ett plagg. (Om jag någon gång verkligen tvingas kassera ett plagg som har fina knappar brukar jag sprätta bort dem och spara för kommande behov.) Att flytta midjan är visserligen ett proffsjobb, men att fålla upp eller fålla ner kan de flesta som haft syslöjd i skolan klara. Att sprätta bort eller för den delen sätta i axelvaddar kan också den glada amatören lätt klara av. När man väl inser detta vidgas möjligheterna för vad som går att använda avsevärt, för att inte tala om vilka fynd man kan göra, eftersom ”trasiga” plagg ofta säljs väldigt billigt!
Ja Birgitta. Förr, dvs före 1960-talet, såldes alla herrkostymer med möjlighet att justera vidd och längd lite grand. Och nu talar jag inte om skräddarsytt, utan om konfektion. I herrekiperingarna gick expediterna runt med ett måttband om halsen och tog de rätta måtten. Innan kavajen levererades till kunden hade små justeringar gjorts. En rutin som borde återinföras idag. Men nu kallas det måttsytt och kostar extra.
Jag har sökt som en galning efter någon sida här på nätet där man lär ut konststoppning men utan resultat. Är det någon som vet någon lämplig sida?
Kanske en aning sent svar… men såg det här i Uppsala 2022 av en slump när jag själv letade efter någon som sysslar med konststoppning. https://happeningnext.com/event/konststoppning-eid3a08k9d86m
Det är inte många som kan konststoppa längre. Vi har bara hört talas om två. Den ena lär finnas i Stockholms norra förorter och den andra är Judits syatelje på Östermalm. Till henne har vi lämnat flera jobb. Hon är jätteduktig. Fråga henne om hon vet var man kan lära sig detta utsökta hantverk och var du kan hitta de verktyg som behövs. Hälsa från oss.
/ Ingemar
Hej på er! Blev inspirerad att läsa i er blogg då jag själv har en förkärlek för kläder ifrån 1920/30-talet. Jag binder flugor på ett antal flugfiskemässor varje år, några av internationella mått, då jag har på mig tweedkostym och tillhörande atiljarer i min utstälning för att besökaren skall få ett helhetsintryck av min utställning. Senaste större mässan var på svenska sportfiske mässan i mars i år. Besök gärna min blogg, jag har lagt upp lite bilder med min ”Outfit”! Fina ni var! Mvh Peter 👍👍👍
Kul att du klär dig anständigt när du säljer dina flugor. Har du fluga på dig också?