Sommar är picknicktid. Här får du Vintagemannens bästa tips.

Utflykter har blivit en av Vintagemannens specialare, och det har bara ökat nu i Corona-tider. Vi har i många år åkt ”gamla vägen” till sommarstället och gjort vad vi kan för att undvika vägkrogar och rastplatser. Denna speciella vår och sommar har vi ”ätit ute” i stort sett varje vecka, ofta flera gånger. Det handlar inte bara om att intaga föda utomhus när man man behöver vätska och näring, utan det gäller att göra matrasten till en liten fest. Vi anstränger oss både med maten och utrustningen för att göra det extra festligt. Här kan du läsa våra bästa tips.

Dom kunde duka upp ute förr. Ur tidskriften Textilbranschen(!) på 1960-talet.

VAd är en bra picknick? Hur kan man variera fika och macka?

Om fantasin lätt tryter när man ska laga middag hemma, så gäller det i ännu högre grad när det gäller utflyktsmat. 1940 kom boken Matsäck ut på KF Förlag. Förordet börjar såhär ”För alla dem, som dagligen eller då och då måste p a c k a matsäck, vill denna bok vara en hjälp. Men främst är den dock skriven med tanke på dem som skola ä t a matsäcksmaten”. Det är svårare att få matsäcksmaten omväxlande och aptitlig, än att åstadkomma detta med mat som man har lagat till just innan den ska serveras.

Så hur har Vintagemannens mat gjort denna vår? Jo, vi har hämtat inspiration från kristidslitteraturen på 1940-talet.

  • Mattermosen har kommit till användning. Kristidens soppor har lagats och hällts i mattermosen. Den soppa som blivit över från middagen har åkt i termosen och vips har halva matsäcken varit klar.
  • Vi har inte enbart packat huvudrätt, utan även tagit med en liten efterrätt i form av småkakor, pudding, citronsoppa, nyponsoppa & biskvier e dyl.
  • Picknickmaten har tagits med som komponenter, så att var och en har fått breda sin egen favoritsmörgås utifrån olika pålägg och tillbehör. Fördelarna är många – mackorna blir fräscha och nybredda, inga torra kanter eller slafsiga brödskivor. Scones med rört smör, olika marmelader och grönmögelost är t ex utmärkt komponentmat att ta med på picknick. Varför inte arrangera ett afternoon tea?
  • Strimlad vitkål, rädisor, smörgåskrasse och hackad gräslök har blivit nya utflyktsfavoriter. De ger smak, konsistens och fräschör till de tråkigaste mackor. Lägg dem i en separat matlåda och toppa på plats.
  • Potkäs eller annan påbredningspasta är smaskens. I Stora Kokbokens kristidsnyckel finns recept. Piroger är en annan höjdare på picknick. All-in-one som bara behöver kompletteras med lite grönsaker eller vitkål.
  • Kolla även vår bloggpost om potatisbröd och kristidssmör
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är picnic-i-bellevue-2020-05-22-6.jpg
I en mattermos kan man ta med varma rester från gårdagens middag. En matig soppa t ex.

Fånga maten på plats

Ibland har man sån tur att man reser i en matprovins där det finns massor av lokala producenter med små gårdsbutiker och man kan lätt plocka ihop en jättegod picknick. I Skåne naturligtvis, men senast vi gjorde så var i Fjärdhundraland. Då räcker det att ha picknick-utrustningen i bilen. Och så ber man att få termosen fylld där man övernattat eller på ett fik.

Lokala delikatesser från Fjärdhundraland: bröd, ost, chark och grönsaker

Med rätt grejer blir Din picknick en fest

Nu till själva utrustningen. Det är ju lite avgörande om man måste bära på hela sitt kök och käk under en lång vandring eller om det bara är att lyfta ut hela kalaset ur bilens baklucka, eller ur cykelväskorna.

Ryggsäckspackningen innehåller det minimala: kåsor/muggar, assietter (lock till matlåda kan användas), termos/mat-termos, matlådor, flaskor för kall dryck, campingbestick, armékniv, servetter, sittlappar och flera påsar för att lägga sopor och smutsiga husgeråd i.

Bilpackningen kan svälla ut och innehålla både lite lyxigare och mer skrymmande utrustning som filt, kuddar, campingbord, stolar, duk, linneservetter, glas, brödburk, porslin, silverbestick, mm. Då kan man packa i korgar istället. Lite stämningsskapande musik ur en transistorradio förgyller matrasten. Alternativet är en mobil och en bluetooth-högtalare. Och en för situationen lämplig spellista.

Ha gärna en extra bekväm campingstol med i bagaget. Kudden eller picknickmaten ryms inuti.
En annan praktisk rullbar och bärbar picknickstol köpt på Designtorget.

(Ska du ut på långvandring eller camping tillkommer ju Trangiakök, T-sprit och sånt också, men det ligger utanför dagens ämne – picknick.)

Får jag presentera några av våra favoritutensilier:

Taffel är det idealiska biltillbehöret

En mycket praktisk picknickartikel är det campingset ”Taffel” som Jan Trädgårdh (och inte Sigvard Bernadotte som alla skriver) har designat för Husqvarna Borstfabrik 1959. Det är helt i plast och fungerar därför även för kladdiga tallrikar med matrester. Diska kan man göra när man kommer hem. Fast locket till hinken är faktiskt en diskbalja och själva hinken ett ämbar för vatten – genialt!

En Taffel-lunch vid vägkanten. Vår ”favoritvägkrog” längs E4:an är Stava norr om Gränna.

Vi har även prövat såna där eleganta campingväskor i rotting med vackert bomullstyg och läderremmar för tallrikar och bestick. Odugliga! Vem vill packa ner kladdiga tallrikar där? Nej, då måste man diska rent på platsen eller lämna hela rasket till tjänstefolket och snabbt fara vidare.

Fint före – men hur ser det ut efter?

Vi avslutar dagens blogg med lite inspiration. Såhär blir det när vi tar i ordentligt, när kläder, fordon, utrustning och mat blir en helhet. Så ser det dock inte ut varje vecka även om det kan verka så.

Lyxpicknick i slottsträdgård

Sommaren 2017 var det jazzpicknick i tjugotalsstil vid Kronovall, Åkessons vinslott på Österlen. Regnet öste ner, men vad gjorde det, vi fick lufta vår mest galanta picknickutstyrsel.

Femtiotalsfika på brösarps station

Så ge dig ut i naturen med matsäckskorgen full. Det smakar alltid bra att äta ute.

Radioprogrammet Meny i P1 handlade om utflyktsmat den 30 juli. Passa på att lyssna på det.

Du följer väl Vintagemannens mat på Instagram och Faceboook. Där berättar vi ofta om våra små matäventyr. Häng med!

I vår jakt på en äkta badort kom vi till Saltsjöbaden

Saltsjöbaden är fortfarande en fungerande bad- & kurort. Här finns två kallbadhus, ett flott hotell, tennisbanor, en gammal kuranstalt och en massa flådiga villor. I vårt ivriga sökande efter bad- och kurorter nära Stockholm utifrån gamla guideböcker har vi nu insett att det bara är Saltsjöbaden som har något som liknar en badort kvar att visa upp. Det lilla vi fann i Södertälje har vi redan skrivit en blogg om, där Torpa Pensionat är ett underbart undantag.

Den 1 juli 1893 stod hela projektet ”bada i saltsjön” klart. Elektrisk järnväg var framdragen, ett ståtligt Grand Hotel var invigt av konung Oscar II med hela den kungliga flottan ute på redden. Restaurangholmen med Grand Restaurant och de första pampiga villorna var byggda. De båda badhusen på badholmen och tennisbanorna uppfördes något år senare. Ett helt sommarparadis 30 minuter från hufvudstaden alltså. Nu fick Södertälje konkurrens.

K.A. Wallenbergs vision om ett Monte Carlo utanför Stockholm fick verkligen genomslag. Grand Hotel Saltsjöbaden blev kronjuvelen, även om vi tror att infrastrukturprojektet som elektrisk järnväg, ångbåtsbrygga och elektrisk belysningsstation med ångturbiner kanske var ännu viktigare för framgången.

Hotellet, liksom restaurangen på holmen, är ritade av av arkitekten Erik Josephson. Det byggdes som ett slott ut mot Baggensfjärden med 100 rum där många hade egen veranda ut mot havet. De sanitära anordningarna var förstklassiga med bad och dusch och kakelugn i varje rum. Det fanns till och med Rikstelefon på rummen. Självklart fanns salon, läsrum, billiard, rökrum och galanta salar därinne och utmärkta planer för lawntennis och krocket därute. Men det fanns ingen restaurang!

Gästerna var tvungna att gå två hundra meter upp till Grand Restaurant Saltsjöbaden ute på Restaurangholmen. Det var en första klassens lyxrestaurang med utsikt åt alla håll. Den skulle man vilja uppleva igen, men tyvärr brann den ned 1968.

Det var naturligtvis en brist att hotellet saknade en riktig restaurang, Det blev för obekvämt för gästerna, så bara tre år senare hade man byggt till en restaurang i själva hotellet. Sen dess är den påbyggd flera gånger om.

Badhusen flyttade från Badholmen

Den första badholmen, som hade både ett kallbadhus för damer och ett för herrar, låg lite till höger i viken sett från hotellterassen, alldeles vid tennisbanorna. En gammal hängbro och några fundament finns fortfarande kvar på ön.

De första badhusen på Badholmen

Men på 1920-talet ansågs de så föråldrade att man började planera för badhus på Restaurangholmen istället. Där låg ju redan ett sommarhotell och en bra restaurang. Det gamla herrbadet blev flyttat och iordningställdes till det dambad som fortfarande står där. Torben Grut, han som ritat Stockholms Stadion, fick uppdraget att rita ett nytt herrbadhus som också skulle fungera som simstadion. Det hela stod klart 1925. Mellan de båda badhusen finns fortfarande en liten konstgjord sandstrand för gemensamhetsbad.

Mellanbadet har en trevlig liten bryggrestaurang

Kallbadhusen har haft det besvärligt sedan charterresorna mot södern började ta fart på 1950- och 60-talen. De har varit rivningshotade flera gånger men efter att eldsjälar först räddade badhusen och sedan efter en uppgörelse med JM, som fick rätt att bygga bostäder där restaurangen och sommarhotellet legat, så har badhusen återställts till forna glans. Baden ägs och förvaltas idag av Föreningen Saltsjöbadens Friluftsbad. Herravdelningen var i stort sett folktom den varma julidag vi var där, så vi hoppas att det finns tillräckligt många entusiaster kvar i Saltis som håller verksamheten och anläggningen vid liv. Det finns inte många kallbadhus kvar i Sverige.

Det finns en underbar reklamfilm för Stockholm från 1932 där Saltis är med på slutet. Se den.

Man kan fortfarande äta på Restaurangholmen. På en brygga inåt viken ligger Holmens Kök & Bar och gonar sig i kvällssolen. Men även Saltsjöbadens Friluftsbad har en liten restaurang på sin brygga. Gissa vilken vi valde. Vi tyckte att det var viktigast att lägga våra pengar på en lunch ute på badet. De behöver nog alla intäkter de kan få. Vår rimmade lax smakade utmärkt.

En kurort ska ha en riktig kuranstalt

Tänk att Saltsjöbadens Sjukhus ändå fortfarande finns kvar i någon form. Allt har inte blivit lägenheter och verksamheterna har skiftat under åren. Det började 1903 som Saltsjöbadens Badanstalt – ett kurhotell och vilohem.

”Fullständig anstalt för de fysikaliska behandlingsmetoderna i alla kalla och varma badformer, lokal hetluftbehandling, luft- och solbad, gymnastik, elektricitet, mm.” Så lockade man både friska gäster och konvalescenter till det behagliga klimatet och friska havsluften på sommaren. Och på vintern var det uppfriskande natur och stillhet som skulle locka ”nervösa och av sömnlöshet lidande personer”.

1937 blev det bara badhotell och 1957 köpte landstinget alltihop och det blev sjukhus på riktigt. Nu är det nån slags blandform av vård och BRF Badhotellets lägenheter. Vardaga driver ett vård- & omsorgsboende för äldre och här finns klinik för plastikkirurgi också. Själva byggnaden har många likheter både med hotellet och den brunna restaurangen. Läs; samme arkitekt Josephson. Mycket slottslikt alltså.

Sveriges svar på Holmenkollen

Saltsjöbaden var förresten också ett vinterparadis för skridskoåkare, kälkåkare, skidlöpare och inte minst backhoppare. När isarna bar, på den här tiden fanns det snö och is på våra breddgrader, kunde man också skridskosegla eller vina fram med isjakt.

För en modern sommarbesökare är det svårt att tänka sig Saltsjöbaden som Sveriges svar på Holmenkollen för 125 år sedan. Här fanns en hel vinterstadion där det hölls internationella vinterspel. En hoppbacke byggdes redan 1895 och en kälkbana anlades på berget på andra sidan Neglingeviken. Den startade vid Villa Baggås på Ekorrbacken och gick i mål ända nere i hotellviken. Vad kul det låter. Senare har det även funnits en bob- och rodelbana här. Och det finns fortfarande en slalombacke med ett par olika nedfarter med skidlift och snökanoner. Vi får hoppas på att den globala uppvärmningen tvärvänder så att nån kan bygga en hoppbacke igen.

Grosshandlarvillorna låg tätt

Även om många av badortens märkesbyggnader fortfarande finns kvar i någon form så är det ändå alla de pampiga privatvillorna som allra mest minner om Saltsjöbadens succé som sommarparadis vid förra sekelskiftet. I den första stadsplanen av arkitekten Hugo Rahm var det 120 stora villatomter inritade. Vintagemannens favoritstadsplanerare Per Olof Hallman kompletterade den 1912. Av det sjuttiotal villor som byggdes mellan 1891 och 1896 existerar idag ett tjugotal. Sedan dess har det byggts och förtätats till den burgna villastad som Saltis är idag.

Villa Lugnet låg granne med hotellet på första parkett. Ritad av Ferdinand Boberg 1893. Kallas numera Grünevaldvillan sedan den berömde konstnären köpt den 1936.

En av sveriges märkvärdigaste kyrkor

Är man i Saltsjöbaden får man inte missa att besöka Uppenbarelsekyrkan – Ferdinand Bobergs multikonstverk – en av Sveriges mest enastående byggnader. En makalös interiör smyckad av några av våra främsta konstnärer. Hela härligheten betalades av Knut och Alice Wallenberg som skänkte kyrkan till Saltsjöbadens församling på hans 60-årsdag 1913. Sen såg de också till att få ett eget gravkor framme till höger i kyrkan – precis som forna tiders stormän.

Förr kunde man ta ångbåt från Saltsjöbaden till olika ställen i skärgården som Dalarö och Gustavsberg. Frågan är om man kunde åka ända till Vaxholm. Det gjorde i alla fall vi för att där söka efter fler rester av badorter i den stockholmska skärgårdsidyllen. Fast vi tog bilen. Men det är ett ämne för en ny historia.

Som den minnesgoda bloggläsaren kommer ihåg for vi i februari – mars runt och bloggade med Ellen Rydelius guidebok ”Stockholm på 8 dagar”. Boken kom ut lagom till Stockholmsutställningen sommaren 1930, så Ellen föreslår även några fina utflykter till Drottningholm, Gustavsberg och så Saltsjöbaden. I vintras hoppade vi över dem, men nu har vi besökt Saltsjöbaden, så detta är det tionde inlägget i sviten ”Stockholm på 8 dagar”.

Följ Vintagemannen på hans och VintageQs äventyr på Facebook och Instagram. Där hittar du mycket mer.

På jakt efter badorts-epoken i Södertelge

Det är nog inte många som idag förknippar Södertälje med hälsobrunn, kurbad, badhotell, societetshus och brunnsoktett. Och ett charmant liv för fint folk från hufvudstaden. Men så var det mellan 1849 och 1945. Södertelge var en av Sveriges mest fashionabla badorter, på bekvämt reseavstånd från Stockholm. Finns det något kvar av denna stolta epok? Vad kan man se om man ger sig ut på promenad? Vintagemannen gav sig ut för att undersöka den saken.

Själva centrum i en kurort är ju badinrättningen, i begynnelsen kallad Kallvattenkurinrättningen. Apotekaren Lindman lyckades få vattnet från Tore-källa kemiskt analyserat och förklarat som ”ett av de renaste källvattnen man kan träffa på”. Det innehöll visserligen inte några undergörande mineraler, men vad gjorde det. Folk ville ju förlusta sig ändå.

Den första badinrättningen med påbyggd veranda.

Den första kallbadinrättningen stod klar 1849 och såg ut som en herrgårdsbyggnad i Karl-Johanstil. Det byggdes också ett varmbadhus 1866 i det som nu är parken vid Saltsjögatan. Men det var ju opraktiskt att ha 700 meter mellan de båda badhusen så den stora badinrättningen byggdes ut mot baksidan redan 1879, bl a med stora flyglar och ett åttkantigt torn som innehöll både vattencistern och ångpanna. Nu kunde man erbjuda både varma och kalla badbehandlingar i olika bassänger. Och så nymodigheten finsk bastu.

Den första badinrättningen 1849 och utbyggd 1879. Nästan alla gamla bilder i det här blogginlägget är hämtade ur boken Södertälje som badort, skriven av förre stadsantikvarien Göran Gelotte för Östra Södermanlands kulturhistoriska förening 1974.

Detta blev mäkta populärt, så 1886 rev man huvudanläggningen för att uppföra en helt ny byggnad i morisk stil. Den stod klar redan till nästa säsong och invigdes med stor bankett. Om den första badanläggningen var populär, var det ingenting mot den nya. Folk strömmade till Södertälje för att bada sig till hälsa och dricka det nyttiga brunnsvattnet. Och förlusta sig med varandra naturligtvis.

Den andra badinrättningen i morisk stil 1886

Men den 21 februari 1903 var det roliga slut. Hela den ståtliga badinrättningen brann och kvar stod en utbränd ruin. Mycket snabbt enades man om att bygga en ny tredje badinrättning, ännu pampigare än den förra. Och den stod klar till säsongen 1905 och det är nu som den mest lysande epoken i badortens historia börjar. Den höll i sig till första världskriget. Åren 1919 – 1922 låg verksamheten nere, sen tog det fart igen fram till 1945 då verksamheten upphörde helt. Den fashionabla byggnaden revs 1964.

Den tredje badinrättningen 1905 – 1964. Tänk dig att du står i hörnet av Lovisinsgatan och Badhusgatan och tittar upp mot Torekällberget.

Nå, finns det några rester kvar av badinrättningen idag?

Ingenting antyder att den ens har funnits mer än namnet på en gata och en park, nämligen Badhusgatan och Badparken. Där badinrättningen låg är det idag en stor postmodern jättebyggnad från 1980-talet och den breda Oxbacksleden. Det är svårt att i fantasin föreställa sig det pampiga badpalatset från 1905.

Här låg den. Mitt i Oxbacksleden och en bit in i det moderna huset.
Täck dig att du står vid Lovisinsgatan och tittar västerut. Såhär ser det ut idag. Det enda som minner om den forna badinrättningen är att Badhusgatan fortfarande finns kvar (längst bort i bilden).
Här kan du ser var de viktigaste byggnaderna låg 1924

Både nya och gamla societetshuset är också borta.

Alldeles norr om badinrättningen, på 49 alnars avstånd noga räknat, låg det gamla societetshuset som var klart några år efter att verksamheten hade startat. Det användes till salonger och danstillställningar. Där fanns biljard och bostad åt badläkaren och kontor åt kamreren. Men efter branden 1903 fick huset tjänstgöra som tillfällig badinrättning och under tiden byggde man ett större och finare societetshus som också blev klart 1905.

Nya Societetshuset, idag helt överkört av Oxbacksleden. Det låg snett nedanför Bellevue, och revs 1974

Det måste ha gått livat till i Societetshuset och i parken när det begav sig. Det anordnades stora fester och basarer. Det var viktigt för ekonomin. Här är ett program från 1922, när verksamheten startat igen efter första världskriget och Spanska sjukan.

Många av dem som uppträdde var nog samtidigt gäster på badanläggningen. De verkar ha haft det kul.

Var bodde det fina folket?

De som hade råd bodde nog på stadshotellet eller så byggde de sig en flådig villa nära Badhusparken. Det byggdes ungefär femtio sådana sommarvillor och glädjande nog står många av dessa kvar. Men Stadshotellet – Quality Hotel Park Södertälje – är förvandlat till oigenkännlighet.

Villa Bellevue är som tur är byggnadsminnesförklarat enligt kulturmiljölagen. Så det får nog stå kvar ett tag till.

Villa Bellevue står kvar på sin plats, alldeles bakom den plats där det nya Societetshuset låg, det som revs 1974. Villan byggdes i bästa läge av hovkonditorn August Davidsson 1871. En sommarstuga på 680 kvadratmeter i italiensk nyrenässans. Det säger väl lite om vilka badgästerna var. Idag är det assyrisk skola i byggnaden.

Annexet Lilla Bellevue finns som tur är kvar. Gissa var det står? Svaret kommer nedan. (Foto: Mattias Holgersson, LT)

Hurra! Badhotellet står i alla fall kvar

Mycket centralt placerat var badhotellet. Mitt emellan järnvägsstationen och badinrättningen stod denna stolta borg som stod klar 1899.

Badhotellet är ganska orört på utsidan, även om det nu snarare är ett företagshotell som inrymmer flera olika verksamheter inuti. Men huset står kvar i gott skick och har en fin liten park på baksidan. Äntligen napp!

lite av Badepoken finns kvar på Torekällberget

Lilla Bellevue, som idag är konditori, är en levande rest från badepoken. Huset var ursprungligen ett annex till Villa Bellevue i nedre badparken där badgäster och patienter kunde bo. Det var byggt i s.k. schweizeristil. I huset bodde en tid Herman Sätherberg som skrivit texten till Sjung om studentens lyckliga dag.

Holmbergska villan finns också den på Torekällberget. Det var stans lyxigaste sommarvilla som byggdes 1885 och som revs 1966. Den låg söder om järnvägsstationen på Värdsholmen där det nu är bostäder. Lyckligtvis har man räddat matsalen och verandan, men dess elegans var inte tillgänglig för oss när vi var där. Klicka på länken.

Havsbadets öde – det blev en containerhamn

Det nya strandbadet – Havsbadet – byggdes 1905. Sen utvidgades det flera gånger och blev ett riktigt nöjescentrum. 1930-talet var dess storhetstid. Men i takt med industrihamnens ökande verksamhet blev badvattnet otjänligt och badförbud infördes i mitten av 1950-talet. 1969 revs badhuset med hopptorn och allt. Nu är det en containerhamn.

Om du klickar och tittar noga på flygfotot med containerhamnen så ser du en liten vit badstrand längst ut på udden. Den ligger alldeles vid Värdshuset Glashyttan. Så om du bor på Torpa Pensionat kan du gå dit och låtsas att du är på det gamla Havsbadet med sin fina sandstrand.

Tågen går fortfarande, men ångbåtslivet är inte vad det varit.

Tåget kom till Södertälje 1860. Det här är den andra stationsbyggnaden från 1922. Samma år som badinrättningen öppnade på nytt.

Ångbåten Ejdern är Södertäljes stolthet. Den brukar ligga nere vid kajen och göra turer på sommaren. Men när vi var där var den vackra ångaren upplagd på varv för att bli ännu vackrare på sin 140-årsdag som firas i år 2020. Vi såg bara den tomma bryggan tyvärr.

Vill du få en känsla av hur det var i Södertälje när seklet var ungt så se den här filmen från 1927. Då hade badinrättningen öppnat igen efter kriget. Och Torpa hade varit pensionat i fyra år. Den tar bara 15 minuter.

https://www.filmarkivet.se/movies/sodertalje-1927/

Var kan man få en badkur idag?

Hotell Skogshöjd anno 2020

Det närmaste man kommer ett kurbad idag är kanske Hotell Scandic Skogshöjd och deras SPA-avdelning. Men vi misstänkte att likheten med kurbadandet under Södertäljes storhetstid inte var så stor så vi gick inte ens in. Original-Skogshöjd byggdes visserligen redan under badepoken i slutet av 1800-talet, men är nu fullständigt utbytt mot ett hotellkomplex från det sena 1900-talet. Både Vintagemannen och VintageQ, som tillhört den konferensutsatta sektorn, har varit där flera gånger.

Vilken lycka då att Torpa Pensionat finns kvar

Om du läst vårt tidigare blogginlägg om Torpa pensionat så förstår du kanske vilken unik pärla det är. Sedan 1923 har det gamla huset precis vid havet fungerat som pensionat och hotell. Miljöerna både i hotell- som sällskapsrummen är återställda som de såg ut på den gamla goda tiden. Vi övernattade där och tog oss ett dopp.

Mattias Holgersson från lokaltidningen LT följde med oss runt i Södertälje och ända in i sovrummet på Torpa. Det blev ett fint bildreportage den 9 juli.

Oj, vilken lång uppsats det här blev. Tack för att du har läst ända hit. Som synes går det att fira badsemester i Södertälje än i denna dag. Man måste bara leta lite. I dessa tider när hemster och svemester är ett fullgott alternativ till utlandsresa kan det vara bra att påminna sig om att så var det för de allra flesta förr i tiden. De billiga charterresornas tid var nog bara en parentes i världshistorien. Så lyssna till musiken i länken och ”möt våren i Södertälje”.

Detta var det fjärde och sista blogginlägget om vår resa till Södertälje. Kolla i Arkivet i högerkolumnen om du inte läst de första tre.

Nu drar vi vidare på nya äventyr. Följ oss gärna på Instagram eller Facebook.

Torpa badpensionat behöver ingen storytelling. De har sin egen story sedan 150 år.

Vintagemannen är lite trött på allt strömlinjeformat, stora kedjor och påhittade koncept. Så lyckliga vi blev när vi rullade in på Torpa Pensionat strax söder om Södertälje. I ett 150 år gammalt hus som varit pensionat i ungefär hundra av dem behöver man inte hitta på någon story. Den bor redan där. Torpa är faktiskt den enda nu levande resten från tiden då Södertälje var en av Sveriges mest populära badorter.

Här på Torpa har kändisar kommit och gått, så varje rum har fått namn efter några av dem som bott där: Frälsningsarmens grundare William Booth, författarna Wilhlem Moberg, Ulla Isaksson och Sven Stolpe, den populäre skådespelaren Sigge Fürst, för att nämna några.

badepoken i södertälje lever bara kvar på torpa

1930-talet var ställets storhetstid. Man kan lätt föreställa sig badgästerna som kom till Södertälje i sin mondäna stil.

Badanläggningen inne i Södertälje centrum blomstrade fortfarande och ute på Havsbadet, på promenadavstånd från Torpa, var det fullt av badgäster. Man kom i automobil eller med ångbåt. Torpa och Havsbadet hade t.o.m. en egen järnvägshållplats. Det var tider det.

Idag är Torpa ett mycket personligt litet hotell med ett drygt tjugotal pietetsfullt renoverade rum i samma stil som förr. Sällskapsrummen är återställda med gamla fina möbler. Naturligtvis har rummen numera dusch och toalett. Ända fram till 1993 fick damerna duscha inne hos föreståndarinnan fru Wandell, medan herrarna fick gå ner i källaren.

mer Personliga rum går inte att tänka sig

Huset ägdes från 1894 av den internationelle affärsmannen, diplomaten och översten i Frälsningsarmén, Herman Lagercrantz. Han var kompis med rörelsens internationelle upphovsman William Booth och han brukade ofta sova över i huset när han var i Sverige. Det är i hans rum, nr 17, som vi har sovit. Det är inte ofta man vaknar upp i en så magnifik säng och ser himlen. Vi ägnade gamle William en tanke; han som sa: Varför ska djävulen ha de bästa melodierna? och lät gitarrer och trumpeter och populära slagdängor ersätta orgel och psalmer.

Här bodde William. Här bodde vi.

Efter envoyén Lagercrantz var det några ägarbyten innan operasångaren Karl Wang med fru Vera började med pensionatsverksamheten 1923. Och den pågår ju som bekant ännu. 1943 kliver Märta Wandell in i handlingen som pensionatsvärdinna. Hon drev Torpa ända till 1993 när hon stupade på sin post 89 år gammal.

Värdshuset Glashyttan liksom ingår

Glashyttan och Torpa har ett tätt samarbete.

Vi kan tacka krögarparet på Glashyttans Värdshus, Kerstin och Jussi Hakkarinen, för att Torpa överlevde rivningshotet på 1990-talet. De köpte stället av fru Wandells dotter och började systematiskt återställa det till sin forna glans. Tänk om det blivit containerhamn på den här sidan udden också, för det var just vad som knäckte Havsbadet.

Sedan 2014 är det familjen Söderberg som äger och driver Torpa. Wille Söderberg, kanske är mer känd för sin verksamhet i båtbranschen och Albinhallen. Man hör på honom hur stolt han är över att fått ansvar för den här klenoden och han gör allt för att föra dess stolta traditioner vidare.

Brudar, bilar och droger

Brudpar, Scania och Astra Zeneca är deras stamkunder idag, liksom privata weekendgäster. Det finns visserligen ett restaurangkök i huset, men det används mest vid konferenser och stora fester. Till middagen promenerar man ett par hundra meter ut på udden och äter på Glashyttans Värdshus. Ett fantastiskt smidigt samarrangemang. Och om man flirtar lite med Wille kan han också köra sällskapet dit på sin motordrivna lilla badflotte. En flott entré.

Vi var bara ett par enkla pensionatsgäster. Men vi kände oss som om vi var på bröllopsresa

Byter inte alla om till middag?
Hej då Torpa Pensionat, vi kommer gärna tillbaka

Nästa dag hade vi bestämt oss för att ge naturen i Sörmland en chans att visa sig från sin fagraste sida. Vi tänkte vandra en bit på Sörmlandsleden i ett naturreservat. Samt besöka en kul antikaffär.

Men det är en helt annan historia. Mer om det i nästa bloggpost om några dagar. Vi ses!

Vi gled runt på upptäckarfärd i Fjärdhundraland

Uppland tillhör kanske inte de mest natursköna landskapen om man undantar Mälardalen. Det är till största delen kargt och hårdflörtat. Ur arkeologisk-historisk synpunkt är landskapet ett av de rikaste. Det finns knappt en by som inte har sitt eget gravfält från hedentiden, inte en höjd utan spår av gammal bebyggelse. Därtill kommer att Uppland ensamt har fler runstenar än de övriga landskapen tillsammans. Här låg landets religiösa och politiska centrum vid tiden för kristendomens genombrott.” På det här sättet introducerar Jan Fridegård Uppland i Allhems bildverk från 1964.

Det där är orättvist, för vi har upptäckt ett riktigt lättflörtat landskap bara någon timmes bilfärd från Stockholm och Mellansveriges större städer. Vi förstår att de fick Stora Turismpriset 2019.

Men när vi fick inbjudan till ett samarbete om ”svemester” i Fjärdhundraland blev vi först lite tveksamma. Ska vi ge oss ut och resa i corona-tider? Mer om detta nedan, men först måste vi säkerställa att du vet var det förlovade Fjärdhundralandet ligger.

Vi kom inte längre än till Altuna. Men Fjärdhundraland sträcker sig lite längre norrut.

Om du som Vintagemannen utgår från Stockholm åker du riksväg 13 åt nordväst ut ur stan. (E18 heter motorvägen visst idag. Men vem vill åka motorväg när gamla vägen finns kvar?) Du kommer ganska snabbt till Bålsta. Där börjar det, och fortsätter sen till Enköping och vidare nästan ända till Västerås. Fjärdhundraland sträcker sig från Mälaren och upp till Heby. Det är det fjärde hundradet i Uppland alltså. Ett hundrade är ungefär samma sak som härad och har varit ett begrepp i minst 800 år. Området skulle hålla en krigshär med hundra man i beredskap enligt lagen.

Tänk vad en frän bil framför Wiks slott kan göra. Både P4 Uppland och SVT Uppsala for ut med var sin reporter för att intervjua oss. Du kan lyssna på radiointervjun här.

I fyra dagar har vi åkt runt på små slingriga vägar för att upptäcka Fjärdhundralands rika utbud av lokal mat, kulturupplevelser, vackra natur och rika historia. Här kan man vandra, cykla och som sagt fara runt i bil. De breda ådalarna bjuder på vackra vyer. Det finns trevliga boenden. Gårdsbutikerna ligger tätt och det finns till och med en vintagebutik i världsklass.

Vallgarns mejeri är en av dem som småskaligt gör goda ostar. Det är en förhöjd shoppingupplevelse att handla direkt av producenten.

Häng med på vår svemester som doftar av bilsemesterns guldålder från tidigt sextiotal. I kommande bloggar berättar vi om allt vi upplevt och om alla nya intryck. Här får du bara en snabborientering. Så spänn fast trepunktsbältet, på med bilhandskarna, ratta in Sveriges bilradio. Här kommer vi i en Volvo P1800 från 1965.

60-talets sommarlov var oändliga och jag fick en Instamatic från Kodak

Rikt kulturlandskap. Runstenar och kyrkor ligger tätt. Från Landsberga gård kan man se sju socknar! Nästan bakom varje krök ligger en medeltidskyrka, ofta med dramatiskt sedelärande målningar av Albertus Pictor från 1400-talet. Den som vill lära sig mer om runstenar och hällristningar har rika möjligheter att förkovra sig.

.

Skön natur. Det löper flera långa ådalar genom Fjärdhundraland. För tusen år sedan stod vattnet högre och vikingaskeppen kunde segla långt in i landet. Mälarens gamla botten är nu odlad mark och det öppnar sig vida vyer i landskapet. Inte lika storslaget som fjällen eller havet, men trevligt och mysigt. I stora delar av området betyder det att det inte finns så många uppförsbackar. Perfekt för en cykelsemester på småvägarna i landskapet. Det finns flera cykelleder på hemsidan. Det finns flera naturreservat att vandra eller rasta i och Upplandsleden bjuder på fina och lätta vandringar. En av våra favoriter blev Hjälstaviken. Ett eldorado för flyttfåglar och fågelskådare, men även en storslagen naturupplevelse för alla.

.

Mysiga boenden. Vi bodde tre nätter här; ett slott, en hästgård och en glamping, dvs lyxigt tältliv med resårsängar och bubbelpool. Kolla utbudet på Fjärdhundralands hemsida. Snabba på att boka. Det kan ju bli fullt i sommar.

.

En matdestination. Vintagemannen har sommarställe på Österlen. Vi är bortskämda med god mat överallt. Fjärdhundraland kan väl ändå inte mäta sig med Skåne? Men häpna blev vi. Det finns gott om bra mathantverkare här. Det bakas bröd, ystas ostar, produceras charkuterier och odlas grönsaker i småskaligt format överallt. Här finns höns och kor och grisar och hästar och getter. Och ambitionen är ofta hög.

Gamla guideböcker + aktuell info på nätet

Nästan allt som står i gamla guideböcker stämmer fortfarande. Och det är mer målande beskrivet än i dagens snabba tio-i-topp-listor för turister

Du som följt Vintagemannens resor vet att vi alltid reser med gamla guideböcker kompletterat med information från nätet. Den här gången utgick vi från STFs ”Vad skall jag se i Uppland” från 1961 plus en bunt guider och kartor från bilsemesterns guldålder, dvs tidigt 60-tal. Vi har dammsugit antikvariaten. Informationen på nätet då? Fjärdhundraland har en utmärkt hemsida med massor av information, med allt från förslag på cykelturer till tips om mat, boende och upplevelser. Besök den!

Vad är en passande outfit i en P1800 från 1965? Vad hade Helgonet valt?

Hur ska vi få in all packning i en Volvo P1800?

.

Vintagemannen brukar ju vanligen åka tåg, men Fjärdhundraland är svårt att uppleva från tågfönstret. Det krävs nästan cykel eller bil. I Corona-tider är det dessutom nödvändigt att en 60+ och en 70- även funderar på säkert resande. Så det blev bil och inte vilken bil som helst, utan en Volvo P1800. Tyvärr har vi inte någon sådan, så denna pärla har vi fått låna av Mats i Enköping. Vi hade den i två dagar. De andra två dagarna körde vi omkring i vår vanliga VW Golf. Det är lika bra att bekänna det med en gång.

Mötesplatser var vanliga på 60-talets bilsemester. Här finns de kvar på de smala vägarna.

Funkar vår resa som en ansvarsfull svemester i coronans tid?

Folkhälsomyndigheten skriver: Här är några saker som alla kan göra.

  1. Stanna hemma även om du bara känner dig lite förkyld.
  2. Tvätta händerna ofta med tvål och vatten i minst 20 sekunder.
  3. Håll avstånd till andra både inomhus och utomhus.
  4. Håll avstånd till andra på bussen, tåget, tunnelbanan, spårvagnen och andra allmänna färdmedel.
  5. Undvik fester, begravningar, dop, kalas eller bröllop.
  6. Håll avstånd till andra på idrottsplatser, badhus och gym och undvik att byta om i allmänna omklädningsrum.
  7. Res inte i rusningstid om du kan undvika det.
  8. Res bara om det är nödvändigt.
  9. Är du 70 år eller äldre är det extra viktigt att du begränsar dina sociala kontakter och undviker platser där människor samlas.

Det var väl bara punkt 8 som skavde. Vi har ju tränat på handtvätt och social distansering i nästan tre månader nu. Men kan en semestertripp klassas som nödvändig? Njae, för själen kanske efter en lång vår. Så kommer nog många att känna; vi måste få ut och röra oss lite i sommar. Få komma bort och uppleva något annat. Så vi beslöt att testa närturism 1 – 2 timmars bilresa från hemmet. Går det att resa och samtidigt hålla smittrisken nere? Vi är ju ändå 60+ och 70-.

.

Nå, funkar det? Svaret är ja, i Fjärdhundraland går det. Alla lokala näringsidkare vi har mött är noga med att vi ska hålla distans. De har ordnat med extra stora uteserveringar eller säljer picnicmat. Alla har handspriten framme och förmanande skyltar uppe. Vi har inte känt oro för ökad smittrisk någonstans. Men det gäller ju att vara försiktig själv också. Vi hade en stor flaska handsprit med i bilen som vi använde efter varje stopp. Dessutom är Fjärdhundraland nära – om det skulle vara fullt är det inte mer än 5 minuter med bil till nästa ställe.

Häng med Vintagemannen

Har du upptäckt Vintagemannens blogg? Vi har berättat om våra tidigare resor i tidigare inlägg. Följ oss också på Instagram och Facebook. Där uppdaterar vi i stort sett varje dag.

Matsäcken vi fångade hos Sussis Hembageri och åt sedan upp den på berget vid Hjälstaviken. En perfekt kombination för att undvika trängsel. Vi fick tom vår termos fylld hos Sussi.

Vi driver också Vintagemannens mat. Där skriver vi just nu om mat och matlagning under krisåren på 1940-talet. Inte visste vi i januari när vi började att vi så snabbt skulle få en ny kris. Vintagemannens mat finns också på Instagram och Facebook som egen rubrik.

Detta blogginlägg är ett sponsrat samarbete mellan Vintagemannen och Fjärdhundraland Ekonomisk Förening.

Om några dagar kommer en ny bloggpost.

Vintagemannens mat – nytt tema i blogg och på sociala medier

IMG_5382Äta bör man, annars dör man, sa vi när jag var liten. Det gäller fortfarande. VintageQ och jag samlat på Husmoderns Köksalmanack, gamla receptbroschyrer och  kokböcker i många år. Att bläddra i dem är som nutidsarkeologi. Som matens modereportage. I Köksalmanackan ser vi vad folk åt innan snabbmat, halvfabrikat, och utländska matinfluenser smög sig in.  Och det blir tydligt när husmanskost och klassiker som rotmos, raggmunk, kalvrullader och lutfisk blev omodernt och när semlor blev så moderna att man numera äter dem året om. Eller när cirkeln sluts och gröt återigen blir modernt. Det är intressant!

IMG_6225

Husmoderns Köksalmanack har utkommit varje år sedan 1933. Där får man tips och recept för lunch och middag varje dag hela året. Här finns massor av recept som vi kan dela med oss av.

Kan man koka soppa på en spik?

Förra året kom boken ”Mat – en krigisk historia”, författad av Folke Schimanski. Den handlar om livsmedelsförsörjningen under världskrigen. En mycket bra bok som väckte vår nyfikenhet. Hur klarade man sig? Vad åt man när mycket var ransonerat? Och hur smakar det egentligen? Så nu ägnar vi oss åt lite dåtidsspaning. Varje vecka äter Vintagemannen och VintageQ minst en middag med recept från krigsåren 1940-45 taget från Husmoderns Köksalmanack. Vi kokar soppa på en spik och blir överraskade av hur Smaskens det smakar. Oroa dig inte, detta blir inte en blogg om barkbröd eller pudding på kojuver. Vi blir inte nya historieätare.

Makaronilåda, löksoppa, saftkräm; det är billig och mättande mat som vi hittat bland krigsårens recept. Det ska nog gå att klara sig på sånt också. Det smakar bättre än man tror. Följ vårt experiment. Vi lagar kristidsmat i säsong åtminstone en gång i veckan under vårterminen.

Hur ser en bra vintagematsäck ut?

Vi kommer inte bara att laga gamla maträtter. Vi ägnar oss också åt att åka på utflykt och testa gammal fin campingutrustning. Det är ”hemester” de luxe! Sådana små äventyr berättar vi gärna om.

Ingemar Albertsson 2017-07-31 030

En picnic är inget man slarvar över hursomhelst. Det är en konstart. Vacker servis och vacker dukning är halva måltiden – precis som hemma. Här är det tjugotalstema på Kronovalls slott.

Både sommar och vinter dukar man upp fint i naturen. Klassiska go’mackor gäller.

Lite plats för extra intressanta restaurang- och caféupplevelser.

Det kommer att krävas något alldeles speciellt vintageaktigt för att en restaurang ska hamna i den här bloggen. Men ibland händer det.

Ingemar Albertsson 2015-05-08Nalle & Kroppkakan är en restaurang i Midsommarkransen. Det låter ju som riktig vintage. Så vi for dit och smakade och blev inte besvikna. 

Varhelst Vintagemannen kommer till ett café frågar han: Vem har gjort era dammsugare? Om svaret är; ”de gör vi själva”, så testar vi den lokala skapelsen. Denna lek har vi ägnat oss åt sedan 2015 och vi har betygsatt dammsugare runt halva Sverige med 1- 5 poäng. Vilka som är våra toppfavoriter? Kanske berättar vi det i bloggen nån gång. 

Vintagemannen värnar gamla mattraditioner

Vad händer när traditioner uppluckras eller rent av försvinner? Vi funderar över det.

Semla 2017-02-28 001

Semlor är inte längre förknippade med fettisdagen. Det har konditoribranschen kraftfullt sett till. Det är inte ens säkert att de innehåller vetebulle, mandelmassa och vispgrädde.  Såhär ska de ätas, tycker Vintagemannen, med premiär på fettisdagen. I år är det den 25 februari 2020. Dagen efter inleds fastan.

Böter för tidiga semlor

Vintagemannen håller på traditionerna. Lita på det.

Ibland blir vi bjudna på kafferep – eller så bjuder vi själva

Vintagekaffe Ptv 2019-02-03 (4)

Då är det ofta sju sorters kakor som gäller, så Vintagemannens mat kommer även att innehålla bakning och bakverk. Och vi får inte glömma finporslinet. 

Häng med både på Instagram och Facebook.

Allt som är Smaskens är intressant för Vintagemannens mat. Följ oss på Vintagemannens mat på Facebook och Vintagemannensmat på Instagram.

Ingemar Albertsson 2016-06-14 013

Jag måste erkänna, det är VintageQ som står för finesserna i matlagningen. Vintagemannen står mer för grovgörat.

Är du orolig för att det blir för lite fokus på kläder i fortsättningen?

Bli inte det. Vintagemannen går på i ullstrumporna som tidigare. Vi tyckte bara att han inte får bli alltför yvig, så därför samlar vi allt om mat under rubriken ”Vintagemannens mat”. Vem vet. Det kanske blir fler rubriker. Livet har ju många sidor.

 

 

Vintageintresse ger nya goa vänner

Sedan 2018 finns det en grupp som kallas ”Vintagefolk i Malmö (med omnejd)”. Det var Suzanne som tog initiativ och bjöd in några tjusiga vintagedamer och en liten vintagegubbe till Afternoon Tea på det statliga Casinot i Malmö. Sedan dess har jag varit en ständig vinnare.

Vintageträff Casino Malmö 2018-11-24 (14)Vintageträff Casino Malmö 2018-11-24 (4)

Såhär granna var vi den 24 november 2018 i Malmö Casino. Det är förbjudet att ha huvudbonad inne på casinot, så det var nästan att vi inte kom in. Men inför denna eleganta åsyn fick damerna komma in ändå.

Alla årtionden firade Jägersros jubileum

Ingemar Albertsson 2017-07-27 001

Nu var det här egentligen inte själva startskottet. Jag och VintageQ drogs in i gruppen genom ett evenemang på Jägersro. När hästkapplöpningsbanan fyllde 100 år den 16 juli 2017 firades det bl.a. med en kortege från olika årtionden, 1910-tal till 2010-tal. Vi själva fick åka A-Ford och var klädda som på 1920-talet. Det var Maria på @deja_vu_vintage som hade fått i uppgift att arrangera och ragga ihop vintagefolk med passande kläder. Och då fick vi vara med. Kul!

Kafferep med sju sorters kakor i Ribershus

Vintagekaffe Ptv 2019-02-03 (15)Vintagekaffe Ptv 2019-02-03 (13)

Dags för oss att bjuda igen. Så den 3 februari 2019 bjöd VintageQ och jag hem gruppen till ett gammaldags kafferep i vårt Folkhem i Malmö. Sju sorters kakor måste säkerställas. Så alla fick i uppgift att komma med varsin kakburk. Det blev ett festligt knytkalas.

Stor aktivitet på vintagemässan i MittMöllan

@suzvintagelife

De j vu vintage Malmö 2019-04-27 (50)Ingemar Albertsson 2019-04-27 (52)

Den 27 april 2019 hade Maria på @deja_vu_vintage arrangerat en vintagemässa i MittMöllan. Där drog hon nytta av Vintagefolket i Malmö. Flera medlemmar passade på att rensa i garderoben och några deltog i modevisningen. Catrin hade workshops om datering av kläder, Susanne sjöng Ulla Billqvist-sånger, flera mannekängade, Vintagemannen höll föredrag om att klä sig i vintage och tillsammans med VintageQ höll vi också ett föredrag om att tågluffa i vintagekläder.

Hemmakväll hos Annacondan

Vintagefolk i Malmö 2019-09-07 (13)Vintagefolk i Malmö 2019-09-08 (13)

Anna.condan  gör skojiga små filmer på Instagram. Se dom! I höstas bjöd hon Vintagefolket i Malmö på mysig middag i hennes hem ute i ”omnejden”.

Picnic-fester är perfekta sammankomster

Under sommaren gjorde några i gruppen en utflykt till Köpenhamn och hade picnic på Tivoli. Vi var tyvärr upptagna då, så jag kan inte visa några bilder.

Ingemar Albertsson 2017-07-31 054

Däremot var flera av oss på 20-tals-picnic vid Kronovalls slott på Österlen sommaren 2018. Då hamnade vi i tidningen.

På Malmö Tweedride träffar man många likasinnade

Malmö Tweed Ride 2017 (1)

42432922_1393720730731245_4012548770808987648_o42474870_1393703684066283_7448595969945370624_oTweed Ride i SDS 2018-09-16 (1)

Malmö Tweedride har körts i fem år tror jag. Vi har varit med i två; 2017 och 2018. Men 2019 blev det inget. Hoppas någon tar tag i det till sommaren 2020.

Vi tog Österlentåget från Brösarp

Anne-Marie Lindstedt 2019-06-16 (8)Ingemar Albertsson 2019-06-16 (14)

Ingemar & Anne-Marie 2019-06-16 (4)

Österlen har en fin museijärnväg som går Brösarp – Vitaby – S:t Olof tur och retur hela sommaren. I juni 2019 var flera av oss uppklädda bland gamla tåg och veteranbilar. När vi kom tillbaka från åkturen drack vi medhavd fika på stationen i Brösarp.

Fyrtiotalshelg på Fredriksdal i Hälsingborg

Hälsingborg har ett fint friluftsmuseum – Fredriksdal. Där var det 40-talshelg i augusti 2019. Och vilka ramlade in där? Jo, det glada gänget från Malmö med omnejd förstås.

Nya årtiondet firades på på Grand Hotel

Afternoon tea Lund 2020-01-04 (39)Afternoon tea Lund 2020-01-04 (30)

Nu har det glada tjugotalet börjat i stor stil. Redan den 4 januari träffades vi till Afternoon Tea. Den här gången på Grand Hotel i Lund. Vilket tjusigt gäng!

Det ”gamla-kläder-tricket” lyckades

När vi köpte vår första lägenhet i Malmö 2016 kände vi nästan inte en käft i stan. På bara ett par år har vi nu ett stort gäng att umgås och ha kul med. Där ser man vad ett litet vintageintresse kan dra med sig. Vi är så tacksamma.

Ingemar & Anne-Marie 2018-11-24 (5)

Visst verkar vi ha kul. Nu undrar jag bara två saker

  1. Var är grabbarna/gubbarna? Det känns lite ensamt bland alla damer. Fast egentligen vet jag inte om jag vill ha nån konkurrens. Men damerna kanske vill ha det.
  2. Finns det några liknande grupper i andra svenska städer? Det vore kul att veta. Vi kanske kunde ha lite utbyte av att träffas över stadsgränserna.

Följ oss på Instagram

Många av medlemmarna i gruppen har spännande konton på Instagram och Facebook. Några säljer också kläder ibland. Här är några adresser att besöka:

@suzvintagelife   @anna.condan   @deja_vu_vintage   @jenny365outfits   @bedelia.b @vintagebymum   @catrin_noren   @vintagemannen

Bilderna i denna bloggpost är tagna av flera olika personer. Här försöker jag räkna upp dem som jag vet kan ha rätten till sin bild: Catrin Norén, Suzanne Flink, Lovisa Andersson (fd Olsson), Malmö Tweedride, Laimonis Brakss, Jennys Widéns man och kanske fler

Tack, om jag får använda din bild. Säg till om det inte är OK så tar jag bort den.

 

 

Vintagemannens årskrönika 2019 – bättre än så här kan det väl inte bli?

Fyra bröllop och ett barnbarn. Fyra tågluffar och sen skaffar sig Vintagemannen ett visitkort. Hör och häpna, man börjar hamna mitt i trenden. Vi tar det kronologiskt.

Januari

Axel disputerade på KTH i teknisk fysik. Opponenten, en professor från Cambridge, sa; Detta är en guldgruva! Vilken start. Så stolt man kan vara över ett bonusbarn.

Ingemar Albertsson 2019-01-17 (1)

Februari

En lugn månad. Bara lite nya kläder och ett tvärsäkert uttalande i Resumé om hur s.k. kreativa klär sig idag.

Resumé 2019-02

Mars

Nu börjar det hända saker. Den andra bonussonen Emil gifter sig med Xin. Stadshusvaktmästar’n sa att det var bråttom. Och dagen efter firar min älskade VintageQ sin 60-årsdag med en härlig friluftsdag.

Emil & Xins bröllop 2019-03-16 (30) - kopia

Ingemar & Anne-Marie 2019-03-17 (1)

Två dagar senare far vi iväg på årets första tågluff. Till Holland och Belgien i sällskap av Ellen Rydelius från 1937. Detta var vår första resa med gamla guideböcker. Det gav mersmak…

IMG_E1601

April

Årets toppnotering. Lilla Felicia föds. VintageQ får sitt första barnbarn och jag blir ”Bestefar”

Brunch 2019-06-09 (4)

Maj

Åter lite lugnare. Men vi får i alla fall se filmen Stella om ett verkligt drama i Ungern i början av 1900-talet där vi spelade nästan alla statistrollerna.

Juni

Bråttom, bråttom igen. Nu ska nyblivne doktorn Axel och hans Camille gifta sig så att de har alla papper i ordning innan de flyttar till Hong Kong. Vi hjälper till att fixa bröllopskläder, vintage så klart.

Ingemar & Anne-Marie 2019-06-08

Juli

Axel & Emil fyller 30 år. Och vi har barnbarn i sommarhuset på Österlen för första gången. Mycket måste ställas i ordning. Och så kvitterade VintageQ ut en 60-årspresent – Hjälmaren runt i en Volvo Amazon 1961.

Augusti

En ny topp. Axel och Camille gifter sig två gånger till (både hos Le Maire och i kyrkan) i ett storslaget bondbröllop i dagarna tre nere i Provence, på vingården där Camille är född och uppväxt. Sen följer en tvåveckors tågluff i Frankrike.

September

Nu har ryktet om oss som tågluffare spritt sig. Tidningarna börjar skriva och Eva Wrede förlag frågar om inte vi kan tågluffa till Köpenhamn och skriva ett kapitel till nya boken ”Tågsemester så in i Norden” som släpps den 19 mars 2020. Det var årets tredje tågluff.IMG_9363

img_0190

Vi viker ut oss också. I Tidningen Scandinavian Retro Nr 4 kan man beskåda vår vintagelägenhet i Malmö inredd som på 1940-talet

Folkhemmet i Retro 4-2019 (1)

Oktober

Nu börjar det hetta till. Europarunt.se, som är de förenade europeiska tågbolagens satsning för att öka Interrailresandet, kontaktar oss för att skicka ut oss i Europa som ”influencers”. Vi ska resa och blogga om vår tågsemester varje dag.

Vinjettbild Europarunt

November

Jag som är en nästan fullständig vintageman hittar två nya lekkamrater i branschen ”nya kläder”. Dels skrädderiet Götrich i Stockholm ska sy mig en skräddarsydd väst av ett 100 år gammalt linnetyg. Dels Manér i Malmö som syr personliga kläder i sin egen butik mitt på Södra Förstadsgatan. Två exempel på ”Slow Fashion”, dvs raka motsatsen till billiga lågpriskläder från de stora kedjorna. En riktig shoppingupplevelse. Sånt ska uppmuntras.

img_3397

Oj, nu verkar det här med Vintagemannen och VintageQ bli på riktigt. Ett riktigt visitkort måste man ha då. Vad vi får för nytta av det visar sig förhoppningsvis under 2020.

Visitkort 2019 (1)Vintagemannen siluett (4)

Mediastormen fortsatte. VintageQ blev intervjuad av Rapport om nyttan och glädjen med att bära secondhand- och vintagekläder.

Anne-Marie i SVT 2019-11-29

December

Europarunt! Nästan i alla fall. Vi tog tåget runt om i Tyskland och upplevde julmarknaderna i Lübeck, Weimar och Leipzig. Och vi djupdök i den hundraårsjubilerande Bauhaus-skolan i Weimar och Dessau. Det är mycket lärorikt att blogga varje dag. Man lär så länge man har elever, som den gamle läraren sa.

Nu börjar det glada tjugotalet!

2019 blir svårslaget. Hur ska 2020 kunna konkurrera trots att en känd Vintageman fyller 70 under året? Ovädersmolnen över världen tornar upp sig, både politiskt och för klimatet. Men vi fortsätter på den inslagna vägen. Man kan bara påverka sitt eget liv och leverne, inte andras. Så vi fortsätter att köpa nästan allting begagnat eller vintage, vi letar efter ekologisk och närodlad mat och vi tänker fortsätta med vårt tågskryt och försöka inspirera andra till att ta tåget. Och vi kommer att berätta om det här. Vi ses i en padda nära dig. Typ.

Nyårsafton 2019 A - kopia (2)

Gott Nytt År! Hållbarhet byggd på lust och fåfänga gäller även 2020.

Är ni kloka som tågluffar med gamla guideböcker? Ja, det är vi, jättesmarta.

IMG_8187Vi drog i somras iväg på tågluff till Frankrike med två gamla guideböcker i bagaget. En från 1951 och en från 1966. Men för säkerhets skull köpte också vi en från 1937 under resan.

Ellen Rydelius är den svenska guidebokens moder som började med ”Rom på 8 dagar” 1927, och den sista boken gavs ut 1957. Sigge Hommerberg var hennes arvtagare. Han började också med ”Om ni åker till Rom” 1949 och gav sen ut reseböcker ända till 1987.

 

Vi reste ut med Ellen Rydelius: ”Provence och Rivieran”, 1951 och Sigge Hommerbergs ”Frankrike”, 1966. Tillkom under resan gjorde ”Guide Michelin, France”, 1937.

Varför är de gamla guideböckerna så bra?

Jo, de gavs ut på den tiden när det var dyrt att trycka bilder, så böckerna innehåller mest text plus några svartvita planscher och kartor. Det är ju vår tids läsare, vana vid bloggar och bilderböcker, ganska främmande inför. Tungt ser det ut, jättetungt. Men sidorna blommar. En fyllig text ger så mycket mer än korta snuttar om sevärdheter. Författarna tar oss läsare i handen och leder oss runt i städerna. Då berättar de om vad man ser, men också om vad som legat där tidigare, vilka kända personer som bott där och vad de uträttade i livet. De ger bakgrund, historia, arkitekturkunskaper och förståelse för samhället på den tiden. Det är verkligen givande och bildande.

 

En guidebok på 250 sidor kanske bara innehåller 20 planscher. Akvedukten Pont du Gard är en första klassens sevärdhet från romartiden och ligger alldeles utanför Nîmes i Södra Frankrike. Såhär avbildas den i Ellens bok. Den röda Guide Michelin innehåller mer kartor och listor över hotell och restauranger samt de viktigaste sevärdheterna.

Vi brukar göra såhär: Vi sätter oss på en parkbänk och läser högt för varandra om de kvarter som vi står i begrepp att träda in i. När vi ser nån av de byggnader, eller vad det kan vara som guiden bett oss uppmärksamma kanske vi måste ta fram boken igen och repetera lite. När etappen är slut slinker vi in på nåt ölcafé eller kondis och tar en paus. Där läser vi högt om nästa etapp. Och så håller vi på.

 

Restaurangen ”Le lion d´or” i Amboise i Loiredalen hade en stjärna i Guide Michelin 1937. Det har den fortfarande.

Självklart har vi uppdaterat oss med information om sentida tillskott i gatubilden, så vi missar inte dessa heller. Vi brukar leta om resmålen på nätet. Där finns ju massor som är uppdaterat. Och sen brukar vi leta upp nån personlig och relativt nyutkommen guide av typen ”Hidden Holland” eller ”Secret Copenhagen”. Där får man reda på lite udda och aparta ställen att besöka.

Sevärdheterna, ja. Men hotell- och restaurangtipsen håller väl inte?

Alla stora sevärdheter ligger nästan alltid kvar, om det inte är en stad som bombats till ruiner under kriget, och katedralens historia från medeltiden stämmer ju fortfarande. Men vi använder också böckernas listor över hotell och restauranger för att se om de finns kvar.

IMG_7697.JPGHotell l´Imperator i Nîmes fick fyra stjärnor av Ellen Rydelius och av Michelin. Idag har det om möjligt blivit ännu flottare.IMG_7680I Nîmes rekommenderar Hommerberg stjärnkrogen Le Lisita alldeles bakom den berömda Arenan. Den finns kvar och hade en stjärna i Guide Michelin redan 1937 precis som idag.

Hotellen har betydligt bättre överlevnadskraft. Ofta finns ett hotell med samma namn kvar, kanske har de bytt namn och gått upp i nån kedja. Ibland har de fått fler stjärnor, ibland har de changerat och ibland är de helt försvunna. Lite rufft kan man hoppas att hälften är kvar, speciellt de lite flottare hotellen. Begreppet Turisthotell, ofta beläget nära stationen,  är nästan utdött.

 

Grand Hotel de Blois (i Loiredalen) var före kriget stans flottaste hotell. Och där banken ligger fanns stans bästa krog. Idag är det ett Ibis-hotell, en i och för sig utmärkt lågpriskedja. Hela paradgatan har tappat sin forna glans och hotellet fått krypa in i Ibis-konceptet. Men några fina detaljer har de tack och lov sparat i entrén men rummen är helt omgjorda. Vi satte oss ner och tog en drink.

 

Brasserie La Cigale i Nantes är en ärevördig krog från 1895 som ofta nämns i de gamla guideböckerna. Men dit ska man gå för den k-märkta miljön. Inte för maten. 

Restauranger är mer av dagsländor, men man kan ändå hitta sådana som legat på samma plats sedan 1700-talet. Även här är det större chans att en restaurang som hade en stjärna i Guide Michelin 1937 fortfarande finns kvar än små kvarterssyltor.

Vi brukar gå in på hotell och restauranger som vi hittat i de gamla guideböckerna och slå upp boken och säga; Det står här att ni är stans finaste hotell, eller nåt för stället passande. Stämmer det? Nittio procent av de receptionister, hovmästare, servitriser eller vaktmästare som vi springer på blir jätteglada och ett intressant samtal inleds. I bästa fall får man reda på mer, eller så säger de; Vill ni komma in och titta på bankettsalen, den är fortfarande intakt. I tio procent av fallen får vi höra: Den där boken är ju jättegammal, en sån kan man inte resa med. Totalt humorbefriat.

 

Hotel d´Anjou i Angers är ett gammalt lyxhotell som hållit stilen bra. Bankettsalen och receptionen är fortfarande ”original” från tidigt 1900-tal.

Vår resrutt i Frankrike

Interrailbiljett 15 dagar för seniorer i första klass. Interrailbiljetter för utresa och hemresa var förbeställda i god tid hos Centralen i Kalmar. Biljetter till lokaltåg köpte vi dag för dag. (Platser där vi övernattade understrukna.)

Stockholm – Malmö – Köpenhamn – Hamburg – Basel – Avignon. Hyrbil till Domazan där vi var på ett tredagars bondbröllop på en vingård. Nimes – Clermont-FerrandBlois. I Loiredalen hade vi beställt ett cykelpaket med cyklar, hotell och middagar. Amboise – Angers – NantesVannes – Quiberon. Hem via Paris – Köln – Köpenhamn – Malmö.

I Angers finns ”världens åttonde underverk”, tapeten l´Apocalypse. Sigge Hommerberg skriver; en fullständigt enastående samling tapisserier från 1300-talet, 168 meter lång och fem meter hög. Guide Michelin ger den självklart tre stjärnor. Men på Trip Advisor kan man knappt hitta den. Vad säger det om moderna turistguider?

Under våren 2020 kommer boken ”Tågsemester i Norden”

Det är en uppföljare på boken ”Tågsemester” som kom i våras på Eva Wrede förlag. Vintagemannen och VintageQ är ombedda att skriva ett kapitel om att resa med en gammal guidebok i Köpenhamn med omnejd, och att göra det i vintagestil. Den här veckan skickade vi in vårt manus.

0-1Håll ögonen öppna när den här boken kommer ut i vår.

Vill du läsa mer om en resa vi gjorde våren 2119 med gammal guidebok så kan du läsa om vår Holland och Belgien-resa här.

 

 

Kan man bota klimatångest med shoppingglädje?

Du har säkert berörts av Greta. Du har sett klimatforskare i TV. Du ser hur domedagen närmar sig, eller att det åtminstone blir stora uppoffringar i vår livsstil.  Ät inte kött. Flyg inte. Sluta överkonsumera. Och så kommer tvivlen; Vad spelar det för roll vad lilla jag gör när kineserna och amerikanerna bara fortsätter. Etc.

Det finns i alla fall en glädje kvar och det är att köpa så mycket som möjligt – av det man behöver – begagnat. Och det gäller nästan i alla kategorier. Det löser väl inte klimatkrisen, invänder du. Nej, men det spär inte på den så mycket heller och du kan ha kul samtidigt. Om man nu gillar att ha fina saker omkring sig kan man unna sig ofantligt mycket mer om man köper på second hand än om man köper nya saker som flygs hit från andra sidan jorden.

 

 

Får man ha roligt när man shoppar?

Vad är roligast?

Att gå in i en klädaffär det det nästan bara hänger svarta, beiga och mörkblå plagg eller i en butik där varje klädstång är ett äventyr. Där hänger rött bredvid rutigt bredvid blommigt bredvid grönt. Där hänger small bredvid extra large, kortärmat bredvid långärmat. Där hänger något du aldrig sett förut. Och det kanske bara kostar några tior eller enstaka hundra. Det är som att gå på skattjakt istället för att gå runt bland tiotals likartade butiker och bläddra bland hundratals likartade plagg. Ordet lik-artad påminner förresten om ordet död.

 

 

Antikmässsor, vintagemässor, secondhandaffärer och loppisar är rena guldgruvorna. Det är bara att börja gräva.

Detsamma gäller prylar, husgeråd, möbler, cyklar, verktyg och leksaker, ja nästan allt. En runda på Myrorna, Emmaus, Stadsmissionen, i loppisbodar och antikaffärer innebär alltid upptäckandets glädje. Antingen hittar man något man behöver till en billig peng eller så ser man nåt annat intressant. Ofta tänker man; att en sån hade jag när jag var liten. Eller oj, är min gamla vas värd så mycket? Synd att jag slängde den. Ett litet äventyr i vardagen som väl kan mäta sig med en tur på NK eller Åhléns. Det till och med överträffar den, för man kan inte veta vad man ska hitta i alla dessa små minivaruhus. Äkta shoppingglädje.

Shopping med omsorg om miljön behöver inte vara tråkig utan kan ge ett rikare liv – både upplevelsemässigt och ekonomiskt.

Handen på hjärtat, vad låter roligast?

1. Att ha en massa plagg i garderoben som ser snarlika ut i en enahanda färgskala och som gör att man ser nästan likadan ut som alla andra. Ofta till ett för högt pris.

svarta tjejer 2016-01-16 (3)Den individualistiska generationen.

2. Att ha lika många personliga plagg i olika färg och fason och som bara kostat en bråkdel och som ger dig en personlighet och som utsätter dig för risken att få komplimanger.

Tweed 2017-10-04 (1)Årets julklapp 2018 var det återanvända plagget. Normalpris för en ny tweedblazer i butik är minst 5.000 kr. I en secondhandaffär cirka 500 kr. Du får tio tjusiga kavajer till priset av en.

Hattar 2015-06-20 (1)Du behöver inte bli som Vintagemannen: Min gud, min gud, varför har du överdrivit mig?

Äckligt med begagnat?

 

 

Klarar du att sova i begagnade lakan och äta på begagnade tallrikar? Då är du redan rustad för vintage.

Det finns de som tycker att det är äckligt med begagnade saker och kläder som andra har haft på sig. I så fall ska du omedelbart sluta att äta på restaurang och sova i sängar på hotell. Vem vet vad dom har haft för sig där?

Det finns diskborstar, kemtvättar och dammsugare. Duger de i det offentliga rummet så duger de hemma också. Det är ingen ursäkt för att inte köpa välhållna begagnade grejor.

Köp närodlade tjänster

Är de begagnade saker du köpt inte så välhållna eller inte ens hela så finns det oftast en lösning. Det är inte långt till närmsta skomakare, skräddare eller andra hantverkare och reparatörer som får sin utkomst av att hjälpa dig. Det är verkligen att handla ”närodlat”. Numera är det också skattesubventionerat med lägre moms.

 

 

Med en bra skräddare och skomakare i ditt nätverk kan du rädda väldigt mycket fint

Jag tror naturligtvis inte att second hand-shopping kan bota klimatångest. Men det kan i alla fall ta bort några av symptomen. Det sparar jordens resurser. Det skapar jobb lokalt. Det sprider glädje. Alltid något vunnet.

Antikmässan 2018-02-14 (31)Margareta Backstöm Öbergs talande affisch från Antikmässan 2018. En parafras på Carl-Johan de Geers berömda affisch ”Skända flaggan” från 1967.

PS. Ett tips till alla krisande shoppinggallerior som håller på att utkonkurreras av näthandeln. Bjud in några second handbutiker och vintagehandlare och erbjud dem en billig hyra. Då får ni trafik till ert centrum igen.