1950-talets matresa börjar närma sig slutet. I snart ett år har vi, med hjälp av Husmoderns Köksalmanack, ätit oss igenom 1950-talet. Vi har ätit snabblagat, bjudit chefen på middag, och fått ”fettslag” av påskbordet. Nu återstår enbart nyårssupén. Dags att sammanfatta matåret. 1950-talets mat hamnar inte på listan över kulinariska årtionden
Piffad industrimat och halvfabrikat
Vi är glada över att året med 1950-talsmat snart är över. Årtiondet har inte direkt bjudit på några högre smakupplevelser. Det har varit mer tidskrävande piffande med uppläggningen och dukningen än det har varit välkryddad mat lagad från grunden.
På 1950-talet var ledorden i den blomstrande industrin effektivitet och rationalisering, likaså i matlagningen och hemmafruns yrke. Tilltron till produktutveckling i form av halv- och helfabrikat var stor. Den materiella standarden ökade och fler får tillgång till kylskåp och frysbox.
Dekorera och pynta maten från burkar och tuber.
Det märks tydligt i matlagningen och från mitten av 50-talet blir långkoken färre och middagar som består av burksoppa blir fler. Även kryddningen lämnar en del övrigt att önska. Vintagemannen brukar recensera sin barndoms mat genom att säga att ”min mamma lagade köttbullar som inte ens en son kunde älska”. VintageQ tror att det kan bero på avsaknaden av kryddor. I recepten föreslås på sin höjd salt och peppar. Vitlök är exotiskt och något man ska gnida skålen med. Curry ska man vara försiktig med och eftersom matlagning inte får ta tid ska löken brynas snabbt vilket gör att man inte får ut den fulla smaken. Och vem ägnar sig åt att koka buljong på köttben eller fiskskrov, när det finns buljongtärningar?
En annan sak som påverkar negativt är den stora mängd margarin, grädde och riven ost som ingår i recepten. Kanske är det för att krigets ransonering äntligen är över, och att nu kan man ösa på, som recepten innehåller så stora mängder fett. Eller så beror det på något annat. Gott är det i alla fall inte.
Hemkonservering är gammalmodigt
Vem orkar hålla på med sånt här när det finns färdiga burkar att köpa?
Under 1950-talet får husmodern dessutom lära sig att hemkonservering inte lönar sig och att de industrikonserverade produkterna minsann har kontrollerat näringsinnehåll.
Råden är tydliga, om du inte har råvaran i din trädgård utan måste köpa den så lönar det sig inte att koka mos, sylta, safta eller lägga in. Men om man har ”en trädgård och är road av att samla i ladorna från trädgårdsland, buskar och träd eller vandringar i skog och mark och därtill har en stor och matfrisk familj lönar det sig”.
Att hemlagat kan smaka både godare och mer och dessutom ha en bättre konsistens nämns överhuvudtaget inte. Tyvärr, för avsaknaden av hemkonserverat bidrar till att maten smakar mindre och att variationen på tallriken försvinner.
årets höjdpunkter och bottennapp
Allt var inte bättre förr och vi längtar inte tillbaka till 50-talets mat. År 2022 vill vi definitivt smaka på ett årtionde där man tar ut svängarna lite mer. Men allt har inte varit trist, utan visst har vi ätit både god och smart mat. Vi avslutar med två listor; en lista med årets bottennapp och en topp-3 lista.
Matårets Bottennapp
VintageQs födelsedagsmiddag bestånde av av soppa mimosa, kallt hönsfat med grönsaker i majonäs och banandessert. Kan sammanfattas som krångligt, fett och utan någon spännande kryddning. Bara onödigt piff.
Modern soppa, vilket var en burk löksoppa blandad med en burk tomatsoppa. Vi blev tvungna att pigga upp den med riven ost och brödtärningar.
Falukorv att bjuda främmande på. Falukorv, gul lök och burktomatsoppa – nej vi vill inte bjuda någon på detta
Matårets höjdpunkter
Färsk nykokt vitkål med lök-fläsk-tomat fräs – Smaskens och jätteenkelt.
Långkoken i form av t ex kalops och dillkött som smög sig in bland middagsförslagen. Långkok är alltid gott.
Sallad Nicoise med sardeller men utan tonfisk. Bra smakkombinationer. Djärvt för att vara femtiotalet.
snipp, snapp, snopet
Hemmafruns gyllene årtionde blev alltså inte vad vi förväntat oss. Vi trodde att det ökade välståndet efter kriget, nya avancerade köksapparater och heltidsarbetande hemmafruar också skulle betyda godare mat. Men icke. Krisåren på 1940-talen levererade mycket mer. Så backa gärna till Vintagemannens mat 2020 på Instagram eller Facebook och välj bland maten där om du vill äta gott och vällagat.
Ett av de starkaste skälen för att åka till Fjärdhundraland är all den goda maten. Här finns många mathantverkare som är värda ett besök. Vi beslöt oss för att testa utbudet genom att ge os ut på en liten turné för att plocka ihop en läcker picknicklunch till nästa dag. Häng med på turen när vi fångar mat.
.
Redan kvällen innan gjorde vi ett stopp hos Sörgården Grönt för att handla tomater och gurka. De klarar sig nog i bilen över natten, tänkte vi, så nyplockade som de är. Gurkan fick vi direkt från plantan och sen valde vi en mix av tomater i olika färger och storlekar i den lilla gårdsbutiken mitt i ett av växthusen. Familjen Lindström har drivit den KRAV-märkta odlingen sedan 2004. När vi kom var Rebecka fullt upptagen med att göra klart beställningar för utlämning på Rekoringen i Västerås. Det är så Sörgården säljer, via Rekoringar och Bondens marknad. Och så finns det några lyckliga butiker i Mälardalen som också får leveranser från dem.
På ostfronten mycket nytt, korv och bröd till exempel
Sverige har på senare år fått många lokala ostproducenter. Det är verkligen ett gott tillskott på matmarkanden. Här i bygden finns flera som gör goda ostar, både på get- och komjölk.
Första oststoppet blev Vallgarns gårdsmejeri. Gården har anor från 1600-talet. Tomas köpte den 1997 och 2005 började han med osttillverkning. Från början hade han egna getter, men numera köper han mjölken. Att ha både djur och ysteri blev för mycket jobb. Idag betar en grupp jämtgetter där för att hålla markerna öppna. Liksom Sörgårdens Grönt säljer Vallgarns Gårdsmejeri via Rekoringar och marknader och hos några få återförsäljare. Efter provsmakning och ett samtal om kärleken till djur, småföretagande och Rekoringarnas välsignelse för oss stadsbor fick vi med oss en av VintageQs favoritostar, vit caprin och en blåmögelost gjord på komjölk. Eldost (typ en svensk Halloumi) verkar vara årets stora succé för alla små ostproducenter.
.
En av Kristofers lyckligt bökande Linderödsgrisar
Inte långt från Vallgarn ligger Franzéns Charkuterier. De tillhör charkeliten i Sverige. Kristofer Franzén blev grisbonde & charkuterist på heltid 2010. Han intresserar sig enbart för Linderödsgrisar. De går ute året om, bökar fritt i hägn och växa långsamt. Av den råvaran gör han hantverksmässigt tillverkad korv och charkuterier som blivit en stor förebild i matsverige. Det blir gott, riktigt gott! Inte undra på att stjärnkrögarna upptäckt hans produkter. Vi fick med oss Munchner Leberkäse och lufttorkat ytterlår. Vill du handla på ett ställe närmare dig än gårdsbutiken så är Rekoringarna i Uppsala och Enköping ett alternativ. Kristoffer levererar även till Stockholm varannan vecka.
Längst österut i området, vid vägs ände, hittar vi Bergets Gård pasta & bröd. På en gavel i den gamla ladugårdsbyggnaden haspar vi av en liten dörr och förser oss själva ur den välfyllda frysen. Det ska nog hinna tina till morgondagens lunch. Vi tog ett ekologiskt valnötsbröd och några kanelbullar till fikat. Betalar gör man med Swish, som på de flesta platser. Ibland bakar Oliver pizza för avhämtning. Vi har förstått att den är sanslöst god och hoppas kunna pricka in en pizzautlämning vid nästa besök.
.
Smaskens!
Dags för nästa ysteri; Skogsbackens ost. Marih & Ramon är ett ambitiöst par som 2010 sadlade om till att bli ostproducenter. På en åker i sydläge har de ”planterat” en stor solcellsanläggning, så nu drivs deras kylrum och mejeri med egen el. Kul att se. Det breda sortimentet säljer de till restauranger och konferenshotell. Bland kunderna finns bl a Långbro värdshus och Thoresta Herrgård. För oss vanliga dödliga har de en gårdsbutik. Efter att ha smakat oss igenom sortimentet valde vi en grönmögelost, en Lille Don och en Don Ramon till vår picknick.
Ingen trängsel. Vi lyckades äta ute varje dag
Till i vintras drev Marih & Ramon också Salnecke Slottscafe på andra sidan Lårstaviken, alldeles öster om Örsundsbro. Nu är det Jörgen och Jessica som står för ruljangsen. Här passade vi på att äta lunch, även om vi var rätt mätta efter all provsmakning på förmiddagen. Salnecke är ett utmärkt ställe att stanna och luncha vid. Cafét är inrymt i slottets gamla ladugård. Utsikten är fin och det finns många luftiga uteplatser att sitta på.
.
Godare och fetare mjölk
”Gårdsmästaren” Anders Person och ägaren Anna Hane
Resta gård får ni inte missa, sa dom som visste till oss. Det är en ambitiös satsning på att bygga en småskalig, ekologisk gård med olika sorters djur av gamla lantraser. De har även grönsaksodling. Hit åker skolor och förskolor på besök. Vi väntade oss en ”nära ko- och gris- och lammupplevelse”, men på väg dit öppnade sig himlen. Regnet vräkte ner. På Resta är de flexibla, så istället för en djurupplevelse fick vi en smakupplevelse i deras café i den gamla kvarnen tvärs över vägen. Vi provade mjölk och fil ”to die for”. Till picknicken dagen efter fick vi med både mjölk, fil, yoghurt och chokladmjölk. Smaskens!
Det är nu Helgonet kliver in på arenan.
Vintagemannen 1.0 – Roger Moore
Lyssna på den välkända signaturmelodin.
Helgonet, Simon Templar, är känd från TVs barndom och gick som serie mellan 1962 – 69. Här tränade Roger Moore på att vara tuff TV-agent långt innan han blev James Bond. Och så körde han en vit Volvo P1800, vilket vi svenskar var mäkta stolta över.
Vi har fått låna vår P1800 av Mats i Enköping. Vilken generös handling, att låna ut sin lilla pärla från 1965 till Vintagemannen. Bilen passade utmärkt till vår tradition att resa med gamla guideböcker och vi fick gräva en stund i vår egen garderob och rekvisitaförråd för att få ihop tidtypiska kläder och attiraljer från tidigt 1960-tal.
Här står vi utanför Örsundsbro bio. Den invigdes 1925 och blev en sådan succé att den byggdes ut i flera omgångar. Som mest fanns 200 sittplatser. Men 1961 var det roliga slut. Kommunikationerna till Uppsala hade blivit bättre och dessutom satt folk hemma och såg på TV så bion lades ned. Fast bara tillfälligt, för 1987 tog en grupp entusiaster sig an uppgiften att renovera och återställa biografen. Sedan 1992 visas film där igen. Den är nu Sveriges bäst bevarade biograf från 1920-talet.
Den gamla Garbo-affischen låg kvar på vinden.
Eldsjälen och docenten i ekonomisk historia vid Uppsala universitet Göran Ulväng visade oss runt och berättade att huset först byggdes som snickeri av Edvard Johansson, men att sonen Elis med stort filmintresse övertygade farsan om att flytta ner snickeriet (som nu är museum) i källaren och låta filmens förtrollade värld ta över där uppe. Filmerna kom med den ambulerande maskinisten kallad ”Bio-Paul” som hade projektorn med sig. Den allra första filmen som visades var Fyrtornet och släpvagnen. Publikrekordet har Kalle på Spången med 473 betalande. De körde filmen gång på gång tills kön var slut. Föreningen gamla bion i Örsundsbro står nu för verksamheten. I dessa Coronatider har de ställt in sommarens biokvällar. Ingen bio = inga intäkter, så stöd en föreningens kulturgärning genom att bli medlem i den eller donera pengar till renoveringsprojekt. Kolla föreningens hemsida.
Helgonet och TV:n blev bions död. Den lades ned samma år som P1800 lanserades.Wrrroooooom! En vintagepojkes dröm
Efter denna upplevelse fräste vi vidare till Wiks slott, en borg med ursprung i 1400-talet, där vi både åt och sov gott. Men mer om det i nästa blogginlägg som också kommer att handla om de medeltida kyrkorna som det kryllar av här i bygden. Vintagemannen Albertus Fluctor ser fram emot de drastiska målningarna av den berömde Albertus Pictor.
Så skulle man ha det jämt.
Du har väl sett våra tidigare blogginlägg från Fjärdhundraland? Det har blivit tre stycken redan. Kolla gårdagens naturupplevelser här.
Vintagemannen är ännu flitigare på Instagram och Facebook. Följ oss gärna där också.
Tredje dagens rundtur i jakt på mat
Detta blogginlägg är ett sponsrat samarbete mellan Vintagemannen och Fjärdhundraland Ekonomisk Förening.
Vi fick en verklig rivstart i Fjärdhundraland; först en av Sveriges finaste fågellokaler, sen fick vi låna en Volvo P1800 och så avslutade vi dagen i en vintagebutik i världsklass. Hör här.
Vi hör till dem som gärna kör ”gamla vägen”. Det är trevligare att glida fram i sakta mak på krokiga små vägar än brumma fram i omänsklig fart på motorvägen. Från Stockholmshållet kan du svänga av på gamla Riks 13 vid Bålsta. Dit tar det inte ens en timme. Det första du då möter i Fjärdhundraland är Upplands minsta kyrka, Yttergran. Den är från 1100-talet och så liten att en normalstor kista inte får plats i koret.
Med en rulle Agfacolor och en mockajacka är en resebloggare beredd på allt.
Gå ut och ät. Köp din matsäck.
Det finns många små idylliska butiker och caféer i Fjärdhundraland, Sussis t ex. .
Man kan fika ute och inne…
eller få matsäck med sig
Lagom på vägen till förmiddagens utflyksmål, Hjälstavikens naturreservat, stannar vi på Sussis Gårdsbageri för att proviantera. Picknicklunch är ett bra sätt att undvika trängsel i dessa tider. Sussies bröd & kakor är kända över hela Fjärdhundraland, och det förstår vi. Utbudet passar en vintageman, det är surdegsbröd, knäckebröd och så ”äldre sorters kakor” som rulltårtor och småkakor. Sussie har bakat i hela sitt liv, som barn tillsammans med mamma & farmor och senare i livet på flotta kursgårdar. 2011 öppnade hon eget bageri hemma på gården och 2018 ett café i några av husen. Vi fyllde ryggsäcken med mackor och andra godsaker och fick termosen fylld med kaffe.
Vem skjuter svanar här?
En jättefint rastställe, inte bara för fågelskådare
I vår guidebok Vad ska man se i Uppland från 1961 står det att: ”Hjälstaviken är en fågellokal i rang med Tåkern”. Naturreservatet har mycket att erbjuda, både för erfarna ornitologer och för en Vintageman som på amatörers vis delar in fåglar i tre kategorier; rovfåglar, sjöfåglar och pippifåglar. Vår guide, den erfarne ornitologen Mats Brisegård, som känner Hjälstaviken som sin egen ficka, bjöd oss amatörer på en ljuvlig naturvandring i det fina försommarvädret.
Hjälstaviken ligger nära Ekolsunds slott. Gustav III besökte ofta Ekolsund. För honom var det en fridens ort, där han kopplade av med en liten utvald hovkrets. I naturreservatet ligger hans favoritställe för brunch, Parnassen. Den är egentligen en jaktpark från 1600-talet anlagd enligt fransk modell, med nio siktgator som strålar ut från en mittpunkt med utsikt över sjön. Om skytten stod på kullen i mitten var det garanterat träff när drevkarlarna föst fram viltet. Gick det inte på första försöket så fanns det ytterligare åtta gator att skjuta i. En annan kung, Oscar II, brukade jaga knölsvan från en flatbottnad eka ute i viken. Ett privilegium som bara kungen hade.
Här stod jägarna och kunde skjuta ner i siktgatorna.Blandad natur att vandra i: ädellövskog, barrskog, ängar och vass. Mycket vass. Bara 8 km runt hela sjön.
Hjälstavikens naturreservat är väl anpassat för turister. Det finns skyltar, fågeltorn och en lång spång genom vassen för att man ska komma fåglarna nära. Men som Vintagemannen alltid har sagt; fåglar ska man lära sig med öronen, inte med ögonen. Det är fantastiskt att gå där med en expert som hela tiden säger; Hör ni, en sävsångare, och där en rörsångare. Det är ju lite svårt att upptäcka de små kamouflagefärgade fåglarna ute bland vasstråna.
.
Längst ute på spången finns ett gömsle under tak där du kan hänga med din kikare eller teleobjektiv för att ”skjuta” egna svanar, tranor, gäss, tärnor eller sångare, allt medan den bruna kärrhöken svävar över ditt huvud. Trodde du att det bara är Hornborgasjön som bjuder på ett skådespel med tusentals rastande fåglar? Då har du fel. I Hjälstaviken stannar både tusentals tranor och ännu fler gäss.
.
Med fågelbok & kikare försedd
Vi såg, eller snarare hörde, båda
Bästa stället att parkera är vid Parnassen, men om du enbart är ute efter ett bra picknickställe så parkera vid Jungfrulunden och gå en liten promenad upp på Kvarnbergets topp. Därifrån har man en vidunderlig utsikt, ända till Enköping faktiskt. Vi satte oss ner och åt vår picknick på berget. En sällsynt bra plats för en lunch. Och så ett sista tips – glöm inte kikaren!
Enköping -närmare kommer du aldrig
Efter lunchen styrde vi mot Enköping – Sveriges närmaste stad. Inom en radie av 12 mil bor nästan en tredjedel av Sveriges befolkning. Det var i Enköping vi fick låna en Volvo P1800 av en annan Mats. Så generöst och modigt att låna ut sin raritet. Vintagemannen försäkrade att han är bättre på bilkörning än på fåglar.Får man låna en så tjusig bil gäller det att vara ståndsmässigt klädd – så vi bytte mockajackorna mot kavajer.
Ska sanningen fram är det bara en Volvo Amazon i frän kostym. Ingen sportbil direkt.Sportkänsla. Med spaken till höger lägger man i överväxeln. Den behövs på landsväg.
Under 1400-1500 talet var Enköping en viktig handelsstad. Mycket av den staden har brunnit upp – senast det brann rejält var 1799. Under 1800-talet blev staden känd som Pepparrotsstaden eftersom den var en av de städer i Sverige där man odlade mycket pepparrot. Nu är Enköping parkernas stad. I staden finns 17 idéträdgårdar, till glädje för varenda villaägare, sommarstugeägare och balkongodlare som vill inspireras för att sedan susa runt mellan handelsträdgårdarna i Fjärdhundraland och förverkliga sitt trädgårdsprojekt. Turistbyrån i stan brukar ha guidade turer runt trädgårdarna, men i år är de pga Corona inställda. Vi hoppas på ändring.
Trädgård, pepparot samt café
Mitt emot turistbyrån ligger två små pittoreska hus. Ett av dem var tidigare tingshus i Torstuna, men flyttades till Enköping efter branden 1799 för att bli bostadshus.
I det ena huserar Pepparotsstadens trädgård och hantverk som saluför trädgårdsprylar, växter och hantverk. Den drivs av Lena Månsson och Elisabet Lind. Lena var med och startade trädgårdsmästarutbildningen i Enköping och Elisabet har guidat besökare i Enköpings parker i över 20 år. Butiken är värd ett besök och om man hör med dem kanske de kan ordna egna trädgårdsvandringar i sommar.
I det andra huset finns Café Samt. Där fikade vi. Lia som driver Samt har en väl genomtänkt matfilosofi och allt är lagat från grunden. Vintagemannen har bara ett ord; smaskens! På ovanvåningen driver hennes man Tommy musikaffär full med akustiska gitarrer. Innan vi lämnade cafét kom vi överens om att vi skulle komma tillbaka dagen efter och få en liten middagslåda med oss.
Vintage tur och retur
VintageQs byxor från Hettemarks guldålder har hittat hem igen.
För en vintageintresserad dam är Hettemarks ett känt varumärke. Här syddes kappor och damkonfektion ända till 1985. En ny modern fabrik byggdes 1944, men nu är den kraftigt ombyggd till bostäder. Vi avsatte definitivt för lite tid i Enköping så vi kommer snart tillbaka.
.
Tag din stol och gå
Ut på vägen igen, västerut förbi Hummelsta, och nästan vid gränsen mot Västmanland ligger Broby gård. Vill du äta eller fika och sen köpa med dig den antika stolen du sitter på är det här du ska rasta. Du kan förresten köpa med dig hela bordet, tallrikarna och glasen också. Eller några andra av alla de prylar som de säljer inne i den gamla ladugårdslängan.
.
Gratis sprit överallt
Här kan du både äta och handla
Vintagemannens hovleverantör
Dag 1 avslutades på ett av Vintagemannens favoritställen – Lata Pigans vintagebutik i Vela. Den är en av de bästa i hela Sverige, ren världsklass. Maggan som driver stället är gammal ”textilare” från Konstfack. Hon har hållit på länge och har med expertögon köpt på sig en fruktansvärd massa vintagekläder från alla årtionden. Inte undra på att rekvisitörer från filmbolagen åker hit och köper på sig inför nästa säsong av Vår tid är nu, eller vad det kan vara.
.
Liten herravdelning,
något för barnen
och en jättestor damavdelning i två plan
Gissa om vi hittade nåt den här gången. Jo, lite smått och gott; en skräddarsydd kostym, ett par golfbyxor, två par dambyxor, en sportjacka, en toppluva, ett par vantar, flera skjortor, en tweedkavaj samt en färgglad sextiotalstermos.
.
Lika imponerande är hennes lager av tyger från 1900-talet. Säger dig namn som Viola Gråsten, Sven Fristedt, Elsa Gullberg, Vicke Lindstrand, Stig Lindberg, Verner Panton, Marjatta Metervaara, något så förstår du. Till Maggan kommer utställare från hela landet för att låna eller köpa tyger.
I smedjan finns det gott om plats för fem sömmerskor åt gången
Bara 3 km fågelvägen från Lata Pigan ligger Teda Art Project . Här kan du förverkliga din dröm och sy en 50-talsklänning, eller en i 70-tals modell, eller pröva på en remake med Eva Karlsson som handfast stöd. Klänningssmide kallar hon det, eftersom hon håller på i sin fars gamla smedja. Så vill du inte susa runt på vägarna i Fjärdhundraland så åk på ett corona-säkrat 2-dagars kollo med dina bästa vänner.
Om du inte redan har ”det där tyget” så åk först till Lata Pigan och köp ett fräsigt tyg.
Den första dagens kväll avlutades med en utsökt middag hemma hos Lata Pigan och sen körde vi direkt till vårt första boende – hästgården Jädra Gård alldeles norr om Enköping. Där fick Vintagemannen gosa med en häst, gamla Zelma som är 20 år och stallets Grand Old Lady. Men mer om det i nästa bloggpost.
Ett reportage från Fjärdhundraland vid denna tid 2020. Aktuellt idag också.
Idag är det dags för stora kyrkoturen. Fjärdhundralands största kulturhistoriska sevärdhet är trots allt alla medeltida kyrkor som fortfarande nästan ser ut som de gjorde på 1400-talet. Vi ska hinna med minst fem stycken och dessutom en fin bygdegård innan dagen och den här svemestern är över. Vi har läst på ordentligt, bl.a. i Allhems pampiga bildverk Uppland från 1964 och STFs böcker.
Bibelns berättelse on Jona i valfiskens buk i Härkeberga (ur STFs Årsbok 1935)
Nycklamakten
Tack Gudmund Frenskar, kyrkomusiker i Fjärdhundra, för att du följde med oss hela dagen och ordnade med kyrknycklar och spelade fin musik på orglarna. Tack också för att du anslöt i 60-talsmässig klädsel.
Fuga av Dieterich Buxtehude (1637 – 1707)
På Wik blev vi intervjuade i Radio Upplands morgonprogram om vår svemester i Fjärdhundraland. Så det var bara att stiga upp med tuppen. Vilken tur att vi sovit så furstligt den natten. Du kan lyssna på inslaget här.
Wik gick i arv i 600 år, sen…
Wiks slott har legat där vid en vik i Mälaren sedan 1200-talet. Gustav Vasa belägrade slottet i ett helt år 1521 utan att lyckas inta det. Det nuvarande utseendet är ganska modernt, dvs från 1600-tal och 1850-tal. Efter att slottet gått i arv i 24 generationer och alla adelsätter flyttat ut såldes det 1912 till bankiren Alfred Berg. Senare köptes det av Uppsala Läns Landsting som bedrivit folkhögskoleverksamhet här sedan 1925.
Riddarsalen. Snacka om klassrumsmiljö.
På senare år har man också fräschat upp delar av anläggningen till ett modernt och hotell och konferensslott. Vi fick en intressant guidad tur genom slottets olika källare, hemliga lönntrappa i slottsmuren och pampiga riddarsal. I det gamla elevhemmet And, uppkallat efter den förste kände ägaren Israel Andreasson And, fick vi ett nyrenoverat och flådigt rum bara ett par meter från Lårstaviken nedanför. På Wik finns både en stor parkanläggning, äppellund, ett sommarfik och en egen badplats. Mälaren var dock lite för kall för oss idag.
Tid för smakminnen
Genom vårt senaste sidoprojekt Vintagemannens Mat har vi kommit i kontakt med Marloes Öhrnell som driver matbloggen Smakminnen.se. Hon bor i Örsundsbro, så vi stämde middagsträff med henne på Wik och förde ett livligt samtal om smakminnen och mat förr i tiden. De kunde laga mat från grunden då, något som aldrig blir omodernt, och kan vara bra att kunna nästa gång det blir en livsmedelskris.
Eldost & sparris
Syrénsorbet.
Middagen på Wik bestod av en spännande sparrisrätt med lokal eldost och en välstekt lokalfångad biff med risotto. Smaskens. Till efterrätt fick vi något otippat som ni måste pröva, nämligen syrénsorbet. Man utgår från en saft gjord på vita syrener. Det är bara att ta ett recept på Fläderblomssaft och byta ut flädern. Jättegott blev det. Sen sov vi gott!
Det medeltida ljuset i kyrkorna
Fjärdhundralands största kulturhistoriska sevärdhet är alla medeltida kyrkor som fortfarande nästan ser ut som de gjorde på 1400-talet. Det är bara några fönstergluggar som blivit lite större, en orgelläktare kan ha tillkommit och så har bänkar blivit inställda. På medeltiden fanns det bara bänkar längs väggarna för gamla och orkeslösa att sitta på.
Om du har chansen att komma in i Härnevi kyrka, som just nu håller på att renoveras och därför är nästan tom inuti, kan du få en uppfattning om hur kyrkorummet måste ha upplevts i gamla tider. Det är dessutom en av de få kyrkor där Albertus Pictors målningar i taket är intakta eftersom de aldrig har varit överkalkade. Utan bänkar och andra inventarier kommer målningarna ännu mer till sin rätt.
Albertus Fluctor kollar in Albertus Pictor i Österunda
Albert Målare fick flest jobb
Albertus Pictor är vida berömd för sina drastiska målningar. Det är nästan som att stå och läsa en serietidning i storformat. Bibliska scener blandas med helgonlegender och sedelärande uppmaningar om hur illa det kan gå om man har fel fokus, som vi säger idag. Det börjar redan i vapenhusen där den egenkäre syndaren får en uppsträckning eller påminns om hur högmodig han är på toppen av livshjulet.
Kom ihåg: Du är inte odödlig. Fallet för den högmodige kan bli stort.
Albertus Pictor, och hans verkstad, lär har målat nästan 40 kyrkor i Sverige. Många av dem signerade – det ökade statusen. De flesta ligger i Uppland och väldigt många i Fjärdhundraland. Mest berömd är Härkeberga kyrka. Där är det också mest generösa öppettider för turister. På Svenska Kyrkans hemsidor kan du se när de andra kyrkorna är öppna. Extra värda att se är Österunda, Härnevi, Yttergarn m.fl. Det finns också flera andra målarskolor som varit i farten i bygden, så Albert Målare måste ha haft hård konkurrens. I sevärda Litslena kyrka vann en annan mästare uppdraget.
Med en guidebok från 1600-talet
Vi hade förmånen att ha Herman Bengtsson från Upplandsmuseet som guide. Han vet allt om kyrklig utsmyckning från den tid då Albert Målare var i farten.
Härkeberga idag…
och 1684
Härnevi 2020…
och 1684
Originaltak
Herman började med att visa några bilder från 1684 då kyrkorna dokumenterades och avbildades på uppdrag av det statliga ämbetsverket Antikvitetskollegiet. Det är bara att konstatera att kyrkorna ser likadana ut idag som då. Våra guideböcker från tidigt 1960-tal funkar också bra, men det visste vi ju redan eftersom vi nästan alltid reser med gamla guider i packningen. De innehåller så mycket mer fakta än vad de moderna gör och är ofta roligare skrivna.
När SVT lockades till Veckholm
När vi kom till Veckholms kyrka stod Erik Leijonhuvud från SVT där och ville göra en intervju om vår svemester i vintagekläder och en Volvo P1800. Tänk vad en liten bil och kläder från sextiotalet kan väcka intresse. Reportern följde sen med oss runt på förmiddagen till Kungs-Husby kyrka och till Hemsta hagar där vi skulle äta lunch. Här kan du se ett av inslagen.
Veckholms kyrka är väl värd ett besök. Den står omnämnd i STFs guide som ”Trögdens domkyrka” och nog är den stor och pampig. Men så är det också familjen de la Gardie som bekostat delar av den och har ett stort gravkor utsmyckat i 1800-talsstil.
”Hejsan, hejsan”. Sveriges bilradio.
Du som läst vårt förra blogginlägg vet att vi dagen innan körde runt till många små lokala matproducenter och gårdsbutiker för att plocka ihop en god picknickmåltid. Gissa om det blev bra. Vi hade ost från Vallgarn och Skogsbacken, chark från Franzén, bröd och bullar från Bergets gård och Sussis bageri, Grönsaker från Sörgården och mejeriprodukter från Resta gård. Kaffetermosarna hade vi fyllt på Wik samma morgon.
Picknickplatsen valdes med omsorg. Hemsta hagar är ett vackert naturreservat med många fornlämningar, bl a den berömda hällristningen Brandskogsskeppet på vandringsavstånd.
Med fältmässig…
utrustning…
beredd.
Ljuvlig picknick med mat från Fjärdhundralands stora skafferi
Med Taffeln i gröngräset. Notera ryggstöden, en väldigt ovanlig finess.
Vi dukade upp på vårt lilla praktiska campingbord med fyra stolar. Ett sånt hade alla bilsemestrande familjer på 60-talet. Ur den praktiska friluftsservisen Taffel plockade vi upp muggar och tallrikar och små burkar med delikatesserna i. Den är designad av Jan Trädgårdh på firman Bernadotte & Björn. Vilken fest, vilken dukning och vilken miljö. Så ska en svemsterlunch spisas i coronatider. Kolla SVT-inslaget om våra kläder och vår utrustning
Härledgården med intressant historia
Torstuna hembygdsförening har normala år många arrangemang här
Inbyggd hundkoja
Irene Flygare
Fin interiör
Gubbarna på ljugarbänken
Ett av våra allra sista stopp på denna fantastiska resa var Härledgården som ligger längs Upplandsleden. Den är hembygdsgård sedan 1951 och i ett väldigt gott, nästan ursprungligt, skick från 1700-talet. Där ser man vad lite fattigdom kan göra för kulturarvet. Gården har aldrig blivit flyttad eller sönderrenoverad och inte har den brunnit heller. Irene Flygare, docent i agrarhistoria berättade om gårdens historia och om den kristna sekt med koppling till gården som kom att emigrera till Illinois i USA. Synd att gården är stängd denna coronasommar. Men det går att parkera där, gå runt och kolla och ha en picknick.
Även Kvekgården nära Örsundsbro och i Kaplansgården i Härkeberga är tyvärr stängda i sommar. Men det kommer väl fler somrar. Och vi kommer gärna tillbaka.
Så bye bye Fjärdhundraland för den här gången. Det har varit otippat bra och givande. Vårt nästa och sista(?) blogginlägg kommer att bli en 10-i-topplista med vad du inte får missa när du kommer hit. Vi ses.
Följ vår kulturella rundtur den fjärde dagen
Har du missat våra tidigare bloggposter från Fjärdhundraland så hittar du dem i Arkivet till höger. Kolla juni 2020.
Följ också Vintagemannen och Vintagemannens mat på Instagram och Facebook.
Detta blogginlägg är ett sponsrat samarbete mellan Vintagemannen och Fjärdhundraland Ekonomisk Förening.
Här kommer det andra inlägget från vår resa i Fjärdhundraland 2020.
Den som förstår charmen hos enebackarnas och lerslätternas, runstenarnas och gråkyrkornas Uppland trivs förträffligt på och omkring de lugna och lagom kuperade vägarna mellan länsväg 262 och riksväg 12. Kombinationerna kan bli många, men mest givande är kanske färden mellan Skattmansölandets skogsbryn och den mjukt formade dalsänkan kring Örsundaån där man tom följer en sjöstrand och vidare längs Vånsjöåsen till Härnevi. (Ur STF Vad ska jag se i Uppland, 1961)
Var det den här rackaren som väckte oss i morse?
Vi bodde på lantgård den första natten. Hur funkar det? Måste man sova på höskullen som Rasmus på luffen? Nix, att bo på Jädra gård är som att bo på hotell men betala för vandrarhem, fast med en levande väckarklocka utanför knuten. Vilken osis att Vintagemannen inte äter ägg till frukost, för färskare än såhär kan det inte bli. Annars är det hästar och dressyr som gäller. Jädra har ett stort stall och ridhus där de håller professionella dressyrutbildningar. Som den erfarne hästkarl Vintagemannen är gick han resolut fram till Zelma, ett erfaret sto på 20 år. Hon hade varit med om värre, det märktes. Lojt log hon mot oss på hästars vis och böjde sig sen ner igen för att äta mer av försommarens friska gräs. Utöver hönsen och hästarna finns naturligtvis en traktor att gosa med. Vintagemannen avböjde en provtur. Han kanske trodde att sportbilskänslan skulle utebli.
.
I gamla Ryttarbostaden finns två fina lägenheter – vi sov på loftet.
Hoppla! lilla gumman.
Kan man åka hit bara för naturen?
Den här dagen ska ägnas åt naturupplevelser i Fjärdhundraland. Men först måste vi proviantera picknickmat till lunchen. Vi slingrade oss fram på småvägar genom det vackra landskapet till Landsberga gård mitt i Örsundaåns breda dalgång. För hundra år sen kunde man fara med båt dit, och sen skeppade de färsk mjölk ända till Stockholm.
.
1800-tal
2020-tal
Landsberga gård är ett ställe med anor. I Vad ska jag se i Uppland (1961) står den omnämnd som kungsgård med koppling till de medeltida ärkebiskoparnas Lagundsberg. Byggnaden som finns där idag blev färdig 1801 som boställe åt översten vid Upplands regemente. Det är ett pampigt hus som gjort för fest. Mitt i det kvadratiska huset ligger en stor balsal med två våningars takhöjd med ljus från en lanternin. Här får man ta i om man ska slå klackarna i taket. 1969 blev Landsberga gård byggnadsminne.
.
Värt en omväg
Halva pannkakssmeten bärgad
Idag är Landsberga en arrendegård i fjärde generationen under Statens Fastighetsverk. 1888 flyttade Henrik Sandqvist in och det är fortfarande familjen som driver. De är specialiserade på ägg och spannmål. Gården har också en stor och fin butik med café. Här säljs lokala hantverks- och matprodukter och närvärpta ägg och eget härmalet mjöl. Jo, de har faktiskt en egen stenkvarn och mal sitt mjöl på gården. Vi passade på att hamstra flera kilo av olika sorter till vårt projekt Vintagemannens mat. Även idag fick vi ryggsäcken fylld med go´saker. Deras specialitet är äggmacka med räkor. Den valde vi.
Du ser Nysätra, Fröslunda, Biskopskulla, Långtora, Simtuna, Fröshult och Torstuna härifrån. Det hörs att det är urgamla namn på socknarna.
Från kullen bakom mangårdsbyggnaden, som troligen varit en tingsplats och offerplats under hednatiden, har man en milsvid utsikt åt alla håll. Man ser sju kyrksocknar härifrån. Det säger inte lite om hur storslaget landskapet i Fjärdhundraland kan vara.
En folkskolelärares demonstrationsobjekt
Målet för vår vandring och lunch var Vånsjöåsens naturreservat. Det ligger längs Upplandsleden, som förresten firar 40-årsjubileum i år. ”Vånsjöåsen är alltför litet känd, men sällan finner man ett åskådligare exempel på en rullstensås och getryggen med sin fasta mark och sin fria utsikt är dessutom en utmärkt rastplats”. Det STF skrev 1961 stämmer fortfarande.
.
Perfekt rastställe
Att vandra på Vånsjöåsens rygg var för Vintagemannen att förflyttas till barndomen. Pappa folkskoleläraren skulle kunna ha gått omkring med lille Ingemar och berättat om istidens rullstensåsar, om järnålderns gravfält eller om backsippor och enebackar. Och om landhöjningen i Uppland som blir speciellt tydlig från åskrönet.
Vi bredde ut vår bilfilt i skuggan av en hög enebuske och njöt dagens matsäck. Sen lade vi oss ner och pustade i värmen. Vintagemannen var vi det här laget ganska varm, för att inte säga svettig, eftersom han dagen till ära iklätt sig en nylonskjorta från 60-talet.
Vi tänkte att vi skulle följa leden norrut en bit, men vi njöt så av picknicken att vi hamnade i tidsnöd och fuskade genom att ta bilen några etapper. Efter 5 km skiftar landskapet karaktär. Det blir både skogigare och backigare och när man kommer upp till Skattmansöådalen finns det tom en slalombacke. Vi fick verkligen lust att vandra en mycket längre sträcka på Upplandsleden, Det gör vi nästa gång vi kommer.
Ytterkvarn i Skattmansöådalen
Roliga runornas rike
Ingen rundresa i Fjärdhundraland utan runstenar. Uppland är runstenarnas hemvist på jorden. Vid Altuna kyrka, nära riksväg 70 mot Sala, finns en sten med en rolig ristning på ena gaveln. Den föreställer guden Tor när han har fångat Midgårdsormen med ett oxhuvud som bete. Han har hammaren beredd för att slå odjuret och tar i så att han trampar foten rakt genom båtens botten. En bild från cartoon-konstens vagga.
Ceylon
Darjeeling
Lapsang
Byns bastu blev tehandel.
Efter runsten kommer te. Det är sedan gammalt. Så det blev ett besök hos Mats & Ylva som bedriver Pekoe tehandel i den fd bybastun alldeles intill den medeltida Österunda kyrka. I det gamla omklädningsrummet har de en liten butik. Nu ska sägas att de säljer via nätet, men den charmiga butiken öppnar de enligt överenskommelse. De hade tröttnat på alla tråkiga tepåsar och blommiga teblandningar och ville dricka te med rena smaker. Så 2009 började de importera ekologiskt te från små producenter. Sånt de själva tycker om och på den vägen är det. Mats säger att det här är te som passar stofiler – var det därför Vintagemannen fick en mysig teprovning i deras trädgård?
Vad säger du Jana, borde vi köpa en raggarbil? Kläder har vi ju redan.
Ett sista stopp gjorde vi innan vi styrde mot övernattning. Någon kilometer från Altuna kyrka hittade vi otippat Jana Hemlin och Essibellas Rockabilly- & Vintageaffär. Hon har hela butiken i en gammal buss, som hon fick på köpet när hon bara ville köpa själva ratten. Nu är en tredjedel av bussen inredd som husvagn och bakre delen som en butik. Sen åker hon och maken runt på veteranbilsfestivaler och säljer kläder som passar till gamla raggarbilar.
Svårt att finna en bekvämare cykling
,
Alla har en egen runsten
Boka ett cykelpaket.
Tillbaka till naturen! Vi måste ju också testa hur det är att cykelsemestra i Fjärdhundraland. Företagarföreningen har ett antal hyrcyklar och de säljer hela cykelpaket. För den som har egna cyklar finns flera turförslag på Fjärdhundralands hemsida. Så vi tog en tur i landskapet runt Härnevi och kan konstatera att det inte är många uppförsbackar i den här delen av landet. De sjuväxlade cyklarna behövde aldrig bekänna färg. Att cykla i sakta mak på slingriga vägar är verkligen ett utmärkt sätt att ta sig runt i Fjärdhundraland.
Vi glampade i brunnen för natten
Vårt slutmål för dagen var övernattning i lyxiga och bekväma tält på Gyllene Brunnens glamping. Gården har sedan många år specialiserat sig på olika event för grupper, men på senare år är det mest stora bröllop som gäller. Den gamla höskullen är en stor festsal och på logen har de nu också inrett en kyrkliknande sal för själva vigslarna också. Romantiskt så det förslår! Synd för dem att bröllops- och konferensbranschen fullständigt har gått i stå nu under coronapandemien. Men kul för oss turister att de inte är fullbokade hela sommaren.
Stora festsalen på höskullen i väntan på nästa bröllopsfest
Här lyxcampade vi. Vi hade fixat middag från Café Samt i Enköping dagen innan. Afrikanskt med mycket grönt och rotfrukter. Ungnsbakat och marinerat med fina kryddblandningar. Fräscht, jättegott och lätt att värma. När man glampar har man tillgång till samma kök och porslin som används vid bröllop. Vi dukade upp en riktig festmåltid alldeles bredvid bubbelpoolen. Sen avslutade vi kvällen med ett glas bubbel i bubblet och såg solen gå ner över fälten. Efter det somnade vi ovaggade i de sköna resårsängarna.
.
Café Samt levererade
Hårt liv i Fjärdhundraland
Dagens rundtur
Har du sett våra två första blogginlägg från vår svemester i Fjärdhundraland? Annars hittar du dem här. Först en helhetsöverblick när vi gled runt. Sen dag 1 med fåglar och vintage i kikarn.
Du kan också följa oss på Instagram och Facebook. Där uppdaterar vi mycket oftare.
Detta blogginlägg är ett sponsrat samarbete mellan Vintagemannen och Fjärdhundraland Ekonomisk Förening.
Idag, den 4 februari 2011, gick jag och VintageQ in i Herr Judits vintageaffär på Sibyllegatan i Stockholm. Som vanligt var vi klädda helt i svart. – Jag gick in med en svart labrador och kom ut med en Gentleman, brukar VintageQ säga. Han som gjort entré i svart dunjacka kom ut ur butiken i en italiensk tweedulster och en grön halsduk samt krönt med en matchande Borsalinohatt på huvudet. Dunjackan låg i kassen. Vintagemannen var född. Det visste han inte den dagen. Men han skulle få se.
Februari 2011
Februari 2021
Första bilden på min nya outfit i februari 2011. Med pälsfoder funkar den fortfarande perfekt kalla vinterdagar.
September 2012
Februari 2021
Redan efter ett år hade jag gått från ett nyvaket intresse för second hand till att bli inriktad på vintage. Och som synes, även om kostymen är utbytt, så håller jag samma stil än idag. Kostymen till vänster var lite för tajt så den har jag sålt, men den högra, som jag har idag, räknar jag till mina bästa fynd. Den köpte jag redan 2013 på en loppis för 125 kr. Borsalinohatten är still going strong.
4 feb – vintage jubilee day
Den här fräna kalendern har jag fått i gåva av vännerna på Vintagevinden. Den hänger i vår hall som en påminnelse om att Vintagemannen måste hålla stilen varje dag.
Tänk vad man kunde hitta för 400 spänn 2011
I februari 2011 var Vintagemannen en lagom tjock man i sina bästa år. Han vägde 98-100 kg. I den storleken, typ XXXL eller 56-58, finns det inga snygga kläder att hitta på second hand. Så det var bara att gå ner i vikt till en XL eller 52:a. Ett år senare var det fixat. Men ulstern hade blivit på tok för stor. Några år senare ärvde jag en trenchcoat med pälsfoder av min svärfar. Jag gjorde mig av med själva rocken, men behöll fodret och gick med det till en körsnär. Han anpassade pälsen och sydde in fodret i min ulster. Och vips passar den utmärkt igen. Ett perfekt plagg den här vintern.
Lagom 2011
För stor 2012
Perfekt 2021
Svärfars gamla pälsfoder fyllde ut hela skillnaden
Tack för att du följer Vintagemannen. Kanske också Vintagemannens mat och min fru VintageQvinnan. Utan hennes och er support hade jag inte varit där jag är idag. Vintagemannen passerade i dagarna 9.000 följare på Instagram. Vem kunde ha anat det 2011. Inte jag i alla fall.
Nej, nu måste jag ge mig ut och vara hjälpreda i köket. Idag har vi chefen på middag. Gissa vem det är. Svaret kommer i en ny bloggpost om några dagar. Vi ses.
Utflykter har blivit en av Vintagemannens specialare, och det har bara ökat nu i Corona-tider. Vi har i många år åkt ”gamla vägen” till sommarstället och gjort vad vi kan för att undvika vägkrogar och rastplatser. Denna speciella vår och sommar har vi ”ätit ute” i stort sett varje vecka, ofta flera gånger. Det handlar inte bara om att intaga föda utomhus när man man behöver vätska och näring, utan det gäller att göra matrasten till en liten fest. Vi anstränger oss både med maten och utrustningen för att göra det extra festligt. Här kan du läsa våra bästa tips.
Dom kunde duka upp ute förr. Ur tidskriften Textilbranschen(!) på 1960-talet.
VAd är en bra picknick? Hur kan man variera fika och macka?
Om fantasin lätt tryter när man ska laga middag hemma, så gäller det i ännu högre grad när det gäller utflyktsmat. 1940 kom boken Matsäck ut på KF Förlag. Förordet börjar såhär ”För alla dem, som dagligen eller då och då måste p a c k a matsäck, vill denna bok vara en hjälp. Men främst är den dock skriven med tanke på dem som skola ä t a matsäcksmaten”. Det är svårare att få matsäcksmaten omväxlande och aptitlig, än att åstadkomma detta med mat som man har lagat till just innan den ska serveras.
Så hur har Vintagemannens mat gjort denna vår? Jo, vi har hämtat inspiration från kristidslitteraturen på 1940-talet.
Mattermosen har kommit till användning. Kristidens soppor har lagats och hällts i mattermosen. Den soppa som blivit över från middagen har åkt i termosen och vips har halva matsäcken varit klar.
Vi har inte enbart packat huvudrätt, utan även tagit med en liten efterrätt i form av småkakor, pudding, citronsoppa, nyponsoppa & biskvier e dyl.
Picknickmaten har tagits med som komponenter, så att var och en har fått breda sin egen favoritsmörgås utifrån olika pålägg och tillbehör. Fördelarna är många – mackorna blir fräscha och nybredda, inga torra kanter eller slafsiga brödskivor. Scones med rört smör, olika marmelader och grönmögelost är t ex utmärkt komponentmat att ta med på picknick. Varför inte arrangera ett afternoon tea?
Strimlad vitkål, rädisor, smörgåskrasse och hackad gräslök har blivit nya utflyktsfavoriter. De ger smak, konsistens och fräschör till de tråkigaste mackor. Lägg dem i en separat matlåda och toppa på plats.
Potkäs eller annan påbredningspasta är smaskens. I Stora Kokbokens kristidsnyckel finns recept. Piroger är en annan höjdare på picknick. All-in-one som bara behöver kompletteras med lite grönsaker eller vitkål.
I en mattermos kan man ta med varma rester från gårdagens middag. En matig soppa t ex.
Fikabröd
Komplettera med ägg och frukt
Bönpasta och nyponsoppa.
En picknickbuffe där var och en kan välja
Mat och mackor kan varieras i det oändliga.
Fånga maten på plats
Ibland har man sån tur att man reser i en matprovins där det finns massor av lokala producenter med små gårdsbutiker och man kan lätt plocka ihop en jättegod picknick. I Skåne naturligtvis, men senast vi gjorde så var i Fjärdhundraland. Då räcker det att ha picknick-utrustningen i bilen. Och så ber man att få termosen fylld där man övernattat eller på ett fik.
Lokala delikatesser från Fjärdhundraland: bröd, ost, chark och grönsaker
Med rätt grejer blir Din picknick en fest
Nu till själva utrustningen. Det är ju lite avgörande om man måste bära på hela sitt kök och käk under en lång vandring eller om det bara är att lyfta ut hela kalaset ur bilens baklucka, eller ur cykelväskorna.
Ryggsäckspackningen innehåller det minimala: kåsor/muggar, assietter (lock till matlåda kan användas), termos/mat-termos, matlådor, flaskor för kall dryck, campingbestick, armékniv, servetter, sittlappar och flera påsar för att lägga sopor och smutsiga husgeråd i.
Bilpackningen kan svälla ut och innehålla både lite lyxigare och mer skrymmande utrustning som filt, kuddar, campingbord, stolar, duk, linneservetter, glas, brödburk, porslin, silverbestick, mm. Då kan man packa i korgar istället. Lite stämningsskapande musik ur en transistorradio förgyller matrasten. Alternativet är en mobil och en bluetooth-högtalare. Och en för situationen lämplig spellista.
Det finns en smart liten rutig box från bilsemesterns glansdagar där man på små assietter kan stoppa in sina mackor med ägg och ansjovis eller köttbullar.
Ett bra campingbord har fyra stolar. Lyxvarianten har ryggstöd på två av dem. Leta efter ett sådant. Och en matchande bilfilt har väl alla liggandes i bilen?
Ha gärna en extra bekväm campingstol med i bagaget. Kudden eller picknickmaten ryms inuti.En annan praktisk rullbar och bärbar picknickstol köpt på Designtorget.
(Ska du ut på långvandring eller camping tillkommer ju Trangiakök, T-sprit och sånt också, men det ligger utanför dagens ämne – picknick.)
Får jag presentera några av våra favoritutensilier:
4 glas praktiskt stapelbara
Godare kaffe i äkta porslin
Vinet blir godare i glas
Visst är det roligare med äkta hantverk och väldesignad utflyktsutrustning
För kall dryck föredrar vi riktiga glas. Vi förvarar dem i stöttåliga rör eller i gamla fodral till teleobjektiv. För varm dryck har vi antingen våra samiska kåsor eller ett litet plastset. Eller riktigt porslin om det funkar.
Plåt är snyggare än plast
Den nödvändiga kniven med plastlocket son skärbräda
Locket blir assiett
Täta plastburkar är praktiska, javisst, men matlådor i aluminium är vackrare i naturen och man kan använda locket som assiett. Vi har en gammal plåtburk till kakor men en näverdosa hade varit ännu finare.
Tråkigt okrossbara
Vackrare vardagsvara
Kokhett
Välj passande bestickstil
Vi vet att glastermosar kan gå sönder. Men det kan vara värt att ta risken för att få en finare picknickdukning. Och glöm inte att införskaffa en mat-termos med bred öppning.
Taffel är det idealiska biltillbehöret
En mycket praktisk picknickartikel är det campingset ”Taffel” som Jan Trädgårdh (och inte Sigvard Bernadotte som alla skriver) har designat för Husqvarna Borstfabrik 1959. Det är helt i plast och fungerar därför även för kladdiga tallrikar med matrester. Diska kan man göra när man kommer hem. Fast locket till hinken är faktiskt en diskbalja och själva hinken ett ämbar för vatten – genialt!
En komplett Taffel ska innehålla 4 tallrikar, 4 muggar, 2 termosar, 2 stora burkar & 2 små burkar samt hink och lock. Här saknas en termos.En Taffel-lunch vid vägkanten. Vår ”favoritvägkrog” längs E4:an är Stava norr om Gränna.
Vi har även prövat såna där eleganta campingväskor i rotting med vackert bomullstyg och läderremmar för tallrikar och bestick. Odugliga! Vem vill packa ner kladdiga tallrikar där? Nej, då måste man diska rent på platsen eller lämna hela rasket till tjänstefolket och snabbt fara vidare.
Fint före – men hur ser det ut efter?
Vi avslutar dagens blogg med lite inspiration. Såhär blir det när vi tar i ordentligt, när kläder, fordon, utrustning och mat blir en helhet. Så ser det dock inte ut varje vecka även om det kan verka så.
Lyxpicknick i slottsträdgård
Sommaren 2017 var det jazzpicknick i tjugotalsstil vid Kronovall, Åkessons vinslott på Österlen. Regnet öste ner, men vad gjorde det, vi fick lufta vår mest galanta picknickutstyrsel.
Väskan fick bli bord
Tja, vad gör man?
Engelsk pläter väger lite men glittrar som silver. Och är oändligt mycket billigare.
Femtiotalsfika på brösarps station
Foto Lovisa Olsson
Med hembakt kaffebröd och äkta porslin vid Österlentåget
Så ge dig ut i naturen med matsäckskorgen full. Det smakar alltid bra att äta ute.
Vaxholm växte fram som badort med badhus, societetshus och societetspark vid Norr(bergs)hamnen. Gatan som leder dit heter fortfarande Badhusgatan. Man byggde ett kallbadhus redan 1851, ett varmbadhus några år senare samt utökade med ett kombinerat salt- malt- ång- och gyttjebad. Damerna fick sitt eget bad 1893.
1869 började de propellerdrivna skärgårdsbåtarna trafikera Vaxholm från Stockholm, vilket innebar ett stort uppsving för den lilla garnisonsstaden. Det nuvarande Waxholms hotell är också en rest av det glassiga badortslivet då det byggdes 1903 på en gammal värdshus- och hotelltomt.
Så här såg hotellet ut 1918. Jugendbyggnaden med sin veranda har en särskild betydelse för VintageQ eftersom det var där hennes föräldrar träffades 1946.
Gamla badhuset & societetshuset
Nya södra badhuset
Det gamla badhuset revs en bit in på 1900-talet och ett nytt byggdes vid Västerhamnen på sydsidan istället, utanför nuvarande Gästhamnen. Man ville flytta bad- och nöjesliv från den norra sidan till Hotellsidan. Men det blev ingen succé. Det nya Badhuset revs 1953 efter en lång tids förfall.
Nånstans utanför den här udden vid västerhamnen låg det nya badhuset
Det tjusiga Societetshuset står glädjande nog kvar
Vi hittade inga rester av några badhus. Men det gamla fina societetshuset står kvar längst ut i Norrbergshamnen. Idag är det privata bostäder, men exteriören med sina stora glasverandor mot havet ger oss i alla fall en aning om det tjusiga societetsliv som levts där en gång. Och många av stadens gamla sommarvillor har sina rötter i badlivet.
Societetshuset…
med societetsparken…
och det mondäna livet
Societetshuset fotograferat från bryggan där det gamla badhuset låg
Det blev en kort promenad i Vaxholm och en svalkande glass på Rådhustorget. Synd att Hembygdsgården var stängd. Där hade vi nog kunnat få reda på mer. Det får vi göra nästa gång.
Vaxholm är mysigt att vandra i även om spåren efter badorten är få.
Sådärja, vi har kartlagt bad- och kurortslivet i Södertälje, Saltsjöbaden och nu Vaxholm och bloggat om detta. Klicka på länkarna ifall du missat något. Återstår då bara Dalarö av Stockholmsområdets gamla badorter. Men enligt kommunens egna skrifter finns inga spår kvar av varken bad, societetshus eller badhotell. Bara några pampiga sommarvillor. Så badorten Dalarö får du läsa om på andra ställen.
Vi får se till vårda de kallbadhus som vi har kvar. Bästa sättet är att bada i dem.
Och letar du kallbadhus längs den svenska ostkusten så kan vi tipsa om att det finns ett pyttelitet kvar i Fredhäll i Stockholm från 1922. Hur det ska gå med Liljeholmsbadet från 1930 är ännu en olöst gåta. Det står och förfaller sedan 2018 i väntan på nytt bygglov och ny ägare. Däremot finns ett nybyggt badhus i Borgholm på Öland från 2003. Det har ersatt de gamla som legat där sedan 1882, men som hav och stormar fördärvat flera gånger. Och så har vi ju kungahusets eget privata kallbadhus på Drottningholm från 1792 förstås, Sveriges äldsta. Hur du trixar dig in för att bada där vet du nog bäst själv.
Här på Ribban i Malmö händer det att vi vinterbadar.
På Västkusten finns det som tur är några fler kallbadhus kvar, Ribersborg i Malmö t ex. Men det är en helt annan historia. Kanske kan det bli en uppföljare nån annan gång.
Vi ses. Simma lugnt så länge. Gärna i ett kallbadhus.
Saltsjöbaden är fortfarande en fungerande bad- & kurort. Här finns två kallbadhus, ett flott hotell, tennisbanor, en gammal kuranstalt och en massa flådiga villor. I vårt ivriga sökande efter bad- och kurorter nära Stockholm utifrån gamla guideböcker har vi nu insett att det bara är Saltsjöbaden som har något som liknar en badort kvar att visa upp. Det lilla vi fann i Södertälje har vi redan skrivit en blogg om, där Torpa Pensionat är ett underbart undantag.
Den 1 juli 1893 stod hela projektet ”bada i saltsjön” klart. Elektrisk järnväg var framdragen, ett ståtligt Grand Hotel var invigt av konung Oscar II med hela den kungliga flottan ute på redden. Restaurangholmen med Grand Restaurant och de första pampiga villorna var byggda. De båda badhusen på badholmen och tennisbanorna uppfördes något år senare. Ett helt sommarparadis 30 minuter från hufvudstaden alltså. Nu fick Södertälje konkurrens.
K.A. Wallenbergs vision om ett Monte Carlo utanför Stockholm fick verkligen genomslag. Grand Hotel Saltsjöbaden blev kronjuvelen, även om vi tror att infrastrukturprojektet som elektrisk järnväg, ångbåtsbrygga och elektrisk belysningsstation med ångturbiner kanske var ännu viktigare för framgången.
Hotellet, liksom restaurangen på holmen, är ritade av av arkitekten Erik Josephson. Det byggdes som ett slott ut mot Baggensfjärden med 100 rum där många hade egen veranda ut mot havet. De sanitära anordningarna var förstklassiga med bad och dusch och kakelugn i varje rum. Det fanns till och med Rikstelefon på rummen. Självklart fanns salon, läsrum, billiard, rökrum och galanta salar därinne och utmärkta planer för lawntennis och krocket därute. Men det fanns ingen restaurang!
Franska matsalen
Numera har restauranger och verandor lagts till i flera omgångar.
Gästerna var tvungna att gå två hundra meter upp till Grand Restaurant Saltsjöbaden ute på Restaurangholmen. Det var en första klassens lyxrestaurang med utsikt åt alla håll. Den skulle man vilja uppleva igen, men tyvärr brann den ned 1968.
Halvvägs, innan bron, passerade hotellgästerna Vattenkiosken och kunde där styrka sig med både ”artificiella som naturliga mineralvatten”. Kiosken är idag är ett gym.
Det var naturligtvis en brist att hotellet saknade en riktig restaurang, Det blev för obekvämt för gästerna, så bara tre år senare hade man byggt till en restaurang i själva hotellet. Sen dess är den påbyggd flera gånger om.
Badhusen flyttade från Badholmen
Den första badholmen, som hade både ett kallbadhus för damer och ett för herrar, låg lite till höger i viken sett från hotellterassen, alldeles vid tennisbanorna. En gammal hängbro och några fundament finns fortfarande kvar på ön.
De första badhusen på Badholmen
Bron är original
Trevlig fikaplats på holmen
Fundament till dambadet
Utsikt mot de två nya badhusen på Restaurangholmen
Men på 1920-talet ansågs de så föråldrade att man började planera för badhus på Restaurangholmen istället. Där låg ju redan ett sommarhotell och en bra restaurang. Det gamla herrbadet blev flyttat och iordningställdes till det dambad som fortfarande står där. Torben Grut, han som ritat Stockholms Stadion, fick uppdraget att rita ett nytt herrbadhus som också skulle fungera som simstadion. Det hela stod klart 1925. Mellan de båda badhusen finns fortfarande en liten konstgjord sandstrand för gemensamhetsbad.
Mellanbadet har en trevlig liten bryggrestaurang
Kallbadhusen har haft det besvärligt sedan charterresorna mot södern började ta fart på 1950- och 60-talen. De har varit rivningshotade flera gånger men efter att eldsjälar först räddade badhusen och sedan efter en uppgörelse med JM, som fick rätt att bygga bostäder där restaurangen och sommarhotellet legat, så har badhusen återställts till forna glans. Baden ägs och förvaltas idag av Föreningen Saltsjöbadens Friluftsbad. Herravdelningen var i stort sett folktom den varma julidag vi var där, så vi hoppas att det finns tillräckligt många entusiaster kvar i Saltis som håller verksamheten och anläggningen vid liv. Det finns inte många kallbadhus kvar i Sverige.
Man kan fortfarande äta på Restaurangholmen. På en brygga inåt viken ligger Holmens Kök & Bar och gonar sig i kvällssolen. Men även Saltsjöbadens Friluftsbad har en liten restaurang på sin brygga. Gissa vilken vi valde. Vi tyckte att det var viktigast att lägga våra pengar på en lunch ute på badet. De behöver nog alla intäkter de kan få. Vår rimmade lax smakade utmärkt.
En kurort ska ha en riktig kuranstalt
Tänk att Saltsjöbadens Sjukhus ändå fortfarande finns kvar i någon form. Allt har inte blivit lägenheter och verksamheterna har skiftat under åren. Det började 1903 som Saltsjöbadens Badanstalt – ett kurhotell och vilohem.
”Fullständig anstalt för de fysikaliska behandlingsmetoderna i alla kalla och varma badformer, lokal hetluftbehandling, luft- och solbad, gymnastik, elektricitet, mm.” Så lockade man både friska gäster och konvalescenter till det behagliga klimatet och friska havsluften på sommaren. Och på vintern var det uppfriskande natur och stillhet som skulle locka ”nervösa och av sömnlöshet lidande personer”.
1937 blev det bara badhotell och 1957 köpte landstinget alltihop och det blev sjukhus på riktigt. Nu är det nån slags blandform av vård och BRF Badhotellets lägenheter. Vardaga driver ett vård- & omsorgsboende för äldre och här finns klinik för plastikkirurgi också. Själva byggnaden har många likheter både med hotellet och den brunna restaurangen. Läs; samme arkitekt Josephson. Mycket slottslikt alltså.
Sveriges svar på Holmenkollen
Saltsjöbaden var förresten också ett vinterparadis för skridskoåkare, kälkåkare, skidlöpare och inte minst backhoppare. När isarna bar, på den här tiden fanns det snö och is på våra breddgrader, kunde man också skridskosegla eller vina fram med isjakt.
För en modern sommarbesökare är det svårt att tänka sig Saltsjöbaden som Sveriges svar på Holmenkollen för 125 år sedan. Här fanns en hel vinterstadion där det hölls internationella vinterspel. En hoppbacke byggdes redan 1895 och en kälkbana anlades på berget på andra sidan Neglingeviken. Den startade vid Villa Baggås på Ekorrbacken och gick i mål ända nere i hotellviken. Vad kul det låter. Senare har det även funnits en bob- och rodelbana här. Och det finns fortfarande en slalombacke med ett par olika nedfarter med skidlift och snökanoner. Vi får hoppas på att den globala uppvärmningen tvärvänder så att nån kan bygga en hoppbacke igen.
Det finns inte mycket kvar av den gamla Vinterstadion. Och slalomklubben längtar efter snö.
Gå runt och kolla alla figurerna på flaggstångsfötterna ute på Grand Hotels terrass. Då ser du vilka sporter som gällde här.
Grosshandlarvillorna låg tätt
Även om många av badortens märkesbyggnader fortfarande finns kvar i någon form så är det ändå alla de pampiga privatvillorna som allra mest minner om Saltsjöbadens succé som sommarparadis vid förra sekelskiftet. I den första stadsplanen av arkitekten Hugo Rahm var det 120 stora villatomter inritade. Vintagemannens favoritstadsplanerare Per Olof Hallman kompletterade den 1912. Av det sjuttiotal villor som byggdes mellan 1891 och 1896 existerar idag ett tjugotal. Sedan dess har det byggts och förtätats till den burgna villastad som Saltis är idag.
Villa Lugnet låg granne med hotellet på första parkett. Ritad av Ferdinand Boberg 1893. Kallas numera Grünevaldvillan sedan den berömde konstnären köpt den 1936.
Vår Gård
Oscar IIs badkar
Vårgård var från början två hus på udden högst upp som bröderna Thiel lät bygga. Senare köpte KF hela området och skapade Vår Gård av John Bernströms villa Skärtofta. Holmen utanför var Oscar IIs egen hemliga badö. Vi kan i fantasin se hur han lögar sig i badkaret av sten.
De tjusiga Sjuvillorna från 1896-97 i Schweizeristil på Ringvägen ligger längs infarten till järnvägsstationen och hotellet. Från början exklusiva privatvillor och senare KFs personalbostäder. Nu är de privatvillor igen och en BRF.
En av sveriges märkvärdigaste kyrkor
Är man i Saltsjöbaden får man inte missa att besöka Uppenbarelsekyrkan – Ferdinand Bobergs multikonstverk – en av Sveriges mest enastående byggnader. En makalös interiör smyckad av några av våra främsta konstnärer. Hela härligheten betalades av Knut och Alice Wallenberg som skänkte kyrkan till Saltsjöbadens församling på hans 60-årsdag 1913. Sen såg de också till att få ett eget gravkor framme till höger i kyrkan – precis som forna tiders stormän.
Wallenbergs eget gravkor
Högaltaret
Korkupolen
Förr kunde man ta ångbåt från Saltsjöbaden till olika ställen i skärgården som Dalarö och Gustavsberg. Frågan är om man kunde åka ända till Vaxholm. Det gjorde i alla fall vi för att där söka efter fler rester av badorter i den stockholmska skärgårdsidyllen. Fast vi tog bilen. Men det är ett ämne för en ny historia.
Som den minnesgoda bloggläsaren kommer ihåg for vi i februari – mars runt och bloggade med Ellen Rydelius guidebok ”Stockholm på 8 dagar”. Boken kom ut lagom till Stockholmsutställningen sommaren 1930, så Ellen föreslår även några fina utflykter till Drottningholm, Gustavsberg och så Saltsjöbaden. I vintras hoppade vi över dem, men nu har vi besökt Saltsjöbaden, så detta är det tionde inlägget i sviten ”Stockholm på 8 dagar”.
Följ Vintagemannen på hans och VintageQs äventyr på Facebook och Instagram. Där hittar du mycket mer.
Inte kunde vi ana vad som komma skulle när vi började blogga om vår staycation i Stockholm i februari. Då var coronavirus nånting långt borta i Asien och vi planerade för att åka på tågluff i Östeuropa i maj. Men eftersom vi tycker att det är så givande att resa med gamla guideböcker så beställde vi den 10 februari från Stadsbiblioteket boken ”Stockholm på 8 dagar” av vår favoritguide Ellen Rydelius. Boken kom ut lagom till Stockholmsutställningen 1930. Här skulle vandras i hennes fotspår. Och medan vi gjorde det så kröp det otäcka viruset allt närmare. Termen Covid-19 var ännu inte känd. I de första inläggen syns ingen oro, men i de sista inläggen verkar vi förstå att vi ska akta oss. Så lägg till handtvätt och social distansering, sen är det bara att köra.
Våra blogginlägg är fortfarande intressant läsning för alla som svemestrar eller bor i Stockholm denna sommar. En perfekt stockholmsguide, om vi får säga det själva. Kolla alla de nio fullmatade inläggen här nedan. Du kan i stort sett läsa dem i vilken ordning du vill. Klicka på de röda rubrikerna. Försök överse med alla vinterbilder.
Akta dig för dessa bussresor. Det är så många faktafel i hörlurarna. Den 1 mars gjorde vi vår egen Hop-on med vanliga SL-bussar istället. I dagsläget ska du inte åka buss om det inte är en nödvändig resa, men det går utmärkt att promenera och dela upp i etapper.
En sak har i alla fall förändrats på 90 år – våra shoppingvanor.
Din hjälp i planeringen
Som sagt, välj vilken ingång du vill till vår Stockholmsguide. Du kan läsa på i förväg för att planera en vecka i huvudstaden, eller du kan läsa korta avsnitt i mobilen eller läsplattan under turen sittande på en bekväm parkbänk eller någon glest möblerad uteservering.
Ha det så kul i Stockholm! Men kom ihåg; stanna hemma om du är sjuk.
Vintagemannen 