Repris från hemester 2020: Med fåglar och vintage i kikar´n gav vi oss iväg

Vi fick en verklig rivstart i Fjärdhundraland; först en av Sveriges finaste fågellokaler, sen fick vi låna en Volvo P1800 och så avslutade vi dagen i en vintagebutik i världsklass. Hör här.

Vi hör till dem som gärna kör ”gamla vägen”. Det är trevligare att glida fram i sakta mak på krokiga små vägar än brumma fram i omänsklig fart på motorvägen. Från Stockholmshållet kan du svänga av på gamla Riks 13 vid Bålsta. Dit tar det inte ens en timme. Det första du då möter i Fjärdhundraland är Upplands minsta kyrka, Yttergran. Den är från 1100-talet och så liten att en normalstor kista inte får plats i koret.

Med en rulle Agfacolor och en mockajacka är en resebloggare beredd på allt.

Gå ut och ät. Köp din matsäck.

Det finns många små idylliska butiker och caféer i Fjärdhundraland, Sussis t ex.
.

Lagom på vägen till förmiddagens utflyksmål, Hjälstavikens naturreservat, stannar vi på Sussis Gårdsbageri för att proviantera. Picknicklunch är ett bra sätt att undvika trängsel i dessa tider. Sussies bröd & kakor är kända över hela Fjärdhundraland, och det förstår vi. Utbudet passar en vintageman, det är surdegsbröd, knäckebröd och så ”äldre sorters kakor” som rulltårtor och småkakor. Sussie har bakat i hela sitt liv, som barn tillsammans med mamma & farmor och senare i livet på flotta kursgårdar. 2011 öppnade hon eget bageri hemma på gården och 2018 ett café i några av husen. Vi fyllde ryggsäcken med mackor och andra godsaker och fick termosen fylld med kaffe.

Vem skjuter svanar här?

En jättefint rastställe, inte bara för fågelskådare

I vår guidebok Vad ska man se i Uppland från 1961 står det att: ”Hjälstaviken är en fågellokal i rang med Tåkern”. Naturreservatet har mycket att erbjuda, både för erfarna ornitologer och för en Vintageman som på amatörers vis delar in fåglar i tre kategorier; rovfåglar, sjöfåglar och pippifåglar. Vår guide, den erfarne ornitologen Mats Brisegård, som känner Hjälstaviken som sin egen ficka, bjöd oss amatörer på en ljuvlig naturvandring i det fina försommarvädret.

Hjälstaviken ligger nära Ekolsunds slott. Gustav III besökte ofta Ekolsund. För honom var det en fridens ort, där han kopplade av med en liten utvald hovkrets. I naturreservatet ligger hans favoritställe för brunch, Parnassen. Den är egentligen en jaktpark från 1600-talet anlagd enligt fransk modell, med nio siktgator som strålar ut från en mittpunkt med utsikt över sjön. Om skytten stod på kullen i mitten var det garanterat träff när drevkarlarna föst fram viltet. Gick det inte på första försöket så fanns det ytterligare åtta gator att skjuta i. En annan kung, Oscar II, brukade jaga knölsvan från en flatbottnad eka ute i viken. Ett privilegium som bara kungen hade.

Här stod jägarna och kunde skjuta ner i siktgatorna.
Blandad natur att vandra i: ädellövskog, barrskog, ängar och vass. Mycket vass. Bara 8 km runt hela sjön.

Hjälstavikens naturreservat är väl anpassat för turister. Det finns skyltar, fågeltorn och en lång spång genom vassen för att man ska komma fåglarna nära. Men som Vintagemannen alltid har sagt; fåglar ska man lära sig med öronen, inte med ögonen. Det är fantastiskt att gå där med en expert som hela tiden säger; Hör ni, en sävsångare, och där en rörsångare. Det är ju lite svårt att upptäcka de små kamouflagefärgade fåglarna ute bland vasstråna.

.

Längst ute på spången finns ett gömsle under tak där du kan hänga med din kikare eller teleobjektiv för att ”skjuta” egna svanar, tranor, gäss, tärnor eller sångare, allt medan den bruna kärrhöken svävar över ditt huvud. Trodde du att det bara är Hornborgasjön som bjuder på ett skådespel med tusentals rastande fåglar? Då har du fel. I Hjälstaviken stannar både tusentals tranor och ännu fler gäss.

.

Bästa stället att parkera är vid Parnassen, men om du enbart är ute efter ett bra picknickställe så parkera vid Jungfrulunden och gå en liten promenad upp på Kvarnbergets topp. Därifrån har man en vidunderlig utsikt, ända till Enköping faktiskt. Vi satte oss ner och åt vår picknick på berget. En sällsynt bra plats för en lunch. Och så ett sista tips – glöm inte kikaren!

Enköping -närmare kommer du aldrig

Efter lunchen styrde vi mot Enköping – Sveriges närmaste stad. Inom en radie av 12 mil bor nästan en tredjedel av Sveriges befolkning. Det var i Enköping vi fick låna en Volvo P1800 av en annan Mats. Så generöst och modigt att låna ut sin raritet. Vintagemannen försäkrade att han är bättre på bilkörning än på fåglar. Får man låna en så tjusig bil gäller det att vara ståndsmässigt klädd – så vi bytte mockajackorna mot kavajer.

Ska sanningen fram är det bara en Volvo Amazon i frän kostym. Ingen sportbil direkt.
Sportkänsla. Med spaken till höger lägger man i överväxeln. Den behövs på landsväg.

Under 1400-1500 talet var Enköping en viktig handelsstad. Mycket av den staden har brunnit upp – senast det brann rejält var 1799. Under 1800-talet blev staden känd som Pepparrotsstaden eftersom den var en av de städer i Sverige där man odlade mycket pepparrot. Nu är Enköping parkernas stad. I staden finns 17 idéträdgårdar, till glädje för varenda villaägare, sommarstugeägare och balkongodlare som vill inspireras för att sedan susa runt mellan handelsträdgårdarna i Fjärdhundraland och förverkliga sitt trädgårdsprojekt. Turistbyrån i stan brukar ha guidade turer runt trädgårdarna, men i år är de pga Corona inställda. Vi hoppas på ändring.

Trädgård, pepparot samt café

Mitt emot turistbyrån ligger två små pittoreska hus. Ett av dem var tidigare tingshus i Torstuna, men flyttades till Enköping efter branden 1799 för att bli bostadshus.

I det ena huserar Pepparotsstadens trädgård och hantverk som saluför trädgårdsprylar, växter och hantverk. Den drivs av Lena Månsson och Elisabet Lind. Lena var med och startade trädgårdsmästarutbildningen i Enköping och Elisabet har guidat besökare i Enköpings parker i över 20 år. Butiken är värd ett besök och om man hör med dem kanske de kan ordna egna trädgårdsvandringar i sommar.

I det andra huset finns Café Samt. Där fikade vi. Lia som driver Samt har en väl genomtänkt matfilosofi och allt är lagat från grunden. Vintagemannen har bara ett ord; smaskens! På ovanvåningen driver hennes man Tommy musikaffär full med akustiska gitarrer. Innan vi lämnade cafét kom vi överens om att vi skulle komma tillbaka dagen efter och få en liten middagslåda med oss.

Vintage tur och retur

VintageQs byxor från Hettemarks guldålder har hittat hem igen.

För en vintageintresserad dam är Hettemarks ett känt varumärke. Här syddes kappor och damkonfektion ända till 1985. En ny modern fabrik byggdes 1944, men nu är den kraftigt ombyggd till bostäder. Vi avsatte definitivt för lite tid i Enköping så vi kommer snart tillbaka.

.

Tag din stol och gå

Ut på vägen igen, västerut förbi Hummelsta, och nästan vid gränsen mot Västmanland ligger Broby gård. Vill du äta eller fika och sen köpa med dig den antika stolen du sitter på är det här du ska rasta. Du kan förresten köpa med dig hela bordet, tallrikarna och glasen också. Eller några andra av alla de prylar som de säljer inne i den gamla ladugårdslängan.

.

Vintagemannens hovleverantör

Dag 1 avslutades på ett av Vintagemannens favoritställen – Lata Pigans vintagebutik i Vela. Den är en av de bästa i hela Sverige, ren världsklass. Maggan som driver stället är gammal ”textilare” från Konstfack. Hon har hållit på länge och har med expertögon köpt på sig en fruktansvärd massa vintagekläder från alla årtionden. Inte undra på att rekvisitörer från filmbolagen åker hit och köper på sig inför nästa säsong av Vår tid är nu, eller vad det kan vara.

.

Gissa om vi hittade nåt den här gången. Jo, lite smått och gott; en skräddarsydd kostym, ett par golfbyxor, två par dambyxor, en sportjacka, en toppluva, ett par vantar, flera skjortor, en tweedkavaj samt en färgglad sextiotalstermos.

.

Lika imponerande är hennes lager av tyger från 1900-talet. Säger dig namn som Viola Gråsten, Sven Fristedt, Elsa Gullberg, Vicke Lindstrand, Stig Lindberg, Verner Panton, Marjatta Metervaara, något så förstår du. Till Maggan kommer utställare från hela landet för att låna eller köpa tyger.

I smedjan finns det gott om plats för fem sömmerskor åt gången

Bara 3 km fågelvägen från Lata Pigan ligger Teda Art Project . Här kan du förverkliga din dröm och sy en 50-talsklänning, eller en i 70-tals modell, eller pröva på en remake med Eva Karlsson som handfast stöd. Klänningssmide kallar hon det, eftersom hon håller på i sin fars gamla smedja. Så vill du inte susa runt på vägarna i Fjärdhundraland så åk på ett corona-säkrat 2-dagars kollo med dina bästa vänner.

Om du inte redan har ”det där tyget” så åk först till Lata Pigan och köp ett fräsigt tyg.

Den första dagens kväll avlutades med en utsökt middag hemma hos Lata Pigan och sen körde vi direkt till vårt första boende – hästgården Jädra Gård alldeles norr om Enköping. Där fick Vintagemannen gosa med en häst, gamla Zelma som är 20 år och stallets Grand Old Lady. Men mer om det i nästa bloggpost.

God natt.

Om du vill fara i våra hjulspår i Fjärdhundraland

Har du läst vår första bloggpost om Fjärdhundraland? Där får du en överblick.

Detta blogginlägg är ett sponsrat samarbete mellan Vintagemannen och Fjärdhundraland Ekonomisk Förening.

Favorit i repris: Där kyrkorummen blir seriemagasin

Ett reportage från Fjärdhundraland vid denna tid 2020. Aktuellt idag också.

Idag är det dags för stora kyrkoturen. Fjärdhundralands största kulturhistoriska sevärdhet är trots allt alla medeltida kyrkor som fortfarande nästan ser ut som de gjorde på 1400-talet. Vi ska hinna med minst fem stycken och dessutom en fin bygdegård innan dagen och den här svemestern är över. Vi har läst på ordentligt, bl.a. i Allhems pampiga bildverk Uppland från 1964 och STFs böcker.

Bibelns berättelse on Jona i valfiskens buk i Härkeberga (ur STFs Årsbok 1935)
Nycklamakten

Tack Gudmund Frenskar, kyrkomusiker i Fjärdhundra, för att du följde med oss hela dagen och ordnade med kyrknycklar och spelade fin musik på orglarna. Tack också för att du anslöt i 60-talsmässig klädsel.

Fuga av Dieterich Buxtehude (1637 – 1707)

På Wik blev vi intervjuade i Radio Upplands morgonprogram om vår svemester i Fjärdhundraland. Så det var bara att stiga upp med tuppen. Vilken tur att vi sovit så furstligt den natten. Du kan lyssna på inslaget här.

Wik gick i arv i 600 år, sen…

Wiks slott har legat där vid en vik i Mälaren sedan 1200-talet. Gustav Vasa belägrade slottet i ett helt år 1521 utan att lyckas inta det. Det nuvarande utseendet är ganska modernt, dvs från 1600-tal och 1850-tal. Efter att slottet gått i arv i 24 generationer och alla adelsätter flyttat ut såldes det 1912 till bankiren Alfred Berg. Senare köptes det av Uppsala Läns Landsting som bedrivit folkhögskoleverksamhet här sedan 1925.

Riddarsalen. Snacka om klassrumsmiljö.

På senare år har man också fräschat upp delar av anläggningen till ett modernt och hotell och konferensslott. Vi fick en intressant guidad tur genom slottets olika källare, hemliga lönntrappa i slottsmuren och pampiga riddarsal. I det gamla elevhemmet And, uppkallat efter den förste kände ägaren Israel Andreasson And, fick vi ett nyrenoverat och flådigt rum bara ett par meter från Lårstaviken nedanför. På Wik finns både en stor parkanläggning, äppellund, ett sommarfik och en egen badplats. Mälaren var dock lite för kall för oss idag.

Tid för smakminnen

Genom vårt senaste sidoprojekt Vintagemannens Mat har vi kommit i kontakt med Marloes Öhrnell som driver matbloggen Smakminnen.se. Hon bor i Örsundsbro, så vi stämde middagsträff med henne på Wik och förde ett livligt samtal om smakminnen och mat förr i tiden. De kunde laga mat från grunden då, något som aldrig blir omodernt, och kan vara bra att kunna nästa gång det blir en livsmedelskris.

Middagen på Wik bestod av en spännande sparrisrätt med lokal eldost och en välstekt lokalfångad biff med risotto. Smaskens. Till efterrätt fick vi något otippat som ni måste pröva, nämligen syrénsorbet. Man utgår från en saft gjord på vita syrener. Det är bara att ta ett recept på Fläderblomssaft och byta ut flädern. Jättegott blev det. Sen sov vi gott!

Det medeltida ljuset i kyrkorna

Fjärdhundralands största kulturhistoriska sevärdhet är alla medeltida kyrkor som fortfarande nästan ser ut som de gjorde på 1400-talet. Det är bara några fönstergluggar som blivit lite större, en orgelläktare kan ha tillkommit och så har bänkar blivit inställda. På medeltiden fanns det bara bänkar längs väggarna för gamla och orkeslösa att sitta på.

Om du har chansen att komma in i Härnevi kyrka, som just nu håller på att renoveras och därför är nästan tom inuti, kan du få en uppfattning om hur kyrkorummet måste ha upplevts i gamla tider. Det är dessutom en av de få kyrkor där Albertus Pictors målningar i taket är intakta eftersom de aldrig har varit överkalkade. Utan bänkar och andra inventarier kommer målningarna ännu mer till sin rätt.

Albertus Fluctor kollar in Albertus Pictor i Österunda

Albert Målare fick flest jobb

Albertus Pictor är vida berömd för sina drastiska målningar. Det är nästan som att stå och läsa en serietidning i storformat. Bibliska scener blandas med helgonlegender och sedelärande uppmaningar om hur illa det kan gå om man har fel fokus, som vi säger idag. Det börjar redan i vapenhusen där den egenkäre syndaren får en uppsträckning eller påminns om hur högmodig han är på toppen av livshjulet.

Kom ihåg: Du är inte odödlig. Fallet för den högmodige kan bli stort.

Albertus Pictor, och hans verkstad, lär har målat nästan 40 kyrkor i Sverige. Många av dem signerade – det ökade statusen. De flesta ligger i Uppland och väldigt många i Fjärdhundraland. Mest berömd är Härkeberga kyrka. Där är det också mest generösa öppettider för turister. På Svenska Kyrkans hemsidor kan du se när de andra kyrkorna är öppna. Extra värda att se är Österunda, Härnevi, Yttergarn m.fl. Det finns också flera andra målarskolor som varit i farten i bygden, så Albert Målare måste ha haft hård konkurrens. I sevärda Litslena kyrka vann en annan mästare uppdraget.

Med en guidebok från 1600-talet

Vi hade förmånen att ha Herman Bengtsson från Upplandsmuseet som guide. Han vet allt om kyrklig utsmyckning från den tid då Albert Målare var i farten.

Herman började med att visa några bilder från 1684 då kyrkorna dokumenterades och avbildades på uppdrag av det statliga ämbetsverket Antikvitetskollegiet. Det är bara att konstatera att kyrkorna ser likadana ut idag som då. Våra guideböcker från tidigt 1960-tal funkar också bra, men det visste vi ju redan eftersom vi nästan alltid reser med gamla guider i packningen. De innehåller så mycket mer fakta än vad de moderna gör och är ofta roligare skrivna.

När SVT lockades till Veckholm

När vi kom till Veckholms kyrka stod Erik Leijonhuvud från SVT där och ville göra en intervju om vår svemester i vintagekläder och en Volvo P1800. Tänk vad en liten bil och kläder från sextiotalet kan väcka intresse. Reportern följde sen med oss runt på förmiddagen till Kungs-Husby kyrka och till Hemsta hagar där vi skulle äta lunch. Här kan du se ett av inslagen.

Veckholms kyrka är väl värd ett besök. Den står omnämnd i STFs guide som ”Trögdens domkyrka” och nog är den stor och pampig. Men så är det också familjen de la Gardie som bekostat delar av den och har ett stort gravkor utsmyckat i 1800-talsstil.

”Hejsan, hejsan”. Sveriges bilradio.

Du som läst vårt förra blogginlägg vet att vi dagen innan körde runt till många små lokala matproducenter och gårdsbutiker för att plocka ihop en god picknickmåltid. Gissa om det blev bra. Vi hade ost från Vallgarn och Skogsbacken, chark från Franzén, bröd och bullar från Bergets gård och Sussis bageri, Grönsaker från Sörgården och mejeriprodukter från Resta gård. Kaffetermosarna hade vi fyllt på Wik samma morgon.

Picknickplatsen valdes med omsorg. Hemsta hagar är ett vackert naturreservat med många fornlämningar, bl a den berömda hällristningen Brandskogsskeppet på vandringsavstånd.

Med Taffeln i gröngräset. Notera ryggstöden, en väldigt ovanlig finess.

Vi dukade upp på vårt lilla praktiska campingbord med fyra stolar. Ett sånt hade alla bilsemestrande familjer på 60-talet. Ur den praktiska friluftsservisen Taffel plockade vi upp muggar och tallrikar och små burkar med delikatesserna i. Den är designad av Jan Trädgårdh på firman Bernadotte & Björn. Vilken fest, vilken dukning och vilken miljö. Så ska en svemsterlunch spisas i coronatider. Kolla SVT-inslaget om våra kläder och vår utrustning

Härledgården med intressant historia

Torstuna hembygdsförening har normala år många arrangemang här

Ett av våra allra sista stopp på denna fantastiska resa var Härledgården som ligger längs Upplandsleden. Den är hembygdsgård sedan 1951 och i ett väldigt gott, nästan ursprungligt, skick från 1700-talet. Där ser man vad lite fattigdom kan göra för kulturarvet. Gården har aldrig blivit flyttad eller sönderrenoverad och inte har den brunnit heller. Irene Flygare, docent i agrarhistoria berättade om gårdens historia och om den kristna sekt med koppling till gården som kom att emigrera till Illinois i USA. Synd att gården är stängd denna coronasommar. Men det går att parkera där, gå runt och kolla och ha en picknick.

Även Kvekgården nära Örsundsbro och i Kaplansgården i Härkeberga är tyvärr stängda i sommar. Men det kommer väl fler somrar. Och vi kommer gärna tillbaka.

Så bye bye Fjärdhundraland för den här gången. Det har varit otippat bra och givande. Vårt nästa och sista(?) blogginlägg kommer att bli en 10-i-topplista med vad du inte får missa när du kommer hit. Vi ses.

Följ vår kulturella rundtur den fjärde dagen

Har du missat våra tidigare bloggposter från Fjärdhundraland så hittar du dem i Arkivet till höger. Kolla juni 2020.

Följ också Vintagemannen och Vintagemannens mat på Instagram och Facebook.

Detta blogginlägg är ett sponsrat samarbete mellan Vintagemannen och Fjärdhundraland Ekonomisk Förening.

Favorit i repris: Naturupplevelser på två ben och på två hjul

Här kommer det andra inlägget från vår resa i Fjärdhundraland 2020.

Den som förstår charmen hos enebackarnas och lerslätternas, runstenarnas och gråkyrkornas Uppland trivs förträffligt på och omkring de lugna och lagom kuperade vägarna mellan länsväg 262 och riksväg 12. Kombinationerna kan bli många, men mest givande är kanske färden mellan Skattmansölandets skogsbryn och den mjukt formade dalsänkan kring Örsundaån där man tom följer en sjöstrand och vidare längs Vånsjöåsen till Härnevi. (Ur STF Vad ska jag se i Uppland, 1961)

Var det den här rackaren som väckte oss i morse?

Vi bodde på lantgård den första natten. Hur funkar det? Måste man sova på höskullen som Rasmus på luffen? Nix, att bo på Jädra gård är som att bo på hotell men betala för vandrarhem, fast med en levande väckarklocka utanför knuten. Vilken osis att Vintagemannen inte äter ägg till frukost, för färskare än såhär kan det inte bli. Annars är det hästar och dressyr som gäller. Jädra har ett stort stall och ridhus där de håller professionella dressyrutbildningar. Som den erfarne hästkarl Vintagemannen är gick han resolut fram till Zelma, ett erfaret sto på 20 år. Hon hade varit med om värre, det märktes. Lojt log hon mot oss på hästars vis och böjde sig sen ner igen för att äta mer av försommarens friska gräs. Utöver hönsen och hästarna finns naturligtvis en traktor att gosa med. Vintagemannen avböjde en provtur. Han kanske trodde att sportbilskänslan skulle utebli.

.

Kan man åka hit bara för naturen?

Den här dagen ska ägnas åt naturupplevelser i Fjärdhundraland. Men först måste vi proviantera picknickmat till lunchen. Vi slingrade oss fram på småvägar genom det vackra landskapet till Landsberga gård mitt i Örsundaåns breda dalgång. För hundra år sen kunde man fara med båt dit, och sen skeppade de färsk mjölk ända till Stockholm.

.

Landsberga gård är ett ställe med anor. I Vad ska jag se i Uppland (1961) står den omnämnd som kungsgård med koppling till de medeltida ärkebiskoparnas Lagundsberg. Byggnaden som finns där idag blev färdig 1801 som boställe åt översten vid Upplands regemente. Det är ett pampigt hus som gjort för fest. Mitt i det kvadratiska huset ligger en stor balsal med två våningars takhöjd med ljus från en lanternin. Här får man ta i om man ska slå klackarna i taket. 1969 blev Landsberga gård byggnadsminne.

.

Idag är Landsberga en arrendegård i fjärde generationen under Statens Fastighetsverk. 1888 flyttade Henrik Sandqvist in och det är fortfarande familjen som driver. De är specialiserade på ägg och spannmål. Gården har också en stor och fin butik med café. Här säljs lokala hantverks- och matprodukter och närvärpta ägg och eget härmalet mjöl. Jo, de har faktiskt en egen stenkvarn och mal sitt mjöl på gården. Vi passade på att hamstra flera kilo av olika sorter till vårt projekt Vintagemannens mat. Även idag fick vi ryggsäcken fylld med go´saker. Deras specialitet är äggmacka med räkor. Den valde vi.

Du ser Nysätra, Fröslunda, Biskopskulla, Långtora, Simtuna, Fröshult och Torstuna härifrån. Det hörs att det är urgamla namn på socknarna.

Från kullen bakom mangårdsbyggnaden, som troligen varit en tingsplats och offerplats under hednatiden, har man en milsvid utsikt åt alla håll. Man ser sju kyrksocknar härifrån. Det säger inte lite om hur storslaget landskapet i Fjärdhundraland kan vara.

En folkskolelärares demonstrationsobjekt

Målet för vår vandring och lunch var Vånsjöåsens naturreservat. Det ligger längs Upplandsleden, som förresten firar 40-årsjubileum i år. ”Vånsjöåsen är alltför litet känd, men sällan finner man ett åskådligare exempel på en rullstensås och getryggen med sin fasta mark och sin fria utsikt är dessutom en utmärkt rastplats”. Det STF skrev 1961 stämmer fortfarande.

.

Att vandra på Vånsjöåsens rygg var för Vintagemannen att förflyttas till barndomen. Pappa folkskoleläraren skulle kunna ha gått omkring med lille Ingemar och berättat om istidens rullstensåsar, om järnålderns gravfält eller om backsippor och enebackar. Och om landhöjningen i Uppland som blir speciellt tydlig från åskrönet.

Vi bredde ut vår bilfilt i skuggan av en hög enebuske och njöt dagens matsäck. Sen lade vi oss ner och pustade i värmen. Vintagemannen var vi det här laget ganska varm, för att inte säga svettig, eftersom han dagen till ära iklätt sig en nylonskjorta från 60-talet.

Vi tänkte att vi skulle följa leden norrut en bit, men vi njöt så av picknicken att vi hamnade i tidsnöd och fuskade genom att ta bilen några etapper. Efter 5 km skiftar landskapet karaktär. Det blir både skogigare och backigare och när man kommer upp till Skattmansöådalen finns det tom en slalombacke. Vi fick verkligen lust att vandra en mycket längre sträcka på Upplandsleden, Det gör vi nästa gång vi kommer.

Ytterkvarn i Skattmansöådalen

Roliga runornas rike

Ingen rundresa i Fjärdhundraland utan runstenar. Uppland är runstenarnas hemvist på jorden. Vid Altuna kyrka, nära riksväg 70 mot Sala, finns en sten med en rolig ristning på ena gaveln. Den föreställer guden Tor när han har fångat Midgårdsormen med ett oxhuvud som bete. Han har hammaren beredd för att slå odjuret och tar i så att han trampar foten rakt genom båtens botten. En bild från cartoon-konstens vagga.

Efter runsten kommer te. Det är sedan gammalt. Så det blev ett besök hos Mats & Ylva som bedriver Pekoe tehandel i den fd bybastun alldeles intill den medeltida Österunda kyrka. I det gamla omklädningsrummet har de en liten butik. Nu ska sägas att de säljer via nätet, men den charmiga butiken öppnar de enligt överenskommelse. De hade tröttnat på alla tråkiga tepåsar och blommiga teblandningar och ville dricka te med rena smaker. Så 2009 började de importera ekologiskt te från små producenter. Sånt de själva tycker om och på den vägen är det. Mats säger att det här är te som passar stofiler – var det därför Vintagemannen fick en mysig teprovning i deras trädgård?

Vad säger du Jana, borde vi köpa en raggarbil? Kläder har vi ju redan.

Ett sista stopp gjorde vi innan vi styrde mot övernattning. Någon kilometer från Altuna kyrka hittade vi otippat Jana Hemlin och Essibellas Rockabilly- & Vintageaffär. Hon har hela butiken i en gammal buss, som hon fick på köpet när hon bara ville köpa själva ratten. Nu är en tredjedel av bussen inredd som husvagn och bakre delen som en butik. Sen åker hon och maken runt på veteranbilsfestivaler och säljer kläder som passar till gamla raggarbilar.

Svårt att finna en bekvämare cykling

,

Tillbaka till naturen! Vi måste ju också testa hur det är att cykelsemestra i Fjärdhundraland. Företagarföreningen har ett antal hyrcyklar och de säljer hela cykelpaket. För den som har egna cyklar finns flera turförslag på Fjärdhundralands hemsida. Så vi tog en tur i landskapet runt Härnevi och kan konstatera att det inte är många uppförsbackar i den här delen av landet. De sjuväxlade cyklarna behövde aldrig bekänna färg. Att cykla i sakta mak på slingriga vägar är verkligen ett utmärkt sätt att ta sig runt i Fjärdhundraland.

Vi glampade i brunnen för natten

Vårt slutmål för dagen var övernattning i lyxiga och bekväma tält på Gyllene Brunnens glamping. Gården har sedan många år specialiserat sig på olika event för grupper, men på senare år är det mest stora bröllop som gäller. Den gamla höskullen är en stor festsal och på logen har de nu också inrett en kyrkliknande sal för själva vigslarna också. Romantiskt så det förslår! Synd för dem att bröllops- och konferensbranschen fullständigt har gått i stå nu under coronapandemien. Men kul för oss turister att de inte är fullbokade hela sommaren.

Stora festsalen på höskullen i väntan på nästa bröllopsfest

Här lyxcampade vi. Vi hade fixat middag från Café Samt i Enköping dagen innan. Afrikanskt med mycket grönt och rotfrukter. Ungnsbakat och marinerat med fina kryddblandningar. Fräscht, jättegott och lätt att värma. När man glampar har man tillgång till samma kök och porslin som används vid bröllop. Vi dukade upp en riktig festmåltid alldeles bredvid bubbelpoolen. Sen avslutade vi kvällen med ett glas bubbel i bubblet och såg solen gå ner över fälten. Efter det somnade vi ovaggade i de sköna resårsängarna.

.

Dagens rundtur

Har du sett våra två första blogginlägg från vår svemester i Fjärdhundraland? Annars hittar du dem här. Först en helhetsöverblick när vi gled runt. Sen dag 1 med fåglar och vintage i kikarn.

Du kan också följa oss på Instagram och Facebook. Där uppdaterar vi mycket oftare.

Detta blogginlägg är ett sponsrat samarbete mellan Vintagemannen och Fjärdhundraland Ekonomisk Förening.

Repris: Vi gled runt på upptäckarfärd i Fjärdhundraland

För precis ett år sedan for vi på rundresa nordväst om Stockholm. Under några dagar kommer vi nu att köra våra resereportage i repris. Det här var ett betalt samarbete med Fjärdhundralands ekonomiska förening. Men berättelsen är lika ärlig ändå, för resan innebar att vi blev så förtjusta i området att vi sålde vårt hus på Österlen för att flytta hit. Den 18 juni går flyttlasset. Då inleds en ny epok: Vintagemannen Country Life. Läs här vad vi fann:

Uppland tillhör kanske inte de mest natursköna landskapen om man undantar Mälardalen. Det är till största delen kargt och hårdflörtat. Ur arkeologisk-historisk synpunkt är landskapet ett av de rikaste. Det finns knappt en by som inte har sitt eget gravfält från hedentiden, inte en höjd utan spår av gammal bebyggelse. Därtill kommer att Uppland ensamt har fler runstenar än de övriga landskapen tillsammans. Här låg landets religiösa och politiska centrum vid tiden för kristendomens genombrott.” På det här sättet introducerar Jan Fridegård Uppland i Allhems bildverk från 1964.

Det där är orättvist, för vi har upptäckt ett riktigt lättflörtat landskap bara någon timmes bilfärd från Stockholm och Mellansveriges större städer. Vi förstår att de fick Stora Turismpriset 2019.

Men när vi fick inbjudan till ett samarbete om ”svemester” i Fjärdhundraland blev vi först lite tveksamma. Ska vi ge oss ut och resa i corona-tider? Mer om detta nedan, men först måste vi säkerställa att du vet var det förlovade Fjärdhundralandet ligger.

Vi kom inte längre än till Altuna. Men Fjärdhundraland sträcker sig lite längre norrut.

Om du som Vintagemannen utgår från Stockholm åker du riksväg 13 åt nordväst ut ur stan. (E18 heter motorvägen visst idag. Men vem vill åka motorväg när gamla vägen finns kvar?) Du kommer ganska snabbt till Bålsta. Där börjar det, och fortsätter sen till Enköping och vidare nästan ända till Västerås. Fjärdhundraland sträcker sig från Mälaren och upp till Heby. Det är det fjärde hundradet i Uppland alltså. Ett hundrade är ungefär samma sak som härad och har varit ett begrepp i minst 800 år. Området skulle hålla en krigshär med hundra man i beredskap enligt lagen.

Tänk vad en frän bil framför Wiks slott kan göra. Både P4 Uppland och SVT Uppsala for ut med var sin reporter för att intervjua oss. Du kan lyssna på radiointervjun här.

I fyra dagar har vi åkt runt på små slingriga vägar för att upptäcka Fjärdhundralands rika utbud av lokal mat, kulturupplevelser, vackra natur och rika historia. Här kan man vandra, cykla och som sagt fara runt i bil. De breda ådalarna bjuder på vackra vyer. Det finns trevliga boenden. Gårdsbutikerna ligger tätt och det finns till och med en vintagebutik i världsklass.

Vallgarns mejeri är en av dem som småskaligt gör goda ostar. Det är en förhöjd shoppingupplevelse att handla direkt av producenten.

Häng med på vår svemester som doftar av bilsemesterns guldålder från tidigt sextiotal. I kommande bloggar berättar vi om allt vi upplevt och om alla nya intryck. Här får du bara en snabborientering. Så spänn fast trepunktsbältet, på med bilhandskarna, ratta in Sveriges bilradio. Här kommer vi i en Volvo P1800 från 1965.

60-talets sommarlov var oändliga och jag fick en Instamatic från Kodak

Rikt kulturlandskap. Runstenar och kyrkor ligger tätt. Från Landsberga gård kan man se sju socknar! Nästan bakom varje krök ligger en medeltidskyrka, ofta med dramatiskt sedelärande målningar av Albertus Pictor från 1400-talet. Den som vill lära sig mer om runstenar och hällristningar har rika möjligheter att förkovra sig.

.

Skön natur. Det löper flera långa ådalar genom Fjärdhundraland. För tusen år sedan stod vattnet högre och vikingaskeppen kunde segla långt in i landet. Mälarens gamla botten är nu odlad mark och det öppnar sig vida vyer i landskapet. Inte lika storslaget som fjällen eller havet, men trevligt och mysigt. I stora delar av området betyder det att det inte finns så många uppförsbackar. Perfekt för en cykelsemester på småvägarna i landskapet. Det finns flera cykelleder på hemsidan. Det finns flera naturreservat att vandra eller rasta i och Upplandsleden bjuder på fina och lätta vandringar. En av våra favoriter blev Hjälstaviken. Ett eldorado för flyttfåglar och fågelskådare, men även en storslagen naturupplevelse för alla.

.

Mysiga boenden. Vi bodde tre nätter här; ett slott, en hästgård och en glamping, dvs lyxigt tältliv med resårsängar och bubbelpool. Kolla utbudet på Fjärdhundralands hemsida. Snabba på att boka. Det kan ju bli fullt i sommar.

.

En matdestination. Vintagemannen har sommarställe på Österlen. Vi är bortskämda med god mat överallt. Fjärdhundraland kan väl ändå inte mäta sig med Skåne? Men häpna blev vi. Det finns gott om bra mathantverkare här. Det bakas bröd, ystas ostar, produceras charkuterier och odlas grönsaker i småskaligt format överallt. Här finns höns och kor och grisar och hästar och getter. Och ambitionen är ofta hög.

Gamla guideböcker + aktuell info på nätet

Nästan allt som står i gamla guideböcker stämmer fortfarande. Och det är mer målande beskrivet än i dagens snabba tio-i-topp-listor för turister

Du som följt Vintagemannens resor vet att vi alltid reser med gamla guideböcker kompletterat med information från nätet. Den här gången utgick vi från STFs ”Vad skall jag se i Uppland” från 1961 plus en bunt guider och kartor från bilsemesterns guldålder, dvs tidigt 60-tal. Vi har dammsugit antikvariaten. Informationen på nätet då? Fjärdhundraland har en utmärkt hemsida med massor av information, med allt från förslag på cykelturer till tips om mat, boende och upplevelser. Besök den!

Vad är en passande outfit i en P1800 från 1965? Vad hade Helgonet valt?

Hur ska vi få in all packning i en Volvo P1800?

.

Vintagemannen brukar ju vanligen åka tåg, men Fjärdhundraland är svårt att uppleva från tågfönstret. Det krävs nästan cykel eller bil. I Corona-tider är det dessutom nödvändigt att en 60+ och en 70- även funderar på säkert resande. Så det blev bil och inte vilken bil som helst, utan en Volvo P1800. Tyvärr har vi inte någon sådan, så denna pärla har vi fått låna av Mats i Enköping. Vi hade den i två dagar. De andra två dagarna körde vi omkring i vår vanliga VW Golf. Det är lika bra att bekänna det med en gång.

Mötesplatser var vanliga på 60-talets bilsemester. Här finns de kvar på de smala vägarna.

Funkar vår resa som en ansvarsfull svemester i coronans tid?

Folkhälsomyndigheten skriver: Här är några saker som alla kan göra.

  1. Stanna hemma även om du bara känner dig lite förkyld.
  2. Tvätta händerna ofta med tvål och vatten i minst 20 sekunder.
  3. Håll avstånd till andra både inomhus och utomhus.
  4. Håll avstånd till andra på bussen, tåget, tunnelbanan, spårvagnen och andra allmänna färdmedel.
  5. Undvik fester, begravningar, dop, kalas eller bröllop.
  6. Håll avstånd till andra på idrottsplatser, badhus och gym och undvik att byta om i allmänna omklädningsrum.
  7. Res inte i rusningstid om du kan undvika det.
  8. Res bara om det är nödvändigt.
  9. Är du 70 år eller äldre är det extra viktigt att du begränsar dina sociala kontakter och undviker platser där människor samlas.

Det var väl bara punkt 8 som skavde. Vi har ju tränat på handtvätt och social distansering i nästan tre månader nu. Men kan en semestertripp klassas som nödvändig? Njae, för själen kanske efter en lång vår. Så kommer nog många att känna; vi måste få ut och röra oss lite i sommar. Få komma bort och uppleva något annat. Så vi beslöt att testa närturism 1 – 2 timmars bilresa från hemmet. Går det att resa och samtidigt hålla smittrisken nere? Vi är ju ändå 60+ och 70-.

.

Nå, funkar det? Svaret är ja, i Fjärdhundraland går det. Alla lokala näringsidkare vi har mött är noga med att vi ska hålla distans. De har ordnat med extra stora uteserveringar eller säljer picnicmat. Alla har handspriten framme och förmanande skyltar uppe. Vi har inte känt oro för ökad smittrisk någonstans. Men det gäller ju att vara försiktig själv också. Vi hade en stor flaska handsprit med i bilen som vi använde efter varje stopp. Dessutom är Fjärdhundraland nära – om det skulle vara fullt är det inte mer än 5 minuter med bil till nästa ställe.

Häng med Vintagemannen

Har du upptäckt Vintagemannens blogg? Vi har berättat om våra tidigare resor i tidigare inlägg. Följ oss också på Instagram och Facebook. Där uppdaterar vi i stort sett varje dag.

Matsäcken vi fångade hos Sussis Hembageri och åt sedan upp den på berget vid Hjälstaviken. En perfekt kombination för att undvika trängsel. Vi fick tom vår termos fylld hos Sussi.

Vi driver också Vintagemannens mat. Där skriver vi just nu om mat och matlagning under krisåren på 1940-talet. Inte visste vi i januari när vi började att vi så snabbt skulle få en ny kris. Vintagemannens mat finns också på Instagram och Facebook som egen rubrik.

Detta blogginlägg är ett sponsrat samarbete mellan Vintagemannen och Fjärdhundraland Ekonomisk Förening.

Om några dagar kommer en ny bloggpost.

Varifrån fick 50-talets husmor inspiration? Jo, husmorsfilmer, provkök, kokböcker och burkmat!

Arketypen för en inspirerad husmor på 50-talet; VintageQ i fint förkläde

På 50-talet blev hemarbete ett yrke. Kvinnan skulle vara ledare för hemmet och se till att barn och man fick det de behövde. För att förkovra och inspirera lanserades Husmorsfilmerna. ICA och KF startade provkök och gav ut kokböcker. Halvfabrikat och djupfryst slog igenom. 1950-talet var sannerligen ett omvälvande årtionde för matlagning och matvanor.

husmorsfilmer – ett äventyr i vardagen

Vintagemannen minns hur han som barn fick följa med mamma på bio. Han häpnade över alla blanka pastellfärgade hushållsattiraljer i filmerna. Det var lite amerikansk känsla i dem. Han minns också att en gång fick vi en liten present med oss hem. En rostfri liten karott, eller möjligen assiett, av den då välkända firman Nils-Johan. Eller var det möjligen Nils Johans Glada Köksparad? Hur som helst, vart tog Nils-Johan vägen? Han som var en sån marknadsgigant under den här tiden.

1951 kom den första husmorsfilmen, Fru Plotter och fru Planer. Mellan 1952 och 1976 kom sedan filmer vår och höst. Varje film bestod av ett antal kortare avsnitt som handlade om mat, inredning och bostaden men också om kläder, hälsa och utseende. Dessutom innehöll filmerna information om allt från tekniker för städning och matlagning till tips om fritidsaktiviteter. 1950-talet var tiden före TVs genombrott, och filmerna visades på dagtid gratis i biograferna på ett par hundra tätorter runt om i landet. De var synnerligen populära och sågs årligen av mellan 300 000 och 500 000 åskådare. 

Filmarkivet finns flera spännande husmorsfilmer som lämpar sig för eftermiddagsbio.

COOP och ica tävlade med provkök och kokböcker

Nya produkter och halvfabrikat krävde både kvalitetstester och inspiration i form av recept. Både ICA och KF startade sådan verksamhet under 1940-talet.

KF och ICA hade olika inritning och syn på sin provköksverksamhet. När KF har en klar folkbildar ambition för ökad folkhälsa så samlar ICA in recept från sina kunder och satsar på gott och är mer kommersiellt. Och gott vinner nästan alltid över nyttigt, vilket fortfarande kan ses i kedjornas marknadsandelar och svenska folkets midjemått.

kf provkök i folkhälsans tjänst

KFs provkök startade 1943 som en underavdelning till Husmodersavdelningen. Provkökets uppgift var att kvalitetsbedöma produkter. 1946 blev Provköket en självständig enhet med Ann-Britt Agnsäter som chef. Hon kom att stanna till sin pensionering 1980. Angsäter gjorde 1949 en studieresa till framtidslandet USA för att få inspiration. Ett resultat av den resan blev Vår Kokbok. Kokboken kom 1951 och blev norm och modell för senare kokböcker. Den var t ex den första svenska kokbok där den fyrdelade måttsatsen (dl, msk, tsk och kryddmått) och stektermometrar användes i recepten. KF provkök har genom åren spelat en viktig roll för folkbildning och folkhälsa, med idéer som att äta nyttigt och spara in på socker och fett. Ann-Britt Angsäter utvecklade tex matpyramiden i mitten av 70-talet. KFs provkök finns fortfarande och heter numera Coop provkök.

ica provkök tar inspiration av husmödrarna

Storsäljaren Sju sorters kakor började som mindre häften med inskickade recept.

Även ICA startade provkök på 40-talet, men med en lite annan inriktning. Provköket fungerade som matredaktion för tidningen ICA Kuriren, som gick från reklamblad till prenumererad tidning 1948. ICA startade även ett förlag redan 1945. Provköket hade en viktig roll på förlaget som medförfattare till förlagets utgivning av kok- och inspirationsböcker. De blev med åren många. ICA förlaget tog hjälp av Sveriges alla husmödrar genom att bjuda in till recepttävlingar. Det mest kända resultatet av just en sådan tävling är klassikern Sju sorters kakor. Den kom 1945. 1950 kom uppföljaren Det bästa brödet, baserat på en baktävling med över 10 000 bidrag. Sviten avslutades 1953 med Nytt på kakfatet som enligt förordet tillsammans med de två tidigare receptsamlingarna ”bildar en hel, allt omspännande bakbok”. I Nytt på kakfatet finns för övrigt receptet på Marängrullar dvs jitterbuggar. När jag kollar mitt ex av Sju sorters kakor från 1952 finns inte det receptet, så kanske såg jitterbuggen som kakboksrecept dagens ljus 1953.

På den tiden var det ruter i ICA

Under det sena 40-talet och 1950-talet fortsatte sedan ICA förlaget att ge ut små receptböcker i serien ICA förlagets köksbibliotek. Inte så sällan utgick de från en tävling där husmödrar uppmanades att skicka in sina recept. VintageQ har koll på åtminstone 12 sådana små häften. 1980 gav ICA förlaget ut Rutiga Kokboken – den kanske är ”the best of” de små rutiga recepthäftena? 2005 tog resan som kokboksförfattande provkök slut och ICAs provkök lades ner.

Barnens kokböcker

Även barnen fick sina egna kokböcker under 50-talet. VintageQ har ett väl använt exemplar av Per och Pia på hushållskurs, ett häfte med 30 lektioner för barn. Den innehåller allt man behöver veta från att bädda sängen, borsta skorna, duka och servera , koka potatis och laga chokladpudding. VintageQ kommer ihåg hur kul hon tyckte att det var att följa ”lektionerna”. Och vad vuxen hon kände sig.

Effektiv matlagning för kvinnor med ont om tid

Nya produkter för att underlätta matlagningen lanserades och promotades under 1950-talet. Tron på tekniken och framtiden var stor. 1956 lanserade Findus frysta fiskpinnar och kombinerat med en annan nyhet, det industriframställda potatismoset, skapades en klassisk barnfamiljsmiddag. Både Husmorsfilmerna och Husmoderns Kökslamanack är full av både reklam och tips på hur man kan underlätta matlagningen och livet med hjälp av halvfabrikat.

I Snabblagat av Ria Wägner lär Ria ut hur man kan trolla med burkar och paket för att hushålla med det dyrbaraste vi har, tiden. I boken är ingredienserna ”alla de moderna hjälpmedel som står husmodern till buds i form av burkar, djupfryst, kakmixer och andra konserver”.

Gick femtiotalets husmödrar verkligen på det här?

Vill du veta mer om hur vi tampas med femtiotalets mat under detta år så följer du Vintagemannens mat på Instagram eller Facebook. Och här i bloggen naturligtvis. Vi ses.

Gör om mig – förvandla en vanlig gubbe till en gentleman

Jag får ofta höra att jag är lite överdriven, inspirerande visserligen, men lite svår att ta efter. Och så undrar den som frågar hur man på ett enkelt sätt kommer igång att klä sig lite snyggare. Mitt första råd är att tänka i färger. Om man vågar lämna bassängkanten, och inte bara klär sig i svart, så finns det ett helt hav med färg därute som kan matchas, kontrasteras och kombineras i det oändliga.

I det här bloggposten ska jag visa hur enkelt det är att bygga upp en snygg outfit.

Ta den här enkla ensemblen som ett första exempel. Vanliga blåjeans och en grön bomullsskjorta, som har lite jeansblå detaljer. Sen måste vi sätta lite sprätt på anrättningen. Nästan vilken ylleslips som helst skulle fungera – blå, gul, röd – bara det blir lite kontrast mot skjortan. Nu valde jag en slöjdlärarslips som matchar läderbältet. Visst blev det snyggt i all enkelhet?

Överkurs: Den sista lilla piffen får min outfit genom en vintageklocka med blå urtavla och ett par knästrumpor som både tar upp den gröna, blå och ljusbruna tonen. Och så bruna skor till det. Perfekt!

Sen brukar jag ha skinnjacka och en fedora-hatt när jag går ut. Rena rama Indiana-Jöns.

Gör om mig – förvandlingen steg för steg

En helt vanlig gubbe. Går han att rädda?

  1. Vi utgår från ett par jeans (som du antagligen redan har), ett brunt bälte och gammal omodern och urtvättad button-down-skjorta.

2. Lägg till lite färg, i det här fallet en tvärrandig slips som är lite grov i stilen. (Blankt siden är inte att tänka på till det här.) Den här slipsen både matchar och kontrasterar diskret.

Och glöm inte att anpassa längden på dina byxor så att de lägger sig snyggt på skon. Antingen viker du bara upp dem, eller låter en skräddare fixa till längden permanent.

3. Ett par snygga skor. De här tvåfärgade brogueskorna är ju lite extra uppkäftiga och tar upp både det gröna och ljusbruna i slipsen. Men ett par så här ovanliga spectators är inte alls nödvändigt, vilka bruna skor som helst hade funkat. Tänk på att det ska vara randsydda skor som ger lite tyngd och kvalitet. De kostar flera tusen kronor nya, men du kan ha dem nästan hela livet om du sköter dem väl. På second hand kostar de mycket mindre.

4. En tweedkavaj är ett säkert kort. Välj färg på skjorta och kavaj som passar ihop. Ljusbrunt och lejongult går jättebra till jeans. Om du kollar noga ser du hur bredaxlad jag är. Det här är en fullständigt omodern kavaj från 1980-talet med axelvaddar. Lång är den också, och ser inte så urväxt ut som dagens mode. Det är ju med kavajer som med advokater; They should cover your ass. Tweedkavajer är bland det mest prisvärda du kan köpa på second hand. De finns i många mustiga färger och kostar bara från 400 kr och uppåt. En perfekt vardagsjacka med karaktär alltså. Mycket roligare än sportjackor och flieströjor.

5. Pricken över i. Jag är svag för det där lilla extra som höjer det vardagliga en liten bit. En matchande näsduk i bröstfickan kan de flesta få till. Man behöver inte köpa en dyr pocket square i Fina Butiken. Vilken passande tygbit som helst duger. Det höjer elegansen direkt.

En blomma i knapphålet gör dig till en riktig dandy. Överdrivet, kanske du tycker, men jag har alltid en konstgjord blomma på kavajslaget.

Sen är det bara att ge sig ut på stan och höra till det fåtal som är snyggt klädda. Nu ska du få veta vad hela denna second-hand-outfit har kostat. Jag utgår från att du redan har ett par jeans. Skjorta 50 kr, kavaj 400 kr, slips 25 kr, näsduk 5 kr, blomma 200 kr, dvs summa 680 kr. Därtill kommer skorna för 1.500 – 2.000 kr.

återstår bara kronan på verket – en hatt

Här har jag en elegant Panamahatt. Men du kan välja vilken billig stråhatt du vill. Det finns ett stort utbud av lätta solhattar nu till sommaren. Sen till hösten väljer du en filthatt.

Ja, så lätt var det att med enkla medel kombinera några passande färger och material och få till en personlig stil. Billigt var det också. Kolla vad du har i garderoben och sätt igång och blanda. Är färgpaletten därhemma för tråkig? Ta en tur till första bästa secondhand- eller vintageaffär. Gå in som en gubbe, kom ut som en gentleman.

Vill du få mer inspiration är det bara att följa Vintagemannen på Instagram och Facebook. Vi ses där nästan varje dag.

Har du hål i brallorna? Läs om äkta och falsk konststoppning

– Har Ni julgransfot? – Ja. – Hur får du då på dig byxorna? Haha. Det var ett kul skämt på femtiotalet. Men han som haft de här grårandiga byxorna måste ha varit en man med julgransfot, för det var en lång reva i baken. Vad gör man då? I detta inlägg får du veta mer om hur hål som kan lagas och hur.

Det är inte många som kan konststoppa idag. Dvs att laga ett litet hål i kläderna på ett ”osynligt” sätt. Har du något plagg som har fått ett litet hål, men i övrigt är fint, är det värt att laga det, som den här bruna kostymen t. ex. Vid äkta konststoppning drar man diskret trådar ur tyget på insidan av plagget och så flätar man in dessa trådar i hålet enligt samma struktur som själva vävnaden har. Det är verkligen en konstart.

Men ibland är hålet så stort att man måste fuska lite, som vi gjort i den grå kostymen. Då sätter man en lapp på baksidan och så trixar man sig fram på rätsidan med en symaskin. Det syns ju mer än äkta konststoppning, men det är mer prisvärt och kan duga i alla fall. Här ska ni få se på båda metoderna. Det är Judiths syatelje på Skeppargatan 74 i Stockholm som utfört sina konster.

KAN DU HITTA LAGNINGEN PÅ RYGGEN?

Hålet var ungefär en kvadratcentimeter stort. Man kan ana lagningen på högra sidan en bit upp.
Här syns lagningen mitt i bilden. Men visst är det snyggt gjort med röda, bruna och vita trådar.

Vill du har en mer detaljerad berättelse om konststoppning så ska du läsa mitt gamla blogginlägg från 2016.

Där i bloggposten kan du studera detaljarbetet bättre. Klicka på länken ovan.

Här är kostymen som hade En decimeterlång reva i baken

Tur att kavajerna var långa på den tiden. Hålet syns inte.

Den här kostymen från 1915-1920 ungefär hade en stor reva i byxbaken. Men eftersom det är så svårt att hitta så gamla kostymer tyckte jag att det var värt att reparera den. Men riktig konststoppning skulle bli ohemult dyrt. Så vi fick tänka ut nåt annat.

Blöjbak – tack för den. Hålet syns inte nu heller, det sitter precis där det tyget viker sig.

Det var inte så noga med passformen förr. Precis som idag alltså, när kläderna bara hänger på folk. Man räknade nog med att kläderna skulle ärvas och ändras och läggas ut, så man försåg byxorna med ett spänne därbak istället för bälteshällor för att kunna reglera åt olika håll. Hängslen var det naturliga sättet att hålla brallorna uppe.

En lapp i byxbaken

Istället för pillig konststoppning fick det bli en lapp för hålet där bak. Om det funnits tyg att använda kunde lappen suttit på utsidan, men nu fick det bli en enfärgad lapp på insidan istället. Och sen en massa stygn med en passande tråd i symaskinen.

Lagningen från insidan

Korta byxor duger inte i längden

Här fattas en bra bit på byxbenen. Det blir visserligen lite bättre med ett par kängor istället för lågskor. Men lite löjligt är det när byxorna flaggar på halv stång.

Som synes är kostymens största brist nu en decimeter för korta byxben. Hur kan man förlänga dem? Teoretiskt skulle det gå att slakta västen eller korta av kavajen för att få lite tyg att skarva med. Sen kan man bygga på med ett par falska slag nedtill som döljer skarven. Men ett sådant illdåd på en hundraåring vill jag inte vara ansvarig för.

Lösningen: Stoppa ner byxorna i ett par strumpor och gör knäbyxor av dem. Så gjorde jag i somras på Bike in safety 2020. Tralala! Jag är glad att ha räddat en hundra år gammal kostym åt eftervärlden.

Båda kostymerna kommer från Highcoast Vintage i Mellansel utanför Örnsköldsvik. Det är en av Sveriges bästa vintageaffärer.

Det här var bara ett exempel vad du kan hitta på Vintagemannens blogg. Det kan handla om kläder, stil, matlagning, resor och annat kul. Om du följer oss på Vintagemannen eller VintageQvinnan på Facebook så blir du uppdaterad nästan varje dag. Du hittar oss också på Instagram. Vi ses!

Kan man matcha ihjäl sig?

I min bok Stilskolan skriver jag om hur Vintagemannens främsta hobby är att matcha färger och material så snyggt det går. Men jag varnar också för att matcha ihjäl sig så att det bli vackert dött. Vad menar jag med det? Har du inte hunnit läsa min bok Vintagemannens Stilskola än så kan du köpa den här. Mer info om hur kommer nedan. Men först några exempel på snygg(?) matchning. Eller vad tycker du?

Är det här för mycket? Alla färger i mössan kommer igen i byxa, bälte, skjorta, jacka och slips. Till och med klockan matchar. Det är så perfekt att man baxnar. Något skulle kunna tas bort eller något oväntat tillföras, jag vet bara inte vad.
Den outfit som jag bär på Stilskolans omslag är väldigt harmoniskt och balanserat färgsatt. Det blev nästan för försiktigt. Men, som jag skriver i boken, hellre det än att se ut som en julgran. Less is more.

Glöm inte de nedre regionerna

Några exempel till

Undvik Vackert dött

Det säkraste sättet att skapa något vackert dött är att använda sådana där färdiga set med skjorta eller slips och näsduk i samma tyg och färg. Eller ett set med maggördel till smoking och en fluga i samma material. Det blir så tråkigt, speciellt som världen är full av snygga tyger, flugor och näsdukar.

Beställ Stilskolan här

Stilskolan kom ut i mars 2021. En liten bok med 260 färgbilder där jag demonstrerar den personliga stil som jag utvecklat under de tio år som gått sedan Vintagemannen föddes i februari 2011. En stil som i mångt och mycket handlar om färg.

Boken kostar 299 kr + porto 62 kr. Beställ den genom att skicka ett mail till ingemar@hali.nu eller gå in på Vintagemannens Messenger och skicka ditt namn och adress där. Sen kommer bok och faktura med posten inom några dagar.

En typisk dag – slipsvalet är jag särskilt nöjd med

Nu är det bara att sätta igång att mixa och matcha, men försök undvika den vackra döden. Jag försöker varje dag att få till det. Följ Vintagemannen på Instagram och Facebook så får du se om jag lyckas. Vi ses.

Piffig 50-tals påsk

Välkomna till Vintagemannens mats påskbord modell 1954. Påsken 2020 gick i kristidens tecken. Påskaftonens traditionella smörgåsbord, som Husmoderns köksalamanack föreslog 1943, bestod av ”ägg eller omelett och uppskuret”. Påsken 2021 går i optimismens tecken. Ransoneringen är över och på 50-talet frossar vi i ägg, marsipan, smör och grädde. Vi åt tills vi var så mätta och så dästa att vi längtade efter Samarin för att överleva.

50-talets påskbord blir omfångsrikt när välståndet växer

Husmoderns kökslamanack ges fortfarande ut. Den första almanackan kom 1933 och den är oumbärlig vid nutidsarkeologiska studier av vad vi äter. I middagsförslagen speglas både mattrender och nya produkter. Om du tillhör dem som någon gång drabbats av idétorka när du ska svara på frågan ”Vad ska vi äta till middag idag?” så ta hjälp av de äldre årgångarna. Det blir garanterat något oväntat nygammalt.

Så vad berättar almanackan om vad svenskarna åt på påskafton under 1950-talet? Under årtiondet utvecklades påskaftonens middagsbuffé från att i början bestå av ett begränsat antal rätter till överdåd i slutet av årtiondet.

1950 är förslaget att påskbordet innehåller två olika lådor på äggstanning, en smaksatt med strömmingsrom och en smaksatt med ost & tomat, en sallad bestående av ansjovisfiléer, ägg, sallad och tomat i majonnäs och så sauterad kalvnjure med det fantasifulla namnet Devil. Och till kaffet Igelkottstårta.

Mot slutet av årtiondet är det ”extra av allt” som gäller. Sillbricka, ansjovis, matjesill, böcklingsallad, kokt ägg, rädisor, tomater, en paj och en låda. Prinskorv och köttbullar har ersatt njuren på buffén. Men tårtan till kaffet är kvar och den ska helst innehålla både smörkräm, chokladglasyr och mandel.

Livsmedelspriserna steg visserligen under stora delar av 50-talet, men lönerna steg ännu mer. 1935 gick 37% av hushållsinkomsten åt till livsmedel. Under kriget 1943 var motsvarande siffra 43%, men under 50-talet sjönk andelen kontinuerligt och 1959 spenderas 31% av inkomsten på livsmedel. Mer pengar i plånboken i kombination med att livsmedelsransoneringen upphört skapade goda förutsättningar för överflöd. Nu ska vi unna oss!

påskbuffé av 1954 års modell

Så vilket påskbord väljer vi, det begränsade eller det överdådiga? En sak vet vi i alla fall, njuren väljer vi bort, trots namnet Devil.

Efter lite diskussion bestämmer vi oss för 1954 års version. Med ena foten i 40-talets begränsningar och en fot i framtidsoptimismen och överflödet blir det en bra blandning.

När vi googlade på lammnjure fick vi upp hundmat. Då lade vi ner det projektet. Ansjovistårta lät läckrare.

Så på vårt påskbord står, sillbricka, kokt ägg, ost och skånsk böcklinglåda. Den stekta lammnjuren byter vi ut mot en ansjovistårta från 1952. Till kaffet blir det Mannes tårta. Den innehåller mördeg, sylt, mandelmassa, chokladglasyr och smörkräm. En riktig ”extra av allt-tårta” som representerar 50-talet så väl.

det dukade bordet

1950-talets design är känt för att vara formsäker och för sin höga kvalité. När man satte bo köpte man för livet. När Vintagemannen i början av 2000-talet köpte porslin till det då nyinförskaffade sommarstället är det ingen slump att det blev 1950-tal. Finservisen från Upsala Ekeby har det föga upphetsande namnet 5524. Mönstret är designat av Eva Bladh, mest känd för ”Bellis” , och lanserades 1958. Glasservisen heter Sickan och är formgiven av Vicke Lindstrand. Den tillverkades mellan 1945-72. Även den inköpt på auktion för 20 år sedan för ”inga pengar alls”.

Karlskrona / Uppsala Ekeby från 1958
Kosta från 1950-talet, typ
Fin femtiotalsdukning med guldkant.

att leka med maten

Under 1950-talet leker man med maten. Piffiga uppläggningar, garneringar och matskulpturer kanske är ett sätt för hemmafrun att få utlopp för sin kreativitet och visa sina husmoderliga omsorger. Påsken är inget undantag. Husmoderns Kökslamanack 1954 föreslår denna härliga tupp av morot, citron, gurka och rädisor för att servera oliverna till drinken. VinategQ har verkligen försökt, men hennes skapelse blir inte stabil och eftersom hon inte tycker att man ska leka med maten får vi nöja oss med en bild. Sen får vi fantisera om vilken succé en dylik fågel skulle ha gjort på påskkalaset.

Antingen satsar man på ett riktigt gott coctail-tilltugg, eller så tar man fasta på orden cock och tail

Verkligen fullmatat

Vi erkänner, vi njöt av det sparsmakade och välsmakande påskbordet från 1943 som vi åt förra året. Och vi blev imponerad av både smak och uppfinningsrikedomen vid tillverkning av kristidsmarsipan. Se bloggen.

Men i år blev det andra bullar…

Fast egentligen finns det ingen böckling i Skåne. Där heter det rögad sill.
Hela påskbuffén ryms på en bild, ja förutom smör, bröd och ost
Mannes tårta innehåller drygt 300 gram smör, 400 gram florsocker, 175 gram mandel, 3 ägg och så lite annat som kakao, strösocker och mjöl

Efter tårtan blev vi mätta, ja övermätta, för att inte säga påskaftonskoma. Vi orkade knappt resa oss från bordet och duka av. Det hade varit både tidsbesparande och godare med en tårta bestående bara av mördeg, sylt och choklad. Mandelmassan och smörkrämen tillförde mer ”extra av allt” än smakupplevelse.

Femtiotalets påskbuffé levererade definitivt, men det blev mer piff, lättuggat och smör än en njutbar smakupplevelse även om både ansjovisen, böcklingen och sillen smakade gott. Alla rätterna fungerar bra på ett smörgåsbord även idag. Vi saknar de olika texturerna och tuggmotståndet som krigsåren var så bra på att leverera. Det blir så mycket fett, salt och sött att nyanserna försvinner. Kanske saknar vi också begränsningarna. Det är så lätt att lägga upp lite för mycket på tallriken när man kan.

Vill du veta mer om vad vi äter från 1950-talets kokböcker så följ Vintagemannens mat på Instagram och Facebook. Och följ oss gärna på Vintagemannen och Vintageqvinnan på samma gång. Vi ses ett socialt medium nära dig.

Det finns tusentals skäl att undvika syntetkläder och stretchjeans.

Det är med kläder som med god mat. Det blir bättre med bra råvaror och omsorgsfull tillagning. När stjärnkockar intervjuas talar de alltid om de fina råvarorna som en förutsättning för ett gott resultat. De ska vara närodlade, färska, hålla god kvalitet, vara ekologiska, etc. När man läser om kläder kan det hända att det står att det är finaste silke, mjukaste ull, ekologisk bomull eller svalkande linne. Men lika ofta skryter man med att det är stretchig lycra eller goretex som andas eller flieströjor gjorda av PET-flaskor, dvs miljöfarliga plastmaterial. Aldrig hör vi en kock eller livsmedelsindustri skryta med sina tillsatser och E-nummer.

Kläderna du till slut får äta upp

Vad är flies, polyester, elastan och acryl egentligen? Vad händer när du tvättar plaggen? Jo, du släpper ut microplast i naturen som så småningom hamnar i din mat. Värstingarna är flieströjan, acryltröjan och polyester i jeansen och funktionskläderna. Vill du verkligen ha microplast i avloppsvattnet och sen i din mat? Läs vad Naturskyddsföreningen skriver om syntetkläder här och bli djupt oroad.

Och vart tar plasten vägen när kläderna är slut, dvs trasiga, utslitna eller bara omoderna?

Nu har vi fått skatt på plastpåsar för att haven snart innehåller mer plast än fisk. En miljöförstöring som vi måste få stopp på. Vi har vetat detta rätt länge nu. Kolla artikeln från SVT 2017. Det är inte hållbart med dessa oljebaserade material i kläderna. Modeplaggen kommer vi att få äta upp – rent bokstavligt.

Välj bara naturmaterial

De flesta gamla vintagekläder är gjorda av ylle, bomull eller linne. Silke förekommer också. Olika stretchmaterial började införas under andra halvan av 1900-talet. Innan dess fick det duga med lite töjbar bomullstrikå. Eller välsydda plagg som var formade efter kroppen. Det borde duga nu också.

Ylle håller i århundraden under rätt förhållanden. Bockstensmannens kläder är från 1300-talet. Det finns dräktdelar kvar från Egyptens faraoner. Fullt så gamla är inte Vintagemannens kläder, men jag har en bomullsuniform från 1860-talet som är användbar och ett par linnebyxor från sent 1800-tal i nyskick. Jag har yllekostymer och rockar från 1920-talet och sen massor av plagg från 1930-, 40- och 50-talen fullt brukbara idag. Så är det med bra råvaror. Hur många av dagens plagg i syntetmaterial kommer vi att kunna använda år 2100?

Modern klänning. Bekvämlighet är det enda ledordet. Visserligen i ekologisk bomull. Men vilket påvert skrädderi. En damklänning är idag inte mer än en förstorad T-shirt,

Varför är inte mäster skräddare lika populär som stjärnkocken?

Sen har vi den omsorgsfulla tillagningen. Stjärnkocken är ett drömyrke. Baristan likaså. Att kunna laga god mat ger hög status socialt om man får tro alla matbilder som läggs ut på Instagram. Men hur många står i kö till skräddarutbildning idag? Att skära till och sy en kostym för hand borde väl vara prestige om något.

Nä, i istället nöjer vi oss med de enklaste tältformade kläder med raka sömmar. Och eftersom det är elastan i tyget så smiter det åt lika bra som en skräddarsydd dräkt. Knapparna följer med som lösa tillbehör och knapphålen är slarvigt maskinsydda. Och nu har det gått så långt att kostymbyxor sitter uppe med en resår i midjan. Rena barnkläderna.

Kavajslagen är limmade med Vlieselin och inte handpikerade med hundratals stygn. Nästan inget är hållbart längre. Var finns det utsökta hantverket, den omsorgsfulla tillagningen när det gäller kläder. Det är något som bara nördar och handarbetsfantaster håller fast vid.

Det finns ju kvalitetsmärken, invänder du kanske. Prestigemärken som Prada, Louis Vuitton, Dior och allt vad de heter. Och haute couture finns väl än? Jodå, det finns fortfarande verkligt fina handsydda plagg som visas under modeveckorna i Paris. Imponerande hantverk och enormt dyrt. Men samma märken tillverkar idag skräpkläder och säljer pret-a-porter för snuskiga överpriser om man ser till den tekniska kvalitén. En T-shirt för över tusen spänn. Löjligt, bara för att det sitter ett märke i den. Ta bort märket och 80 kr kanske skulle vara rimligt.

Vi är en grundlurad generation – men lösningen finns nära till hands

Vi köper (alltför) billiga kläder i miljöfarliga syntetmaterial, som är dåligt sydda (ofta under eländiga arbetsförhållanden) och betalar hutlöst för lappen som sitter i kragen.

Varför vill bli så lurade?

Som tur är finns det en enkel lösning. Köp bra kläder second hand och vintage eller gå till småskaliga klädproducenter och skräddare som använder schyssta material. Eller lär dig sy och sticka själv. Valet är ganska enkelt. Vi måste få bort plasten i kläderna.

Tack för idag. Debatten kan vi föra vidare i sociala medier. För du följer väl Vintagemannen på Instagram och Facebook?