#vintagemannen #vintageqvinnan #vintagemannensmat

Repris från hemester 2020: Med fåglar och vintage i kikar´n gav vi oss iväg

12 juni, 202112 juni, 2021 av Ingemar A, publicerad i 1960-tal, Mat och sånt, Skräddarsytt & måttbeställt, Vintageaffärer

Vi fick en verklig rivstart i Fjärdhundraland; först en av Sveriges finaste fågellokaler, sen fick vi låna en Volvo P1800 och så avslutade vi dagen i en vintagebutik i världsklass. Hör här.

Vi hör till dem som gärna kör ”gamla vägen”. Det är trevligare att glida fram i sakta mak på krokiga små vägar än brumma fram i omänsklig fart på motorvägen. Från Stockholmshållet kan du svänga av på gamla Riks 13 vid Bålsta. Dit tar det inte ens en timme. Det första du då möter i Fjärdhundraland är Upplands minsta kyrka, Yttergran. Den är från 1100-talet och så liten att en normalstor kista inte får plats i koret.

Med en rulle Agfacolor och en mockajacka är en resebloggare beredd på allt.

Gå ut och ät. Köp din matsäck.

Det finns många små idylliska butiker och caféer i Fjärdhundraland, Sussis t ex.
.

Lagom på vägen till förmiddagens utflyksmål, Hjälstavikens naturreservat, stannar vi på Sussis Gårdsbageri för att proviantera. Picknicklunch är ett bra sätt att undvika trängsel i dessa tider. Sussies bröd & kakor är kända över hela Fjärdhundraland, och det förstår vi. Utbudet passar en vintageman, det är surdegsbröd, knäckebröd och så ”äldre sorters kakor” som rulltårtor och småkakor. Sussie har bakat i hela sitt liv, som barn tillsammans med mamma & farmor och senare i livet på flotta kursgårdar. 2011 öppnade hon eget bageri hemma på gården och 2018 ett café i några av husen. Vi fyllde ryggsäcken med mackor och andra godsaker och fick termosen fylld med kaffe.

Vem skjuter svanar här?

En jättefint rastställe, inte bara för fågelskådare

I vår guidebok Vad ska man se i Uppland från 1961 står det att: ”Hjälstaviken är en fågellokal i rang med Tåkern”. Naturreservatet har mycket att erbjuda, både för erfarna ornitologer och för en Vintageman som på amatörers vis delar in fåglar i tre kategorier; rovfåglar, sjöfåglar och pippifåglar. Vår guide, den erfarne ornitologen Mats Brisegård, som känner Hjälstaviken som sin egen ficka, bjöd oss amatörer på en ljuvlig naturvandring i det fina försommarvädret.

Hjälstaviken ligger nära Ekolsunds slott. Gustav III besökte ofta Ekolsund. För honom var det en fridens ort, där han kopplade av med en liten utvald hovkrets. I naturreservatet ligger hans favoritställe för brunch, Parnassen. Den är egentligen en jaktpark från 1600-talet anlagd enligt fransk modell, med nio siktgator som strålar ut från en mittpunkt med utsikt över sjön. Om skytten stod på kullen i mitten var det garanterat träff när drevkarlarna föst fram viltet. Gick det inte på första försöket så fanns det ytterligare åtta gator att skjuta i. En annan kung, Oscar II, brukade jaga knölsvan från en flatbottnad eka ute i viken. Ett privilegium som bara kungen hade.

Här stod jägarna och kunde skjuta ner i siktgatorna.

Blandad natur att vandra i: ädellövskog, barrskog, ängar och vass. Mycket vass. Bara 8 km runt hela sjön.

Hjälstavikens naturreservat är väl anpassat för turister. Det finns skyltar, fågeltorn och en lång spång genom vassen för att man ska komma fåglarna nära. Men som Vintagemannen alltid har sagt; fåglar ska man lära sig med öronen, inte med ögonen. Det är fantastiskt att gå där med en expert som hela tiden säger; Hör ni, en sävsångare, och där en rörsångare. Det är ju lite svårt att upptäcka de små kamouflagefärgade fåglarna ute bland vasstråna.

Längst ute på spången finns ett gömsle under tak där du kan hänga med din kikare eller teleobjektiv för att ”skjuta” egna svanar, tranor, gäss, tärnor eller sångare, allt medan den bruna kärrhöken svävar över ditt huvud. Trodde du att det bara är Hornborgasjön som bjuder på ett skådespel med tusentals rastande fåglar? Då har du fel. I Hjälstaviken stannar både tusentals tranor och ännu fler gäss.

Bästa stället att parkera är vid Parnassen, men om du enbart är ute efter ett bra picknickställe så parkera vid Jungfrulunden och gå en liten promenad upp på Kvarnbergets topp. Därifrån har man en vidunderlig utsikt, ända till Enköping faktiskt. Vi satte oss ner och åt vår picknick på berget. En sällsynt bra plats för en lunch. Och så ett sista tips – glöm inte kikaren!

Enköping -närmare kommer du aldrig

Efter lunchen styrde vi mot Enköping – Sveriges närmaste stad. Inom en radie av 12 mil bor nästan en tredjedel av Sveriges befolkning. Det var i Enköping vi fick låna en Volvo P1800 av en annan Mats. Så generöst och modigt att låna ut sin raritet. Vintagemannen försäkrade att han är bättre på bilkörning än på fåglar. Får man låna en så tjusig bil gäller det att vara ståndsmässigt klädd – så vi bytte mockajackorna mot kavajer.

Ska sanningen fram är det bara en Volvo Amazon i frän kostym. Ingen sportbil direkt.

Sportkänsla. Med spaken till höger lägger man i överväxeln. Den behövs på landsväg.

Under 1400-1500 talet var Enköping en viktig handelsstad. Mycket av den staden har brunnit upp – senast det brann rejält var 1799. Under 1800-talet blev staden känd som Pepparrotsstaden eftersom den var en av de städer i Sverige där man odlade mycket pepparrot. Nu är Enköping parkernas stad. I staden finns 17 idéträdgårdar, till glädje för varenda villaägare, sommarstugeägare och balkongodlare som vill inspireras för att sedan susa runt mellan handelsträdgårdarna i Fjärdhundraland och förverkliga sitt trädgårdsprojekt. Turistbyrån i stan brukar ha guidade turer runt trädgårdarna, men i år är de pga Corona inställda. Vi hoppas på ändring.

Trädgård, pepparot samt café

Mitt emot turistbyrån ligger två små pittoreska hus. Ett av dem var tidigare tingshus i Torstuna, men flyttades till Enköping efter branden 1799 för att bli bostadshus.

I det ena huserar Pepparotsstadens trädgård och hantverk som saluför trädgårdsprylar, växter och hantverk. Den drivs av Lena Månsson och Elisabet Lind. Lena var med och startade trädgårdsmästarutbildningen i Enköping och Elisabet har guidat besökare i Enköpings parker i över 20 år. Butiken är värd ett besök och om man hör med dem kanske de kan ordna egna trädgårdsvandringar i sommar.

I det andra huset finns Café Samt. Där fikade vi. Lia som driver Samt har en väl genomtänkt matfilosofi och allt är lagat från grunden. Vintagemannen har bara ett ord; smaskens! På ovanvåningen driver hennes man Tommy musikaffär full med akustiska gitarrer. Innan vi lämnade cafét kom vi överens om att vi skulle komma tillbaka dagen efter och få en liten middagslåda med oss.

Vintage tur och retur

VintageQs byxor från Hettemarks guldålder har hittat hem igen.

För en vintageintresserad dam är Hettemarks ett känt varumärke. Här syddes kappor och damkonfektion ända till 1985. En ny modern fabrik byggdes 1944, men nu är den kraftigt ombyggd till bostäder. Vi avsatte definitivt för lite tid i Enköping så vi kommer snart tillbaka.

Tag din stol och gå

Ut på vägen igen, västerut förbi Hummelsta, och nästan vid gränsen mot Västmanland ligger Broby gård. Vill du äta eller fika och sen köpa med dig den antika stolen du sitter på är det här du ska rasta. Du kan förresten köpa med dig hela bordet, tallrikarna och glasen också. Eller några andra av alla de prylar som de säljer inne i den gamla ladugårdslängan.

Vintagemannens hovleverantör

Dag 1 avslutades på ett av Vintagemannens favoritställen – Lata Pigans vintagebutik i Vela. Den är en av de bästa i hela Sverige, ren världsklass. Maggan som driver stället är gammal ”textilare” från Konstfack. Hon har hållit på länge och har med expertögon köpt på sig en fruktansvärd massa vintagekläder från alla årtionden. Inte undra på att rekvisitörer från filmbolagen åker hit och köper på sig inför nästa säsong av Vår tid är nu, eller vad det kan vara.

Gissa om vi hittade nåt den här gången. Jo, lite smått och gott; en skräddarsydd kostym, ett par golfbyxor, två par dambyxor, en sportjacka, en toppluva, ett par vantar, flera skjortor, en tweedkavaj samt en färgglad sextiotalstermos.

Lika imponerande är hennes lager av tyger från 1900-talet. Säger dig namn som Viola Gråsten, Sven Fristedt, Elsa Gullberg, Vicke Lindstrand, Stig Lindberg, Verner Panton, Marjatta Metervaara, något så förstår du. Till Maggan kommer utställare från hela landet för att låna eller köpa tyger.

I smedjan finns det gott om plats för fem sömmerskor åt gången

Bara 3 km fågelvägen från Lata Pigan ligger Teda Art Project . Här kan du förverkliga din dröm och sy en 50-talsklänning, eller en i 70-tals modell, eller pröva på en remake med Eva Karlsson som handfast stöd. Klänningssmide kallar hon det, eftersom hon håller på i sin fars gamla smedja. Så vill du inte susa runt på vägarna i Fjärdhundraland så åk på ett corona-säkrat 2-dagars kollo med dina bästa vänner.

Om du inte redan har ”det där tyget” så åk först till Lata Pigan och köp ett fräsigt tyg.

Den första dagens kväll avlutades med en utsökt middag hemma hos Lata Pigan och sen körde vi direkt till vårt första boende – hästgården Jädra Gård alldeles norr om Enköping. Där fick Vintagemannen gosa med en häst, gamla Zelma som är 20 år och stallets Grand Old Lady. Men mer om det i nästa bloggpost.

Om du vill fara i våra hjulspår i Fjärdhundraland

Har du läst vår första bloggpost om Fjärdhundraland? Där får du en överblick.

Detta blogginlägg är ett sponsrat samarbete mellan Vintagemannen och Fjärdhundraland Ekonomisk Förening.

Vi fick en hel låda fylld med unika vintagekläder. Vilken provarglädje det blev.

11 september, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1920-tal, 1930-tal, 1940-tal, 1950-tal, Damkläder, Gentlemannens garderob, Vintageaffärer

Innanför Höga Kusten, ganska nära Örnsköldsvik, har Cathrin Edfors sin vintagebutik Highcoast Vintage. Vi har aldrig varit där utan bara handlat av henne på mässor. Men nu gjorde vi nåt nytt. Vi köpte kläder bara efter att ha sett bilder som Cathrin visade för oss i mobilen. Funkar det?

Jo, vi bad om detaljbilder, frågade om skicket, tvingade henne att ta en massa mått på längden och bredden. Till slut var vi klara och hon fick packa en stor låda som gick som Bussgods från mellersta Norrland ned till vårt sommarviste i Skåne. Med spänning bar vi in lådan och dök ner i den. Det var en hel del ganska ovanliga plagg och unika fynd. Kolla här.

Vad döljer sig här? Spänningens stiger. Det ska vara en hel del ovanliga go´bitar.

Det började med en fin yllekappa. Lite vid över tuttarna. Men det går att fixa.

Kolla vilken snygg kostym! Den är lika gammal som jag. Det finns en väst till också, men den var för liten. Jag var tvungen att lägga ner byxbenen ett par centimeter och göra fuskslag. De fina bilderna på mig och Maria @aginginstyle och Svante @theurbanhippieswe är tagna i Malmö av Mats @streetphotomoffe

Detta är nog VintageQs allra flådigaste morgonrock. Och hon har flera fina sen tidigare.

Det blev direkt dragkamp om den blå arbetarskjortan. Vem tycker du ska få den?

Ett otroligt fynd. En manchesterskjorta från Algots, antagligen 1940-tal. Shortsen i exakt samma tyg(!) hittade jag för flera år sen. Vilken slump att en matchande skjorta sedan dyker upp. Playsuit för en vintagegosse.

Den här jackan är ganska otrolig den också. Vitt grovt linne från LIBO – Linnebolaget i Borås. Modellen ser ut att vara från 30-talet, men den kan väl vara 40-tal också. Passar perfekt till mina flotta flottistbyxor från slutet av 1800-talet.

Snacka om ledig elegans. En dubbelknäppt yllekavaj, ofodrad i ryggen, till en randig fransk fiskartröja och ett par slappa linnebyxor. Även här 40-50-tal från Junex. Nejlikan i knapphålet sätter pricken över i.

Är det här kronan på verket? En tredelad kostym från 1920-talet. Lite skadad i rumpan visserligen, men det går nog att åtgärda med konststoppning. Värre är det med längden på byxbenen. De räcker inte, om man inte har höga kängor, så det får bli knickers och knästrumpor istället.

VintageQ fick en fantastiskt fin brun dräkt i mjukaste ylle. Den kan vara från sent 40-tal. Den är insydd sedan tidigare, så med lite utsläpp kommer den att sitta perfekt. Så stiligt.

Flanellskjortor kan man inte ha för många. De är perfekta när man ska ut i friska luften. Sen smakar det med rotmos när man kommit hem. Och som du väl vet; all glädje utan rotmos är konstlad glädje.

Kanske lever vi på lite för stor fot. Var ska alla våra kläder få plats?

På landet blev det storrengöring. Det mesta tvättades i maskin. Det går faktiskt att tvätta gamla kostymbyxor, västar och kavajer i vatten. Men man måste ha koll på foder och axelvaddar. De kanske inte klarar det. Så det var bara kappan, dräkten och den bruna kostymkavajen som slapp undan. Alla grövre plagg borstades dessutom utvändigt och invändigt – även i alla fickor och fållar. Till sist blev det strykning och pressning.

Ja, det här var allt en riktig fyndlåda

Nu är det bara att ge sig ut i världen och gå omkring och sprätta i sina nya kläder. Några av dem ska först passera skräddare George eller Judits syatelje för smärre justeringar innan det är dags.

Vi ses på stan, eller i ett socialt medium nära dig.

Frisk skogsluft efter sol och bad

9 juli, 20208 juli, 2020 av Ingemar A, publicerad i Natur, Resor, Vintageaffärer, Vintagemannens mat

När man varit på kurorten Södertälje och badat hälsobad måste man ju också ut i naturen för att få ren skogsluft i lungorna. Vi styrde kosan mot Mölnbo, ett litet stationssamhälle mellan Järna och Gnesta sydväst om Södertälje. 1924 års STF-guide låter berätta att det i Mölnbo finns flera pensionat och ett konvalescenthem, samt att Sörmlands Enskilda Bank har ett kontor där. Så vi valde att köra rakt ut i skogen norr om Mölnbo, till Stora Envättern. Det är ett naturreservat som Sörmlandsleden passerar igenom. Rena rama John Bauer-skogen där älvorna dansar och trollen bor.

Vilka ställen det finns i Sverige!

Tänk att det finns sådana platser bara en timmes resa bort från Stockholm. Nu i Coronatider är det inte bara vi som har upptäckt det. Redan klockan nio på fredagsförmiddagen stod det sex bilar ute på en ödslig parkeringsplats mitt ute i storskogen. Men det var ingen trängsel. Vi såg inte ens tio personer under en halv dag. Men då valde vi att ta stigen på södra sidan om sjön istället för själva Sörmlandsleden.

Skogen är storslagen, lite vild sådär, här får naturen ha sin gång. Träden står inte planterade i rader utan de växer, åldras och dör som de vill. Ibland blir det skogsbrand som ”rensar upp” i undervegetationen och sen får marken återhämta sig som den alltid gör. Livet självt liksom.

Från vår parkeringsplats går det en bekväm stig upp till sjön med sina rastplatser. Det tar bara en kvart, sen är man ute på Sörmlandsleden. Den stora huvudleden är orange, anslutningsleden är gulmärkt. Lätt att hitta alltså.

Vem behöver bävernylon och Goretex?

Inte behöver man ha några moderna funktionsplagg och dyra vandringskängor heller. Vi gick på stigar hela tiden. Det fungerade lika bra att gå i ett par åttio år gamla linnebyxor eller i ett par randiga uniformsbyxor från Sörmlands husarer som är 150 år gamla. Och på fötterna ett par gamla gympadojor eller kronans gamla marschkängor från före kriget.

Ingen utflykt utan matsäck. På Torpa Pensionat bredde vi lunchmackor och fyllde matlådorna med lite smått och gott i samband med frukost. Wille på pensionatet fyllde vår termos med kaffe. Till sist packade vi ner de kringlor vi hade kvar från besöket på Torekällberget dagen innan. Och så ner med allt i våra smidiga små ryggsäckar.

På vägen tillbaka till Södertälje körde vi förbi Sjundasjön mot Gnesta. Det är bland de mest natursköna vägar vi någonsin kört i det mellansvenska blandlandskapet.; skogar, gläntor, sjöar, byar, åkrar… Vyerna växlade hela tiden. Det gamla klyschan ”Sverige är fantastiskt” stämmer faktiskt. Vi har det utmärkt på svemester.

Prima utflykt i jakt på pinaler

Mölnbo har en tillgång som är värd en resa i sig, nämligen antik- och bohagsaffären Prima Pinaler. Det är en gammal kvarn som sedan sju år tillbaka är diversehandel. I icke Coronatider finns här även ett litet café. Här finns allting som du inte visste att du behöver. Gamla prylar, husgeråd, möbler, kläder, böcker, verktyg, apparater och pillimojs.

Sätt av lång tid för ditt besök. Det finns mycket att upptäcka.

Vi gjorde några härliga fynd.

En ryggsäck med en mes gjord av trä, det ser man inte ofta. Gott skick och häpnadsväckande bekväm att bära. Den sitter lika bra som en modern ryggsäck trots att den måste vara minst lika gammal som gubben på bilden.

– Vi såg en trämes idag, sa fågelskådarn

Till kommande turer i spenaten inhandlade vi också en praktisk vandrardagbok från STF 1943.

För internt bruk

Vintagemannen hittade också ett par grönmelerade bomullsbyxor i en mycket speciell färg. De är tillverkade av Fristads nån gång i mitten av förra århundradet och kan du gissa till vad? Jo, det är byxorna till internernas arbetsklädsel på finska fängelser. Så om nån ser mig i dessa brallor kan man tro att jag är på rymmen.

Vintagemannens mat fyndade ett par receptbroschyrer, en från Marabou bakningslaboratorium 1942 och en från Jell-O 1938. Jell-O med majonäs(!) låter väl som en intressant upplevelse? Så det kanske kommer en recension på Waldorf gelésallad nån gång.

VintageQ var dock snabbare på sockerkaksbroschyren. Det bakades snabbt tre olika varianter och sen hade vi blindtest. Snart kommer ett nytt blogginlägg där vi testar olika sockerkakor. Du följer väl Vintagemannens mat på Facebook och Instagram?

Vilken är modern, vilken saknar ägg och vilken är bakad utan smör?

Efter denna utflykt i pinalernas och sockerkakornas värld är det bäst att återgå till resans huvudsyfte – badsemester i Södertälje. Så i nästa bloggpost går vi på spaning inne i Södertelge efter den gamla kurorten. Finns några spår kvar? Häng med!

Yllekostymen från 1954 som växte åt alla håll

23 december, 2019 av Ingemar A, publicerad i 1950-tal, Fixa, laga & vårda, Gentlemannens garderob, Skräddarsytt & måttbeställt, Vintageaffärer

Det är minsann inte varje dag man springer på något sånt här fint. Jag gick för några dagar sen in hos Old Touch, en butik i den absoluta vintagetoppen, för att se om de hade nån fin julklapp till VintageQ. Och det hade de kanske, det visar sig på julafton.

Efter en lång stund sa Marina till Birgitta. – Har du visat honom KOSTYMEN?

Nä. Men så gick hon och hämtade den. Jag provade kavajen och måttade byxorna framför mig. Det var en aning för trångt. – Jag tar den, sa jag. – Ska du inte prova byxorna? frågade Birgitta. – Nä, jag tar den. svarade jag tvärsäkert, för jag hade kollat hur mycket sömsmån det fanns i midjan och i kavajen och hur breda fållar det fanns att lägga ner på byxan och kavajärmarna. De var generösa med tyg förr. Det är mycket snålare idag, finns ingenting att lägga ut.

Är man sedan trygg med att ha en bra skräddare, som George på Mari-Lena, så visste jag att det här fixar han lätt. Här kommer en bildserie som visar hur kostymen växte en storlek.

Smala byxor är inget vidare

Midjan var lite för trång. Det väller ut lite oroväckande mycket på den vänstra bilden. Nu är byxan bekväm.

Det var rejäl sömsmån förr. Nu är det inte så mycket kvar.

2,5 + 2,5 centimeter var inga problem

Korta byxor duger inte i längden

Jag släppte ner de gamla slagen för att se om det skulle räcka att både lägga ner och göra nya slag. Här är det verkligen ett gränsfall. Vad gjorde George då?

Fusk-slag så klart- Här ser du hur grunda de nya slagen är. Men i ett så här grovt tyg syns det knappt, om man inte vet om det.

Hur vet du att kostymen är från 1954?

Man läser innantill. I alla skräddarsydda kostymer brukar det stå vem som är skräddaren, vem som har beställt den och när den levererades. Så kolla noga i innerfickorna. Här ser vi att den är från Birmingham, Alabama, USA, sydd hos Marc Linx och att den levererades den 8 december 1954. Den blev alltså 65 år i början av december 2019. Vad köparen hette får du försöka uttolka själv.

Kavajen fick också mer vidd och längre ärmar.

Den gick inte riktigt att knäppa över magen, som synes. Och som tur var fanns det fem centimeter fåll att lägga ner på ärmarna.

Sådär. Nu sitter den perfekt. Tack George.

Sen var det bara att ge sig ut på stan och känna sig frän

Färden gick till Nordiska Museet i Stockholm och den mycket angelägna utställningen ”Arktis medan isen smälter”. Där inser man, om man inte gjort det förut, att köpa nya massproducerade kläder inte är hållbart. Så häng med, köp bara närproducerat kvalitetsarbete eller second hand. Det är rent otroligt vilka fina kläder man kan hitta i den cirkulära ekonomin.

Välklädd i Hypezig

10 december, 201911 december, 2019 av Ingemar A, publicerad i 2000-tal, Arkitektur, Mode, Resor, Skräddarsytt & måttbeställt, Vintageaffärer

Leipzig är det nya Berlin, skrev The Guardian redan 2015, och kallade staden för Hypezig. Vi ligger verkligen på efterkälken 2019. Men vad tusan, detta måste undersökas när vi ändå är här. Så vi for till västra Leipzig, till områdena kring Plagwitz och Karl- Heine-Strasse.

Vi tog spårvagn nr 14 från Hauptbahnhof till Felsenkeller. En 20 minuters resa som kan rekommenderas som en guidad tur i sig, bort från innerstaden och genom olika lager av bostadsområden, över floden Elster och ut till industrierna och arbetarkvarteren.

Antagligen är området redan småborgerligt. Det började först hippa till sig runt Süd-plats, sen drog det vidare till västra stadsdelarna. Nu har det riktiga avantgardet flyttat vidare till östra delen av staden, sägs det. Men dit vågade vi oss inte. Vi blev tillräckligt nöjda med vad vi upplevde i väster.

I en gammal industribyggnad med tillhörande kraftstation ligger Westwerk – ett konst och hantverksområde. Slitet och charmigt men på väg att ändras. Det småskaliga stretar emot och boende protesterar, så det är fortfarande värt att flanera runt i området.

Westwerk har naturligtvis sin egen julmarknad. Den missar vi tyvärr.

Här i kvarteren måste De Grüne få många röster. Det var bio och vegetariskt i var och varannan butik eller restaurang på Karl-Heine Strasse. Vissa hus var fint och dyrt renoverade, andra såg fortfarande ut som rivningskontrakt. Gentrifieringen sker snabbt nu. Så skynda hit innan det är för sent.

Ruffigt och billigt blandas med fint renoverat och dyrt.

Textilfabriken blev konstkraftverk

Nära S-bahnstationen Plagwitz ligger KunstKraftWerk. Det är en gammal bomullsfabrik som blivit konsthall i sitt ruffiga och till synes fallfärdiga skick. Här var det spännande multimediakonst. På de råa fabriksväggarna blev vi imponerade av en remix av den österrikiska konstnären Hundertwassers bilder. Häftigt.

Grötlunken i västra Leipzig

Vi åt lunch i området också. Gröt på BioMare. Det är inte varje dag sådana läckerheter erbjuds. Sen stod vi oss bra på alla kolhydrater ända till kvällen.

Smakens! Eller var det att ta i?

Modedesign inne på en bakgård

Det ligger många gamla fabriksfastigheter här i området, mer eller mindre renoverade. Vi slank in bland husen i Westwerk och vad hittade vi då? Jo, Rosentreter – Manufaktur für Modedesign. Vilken angenäm överraskning. Där sitter Sandra Jahn och designar och syr snygga tweedkläder för både herrar och damer.

Jag hittade en väst i tysk tweed. VintageQ provade några fräsiga knickers, men tyvärr var de för små. Det är så sällan man hittar kvalitet nuförtiden.

Vem hittar hit in till denna bakgård?

Jag måste kanske lite malligt tillägga att jag fick komplimanger. Först för min gamla tweedrock som VintageQ hittat på second hand i Emmaus Björkå i Stockholm. Och när jag strippat lite, även för manchesteroutfiten från Manér. De och Rosentreter är samma andas barn. Den lågmälda protesten mot modeindustrin.

Känner du till Vintagemannens klädkompass?

Vintagemannen hittade faktiskt en fin liten butik inne i Leipzigs centrum också. Mitt i passagen Speck´s Hof. Där har en liten shop som specialiserat sig på herraccessoarer slagit upp portarna – Auerbach. De säljer, flugor och riktiga hängslen, men framför allt har de knästrumpor. Du som följt Vintagemannen länge vet att Sverige är knästrumpornas u-land och för att hitta några snygga måste man passa på att handla på resor ute i Europa. Vad är det för kompass som sitter inbyggd i Vintagemannen? Den styr både mot västar och knästrumpor, två av de viktigaste attributen för en vintageman. Vilken fullträff!

Jag invigde mina nya strumpor direkt. De som jag köpte av Simon Glaser. – Dig känner jag igen, sa han. Vist är det fantastiskt med alla nördiga communities det finns på nätet.

Finns det nåt vintage eller second hand att hitta i Leipzig då?

Kläder stod inte överst i sökmotorn till denna resa. Men en Humana-butik sprang vi på alldeles intill Nicolai kirche. En butik i tre våningar. VintageQ hittade en paisleymönstrad jumper i äkta syntet. Lite kul. Herr avdelningen överraskade med sina stora storlekar. XXL räknas nog här i Tyskland som barnstorlek.

Nu lämnar vi Leipzig för den här gången. Välklädda kliver vi på tåget. Leipzig är en stad värd att besöka igen. Då blir det nog under sommarhalvåret. Med sina många grönområden runt stan är den säkert en fin sommar- & picknickstad. Platt & cykelvänlig.

Nästa stopp blir Bauhaus-staden Dessau. Därifrån kommer rapport nr 2 i vårt Bauhaus-tema.

Hej då Leipzig, vi ses i morrn i Dessau.

Denna bloggpost är ett betalt samarbete mellan @vintagemannen och @europarunt.se

En begagnad cykel och en tweedkavaj är nog det mest hållbara man kan köpa

24 september, 201924 september, 2019 av Ingemar A, publicerad i 1930-tal, 1940-tal, Resor, Vintageaffärer

Cykeln med kedja och gummidäck uppfanns 1894. På 125 år har det bara tillkommit smärre förbättringar. En gammal hoj från 1930 – 50-talen kan man fortfarande hitta för hundralappar och med lite smörj och nya däck så går de fortfarande lika bra som när de var nya. 100 % hållbara i alla avseenden. Bike in Tweed är en kul hyllning till både kvalitetscykeln och kvalitetskläder från fornstora dar. Därför gillar Vintagemannen sådana tilltag. Det är ett hållbarhetsprojekt drivet av lust och fåfänga.

I lördags, 21 september 2019, var det dags igen. Bike in Tweed Stockholm kördes för nionde gången med 196 cyklande deltagare plus några funktionärer i baslägret. Nog borde vi bli över 200 nästa år, kanske 250 om du också hänger på.

Årets affisch av Ludvig Pedersen

I Sverige i har det genom åren genomförts sådana här galanta cykel-picknicks i Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Linköping, Enskede, Umeå(?) och kanske fler städer som jag inte känner till.

Ulrika Åström från Umeå hade klätt sig som sufragett från rösträttsrörelsen runt 1900. Cykeln från 1899 och sekelskifteskläderna hänger oerhört väl ihop – och så den specialgjorda affischen. Ett genomförande i toppklass. Hon belönades med andra pris i kategorin Bästa Ekipage Dam.

Man behöver inte ha en jättegammal cykel av museal kvalitet för att ställa upp. Varje år är flera moderna cyklar med. Dock inga med batteridriven hjälpmotor eller elsparkscyklar. Men eftersom det är jättelätt och jättebilligt att hitta en gammal begagnad cykel så är detta en sport där alla kan vara med.

Man behöver inte ha en skräddarsydd vintage-tweedkostym med knäbyxor och väst från NKs skrädderi 1938 heller, även om jag har det. Många ställer upp i en gammal sliten tweedkavaj från Myrorna och ett par vanliga byxor nerstoppade i knästrumporna. Ofta med en keps som pricken över i. Det kostar ingen förmögenhet.

Den omutliga juryn: Vintagemannen och Birgitta Gardner bedömer kläder. Åke Stenkvist (stående) och Andreas Bengtsson bedömer cyklar mycket sakkunnigt. Tillsammans väljer juryn sedan ut bästa ekipage – dam och herr.

Juryn är hård i sin bedömning, he he. Om inte knäbyxornas spännen är ordentligt åtdragna åker byxorna ner. Då blir det poängavdrag. Även jurymedlemmar måste vara noga med hur de ser ut. Birgitta fick skynda sig att sätta på sig passande kängor.

Sedan finns de de som inhandlat nya tweedkläder i butiker som saluför sådana, t ex Tweed på Odengatan 98 i Stockholm. Min vintagekostym som syddes åt Generalkonsul Bergsten 1938 har jag hittat hos vintagehandlaren A.Marchesan på Odengatan 100. De är nästan grannar alltså.

Att köra tweed runs började i London 2009 och nu finns det över hela världen. Cykelentusiasten Ted Young-Ing hittade en trave golfbyxor som låg i billiga lådan i en secondhandaffär i Glasgow 2008. Han köpte hela bunten och tänkte att det skulle vara kul att cykla runt i dem i London. Han frågade några kompisar och vips var de 250 personer som körde det första Tweed Run i London den 29 januari 2009. Idag är det ett jätteevenemang där biljetterna tar slut på några sekunder.

Hur klär man då en gentleman för en kylig höstritt på velocipeden?

Inifrån gör man som Winston Churchill och klär sig i ett sidenunderställ. Han lär alltid haft ett sådant på sig i laxrosa, eller hudfärgat som jag föredrar att säga. Vi har köpt våra hos SidenSelma. De finns dock bara i vitt eller svart.

Knästrumpor är ett kapitel för sig. Sverige är knästrumpornas U-land. På NK eller i vanligtvis välsorterade herrekiperingar finns det kanske fem olika sorters knästrumpor, och då är tre av dem i svart, mörkblått och mörkgrått. Har man väldig tur finns det på hösten några par till med någon diskret rand eller ruta. Ute på kontinenten är det helt annorlunda. Där finns det hela avdelningar med färgglada knästrumpor i varuhusen. Så det gäller att passa på när man är ute och tågluffar. Och så kan man ju hitta dem på nätet också numera. (Du vet väl att en gentleman aldrig visar hud mellan byxbenet och strumpans överkant så att vaden blir synlig, eller som modekungen Sighsten Herrgård uttryckte det; mannens fulaste kroppsdel.)

Knäbyxor, golfbyxor, äppelknyckarbyxor, plus fours, plus two´s, knickers… Kärt barn har många namn. Att inte ha byxbenen fladdrandes är ju praktiskt när man ska ut och cykla. Plus four betyder Plus 4 tum, alltså 4 X 2,54 cm = 10,16 cm. Så långt ska nedhänget under knäet vara. Plus two är således hälften. Eftersom Vintagemannen är en långbent herre så blir dessa knäbyxor bara ett par knickers på honom. Hur de såg ut på Generalkonsul Bergsten vet jag inte, men jag kan tänka mig att de hängde ner betydligt mer. Det är snyggare så.

Om du väljer hängslen eller bälte är en smaksak. Här finns inte ens hällor för bälte. Väljer du hängslen ska det vara med sex knappar i byxorna och stroppar i hängslena. De där med knäpplås saknar all stil enligt min mening. Dessa ser man nästan bara på män med så stor mage att bältet inte förmår att hålla byxorna uppe.

Västen är väsentlig för helhetsintrycket. Den ökar elegansen högst betydligt. Man blir en herre eller kanske rent av en gentleman, åtminstone till det yttre. Saknar du väst till din tweedoutfit går det också bra med en udda väst eller en stickad slipover. Båda sätter sprätt på den enklaste anrättning.

Kavajen bör vara av tweed i ett tweed run. Men det är inget måste. Vissa år har juryn diskvalificerat sådana som inte burit tweed. Men dagens klädjury, där Vintagemannen och Birgitta Garner från vintagebutiken Old Touch är enväldiga domare, bedömer alla snygga kläder och belönar det som är snyggt och konsekvent genomfört, oavsett fiberriktning.

Ett par begagnade brogueskor från Tricker´s köpta hos Herr Judit för 1.500 kr.

Sverige är också herrskornas U-land. Eller har i alla fall varit. Svenska affärsmän är ökända ute i världen för sina fula skor. Nej, ett par randsydda läderskor ska det vara. Vilken tur att vi har fått en massa nya skoaffärer i Stockholm som säljer kvalitetsskor av märken som Allen Edmonds, Church´s, Trickers, Carmina, Crockett & Jones, m fl. Vintagemannen köper nästan alltid begagnat. Då hittar han skor som kostat 5.000 kr nya för mindre än halva priset. Och så håller de en halv livstid om man sköter dem och låter skomakaren laga när det behövs.

Och så har vi det avgörande bjäfset. Är hela outfiten, kostym eller udda delar, smakfullt sammansatt så gäller det att matcha med en slips eller fluga, näsduk i bröstfickan och en blomma i knapphålet. Jag väljer alltid konstgjorda blommor. Man får dock akta sig så att man inte matchar ihjäl sig. Nån liten twist bör det vara. Ett fickur är ett lämpligt tillbehör till en väst.

Till sist brukar jag välja en liten nål till det andra kavajslaget. Den här gången har jag pyntat mig med en nål från SVF 1934, dvs Svenska Velociped Förbundet, dagen till ära.

Hatt och handskar – så är munderingen klar. Det är en gammal Homburghatt från Borsalino om någon undrar.

Avslutar med bilder på mig och Vintage Q från tidigare års Bike in Tweed i Stockholm och Tweed Run i Malmö.

Hoppas att någon blir inspirerad att delta i något tweed run någonstans. Nästa chans är den 26 oktober med Enskede Tweed – Höstrusket.

2013

2014

2015

2016

2017

2018

Vill du se fler inspirerande bilder så gå in på #Bike in Tweed 2019 eller #tankar om cykling av Timo Murberger.

Eller följ Vintagemannen på Instagram och Facebook. Välkommen!

På träskidor mot Holmenkollen

22 november, 201722 november, 2017 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, 1950-tal, Accessoarer, Fixa, laga & vårda, Resor, Vintageaffärer

Den 10 februari eller den 3 mars 2018 planerar Reidar Kjellökken och hans vänner i Oslo att arrangera Ski in Tweed för andra gången. I vintras var de en handfull tappra som åkte runt uppe i Holmenkollen på gamla träskidor och iförda traditionella vintagekläder.

De har också ett Forum för skidnostalgi, Kolla länken. Visst låter det kul.

Vi diskuterade en resa till Oslo

När jag träffade Reidar i juryn för Bike i tweed i Stockholm i september kom vi att tala om nästa års skidtur och han ser gärna ett svenskt deltagande. Såhär skriver Reidar:

”Ski in tweed den 10. februar eller 3.mars. Dette skyldes usikre snøforhold. Vi tar nok sikte på 10. februar- mye tyder på at vinteren er i ferd med å etablere seg i Oslo-området. Dette er samme dag som Holmenkollmarsjen- et stort turrenn. Dette gir muligheter for målgang på Holmenkollen stadion med speaker og litt publikum.

Distansen er ikke så lang. I følge kartet 8,5km. Vi bruker mange timer på å gå turen og deler den i tre like etapper. Det er veldig hyggelig om det kommer en gjeng fra Sverige.”

Det låter ju inte alltför ansträngande, eller hur, så det gäller bara att förbereda sig lite.

Först måste man ha ett par gamla träskidor.

Så vi åkte till Floby Överskottsalager i Västergötland, alldeles nära Hornborgasjön. Det är en enorm gruva för alla sorters överskott, inte bara militärt. Där finns hundratusentals prylar från nästan hela 1900-talet. Gamla skidor från försvaret t. ex. Så jag köpte ett par. Sen har jag fått hjälp av Kenneth på VintageVinden att grundvalla dem med tjära. Det är skönt att ha vänner i nöden. Sportaffärerna i Stockholm vet inte hur man gör längre.

Jag saknar fortfarande ett par långa gamla stavar. Säg till om du har några att sälja.

Sen måste man ha kläderna

Vintage från topp till tå: 1. En varm gammal skidmössa med rejäla öronlappar. 2. En anorak. Just denna har varit med i OS i S:t Moritz 1948. Men det är inget krav. Annan sportjacka kan också fungera. 3. Ett par varma skidbyxor med skön flärp innanför gylfen. Dessa yllebrallor kan man antingen spänna under knät som golfbyxor eller bära i full längd. 4. Gamla skidhandskar eller hemstickade vantar, t.ex. av Lovikka-typ. 5. Rejäla pjäxor som passar i de gamla bindningarna. 6. Och så raggsockor. Dessa har jag toppat med ett par muddar i Bohus Stickning. Det är verkligen överkurs.

Här kan du se lite närbilder på grejor som jag har att välja bland.

Och så var det det där med bindningarna

Visst är det snits och stil med den här modellen. Men läderremmarna, som är sisådär 75 år gamla, är helt ruttna. När jag spände dem runt pjäxan så brast de på flera ställen. Nu har jag lämnat in dem till skomakarna på Mano på Riddargatan för att byta alla remmar. Man törs ju inte ge sig ut på vidderna med bindningar som inte går att lita på.

Mano har varit att lita på förr. Läs gärna min blogg om när de renoverade mina pjäxor på ett utmärkt sätt.

Återstår en bra ryggsäck eller väska

Man måste en termos med varm choklad, några korvmackor samt en apelsin med sig ut på turen. Och lite jägarsnus, men det kan man ha i fickan. Kanske räcker då en skidväska med midje- och axelremmar. Men ska man ha sittunderlag och lite varmt ombyte med också så behövs en rejäl ryggsäck. Vi får de vad det blir. Glöm inte att sy på några snygga märken, om de inte sitter på från början.

Nu saknas det bara en sak; Sällskap.

Vill du åka med till Oslo i februari? Hör av dig så får vi samplanera resan.

Eller är den här iden helt huvudlös?

Tag lilla Mälarturen och fynda vintage en dag

14 maj, 201715 maj, 2017 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, 1950-tal, 1970-tal, Accessoarer, Damkläder, Gentlemannens garderob, Resor, Vintageaffärer

Vi tog en tur med bilen i helgen. Först till Stallarholmen där Lilla Skattgömman och Kertis Vintagebod finns i det stora gula huset. Sen for vi vidare genom Strängnäs till Lata Pigan i Vela, mitt ute på landet, strax före Enköping. Då hittar man många roliga plagg och prylar på några timmar. Kolla här.

Ska detta – en plastrong- bli min stil i sommar? Vill jag verkligen se ut som Loa Falkman? Från Kerstis Vintagebod.

Vem har ägt kostymen med de galanta hängslena? Tyvärr är den för liten för mig. Har du stl 48-50 är det bara att kasta sig på bussen och åka till Kersti i Stallarholmen för att göra årets kap.

Här ser du svaret.

Jo, det är mästaren själv – Povel Ramel. Kolla vilka fina hängslen som medföljer. Och snygga sammetsdetaljer på kavajen. Bland det bästa jag sett på Vintagemarknaden på länge.

Och Vintage Q gick inte lottlös

Kolla vilken fin 40-talsdräkt som Birgitta på Lilla Skattgömman hade gömt undan. Först får skräddaren lite jobb med att lägga ut några centimeter i midjan. Sen blir hon snyggast i stan.

Tänk om hon sen tar på sig de här oanvända 30-talsskorna av märket Triumf. De låg och väntade hos lata Pigan.

Hos Kersti hängde den här hemsydda silkiga byxkjolen från tidigt 70-tal. Med vidhängande omlottkjol! Så praktiskt. Nu är det tajm för diskoteque.

Lata Pigan levererar alltid

Lata pigan har förmågan att hitta gamla snygga kostymer. Kolla tyget i denna 50-talare. Den som säger att det är snyggare med jeans får svårt att motivera det.

Eller vad sägs om denna dubbelknäppta 40-talare med väst? Vilket pangfynd. Och för första gången måste Vintagemannen lägga upp både ärmar och byxben. Finns det mer utarmade män än jag?

Vilken turgubbe jag är. Men så står det också såhär i fodret på den ljusblå kostymen.

V.S.B.

PS. Vill du äta under utflykten kan du med fördel passa på att äta och handla godsaker på Printz Bageri i Stallarholmen. Eller så tar du med egen matsäck och äter hos Lata Pigan.

Köpenhamns välfyllda vintagemässa i vacker kulturbyggnad

26 mars, 201726 mars, 2017 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, 1950-tal, Damkläder, Resor, Vintageaffärer

Väl ordnat, trevligt sponsrat, mycket kläder – för tjejerna. Idag tog vi tåget till Köpenhamn och Vintagemässan i musikhuset Vega. Det är ett fantastiskt hus, huvudstadens gamla Folkets Hus som är ritat av stjärnarkitekten Vilhelm Lauritzen 1956. En arkitektonisk pärla värd ett besök i sig. Byggnaden började såsmåningom förfalla, men räddades i slutet av 90-talet och blev musikhus. Så bra.

Det fanns visserligen flera stiliga och välklädda grabbar i publiken. Dessvärre hittade vi män inte så mycket. Det var mest för damerna, massor; det fanns klänningar, hattar, väskor, skor, morgonrockar, brudklänningar, mm för alla smakriktningar.

Bara äkta vintagekläder

En eloge till arrangörerna som lyckats hålla hårt i vintagekonceptet. Nästan allt var verkligen vintage från tiden då det begav sig, dvs före 1970, och inte alls så mycket åttiotal som second hand-butikerna nu flödar över av.

Vintage Q gjorde ett fynd, den här engelska ylleklänningen från 40-talet som hon inte kunde motstå. Den fanns i Vintagesonikas välfyllda monter. Deras brudklänningar skulle ni ha sett. Butiken finns i Århus på Jylland, men även på nätet. Nåja fynd och fynd, den kostade 2.000 danska kr, dvs 2.500 svenska lite drygt. Överlag var priserna högre än i Sverige skulle jag påstå.

Trettiosju utställare

Vi träffade även goda vänner på mässan. Torget 11 Vintage & Secondhand från Åhus var enda svenska utställare. Kerstins butik är en guldgruva. Kolla de här krigsdojorna i kork. Tyvärr en aning för smala för Vintage Qs söta fötter.

Mitt fyndställe var annars Morfars Moustache. Där bärgade jag en hatt, två slipsar, ett par manschettknappar, en kam i fodral, två reservoarpennor samt en gammal pipa. Allt till ett mycket behagligt pris.

Dagens kap. Notera en gammal Mont Blanc och en Parker-penna

Jag hittade en brun Borsalinohatt med den där rätta snitsen och i mycket gott skick för 300 DKR, dvs cirka 385 SEK. Det måste betraktas som ett fynd. Bara tio meter därifrån begärde de 1.100 SEK för likvärdiga Borsalinohattar.

– Vad ska du ha den till? undrade Vintage Q, du har ju redan en massa bruna hattar.

– Ja men ingen med den här eleganta svajen i brättet, svarade jag.

Jag får väl köra med dubbla hattar. Det blir nästan som julkalendern. Och så blir jag rätt ensam om det. Fräsigt, eller hur, med Borsalino på Borsalino. Det liksom lyser om en.

Mässan var sponsrad av L´Oreal. Den här parfymflaskan är inte deras (utan från Torget 11 i Åhus) men de erbjöd evenemang som vintagesminkning. Fullträff i målgruppen, skulle man kunna säga. Och vid entrén fanns det också vintagefrisörer som kunde lägga vågor i håret på de galanta damerna. Lång kö var det dit också.

En väldigt bra arrangerad mässa helt enkelt.

—.

Här kommer några länkar såhär på slutet, eftersom de inte fungerar i själva texten:

http://vega.dk/om-vega/huset/historie-og-arkitektur

http://www.kbhvintage.dk/

http://www.vintagesonika.dk/

https://www.facebook.com/Torget11VintageSecondhand/

http://morfarsmoustache.dk/

Flottans flotta vadmalsbyxor

6 februari, 20177 februari, 2017 av Ingemar A, publicerad i 1950-tal, Prisvärt, Vintageaffärer

Jag fick ett tips häromveckan. Floby Överskottslager säljer sköna vinterbyxor i marinblått. Det är flottans gamla vadmalsbyxor som det finns några exemplar kvar av. Jag skulle tro att de är från femtiotalet. Bekvämare brallor har nog aldrig gjorts. De har sån där hög midja så byxorna liksom smeker kroppen. Och det är vidd i benen. Man känner sig lika rörlig som Fred Astaire. Du skulle prova sådana byxor nån gång, så kastar du jeansen på tippen sen. Jeans är rena plågoredskapen i en jämförelse.

Hög midja gör att byxorna liksom gjuts fast på kroppen. De hänger inte och skaver på höften så att man måste rätta till dem titt och tätt.

Såhär högt ska sköna brallor sitta.

Jag har för liten stjärt.

Varje gång jag köper ett par byxor, nya eller gamla, så är de för stora där bak. Blöjbak säger hustrun. Det är ett problem att ha en så liten och söt rumpa. Jag får gå till skräddaren och höja baksömmen i linningen lite och/eller sy in dem på bredden. Det skulle kanske bli billigare att låta skräddaren sy en extra lösrumpa som jag kan hänga på mig och stoppa ner i alla byxor.

Skyddande värmeplös i gylfen

Flottans glada skräddargossar har tänkt på allt. Man ska inte behöva förfrysa snorren när man står på kommandobryggan i åska och drivis. Byxorna är därför utrustade med en värmande plös där fram. Precis som i gamla hederliga skidbyxor.

Bälte och hängslen behövs egentligen inte

Byxor som går såhär långt upp i midjan sitter rätt bra utan extra fästanordning runt livet. Men här ges det alternativ för både officeren och gentlemannen. Bälte eller hängslen, vad föredrar du? Det är en sån där smal kanal för bältet. Snyggare hällor för bälten finns inte och knappar för hängslen sitter isydda som standard. Hängslen ger onekligen ett par byxor ett snyggare fall och gör dem ännu lite bekvämare.

Från CBV – Centrala Beklädnadsverkstaden

I Karlskrona låg den Centrala Beklädnadsverkstaden – CBV – som det står i många uniformer och kläder för Marinen. Fabriken byggdes redan 1921 och verksamheten höll på fram till 1977. Karlskronafabriken löd under FFV – Förenade Fabriksverken (1943 – 91) som samordnade nästan all militär produktion på den tiden.

Men vad betyder K-stämplen? Nån som vet.

Vad betyder storleken N 102 L?

Måtten är lite ovanligt angivna. N vet jag inte vad det står för. L står för Lång, det vet jag, för det finns K för kort och M (mittemellan?) för normal också.

På vanliga herrkläder utgår de traditionella måtten från bröstvidden. Storlek 50 betyder halva omfånget, 100 cm runt bringan. 54 motsvarar 108 cm och 48 motsvarar 96 cm. Sen finns det mått som 96, 100, 104 också. Oftast med ett D framför. Det är mått för lite trindare gubbar med korta ben. Enligt den mätmetoden skulle 102 betyda 51, dvs mittemellan stl 50 och 52. Och det stämmer ju ungefär. Jag är normalt en lång 52:a. Och då kan ju 102 L motsvara nästan detsamma.

Malsäkrad står det i en annan etikett. Undrar hur det gick till. Det luktar i alla fall inget konstigt om byxorna.

Du kan beställa ett par likadana byxor idag.

Floby Överskottslager har en bra webshop. Och de är service-minded om man mailar och frågar om mått. Här kan du hitta brallorna som jag köpte. Det finns några kvar. Jag kanske ska tillägga att byxorna är helt oanvända, i nyskick alltså, antagligen från något nedlagt MOB-förråd.

Och priset undrar du; 495 kr. Som hittat.

Sen skulle man bara ha en snygg jacka som passar till… Här står det också CBV i fodret.

Vill du läsa mer om de vita måttsydda byxorna på den här bilden. Klicka här: