Måltiden blir bättre av två rätter: förrätt och efterrätt

”En efterrätt är aldrig en rätt utan alltid två. Skälet är att den i konsekvensens namn kräver att man ätit något före för att den ska kunna bli efter”. Så klokt uttrycker sig Richard Tellström. Blir måltiden bättre av en huvud- och en efterrätt? Svaret är ett otvetydigt JA! Efterrätten kompletterar huvudrätten och gör att det blir en helhet.

I 2:a världskrigets ransoneringstid är efterrätten extra viktig för att måltiden ska bli komplett och en helhet. Efterrätten ger fler råvaror, både fria och ransonerade att spela med. Det kan behövas både för att få i sig alla näringsämnen och för att bli mätt. Den 12 november 1943 är ett utmärkt exempel på helhet. Husmoderns Köksalmanack föreslår Tomatsoppa med makaroner och sedan Manchesterpudding till middag. Tomatsoppan för 4 portioner består av fiskspad, tomatpuré och så 12 gram makaroner per portion. Allt förtjockat med lite vetemjöl. Men efter soppan får man äta Manchsterpudding som innehåller både mjölk, mannagryn, äggpulver och hallonsylt. Smaskens! Med den efterrätten går man inte hungrig från matbordet. Och inte behöver man slösa mjukt bröd som tillbehör till soppan heller.

tomma kalorier

Under 1970-talet slutade svenska folket att äta efterrätt på vardagarna. Hemmafrun försvann och ersattes av den yrkesarbetande kvinnan. De stora flyttlassen gick från mindre orter till större städer, avstånden blev längre mellan hem och arbete. Den lagade lunchen utanför hemmet blev allt vanligare och middagen hemma blev enklare. Efterrätten försvann och med den tjugo trevliga minuters samvaro runt middagsbordet.

Efterrätten som blev dessert

Det var där någonstans som vardagsefterrätten ersattes av desserten. Den lite finare ”desääären”, som kräver särskilda dessertbestick och gärna ett glas dessertvin till, har förvisso funnits i Sverige sedan 1700-talet, men det var på 1980-talet som den slog igenom rejält. Ut åkte vardagens fruktkompott, nyponsoppa och pudding och in kom ”Grand dessert”, Gino, exotisk frukter, krämiga parfaiter, glass, mousser, panna cotta och hundratals varianter av chokladdesserter till helgerna. Idag är det är väl bara pannkakorna till ärtsoppan som hållit ställningarna någotsånär som vardagsefterrätt.

husmoderns köksalmanack kan man lita på

Men det finns en publikation som inte böjer sig för nymodigheter och som inte ändrar på ett vinnande koncept, nämligen Husmoderns Köksalmanack. Från starten 1933 och fram till idag innehåller samtliga middagsförslag en huvudrätt och en efterrätt – 365 dagar om året. Den 11 augusti 1933 föreslår almanackan att vi ska äta stekt makrill med stekt potatis följt av surmjölkspaj. 2019 består middagsförslaget av laxfrikadeller i god citronbuljong med sockerärtor och salladslök med färskpotatis och klippt dill. Och som efterrätt sötsalta brownies med chokladfrosting. Det är 86 års mattrender mellan förslagen, men efterrätten har överlevt.

Varje dag, år ut och år in, får man ett förslag till efterrätt i den här klassiskern.
Plommonen var, precis som idag, mogna den här veckan 1945 och 2020. Man ska äta efter säsong.
2000 är det fortfarande ett förslag till efterrätt varje dag

Kristidens efterrätter och dagens

Att laga en kristidsmiddag ur Husmoderna Köksalmanack i veckan har gjort att vi återupptäckt efterrätten. Den gör verkligen middagen mer komplett och därmed godare. Dessutom gör den att man sitter kvar lite längre vid matbordet.

VintageQ är svag för kräm gjord på torkad frukt med en skvätt gräddmölk till. Kanske är det minnet av en trygg barndom som smakar gott. Men vi har ätit många andra goda efterrätter under året. En av de mer otippade, som vi även bjöd ungdomarna på, är ”Norsk havregrynskaka med saftsås”. De kunde inte gissa att den var gjord på havregryn och tyckte att den var god. Receptet kommer här, för den som vill testa.

Pröva receptet, det är jättegott. Det räcker med en lätt soppa före.

Mer efterrätt åt folket

Så kära läsare, det är dags att återinföra efterrätten. Det kan tyckas att sötsaker inte passar i ”Vintagemetoden”, men det är fel. Vi har hållit vikten hela året trots att vi ätit både söta och kaloririka efterrätter i över ett halvår nu. Det är hela måltiden som räknas, så med en sallad eller soppa före så ryms även den mastigaste pudding. Förmodligen är det klimatsmart mat också. Smaskens.

Har du upptäckt Vintagemannens mat på Instagram eller Facebook ännu? Annars är du välkommen att börja följa oss där också.

Hur många recept på sockerkaka behöver du? Fler än du tror om du ska baka kristidsgräddtårta.

För ett tag sedan kom VintageQ över broschyren ”10 bra recept med lite fett och ägg”. Den är utgiven av Marabou Bakningslaboratorium, mitt under brinnande krig, 1942. Broschyren väckte frågan om det går att baka en god sockerkaka utan att använda ägg eller smör. För att bli klokare spenderade VintageQ en dag i köket med att baka sockerkaka och sen att göra gräddbakelser på tunn kaffegrädde. Går det? Vi testade att göra tårta till fruntimmersveckans alla namnsdagsbarn, dels för att testa hur kristidsvispgrädde gjord på tunn grädde smakar. Dels för att se vilken sockerkaka som ger bäst tårtbotten.

Tolv recept på sockerkaka i den stora bakbibeln

Sockerkaka 1, Sockerkaka 2, Sockerkaka 3, Sockerkaka 4, Annan sockerkaka, Fin sockerkaka, God sockerkaka, Mors sockerkaka, Lätt sockerkaka, Bess sockerkaka, Fransk sockerkaka och Haslarps sockerkaka. Så många recept på sockerkaka finns det i Hemmets stora bakbok från 1931. Alla innehåller de ägg, socker, mjöl och bakpulver, några innehåller även smör, andra mjölk eller grädde och vissa även potatismjöl.

Sockerkaksbaket har gått bakåt

I upplaga 100 av Sju Sorters kakor från 2017 finns bara ett enda recept på Sockerkaka. Det innehåller å andra sidan extra av allt det som gör kakan mjuk och saftig, dvs smör, ägg och mjölk.

går det att baka sockerkaka utan fett och ägg?

I broschyren ”10 bra recept med lite fett och ägg” har upplägget kristidsfokus. Där handlar det om att ”utifrån de besvärliga förhållanden och inskränkningar som råder hjälpa varje svensk husmor att ta väl vara på vad som för tillfället finns hemma genom att göra recepten anpassbara”.

Således finns ett recept på sockerkaka utan fett och ett på sockerkaka utan ägg. Både ägg och matfett var som bekant hårt ransonerade under kriget. 1942 var ransonen ungefär 1½ ägg och 250 gram matfett per person och vecka. För att baka 2017 års sockerkaka skulle alltså en tredjedel av veckans matfettsranson och två veckors äggranson gått åt.

nå, Vilken sockerkaka är godast?

Sockerkaka är inte speciellt svårt att lyckas med. Bara man inte tar för mycket bakpulver, smörjer formen väl och inte öppnar ugnsluckan för tidigt så ordnar sig det mesta. Så om bakandet i sig finns inte mycket att säga. Alla recepten var lätta att följa och resultaten blev lyckade.

Men hur smakade kakorna? Jo, som en sockerkaka ska. Smakerna var förvånansvärt lika mellan de olika recepten. Nu ska erkännas att jag smaksatt samtliga med saften av ½ citron plus lite rivet citronskal. Allt för att det inte skulle gå att enkelt skilja ut smaken på den kaka som inte innehöll ägg eller den som innehöll mest socker.

Konsistensen var det stor skillnad på.

Den moderna ”extra av allt-kakan” är mjukast och saftigast. En riktig lyxkaka. 1931 hade den troligen fått namnet Extra fin sockerkaka, Grevinnans sockerkaka eller något liknande. Den är mjuk & saftig, men ger inte något tuggmotstånd alls, utan liksom smälter i munnen och bara slinker ner. Som gjord för att ta en skiva till utan att det märks. Men som botten i en tårta eller bakelse med grädde och jordgubbar skulle den lösas upp och bli alldeles för slafsig. Det blir ingen trevånings bröllopstårta med den som botten. Ingen ide att ens testa den till en namnsdagstårta.

Kakan som inte innehåller fett har mest tuggmotstånd, vilket är ganska trevligt. En perfekt botten till en liten bakelse med en klick vispgrädde och en några färska bär. Vill man äta rostad sockerkaka med en klick fet grekisk yoghurt & en jordgubbe på är den troligen perfekt. Vid blindtest hade Vintagemannen denna som favorit.

Sockerkakan som inte innehöll några ägg hade också god smak, bra tuggmotstånd men var lite torrare än kakan bakad med ägg. Även den funkar utmärkt till bär och vispgrädde. och för att rosta. Denna är VintageQs favorit.

Blindtestpatrullen gav alla tre varianterna godkänt. Den yngre generationen, barnen och deras familjer, tyckte bäst om den modernt fluffiga sockerkakan. Det är väl en sån de är vana vid. Men ingen hade protesterat om de blivit serverade de andra. De tyckte tom att kakan utan smör hade en trevlig och spännande konsistens, som om den var en modern utveckling av sockerkaka till en lite nyttigare variant som kräver att man tuggar.

Vispgrädden förbjöds 1940, så vi fick göra kristidsvisp istället

Under 2:a världskriget var vispgrädde ingen självklarhet. Tvärtom. Redan i november 1940 beslutades att grädde med en fetthalt över 15 % inte fick säljas. Beslutet togs för att klara smörproduktionen. Grädde går med nöd att vispa vid en fetthalt på 27 %, men den ska helst upp en bit över 30 % för att det ska bli ett fast skum som behövs för att spritsa och dekorera tårtor. Så hur gjorde man? I kvarlåtenskapen från VintageQs mamma fanns en svart bok med vaxade pärmar och med handskrivna recept. Ett av dem heter Vispgrädde av tunn grädde. Så vad passar bättre än att testa den för att göra en namnsdagstårta till Margareta, ett av mammas namn.

Så vi köpte en förpackning Kelda Matlagningsgrädde 15 %. Egentligen letade vi efter kaffegrädde som brukar ha 12 % fett, men vi höll oss ju inom lagens råmärken. Sen lade vi gelatinbladen i blöt, blandade i grädden och lät det stelna i kylskåpet i tio minuter. Äggvitan vispades under tiden till hårt skum. Sen vispade vi ihop matlagningsgrädden och gelatinet, och därefter tillsattes äggvitan och så piskades alltsammans ihop till vårt magra kristidsfluff.

Det är inte Keso och inte risgrynsgröt. Det är vispgrädde av tunn grädde, gelatin och äggvita.

Vår ”vispgrädde” visade sig dock inte ha samma egenskaper som riktig vispgrädde. Den är lite vitare och smakar lite tunnare, men smaken är ändå helt OK. Fett bär smak. Det är ”bärigheten och fluffigheten” som är problemet. Det blev lite för löst och ser grynigt ut. Grädden kan ligga ovanpå en gräddtårta, men den går inte att spritsa och försöker man smeta in kanterna kommer den här tunna grädden att rinna ner ganska snabbt. Så det gäller att dekorera väl med bär och andra godsaker.

Smaskens blev det i alla fall.

Tårta till fruntimmersveckans damer

Men den duger bra till ett namnsdagskalas om man har goda tårtbottnar och gott om juli månads färska blåbär och hallon. Båda våra tårtbottnar från krigsåren fungerade perfekt, med några pluspoäng för den som var bakad utan ägg. Så Sara, Margareta, Johanna, Magdalena, Emma, Kristina kan pusta ut. Du får namnsdagstårta även i kristider.

Smaskens, sa VintageQ, och firade mammas namnsdag

en husmor behöver ett helt sockerkaks-bibliotek

Så hur många recept på sockerkaka behöver man? Svaret blir definitivt fler än ett. Och som vanligt överraskar kristidsmatlagningen genom att leverera ett resultat som inte är ett nerköp och som smakar smaskens.

Följer du Vintagemannens mat? Vi är ganska aktiva på Instagram och Facebook. Häng med os där.

PS. Tack Prima Pinaler i Mölnbo, antikaffären där vi hittade broschyren Marabous Matlagningslaboratorium. Utan er hade denna lilla fest inte blivit av.

När blir hem-konservering trendigt igen?

När VintageQ var barn var juli den sommarmånad när mamma med självklarhet påbörjade arbetet med att fylla på förråden inför vintern. Hon saftade, syltade, kokade mos, lade in gurka och rödbetor. Så såg det nog ut i många familjer på 1960-talet. När skolstarten närmade sig och vi åkte hem från landet var bilen full av konserverad sommar. I det här inlägget letar Vintagemannens mat efter spår av äldre tiders hemkonservering.

En storsäljare, boken Hemkonservering kom i många upplagor 1935 – 1955. Detta är det 256 – 280:de tusendet från 1939.

När slutade husmödrarna att konservera?

Som så mycket annat hänger det ihop med teknisk utveckling och med när husmödrarna blev yrkesarbetande utanför hemmet. I Husmoderns köksalmanack dyker en konserveringsjournal upp i almanackan 1951, kanske som en markering att hemmafrun nu blivit ett precisionsyrke som krävde noggrann dokumentation. Nästa nerslag är 1969. Nu har så många hushåll tillgång till frysbox att Konserveringsjournalen får sällskap av nyheten Frysboxjournalen. Lagersaldot måste noteras.

En god husmor har koll på sin visthusbod.

Men 1983, när almanackan fyller 50 år, är det slut med alla journaler. Efter det får man hålla till godo med en och annan inspirerande artikel där den särskilda lyckan som uppstår när man tar vara på ”sommarens handplockade gåvor” beskrivs. Inget tjafs om att dryga ut, vara varsam för att behålla vitaminer & näringsämnen eller om livets nödtorft alltså.

vad lönar sig bäst att konservera?

Annat var det under krigsåren. Då handlade det om att få ut maximalt med näring av en minimal mängd livsmedel.

I 1945 års almanacka får vi lära oss att ”Inte ens under normala tider har planlös konservering varit befogad. Att under rådande förhållanden slösa med även socker, gummiringar, burkar, bränsle är inte bara beklagligt, det är orätt. Det rätta är att först räkna med familjens verkliga behov, innan man sätter igång med girigt tillvaratagande av torgets eller täppans gåvor. I motsatt fall blir det något i stil med första krisårets hamstringspsykos.” Ord och inga visor!

Under hela kriget byggde folkhushållningen på att man tog tillvara och konserverade. Det blev extra sommartilldelning av det ransonerade sockret med 5 kg per år, ja under 1942 tom 6 kg. Allt för att det skulle vara möjligt att sylta och safta. Extra tilldelning krävde noggrann planering, både kring vad som skulle konserveras men också hur. Det finns massor av recept på hur man konserverar med så lite socker som möjligt

Tips och goda råd för konservering är det gott om

Här kommer ett axplock.

  • Inkokning bevarar vitaminerna bättre än råsyltning, men en del av vitaminerna förstörs av syret när man kokar i öppna grytor, så den allra bästa metoden för att få ett ”gott vitaminresultat” är att hemkonservera i tillslutna burkar eller flaskor.
  • En bit pepparrot i burken med ättiksinläggningar som tex inlagda gurkor hämmar mögeltillväxten
  • Tomater, plommon, etc håller sig hela vintern om de läggs i okokt lingonsaft

Du har väl all nödvändig utrustning hemma

Det fanns en konserveringsapparat i nästan varje hem.

Var förvarar man konserverna bäst? I en jordkällare eller matkällare såklart.

Den legendariska matskribenten och kokboksförfattaren Hiram bodde under många år på Lidingö i ett radhus från 1950-talet. På sin pyttelilla radhustomt lät hon bygga en enorm jordkällare för att ha någonstans att förvara maten.

Hirams jordkällare ligger på en vanlig, eller rättare sagt ovanlig, radhustomt på Lidingö. Det är glädjande att se hur väl de nya ägarna hållit källaren i stånd.

I det flerfamiljshus byggt 1949, där en av sönerna bor, finns förutom vindsförråd även en matkällare till varje lägenhet. Väldigt praktiskt.

Idag byggs inga matkällare eller jordkällare. Kallskafferiet mot ytterväggen i köket hör tyvärr också till de utrotningshotade inventarierna i moderna hem. De flesta är utrivna till förmån för öppen planlösning och ”smart köksförvaring”. Vaddå smart?

Men kanske är en renässans för jordkällaren på gång. I februari i år var det en nyhet i SVT Västmanland om att intresset för att bevara sin jordkällare ökar. I Veckholm säljs nu i juli 2020 ett litet fritidshus med tillhörande jordkällare. Den beskrivs enligt följande: Jordkällaren fungerar på det sättet att den håller sig på plusgrader även vintrar då det varit 20 minusgrader ute. Säljaren har haft en klimatmätare där som mätt temperatur och fuktighet varje halvtimma, hela året. Dock droppar det från taket under vinterhalvåret.

Är du begåvad med en matkällare eller jordkällare och vill testa så kommer här listan med förvaringstips från Husmoderns Köksalmanack 1941:

  • Potatis och kålrötter förvaras bäst löst i brädlårar
  • Morötter, palsternackor och rödbeter läggs i lådor varvat med torvströ eller torr sand
  • Vitkål hängas med stocken uppåt på stänger eller krokar i taket
  • Rödlök förvaras i tunna lager lager på en hylla eller i en spjällåda
  • Purjo och selleri inslås i fuktig jord, tätt i rader, i lådor som få stå på källargolvet

Slutligen – glöm inte att vädra ordentligt under hösten så att det inte blir för varmt och fuktigt i källaren.

Vintagemannen missade att konservera 2020

I år var året då Vintagemannens mat på sitt lantställe i Skåne skulle så, skörda, testa konserveringsapparaten och jämföra surkonservering med sötkonservering. Sen kom Covid 19 och det var bara att skjuta upp planerna till vår och sommar 2021. Fram till dess får vi hålla tillgodo med gamla konserver. För rätt konserverade håller de i årtionden.

Får jag bjuda på ett glas 40 år gammal saft?

En av Vintagemannens favorithistorier handlar om gammal saft. Det är en god historia från hans Yuppie-tid i slutet av 1980-talet.

– Jag skulle bjuda en viktig kund på representationsmiddag. Vi gick till stjärnkrogen Paul & Norbert på Strandvägen i Stockholm, som då ansågs vara en av Sveriges absolut bästa – och dyraste – restauranger. När vi satt oss till bords och trodde att Paul skulle fråga oss om vi ville ha en aperitif så säger han istället: Får jag bjuda på ett glas saft? Och så kom han in med en silverbricka med vatten i en kristallkaraff, två fina vinglas och en dammig saftflaska med en gulnad etikett. ”Svart vinbärssaft 1947”, stod det skrivet med ordentlig handstil.

Det visade sig, att högre upp i huset hade en gammal dam just dött och hennes arvingar höll på att städa ur dödsboet. När de såg att matkällaren var full av flaskor och burkar gick de till lyxrestaurangen och bad dem gå ner i källaren för att se om det var nånting de kunde ha användning av. Och det fanns det, fyrtio år gammal saft t.ex.

Typ

Hur det smakade? Jo utsökt, som ett årgångsvin. Och med en lite brunaktig färg.

Du följer väl Vintagemannens mat på Instagram och Facebook? Där uppdaterar vi lite oftare än här i bloggen. Välkommen att följa oss.

Frisk skogsluft efter sol och bad

När man varit på kurorten Södertälje och badat hälsobad måste man ju också ut i naturen för att få ren skogsluft i lungorna. Vi styrde kosan mot Mölnbo, ett litet stationssamhälle mellan Järna och Gnesta sydväst om Södertälje. 1924 års STF-guide låter berätta att det i Mölnbo finns flera pensionat och ett konvalescenthem, samt att Sörmlands Enskilda Bank har ett kontor där. Så vi valde att köra rakt ut i skogen norr om Mölnbo, till Stora Envättern. Det är ett naturreservat som Sörmlandsleden passerar igenom. Rena rama John Bauer-skogen där älvorna dansar och trollen bor.

Vilka ställen det finns i Sverige!

Tänk att det finns sådana platser bara en timmes resa bort från Stockholm. Nu i Coronatider är det inte bara vi som har upptäckt det. Redan klockan nio på fredagsförmiddagen stod det sex bilar ute på en ödslig parkeringsplats mitt ute i storskogen. Men det var ingen trängsel. Vi såg inte ens tio personer under en halv dag. Men då valde vi att ta stigen på södra sidan om sjön istället för själva Sörmlandsleden.

Skogen är storslagen, lite vild sådär, här får naturen ha sin gång. Träden står inte planterade i rader utan de växer, åldras och dör som de vill. Ibland blir det skogsbrand som ”rensar upp” i undervegetationen och sen får marken återhämta sig som den alltid gör. Livet självt liksom.

Från vår parkeringsplats går det en bekväm stig upp till sjön med sina rastplatser. Det tar bara en kvart, sen är man ute på Sörmlandsleden. Den stora huvudleden är orange, anslutningsleden är gulmärkt. Lätt att hitta alltså.

Vem behöver bävernylon och Goretex?

Inte behöver man ha några moderna funktionsplagg och dyra vandringskängor heller. Vi gick på stigar hela tiden. Det fungerade lika bra att gå i ett par åttio år gamla linnebyxor eller i ett par randiga uniformsbyxor från Sörmlands husarer som är 150 år gamla. Och på fötterna ett par gamla gympadojor eller kronans gamla marschkängor från före kriget.

Ingen utflykt utan matsäck. På Torpa Pensionat bredde vi lunchmackor och fyllde matlådorna med lite smått och gott i samband med frukost. Wille på pensionatet fyllde vår termos med kaffe. Till sist packade vi ner de kringlor vi hade kvar från besöket på Torekällberget dagen innan. Och så ner med allt i våra smidiga små ryggsäckar.

På vägen tillbaka till Södertälje körde vi förbi Sjundasjön mot Gnesta. Det är bland de mest natursköna vägar vi någonsin kört i det mellansvenska blandlandskapet.; skogar, gläntor, sjöar, byar, åkrar… Vyerna växlade hela tiden. Det gamla klyschan ”Sverige är fantastiskt” stämmer faktiskt. Vi har det utmärkt på svemester.

Prima utflykt i jakt på pinaler

Mölnbo har en tillgång som är värd en resa i sig, nämligen antik- och bohagsaffären Prima Pinaler. Det är en gammal kvarn som sedan sju år tillbaka är diversehandel. I icke Coronatider finns här även ett litet café. Här finns allting som du inte visste att du behöver. Gamla prylar, husgeråd, möbler, kläder, böcker, verktyg, apparater och pillimojs.

Vi gjorde några härliga fynd.

En ryggsäck med en mes gjord av trä, det ser man inte ofta. Gott skick och häpnadsväckande bekväm att bära. Den sitter lika bra som en modern ryggsäck trots att den måste vara minst lika gammal som gubben på bilden.

Till kommande turer i spenaten inhandlade vi också en praktisk vandrardagbok från STF 1943.

För internt bruk

Vintagemannen hittade också ett par grönmelerade bomullsbyxor i en mycket speciell färg. De är tillverkade av Fristads nån gång i mitten av förra århundradet och kan du gissa till vad? Jo, det är byxorna till internernas arbetsklädsel på finska fängelser. Så om nån ser mig i dessa brallor kan man tro att jag är på rymmen.

Vintagemannens mat fyndade ett par receptbroschyrer, en från Marabou bakningslaboratorium 1942 och en från Jell-O 1938. Jell-O med majonäs(!) låter väl som en intressant upplevelse? Så det kanske kommer en recension på Waldorf gelésallad nån gång.

VintageQ var dock snabbare på sockerkaksbroschyren. Det bakades snabbt tre olika varianter och sen hade vi blindtest. Snart kommer ett nytt blogginlägg där vi testar olika sockerkakor. Du följer väl Vintagemannens mat på Facebook och Instagram?

Efter denna utflykt i pinalernas och sockerkakornas värld är det bäst att återgå till resans huvudsyfte – badsemester i Södertälje. Så i nästa bloggpost går vi på spaning inne i Södertelge efter den gamla kurorten. Finns några spår kvar? Häng med!

Mormor åt inte sill på midsommarafton. Det är ett modärnt påhitt.

Hur många år behövs det för att något ska bli en tradition? När började vi äta sill på midsommarafton tror du? Gissa. Svaret kommer längre ner. Det är senare än vad många tror, det var kanske inte ens vanligt när du var barn. Riktigt traditionell midsommarmat är kyckling och lax.

Matjessill, Senapssill och Brantevikssill känns som obligatoriska på midsommarafton. Liksom färskpotatis, gräddfil och gräslök. Har det inte alltid varit så? Nä!

Nutidsarkeologiska studier

Vintagemannens mat har gjort en djupdykning i Husmoderns Köksalmanack. Vi har många utgåvor från den första 1933 till idag. Husmoderns Köksalmanack är måltidens motsvarighet till klädernas postorderkataloger. De speglar breda trender och det är intressant att läsa vad för slags mat almanackan föreslår till varje dag året runt. Så vilket år dyker sillen upp till midsommar?

Husmoderns Köksalmanack – en nutidarkeologisk guldgruva

Så lägger man in sill

Noggranna förberedelser i god tid är sillunchens viktigaste förutsättning.
Med rätt tillbehör reder man sig bra; lökskärbräda, vass kniv samt cyklopöga.
Brantevikssillen måste läggas in veckan före Sveriges informella nationaldag.
Sveriges godaste sill får aldrig saknas på bordet. Dubbla gärna kryddmängderna.

GRÄDDFILEN FÖDDES 1952 OCH året EFTER BLEV MIDSOMMAR EN LÅNGHELg

1953 var första året då midsommarafton alltid firas på en fredag. Före det firades den kyrkliga högtiden Johannes Döparens dag den 24 juni. Aftonen inföll alltså den 23 juni, oavsett veckodag. Men från 1953 blev midsommardagen en rörlig helgdag som infaller på lördagen mellan 20 och 26 juni. Mycket påpassligt lanserade MjölkCentralen 1952 gräddfil som en sommarprodukt.

Man brukar säga att det tar 20 år för en ny matvana eller innovation att slå igenom i de breda folklagren. Räknar vi från 1952 skulle gräddfilen alltså vara etablerad i de flesta svenska kök 1972. Det ser ut som att teorin stämmer rätt bra.

Enligt matforskaren Richard Tellström är både sill och färskpotatis till midsommar relativt moderna påfund. Båda smög sig in i slutet av 1800-talet och då i borgerliga kretsar. Skälen är enkla; för potatisens del handlar det om att man inte skördar något som inte vuxit färdigt. Den kryddade och inlagda silltraditionen slår igenom med konservindustrin i slutet av 1800-talet.

Ingen sill till midsommarlunchen

Kollar man i Husmoderns Köksalmanack så blir midsommarafton ingen speciell matdag förrän i mitten av 1960-talet. Till midsommaraftons lunch äter man lite vad som helst. Här några lunchförslag genom åren:

  • 1933 – Inkokt braxen med grädd & pepparotssås eller bräckt prinskorv med ägg.
  • 1937 – Vårspätta med potatis och uppskuret
  • 1942 – Fransk omelett med sparrisstuvning
  • 1950 – Falukorv med stuvad potatis
  • 1959 – Bräckt skinka, ägg och vitt bröd
  • 1961 – Ansjovisomelett
  • 1965 – Matjessill med gräddfil, gräslök & färsk potatis – nu kommer den!

I skiftet mellan 1960 och 1970-talet försvinner lunchförslagen ur almanackan. I 2019 års Almanack är ordningen total på midsommarafton – sill på dagen och grillat på kvällen.

2019 års almanack. Har fantasilösheten gått för långt?

Vi håller på middagstraditionerna

I äldre tider är det helgdagens, dvs midsommardagens, middag som är extra festlig. Då är det lax, gärna inkokt, eller stekt färsk kyckling som gäller. Och så jordgubbar i någon form till efterrätt. I takt med att sillen erövrar midsommaraftonens lunch så försvinner lax och stekt kyckling på midsommardagen. På 1970-talet smyger sig grillandet in, enligt Richard Tellström, för att sedan slå igenom stort på 1980-talet med flintasteken.

Vintagemannen tänker ta upp äldre midsommarmatstraditioner igen och på midsommardagen i år kommer 1943 års variant att serveras, nämligen kall lax med majonäs, och färsk potatis. Mördegsbotten med jordgubbar. Vi har sparat ägg i flera veckor för att kunna festa till på majonäs på riktiga ägg och hoppas att på svarta börsen få tag på grädde som går att vispa. Hur det smakar får ni veta i ett senare inlägg.

Gör inte fel. Läs Reglerna för midsommarfirande

De rätta Tillbehören

Smör ost och sill är idag viktigare än midsommarstången för många av oss. Och den lilla nubben ackompanjerad med skrål och skål. Varför blev det så?

Egentligen är det väl bara skinkan som skiljer midsommar från jul.

Nu kan små grodorna komma.

Nu önskar Vintagemannen alla följare en riktigt fin midsommarhelg. Och för att inte bidra till smittspridning så håll er till att drömma om era tillkommande. Social närkontakt får vänta.

Du följer väl Vintagemannens mat på Instagram och Facebook? Där uppdaterar vi mycket oftare än här. Välkommen

Helgonets vilda jakt på mat i Fjärdhundraland.

Ett av de starkaste skälen för att åka till Fjärdhundraland är all den goda maten. Här finns många mathantverkare som är värda ett besök. Vi beslöt oss för att testa utbudet genom att ge os ut på en liten turné för att plocka ihop en läcker picknicklunch till nästa dag. Häng med på turen när vi fångar mat.

.

Redan kvällen innan gjorde vi ett stopp hos Sörgården Grönt för att handla tomater och gurka. De klarar sig nog i bilen över natten, tänkte vi, så nyplockade som de är. Gurkan fick vi direkt från plantan och sen valde vi en mix av tomater i olika färger och storlekar i den lilla gårdsbutiken mitt i ett av växthusen. Familjen Lindström har drivit den KRAV-märkta odlingen sedan 2004. När vi kom var Rebecka fullt upptagen med att göra klart beställningar för utlämning på Rekoringen i Västerås. Det är så Sörgården säljer, via Rekoringar och Bondens marknad. Och så finns det några lyckliga butiker i Mälardalen som också får leveranser från dem.

På ostfronten mycket nytt, korv och bröd till exempel

Sverige har på senare år fått många lokala ostproducenter. Det är verkligen ett gott tillskott på matmarkanden. Här i bygden finns flera som gör goda ostar, både på get- och komjölk.

Första oststoppet blev Vallgarns gårdsmejeri. Gården har anor från 1600-talet. Tomas köpte den 1997 och 2005 började han med osttillverkning. Från början hade han egna getter, men numera köper han mjölken. Att ha både djur och ysteri blev för mycket jobb. Idag betar en grupp jämtgetter där för att hålla markerna öppna. Liksom Sörgårdens Grönt säljer Vallgarns Gårdsmejeri via Rekoringar och marknader och hos några få återförsäljare. Efter provsmakning och ett samtal om kärleken till djur, småföretagande och Rekoringarnas välsignelse för oss stadsbor fick vi med oss en av VintageQs favoritostar, vit caprin och en blåmögelost gjord på komjölk. Eldost (typ en svensk Halloumi) verkar vara årets stora succé för alla små ostproducenter.

.

Inte långt från Vallgarn ligger Franzéns Charkuterier. De tillhör charkeliten i Sverige. Kristofer Franzén blev grisbonde & charkuterist på heltid 2010. Han intresserar sig enbart för Linderödsgrisar. De går ute året om, bökar fritt i hägn och växa långsamt. Av den råvaran gör han hantverksmässigt tillverkad korv och charkuterier som blivit en stor förebild i matsverige. Det blir gott, riktigt gott! Inte undra på att stjärnkrögarna upptäckt hans produkter. Vi fick med oss Munchner Leberkäse och lufttorkat ytterlår. Vill du handla på ett ställe närmare dig än gårdsbutiken så är Rekoringarna i Uppsala och Enköping ett alternativ. Kristoffer levererar även till Stockholm varannan vecka.

Längst österut i området, vid vägs ände, hittar vi Bergets Gård pasta & bröd. På en gavel i den gamla ladugårdsbyggnaden haspar vi av en liten dörr och förser oss själva ur den välfyllda frysen. Det ska nog hinna tina till morgondagens lunch. Vi tog ett ekologiskt valnötsbröd och några kanelbullar till fikat. Betalar gör man med Swish, som på de flesta platser. Ibland bakar Oliver pizza för avhämtning. Vi har förstått att den är sanslöst god och hoppas kunna pricka in en pizzautlämning vid nästa besök.

.

Dags för nästa ysteri; Skogsbackens ost. Marih & Ramon är ett ambitiöst par som 2010 sadlade om till att bli ostproducenter. På en åker i sydläge har de ”planterat” en stor solcellsanläggning, så nu drivs deras kylrum och mejeri med egen el. Kul att se. Det breda sortimentet säljer de till restauranger och konferenshotell. Bland kunderna finns bl a Långbro värdshus och Thoresta Herrgård. För oss vanliga dödliga har de en gårdsbutik. Efter att ha smakat oss igenom sortimentet valde vi en grönmögelost, en Lille Don och en Don Ramon till vår picknick.

Ingen trängsel. Vi lyckades äta ute varje dag

Till i vintras drev Marih & Ramon också Salnecke Slottscafe på andra sidan Lårstaviken, alldeles öster om Örsundsbro. Nu är det Jörgen och Jessica som står för ruljangsen. Här passade vi på att äta lunch, även om vi var rätt mätta efter all provsmakning på förmiddagen. Salnecke är ett utmärkt ställe att stanna och luncha vid. Cafét är inrymt i slottets gamla ladugård. Utsikten är fin och det finns många luftiga uteplatser att sitta på.

.

Resta gård får ni inte missa, sa dom som visste till oss. Det är en ambitiös satsning på att bygga en småskalig, ekologisk gård med olika sorters djur av gamla lantraser. De har även grönsaksodling. Hit åker skolor och förskolor på besök. Vi väntade oss en ”nära ko- och gris- och lammupplevelse”, men på väg dit öppnade sig himlen. Regnet vräkte ner. På Resta är de flexibla, så istället för en djurupplevelse fick vi en smakupplevelse i deras café i den gamla kvarnen tvärs över vägen. Vi provade mjölk och fil ”to die for”. Till picknicken dagen efter fick vi med både mjölk, fil, yoghurt och chokladmjölk. Smaskens!

Det är nu Helgonet kliver in på arenan.

Vintagemannen 1.0 – Roger Moore
Lyssna på den välkända signaturmelodin.

Helgonet, Simon Templar, är känd från TVs barndom och gick som serie mellan 1962 – 69. Här tränade Roger Moore på att vara tuff TV-agent långt innan han blev James Bond. Och så körde han en vit Volvo P1800, vilket vi svenskar var mäkta stolta över.

Vi har fått låna vår P1800 av Mats i Enköping. Vilken generös handling, att låna ut sin lilla pärla från 1965 till Vintagemannen. Bilen passade utmärkt till vår tradition att resa med gamla guideböcker och vi fick gräva en stund i vår egen garderob och rekvisitaförråd för att få ihop tidtypiska kläder och attiraljer från tidigt 1960-tal.

Här står vi utanför Örsundsbro bio. Den invigdes 1925 och blev en sådan succé att den byggdes ut i flera omgångar. Som mest fanns 200 sittplatser. Men 1961 var det roliga slut. Kommunikationerna till Uppsala hade blivit bättre och dessutom satt folk hemma och såg på TV så bion lades ned. Fast bara tillfälligt, för 1987 tog en grupp entusiaster sig an uppgiften att renovera och återställa biografen. Sedan 1992 visas film där igen. Den är nu Sveriges bäst bevarade biograf från 1920-talet.

Den gamla Garbo-affischen låg kvar på vinden.

Eldsjälen och docenten i ekonomisk historia vid Uppsala universitet Göran Ulväng visade oss runt och berättade att huset först byggdes som snickeri av Edvard Johansson, men att sonen Elis med stort filmintresse övertygade farsan om att flytta ner snickeriet (som nu är museum) i källaren och låta filmens förtrollade värld ta över där uppe. Filmerna kom med den ambulerande maskinisten kallad ”Bio-Paul” som hade projektorn med sig. Den allra första filmen som visades var Fyrtornet och släpvagnen. Publikrekordet har Kalle på Spången med 473 betalande. De körde filmen gång på gång tills kön var slut. Föreningen gamla bion i Örsundsbro står nu för verksamheten. I dessa Coronatider har de ställt in sommarens biokvällar. Ingen bio = inga intäkter, så stöd en föreningens kulturgärning genom att bli medlem i den eller donera pengar till renoveringsprojekt. Kolla föreningens hemsida.

Helgonet och TV:n blev bions död. Den lades ned samma år som P1800 lanserades.
Wrrroooooom! En vintagepojkes dröm

Efter denna upplevelse fräste vi vidare till Wiks slott, en borg med ursprung i 1400-talet, där vi både åt och sov gott. Men mer om det i nästa blogginlägg som också kommer att handla om de medeltida kyrkorna som det kryllar av här i bygden. Vintagemannen Albertus Fluctor ser fram emot de drastiska målningarna av den berömde Albertus Pictor.

Så skulle man ha det jämt.

Du har väl sett våra tidigare blogginlägg från Fjärdhundraland? Det har blivit tre stycken redan. Kolla gårdagens naturupplevelser här.

Vintagemannen är ännu flitigare på Instagram och Facebook. Följ oss gärna där också.

Tredje dagens rundtur i jakt på mat

Detta blogginlägg är ett sponsrat samarbete mellan Vintagemannen och Fjärdhundraland Ekonomisk Förening.