Varifrån fick 50-talets husmor inspiration? Jo, husmorsfilmer, provkök, kokböcker och burkmat!

Arketypen för en inspirerad husmor på 50-talet; VintageQ i fint förkläde

På 50-talet blev hemarbete ett yrke. Kvinnan skulle vara ledare för hemmet och se till att barn och man fick det de behövde. För att förkovra och inspirera lanserades Husmorsfilmerna. ICA och KF startade provkök och gav ut kokböcker. Halvfabrikat och djupfryst slog igenom. 1950-talet var sannerligen ett omvälvande årtionde för matlagning och matvanor.

husmorsfilmer – ett äventyr i vardagen

Vintagemannen minns hur han som barn fick följa med mamma på bio. Han häpnade över alla blanka pastellfärgade hushållsattiraljer i filmerna. Det var lite amerikansk känsla i dem. Han minns också att en gång fick vi en liten present med oss hem. En rostfri liten karott, eller möjligen assiett, av den då välkända firman Nils-Johan. Eller var det möjligen Nils Johans Glada Köksparad? Hur som helst, vart tog Nils-Johan vägen? Han som var en sån marknadsgigant under den här tiden.

1951 kom den första husmorsfilmen, Fru Plotter och fru Planer. Mellan 1952 och 1976 kom sedan filmer vår och höst. Varje film bestod av ett antal kortare avsnitt som handlade om mat, inredning och bostaden men också om kläder, hälsa och utseende. Dessutom innehöll filmerna information om allt från tekniker för städning och matlagning till tips om fritidsaktiviteter. 1950-talet var tiden före TVs genombrott, och filmerna visades på dagtid gratis i biograferna på ett par hundra tätorter runt om i landet. De var synnerligen populära och sågs årligen av mellan 300 000 och 500 000 åskådare. 

Filmarkivet finns flera spännande husmorsfilmer som lämpar sig för eftermiddagsbio.

COOP och ica tävlade med provkök och kokböcker

Nya produkter och halvfabrikat krävde både kvalitetstester och inspiration i form av recept. Både ICA och KF startade sådan verksamhet under 1940-talet.

KF och ICA hade olika inritning och syn på sin provköksverksamhet. När KF har en klar folkbildar ambition för ökad folkhälsa så samlar ICA in recept från sina kunder och satsar på gott och är mer kommersiellt. Och gott vinner nästan alltid över nyttigt, vilket fortfarande kan ses i kedjornas marknadsandelar och svenska folkets midjemått.

kf provkök i folkhälsans tjänst

KFs provkök startade 1943 som en underavdelning till Husmodersavdelningen. Provkökets uppgift var att kvalitetsbedöma produkter. 1946 blev Provköket en självständig enhet med Ann-Britt Agnsäter som chef. Hon kom att stanna till sin pensionering 1980. Angsäter gjorde 1949 en studieresa till framtidslandet USA för att få inspiration. Ett resultat av den resan blev Vår Kokbok. Kokboken kom 1951 och blev norm och modell för senare kokböcker. Den var t ex den första svenska kokbok där den fyrdelade måttsatsen (dl, msk, tsk och kryddmått) och stektermometrar användes i recepten. KF provkök har genom åren spelat en viktig roll för folkbildning och folkhälsa, med idéer som att äta nyttigt och spara in på socker och fett. Ann-Britt Angsäter utvecklade tex matpyramiden i mitten av 70-talet. KFs provkök finns fortfarande och heter numera Coop provkök.

ica provkök tar inspiration av husmödrarna

Storsäljaren Sju sorters kakor började som mindre häften med inskickade recept.

Även ICA startade provkök på 40-talet, men med en lite annan inriktning. Provköket fungerade som matredaktion för tidningen ICA Kuriren, som gick från reklamblad till prenumererad tidning 1948. ICA startade även ett förlag redan 1945. Provköket hade en viktig roll på förlaget som medförfattare till förlagets utgivning av kok- och inspirationsböcker. De blev med åren många. ICA förlaget tog hjälp av Sveriges alla husmödrar genom att bjuda in till recepttävlingar. Det mest kända resultatet av just en sådan tävling är klassikern Sju sorters kakor. Den kom 1945. 1950 kom uppföljaren Det bästa brödet, baserat på en baktävling med över 10 000 bidrag. Sviten avslutades 1953 med Nytt på kakfatet som enligt förordet tillsammans med de två tidigare receptsamlingarna ”bildar en hel, allt omspännande bakbok”. I Nytt på kakfatet finns för övrigt receptet på Marängrullar dvs jitterbuggar. När jag kollar mitt ex av Sju sorters kakor från 1952 finns inte det receptet, så kanske såg jitterbuggen som kakboksrecept dagens ljus 1953.

På den tiden var det ruter i ICA

Under det sena 40-talet och 1950-talet fortsatte sedan ICA förlaget att ge ut små receptböcker i serien ICA förlagets köksbibliotek. Inte så sällan utgick de från en tävling där husmödrar uppmanades att skicka in sina recept. VintageQ har koll på åtminstone 12 sådana små häften. 1980 gav ICA förlaget ut Rutiga Kokboken – den kanske är ”the best of” de små rutiga recepthäftena? 2005 tog resan som kokboksförfattande provkök slut och ICAs provkök lades ner.

Barnens kokböcker

Även barnen fick sina egna kokböcker under 50-talet. VintageQ har ett väl använt exemplar av Per och Pia på hushållskurs, ett häfte med 30 lektioner för barn. Den innehåller allt man behöver veta från att bädda sängen, borsta skorna, duka och servera , koka potatis och laga chokladpudding. VintageQ kommer ihåg hur kul hon tyckte att det var att följa ”lektionerna”. Och vad vuxen hon kände sig.

Effektiv matlagning för kvinnor med ont om tid

Nya produkter för att underlätta matlagningen lanserades och promotades under 1950-talet. Tron på tekniken och framtiden var stor. 1956 lanserade Findus frysta fiskpinnar och kombinerat med en annan nyhet, det industriframställda potatismoset, skapades en klassisk barnfamiljsmiddag. Både Husmorsfilmerna och Husmoderns Kökslamanack är full av både reklam och tips på hur man kan underlätta matlagningen och livet med hjälp av halvfabrikat.

I Snabblagat av Ria Wägner lär Ria ut hur man kan trolla med burkar och paket för att hushålla med det dyrbaraste vi har, tiden. I boken är ingredienserna ”alla de moderna hjälpmedel som står husmodern till buds i form av burkar, djupfryst, kakmixer och andra konserver”.

Gick femtiotalets husmödrar verkligen på det här?

Vill du veta mer om hur vi tampas med femtiotalets mat under detta år så följer du Vintagemannens mat på Instagram eller Facebook. Och här i bloggen naturligtvis. Vi ses.

Gör om mig – förvandla en vanlig gubbe till en gentleman

Jag får ofta höra att jag är lite överdriven, inspirerande visserligen, men lite svår att ta efter. Och så undrar den som frågar hur man på ett enkelt sätt kommer igång att klä sig lite snyggare. Mitt första råd är att tänka i färger. Om man vågar lämna bassängkanten, och inte bara klär sig i svart, så finns det ett helt hav med färg därute som kan matchas, kontrasteras och kombineras i det oändliga.

I det här bloggposten ska jag visa hur enkelt det är att bygga upp en snygg outfit.

Ta den här enkla ensemblen som ett första exempel. Vanliga blåjeans och en grön bomullsskjorta, som har lite jeansblå detaljer. Sen måste vi sätta lite sprätt på anrättningen. Nästan vilken ylleslips som helst skulle fungera – blå, gul, röd – bara det blir lite kontrast mot skjortan. Nu valde jag en slöjdlärarslips som matchar läderbältet. Visst blev det snyggt i all enkelhet?

Överkurs: Den sista lilla piffen får min outfit genom en vintageklocka med blå urtavla och ett par knästrumpor som både tar upp den gröna, blå och ljusbruna tonen. Och så bruna skor till det. Perfekt!

Sen brukar jag ha skinnjacka och en fedora-hatt när jag går ut. Rena rama Indiana-Jöns.

Gör om mig – förvandlingen steg för steg

En helt vanlig gubbe. Går han att rädda?

  1. Vi utgår från ett par jeans (som du antagligen redan har), ett brunt bälte och gammal omodern och urtvättad button-down-skjorta.

2. Lägg till lite färg, i det här fallet en tvärrandig slips som är lite grov i stilen. (Blankt siden är inte att tänka på till det här.) Den här slipsen både matchar och kontrasterar diskret.

Och glöm inte att anpassa längden på dina byxor så att de lägger sig snyggt på skon. Antingen viker du bara upp dem, eller låter en skräddare fixa till längden permanent.

3. Ett par snygga skor. De här tvåfärgade brogueskorna är ju lite extra uppkäftiga och tar upp både det gröna och ljusbruna i slipsen. Men ett par så här ovanliga spectators är inte alls nödvändigt, vilka bruna skor som helst hade funkat. Tänk på att det ska vara randsydda skor som ger lite tyngd och kvalitet. De kostar flera tusen kronor nya, men du kan ha dem nästan hela livet om du sköter dem väl. På second hand kostar de mycket mindre.

4. En tweedkavaj är ett säkert kort. Välj färg på skjorta och kavaj som passar ihop. Ljusbrunt och lejongult går jättebra till jeans. Om du kollar noga ser du hur bredaxlad jag är. Det här är en fullständigt omodern kavaj från 1980-talet med axelvaddar. Lång är den också, och ser inte så urväxt ut som dagens mode. Det är ju med kavajer som med advokater; They should cover your ass. Tweedkavajer är bland det mest prisvärda du kan köpa på second hand. De finns i många mustiga färger och kostar bara från 400 kr och uppåt. En perfekt vardagsjacka med karaktär alltså. Mycket roligare än sportjackor och flieströjor.

5. Pricken över i. Jag är svag för det där lilla extra som höjer det vardagliga en liten bit. En matchande näsduk i bröstfickan kan de flesta få till. Man behöver inte köpa en dyr pocket square i Fina Butiken. Vilken passande tygbit som helst duger. Det höjer elegansen direkt.

En blomma i knapphålet gör dig till en riktig dandy. Överdrivet, kanske du tycker, men jag har alltid en konstgjord blomma på kavajslaget.

Sen är det bara att ge sig ut på stan och höra till det fåtal som är snyggt klädda. Nu ska du få veta vad hela denna second-hand-outfit har kostat. Jag utgår från att du redan har ett par jeans. Skjorta 50 kr, kavaj 400 kr, slips 25 kr, näsduk 5 kr, blomma 200 kr, dvs summa 680 kr. Därtill kommer skorna för 1.500 – 2.000 kr.

återstår bara kronan på verket – en hatt

Här har jag en elegant Panamahatt. Men du kan välja vilken billig stråhatt du vill. Det finns ett stort utbud av lätta solhattar nu till sommaren. Sen till hösten väljer du en filthatt.

Ja, så lätt var det att med enkla medel kombinera några passande färger och material och få till en personlig stil. Billigt var det också. Kolla vad du har i garderoben och sätt igång och blanda. Är färgpaletten därhemma för tråkig? Ta en tur till första bästa secondhand- eller vintageaffär. Gå in som en gubbe, kom ut som en gentleman.

Vill du få mer inspiration är det bara att följa Vintagemannen på Instagram och Facebook. Vi ses där nästan varje dag.

Har du hål i brallorna? Läs om äkta och falsk konststoppning

– Har Ni julgransfot? – Ja. – Hur får du då på dig byxorna? Haha. Det var ett kul skämt på femtiotalet. Men han som haft de här grårandiga byxorna måste ha varit en man med julgransfot, för det var en lång reva i baken. Vad gör man då? I detta inlägg får du veta mer om hur hål som kan lagas och hur.

Det är inte många som kan konststoppa idag. Dvs att laga ett litet hål i kläderna på ett ”osynligt” sätt. Har du något plagg som har fått ett litet hål, men i övrigt är fint, är det värt att laga det, som den här bruna kostymen t. ex. Vid äkta konststoppning drar man diskret trådar ur tyget på insidan av plagget och så flätar man in dessa trådar i hålet enligt samma struktur som själva vävnaden har. Det är verkligen en konstart.

Men ibland är hålet så stort att man måste fuska lite, som vi gjort i den grå kostymen. Då sätter man en lapp på baksidan och så trixar man sig fram på rätsidan med en symaskin. Det syns ju mer än äkta konststoppning, men det är mer prisvärt och kan duga i alla fall. Här ska ni få se på båda metoderna. Det är Judiths syatelje på Skeppargatan 74 i Stockholm som utfört sina konster.

KAN DU HITTA LAGNINGEN PÅ RYGGEN?

Hålet var ungefär en kvadratcentimeter stort. Man kan ana lagningen på högra sidan en bit upp.
Här syns lagningen mitt i bilden. Men visst är det snyggt gjort med röda, bruna och vita trådar.

Vill du har en mer detaljerad berättelse om konststoppning så ska du läsa mitt gamla blogginlägg från 2016.

Där i bloggposten kan du studera detaljarbetet bättre. Klicka på länken ovan.

Här är kostymen som hade En decimeterlång reva i baken

Tur att kavajerna var långa på den tiden. Hålet syns inte.

Den här kostymen från 1915-1920 ungefär hade en stor reva i byxbaken. Men eftersom det är så svårt att hitta så gamla kostymer tyckte jag att det var värt att reparera den. Men riktig konststoppning skulle bli ohemult dyrt. Så vi fick tänka ut nåt annat.

Blöjbak – tack för den. Hålet syns inte nu heller, det sitter precis där det tyget viker sig.

Det var inte så noga med passformen förr. Precis som idag alltså, när kläderna bara hänger på folk. Man räknade nog med att kläderna skulle ärvas och ändras och läggas ut, så man försåg byxorna med ett spänne därbak istället för bälteshällor för att kunna reglera åt olika håll. Hängslen var det naturliga sättet att hålla brallorna uppe.

En lapp i byxbaken

Istället för pillig konststoppning fick det bli en lapp för hålet där bak. Om det funnits tyg att använda kunde lappen suttit på utsidan, men nu fick det bli en enfärgad lapp på insidan istället. Och sen en massa stygn med en passande tråd i symaskinen.

Lagningen från insidan

Korta byxor duger inte i längden

Här fattas en bra bit på byxbenen. Det blir visserligen lite bättre med ett par kängor istället för lågskor. Men lite löjligt är det när byxorna flaggar på halv stång.

Som synes är kostymens största brist nu en decimeter för korta byxben. Hur kan man förlänga dem? Teoretiskt skulle det gå att slakta västen eller korta av kavajen för att få lite tyg att skarva med. Sen kan man bygga på med ett par falska slag nedtill som döljer skarven. Men ett sådant illdåd på en hundraåring vill jag inte vara ansvarig för.

Lösningen: Stoppa ner byxorna i ett par strumpor och gör knäbyxor av dem. Så gjorde jag i somras på Bike in safety 2020. Tralala! Jag är glad att ha räddat en hundra år gammal kostym åt eftervärlden.

Båda kostymerna kommer från Highcoast Vintage i Mellansel utanför Örnsköldsvik. Det är en av Sveriges bästa vintageaffärer.

Det här var bara ett exempel vad du kan hitta på Vintagemannens blogg. Det kan handla om kläder, stil, matlagning, resor och annat kul. Om du följer oss på Vintagemannen eller VintageQvinnan på Facebook så blir du uppdaterad nästan varje dag. Du hittar oss också på Instagram. Vi ses!

Kan man matcha ihjäl sig?

I min bok Stilskolan skriver jag om hur Vintagemannens främsta hobby är att matcha färger och material så snyggt det går. Men jag varnar också för att matcha ihjäl sig så att det bli vackert dött. Vad menar jag med det? Har du inte hunnit läsa min bok Vintagemannens Stilskola än så kan du köpa den här. Mer info om hur kommer nedan. Men först några exempel på snygg(?) matchning. Eller vad tycker du?

Är det här för mycket? Alla färger i mössan kommer igen i byxa, bälte, skjorta, jacka och slips. Till och med klockan matchar. Det är så perfekt att man baxnar. Något skulle kunna tas bort eller något oväntat tillföras, jag vet bara inte vad.
Den outfit som jag bär på Stilskolans omslag är väldigt harmoniskt och balanserat färgsatt. Det blev nästan för försiktigt. Men, som jag skriver i boken, hellre det än att se ut som en julgran. Less is more.

Glöm inte de nedre regionerna

Några exempel till

Undvik Vackert dött

Det säkraste sättet att skapa något vackert dött är att använda sådana där färdiga set med skjorta eller slips och näsduk i samma tyg och färg. Eller ett set med maggördel till smoking och en fluga i samma material. Det blir så tråkigt, speciellt som världen är full av snygga tyger, flugor och näsdukar.

Beställ Stilskolan här

Stilskolan kom ut i mars 2021. En liten bok med 260 färgbilder där jag demonstrerar den personliga stil som jag utvecklat under de tio år som gått sedan Vintagemannen föddes i februari 2011. En stil som i mångt och mycket handlar om färg.

Boken kostar 299 kr + porto 62 kr. Beställ den genom att skicka ett mail till ingemar@hali.nu eller gå in på Vintagemannens Messenger och skicka ditt namn och adress där. Sen kommer bok och faktura med posten inom några dagar.

En typisk dag – slipsvalet är jag särskilt nöjd med

Nu är det bara att sätta igång att mixa och matcha, men försök undvika den vackra döden. Jag försöker varje dag att få till det. Följ Vintagemannen på Instagram och Facebook så får du se om jag lyckas. Vi ses.

Piffig 50-tals påsk

Välkomna till Vintagemannens mats påskbord modell 1954. Påsken 2020 gick i kristidens tecken. Påskaftonens traditionella smörgåsbord, som Husmoderns köksalamanack föreslog 1943, bestod av ”ägg eller omelett och uppskuret”. Påsken 2021 går i optimismens tecken. Ransoneringen är över och på 50-talet frossar vi i ägg, marsipan, smör och grädde. Vi åt tills vi var så mätta och så dästa att vi längtade efter Samarin för att överleva.

50-talets påskbord blir omfångsrikt när välståndet växer

Husmoderns kökslamanack ges fortfarande ut. Den första almanackan kom 1933 och den är oumbärlig vid nutidsarkeologiska studier av vad vi äter. I middagsförslagen speglas både mattrender och nya produkter. Om du tillhör dem som någon gång drabbats av idétorka när du ska svara på frågan ”Vad ska vi äta till middag idag?” så ta hjälp av de äldre årgångarna. Det blir garanterat något oväntat nygammalt.

Så vad berättar almanackan om vad svenskarna åt på påskafton under 1950-talet? Under årtiondet utvecklades påskaftonens middagsbuffé från att i början bestå av ett begränsat antal rätter till överdåd i slutet av årtiondet.

1950 är förslaget att påskbordet innehåller två olika lådor på äggstanning, en smaksatt med strömmingsrom och en smaksatt med ost & tomat, en sallad bestående av ansjovisfiléer, ägg, sallad och tomat i majonnäs och så sauterad kalvnjure med det fantasifulla namnet Devil. Och till kaffet Igelkottstårta.

Mot slutet av årtiondet är det ”extra av allt” som gäller. Sillbricka, ansjovis, matjesill, böcklingsallad, kokt ägg, rädisor, tomater, en paj och en låda. Prinskorv och köttbullar har ersatt njuren på buffén. Men tårtan till kaffet är kvar och den ska helst innehålla både smörkräm, chokladglasyr och mandel.

Livsmedelspriserna steg visserligen under stora delar av 50-talet, men lönerna steg ännu mer. 1935 gick 37% av hushållsinkomsten åt till livsmedel. Under kriget 1943 var motsvarande siffra 43%, men under 50-talet sjönk andelen kontinuerligt och 1959 spenderas 31% av inkomsten på livsmedel. Mer pengar i plånboken i kombination med att livsmedelsransoneringen upphört skapade goda förutsättningar för överflöd. Nu ska vi unna oss!

påskbuffé av 1954 års modell

Så vilket påskbord väljer vi, det begränsade eller det överdådiga? En sak vet vi i alla fall, njuren väljer vi bort, trots namnet Devil.

Efter lite diskussion bestämmer vi oss för 1954 års version. Med ena foten i 40-talets begränsningar och en fot i framtidsoptimismen och överflödet blir det en bra blandning.

När vi googlade på lammnjure fick vi upp hundmat. Då lade vi ner det projektet. Ansjovistårta lät läckrare.

Så på vårt påskbord står, sillbricka, kokt ägg, ost och skånsk böcklinglåda. Den stekta lammnjuren byter vi ut mot en ansjovistårta från 1952. Till kaffet blir det Mannes tårta. Den innehåller mördeg, sylt, mandelmassa, chokladglasyr och smörkräm. En riktig ”extra av allt-tårta” som representerar 50-talet så väl.

det dukade bordet

1950-talets design är känt för att vara formsäker och för sin höga kvalité. När man satte bo köpte man för livet. När Vintagemannen i början av 2000-talet köpte porslin till det då nyinförskaffade sommarstället är det ingen slump att det blev 1950-tal. Finservisen från Upsala Ekeby har det föga upphetsande namnet 5524. Mönstret är designat av Eva Bladh, mest känd för ”Bellis” , och lanserades 1958. Glasservisen heter Sickan och är formgiven av Vicke Lindstrand. Den tillverkades mellan 1945-72. Även den inköpt på auktion för 20 år sedan för ”inga pengar alls”.

Karlskrona / Uppsala Ekeby från 1958
Kosta från 1950-talet, typ
Fin femtiotalsdukning med guldkant.

att leka med maten

Under 1950-talet leker man med maten. Piffiga uppläggningar, garneringar och matskulpturer kanske är ett sätt för hemmafrun att få utlopp för sin kreativitet och visa sina husmoderliga omsorger. Påsken är inget undantag. Husmoderns Kökslamanack 1954 föreslår denna härliga tupp av morot, citron, gurka och rädisor för att servera oliverna till drinken. VinategQ har verkligen försökt, men hennes skapelse blir inte stabil och eftersom hon inte tycker att man ska leka med maten får vi nöja oss med en bild. Sen får vi fantisera om vilken succé en dylik fågel skulle ha gjort på påskkalaset.

Antingen satsar man på ett riktigt gott coctail-tilltugg, eller så tar man fasta på orden cock och tail

Verkligen fullmatat

Vi erkänner, vi njöt av det sparsmakade och välsmakande påskbordet från 1943 som vi åt förra året. Och vi blev imponerad av både smak och uppfinningsrikedomen vid tillverkning av kristidsmarsipan. Se bloggen.

Men i år blev det andra bullar…

Fast egentligen finns det ingen böckling i Skåne. Där heter det rögad sill.
Hela påskbuffén ryms på en bild, ja förutom smör, bröd och ost
Mannes tårta innehåller drygt 300 gram smör, 400 gram florsocker, 175 gram mandel, 3 ägg och så lite annat som kakao, strösocker och mjöl

Efter tårtan blev vi mätta, ja övermätta, för att inte säga påskaftonskoma. Vi orkade knappt resa oss från bordet och duka av. Det hade varit både tidsbesparande och godare med en tårta bestående bara av mördeg, sylt och choklad. Mandelmassan och smörkrämen tillförde mer ”extra av allt” än smakupplevelse.

Femtiotalets påskbuffé levererade definitivt, men det blev mer piff, lättuggat och smör än en njutbar smakupplevelse även om både ansjovisen, böcklingen och sillen smakade gott. Alla rätterna fungerar bra på ett smörgåsbord även idag. Vi saknar de olika texturerna och tuggmotståndet som krigsåren var så bra på att leverera. Det blir så mycket fett, salt och sött att nyanserna försvinner. Kanske saknar vi också begränsningarna. Det är så lätt att lägga upp lite för mycket på tallriken när man kan.

Vill du veta mer om vad vi äter från 1950-talets kokböcker så följ Vintagemannens mat på Instagram och Facebook. Och följ oss gärna på Vintagemannen och Vintageqvinnan på samma gång. Vi ses ett socialt medium nära dig.

Det finns tusentals skäl att undvika syntetkläder och stretchjeans.

Det är med kläder som med god mat. Det blir bättre med bra råvaror och omsorgsfull tillagning. När stjärnkockar intervjuas talar de alltid om de fina råvarorna som en förutsättning för ett gott resultat. De ska vara närodlade, färska, hålla god kvalitet, vara ekologiska, etc. När man läser om kläder kan det hända att det står att det är finaste silke, mjukaste ull, ekologisk bomull eller svalkande linne. Men lika ofta skryter man med att det är stretchig lycra eller goretex som andas eller flieströjor gjorda av PET-flaskor, dvs miljöfarliga plastmaterial. Aldrig hör vi en kock eller livsmedelsindustri skryta med sina tillsatser och E-nummer.

Kläderna du till slut får äta upp

Vad är flies, polyester, elastan och acryl egentligen? Vad händer när du tvättar plaggen? Jo, du släpper ut microplast i naturen som så småningom hamnar i din mat. Värstingarna är flieströjan, acryltröjan och polyester i jeansen och funktionskläderna. Vill du verkligen ha microplast i avloppsvattnet och sen i din mat? Läs vad Naturskyddsföreningen skriver om syntetkläder här och bli djupt oroad.

Och vart tar plasten vägen när kläderna är slut, dvs trasiga, utslitna eller bara omoderna?

Nu har vi fått skatt på plastpåsar för att haven snart innehåller mer plast än fisk. En miljöförstöring som vi måste få stopp på. Vi har vetat detta rätt länge nu. Kolla artikeln från SVT 2017. Det är inte hållbart med dessa oljebaserade material i kläderna. Modeplaggen kommer vi att få äta upp – rent bokstavligt.

Välj bara naturmaterial

De flesta gamla vintagekläder är gjorda av ylle, bomull eller linne. Silke förekommer också. Olika stretchmaterial började införas under andra halvan av 1900-talet. Innan dess fick det duga med lite töjbar bomullstrikå. Eller välsydda plagg som var formade efter kroppen. Det borde duga nu också.

Ylle håller i århundraden under rätt förhållanden. Bockstensmannens kläder är från 1300-talet. Det finns dräktdelar kvar från Egyptens faraoner. Fullt så gamla är inte Vintagemannens kläder, men jag har en bomullsuniform från 1860-talet som är användbar och ett par linnebyxor från sent 1800-tal i nyskick. Jag har yllekostymer och rockar från 1920-talet och sen massor av plagg från 1930-, 40- och 50-talen fullt brukbara idag. Så är det med bra råvaror. Hur många av dagens plagg i syntetmaterial kommer vi att kunna använda år 2100?

Modern klänning. Bekvämlighet är det enda ledordet. Visserligen i ekologisk bomull. Men vilket påvert skrädderi. En damklänning är idag inte mer än en förstorad T-shirt,

Varför är inte mäster skräddare lika populär som stjärnkocken?

Sen har vi den omsorgsfulla tillagningen. Stjärnkocken är ett drömyrke. Baristan likaså. Att kunna laga god mat ger hög status socialt om man får tro alla matbilder som läggs ut på Instagram. Men hur många står i kö till skräddarutbildning idag? Att skära till och sy en kostym för hand borde väl vara prestige om något.

Nä, i istället nöjer vi oss med de enklaste tältformade kläder med raka sömmar. Och eftersom det är elastan i tyget så smiter det åt lika bra som en skräddarsydd dräkt. Knapparna följer med som lösa tillbehör och knapphålen är slarvigt maskinsydda. Och nu har det gått så långt att kostymbyxor sitter uppe med en resår i midjan. Rena barnkläderna.

Kavajslagen är limmade med Vlieselin och inte handpikerade med hundratals stygn. Nästan inget är hållbart längre. Var finns det utsökta hantverket, den omsorgsfulla tillagningen när det gäller kläder. Det är något som bara nördar och handarbetsfantaster håller fast vid.

Det finns ju kvalitetsmärken, invänder du kanske. Prestigemärken som Prada, Louis Vuitton, Dior och allt vad de heter. Och haute couture finns väl än? Jodå, det finns fortfarande verkligt fina handsydda plagg som visas under modeveckorna i Paris. Imponerande hantverk och enormt dyrt. Men samma märken tillverkar idag skräpkläder och säljer pret-a-porter för snuskiga överpriser om man ser till den tekniska kvalitén. En T-shirt för över tusen spänn. Löjligt, bara för att det sitter ett märke i den. Ta bort märket och 80 kr kanske skulle vara rimligt.

Vi är en grundlurad generation – men lösningen finns nära till hands

Vi köper (alltför) billiga kläder i miljöfarliga syntetmaterial, som är dåligt sydda (ofta under eländiga arbetsförhållanden) och betalar hutlöst för lappen som sitter i kragen.

Varför vill bli så lurade?

Som tur är finns det en enkel lösning. Köp bra kläder second hand och vintage eller gå till småskaliga klädproducenter och skräddare som använder schyssta material. Eller lär dig sy och sticka själv. Valet är ganska enkelt. Vi måste få bort plasten i kläderna.

Tack för idag. Debatten kan vi föra vidare i sociala medier. För du följer väl Vintagemannen på Instagram och Facebook?

1950-talets hemmafru skötte både hem och arbete, precis som många kvinnor gör även idag.

För en majoritet av gifta kvinnor i Sverige har hushållsarbete aldrig varit en livsuppgift på heltid. Hushållsarbetet har oftast kombinerats med förvärvsarbete på deltid. Så var det även på 1950-talet, hemmafruarnas årtionde, även om det under just 50-talet var ovanligt många kvinnor som var hemarbetande på heltid. Hur många timmar lade kvinnorna ner på hushållsarbete och vilka uppgifter var det som tog längst tid? Vintagemannens mat har gjort en djupdykning bland matlagning, tvätt och städning. Häng med på en resa i kvinnoarbete.

Varje husmor behöver en assistent.

En husmors arbetsvecka på 1950-talet

1957 genomförde Konsumentinstitutet en undersökning som omfattade tusen husmödrar. Urvalet skulle vara representativt för landets barnfamiljer. Husmor förde veckodagbok genom att ”med streck för varje kvart markera vad hon gjort under större delen av kvarten”.

Undersökningen visade att husmödrarna lade ner 34 ½ timme per vecka på olika husliga sysslor. Matlagning och städning tog mest tid, 10 timmar vardera. Att diska tog drygt 6 timmar, att sy och laga drygt 4 timmar och att tvätta 4½ timme per vecka. På 1930-talet tog motsvarande arbetsuppgifter 42 timmar och på 80-talet 26 timmar i veckan. Det är den tid vi lägger ner på städning som minskat, trots att vi bor större.

Hur mycket Vintagemannen ”hjälper till” i hushållet får du gissa.

Vän av ordning undrar naturligtvis hur många timmar per vecka männen ägnade åt hushållsarbete? Även det undersökte Konsumentinstitutet, fast 1956. Män med deltidsarbetande fruar ägnade minst tid åt hushållsarbete, nämligen 4 timmar/veckan. Om hustrun var hemarbetande ”hjälpte mannen till” 5 timmar/veckan och om hon nödvändigtvis skulle arbeta heltid deltog han hela 6 timmar/veckan i hushållsarbetet.

Hur var det egentligen med de tekniSka hjälpmedlen?

Inte konstigt att tekniska hjälpmedel i köket kom att bli populära. För allt som kan göras bekvämare kommer förr eller senare att göras bekvämare.

Matlagning & Disk

Att vara husmor på ett mindre lantbruk var definitivt mer tidskrävande och tyngre än i staden på 50-talet. Ett exempel är matlagning. På 1950-talet hade i stort sett alla hushåll i staden en gas- eller elspis, medan lantbrukarhustrurna i större utsträckning lagade mat på vedspis. Lantbrukarhustrur lagade dessutom fler måltider hemma, för medan personalmatsalar blev allt vanligare på 50-talet för stadsborna fortsatte lantbrukarna att äta hemma.

Före kriget bakades det mycket matbröd i hemmen. Men under hemmafruns årtionde blev kaffebröd vanligare. Inte undra på att ”Sju sorters kakor” blev så populär

Matlagning är annars något som husmödrarna lade ner mindre tid på 1957 jämfört med 1937. För att vara exakt 3 timmar mindre per vecka. Från 50-talet och framåt är den tid husmor lägger på matlagning däremot konstant, trots halvfabrikat, hushållsmaskiner och komponentmatlagning. Större variation i matlagningen idag är en förklaringar.

På 50-talet diskade man för hand. Sen handtorkade man. Köket skulle vara rent och disken undanplockad. Därför var diskning tidskrävande. Diskmaskinen introducerades visserligen under årtiondet, men var mycket exklusiv och sällsynt. I Konsumentinstitutets undersökning 1957 var det bare ett enda av de tusen undersökta hushållen som hade en diskmaskin. På 1980-talet, när många har diskmaskin är tiden vi lägger på diskning nästan halverad.

Tvätta och stryka

Tvättmaskinen är en annan tidsbesparande hushållsapparat. 1958 fanns den bara i 27 % av landsbygdshushållen. I stadshushållen däremot hade de flesta, tack vare det moderna bostadsbyggandet tillgång till tvättstuga, även om enbart 9 % av hushållen hade egen tvättmaskin. Trots tillgång till tvättmaskin minskar inte tiden vi lägger ner på att tvätta, den snarare ökar under hela 1900-talet. Skälet är att vi tvättare oftare och vi har dessutom mer som ska tvättas. Att vädra och borsta kläder eller skaka sängkläder har ersatts med tvätt. Den beräknade tvättmängden per år för ett hushåll med två vuxna och två barn var på 1930-talet 290 kg, och på 1950-talet 530 kg, dvs 240 kg mer.

Vintagemannen har återgått till de gamla tunga strykjärnen och skippat moderna ångstrykjärn. Vi trivs bättre med sådana här klassiker.

Sy

En symaskin fanns i nästan alla hushåll på 50-talet, oavsett om man bodde på landet eller i stan. Och syr, det gör husmödrarna. Långt in på 1970-talet syr vi mer än 4 timmar per vecka, vilket är lika lång tid som på 1930-talet. Men istället för att lappa och laga som var det vanligaste sömnadsarbetet på 30-talet, så sydde kvinnorna på 50-talet kläder, främst till barnen och till sig själva.

Städa

På 1950-talet tog städningen betydligt mindre tid i anspråk än den gjort tidigare. Över årtiondena fortsätter tiden vi lägger ner på att städa att minska. 1937 städade vi nästan 14 timmar i veckan, medan samma städning tog 10 timmar på femtiotalet och 5 timmar i veckan 1982. Detta trots att bostäderna blivit större. Skälet till att vi lägger mindre tid på städning beror inte huvudsakligen på dammsugaren. Det beror istället på att vi sänkt kraven. När skurade och bonade du golven senast?

Elbranschen ville lära husmödrarna att konsumera el.

De bildade 1927 Föreningen för Elektricitetens Rationella Användning – FERA – vars uppgift var att sprida propaganda om elanvändningens fördelar. FERA producerade mängder med broschyrer, filmer och reklammaterial som riktades mot olika målgrupper. För att nå kvinnor behövdes mer direkt propaganda. FERA anställde därför 1934 två hushållslärarinnor som konsulenter, som höll kurser i elektrisk matlagning över hela Sverige. Vår kompis Lasses mamma var en av dem. Läs mer om FERA här.

Det var inte självklart att börja yrkesarbeta

Sambeskattning och bristen på barnomsorg var höga hinder för att skicka ut mamma i yrkeslivet.

I Husmoderns Köksalmanack 1954 finns en artikel med rubriken ”Har mamma råd att börja arbeta?”. Budskapet är att det är tveksamt om det lönar sig för mamma att arbeta. Det bästa är nog att hon stannar hemma. Det blir inte så mycket pengar kvar av bruttolönen när skatt och extrakostnader dragits av. Dels gör sambeskattningen att hustruns och mannens inkomster slås ihop innan skatten dras, dels tillkommer kostnaden för barnomsorg. Sist men inte minst får man inte glömma den ”allmänna hushållsförlusten”, dvs ökade kostnader i form av halvfabrikat, att tvätten måste skickas bort och att ”nysömnad, omsömnad och lagning av kläder blir eftersatt”.

Det osynliga förvärvsarbetet

Anita Nyberg visar att gifta kvinnor alltid förvärvsarbetat. Inkomsten har behövts för att familjen ska överleva. Skillnaden mellan hur mycket kvinnor förvärvsarbetade i början av 1900-talet jämfört med på 1980-talet är faktiskt inte så stor. Den stora skillnaden är att före mitten av 1960-talet syntes inte gifta kvinnors förvärvsarbete i statistiken. Det är först 1965 som lantbrukarhustrurs arbete på gården t. ex. med ansvar för mjölkning och djurskötsel räknades som förvärvsarbete. Tidigare räknades det arbetet i statistiken som ”medhjälpande familjemedlem”. Och det var först på 1960-talet som kvinnor, i statistiken, räknas som förvärvsarbetande om de arbetade färre timmar dagligen än motsvarande halvtid. Det betyder att säsongsarbete, eller jobbet som tidningsbud, trappstäderska, pianolärare, kalaskokerska eller servitris på timme inte räknades som förvärvsarbetande. Så i äldre tiders officiella statistik finns mycket av kvinnors förvärvsarbete helt enkelt inte redovisat.

Vill du läsa mer om kvinnors hemarbete?

I så fall kan VintageQ rekommendera Anita Nyberg avhandling ”Tekniken – kvinnornas befriare?” från 1989. Med hjälp av data från t ex folk- och bostadsräkningar och hushållsundersökningar tar hon med läsaren genom gifta kvinnors hushållsarbete och beskriver hushållsteknik, köpevaror, hushållsarbetstid och förvärvsdeltagande under 1930-talet och fram till 1980-talet. VintageQ har, med stor behållning, sträckläst den.

Den totala hushållsarbetstiden har minskat med ca 9 timmar mellan 1930- och 1980-talet. Sju av dessa timmar förklaras med kortare städtid. Tiden vi ägnar åt matlagning har minskat med ca 2 timmar. Det har även den tid vi ägnar åt disk och sömnad. Men i gengäld har den tid som ägnas åt tvätt och inköp ökat.
Många ser tillbaka på femtiotalet med ett romantiskt filter på glasögonen. Men fullt så idylliskt var det inte. Har du inte läst Kristina Sandbergs romantrilogi om hemmafrun Maj så ska du nog göra det.

Tack för att du läst ända hit. Vintagemannens mat har idag försökt fördjupa förståelsen för femtiotalets husmödrar och hemmafruar. Så här ambitiösa är vi inte varje gång. Här varierar vi allvar och lek. Följs oss på Instagram och Facebook också: Vintagemannen, Vintageqvinnan och Vintagemannens mat. Vi ses!

Jag firar 10-årsjubileum med en bok: Vintagemannens Stilskola

Det blev ingen hejdundrande jubileumsfest. Det blev ingen jubileumsresa. Det lades inte en enda corona på att köpa sådan glädje när Vintagemannen fyllde 10 år den 4 februari 2021. Skattemyndigheten tillåter bara avdragsgilla 10, 25, 50, 75 och 100-årsjubileer. Måste jag vänta 15 år till nästa chans? Nej, jag vill fira nu!

Då blev det en jubileumsbok. Vad har jag lärt under 10 år klädd i second hand och vintage? Hur har jag tillägnat mig en egen stil? Jag får ju både beröm och stilfrågor från mina 9.200 följare på Instagram. Kanske har jag något att berätta. Och nu är boken klar. Du kanske vill köpa den? Se nedan hur du gör.

116 sidor med 240 inspirerande bilder för en personlig stil.

vad handlar Stilskolan om?

Det är 14 kapitel om olika delar av en mans outfit; västen, skorna, rocken, hatten, bältet, slipsen, klockan, mm – och det för mig mest typiska – knapphålsblomman. Dessutom några råd om klädvård, inför resor, om pengars värde och avslutningsvis mina bästa allmänna råd. Egentligen är det en bok om hur man kombinerar olika detaljer i sin klädsel på ett elegant sätt, både färger, material och accessoarer.

Boken är inte en konkurrent till alla heltäckande stilguider för män som beskriver hur man ska knyta sin slips eller när man ska bära frack. Den är mer ett personligt komplement för att sätta piff på anrättningen. Boken är full av goda råd som fungerar bra lika oavsett om man handlar second hand, vintage eller nytt.

Do it yourself

Nya tekniska möjligheter har tillkommit på senare år; Gör din egen bok och Print on demand. Det var bara att sätta igång. Jag upptäckte Solentro på nätet och började skissa lite i deras verktyg. Det tog inte lång stund innan jag fattat grejen och hur man gör.

I min dator har jag tusentals bilder på Vintagemannens outfit, i både stort och smått, som jag samlat på mig sedan 2011. De flesta är tagna med mobilen. Jag hade alltså massor av bra exempel att välja bland.

Att lägga in bilder är enkelt. Ladda ner dem i Mina bilder. Sen är det bara Dra och Släpp.

Den tekniska bildkvalitén har inte alltid varit den bästa, även om de inbyggda mobilkamerorna blir bättre och bättre, så jag kunde inte göra en stor coffee table book med glassiga heluppslag. Det håller inte bilderna för. Istället valde jag ett litet format så att jag kunde få med så många inspirerande bilder som möjligt. Nu är det hela 260 små bilder i en ganska liten bok, 116 sidor i A5-format. Jag tror att det blir mer informativt så.

Hurra! Här kom korrekturet

Det var kul att se det första exemplaret i tryck. Jag blev överraskad av hur bra bilderna är. Det var bara några få som jag blev tvungen att byta eller ljusa upp. Sen ser man på vissa texter litre annorlunda när man läser dem på papper och inte på datorskärmen. De första korrekturrättningarna gjorde jag i läsplattan i favoritfåtöljen. Det är ett hårt jobb att göra bok. Såg du förresten korrekturfelet ovan?

Vill du köpa boken? Gör såhär:

Beställ genom att skicka ditt namn och adress, maila till ingemar@hali.nu eller messa i sociala medier. Priset är 299 kr. Det är självkostnadspris. 72 kr tillkommer för brevporto. En faktura som ska betalas inom 10 dagar medföljer. Jag börjar skicka ut så snart böckerna kommit från tryckeriet, förhoppningsvis denna vecka.

Så här började det

Stilskolan har växt fram sedan förra hösten. Då började jag publicera olika ”kapitel” här på bloggen utan tanke på att det skulle bli en bok. Den idén växte fram senare i januari när några avsnitt var publicerade. Men egentligen startade det redan 2011 när jag började publicera bilder på min nya stil med secoend hand- och senare även vintagekläder.

Stil i bloggverkstaden,

Själva idén till namnet Stilskola har jag tagit från Svenska Scoutförbundet som under 1957 – 72 körde en Stil-skola ute i företagen och skolorna. Det var ett initiativ i samarbete näringslivet för att få böndernas och arbetarnas barn att skaffa sig både lite inre och yttre stil för att kunna göra karriär ute i företagen. Sverige hade en stor begåvningsreserv på den tiden. Jag bloggade om Stilskolan 2016. Klicka på länken om du vill veta mer.

Fast om man ska vara ärlig, Vintagemannens Stilskola tar aldrig slut. Nästan varje dag uppdaterar jag min stil på Instagram och Facebook. Du följer väl med där? Hållbarhet byggd på lust och fåfänga har ingen ände.

Vi äter säsongsutjämnat som man gjorde förr

I Sverige är vi uppfödda på lagringsbara livsmedel. Det svenska smakackordet består av konserverade och hållbara förrådssmaker – inte färska. Det lärde vi oss av Richard Tellström som i slutet av november webbföreläste om svensk matkultur. Låter det trist? Tvärtom – det är färsk mat som är trist. Den smakar ofta så lite i sig själv att den kräver kryddor. Konserverade livsmedel däremot adderar mer smak och kräver inte så mycket kryddning för att smaka gott.

Inspirerade av Rickhard Tellströms föreläsning gick VintageQ tillbaka till 2020 års Konserveringsjournal för att kolla hur mycket konserverade smaker som fanns i skafferiet och hur mycket som konsumerats. Och för att testa hur inläggningarna piffar upp middagen. Häng med i provsmakningen av plommonchutney, inlagda tomater och dito gurkor.

Squash eller zucchini är godare inlagda än färska

Fånga naturens gåvor

Alla husmödrar för en konserveringsjournal

I Husmoderns köksalmanack dyker en konserveringsjournal upp i almanackan 1951, kanske som en markering att hemmafrun nu blivit ett precisionsyrke som krävde noggrann dokumentation. 1969 får Konserveringsjournalen sällskap av nyheten Frysboxjournalen. 1983, när almanackan fyller 50 år, är det slut med alla journaler. Efter det får man hålla till godo med en och annan inspirerande artikel om den där särskilda lyckan som uppstår när man tar vara på ”sommarens handplockade gåvor”. Inget tjafs om livets nödtorft som att säsongsutjämna, dryga ut och ta tillvara.

VintageQ har naturligtvis fört konserveringsjournal och i den går det att läsa att under sommar och höst har hon syltat tomater, lagt in gurka, zucchini, nypon och gjort plommonchutney. Ja, utöver äppelmos, blåbärs- & lingonsylt förstås.

hemkonserverat är godast

Hemkonserverat är mycket godare än industriellt tillverkat. Utan jämförelse. Hemligheten stavas mer råvara, mindre socker och matigare konsistens. Lägg därtill större variation i kryddning och att varken inlagda tomater, nypon eller plommonchutney går att köpa i en vanlig livsmedelsbutik.

Provsmakning i konservfabriken

Kan egeninlagda konserver ersätta italienska delikatesser som oliver, carciofini, kapris, pesto, auberginröror och andra italienska delikatesser som fredagsmys? För ett tag sedan testade vi. Fram plockades knäcke- och mjukt bröd från finbageri, smör, lyxigt smaksatt ister från Franzéns, småskaligt tillverkad leverpastej och ost. Och så lite strimlad vitkål. Vintagemannen tycker att knäckebröd med mycket smör och drivor av vitkål är en oslagbar kulinarisk läckerhet. Istället för italienska delikatesser plockade vi fram inlagda nypon, syltade gröna tomater, inlagd zucchini, saltgurka och plommonchutney.

”Tapas Swedese” är lika gott som medelhavsdelikatesser

Brukar du festa på parmaskinka, salami, oliver och andra små delikatesser från Medelhavet? Då går du över ån efter vatten, kan vi berätta. Det finns många lokalproducerade läckerheter här hemma; lufttorkade skinkor, korvar och pastejer från svenska småskaliga matproducenter. Tillsammans med hemkonserverat blev det rena gourmetfredagsmyset. Och till spännande närystade ostar smakar nyponsherry och syltade nypon lika bra som portvin och fikonmarmelad.

Hemgjord nyponsherry är smaskens även på den finaste middag.

Ett annat exempel på oväntat lyckade kombinationer är plommonchutney till vitkålssmörgåsen.

De glömda Efterrätterna

Vi har numera flera hemkonserverade efterrättsfavoriter. Plommonkompott med gräddmjölk t.ex. dög som efterrätt på självaste nyårsafton. Eller Änglamat, där syrliga lingon blandar sig med vispad grädde och skorpsmul. Äppelmos med lite skorpsmulor eller stekt kavringssmul på och gräddmjölk till är himmelskt gott, det tycker tom barnen i 30-årsåldern. Här pratar vi om ”mos” i en helt annan division än ”köpemos”. Rulltårtsbakelse med blåbärssylt i, Mandelmussla med grädde & björnbärssylt hör också till delikatesserna. Varför äter man sånt så sällan?

Vi säger smaskens!

Håll Koll i Matkällaren

Det var ett plommonår 2020

Såhär sju månader in i det konserverade året räknar VintageQ burkarna i matkällaren. Äppelmoset är redan på upphällningen. Lingonsylten kommer inte heller att räcka till nästa höst. Även mängden inlagda gurkor är snålt tilltagen. Resten av inläggningarna kommer nog att gå ganska jämt ut, med ett undantag och det är Plommonchutneyn. Där blev det lite för många burkar, men det är egentligen inga problem. Den kommer att vara lika god säsongen 2021/2022 som den är nu.

En riktig husmor för en konserveringsjournal för att hålla reda på alla läckerheterna i matkällaren. Men de är så svåra att hitta nuförtiden. VintageQ fick kopiera en från Husmoderns Köksalmanack 1959.

Om du vill läsa mer om när vi öppnar våra konservburkar och njuter av innehållet så ska du följa Vintagemannens mat på Instagram och FaceBook.

Vad dricker man till en semla?

Semlan verkar ha urartat totalt på senare år. Det finns snart inget kvar av den gamla traditionen att frossa i en fet och söt bakelse på fettisdagen – Sveriges motsvarighet till Karnevalen i Rio eller Mardi Gras i New Orleans. För därefter ska man ägna sig åt återhållsamhet och fasta från askonsdagen till påsk. Den klassiska hetväggen med varm mjölk har ersatts av wraps, shots och chips med s.k. semmelsmak. Det börjar redan i oktober, accelererar efter annandag jul och blir rent hysteriskt på fettisdagen med sex miljoner semlor sålda på en och samma dag. Hur kan detta enfaldiga bakverk ha blivit så populärt? Det är ju inte ens särskilt gott, bara ett jättestort överflöd av bröd, fett och mandelsocker. Den enklaste gräddtårta är godare.

För Vintagemannen är semlan, eller fettisdagsbullen / fastlagsbullen, inte en maträtt utan mer en symbol och en tradition med en god innebörd. En påminnelse om att vi ska hålla igen och leva hållbart. Men innan fastan börjar får man unna sig en liten fest. Semlor är inget man ska vräka i sig flera månader om året. Det skapar bara övervikt och elände.

Smaskens på fettisdagen. Men det räcker gott då.

När Vintagemannen var barn på femtiotalet var fettisdagen en kul händelse. Då fick vi soppa till middag och en hemgjord fettisdagsbulle till efterrätt istället för pannkakor eller något annat. Sen är det kanske lite märkligt att vi och många andra familjer på den tiden festade med fastlagsbullar varje tisdag under fastan. Bullarna var små, precis som vanliga släta vetebullar. Att köpa en jättebakelse på kondis var inte att tänka på.

Semla kommer av similia

I år bestämde Vintagemannens mat sig för att göra egna fettisdagsbullar. Själva grunden är ”similia”, dvs fint vetemjöl på latin. I Helsingfors och Wien t ex är en semla en osötad småfranska. Här i Sverige är det en söt vetebulle. Men grunden är vetemjölet som gett bakverket dess namn.

Sen ska det vara mandelmassa. Den gör man lätt själv om man har en mandelkvarn. Den malda mandeln blandas med florsocker och det urgröpta inkråmet från vetebullen. Inget ska gå till spillo och man kan själv bestämma hur mycket mandelmassa man vill ha i bullen när man gröper ur hålet . För att få till ”smetighet” häller man också på en skvätt vispgrädde. Alla fyra ingredienserna blandas till den perfekta smaken och konsistensen. Så gjorde Evy, VintageQs mamma, så det har hon lärt sig hemifrån.

Vi föredrar vanlig vispad tjockgrädde under locket, och med florsocker ovanpå. Men här kan det väl vara ok med lite variation och eget piff. Vintagemannen vill ha kanel till och i går blev vi bjudna på limesocker ovanpå grädden. Det funkar det också.

Om semlan ska ätas med eller utan varm mjölk är en smaksak. I vår familj har vi olika uppfattning. Vintagemannen är bestämd på att det blir mycket godare när bullen är lite uppblött i mjölk medan VintageQ vill ha den ”naturell”, fast hon äter den med sked. Att äta en semla med händerna och gapa över hela stycket gör bara att man får en massa grädde i hela ansiktet. Och är det nånting en våg, som Vintagemannen är, hatar så är det att bli kladdig.

dricka mumma till en semla?

Vad ska man dricka till? Ett glas kall mjölk är perfekt. En caffe latte smakar också bra. Men om man ställer till med kalas och semlan ska serveras som dessert efter en god middag, vad dricker man då? Vi tog upp frågan med vår granne Bengt-Göran Kronstam, vinexpert och skribent om ädla drycker under många år. – Champagne fungerar alltid, svarade han. Eller en Guinness. Han berättade också att det svenska Ture Sventon-sällskapet frågat samma sak och vips var han hedersledamot i sällskapet med rätt att äta temlor året om. – Vi har en sjuttifemma lagrad julmust från 2018, sa vi, vad tror du om den? – Det låter lekamligen välsmakande i högsta grad, svarade BG, det skulle kunna vara sensationellt gott tillsammans med en Carnegie Porter, som mumma liksom. Beska och sötma i skön förening.

Här måste provsmakas, så BG bjöd hem oss på middag med semla till efterrätt. Vi tog fram vår julmust och han sin Guinness, och så blandade vi. Enligt min ringa mening, som Herr Omar skulle ha sagt, blev det en perfekt dryck till temlan. En smakkombination lika outgrundlig som den arabiska natten. Det är oss en stor ära att få vara med om ett så illustert smakevent på Österlen. Lika gott som på Rotas konditori.