Vi fick en hel låda fylld med unika vintagekläder. Vilken provarglädje det blev.

Innanför Höga Kusten, ganska nära Örnsköldsvik, har Cathrin Edfors sin vintagebutik Highcoast Vintage. Vi har aldrig varit där utan bara handlat av henne på mässor. Men nu gjorde vi nåt nytt. Vi köpte kläder bara efter att ha sett bilder som Cathrin visade för oss i mobilen. Funkar det?

Jo, vi bad om detaljbilder, frågade om skicket, tvingade henne att ta en massa mått på längden och bredden. Till slut var vi klara och hon fick packa en stor låda som gick som Bussgods från mellersta Norrland ned till vårt sommarviste i Skåne. Med spänning bar vi in lådan och dök ner i den. Det var en hel del ganska ovanliga plagg och unika fynd. Kolla här.

Detta är nog VintageQs allra flådigaste morgonrock. Och hon har flera fina sen tidigare.
Snacka om ledig elegans. En dubbelknäppt yllekavaj, ofodrad i ryggen, till en randig fransk fiskartröja och ett par slappa linnebyxor. Även här 40-50-tal från Junex. Nejlikan i knapphålet sätter pricken över i.
Kanske lever vi på lite för stor fot. Var ska alla våra kläder få plats?
På landet blev det storrengöring. Det mesta tvättades i maskin. Det går faktiskt att tvätta gamla kostymbyxor, västar och kavajer i vatten. Men man måste ha koll på foder och axelvaddar. De kanske inte klarar det. Så det var bara kappan, dräkten och den bruna kostymkavajen som slapp undan. Alla grövre plagg borstades dessutom utvändigt och invändigt – även i alla fickor och fållar. Till sist blev det strykning och pressning.

Ja, det här var allt en riktig fyndlåda

Nu är det bara att ge sig ut i världen och gå omkring och sprätta i sina nya kläder. Några av dem ska först passera skräddare George eller Judits syatelje för smärre justeringar innan det är dags.

Vi ses på stan, eller i ett socialt medium nära dig.

Besök Batteri Hälsingborg – beredskapsmuseet med både kanoner och kaffesurr

I vår jakt på ransonerad mat under krigsåren hamnade vi rakt ner i en kustartilleribunker vid Öresund – Batteri Hälsingborg. Det blev dock ingen kanonmat, men väl ett kanonintressant besök på Beredskapsmuseet på Djuramossa. Marie Andrée, som driver museet med sin familj, utförde förra hösten ett experiment där hon åt ransonerad krigstidsmat en hel månad och följde ransoneringen noga. Vi följde hennes Facebook-sida ”Kristidsmat på riktigt” och blev inspirerade. När Marie utlyste en tävling som gick ut på att komponera sju middagar á 4 portioner på max 10 råvaror gick VintageQ loss. Resultatet kan du läsa om i vår bloggpost. Kan 215 kr räcka till 7 middagar för 4 personer?

Under hela 2020 äter vi en ransonerad beredskapsmiddag en gång i veckan och bloggar om det. Men det vet du väl redan.

Men denna bloggpost ska ju handla om museet och deras utställningar.

Batteri Hälsingborg var en viktig del av Per-Albin-Linjen runt Skånes kust

Djuramossa var en topphemlig kustartillerianläggning några kilometer upp från Öresunds smalaste del vid Viken norr om Hälsingborg. Härifrån skulle man kunna kontrollera hela inloppet till Östersjön och även skjuta in i Danmark om det behövdes. Slottet Kronoborg användes av tyskarna som förläggning, så om vi blivit anfallna hade det bara blivit grus kvar av Hamlets slott.

Här uppe på mossen byggdes fyra stora batterier för de jättelika kanonerna samt bunkrar för ledningscentral, luftvärn och baracker för alla soldater som krävdes för att hålla anläggningen igång. Man lyckades bygga upp hela kanonmaskineriet på två månader. Det var ju den 9 april 1940 som tyskarna ockuperade Danmark och Norge och då blev det en jädrans fart. Redan den 5 juni 1940 provsköt man kanonerna första gången. Anläggningen provsköts sista gången på 1980-talet och stängdes helt 1990. Kalla kriget var slut.

En fullmatad utställning om den militära beredskapen

Museet består inte bara av en kanon och en bunker, utan man har sedan öppnandet 1997 samlat på sig en imponerande samling av vapen, uniformer, militärfordon och allsköns militärt material och saker från beredskapsåren. Vintagemannen var nog aldrig nån riktig ”stridis”, men igenkänningsfaktorn från lumpartiden var hög.

AKTUELL UTSTÄLLNING OM KVINNOR OCH MAT UNDER BEREDSKAPsåren

Men det finns inte bara militära grejor. I år har man en utställning om kvinnorna under kriget och om den ransonerade kristidsmaten. Det var ju det som lockat oss dit.

Tänk att Folk inte vågar prova kristidsmat

Vi hade vissa förhoppningar på att få äta ransonerad beredskapsmat när vi var där. Men hör och häpna, folk vill inte ha det. Museets lilla cafe har försökt att servera ”Veckans ranson”, det var en silltallrik, men den sålde inte. Då bytte de namn till ”Silltallrik” och då fick den plötsligt en strykande åtgång. Går man inte på museum för att få en upplevelse? Så serveringens disk är numera full av tråktraditionell kaféföda; bullar, mackor, chokladbollar och dammsugare. Men vi VILLE HA kristidsmat. Då dök Marie ner i frysen och tinade upp några kristidsmuffins. – Vi vill ha kaffesurr också, sa vi. Och det var lättare. Det finns nån slags pulverkaffe gjort på cikoria att köpa på nätet. Så det blev lite beredskapsfika i alla fall. Att det ska vara så svårt.

Vad Får man göra med en svensk tiger?

Museet äger numera upphovsrätten till ”En svensk tiger”. Den är idag en del av deras logotyp. De fick bilden på den randiga tigern av upphovsmannens Bertil Almqvists arvingar. Just nu pågår en rättsprocess om tigern med hakkorsbindel på. Vi får se vad den processen får för utfall. Marie, som till vardags är advokat, ligger i ständig beredskap.

Nu i september har Marie och ”Kristidsmat på riktigt” börjat en ny period med att laga och äta ransonerad mat och facebooka om det. Vi följer henne med spänning…

Måltiden blir bättre av två rätter: förrätt och efterrätt

”En efterrätt är aldrig en rätt utan alltid två. Skälet är att den i konsekvensens namn kräver att man ätit något före för att den ska kunna bli efter”. Så klokt uttrycker sig Richard Tellström. Blir måltiden bättre av en huvud- och en efterrätt? Svaret är ett otvetydigt JA! Efterrätten kompletterar huvudrätten och gör att det blir en helhet.

I 2:a världskrigets ransoneringstid är efterrätten extra viktig för att måltiden ska bli komplett och en helhet. Efterrätten ger fler råvaror, både fria och ransonerade att spela med. Det kan behövas både för att få i sig alla näringsämnen och för att bli mätt. Den 12 november 1943 är ett utmärkt exempel på helhet. Husmoderns Köksalmanack föreslår Tomatsoppa med makaroner och sedan Manchesterpudding till middag. Tomatsoppan för 4 portioner består av fiskspad, tomatpuré och så 12 gram makaroner per portion. Allt förtjockat med lite vetemjöl. Men efter soppan får man äta Manchsterpudding som innehåller både mjölk, mannagryn, äggpulver och hallonsylt. Smaskens! Med den efterrätten går man inte hungrig från matbordet. Och inte behöver man slösa mjukt bröd som tillbehör till soppan heller.

tomma kalorier

Under 1970-talet slutade svenska folket att äta efterrätt på vardagarna. Hemmafrun försvann och ersattes av den yrkesarbetande kvinnan. De stora flyttlassen gick från mindre orter till större städer, avstånden blev längre mellan hem och arbete. Den lagade lunchen utanför hemmet blev allt vanligare och middagen hemma blev enklare. Efterrätten försvann och med den tjugo trevliga minuters samvaro runt middagsbordet.

Efterrätten som blev dessert

Det var där någonstans som vardagsefterrätten ersattes av desserten. Den lite finare ”desääären”, som kräver särskilda dessertbestick och gärna ett glas dessertvin till, har förvisso funnits i Sverige sedan 1700-talet, men det var på 1980-talet som den slog igenom rejält. Ut åkte vardagens fruktkompott, nyponsoppa och pudding och in kom ”Grand dessert”, Gino, exotisk frukter, krämiga parfaiter, glass, mousser, panna cotta och hundratals varianter av chokladdesserter till helgerna. Idag är det är väl bara pannkakorna till ärtsoppan som hållit ställningarna någotsånär som vardagsefterrätt.

husmoderns köksalmanack kan man lita på

Men det finns en publikation som inte böjer sig för nymodigheter och som inte ändrar på ett vinnande koncept, nämligen Husmoderns Köksalmanack. Från starten 1933 och fram till idag innehåller samtliga middagsförslag en huvudrätt och en efterrätt – 365 dagar om året. Den 11 augusti 1933 föreslår almanackan att vi ska äta stekt makrill med stekt potatis följt av surmjölkspaj. 2019 består middagsförslaget av laxfrikadeller i god citronbuljong med sockerärtor och salladslök med färskpotatis och klippt dill. Och som efterrätt sötsalta brownies med chokladfrosting. Det är 86 års mattrender mellan förslagen, men efterrätten har överlevt.

Varje dag, år ut och år in, får man ett förslag till efterrätt i den här klassiskern.
Plommonen var, precis som idag, mogna den här veckan 1945 och 2020. Man ska äta efter säsong.
2000 är det fortfarande ett förslag till efterrätt varje dag

Kristidens efterrätter och dagens

Att laga en kristidsmiddag ur Husmoderna Köksalmanack i veckan har gjort att vi återupptäckt efterrätten. Den gör verkligen middagen mer komplett och därmed godare. Dessutom gör den att man sitter kvar lite längre vid matbordet.

VintageQ är svag för kräm gjord på torkad frukt med en skvätt gräddmölk till. Kanske är det minnet av en trygg barndom som smakar gott. Men vi har ätit många andra goda efterrätter under året. En av de mer otippade, som vi även bjöd ungdomarna på, är ”Norsk havregrynskaka med saftsås”. De kunde inte gissa att den var gjord på havregryn och tyckte att den var god. Receptet kommer här, för den som vill testa.

Pröva receptet, det är jättegott. Det räcker med en lätt soppa före.

Mer efterrätt åt folket

Så kära läsare, det är dags att återinföra efterrätten. Det kan tyckas att sötsaker inte passar i ”Vintagemetoden”, men det är fel. Vi har hållit vikten hela året trots att vi ätit både söta och kaloririka efterrätter i över ett halvår nu. Det är hela måltiden som räknas, så med en sallad eller soppa före så ryms även den mastigaste pudding. Förmodligen är det klimatsmart mat också. Smaskens.

Har du upptäckt Vintagemannens mat på Instagram eller Facebook ännu? Annars är du välkommen att börja följa oss där också.

Sommar är picknicktid. Här får du Vintagemannens bästa tips.

Utflykter har blivit en av Vintagemannens specialare, och det har bara ökat nu i Corona-tider. Vi har i många år åkt ”gamla vägen” till sommarstället och gjort vad vi kan för att undvika vägkrogar och rastplatser. Denna speciella vår och sommar har vi ”ätit ute” i stort sett varje vecka, ofta flera gånger. Det handlar inte bara om att intaga föda utomhus när man man behöver vätska och näring, utan det gäller att göra matrasten till en liten fest. Vi anstränger oss både med maten och utrustningen för att göra det extra festligt. Här kan du läsa våra bästa tips.

Dom kunde duka upp ute förr. Ur tidskriften Textilbranschen(!) på 1960-talet.

VAd är en bra picknick? Hur kan man variera fika och macka?

Om fantasin lätt tryter när man ska laga middag hemma, så gäller det i ännu högre grad när det gäller utflyktsmat. 1940 kom boken Matsäck ut på KF Förlag. Förordet börjar såhär ”För alla dem, som dagligen eller då och då måste p a c k a matsäck, vill denna bok vara en hjälp. Men främst är den dock skriven med tanke på dem som skola ä t a matsäcksmaten”. Det är svårare att få matsäcksmaten omväxlande och aptitlig, än att åstadkomma detta med mat som man har lagat till just innan den ska serveras.

Så hur har Vintagemannens mat gjort denna vår? Jo, vi har hämtat inspiration från kristidslitteraturen på 1940-talet.

  • Mattermosen har kommit till användning. Kristidens soppor har lagats och hällts i mattermosen. Den soppa som blivit över från middagen har åkt i termosen och vips har halva matsäcken varit klar.
  • Vi har inte enbart packat huvudrätt, utan även tagit med en liten efterrätt i form av småkakor, pudding, citronsoppa, nyponsoppa & biskvier e dyl.
  • Picknickmaten har tagits med som komponenter, så att var och en har fått breda sin egen favoritsmörgås utifrån olika pålägg och tillbehör. Fördelarna är många – mackorna blir fräscha och nybredda, inga torra kanter eller slafsiga brödskivor. Scones med rört smör, olika marmelader och grönmögelost är t ex utmärkt komponentmat att ta med på picknick. Varför inte arrangera ett afternoon tea?
  • Strimlad vitkål, rädisor, smörgåskrasse och hackad gräslök har blivit nya utflyktsfavoriter. De ger smak, konsistens och fräschör till de tråkigaste mackor. Lägg dem i en separat matlåda och toppa på plats.
  • Potkäs eller annan påbredningspasta är smaskens. I Stora Kokbokens kristidsnyckel finns recept. Piroger är en annan höjdare på picknick. All-in-one som bara behöver kompletteras med lite grönsaker eller vitkål.
  • Kolla även vår bloggpost om potatisbröd och kristidssmör
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är picnic-i-bellevue-2020-05-22-6.jpg
I en mattermos kan man ta med varma rester från gårdagens middag. En matig soppa t ex.

Fånga maten på plats

Ibland har man sån tur att man reser i en matprovins där det finns massor av lokala producenter med små gårdsbutiker och man kan lätt plocka ihop en jättegod picknick. I Skåne naturligtvis, men senast vi gjorde så var i Fjärdhundraland. Då räcker det att ha picknick-utrustningen i bilen. Och så ber man att få termosen fylld där man övernattat eller på ett fik.

Lokala delikatesser från Fjärdhundraland: bröd, ost, chark och grönsaker

Med rätt grejer blir Din picknick en fest

Nu till själva utrustningen. Det är ju lite avgörande om man måste bära på hela sitt kök och käk under en lång vandring eller om det bara är att lyfta ut hela kalaset ur bilens baklucka, eller ur cykelväskorna.

Ryggsäckspackningen innehåller det minimala: kåsor/muggar, assietter (lock till matlåda kan användas), termos/mat-termos, matlådor, flaskor för kall dryck, campingbestick, armékniv, servetter, sittlappar och flera påsar för att lägga sopor och smutsiga husgeråd i.

Bilpackningen kan svälla ut och innehålla både lite lyxigare och mer skrymmande utrustning som filt, kuddar, campingbord, stolar, duk, linneservetter, glas, brödburk, porslin, silverbestick, mm. Då kan man packa i korgar istället. Lite stämningsskapande musik ur en transistorradio förgyller matrasten. Alternativet är en mobil och en bluetooth-högtalare. Och en för situationen lämplig spellista.

Ha gärna en extra bekväm campingstol med i bagaget. Kudden eller picknickmaten ryms inuti.
En annan praktisk rullbar och bärbar picknickstol köpt på Designtorget.

(Ska du ut på långvandring eller camping tillkommer ju Trangiakök, T-sprit och sånt också, men det ligger utanför dagens ämne – picknick.)

Får jag presentera några av våra favoritutensilier:

Taffel är det idealiska biltillbehöret

En mycket praktisk picknickartikel är det campingset ”Taffel” som Jan Trädgårdh (och inte Sigvard Bernadotte som alla skriver) har designat för Husqvarna Borstfabrik 1959. Det är helt i plast och fungerar därför även för kladdiga tallrikar med matrester. Diska kan man göra när man kommer hem. Fast locket till hinken är faktiskt en diskbalja och själva hinken ett ämbar för vatten – genialt!

En Taffel-lunch vid vägkanten. Vår ”favoritvägkrog” längs E4:an är Stava norr om Gränna.

Vi har även prövat såna där eleganta campingväskor i rotting med vackert bomullstyg och läderremmar för tallrikar och bestick. Odugliga! Vem vill packa ner kladdiga tallrikar där? Nej, då måste man diska rent på platsen eller lämna hela rasket till tjänstefolket och snabbt fara vidare.

Fint före – men hur ser det ut efter?

Vi avslutar dagens blogg med lite inspiration. Såhär blir det när vi tar i ordentligt, när kläder, fordon, utrustning och mat blir en helhet. Så ser det dock inte ut varje vecka även om det kan verka så.

Lyxpicknick i slottsträdgård

Sommaren 2017 var det jazzpicknick i tjugotalsstil vid Kronovall, Åkessons vinslott på Österlen. Regnet öste ner, men vad gjorde det, vi fick lufta vår mest galanta picknickutstyrsel.

Femtiotalsfika på brösarps station

Så ge dig ut i naturen med matsäckskorgen full. Det smakar alltid bra att äta ute.

Radioprogrammet Meny i P1 handlade om utflyktsmat den 30 juli. Passa på att lyssna på det.

Du följer väl Vintagemannens mat på Instagram och Faceboook. Där berättar vi ofta om våra små matäventyr. Häng med!

Waxholm var också en populär badort för hundra år sedan, men spåren från badepoken är få

Vaxholm växte fram som badort med badhus, societetshus och societetspark vid Norr(bergs)hamnen. Gatan som leder dit heter fortfarande Badhusgatan. Man byggde ett kallbadhus redan 1851, ett varmbadhus några år senare samt utökade med ett kombinerat salt- malt- ång- och gyttjebad. Damerna fick sitt eget bad 1893.

1869 började de propellerdrivna skärgårdsbåtarna trafikera Vaxholm från Stockholm, vilket innebar ett stort uppsving för den lilla garnisonsstaden. Det nuvarande Waxholms hotell är också en rest av det glassiga badortslivet då det byggdes 1903 på en gammal värdshus- och hotelltomt.

Så här såg hotellet ut 1918. Jugendbyggnaden med sin veranda har en särskild betydelse för VintageQ eftersom det var där hennes föräldrar träffades 1946.

Det gamla badhuset revs en bit in på 1900-talet och ett nytt byggdes vid Västerhamnen på sydsidan istället, utanför nuvarande Gästhamnen. Man ville flytta bad- och nöjesliv från den norra sidan till Hotellsidan. Men det blev ingen succé. Det nya Badhuset revs 1953 efter en lång tids förfall.

Nånstans utanför den här udden vid västerhamnen låg det nya badhuset

Det tjusiga Societetshuset står glädjande nog kvar

Vi hittade inga rester av några badhus. Men det gamla fina societetshuset står kvar längst ut i Norrbergshamnen. Idag är det privata bostäder, men exteriören med sina stora glasverandor mot havet ger oss i alla fall en aning om det tjusiga societetsliv som levts där en gång. Och många av stadens gamla sommarvillor har sina rötter i badlivet.

Det blev en kort promenad i Vaxholm och en svalkande glass på Rådhustorget. Synd att Hembygdsgården var stängd. Där hade vi nog kunnat få reda på mer. Det får vi göra nästa gång.

Vaxholm är mysigt att vandra i även om spåren efter badorten är få.

Sådärja, vi har kartlagt bad- och kurortslivet i Södertälje, Saltsjöbaden och nu Vaxholm och bloggat om detta. Klicka på länkarna ifall du missat något. Återstår då bara Dalarö av Stockholmsområdets gamla badorter. Men enligt kommunens egna skrifter finns inga spår kvar av varken bad, societetshus eller badhotell. Bara några pampiga sommarvillor. Så badorten Dalarö får du läsa om på andra ställen.

Vi får se till vårda de kallbadhus som vi har kvar. Bästa sättet är att bada i dem.

Och letar du kallbadhus längs den svenska ostkusten så kan vi tipsa om att det finns ett pyttelitet kvar i Fredhäll i Stockholm från 1922. Hur det ska gå med Liljeholmsbadet från 1930 är ännu en olöst gåta. Det står och förfaller sedan 2018 i väntan på nytt bygglov och ny ägare. Däremot finns ett nybyggt badhus i Borgholm på Öland från 2003. Det har ersatt de gamla som legat där sedan 1882, men som hav och stormar fördärvat flera gånger. Och så har vi ju kungahusets eget privata kallbadhus på Drottningholm från 1792 förstås, Sveriges äldsta. Hur du trixar dig in för att bada där vet du nog bäst själv.

Här på Ribban i Malmö händer det att vi vinterbadar.

På Västkusten finns det som tur är några fler kallbadhus kvar, Ribersborg i Malmö t ex. Men det är en helt annan historia. Kanske kan det bli en uppföljare nån annan gång.

Vi ses. Simma lugnt så länge. Gärna i ett kallbadhus.

Bästa skyddet mot Corona? Blåbär man plockat själv. Här är receptet.

Nu är det bevisat vilket som är det bästa skyddet mot Corona. Att gå ut i skogen och plocka blåbär. Inte en människa på flera kilometers avstånd. Det totalt smittsäkra äventyret lockar bara en halvtimme med bil från Stockholms City. Vi for till Bogesundslandet i Vaxholms kommun, plockade fyra liter blåbär och fick en fin vandring i vacker natur. Väl hemma blev det en blåbärspudding modell 1943. Efter det satte syltprojektet igång.

Gott om blåbär och när hinkarna var fulla lade vi över blåbären i ”baklagret”. Det blev 4 liter utan besvär.

Var rädd om insekterna

I dessa yttersta tider, när humlor, bin och fjärilar försvinner kan man bli lite orolig för vår egen livsmedelsförsörjning. Utan pollinerare ingen mat, så enkelt är det. Vi blev glada när vi såg en gammal ängsväg alldeles full av fjärilar. Men lite beklämda när vi såg att den gamla ängen var nyplanterad med skog. Vi måste bevara ängsmarkerna och det öppna landskapen med all sin artrikedom. Biologisk mångfald är inte bara fråga om skönhet – det är en fråga om överlevnad.

Även om tiden är ur led är inte lederna det

Här kan man rasta och campa på massor av ställen. Nästan 3.000 hektar naturreservat som bara ligger där, 30 minuter med bil från Stockholms city. Det är jättestort, större än 10 stycken Södra Djurgården på en halvö. Staten gjorde alldeles rätt 1946 när de stiftade en speciell lag ”Lex Bogesund” och tvångsinlöste hela fideikommisset från friherren som hade vanskött egendomen i flera årtionden. Nu är det ”allas vår egendom”.

Smaskens! Det blev en blåbärspudding a la 1943

Sen satte syltfabriken igång

Det är förberedelserna som är tråkiga. Men precis som med allt underarbete är det viktigt för ett bra resultat. Att rensa bären och att göra burkarna ordentligt rena kräver noggrannhet och tar tid. När det väl är gjort går det snabbt, bara 15 minuters koktid, sen skumma, röra i lite natriumbensoat för att motverka jäst- & mögelsvamp och så hälla upp i burkar. Till sist på med locket, fast först måste man ju ta undan lite för att provsmaka!

Blåbär och syltsocker fick koka i 15 minuter.
1 ½ kg sylt blev det. Nu har vi nog så det räcker resten av året.

Vintagemannen fick provsmaka sylten på en hembakad skorpa. Slutsats: smaskens!

Men en sak måste vi erkänna

Man behöver inte krångla till sommaren. Den smakar rätt gott såhär också.

Ge Bogesundslandet en chans

Rusta dig med kartan och ge dig ut på Bogesundslandet. Ta båt till Vaxholm och buss 681 därifrån om du inte har bil. Här finns mycket; slott, hav, skog, bär, svamp, golf, camping, bad, vandrarhem, café…

Du följer väl Vintagemannen och Vintagemannens mat på Facebook och Instagram. Annars är det hög tid att börja göra det. Häng med på våra små äventyr – resor, kläder & mat. Vintagemannen är ett hållbarhetsprojekt som bygger på lust och fåfänga.

I vår jakt på en äkta badort kom vi till Saltsjöbaden

Saltsjöbaden är fortfarande en fungerande bad- & kurort. Här finns två kallbadhus, ett flott hotell, tennisbanor, en gammal kuranstalt och en massa flådiga villor. I vårt ivriga sökande efter bad- och kurorter nära Stockholm utifrån gamla guideböcker har vi nu insett att det bara är Saltsjöbaden som har något som liknar en badort kvar att visa upp. Det lilla vi fann i Södertälje har vi redan skrivit en blogg om, där Torpa Pensionat är ett underbart undantag.

Den 1 juli 1893 stod hela projektet ”bada i saltsjön” klart. Elektrisk järnväg var framdragen, ett ståtligt Grand Hotel var invigt av konung Oscar II med hela den kungliga flottan ute på redden. Restaurangholmen med Grand Restaurant och de första pampiga villorna var byggda. De båda badhusen på badholmen och tennisbanorna uppfördes något år senare. Ett helt sommarparadis 30 minuter från hufvudstaden alltså. Nu fick Södertälje konkurrens.

K.A. Wallenbergs vision om ett Monte Carlo utanför Stockholm fick verkligen genomslag. Grand Hotel Saltsjöbaden blev kronjuvelen, även om vi tror att infrastrukturprojektet som elektrisk järnväg, ångbåtsbrygga och elektrisk belysningsstation med ångturbiner kanske var ännu viktigare för framgången.

Hotellet, liksom restaurangen på holmen, är ritade av av arkitekten Erik Josephson. Det byggdes som ett slott ut mot Baggensfjärden med 100 rum där många hade egen veranda ut mot havet. De sanitära anordningarna var förstklassiga med bad och dusch och kakelugn i varje rum. Det fanns till och med Rikstelefon på rummen. Självklart fanns salon, läsrum, billiard, rökrum och galanta salar därinne och utmärkta planer för lawntennis och krocket därute. Men det fanns ingen restaurang!

Gästerna var tvungna att gå två hundra meter upp till Grand Restaurant Saltsjöbaden ute på Restaurangholmen. Det var en första klassens lyxrestaurang med utsikt åt alla håll. Den skulle man vilja uppleva igen, men tyvärr brann den ned 1968.

Det var naturligtvis en brist att hotellet saknade en riktig restaurang, Det blev för obekvämt för gästerna, så bara tre år senare hade man byggt till en restaurang i själva hotellet. Sen dess är den påbyggd flera gånger om.

Badhusen flyttade från Badholmen

Den första badholmen, som hade både ett kallbadhus för damer och ett för herrar, låg lite till höger i viken sett från hotellterassen, alldeles vid tennisbanorna. En gammal hängbro och några fundament finns fortfarande kvar på ön.

De första badhusen på Badholmen

Men på 1920-talet ansågs de så föråldrade att man började planera för badhus på Restaurangholmen istället. Där låg ju redan ett sommarhotell och en bra restaurang. Det gamla herrbadet blev flyttat och iordningställdes till det dambad som fortfarande står där. Torben Grut, han som ritat Stockholms Stadion, fick uppdraget att rita ett nytt herrbadhus som också skulle fungera som simstadion. Det hela stod klart 1925. Mellan de båda badhusen finns fortfarande en liten konstgjord sandstrand för gemensamhetsbad.

Mellanbadet har en trevlig liten bryggrestaurang

Kallbadhusen har haft det besvärligt sedan charterresorna mot södern började ta fart på 1950- och 60-talen. De har varit rivningshotade flera gånger men efter att eldsjälar först räddade badhusen och sedan efter en uppgörelse med JM, som fick rätt att bygga bostäder där restaurangen och sommarhotellet legat, så har badhusen återställts till forna glans. Baden ägs och förvaltas idag av Föreningen Saltsjöbadens Friluftsbad. Herravdelningen var i stort sett folktom den varma julidag vi var där, så vi hoppas att det finns tillräckligt många entusiaster kvar i Saltis som håller verksamheten och anläggningen vid liv. Det finns inte många kallbadhus kvar i Sverige.

Det finns en underbar reklamfilm för Stockholm från 1932 där Saltis är med på slutet. Se den.

Man kan fortfarande äta på Restaurangholmen. På en brygga inåt viken ligger Holmens Kök & Bar och gonar sig i kvällssolen. Men även Saltsjöbadens Friluftsbad har en liten restaurang på sin brygga. Gissa vilken vi valde. Vi tyckte att det var viktigast att lägga våra pengar på en lunch ute på badet. De behöver nog alla intäkter de kan få. Vår rimmade lax smakade utmärkt.

En kurort ska ha en riktig kuranstalt

Tänk att Saltsjöbadens Sjukhus ändå fortfarande finns kvar i någon form. Allt har inte blivit lägenheter och verksamheterna har skiftat under åren. Det började 1903 som Saltsjöbadens Badanstalt – ett kurhotell och vilohem.

”Fullständig anstalt för de fysikaliska behandlingsmetoderna i alla kalla och varma badformer, lokal hetluftbehandling, luft- och solbad, gymnastik, elektricitet, mm.” Så lockade man både friska gäster och konvalescenter till det behagliga klimatet och friska havsluften på sommaren. Och på vintern var det uppfriskande natur och stillhet som skulle locka ”nervösa och av sömnlöshet lidande personer”.

1937 blev det bara badhotell och 1957 köpte landstinget alltihop och det blev sjukhus på riktigt. Nu är det nån slags blandform av vård och BRF Badhotellets lägenheter. Vardaga driver ett vård- & omsorgsboende för äldre och här finns klinik för plastikkirurgi också. Själva byggnaden har många likheter både med hotellet och den brunna restaurangen. Läs; samme arkitekt Josephson. Mycket slottslikt alltså.

Sveriges svar på Holmenkollen

Saltsjöbaden var förresten också ett vinterparadis för skridskoåkare, kälkåkare, skidlöpare och inte minst backhoppare. När isarna bar, på den här tiden fanns det snö och is på våra breddgrader, kunde man också skridskosegla eller vina fram med isjakt.

För en modern sommarbesökare är det svårt att tänka sig Saltsjöbaden som Sveriges svar på Holmenkollen för 125 år sedan. Här fanns en hel vinterstadion där det hölls internationella vinterspel. En hoppbacke byggdes redan 1895 och en kälkbana anlades på berget på andra sidan Neglingeviken. Den startade vid Villa Baggås på Ekorrbacken och gick i mål ända nere i hotellviken. Vad kul det låter. Senare har det även funnits en bob- och rodelbana här. Och det finns fortfarande en slalombacke med ett par olika nedfarter med skidlift och snökanoner. Vi får hoppas på att den globala uppvärmningen tvärvänder så att nån kan bygga en hoppbacke igen.

Grosshandlarvillorna låg tätt

Även om många av badortens märkesbyggnader fortfarande finns kvar i någon form så är det ändå alla de pampiga privatvillorna som allra mest minner om Saltsjöbadens succé som sommarparadis vid förra sekelskiftet. I den första stadsplanen av arkitekten Hugo Rahm var det 120 stora villatomter inritade. Vintagemannens favoritstadsplanerare Per Olof Hallman kompletterade den 1912. Av det sjuttiotal villor som byggdes mellan 1891 och 1896 existerar idag ett tjugotal. Sedan dess har det byggts och förtätats till den burgna villastad som Saltis är idag.

Villa Lugnet låg granne med hotellet på första parkett. Ritad av Ferdinand Boberg 1893. Kallas numera Grünevaldvillan sedan den berömde konstnären köpt den 1936.

En av sveriges märkvärdigaste kyrkor

Är man i Saltsjöbaden får man inte missa att besöka Uppenbarelsekyrkan – Ferdinand Bobergs multikonstverk – en av Sveriges mest enastående byggnader. En makalös interiör smyckad av några av våra främsta konstnärer. Hela härligheten betalades av Knut och Alice Wallenberg som skänkte kyrkan till Saltsjöbadens församling på hans 60-årsdag 1913. Sen såg de också till att få ett eget gravkor framme till höger i kyrkan – precis som forna tiders stormän.

Förr kunde man ta ångbåt från Saltsjöbaden till olika ställen i skärgården som Dalarö och Gustavsberg. Frågan är om man kunde åka ända till Vaxholm. Det gjorde i alla fall vi för att där söka efter fler rester av badorter i den stockholmska skärgårdsidyllen. Fast vi tog bilen. Men det är ett ämne för en ny historia.

Som den minnesgoda bloggläsaren kommer ihåg for vi i februari – mars runt och bloggade med Ellen Rydelius guidebok ”Stockholm på 8 dagar”. Boken kom ut lagom till Stockholmsutställningen sommaren 1930, så Ellen föreslår även några fina utflykter till Drottningholm, Gustavsberg och så Saltsjöbaden. I vintras hoppade vi över dem, men nu har vi besökt Saltsjöbaden, så detta är det tionde inlägget i sviten ”Stockholm på 8 dagar”.

Följ Vintagemannen på hans och VintageQs äventyr på Facebook och Instagram. Där hittar du mycket mer.

Hur många recept på sockerkaka behöver du? Fler än du tror om du ska baka kristidsgräddtårta.

För ett tag sedan kom VintageQ över broschyren ”10 bra recept med lite fett och ägg”. Den är utgiven av Marabou Bakningslaboratorium, mitt under brinnande krig, 1942. Broschyren väckte frågan om det går att baka en god sockerkaka utan att använda ägg eller smör. För att bli klokare spenderade VintageQ en dag i köket med att baka sockerkaka och sen att göra gräddbakelser på tunn kaffegrädde. Går det? Vi testade att göra tårta till fruntimmersveckans alla namnsdagsbarn, dels för att testa hur kristidsvispgrädde gjord på tunn grädde smakar. Dels för att se vilken sockerkaka som ger bäst tårtbotten.

Tolv recept på sockerkaka i den stora bakbibeln

Sockerkaka 1, Sockerkaka 2, Sockerkaka 3, Sockerkaka 4, Annan sockerkaka, Fin sockerkaka, God sockerkaka, Mors sockerkaka, Lätt sockerkaka, Bess sockerkaka, Fransk sockerkaka och Haslarps sockerkaka. Så många recept på sockerkaka finns det i Hemmets stora bakbok från 1931. Alla innehåller de ägg, socker, mjöl och bakpulver, några innehåller även smör, andra mjölk eller grädde och vissa även potatismjöl.

Sockerkaksbaket har gått bakåt

I upplaga 100 av Sju Sorters kakor från 2017 finns bara ett enda recept på Sockerkaka. Det innehåller å andra sidan extra av allt det som gör kakan mjuk och saftig, dvs smör, ägg och mjölk.

går det att baka sockerkaka utan fett och ägg?

I broschyren ”10 bra recept med lite fett och ägg” har upplägget kristidsfokus. Där handlar det om att ”utifrån de besvärliga förhållanden och inskränkningar som råder hjälpa varje svensk husmor att ta väl vara på vad som för tillfället finns hemma genom att göra recepten anpassbara”.

Således finns ett recept på sockerkaka utan fett och ett på sockerkaka utan ägg. Både ägg och matfett var som bekant hårt ransonerade under kriget. 1942 var ransonen ungefär 1½ ägg och 250 gram matfett per person och vecka. För att baka 2017 års sockerkaka skulle alltså en tredjedel av veckans matfettsranson och två veckors äggranson gått åt.

nå, Vilken sockerkaka är godast?

Sockerkaka är inte speciellt svårt att lyckas med. Bara man inte tar för mycket bakpulver, smörjer formen väl och inte öppnar ugnsluckan för tidigt så ordnar sig det mesta. Så om bakandet i sig finns inte mycket att säga. Alla recepten var lätta att följa och resultaten blev lyckade.

Men hur smakade kakorna? Jo, som en sockerkaka ska. Smakerna var förvånansvärt lika mellan de olika recepten. Nu ska erkännas att jag smaksatt samtliga med saften av ½ citron plus lite rivet citronskal. Allt för att det inte skulle gå att enkelt skilja ut smaken på den kaka som inte innehöll ägg eller den som innehöll mest socker.

Konsistensen var det stor skillnad på.

Den moderna ”extra av allt-kakan” är mjukast och saftigast. En riktig lyxkaka. 1931 hade den troligen fått namnet Extra fin sockerkaka, Grevinnans sockerkaka eller något liknande. Den är mjuk & saftig, men ger inte något tuggmotstånd alls, utan liksom smälter i munnen och bara slinker ner. Som gjord för att ta en skiva till utan att det märks. Men som botten i en tårta eller bakelse med grädde och jordgubbar skulle den lösas upp och bli alldeles för slafsig. Det blir ingen trevånings bröllopstårta med den som botten. Ingen ide att ens testa den till en namnsdagstårta.

Kakan som inte innehåller fett har mest tuggmotstånd, vilket är ganska trevligt. En perfekt botten till en liten bakelse med en klick vispgrädde och en några färska bär. Vill man äta rostad sockerkaka med en klick fet grekisk yoghurt & en jordgubbe på är den troligen perfekt. Vid blindtest hade Vintagemannen denna som favorit.

Sockerkakan som inte innehöll några ägg hade också god smak, bra tuggmotstånd men var lite torrare än kakan bakad med ägg. Även den funkar utmärkt till bär och vispgrädde. och för att rosta. Denna är VintageQs favorit.

Blindtestpatrullen gav alla tre varianterna godkänt. Den yngre generationen, barnen och deras familjer, tyckte bäst om den modernt fluffiga sockerkakan. Det är väl en sån de är vana vid. Men ingen hade protesterat om de blivit serverade de andra. De tyckte tom att kakan utan smör hade en trevlig och spännande konsistens, som om den var en modern utveckling av sockerkaka till en lite nyttigare variant som kräver att man tuggar.

Vispgrädden förbjöds 1940, så vi fick göra kristidsvisp istället

Under 2:a världskriget var vispgrädde ingen självklarhet. Tvärtom. Redan i november 1940 beslutades att grädde med en fetthalt över 15 % inte fick säljas. Beslutet togs för att klara smörproduktionen. Grädde går med nöd att vispa vid en fetthalt på 27 %, men den ska helst upp en bit över 30 % för att det ska bli ett fast skum som behövs för att spritsa och dekorera tårtor. Så hur gjorde man? I kvarlåtenskapen från VintageQs mamma fanns en svart bok med vaxade pärmar och med handskrivna recept. Ett av dem heter Vispgrädde av tunn grädde. Så vad passar bättre än att testa den för att göra en namnsdagstårta till Margareta, ett av mammas namn.

Så vi köpte en förpackning Kelda Matlagningsgrädde 15 %. Egentligen letade vi efter kaffegrädde som brukar ha 12 % fett, men vi höll oss ju inom lagens råmärken. Sen lade vi gelatinbladen i blöt, blandade i grädden och lät det stelna i kylskåpet i tio minuter. Äggvitan vispades under tiden till hårt skum. Sen vispade vi ihop matlagningsgrädden och gelatinet, och därefter tillsattes äggvitan och så piskades alltsammans ihop till vårt magra kristidsfluff.

Det är inte Keso och inte risgrynsgröt. Det är vispgrädde av tunn grädde, gelatin och äggvita.

Vår ”vispgrädde” visade sig dock inte ha samma egenskaper som riktig vispgrädde. Den är lite vitare och smakar lite tunnare, men smaken är ändå helt OK. Fett bär smak. Det är ”bärigheten och fluffigheten” som är problemet. Det blev lite för löst och ser grynigt ut. Grädden kan ligga ovanpå en gräddtårta, men den går inte att spritsa och försöker man smeta in kanterna kommer den här tunna grädden att rinna ner ganska snabbt. Så det gäller att dekorera väl med bär och andra godsaker.

Smaskens blev det i alla fall.

Tårta till fruntimmersveckans damer

Men den duger bra till ett namnsdagskalas om man har goda tårtbottnar och gott om juli månads färska blåbär och hallon. Båda våra tårtbottnar från krigsåren fungerade perfekt, med några pluspoäng för den som var bakad utan ägg. Så Sara, Margareta, Johanna, Magdalena, Emma, Kristina kan pusta ut. Du får namnsdagstårta även i kristider.

Smaskens, sa VintageQ, och firade mammas namnsdag

en husmor behöver ett helt sockerkaks-bibliotek

Så hur många recept på sockerkaka behöver man? Svaret blir definitivt fler än ett. Och som vanligt överraskar kristidsmatlagningen genom att leverera ett resultat som inte är ett nerköp och som smakar smaskens.

Följer du Vintagemannens mat? Vi är ganska aktiva på Instagram och Facebook. Häng med os där.

PS. Tack Prima Pinaler i Mölnbo, antikaffären där vi hittade broschyren Marabous Matlagningslaboratorium. Utan er hade denna lilla fest inte blivit av.

Hemestertips i sommar: Vintagemannens Stockholmsguide

Inte kunde vi ana vad som komma skulle när vi började blogga om vår staycation i Stockholm i februari. Då var coronavirus nånting långt borta i Asien och vi planerade för att åka på tågluff i Östeuropa i maj. Men eftersom vi tycker att det är så givande att resa med gamla guideböcker så beställde vi den 10 februari från Stadsbiblioteket boken ”Stockholm på 8 dagar” av vår favoritguide Ellen Rydelius. Boken kom ut lagom till Stockholmsutställningen 1930. Här skulle vandras i hennes fotspår. Och medan vi gjorde det så kröp det otäcka viruset allt närmare. Termen Covid-19 var ännu inte känd. I de första inläggen syns ingen oro, men i de sista inläggen verkar vi förstå att vi ska akta oss. Så lägg till handtvätt och social distansering, sen är det bara att köra.

Våra blogginlägg är fortfarande intressant läsning för alla som svemestrar eller bor i Stockholm denna sommar. En perfekt stockholmsguide, om vi får säga det själva. Kolla alla de nio fullmatade inläggen här nedan. Du kan i stort sett läsa dem i vilken ordning du vill. Klicka på de röda rubrikerna. Försök överse med alla vinterbilder.

Staycation i Stockholm på 8 dagar

Det är häpnadsväckande hur aktuell en nittio år gammal guidebok fortfarande är.

Hop-on Hop-off som på 30-talet

Akta dig för dessa bussresor. Det är så många faktafel i hörlurarna. Den 1 mars gjorde vi vår egen Hop-on med vanliga SL-bussar istället. I dagsläget ska du inte åka buss om det inte är en nödvändig resa, men det går utmärkt att promenera och dela upp i etapper.

Södermalm har goda utsikter

Om du ska börja nånstans i Stockholm för att få en fin överblick så åk till gamla Söder.

I Bellmans fotspår till Skansen

VintageQ har varit på Skansen i hela sitt liv. Djurgården och Skansen är fortfarande en kanondestination.

Varför är Ellen Rydelius så ironisk om biltrafiken mellan Djurgårdens museer

Just den här bilen var Ellen väldigt bitter på när den körde från Thielska galleriet. Läs om Thielska galleriet och Nordiska museet.

Den gamla goda tiden lever fortfarande på Nationalmuseum

Kan ett nyöppnat museum verkligen besökas med en guidebok från 1930? Japp!

Gamla stan ett evigt turistmål fullt av överraskningar

Passa på att upptäcka Gamla stan nu när alla utländska turister är borta.

Tio-i-topp med Ellen i Stockholm

Gissa vad vi satte i topp?

Svårt att hitta samma butiker som Ellen Rydelius shoppade i 1930

En sak har i alla fall förändrats på 90 år – våra shoppingvanor.

Din hjälp i planeringen

Som sagt, välj vilken ingång du vill till vår Stockholmsguide. Du kan läsa på i förväg för att planera en vecka i huvudstaden, eller du kan läsa korta avsnitt i mobilen eller läsplattan under turen sittande på en bekväm parkbänk eller någon glest möblerad uteservering.

Ha det så kul i Stockholm! Men kom ihåg; stanna hemma om du är sjuk.

När blir hem-konservering trendigt igen?

När VintageQ var barn var juli den sommarmånad när mamma med självklarhet påbörjade arbetet med att fylla på förråden inför vintern. Hon saftade, syltade, kokade mos, lade in gurka och rödbetor. Så såg det nog ut i många familjer på 1960-talet. När skolstarten närmade sig och vi åkte hem från landet var bilen full av konserverad sommar. I det här inlägget letar Vintagemannens mat efter spår av äldre tiders hemkonservering.

En storsäljare, boken Hemkonservering kom i många upplagor 1935 – 1955. Detta är det 256 – 280:de tusendet från 1939.

När slutade husmödrarna att konservera?

Som så mycket annat hänger det ihop med teknisk utveckling och med när husmödrarna blev yrkesarbetande utanför hemmet. I Husmoderns köksalmanack dyker en konserveringsjournal upp i almanackan 1951, kanske som en markering att hemmafrun nu blivit ett precisionsyrke som krävde noggrann dokumentation. Nästa nerslag är 1969. Nu har så många hushåll tillgång till frysbox att Konserveringsjournalen får sällskap av nyheten Frysboxjournalen. Lagersaldot måste noteras.

En god husmor har koll på sin visthusbod.

Men 1983, när almanackan fyller 50 år, är det slut med alla journaler. Efter det får man hålla till godo med en och annan inspirerande artikel där den särskilda lyckan som uppstår när man tar vara på ”sommarens handplockade gåvor” beskrivs. Inget tjafs om att dryga ut, vara varsam för att behålla vitaminer & näringsämnen eller om livets nödtorft alltså.

vad lönar sig bäst att konservera?

Annat var det under krigsåren. Då handlade det om att få ut maximalt med näring av en minimal mängd livsmedel.

I 1945 års almanacka får vi lära oss att ”Inte ens under normala tider har planlös konservering varit befogad. Att under rådande förhållanden slösa med även socker, gummiringar, burkar, bränsle är inte bara beklagligt, det är orätt. Det rätta är att först räkna med familjens verkliga behov, innan man sätter igång med girigt tillvaratagande av torgets eller täppans gåvor. I motsatt fall blir det något i stil med första krisårets hamstringspsykos.” Ord och inga visor!

Under hela kriget byggde folkhushållningen på att man tog tillvara och konserverade. Det blev extra sommartilldelning av det ransonerade sockret med 5 kg per år, ja under 1942 tom 6 kg. Allt för att det skulle vara möjligt att sylta och safta. Extra tilldelning krävde noggrann planering, både kring vad som skulle konserveras men också hur. Det finns massor av recept på hur man konserverar med så lite socker som möjligt

Tips och goda råd för konservering är det gott om

Här kommer ett axplock.

  • Inkokning bevarar vitaminerna bättre än råsyltning, men en del av vitaminerna förstörs av syret när man kokar i öppna grytor, så den allra bästa metoden för att få ett ”gott vitaminresultat” är att hemkonservera i tillslutna burkar eller flaskor.
  • En bit pepparrot i burken med ättiksinläggningar som tex inlagda gurkor hämmar mögeltillväxten
  • Tomater, plommon, etc håller sig hela vintern om de läggs i okokt lingonsaft

Du har väl all nödvändig utrustning hemma

Det fanns en konserveringsapparat i nästan varje hem.

Var förvarar man konserverna bäst? I en jordkällare eller matkällare såklart.

Den legendariska matskribenten och kokboksförfattaren Hiram bodde under många år på Lidingö i ett radhus från 1950-talet. På sin pyttelilla radhustomt lät hon bygga en enorm jordkällare för att ha någonstans att förvara maten.

Hirams jordkällare ligger på en vanlig, eller rättare sagt ovanlig, radhustomt på Lidingö. Det är glädjande att se hur väl de nya ägarna hållit källaren i stånd.

I det flerfamiljshus byggt 1949, där en av sönerna bor, finns förutom vindsförråd även en matkällare till varje lägenhet. Väldigt praktiskt.

Idag byggs inga matkällare eller jordkällare. Kallskafferiet mot ytterväggen i köket hör tyvärr också till de utrotningshotade inventarierna i moderna hem. De flesta är utrivna till förmån för öppen planlösning och ”smart köksförvaring”. Vaddå smart?

Men kanske är en renässans för jordkällaren på gång. I februari i år var det en nyhet i SVT Västmanland om att intresset för att bevara sin jordkällare ökar. I Veckholm säljs nu i juli 2020 ett litet fritidshus med tillhörande jordkällare. Den beskrivs enligt följande: Jordkällaren fungerar på det sättet att den håller sig på plusgrader även vintrar då det varit 20 minusgrader ute. Säljaren har haft en klimatmätare där som mätt temperatur och fuktighet varje halvtimma, hela året. Dock droppar det från taket under vinterhalvåret.

Är du begåvad med en matkällare eller jordkällare och vill testa så kommer här listan med förvaringstips från Husmoderns Köksalmanack 1941:

  • Potatis och kålrötter förvaras bäst löst i brädlårar
  • Morötter, palsternackor och rödbeter läggs i lådor varvat med torvströ eller torr sand
  • Vitkål hängas med stocken uppåt på stänger eller krokar i taket
  • Rödlök förvaras i tunna lager lager på en hylla eller i en spjällåda
  • Purjo och selleri inslås i fuktig jord, tätt i rader, i lådor som få stå på källargolvet

Slutligen – glöm inte att vädra ordentligt under hösten så att det inte blir för varmt och fuktigt i källaren.

Vintagemannen missade att konservera 2020

I år var året då Vintagemannens mat på sitt lantställe i Skåne skulle så, skörda, testa konserveringsapparaten och jämföra surkonservering med sötkonservering. Sen kom Covid 19 och det var bara att skjuta upp planerna till vår och sommar 2021. Fram till dess får vi hålla tillgodo med gamla konserver. För rätt konserverade håller de i årtionden.

Får jag bjuda på ett glas 40 år gammal saft?

En av Vintagemannens favorithistorier handlar om gammal saft. Det är en god historia från hans Yuppie-tid i slutet av 1980-talet.

– Jag skulle bjuda en viktig kund på representationsmiddag. Vi gick till stjärnkrogen Paul & Norbert på Strandvägen i Stockholm, som då ansågs vara en av Sveriges absolut bästa – och dyraste – restauranger. När vi satt oss till bords och trodde att Paul skulle fråga oss om vi ville ha en aperitif så säger han istället: Får jag bjuda på ett glas saft? Och så kom han in med en silverbricka med vatten i en kristallkaraff, två fina vinglas och en dammig saftflaska med en gulnad etikett. ”Svart vinbärssaft 1947”, stod det skrivet med ordentlig handstil.

Det visade sig, att högre upp i huset hade en gammal dam just dött och hennes arvingar höll på att städa ur dödsboet. När de såg att matkällaren var full av flaskor och burkar gick de till lyxrestaurangen och bad dem gå ner i källaren för att se om det var nånting de kunde ha användning av. Och det fanns det, fyrtio år gammal saft t.ex.

Typ

Hur det smakade? Jo utsökt, som ett årgångsvin. Och med en lite brunaktig färg.

Du följer väl Vintagemannens mat på Instagram och Facebook? Där uppdaterar vi lite oftare än här i bloggen. Välkommen att följa oss.