Repris från hemester 2020: Med fåglar och vintage i kikar´n gav vi oss iväg

Vi fick en verklig rivstart i Fjärdhundraland; först en av Sveriges finaste fågellokaler, sen fick vi låna en Volvo P1800 och så avslutade vi dagen i en vintagebutik i världsklass. Hör här.

Vi hör till dem som gärna kör ”gamla vägen”. Det är trevligare att glida fram i sakta mak på krokiga små vägar än brumma fram i omänsklig fart på motorvägen. Från Stockholmshållet kan du svänga av på gamla Riks 13 vid Bålsta. Dit tar det inte ens en timme. Det första du då möter i Fjärdhundraland är Upplands minsta kyrka, Yttergran. Den är från 1100-talet och så liten att en normalstor kista inte får plats i koret.

Med en rulle Agfacolor och en mockajacka är en resebloggare beredd på allt.

Gå ut och ät. Köp din matsäck.

Det finns många små idylliska butiker och caféer i Fjärdhundraland, Sussis t ex.
.

Lagom på vägen till förmiddagens utflyksmål, Hjälstavikens naturreservat, stannar vi på Sussis Gårdsbageri för att proviantera. Picknicklunch är ett bra sätt att undvika trängsel i dessa tider. Sussies bröd & kakor är kända över hela Fjärdhundraland, och det förstår vi. Utbudet passar en vintageman, det är surdegsbröd, knäckebröd och så ”äldre sorters kakor” som rulltårtor och småkakor. Sussie har bakat i hela sitt liv, som barn tillsammans med mamma & farmor och senare i livet på flotta kursgårdar. 2011 öppnade hon eget bageri hemma på gården och 2018 ett café i några av husen. Vi fyllde ryggsäcken med mackor och andra godsaker och fick termosen fylld med kaffe.

Vem skjuter svanar här?

En jättefint rastställe, inte bara för fågelskådare

I vår guidebok Vad ska man se i Uppland från 1961 står det att: ”Hjälstaviken är en fågellokal i rang med Tåkern”. Naturreservatet har mycket att erbjuda, både för erfarna ornitologer och för en Vintageman som på amatörers vis delar in fåglar i tre kategorier; rovfåglar, sjöfåglar och pippifåglar. Vår guide, den erfarne ornitologen Mats Brisegård, som känner Hjälstaviken som sin egen ficka, bjöd oss amatörer på en ljuvlig naturvandring i det fina försommarvädret.

Hjälstaviken ligger nära Ekolsunds slott. Gustav III besökte ofta Ekolsund. För honom var det en fridens ort, där han kopplade av med en liten utvald hovkrets. I naturreservatet ligger hans favoritställe för brunch, Parnassen. Den är egentligen en jaktpark från 1600-talet anlagd enligt fransk modell, med nio siktgator som strålar ut från en mittpunkt med utsikt över sjön. Om skytten stod på kullen i mitten var det garanterat träff när drevkarlarna föst fram viltet. Gick det inte på första försöket så fanns det ytterligare åtta gator att skjuta i. En annan kung, Oscar II, brukade jaga knölsvan från en flatbottnad eka ute i viken. Ett privilegium som bara kungen hade.

Här stod jägarna och kunde skjuta ner i siktgatorna.
Blandad natur att vandra i: ädellövskog, barrskog, ängar och vass. Mycket vass. Bara 8 km runt hela sjön.

Hjälstavikens naturreservat är väl anpassat för turister. Det finns skyltar, fågeltorn och en lång spång genom vassen för att man ska komma fåglarna nära. Men som Vintagemannen alltid har sagt; fåglar ska man lära sig med öronen, inte med ögonen. Det är fantastiskt att gå där med en expert som hela tiden säger; Hör ni, en sävsångare, och där en rörsångare. Det är ju lite svårt att upptäcka de små kamouflagefärgade fåglarna ute bland vasstråna.

.

Längst ute på spången finns ett gömsle under tak där du kan hänga med din kikare eller teleobjektiv för att ”skjuta” egna svanar, tranor, gäss, tärnor eller sångare, allt medan den bruna kärrhöken svävar över ditt huvud. Trodde du att det bara är Hornborgasjön som bjuder på ett skådespel med tusentals rastande fåglar? Då har du fel. I Hjälstaviken stannar både tusentals tranor och ännu fler gäss.

.

Bästa stället att parkera är vid Parnassen, men om du enbart är ute efter ett bra picknickställe så parkera vid Jungfrulunden och gå en liten promenad upp på Kvarnbergets topp. Därifrån har man en vidunderlig utsikt, ända till Enköping faktiskt. Vi satte oss ner och åt vår picknick på berget. En sällsynt bra plats för en lunch. Och så ett sista tips – glöm inte kikaren!

Enköping -närmare kommer du aldrig

Efter lunchen styrde vi mot Enköping – Sveriges närmaste stad. Inom en radie av 12 mil bor nästan en tredjedel av Sveriges befolkning. Det var i Enköping vi fick låna en Volvo P1800 av en annan Mats. Så generöst och modigt att låna ut sin raritet. Vintagemannen försäkrade att han är bättre på bilkörning än på fåglar. Får man låna en så tjusig bil gäller det att vara ståndsmässigt klädd – så vi bytte mockajackorna mot kavajer.

Ska sanningen fram är det bara en Volvo Amazon i frän kostym. Ingen sportbil direkt.
Sportkänsla. Med spaken till höger lägger man i överväxeln. Den behövs på landsväg.

Under 1400-1500 talet var Enköping en viktig handelsstad. Mycket av den staden har brunnit upp – senast det brann rejält var 1799. Under 1800-talet blev staden känd som Pepparrotsstaden eftersom den var en av de städer i Sverige där man odlade mycket pepparrot. Nu är Enköping parkernas stad. I staden finns 17 idéträdgårdar, till glädje för varenda villaägare, sommarstugeägare och balkongodlare som vill inspireras för att sedan susa runt mellan handelsträdgårdarna i Fjärdhundraland och förverkliga sitt trädgårdsprojekt. Turistbyrån i stan brukar ha guidade turer runt trädgårdarna, men i år är de pga Corona inställda. Vi hoppas på ändring.

Trädgård, pepparot samt café

Mitt emot turistbyrån ligger två små pittoreska hus. Ett av dem var tidigare tingshus i Torstuna, men flyttades till Enköping efter branden 1799 för att bli bostadshus.

I det ena huserar Pepparotsstadens trädgård och hantverk som saluför trädgårdsprylar, växter och hantverk. Den drivs av Lena Månsson och Elisabet Lind. Lena var med och startade trädgårdsmästarutbildningen i Enköping och Elisabet har guidat besökare i Enköpings parker i över 20 år. Butiken är värd ett besök och om man hör med dem kanske de kan ordna egna trädgårdsvandringar i sommar.

I det andra huset finns Café Samt. Där fikade vi. Lia som driver Samt har en väl genomtänkt matfilosofi och allt är lagat från grunden. Vintagemannen har bara ett ord; smaskens! På ovanvåningen driver hennes man Tommy musikaffär full med akustiska gitarrer. Innan vi lämnade cafét kom vi överens om att vi skulle komma tillbaka dagen efter och få en liten middagslåda med oss.

Vintage tur och retur

VintageQs byxor från Hettemarks guldålder har hittat hem igen.

För en vintageintresserad dam är Hettemarks ett känt varumärke. Här syddes kappor och damkonfektion ända till 1985. En ny modern fabrik byggdes 1944, men nu är den kraftigt ombyggd till bostäder. Vi avsatte definitivt för lite tid i Enköping så vi kommer snart tillbaka.

.

Tag din stol och gå

Ut på vägen igen, västerut förbi Hummelsta, och nästan vid gränsen mot Västmanland ligger Broby gård. Vill du äta eller fika och sen köpa med dig den antika stolen du sitter på är det här du ska rasta. Du kan förresten köpa med dig hela bordet, tallrikarna och glasen också. Eller några andra av alla de prylar som de säljer inne i den gamla ladugårdslängan.

.

Vintagemannens hovleverantör

Dag 1 avslutades på ett av Vintagemannens favoritställen – Lata Pigans vintagebutik i Vela. Den är en av de bästa i hela Sverige, ren världsklass. Maggan som driver stället är gammal ”textilare” från Konstfack. Hon har hållit på länge och har med expertögon köpt på sig en fruktansvärd massa vintagekläder från alla årtionden. Inte undra på att rekvisitörer från filmbolagen åker hit och köper på sig inför nästa säsong av Vår tid är nu, eller vad det kan vara.

.

Gissa om vi hittade nåt den här gången. Jo, lite smått och gott; en skräddarsydd kostym, ett par golfbyxor, två par dambyxor, en sportjacka, en toppluva, ett par vantar, flera skjortor, en tweedkavaj samt en färgglad sextiotalstermos.

.

Lika imponerande är hennes lager av tyger från 1900-talet. Säger dig namn som Viola Gråsten, Sven Fristedt, Elsa Gullberg, Vicke Lindstrand, Stig Lindberg, Verner Panton, Marjatta Metervaara, något så förstår du. Till Maggan kommer utställare från hela landet för att låna eller köpa tyger.

I smedjan finns det gott om plats för fem sömmerskor åt gången

Bara 3 km fågelvägen från Lata Pigan ligger Teda Art Project . Här kan du förverkliga din dröm och sy en 50-talsklänning, eller en i 70-tals modell, eller pröva på en remake med Eva Karlsson som handfast stöd. Klänningssmide kallar hon det, eftersom hon håller på i sin fars gamla smedja. Så vill du inte susa runt på vägarna i Fjärdhundraland så åk på ett corona-säkrat 2-dagars kollo med dina bästa vänner.

Om du inte redan har ”det där tyget” så åk först till Lata Pigan och köp ett fräsigt tyg.

Den första dagens kväll avlutades med en utsökt middag hemma hos Lata Pigan och sen körde vi direkt till vårt första boende – hästgården Jädra Gård alldeles norr om Enköping. Där fick Vintagemannen gosa med en häst, gamla Zelma som är 20 år och stallets Grand Old Lady. Men mer om det i nästa bloggpost.

God natt.

Om du vill fara i våra hjulspår i Fjärdhundraland

Har du läst vår första bloggpost om Fjärdhundraland? Där får du en överblick.

Detta blogginlägg är ett sponsrat samarbete mellan Vintagemannen och Fjärdhundraland Ekonomisk Förening.

Favorit i repris: Naturupplevelser på två ben och på två hjul

Här kommer det andra inlägget från vår resa i Fjärdhundraland 2020.

Den som förstår charmen hos enebackarnas och lerslätternas, runstenarnas och gråkyrkornas Uppland trivs förträffligt på och omkring de lugna och lagom kuperade vägarna mellan länsväg 262 och riksväg 12. Kombinationerna kan bli många, men mest givande är kanske färden mellan Skattmansölandets skogsbryn och den mjukt formade dalsänkan kring Örsundaån där man tom följer en sjöstrand och vidare längs Vånsjöåsen till Härnevi. (Ur STF Vad ska jag se i Uppland, 1961)

Var det den här rackaren som väckte oss i morse?

Vi bodde på lantgård den första natten. Hur funkar det? Måste man sova på höskullen som Rasmus på luffen? Nix, att bo på Jädra gård är som att bo på hotell men betala för vandrarhem, fast med en levande väckarklocka utanför knuten. Vilken osis att Vintagemannen inte äter ägg till frukost, för färskare än såhär kan det inte bli. Annars är det hästar och dressyr som gäller. Jädra har ett stort stall och ridhus där de håller professionella dressyrutbildningar. Som den erfarne hästkarl Vintagemannen är gick han resolut fram till Zelma, ett erfaret sto på 20 år. Hon hade varit med om värre, det märktes. Lojt log hon mot oss på hästars vis och böjde sig sen ner igen för att äta mer av försommarens friska gräs. Utöver hönsen och hästarna finns naturligtvis en traktor att gosa med. Vintagemannen avböjde en provtur. Han kanske trodde att sportbilskänslan skulle utebli.

.

Kan man åka hit bara för naturen?

Den här dagen ska ägnas åt naturupplevelser i Fjärdhundraland. Men först måste vi proviantera picknickmat till lunchen. Vi slingrade oss fram på småvägar genom det vackra landskapet till Landsberga gård mitt i Örsundaåns breda dalgång. För hundra år sen kunde man fara med båt dit, och sen skeppade de färsk mjölk ända till Stockholm.

.

Landsberga gård är ett ställe med anor. I Vad ska jag se i Uppland (1961) står den omnämnd som kungsgård med koppling till de medeltida ärkebiskoparnas Lagundsberg. Byggnaden som finns där idag blev färdig 1801 som boställe åt översten vid Upplands regemente. Det är ett pampigt hus som gjort för fest. Mitt i det kvadratiska huset ligger en stor balsal med två våningars takhöjd med ljus från en lanternin. Här får man ta i om man ska slå klackarna i taket. 1969 blev Landsberga gård byggnadsminne.

.

Idag är Landsberga en arrendegård i fjärde generationen under Statens Fastighetsverk. 1888 flyttade Henrik Sandqvist in och det är fortfarande familjen som driver. De är specialiserade på ägg och spannmål. Gården har också en stor och fin butik med café. Här säljs lokala hantverks- och matprodukter och närvärpta ägg och eget härmalet mjöl. Jo, de har faktiskt en egen stenkvarn och mal sitt mjöl på gården. Vi passade på att hamstra flera kilo av olika sorter till vårt projekt Vintagemannens mat. Även idag fick vi ryggsäcken fylld med go´saker. Deras specialitet är äggmacka med räkor. Den valde vi.

Du ser Nysätra, Fröslunda, Biskopskulla, Långtora, Simtuna, Fröshult och Torstuna härifrån. Det hörs att det är urgamla namn på socknarna.

Från kullen bakom mangårdsbyggnaden, som troligen varit en tingsplats och offerplats under hednatiden, har man en milsvid utsikt åt alla håll. Man ser sju kyrksocknar härifrån. Det säger inte lite om hur storslaget landskapet i Fjärdhundraland kan vara.

En folkskolelärares demonstrationsobjekt

Målet för vår vandring och lunch var Vånsjöåsens naturreservat. Det ligger längs Upplandsleden, som förresten firar 40-årsjubileum i år. ”Vånsjöåsen är alltför litet känd, men sällan finner man ett åskådligare exempel på en rullstensås och getryggen med sin fasta mark och sin fria utsikt är dessutom en utmärkt rastplats”. Det STF skrev 1961 stämmer fortfarande.

.

Att vandra på Vånsjöåsens rygg var för Vintagemannen att förflyttas till barndomen. Pappa folkskoleläraren skulle kunna ha gått omkring med lille Ingemar och berättat om istidens rullstensåsar, om järnålderns gravfält eller om backsippor och enebackar. Och om landhöjningen i Uppland som blir speciellt tydlig från åskrönet.

Vi bredde ut vår bilfilt i skuggan av en hög enebuske och njöt dagens matsäck. Sen lade vi oss ner och pustade i värmen. Vintagemannen var vi det här laget ganska varm, för att inte säga svettig, eftersom han dagen till ära iklätt sig en nylonskjorta från 60-talet.

Vi tänkte att vi skulle följa leden norrut en bit, men vi njöt så av picknicken att vi hamnade i tidsnöd och fuskade genom att ta bilen några etapper. Efter 5 km skiftar landskapet karaktär. Det blir både skogigare och backigare och när man kommer upp till Skattmansöådalen finns det tom en slalombacke. Vi fick verkligen lust att vandra en mycket längre sträcka på Upplandsleden, Det gör vi nästa gång vi kommer.

Ytterkvarn i Skattmansöådalen

Roliga runornas rike

Ingen rundresa i Fjärdhundraland utan runstenar. Uppland är runstenarnas hemvist på jorden. Vid Altuna kyrka, nära riksväg 70 mot Sala, finns en sten med en rolig ristning på ena gaveln. Den föreställer guden Tor när han har fångat Midgårdsormen med ett oxhuvud som bete. Han har hammaren beredd för att slå odjuret och tar i så att han trampar foten rakt genom båtens botten. En bild från cartoon-konstens vagga.

Efter runsten kommer te. Det är sedan gammalt. Så det blev ett besök hos Mats & Ylva som bedriver Pekoe tehandel i den fd bybastun alldeles intill den medeltida Österunda kyrka. I det gamla omklädningsrummet har de en liten butik. Nu ska sägas att de säljer via nätet, men den charmiga butiken öppnar de enligt överenskommelse. De hade tröttnat på alla tråkiga tepåsar och blommiga teblandningar och ville dricka te med rena smaker. Så 2009 började de importera ekologiskt te från små producenter. Sånt de själva tycker om och på den vägen är det. Mats säger att det här är te som passar stofiler – var det därför Vintagemannen fick en mysig teprovning i deras trädgård?

Vad säger du Jana, borde vi köpa en raggarbil? Kläder har vi ju redan.

Ett sista stopp gjorde vi innan vi styrde mot övernattning. Någon kilometer från Altuna kyrka hittade vi otippat Jana Hemlin och Essibellas Rockabilly- & Vintageaffär. Hon har hela butiken i en gammal buss, som hon fick på köpet när hon bara ville köpa själva ratten. Nu är en tredjedel av bussen inredd som husvagn och bakre delen som en butik. Sen åker hon och maken runt på veteranbilsfestivaler och säljer kläder som passar till gamla raggarbilar.

Svårt att finna en bekvämare cykling

,

Tillbaka till naturen! Vi måste ju också testa hur det är att cykelsemestra i Fjärdhundraland. Företagarföreningen har ett antal hyrcyklar och de säljer hela cykelpaket. För den som har egna cyklar finns flera turförslag på Fjärdhundralands hemsida. Så vi tog en tur i landskapet runt Härnevi och kan konstatera att det inte är många uppförsbackar i den här delen av landet. De sjuväxlade cyklarna behövde aldrig bekänna färg. Att cykla i sakta mak på slingriga vägar är verkligen ett utmärkt sätt att ta sig runt i Fjärdhundraland.

Vi glampade i brunnen för natten

Vårt slutmål för dagen var övernattning i lyxiga och bekväma tält på Gyllene Brunnens glamping. Gården har sedan många år specialiserat sig på olika event för grupper, men på senare år är det mest stora bröllop som gäller. Den gamla höskullen är en stor festsal och på logen har de nu också inrett en kyrkliknande sal för själva vigslarna också. Romantiskt så det förslår! Synd för dem att bröllops- och konferensbranschen fullständigt har gått i stå nu under coronapandemien. Men kul för oss turister att de inte är fullbokade hela sommaren.

Stora festsalen på höskullen i väntan på nästa bröllopsfest

Här lyxcampade vi. Vi hade fixat middag från Café Samt i Enköping dagen innan. Afrikanskt med mycket grönt och rotfrukter. Ungnsbakat och marinerat med fina kryddblandningar. Fräscht, jättegott och lätt att värma. När man glampar har man tillgång till samma kök och porslin som används vid bröllop. Vi dukade upp en riktig festmåltid alldeles bredvid bubbelpoolen. Sen avslutade vi kvällen med ett glas bubbel i bubblet och såg solen gå ner över fälten. Efter det somnade vi ovaggade i de sköna resårsängarna.

.

Dagens rundtur

Har du sett våra två första blogginlägg från vår svemester i Fjärdhundraland? Annars hittar du dem här. Först en helhetsöverblick när vi gled runt. Sen dag 1 med fåglar och vintage i kikarn.

Du kan också följa oss på Instagram och Facebook. Där uppdaterar vi mycket oftare.

Detta blogginlägg är ett sponsrat samarbete mellan Vintagemannen och Fjärdhundraland Ekonomisk Förening.

Repris: Vi gled runt på upptäckarfärd i Fjärdhundraland

För precis ett år sedan for vi på rundresa nordväst om Stockholm. Under några dagar kommer vi nu att köra våra resereportage i repris. Det här var ett betalt samarbete med Fjärdhundralands ekonomiska förening. Men berättelsen är lika ärlig ändå, för resan innebar att vi blev så förtjusta i området att vi sålde vårt hus på Österlen för att flytta hit. Den 18 juni går flyttlasset. Då inleds en ny epok: Vintagemannen Country Life. Läs här vad vi fann:

Uppland tillhör kanske inte de mest natursköna landskapen om man undantar Mälardalen. Det är till största delen kargt och hårdflörtat. Ur arkeologisk-historisk synpunkt är landskapet ett av de rikaste. Det finns knappt en by som inte har sitt eget gravfält från hedentiden, inte en höjd utan spår av gammal bebyggelse. Därtill kommer att Uppland ensamt har fler runstenar än de övriga landskapen tillsammans. Här låg landets religiösa och politiska centrum vid tiden för kristendomens genombrott.” På det här sättet introducerar Jan Fridegård Uppland i Allhems bildverk från 1964.

Det där är orättvist, för vi har upptäckt ett riktigt lättflörtat landskap bara någon timmes bilfärd från Stockholm och Mellansveriges större städer. Vi förstår att de fick Stora Turismpriset 2019.

Men när vi fick inbjudan till ett samarbete om ”svemester” i Fjärdhundraland blev vi först lite tveksamma. Ska vi ge oss ut och resa i corona-tider? Mer om detta nedan, men först måste vi säkerställa att du vet var det förlovade Fjärdhundralandet ligger.

Vi kom inte längre än till Altuna. Men Fjärdhundraland sträcker sig lite längre norrut.

Om du som Vintagemannen utgår från Stockholm åker du riksväg 13 åt nordväst ut ur stan. (E18 heter motorvägen visst idag. Men vem vill åka motorväg när gamla vägen finns kvar?) Du kommer ganska snabbt till Bålsta. Där börjar det, och fortsätter sen till Enköping och vidare nästan ända till Västerås. Fjärdhundraland sträcker sig från Mälaren och upp till Heby. Det är det fjärde hundradet i Uppland alltså. Ett hundrade är ungefär samma sak som härad och har varit ett begrepp i minst 800 år. Området skulle hålla en krigshär med hundra man i beredskap enligt lagen.

Tänk vad en frän bil framför Wiks slott kan göra. Både P4 Uppland och SVT Uppsala for ut med var sin reporter för att intervjua oss. Du kan lyssna på radiointervjun här.

I fyra dagar har vi åkt runt på små slingriga vägar för att upptäcka Fjärdhundralands rika utbud av lokal mat, kulturupplevelser, vackra natur och rika historia. Här kan man vandra, cykla och som sagt fara runt i bil. De breda ådalarna bjuder på vackra vyer. Det finns trevliga boenden. Gårdsbutikerna ligger tätt och det finns till och med en vintagebutik i världsklass.

Vallgarns mejeri är en av dem som småskaligt gör goda ostar. Det är en förhöjd shoppingupplevelse att handla direkt av producenten.

Häng med på vår svemester som doftar av bilsemesterns guldålder från tidigt sextiotal. I kommande bloggar berättar vi om allt vi upplevt och om alla nya intryck. Här får du bara en snabborientering. Så spänn fast trepunktsbältet, på med bilhandskarna, ratta in Sveriges bilradio. Här kommer vi i en Volvo P1800 från 1965.

60-talets sommarlov var oändliga och jag fick en Instamatic från Kodak

Rikt kulturlandskap. Runstenar och kyrkor ligger tätt. Från Landsberga gård kan man se sju socknar! Nästan bakom varje krök ligger en medeltidskyrka, ofta med dramatiskt sedelärande målningar av Albertus Pictor från 1400-talet. Den som vill lära sig mer om runstenar och hällristningar har rika möjligheter att förkovra sig.

.

Skön natur. Det löper flera långa ådalar genom Fjärdhundraland. För tusen år sedan stod vattnet högre och vikingaskeppen kunde segla långt in i landet. Mälarens gamla botten är nu odlad mark och det öppnar sig vida vyer i landskapet. Inte lika storslaget som fjällen eller havet, men trevligt och mysigt. I stora delar av området betyder det att det inte finns så många uppförsbackar. Perfekt för en cykelsemester på småvägarna i landskapet. Det finns flera cykelleder på hemsidan. Det finns flera naturreservat att vandra eller rasta i och Upplandsleden bjuder på fina och lätta vandringar. En av våra favoriter blev Hjälstaviken. Ett eldorado för flyttfåglar och fågelskådare, men även en storslagen naturupplevelse för alla.

.

Mysiga boenden. Vi bodde tre nätter här; ett slott, en hästgård och en glamping, dvs lyxigt tältliv med resårsängar och bubbelpool. Kolla utbudet på Fjärdhundralands hemsida. Snabba på att boka. Det kan ju bli fullt i sommar.

.

En matdestination. Vintagemannen har sommarställe på Österlen. Vi är bortskämda med god mat överallt. Fjärdhundraland kan väl ändå inte mäta sig med Skåne? Men häpna blev vi. Det finns gott om bra mathantverkare här. Det bakas bröd, ystas ostar, produceras charkuterier och odlas grönsaker i småskaligt format överallt. Här finns höns och kor och grisar och hästar och getter. Och ambitionen är ofta hög.

Gamla guideböcker + aktuell info på nätet

Nästan allt som står i gamla guideböcker stämmer fortfarande. Och det är mer målande beskrivet än i dagens snabba tio-i-topp-listor för turister

Du som följt Vintagemannens resor vet att vi alltid reser med gamla guideböcker kompletterat med information från nätet. Den här gången utgick vi från STFs ”Vad skall jag se i Uppland” från 1961 plus en bunt guider och kartor från bilsemesterns guldålder, dvs tidigt 60-tal. Vi har dammsugit antikvariaten. Informationen på nätet då? Fjärdhundraland har en utmärkt hemsida med massor av information, med allt från förslag på cykelturer till tips om mat, boende och upplevelser. Besök den!

Vad är en passande outfit i en P1800 från 1965? Vad hade Helgonet valt?

Hur ska vi få in all packning i en Volvo P1800?

.

Vintagemannen brukar ju vanligen åka tåg, men Fjärdhundraland är svårt att uppleva från tågfönstret. Det krävs nästan cykel eller bil. I Corona-tider är det dessutom nödvändigt att en 60+ och en 70- även funderar på säkert resande. Så det blev bil och inte vilken bil som helst, utan en Volvo P1800. Tyvärr har vi inte någon sådan, så denna pärla har vi fått låna av Mats i Enköping. Vi hade den i två dagar. De andra två dagarna körde vi omkring i vår vanliga VW Golf. Det är lika bra att bekänna det med en gång.

Mötesplatser var vanliga på 60-talets bilsemester. Här finns de kvar på de smala vägarna.

Funkar vår resa som en ansvarsfull svemester i coronans tid?

Folkhälsomyndigheten skriver: Här är några saker som alla kan göra.

  1. Stanna hemma även om du bara känner dig lite förkyld.
  2. Tvätta händerna ofta med tvål och vatten i minst 20 sekunder.
  3. Håll avstånd till andra både inomhus och utomhus.
  4. Håll avstånd till andra på bussen, tåget, tunnelbanan, spårvagnen och andra allmänna färdmedel.
  5. Undvik fester, begravningar, dop, kalas eller bröllop.
  6. Håll avstånd till andra på idrottsplatser, badhus och gym och undvik att byta om i allmänna omklädningsrum.
  7. Res inte i rusningstid om du kan undvika det.
  8. Res bara om det är nödvändigt.
  9. Är du 70 år eller äldre är det extra viktigt att du begränsar dina sociala kontakter och undviker platser där människor samlas.

Det var väl bara punkt 8 som skavde. Vi har ju tränat på handtvätt och social distansering i nästan tre månader nu. Men kan en semestertripp klassas som nödvändig? Njae, för själen kanske efter en lång vår. Så kommer nog många att känna; vi måste få ut och röra oss lite i sommar. Få komma bort och uppleva något annat. Så vi beslöt att testa närturism 1 – 2 timmars bilresa från hemmet. Går det att resa och samtidigt hålla smittrisken nere? Vi är ju ändå 60+ och 70-.

.

Nå, funkar det? Svaret är ja, i Fjärdhundraland går det. Alla lokala näringsidkare vi har mött är noga med att vi ska hålla distans. De har ordnat med extra stora uteserveringar eller säljer picnicmat. Alla har handspriten framme och förmanande skyltar uppe. Vi har inte känt oro för ökad smittrisk någonstans. Men det gäller ju att vara försiktig själv också. Vi hade en stor flaska handsprit med i bilen som vi använde efter varje stopp. Dessutom är Fjärdhundraland nära – om det skulle vara fullt är det inte mer än 5 minuter med bil till nästa ställe.

Häng med Vintagemannen

Har du upptäckt Vintagemannens blogg? Vi har berättat om våra tidigare resor i tidigare inlägg. Följ oss också på Instagram och Facebook. Där uppdaterar vi i stort sett varje dag.

Matsäcken vi fångade hos Sussis Hembageri och åt sedan upp den på berget vid Hjälstaviken. En perfekt kombination för att undvika trängsel. Vi fick tom vår termos fylld hos Sussi.

Vi driver också Vintagemannens mat. Där skriver vi just nu om mat och matlagning under krisåren på 1940-talet. Inte visste vi i januari när vi började att vi så snabbt skulle få en ny kris. Vintagemannens mat finns också på Instagram och Facebook som egen rubrik.

Detta blogginlägg är ett sponsrat samarbete mellan Vintagemannen och Fjärdhundraland Ekonomisk Förening.

Om några dagar kommer en ny bloggpost.

Varifrån fick 50-talets husmor inspiration? Jo, husmorsfilmer, provkök, kokböcker och burkmat!

Arketypen för en inspirerad husmor på 50-talet; VintageQ i fint förkläde

På 50-talet blev hemarbete ett yrke. Kvinnan skulle vara ledare för hemmet och se till att barn och man fick det de behövde. För att förkovra och inspirera lanserades Husmorsfilmerna. ICA och KF startade provkök och gav ut kokböcker. Halvfabrikat och djupfryst slog igenom. 1950-talet var sannerligen ett omvälvande årtionde för matlagning och matvanor.

husmorsfilmer – ett äventyr i vardagen

Vintagemannen minns hur han som barn fick följa med mamma på bio. Han häpnade över alla blanka pastellfärgade hushållsattiraljer i filmerna. Det var lite amerikansk känsla i dem. Han minns också att en gång fick vi en liten present med oss hem. En rostfri liten karott, eller möjligen assiett, av den då välkända firman Nils-Johan. Eller var det möjligen Nils Johans Glada Köksparad? Hur som helst, vart tog Nils-Johan vägen? Han som var en sån marknadsgigant under den här tiden.

1951 kom den första husmorsfilmen, Fru Plotter och fru Planer. Mellan 1952 och 1976 kom sedan filmer vår och höst. Varje film bestod av ett antal kortare avsnitt som handlade om mat, inredning och bostaden men också om kläder, hälsa och utseende. Dessutom innehöll filmerna information om allt från tekniker för städning och matlagning till tips om fritidsaktiviteter. 1950-talet var tiden före TVs genombrott, och filmerna visades på dagtid gratis i biograferna på ett par hundra tätorter runt om i landet. De var synnerligen populära och sågs årligen av mellan 300 000 och 500 000 åskådare. 

Filmarkivet finns flera spännande husmorsfilmer som lämpar sig för eftermiddagsbio.

COOP och ica tävlade med provkök och kokböcker

Nya produkter och halvfabrikat krävde både kvalitetstester och inspiration i form av recept. Både ICA och KF startade sådan verksamhet under 1940-talet.

KF och ICA hade olika inritning och syn på sin provköksverksamhet. När KF har en klar folkbildar ambition för ökad folkhälsa så samlar ICA in recept från sina kunder och satsar på gott och är mer kommersiellt. Och gott vinner nästan alltid över nyttigt, vilket fortfarande kan ses i kedjornas marknadsandelar och svenska folkets midjemått.

kf provkök i folkhälsans tjänst

KFs provkök startade 1943 som en underavdelning till Husmodersavdelningen. Provkökets uppgift var att kvalitetsbedöma produkter. 1946 blev Provköket en självständig enhet med Ann-Britt Agnsäter som chef. Hon kom att stanna till sin pensionering 1980. Angsäter gjorde 1949 en studieresa till framtidslandet USA för att få inspiration. Ett resultat av den resan blev Vår Kokbok. Kokboken kom 1951 och blev norm och modell för senare kokböcker. Den var t ex den första svenska kokbok där den fyrdelade måttsatsen (dl, msk, tsk och kryddmått) och stektermometrar användes i recepten. KF provkök har genom åren spelat en viktig roll för folkbildning och folkhälsa, med idéer som att äta nyttigt och spara in på socker och fett. Ann-Britt Angsäter utvecklade tex matpyramiden i mitten av 70-talet. KFs provkök finns fortfarande och heter numera Coop provkök.

ica provkök tar inspiration av husmödrarna

Storsäljaren Sju sorters kakor började som mindre häften med inskickade recept.

Även ICA startade provkök på 40-talet, men med en lite annan inriktning. Provköket fungerade som matredaktion för tidningen ICA Kuriren, som gick från reklamblad till prenumererad tidning 1948. ICA startade även ett förlag redan 1945. Provköket hade en viktig roll på förlaget som medförfattare till förlagets utgivning av kok- och inspirationsböcker. De blev med åren många. ICA förlaget tog hjälp av Sveriges alla husmödrar genom att bjuda in till recepttävlingar. Det mest kända resultatet av just en sådan tävling är klassikern Sju sorters kakor. Den kom 1945. 1950 kom uppföljaren Det bästa brödet, baserat på en baktävling med över 10 000 bidrag. Sviten avslutades 1953 med Nytt på kakfatet som enligt förordet tillsammans med de två tidigare receptsamlingarna ”bildar en hel, allt omspännande bakbok”. I Nytt på kakfatet finns för övrigt receptet på Marängrullar dvs jitterbuggar. När jag kollar mitt ex av Sju sorters kakor från 1952 finns inte det receptet, så kanske såg jitterbuggen som kakboksrecept dagens ljus 1953.

På den tiden var det ruter i ICA

Under det sena 40-talet och 1950-talet fortsatte sedan ICA förlaget att ge ut små receptböcker i serien ICA förlagets köksbibliotek. Inte så sällan utgick de från en tävling där husmödrar uppmanades att skicka in sina recept. VintageQ har koll på åtminstone 12 sådana små häften. 1980 gav ICA förlaget ut Rutiga Kokboken – den kanske är ”the best of” de små rutiga recepthäftena? 2005 tog resan som kokboksförfattande provkök slut och ICAs provkök lades ner.

Barnens kokböcker

Även barnen fick sina egna kokböcker under 50-talet. VintageQ har ett väl använt exemplar av Per och Pia på hushållskurs, ett häfte med 30 lektioner för barn. Den innehåller allt man behöver veta från att bädda sängen, borsta skorna, duka och servera , koka potatis och laga chokladpudding. VintageQ kommer ihåg hur kul hon tyckte att det var att följa ”lektionerna”. Och vad vuxen hon kände sig.

Effektiv matlagning för kvinnor med ont om tid

Nya produkter för att underlätta matlagningen lanserades och promotades under 1950-talet. Tron på tekniken och framtiden var stor. 1956 lanserade Findus frysta fiskpinnar och kombinerat med en annan nyhet, det industriframställda potatismoset, skapades en klassisk barnfamiljsmiddag. Både Husmorsfilmerna och Husmoderns Kökslamanack är full av både reklam och tips på hur man kan underlätta matlagningen och livet med hjälp av halvfabrikat.

I Snabblagat av Ria Wägner lär Ria ut hur man kan trolla med burkar och paket för att hushålla med det dyrbaraste vi har, tiden. I boken är ingredienserna ”alla de moderna hjälpmedel som står husmodern till buds i form av burkar, djupfryst, kakmixer och andra konserver”.

Gick femtiotalets husmödrar verkligen på det här?

Vill du veta mer om hur vi tampas med femtiotalets mat under detta år så följer du Vintagemannens mat på Instagram eller Facebook. Och här i bloggen naturligtvis. Vi ses.

Piffig 50-tals påsk

Välkomna till Vintagemannens mats påskbord modell 1954. Påsken 2020 gick i kristidens tecken. Påskaftonens traditionella smörgåsbord, som Husmoderns köksalamanack föreslog 1943, bestod av ”ägg eller omelett och uppskuret”. Påsken 2021 går i optimismens tecken. Ransoneringen är över och på 50-talet frossar vi i ägg, marsipan, smör och grädde. Vi åt tills vi var så mätta och så dästa att vi längtade efter Samarin för att överleva.

50-talets påskbord blir omfångsrikt när välståndet växer

Husmoderns kökslamanack ges fortfarande ut. Den första almanackan kom 1933 och den är oumbärlig vid nutidsarkeologiska studier av vad vi äter. I middagsförslagen speglas både mattrender och nya produkter. Om du tillhör dem som någon gång drabbats av idétorka när du ska svara på frågan ”Vad ska vi äta till middag idag?” så ta hjälp av de äldre årgångarna. Det blir garanterat något oväntat nygammalt.

Så vad berättar almanackan om vad svenskarna åt på påskafton under 1950-talet? Under årtiondet utvecklades påskaftonens middagsbuffé från att i början bestå av ett begränsat antal rätter till överdåd i slutet av årtiondet.

1950 är förslaget att påskbordet innehåller två olika lådor på äggstanning, en smaksatt med strömmingsrom och en smaksatt med ost & tomat, en sallad bestående av ansjovisfiléer, ägg, sallad och tomat i majonnäs och så sauterad kalvnjure med det fantasifulla namnet Devil. Och till kaffet Igelkottstårta.

Mot slutet av årtiondet är det ”extra av allt” som gäller. Sillbricka, ansjovis, matjesill, böcklingsallad, kokt ägg, rädisor, tomater, en paj och en låda. Prinskorv och köttbullar har ersatt njuren på buffén. Men tårtan till kaffet är kvar och den ska helst innehålla både smörkräm, chokladglasyr och mandel.

Livsmedelspriserna steg visserligen under stora delar av 50-talet, men lönerna steg ännu mer. 1935 gick 37% av hushållsinkomsten åt till livsmedel. Under kriget 1943 var motsvarande siffra 43%, men under 50-talet sjönk andelen kontinuerligt och 1959 spenderas 31% av inkomsten på livsmedel. Mer pengar i plånboken i kombination med att livsmedelsransoneringen upphört skapade goda förutsättningar för överflöd. Nu ska vi unna oss!

påskbuffé av 1954 års modell

Så vilket påskbord väljer vi, det begränsade eller det överdådiga? En sak vet vi i alla fall, njuren väljer vi bort, trots namnet Devil.

Efter lite diskussion bestämmer vi oss för 1954 års version. Med ena foten i 40-talets begränsningar och en fot i framtidsoptimismen och överflödet blir det en bra blandning.

När vi googlade på lammnjure fick vi upp hundmat. Då lade vi ner det projektet. Ansjovistårta lät läckrare.

Så på vårt påskbord står, sillbricka, kokt ägg, ost och skånsk böcklinglåda. Den stekta lammnjuren byter vi ut mot en ansjovistårta från 1952. Till kaffet blir det Mannes tårta. Den innehåller mördeg, sylt, mandelmassa, chokladglasyr och smörkräm. En riktig ”extra av allt-tårta” som representerar 50-talet så väl.

det dukade bordet

1950-talets design är känt för att vara formsäker och för sin höga kvalité. När man satte bo köpte man för livet. När Vintagemannen i början av 2000-talet köpte porslin till det då nyinförskaffade sommarstället är det ingen slump att det blev 1950-tal. Finservisen från Upsala Ekeby har det föga upphetsande namnet 5524. Mönstret är designat av Eva Bladh, mest känd för ”Bellis” , och lanserades 1958. Glasservisen heter Sickan och är formgiven av Vicke Lindstrand. Den tillverkades mellan 1945-72. Även den inköpt på auktion för 20 år sedan för ”inga pengar alls”.

Karlskrona / Uppsala Ekeby från 1958
Kosta från 1950-talet, typ
Fin femtiotalsdukning med guldkant.

att leka med maten

Under 1950-talet leker man med maten. Piffiga uppläggningar, garneringar och matskulpturer kanske är ett sätt för hemmafrun att få utlopp för sin kreativitet och visa sina husmoderliga omsorger. Påsken är inget undantag. Husmoderns Kökslamanack 1954 föreslår denna härliga tupp av morot, citron, gurka och rädisor för att servera oliverna till drinken. VinategQ har verkligen försökt, men hennes skapelse blir inte stabil och eftersom hon inte tycker att man ska leka med maten får vi nöja oss med en bild. Sen får vi fantisera om vilken succé en dylik fågel skulle ha gjort på påskkalaset.

Antingen satsar man på ett riktigt gott coctail-tilltugg, eller så tar man fasta på orden cock och tail

Verkligen fullmatat

Vi erkänner, vi njöt av det sparsmakade och välsmakande påskbordet från 1943 som vi åt förra året. Och vi blev imponerad av både smak och uppfinningsrikedomen vid tillverkning av kristidsmarsipan. Se bloggen.

Men i år blev det andra bullar…

Fast egentligen finns det ingen böckling i Skåne. Där heter det rögad sill.
Hela påskbuffén ryms på en bild, ja förutom smör, bröd och ost
Mannes tårta innehåller drygt 300 gram smör, 400 gram florsocker, 175 gram mandel, 3 ägg och så lite annat som kakao, strösocker och mjöl

Efter tårtan blev vi mätta, ja övermätta, för att inte säga påskaftonskoma. Vi orkade knappt resa oss från bordet och duka av. Det hade varit både tidsbesparande och godare med en tårta bestående bara av mördeg, sylt och choklad. Mandelmassan och smörkrämen tillförde mer ”extra av allt” än smakupplevelse.

Femtiotalets påskbuffé levererade definitivt, men det blev mer piff, lättuggat och smör än en njutbar smakupplevelse även om både ansjovisen, böcklingen och sillen smakade gott. Alla rätterna fungerar bra på ett smörgåsbord även idag. Vi saknar de olika texturerna och tuggmotståndet som krigsåren var så bra på att leverera. Det blir så mycket fett, salt och sött att nyanserna försvinner. Kanske saknar vi också begränsningarna. Det är så lätt att lägga upp lite för mycket på tallriken när man kan.

Vill du veta mer om vad vi äter från 1950-talets kokböcker så följ Vintagemannens mat på Instagram och Facebook. Och följ oss gärna på Vintagemannen och Vintageqvinnan på samma gång. Vi ses ett socialt medium nära dig.

Det finns tusentals skäl att undvika syntetkläder och stretchjeans.

Det är med kläder som med god mat. Det blir bättre med bra råvaror och omsorgsfull tillagning. När stjärnkockar intervjuas talar de alltid om de fina råvarorna som en förutsättning för ett gott resultat. De ska vara närodlade, färska, hålla god kvalitet, vara ekologiska, etc. När man läser om kläder kan det hända att det står att det är finaste silke, mjukaste ull, ekologisk bomull eller svalkande linne. Men lika ofta skryter man med att det är stretchig lycra eller goretex som andas eller flieströjor gjorda av PET-flaskor, dvs miljöfarliga plastmaterial. Aldrig hör vi en kock eller livsmedelsindustri skryta med sina tillsatser och E-nummer.

Kläderna du till slut får äta upp

Vad är flies, polyester, elastan och acryl egentligen? Vad händer när du tvättar plaggen? Jo, du släpper ut microplast i naturen som så småningom hamnar i din mat. Värstingarna är flieströjan, acryltröjan och polyester i jeansen och funktionskläderna. Vill du verkligen ha microplast i avloppsvattnet och sen i din mat? Läs vad Naturskyddsföreningen skriver om syntetkläder här och bli djupt oroad.

Och vart tar plasten vägen när kläderna är slut, dvs trasiga, utslitna eller bara omoderna?

Nu har vi fått skatt på plastpåsar för att haven snart innehåller mer plast än fisk. En miljöförstöring som vi måste få stopp på. Vi har vetat detta rätt länge nu. Kolla artikeln från SVT 2017. Det är inte hållbart med dessa oljebaserade material i kläderna. Modeplaggen kommer vi att få äta upp – rent bokstavligt.

Välj bara naturmaterial

De flesta gamla vintagekläder är gjorda av ylle, bomull eller linne. Silke förekommer också. Olika stretchmaterial började införas under andra halvan av 1900-talet. Innan dess fick det duga med lite töjbar bomullstrikå. Eller välsydda plagg som var formade efter kroppen. Det borde duga nu också.

Ylle håller i århundraden under rätt förhållanden. Bockstensmannens kläder är från 1300-talet. Det finns dräktdelar kvar från Egyptens faraoner. Fullt så gamla är inte Vintagemannens kläder, men jag har en bomullsuniform från 1860-talet som är användbar och ett par linnebyxor från sent 1800-tal i nyskick. Jag har yllekostymer och rockar från 1920-talet och sen massor av plagg från 1930-, 40- och 50-talen fullt brukbara idag. Så är det med bra råvaror. Hur många av dagens plagg i syntetmaterial kommer vi att kunna använda år 2100?

Modern klänning. Bekvämlighet är det enda ledordet. Visserligen i ekologisk bomull. Men vilket påvert skrädderi. En damklänning är idag inte mer än en förstorad T-shirt,

Varför är inte mäster skräddare lika populär som stjärnkocken?

Sen har vi den omsorgsfulla tillagningen. Stjärnkocken är ett drömyrke. Baristan likaså. Att kunna laga god mat ger hög status socialt om man får tro alla matbilder som läggs ut på Instagram. Men hur många står i kö till skräddarutbildning idag? Att skära till och sy en kostym för hand borde väl vara prestige om något.

Nä, i istället nöjer vi oss med de enklaste tältformade kläder med raka sömmar. Och eftersom det är elastan i tyget så smiter det åt lika bra som en skräddarsydd dräkt. Knapparna följer med som lösa tillbehör och knapphålen är slarvigt maskinsydda. Och nu har det gått så långt att kostymbyxor sitter uppe med en resår i midjan. Rena barnkläderna.

Kavajslagen är limmade med Vlieselin och inte handpikerade med hundratals stygn. Nästan inget är hållbart längre. Var finns det utsökta hantverket, den omsorgsfulla tillagningen när det gäller kläder. Det är något som bara nördar och handarbetsfantaster håller fast vid.

Det finns ju kvalitetsmärken, invänder du kanske. Prestigemärken som Prada, Louis Vuitton, Dior och allt vad de heter. Och haute couture finns väl än? Jodå, det finns fortfarande verkligt fina handsydda plagg som visas under modeveckorna i Paris. Imponerande hantverk och enormt dyrt. Men samma märken tillverkar idag skräpkläder och säljer pret-a-porter för snuskiga överpriser om man ser till den tekniska kvalitén. En T-shirt för över tusen spänn. Löjligt, bara för att det sitter ett märke i den. Ta bort märket och 80 kr kanske skulle vara rimligt.

Vi är en grundlurad generation – men lösningen finns nära till hands

Vi köper (alltför) billiga kläder i miljöfarliga syntetmaterial, som är dåligt sydda (ofta under eländiga arbetsförhållanden) och betalar hutlöst för lappen som sitter i kragen.

Varför vill bli så lurade?

Som tur är finns det en enkel lösning. Köp bra kläder second hand och vintage eller gå till småskaliga klädproducenter och skräddare som använder schyssta material. Eller lär dig sy och sticka själv. Valet är ganska enkelt. Vi måste få bort plasten i kläderna.

Tack för idag. Debatten kan vi föra vidare i sociala medier. För du följer väl Vintagemannen på Instagram och Facebook?

1950-talets hemmafru skötte både hem och arbete, precis som många kvinnor gör även idag.

För en majoritet av gifta kvinnor i Sverige har hushållsarbete aldrig varit en livsuppgift på heltid. Hushållsarbetet har oftast kombinerats med förvärvsarbete på deltid. Så var det även på 1950-talet, hemmafruarnas årtionde, även om det under just 50-talet var ovanligt många kvinnor som var hemarbetande på heltid. Hur många timmar lade kvinnorna ner på hushållsarbete och vilka uppgifter var det som tog längst tid? Vintagemannens mat har gjort en djupdykning bland matlagning, tvätt och städning. Häng med på en resa i kvinnoarbete.

Varje husmor behöver en assistent.

En husmors arbetsvecka på 1950-talet

1957 genomförde Konsumentinstitutet en undersökning som omfattade tusen husmödrar. Urvalet skulle vara representativt för landets barnfamiljer. Husmor förde veckodagbok genom att ”med streck för varje kvart markera vad hon gjort under större delen av kvarten”.

Undersökningen visade att husmödrarna lade ner 34 ½ timme per vecka på olika husliga sysslor. Matlagning och städning tog mest tid, 10 timmar vardera. Att diska tog drygt 6 timmar, att sy och laga drygt 4 timmar och att tvätta 4½ timme per vecka. På 1930-talet tog motsvarande arbetsuppgifter 42 timmar och på 80-talet 26 timmar i veckan. Det är den tid vi lägger ner på städning som minskat, trots att vi bor större.

Hur mycket Vintagemannen ”hjälper till” i hushållet får du gissa.

Vän av ordning undrar naturligtvis hur många timmar per vecka männen ägnade åt hushållsarbete? Även det undersökte Konsumentinstitutet, fast 1956. Män med deltidsarbetande fruar ägnade minst tid åt hushållsarbete, nämligen 4 timmar/veckan. Om hustrun var hemarbetande ”hjälpte mannen till” 5 timmar/veckan och om hon nödvändigtvis skulle arbeta heltid deltog han hela 6 timmar/veckan i hushållsarbetet.

Hur var det egentligen med de tekniSka hjälpmedlen?

Inte konstigt att tekniska hjälpmedel i köket kom att bli populära. För allt som kan göras bekvämare kommer förr eller senare att göras bekvämare.

Matlagning & Disk

Att vara husmor på ett mindre lantbruk var definitivt mer tidskrävande och tyngre än i staden på 50-talet. Ett exempel är matlagning. På 1950-talet hade i stort sett alla hushåll i staden en gas- eller elspis, medan lantbrukarhustrurna i större utsträckning lagade mat på vedspis. Lantbrukarhustrur lagade dessutom fler måltider hemma, för medan personalmatsalar blev allt vanligare på 50-talet för stadsborna fortsatte lantbrukarna att äta hemma.

Före kriget bakades det mycket matbröd i hemmen. Men under hemmafruns årtionde blev kaffebröd vanligare. Inte undra på att ”Sju sorters kakor” blev så populär

Matlagning är annars något som husmödrarna lade ner mindre tid på 1957 jämfört med 1937. För att vara exakt 3 timmar mindre per vecka. Från 50-talet och framåt är den tid husmor lägger på matlagning däremot konstant, trots halvfabrikat, hushållsmaskiner och komponentmatlagning. Större variation i matlagningen idag är en förklaringar.

På 50-talet diskade man för hand. Sen handtorkade man. Köket skulle vara rent och disken undanplockad. Därför var diskning tidskrävande. Diskmaskinen introducerades visserligen under årtiondet, men var mycket exklusiv och sällsynt. I Konsumentinstitutets undersökning 1957 var det bare ett enda av de tusen undersökta hushållen som hade en diskmaskin. På 1980-talet, när många har diskmaskin är tiden vi lägger på diskning nästan halverad.

Tvätta och stryka

Tvättmaskinen är en annan tidsbesparande hushållsapparat. 1958 fanns den bara i 27 % av landsbygdshushållen. I stadshushållen däremot hade de flesta, tack vare det moderna bostadsbyggandet tillgång till tvättstuga, även om enbart 9 % av hushållen hade egen tvättmaskin. Trots tillgång till tvättmaskin minskar inte tiden vi lägger ner på att tvätta, den snarare ökar under hela 1900-talet. Skälet är att vi tvättare oftare och vi har dessutom mer som ska tvättas. Att vädra och borsta kläder eller skaka sängkläder har ersatts med tvätt. Den beräknade tvättmängden per år för ett hushåll med två vuxna och två barn var på 1930-talet 290 kg, och på 1950-talet 530 kg, dvs 240 kg mer.

Vintagemannen har återgått till de gamla tunga strykjärnen och skippat moderna ångstrykjärn. Vi trivs bättre med sådana här klassiker.

Sy

En symaskin fanns i nästan alla hushåll på 50-talet, oavsett om man bodde på landet eller i stan. Och syr, det gör husmödrarna. Långt in på 1970-talet syr vi mer än 4 timmar per vecka, vilket är lika lång tid som på 1930-talet. Men istället för att lappa och laga som var det vanligaste sömnadsarbetet på 30-talet, så sydde kvinnorna på 50-talet kläder, främst till barnen och till sig själva.

Städa

På 1950-talet tog städningen betydligt mindre tid i anspråk än den gjort tidigare. Över årtiondena fortsätter tiden vi lägger ner på att städa att minska. 1937 städade vi nästan 14 timmar i veckan, medan samma städning tog 10 timmar på femtiotalet och 5 timmar i veckan 1982. Detta trots att bostäderna blivit större. Skälet till att vi lägger mindre tid på städning beror inte huvudsakligen på dammsugaren. Det beror istället på att vi sänkt kraven. När skurade och bonade du golven senast?

Elbranschen ville lära husmödrarna att konsumera el.

De bildade 1927 Föreningen för Elektricitetens Rationella Användning – FERA – vars uppgift var att sprida propaganda om elanvändningens fördelar. FERA producerade mängder med broschyrer, filmer och reklammaterial som riktades mot olika målgrupper. För att nå kvinnor behövdes mer direkt propaganda. FERA anställde därför 1934 två hushållslärarinnor som konsulenter, som höll kurser i elektrisk matlagning över hela Sverige. Vår kompis Lasses mamma var en av dem. Läs mer om FERA här.

Det var inte självklart att börja yrkesarbeta

Sambeskattning och bristen på barnomsorg var höga hinder för att skicka ut mamma i yrkeslivet.

I Husmoderns Köksalmanack 1954 finns en artikel med rubriken ”Har mamma råd att börja arbeta?”. Budskapet är att det är tveksamt om det lönar sig för mamma att arbeta. Det bästa är nog att hon stannar hemma. Det blir inte så mycket pengar kvar av bruttolönen när skatt och extrakostnader dragits av. Dels gör sambeskattningen att hustruns och mannens inkomster slås ihop innan skatten dras, dels tillkommer kostnaden för barnomsorg. Sist men inte minst får man inte glömma den ”allmänna hushållsförlusten”, dvs ökade kostnader i form av halvfabrikat, att tvätten måste skickas bort och att ”nysömnad, omsömnad och lagning av kläder blir eftersatt”.

Det osynliga förvärvsarbetet

Anita Nyberg visar att gifta kvinnor alltid förvärvsarbetat. Inkomsten har behövts för att familjen ska överleva. Skillnaden mellan hur mycket kvinnor förvärvsarbetade i början av 1900-talet jämfört med på 1980-talet är faktiskt inte så stor. Den stora skillnaden är att före mitten av 1960-talet syntes inte gifta kvinnors förvärvsarbete i statistiken. Det är först 1965 som lantbrukarhustrurs arbete på gården t. ex. med ansvar för mjölkning och djurskötsel räknades som förvärvsarbete. Tidigare räknades det arbetet i statistiken som ”medhjälpande familjemedlem”. Och det var först på 1960-talet som kvinnor, i statistiken, räknas som förvärvsarbetande om de arbetade färre timmar dagligen än motsvarande halvtid. Det betyder att säsongsarbete, eller jobbet som tidningsbud, trappstäderska, pianolärare, kalaskokerska eller servitris på timme inte räknades som förvärvsarbetande. Så i äldre tiders officiella statistik finns mycket av kvinnors förvärvsarbete helt enkelt inte redovisat.

Vill du läsa mer om kvinnors hemarbete?

I så fall kan VintageQ rekommendera Anita Nyberg avhandling ”Tekniken – kvinnornas befriare?” från 1989. Med hjälp av data från t ex folk- och bostadsräkningar och hushållsundersökningar tar hon med läsaren genom gifta kvinnors hushållsarbete och beskriver hushållsteknik, köpevaror, hushållsarbetstid och förvärvsdeltagande under 1930-talet och fram till 1980-talet. VintageQ har, med stor behållning, sträckläst den.

Den totala hushållsarbetstiden har minskat med ca 9 timmar mellan 1930- och 1980-talet. Sju av dessa timmar förklaras med kortare städtid. Tiden vi ägnar åt matlagning har minskat med ca 2 timmar. Det har även den tid vi ägnar åt disk och sömnad. Men i gengäld har den tid som ägnas åt tvätt och inköp ökat.
Många ser tillbaka på femtiotalet med ett romantiskt filter på glasögonen. Men fullt så idylliskt var det inte. Har du inte läst Kristina Sandbergs romantrilogi om hemmafrun Maj så ska du nog göra det.

Tack för att du läst ända hit. Vintagemannens mat har idag försökt fördjupa förståelsen för femtiotalets husmödrar och hemmafruar. Så här ambitiösa är vi inte varje gång. Här varierar vi allvar och lek. Följs oss på Instagram och Facebook också: Vintagemannen, Vintageqvinnan och Vintagemannens mat. Vi ses!

Vi äter säsongsutjämnat som man gjorde förr

I Sverige är vi uppfödda på lagringsbara livsmedel. Det svenska smakackordet består av konserverade och hållbara förrådssmaker – inte färska. Det lärde vi oss av Richard Tellström som i slutet av november webbföreläste om svensk matkultur. Låter det trist? Tvärtom – det är färsk mat som är trist. Den smakar ofta så lite i sig själv att den kräver kryddor. Konserverade livsmedel däremot adderar mer smak och kräver inte så mycket kryddning för att smaka gott.

Inspirerade av Rickhard Tellströms föreläsning gick VintageQ tillbaka till 2020 års Konserveringsjournal för att kolla hur mycket konserverade smaker som fanns i skafferiet och hur mycket som konsumerats. Och för att testa hur inläggningarna piffar upp middagen. Häng med i provsmakningen av plommonchutney, inlagda tomater och dito gurkor.

Squash eller zucchini är godare inlagda än färska

Fånga naturens gåvor

Alla husmödrar för en konserveringsjournal

I Husmoderns köksalmanack dyker en konserveringsjournal upp i almanackan 1951, kanske som en markering att hemmafrun nu blivit ett precisionsyrke som krävde noggrann dokumentation. 1969 får Konserveringsjournalen sällskap av nyheten Frysboxjournalen. 1983, när almanackan fyller 50 år, är det slut med alla journaler. Efter det får man hålla till godo med en och annan inspirerande artikel om den där särskilda lyckan som uppstår när man tar vara på ”sommarens handplockade gåvor”. Inget tjafs om livets nödtorft som att säsongsutjämna, dryga ut och ta tillvara.

VintageQ har naturligtvis fört konserveringsjournal och i den går det att läsa att under sommar och höst har hon syltat tomater, lagt in gurka, zucchini, nypon och gjort plommonchutney. Ja, utöver äppelmos, blåbärs- & lingonsylt förstås.

hemkonserverat är godast

Hemkonserverat är mycket godare än industriellt tillverkat. Utan jämförelse. Hemligheten stavas mer råvara, mindre socker och matigare konsistens. Lägg därtill större variation i kryddning och att varken inlagda tomater, nypon eller plommonchutney går att köpa i en vanlig livsmedelsbutik.

Provsmakning i konservfabriken

Kan egeninlagda konserver ersätta italienska delikatesser som oliver, carciofini, kapris, pesto, auberginröror och andra italienska delikatesser som fredagsmys? För ett tag sedan testade vi. Fram plockades knäcke- och mjukt bröd från finbageri, smör, lyxigt smaksatt ister från Franzéns, småskaligt tillverkad leverpastej och ost. Och så lite strimlad vitkål. Vintagemannen tycker att knäckebröd med mycket smör och drivor av vitkål är en oslagbar kulinarisk läckerhet. Istället för italienska delikatesser plockade vi fram inlagda nypon, syltade gröna tomater, inlagd zucchini, saltgurka och plommonchutney.

”Tapas Swedese” är lika gott som medelhavsdelikatesser

Brukar du festa på parmaskinka, salami, oliver och andra små delikatesser från Medelhavet? Då går du över ån efter vatten, kan vi berätta. Det finns många lokalproducerade läckerheter här hemma; lufttorkade skinkor, korvar och pastejer från svenska småskaliga matproducenter. Tillsammans med hemkonserverat blev det rena gourmetfredagsmyset. Och till spännande närystade ostar smakar nyponsherry och syltade nypon lika bra som portvin och fikonmarmelad.

Hemgjord nyponsherry är smaskens även på den finaste middag.

Ett annat exempel på oväntat lyckade kombinationer är plommonchutney till vitkålssmörgåsen.

De glömda Efterrätterna

Vi har numera flera hemkonserverade efterrättsfavoriter. Plommonkompott med gräddmjölk t.ex. dög som efterrätt på självaste nyårsafton. Eller Änglamat, där syrliga lingon blandar sig med vispad grädde och skorpsmul. Äppelmos med lite skorpsmulor eller stekt kavringssmul på och gräddmjölk till är himmelskt gott, det tycker tom barnen i 30-årsåldern. Här pratar vi om ”mos” i en helt annan division än ”köpemos”. Rulltårtsbakelse med blåbärssylt i, Mandelmussla med grädde & björnbärssylt hör också till delikatesserna. Varför äter man sånt så sällan?

Vi säger smaskens!

Håll Koll i Matkällaren

Det var ett plommonår 2020

Såhär sju månader in i det konserverade året räknar VintageQ burkarna i matkällaren. Äppelmoset är redan på upphällningen. Lingonsylten kommer inte heller att räcka till nästa höst. Även mängden inlagda gurkor är snålt tilltagen. Resten av inläggningarna kommer nog att gå ganska jämt ut, med ett undantag och det är Plommonchutneyn. Där blev det lite för många burkar, men det är egentligen inga problem. Den kommer att vara lika god säsongen 2021/2022 som den är nu.

En riktig husmor för en konserveringsjournal för att hålla reda på alla läckerheterna i matkällaren. Men de är så svåra att hitta nuförtiden. VintageQ fick kopiera en från Husmoderns Köksalmanack 1959.

Om du vill läsa mer om när vi öppnar våra konservburkar och njuter av innehållet så ska du följa Vintagemannens mat på Instagram och FaceBook.

Vad dricker man till en semla?

Semlan verkar ha urartat totalt på senare år. Det finns snart inget kvar av den gamla traditionen att frossa i en fet och söt bakelse på fettisdagen – Sveriges motsvarighet till Karnevalen i Rio eller Mardi Gras i New Orleans. För därefter ska man ägna sig åt återhållsamhet och fasta från askonsdagen till påsk. Den klassiska hetväggen med varm mjölk har ersatts av wraps, shots och chips med s.k. semmelsmak. Det börjar redan i oktober, accelererar efter annandag jul och blir rent hysteriskt på fettisdagen med sex miljoner semlor sålda på en och samma dag. Hur kan detta enfaldiga bakverk ha blivit så populärt? Det är ju inte ens särskilt gott, bara ett jättestort överflöd av bröd, fett och mandelsocker. Den enklaste gräddtårta är godare.

För Vintagemannen är semlan, eller fettisdagsbullen / fastlagsbullen, inte en maträtt utan mer en symbol och en tradition med en god innebörd. En påminnelse om att vi ska hålla igen och leva hållbart. Men innan fastan börjar får man unna sig en liten fest. Semlor är inget man ska vräka i sig flera månader om året. Det skapar bara övervikt och elände.

Smaskens på fettisdagen. Men det räcker gott då.

När Vintagemannen var barn på femtiotalet var fettisdagen en kul händelse. Då fick vi soppa till middag och en hemgjord fettisdagsbulle till efterrätt istället för pannkakor eller något annat. Sen är det kanske lite märkligt att vi och många andra familjer på den tiden festade med fastlagsbullar varje tisdag under fastan. Bullarna var små, precis som vanliga släta vetebullar. Att köpa en jättebakelse på kondis var inte att tänka på.

Semla kommer av similia

I år bestämde Vintagemannens mat sig för att göra egna fettisdagsbullar. Själva grunden är ”similia”, dvs fint vetemjöl på latin. I Helsingfors och Wien t ex är en semla en osötad småfranska. Här i Sverige är det en söt vetebulle. Men grunden är vetemjölet som gett bakverket dess namn.

Sen ska det vara mandelmassa. Den gör man lätt själv om man har en mandelkvarn. Den malda mandeln blandas med florsocker och det urgröpta inkråmet från vetebullen. Inget ska gå till spillo och man kan själv bestämma hur mycket mandelmassa man vill ha i bullen när man gröper ur hålet . För att få till ”smetighet” häller man också på en skvätt vispgrädde. Alla fyra ingredienserna blandas till den perfekta smaken och konsistensen. Så gjorde Evy, VintageQs mamma, så det har hon lärt sig hemifrån.

Vi föredrar vanlig vispad tjockgrädde under locket, och med florsocker ovanpå. Men här kan det väl vara ok med lite variation och eget piff. Vintagemannen vill ha kanel till och i går blev vi bjudna på limesocker ovanpå grädden. Det funkar det också.

Om semlan ska ätas med eller utan varm mjölk är en smaksak. I vår familj har vi olika uppfattning. Vintagemannen är bestämd på att det blir mycket godare när bullen är lite uppblött i mjölk medan VintageQ vill ha den ”naturell”, fast hon äter den med sked. Att äta en semla med händerna och gapa över hela stycket gör bara att man får en massa grädde i hela ansiktet. Och är det nånting en våg, som Vintagemannen är, hatar så är det att bli kladdig.

dricka mumma till en semla?

Vad ska man dricka till? Ett glas kall mjölk är perfekt. En caffe latte smakar också bra. Men om man ställer till med kalas och semlan ska serveras som dessert efter en god middag, vad dricker man då? Vi tog upp frågan med vår granne Bengt-Göran Kronstam, vinexpert och skribent om ädla drycker under många år. – Champagne fungerar alltid, svarade han. Eller en Guinness. Han berättade också att det svenska Ture Sventon-sällskapet frågat samma sak och vips var han hedersledamot i sällskapet med rätt att äta temlor året om. – Vi har en sjuttifemma lagrad julmust från 2018, sa vi, vad tror du om den? – Det låter lekamligen välsmakande i högsta grad, svarade BG, det skulle kunna vara sensationellt gott tillsammans med en Carnegie Porter, som mumma liksom. Beska och sötma i skön förening.

Här måste provsmakas, så BG bjöd hem oss på middag med semla till efterrätt. Vi tog fram vår julmust och han sin Guinness, och så blandade vi. Enligt min ringa mening, som Herr Omar skulle ha sagt, blev det en perfekt dryck till temlan. En smakkombination lika outgrundlig som den arabiska natten. Det är oss en stor ära att få vara med om ett så illustert smakevent på Österlen. Lika gott som på Rotas konditori.

Hemmafest där värdinnan sitter och gästerna serverar

När chefen kommer på middag, En smörgås efter bion, Skidparti med lägerbål och glögg, När bridgejuntan samlas och Välkommen i all enkelhet. På 1950-talet fanns det massor av anledningar att bjuda hem gäster. Vintagemannens mat firar Vintage Jubilee Day med en hemmafest modell 1952 ”När värdinnan sitter och gästerna serverar”.

Serveringen bestod i att ställa fram den heta formen direkt på bordet.

Vintage Jubilee Day

Den 4 februari hade vi ”chefen på middag”. Chefen i våra liv, han som styr och ställer med det mesta vi gör nuförtiden, är Vintagemannen. Han fyllde 10 år i år. Tänk vad tiden går. Så den 4/2 infaller Vintage Jubilee Day varje år sedan 2011. Det var då vi gick in i Herr Judits vintageaffär på Sibyllegatan i Stockholm som vanligt klädda i svart. – Jag gick in med en svart labrador och kom ut med en Gentleman, brukar VintageQ säga. Mannen som gjort entré i svart dunjacka kom ut ur butiken i en italiensk tweedulster och en grön halsduk samt krönt med en matchande Borsalinohatt på huvudet. Dunjackan låg i kassen.

Så såg han ut på sin första promenad i vintagestil i februari 2011.

Sedan dessa har vårt liv inte varit sig likt. Vi har köpt massor av secondhandkläder, lagat, tvätta och fixat. Vi har rest och turistat i vintagestil och lagat Vintagemannens mat. Och vi har bloggat och varit aktiva i sociala medier. I dagarna fick Vintagemannen sin niotusende följare på Instagram. Snart är nog Vintageqvinnan också där.

Så visst hade vi anledning att fira genom att bjuda Chefen på middag.

Ingen stress när chefen kom

Vad bjuder man på om husmor ska kunna delta i middagen och samtidigt vara en god värdinna? Den frågan var i allra högsta grad aktuell på 1950-talet. Hembiträdenas tid var förbi och det blev husmoderns ansvar att ta över. På 50-talet skulle hon både fixa matlagningen, vara en god värdinna och skapa en familjär atmosfär. Enkelt, bara hon organiserade sitt arbete. Så för att kunna uppfylla sina sociala och hemtrevnadsskapande plikter under en bjudning gällde det att ”Värdinnan sörjt för att allt står färdigt i köket och varmrätten bara behöver hämtas fram ur ugnen och desserten ur kylskåpet”. Det är i alla fall vad det står i Husmoderns Köksalmanack 1952.

Jubileumsmiddagen bestod därför av rätter som var väl förberedda. Plockmat till drinken, kalvfilé med hasselbackspotatis och så mandeltårta. Nu hoppas vi att chefen blir nöjd och att det blir löneförhöjning snart.

Vilken kanonstart. (Men ser det inte lite ut som Corona?)

Efter fördrinken i salongen bjöd husmor till bords.

Gratinerade kalvfiléer med hasselbackspotatis som huvudrätt. Kalvfilén var utsökt, den smälte som smör i munnen. Chefen måste ha blivit nöjd.

Inlagda plommon och mandeltårta till efterrätt. Ordet dessert var inte påkommet i Sverige ännu. Det började vi säga först på 80-talet

Redan dagen före själva middagen började förberedelserna.

Randiga sandwihes och fyllda skinkrullar till cocktailen förbereddes, lindades i smörpapper och lades på kallt ställe över natten för att hålla sig fräscha.

Typiskt femtiotal. Piffigt utseende var viktigare än smaken.

Redan på eftermiddagen förbereddes pinnmaten och cocktailsandwichen skars i lagom bitar. Lite plast över hela härligheten gjorde att tilltuggen inte torkade. VintageQ hade även förberett genom att baka en botten till mandeltårtan dagen innan så att den behövde bara garneras innan servering.

En stund innan middagen förbereddes salladen och hasselbackspotatisen, kalvköttet bryntes och såsen tillreddes. När chefen anlänt åkte både kött och potatis in i ugnen så att lilla frun kunde sitta med i salongen.

Mandeltårtan som redan var klar avplastades, grädden vispades och frukten lades upp i portionsskålar. Sen återstod bara det sista momentet att breda grädden över tårtan.

Måste Hinna Lägga make-up också

När det var 30 minuter kvar till ”chefens ankomst” galopperade VintageQ till badrummet för att fräscha upp sig och lägga makeup. Och för att byta om till kvällen. På klockslaget 19.00 återvände hon till kök och vardagsrum, sval och obekymrad, som om kokerskan och hembiträdet jobbat hela eftermiddagen. Det gäller att planera och man kan inte att ligga på latsidan om man ska vara den perfekta hemmafrun.

Vintagemannen och Den Perfekta Hemmafrun. Middagen avslutades med dans.

Visst låter det som att vi hade en fin jubileumsfest med chefen närvarande. Han sa i alla fall att det hade varit gott och trevligt när han gick. Hur smakade det då? Jo, plockmaten till drinken hade mer underhållningsvärde än intressanta smaker. Kalvfilén och hasselbackspotatisen smakade utmärkt – köttet var av bästa kvalité. De inlagda plommonen kommer från vår hemkonservering på 40-talet och var som vanligt smaskens. Mandelbottnar och vispgrädde därtill blir aldrig fel.

Vill du följa våra och chefens vidare äventyr så finns vi på Instagram och Facebook. Följ Vintagemannens mat, VintageQvinnan och självaste Vintagemannen där.