Badsemester i Södertälje hundra år för sent? Nejdå.

Semesterresa – smaka på det. Vilken väg ger mest avkoppling?

Vi åker ofta ”Gamla vägen”. Det är mycket trevligare att smyga runt på ålderdomligt slingriga vägar än att fara ifrån sig själv på motorvägen. Så när vi passerat det värsta på Essingeleden och Kungens kurva vek vi av vid Botkyrka, den där pampiga stenkyrkan man ser från E4-an innan det blir 110 väg. Botkyrka ligger nära motorvägen. Det har den gjort sedan den byggdes på 1100-talet, men då hette det landsvägen och kyrkan låg vid en pilgrimsled.

PÅ GAMLA RIKSETTAN INFINNER SIG DET STORA LUGNET

För säkerhets skull tog vi av vid nästa avfart också och körde upp norr om Bornsjön, förbi slottet Sturehov och Hemvärnets skola i Vällinge. Vilken idyll. Vi förstår att motorcykelfolket gärna tar den vägen till Södertälje. Vi kan rekommendera den omvägen nästa gång.

Sankt Botvids stenkyrka vid E4-an. Vid Botkyrka svänger man av.

Här flyger vi fram på låg höjd. Mysigare än både flyg och motorvägar.

Förmiddagens utflyktsmål är Lurberget i Ytterenhörna. Det ligger nästan så långt norrut man kan komma i Södertälje kommun, ganska nära Adelsö och Birka på andra sidan Björkfjärden i Mälaren. Lurberget är en lämplig plats att starta sitt badortsbesök på.

Vi sökte spåren efter gamla ordenssälskap

Högst upp på berget har man en utomordentlig utsikt över Björkfjärden. Här kan man studera märkliga minnesmärken. Se vad STFs ”Vad ska jag se i Södermanland” från 1957 skriver:

I gamla guideböcker upptäcker man sånt som inte står i de moderna.

Under 1800-talets andra hälft sköts salut från Lurberget när sällskapsföreningarna anlände med båt till ångbåtsbryggan nedanför för att vandra upp på berget och föreviga utflykten med en gjutjärnsskylt.

Den vackra utsikten finns kvar och av åtta järnpinnar som fanns 1957 står fyra kvar. Sedan har två moderna tillkommit. Tyvärr hade vi glömt stenborren, annars hade det stått ytterligare ett järnstandar där; ”VINTAGEMANNEN WAS HERE 2020”.

Vi förstår de gamla sällskapen som sköt salut och skålade för varandra på bergets topp. För Vintagemannen var det lite för tidigt på dagen för en skål, men en fin promenad från Ytterenhörna kyrka, förbi Ekensbergs säteri blev det upp för berget och ned igen till den gamla ångbåtsbryggan. Synd att ångfartyget Ejdern just nu ligger på varv. Den lägger vanligtvis till vid bryggan och det hade varit ett passande alternativ i tidens anda.

vi Taxar in på Kakslottet

Taxinge Näsby slott var vårt mål för nästa mål, nämligen lunchmålet. ”Kakslottet” har länge varit berömt för sin stora kak- & tårtbuffé. Nu är det också berömt för att TV-programmet ”Hela Sverige bakar” spelas in i den fina miljön. Det måste säkert vara tjugo år sedan vi var där senast och mullade i oss.

Taxinge är en turistmagnet och som sådan har man Corona-säkrat på ett bra sätt. Lång kö utanför med rejäla avstånd och inne vid buffén är det inte någon trängsel. Alla får en egen tårtspade. Ute på gården står borden glest. Vi kände oss säkra en torsdagslunch i början av juli.

ta ångtåget nästa gång

Istället för att komma i en modern bil hade det naturligtvis varit mer ståndsmässigt och historiskt korrekt att åka ångtåg med Östra Södermanlands Järnväg till Taxinge – Näsby station och sedan promenera till slott och kyrka därifrån. Men det får bli ett annat år även om tågen går i sommar också.

Under besöket passade vi också på att titta in i nya kyrkan som blev uppiffad i engelsk stil 1863 på en medeltida grund när den gamla kyrkan hade förfallit.

Äntligen lite av gamla södertälje stad

Skansen i Stockholm har stått som förebild för många friluftsmuseer i Sverige och i hela världen förresten. I Södertälje har de Torekällberget. Tyvärr fanns inte så mycket med badanknytning som vi hade hoppats, men för den badortsintresserade finns Camitzka-trädgården fullt utrustad med kägelbana och paviljong, schweitzeriet Lilla Bellevue – numera Konditori Belleveu samt en fotostudio från 1918. Och så naturligtvis ett bageri som bakar äkta Södertäljekringlor. Allt placerat i stadskvarteren. Ingen trängsel här heller.

Det forna Schweitzeriet från badhusparken.

Så kom vi då till kringelstaden

Bageriet och Lindbloms kafé är nästan de enda ställena i våra dagar där man kan köpa de berömda Södertäljekringlorna. Södertäljekringlor går långt tillbaka i tiden. 1837 fanns 26 kringelförsäljare i staden. Riktig fart tog det när järnvägen kom 1860. Då såldes kringlor på stationen av s.k. kringelgummor. I Svenska Familje-Journalen år 1881 beskrivs försäljningsmetoden som så påträngande att den för tankarna till moderna tiders souvenirförsäljare på sydländska badstränder.

Smaskens

På Lindbloms kafé smakar vi Södertäljekringlor. De är mycket mindre än vi trodde och riktigt goda. Det är inte mycket socker i dem, men troligen ganska mycket smör. Bageriföreståndarinnan berättade att noggrannhet, tid och hantverkskunnande är viktigt när man bakar Södertäljekringlor. De bakas med jäst och ska jäsa två gånger. Om jästiden inte blir exakt första gången är de svåra att rulla ut och går lätt sönder. Det tar lång tid att baka dem. På Lindbloms bakar man 2 gånger i veckan. Kringlorna är inte nödvändigtvis godast när de är nybakade, utan kan ligga till sig lite för att bli sådär lagom torra. Vi fick med oss en påse för att ha på vår picknick nästa dag.

På Torekällberget hade vi stämt möte med Mattias Holgersson från Länstidningen LT, stadens eget nyhetsorgan. Vintagemannen berättade om hur ”varumärket” föddes och vad vi håller på med under det här ”konceptet”, som det heter på modern svenska. Det blev ett trevligt samtal om kläder, resor och mat – allt i vintagestil. Det ska bli spännande att läsa och se vilka bilder Mattias lyckades knäppa när vi gick runt på Torekällberget.

ja! det finns ett badpensionat kvar – torpa

Mattias följde också med oss till dagens sista stopp – vårt boende på Torpa Pensionat ett par kilometer söder om staden. Det är i stort sett den enda överlevande resten från Södertäljes badepok 1849 – 1945. Torpa byggdes på 1870-talet och blev badpensionat på 1920-talet. Vi blev väldigt förtjusta i vad vi såg. Och vi fick General William Booths rum, han som grundade Frälsningsarmén.

Men det är en helt annan historia som kommer i nästa bloggpost. Håll ut.

Att minnas resans höjdpunkter är att resa på nytt. Läs vår 10-i-topp i Fjärdhundraland.

Det finns minst tio skäl att besöka Fjärdhundraland, dvs landsbygden mellan Stockholm, Uppsala och Västerås, bara 1 – 2 timmars resa för en tredjedel av Sveriges befolkning. Här kommer de utan inbördes rangordning. Så som en bra turistdestination bör vara.

1. Landskapet med både natur och kultur

Det är ganska storslaget på många ställen. Detta är Härledgården.

Bland det bästa med Fjärdhundraland är det omväxlande natur- & kulturlandskapet. Kanske är det landhöjningen som gör att det. Årsringarna blir så tydliga, och som gjorda för att bli en ”historiedetektiv”. Under bronsåldern, för ca 3 000 år sedan, stod vattnet 25 – 30 meter högre än idag. Efter det gick landhöjningen snabbt och det finns tydliga spår av den i landskapet. Vägarna slingrar fram längs den forna strandkanten och gamla ortsnamn som slutar på -tuna, -inge och -sta visar att här låg gårdar redan på järnåldern, medan de som slutar på -by tillhör en tid när vattnet sjunkit undan ytterligare. Fjärdhundraland är också rikt på hällristningar från bronsåldern, runstenar från vikingatiden och kyrkor från medeltiden. Kalkmålningar från 1400-talet hör till det normala här. Naturupplevelserna är också nära och lättillgängliga.

Med den insikten blir matrasten i en stenig backe med utsikt mot en leråker, ett gravfält, en röd gård och en tornlös gråstenskyrka en upplevelse. Kommer dessutom en bergsbacke med isslipade hällar, en rullstensås och en vik med vassar och fåglar med i bilden är materialet tillräckligt för att åskådningsundervisningen ska kunna börja.” (Ur STFs Vad ska jag se i Uppland, 1961)

2. Kyrkorummen är som seriemagasin

Martyren får tarmarna utdragna i Härnevi kyrka. Inte så skönt som det ser ut.

Vem har lämnat efter sig fler verk än någon annan svensk monumentalmålare? Jo, Albertus Pictor och hans verkstad. Under slutet av 1400-talet dekorerade han inte mindre än 37 kyrkor, mer än hälften av dem i Uppland. Han målade livfullt och egensinnigt. I motsats till andra målade han motiv även i takvalven och inte enbart på väggarna. Här kan man betrakta sedelärande scener ur den kristna traditionen för egen insikt och androm till varnagel. Redan i vapenhuset får man reda på hur illa det kan gå för en syndare. Det är en makalös kulturskatt som blivit bevarad i Fjärdhundralands kyrkor: Härkeberga, Härnevi, Yttergran, Österunda, m fl. Och i andra kyrkor finns fina målningar av duktiga konkurrenter till Albertus, t ex i Litslena. Härkeberga kyrka, som är den mest berömda, har öppet onsdag – söndag under sommaren. För övriga kyrkor, kolla öppettider på svenska kyrkans hemsidor.

Att Alberts målningar i Härkeberga kyrka är sevärda har stått i guideböcker i alla tider. Den här är ur STFs årsbok 1935.

Vintagemannen reste runt med gamla guideböcker från 1960-talet, men Herman Bengtsson från Upplandsmuseet hade med sig bilder från guider på 1680-talet. Det är nästan ingen skillnad mot idag. Vem har sagt att gamla guideböcker inte funkar?

3. Mathantverkarna gör det lätt att ”äta ute”

I Fjärdhundraland finns gott om bra mathantverkare. Landet är som ett jättestort skafferi. Det odlas grönsaker och bär, stenmals mjöl, bakas bröd, ystas ost, tillverkas korv och charkuterier, fil och yoghurt. Här lagas mat. Det är småskaligt, lokalproducerat och ofta ekologiskt och ambitionen är hög. Här är det enkelt att fylla picknickkorgen inför dagens utflykt eller handla varor till middagen om du inte vill äta ute. Har du turen att bo i Uppsala, Västerås eller Stockholm har du via Rekoringarnas försorg möjlighet att köpa deras produkter, annars är det på plats som gäller.

4. Lata Pigans lador är fyllda av vintage

Två lador fulla med kläder, tyger och design.

Vintagemannen och VintageQ har en förskräcklig massa gamla kläder. Man kan tro att vi samlar på dem. Inte för att de är gamla, utan för att de är snygga, bekväma och av en betydligt högre kvalitet än det massproducerade skräp som säljs idag. Köper man ett exklusivt prestigevarumärke idag betalar man inte för deras skräddare utan för deras annonser.

Då är det tur att Lata Pigan och hennes vingagebutik i Vela finns. Hon har tusentals gamla plagg. Det är två hela hus som tillhört den gamla prästgården – lagår´n och logen – fullproppade med kläder, fina designtyger och utvalda designprylar från mitten av 1900-talet. En guldgruva för vintagenördar, stylister och rekvisitörer. Vi gör, sedan flera år tillbaka, minst ett besök per år och kommer alltid därifrån med bilen full.

5. Hjälstaviken är mycket mer än pippifåglar

Från Kvarnberget ser du alltihop. Ett bra fikaställe också.

Vintagemannen är sannerligen inte någon fågelskådare. Men ornitologen Mats Brisegård, som har sin hemvist nära Hjälstaviken, vandrade runt med oss på sjöns södra sida och gav oss en naturupplevelse vi sent kommer att glömma. Det var lövskog, barrskog och vass. Vi var alldeles nere vid vattnet och uppe på två höjder. Väldigt mycket natur på två timmar alltså. Och här har Vintagemannen kört förbi säkert hundra gånger under 50 år utan att stanna. Vilken korkskalle han är.

Vi fick lära oss om Gustav IIIs favoritrastplats vid Parnassen och om hur Oscar II skjuter svan och vi fick lära oss lyssna på olika fåglar. En perfekt rastplats för nutidsmänniskan också.

6. Picknick på Vånssjöåsen

I STFs Vad ska jag se i Uppland från 1961 står det att Vånsjöåsens rygg med sin”fasta mark och sin fria utsikt” är en utmärkt rastplats. Det stämmer fortfarande. Ett härligare ställe för en picknick får man leta efter. Att Vintagemannen sedan känner sig förflyttad till barndomen gör det inte sämre. Om lunchpausen hade utspelat sig 1961 hade pappa folkskoleläraren gått omkring med lille Ingemar och berättat om istidens rullstensåsar, om järnålderns gravfält, om backsippor och enebackar. Eller om landhöjningen i Uppland som blir speciellt tydlig från åskrönet.

7. Fornminnen – runstenar och hällristningar

Linus på linjen i Altuna

I Fjärdhundraland finns det runstenar överallt. Bilderna från cartoon-konstens vagga utmanar fantasin. De restes på vikingatiden och många av dem stod vid strandkanten vid någon vattenled. Landhöjningen de senaste tusen åren har varit fem meter, så därför står de idag långt uppe på land. Stenen vid Altuna kyrka, som föreställer guden Tor som trampar genom botten på sin båt när han fångar Midgårdsormen, får representera alla runstenar vi mött under fyra dagar. Vill du veta mer om runstenar i Uppland så kolla här.

Som hällristningsområde är Fjärdhundraland svårslaget i Sverige. Det är bara Bohuslän som kan konkurrera. Åk till Boglösa söder om E18. Där finns bl a det enorma Brandskogsskeppet, 4,2 meter långt, och många andra ristningar. Parkera vid Hemsta hagar.

I de södra delarna finns flera lättillgängliga hällristningsplatser.

8. Det är människorna som tar priset

Efter de här dagarna såg vi på varandra och sa; så här många energiska, entreprenöriga, entusiastiska människor på ett ställe har vi sällan träffat på förut. På nästan varje gård finns en driftig ägare som hittat en affärsidé för att kunna leva på landsbygden. De tillverkar, odlar, förädlar, säljer och erbjuder med mycket passion och kunnande. Deras stolthet och glädje smittar av sig och gör semestern till en upplevelse. När ni besöker dem så glöm inte att ställa frågor. Det blir lärorika samtal med hopp om framtiden. Det är sånt som behövs i dessa tider!

Fjärdhundraland Ekonomisk Förening fick 2019, dvs förra året, Det Stora Turismpriset av Tillväxtverket i Sverige, för hur de lyckats förpacka ett så brokigt utbud till en attraktiv helhet.

Juryns motivering:
”Fjärdhundraland har skapat ett arbetssätt där många små verksamheter tillsammans bildar en helhet utifrån platsens genuina förutsättningar. Här tas allas engagemang och kunskap tillvara för att skapa en hållbar helhet.”

Vintagemannen förstår att de vann och lyfter på hatten.

9. Hög säkerhet och social distansering

Överallt har vi mött näringsidkare som är noga med att vi ska hålla distans i denna märkliga Corona-tid. De har ordnat med extra stora uteserveringar eller säljer picknickmat. Alla har handspriten framme och förmanande skyltar uppe. Vi har inte känt oro för ökad smittrisk någonstans. Men det gäller ju att vara försiktig själv också. Vi hade en stor flaska handsprit med i bilen som vi använde efter varje stopp. Dessutom är Fjärdhundraland nära – om det skulle vara fullt är det inte mer än 5 minuter med bil till nästa ställe.

10. Enköpings inspirerande trädgårdar

Enköping är parkernas stad. Här har man ambitioner med sina planteringar både i de i stora parkerna och i de små ”fickparkerna” här och där i staden. Ett inspirerande resmål för alla som har en trädgård eller balkong. Tidigt i juni och augusti är de bästa tiderna. Då sprakar blomsterprakten som mest.

Längs Enköpingsåns norra sida finns 18 inspirationsträdgårdar. De flesta trädgårdar är fyllda av fleråriga perenner. Medan några av de mest ambitiösa skapelserna är gjorda av eleverna på Trädgårdsutbildningen. När vi var där höll de på att slutföra sina examensarbeten. Snart kan man se resultatet i full blom. Nästa år kommer en ny klass med något helt annat.

Vi var tvungna att åka tillbaka

Fyra dagar räckte inte långt. Vi hann bara med drygt 30 stopp under resan. Vi ville se trädgårdarna i Enköping, vi ville vandra mer på Upplandsleden, vi ville se hällristningen Brandskogsskeppet, vi ville… Alltså åkte vi tillbaka under två dagar. Se vår lilla rapport.

PS. Glöm inte att kolla Fjärdhundralands hemsida. Den är jättebra.

Och glöm inte att ta med : Picknickfilt, friluftsservis, termos, kikare, kamera, kylväska, gamla guideböcker och en detaljerad karta (Vad är GPS mot en fin gammal karta?) Många småvägar är det.

Enköpings kommun har en bra gratiskarta över Fjärdhundraland

Detta var det sista av våra blogginlägg från resan i Fjärdhundraland i maj – juni 2020. Du hittar allihop i ”Senaste inläggen” eller i ”Arkivet” till höger, välj Juni 2020.

Hej då Fjärdhundraland för den här gången.

Vintagemannen kommer snart tillbaka med nya berättelser och små reportage från andra äventyr. Kan du inte hålla dig till dess så finns vi dagligen på Instagram och Facebook med olika uppdateringar kring kläder, mat, resor och upplevelser. Häng med!

Tack alla härliga djur och människor vi mött i Fjärdhundraland. Vilken höjdarupplevelse det blev.

Detta blogginlägg är ett sponsrat samarbete mellan Vintagemannen och Fjärdhundraland Ekonomisk Förening.

Mormor åt inte sill på midsommarafton. Det är ett modärnt påhitt.

Hur många år behövs det för att något ska bli en tradition? När började vi äta sill på midsommarafton tror du? Gissa. Svaret kommer längre ner. Det är senare än vad många tror, det var kanske inte ens vanligt när du var barn. Riktigt traditionell midsommarmat är kyckling och lax.

Matjessill, Senapssill och Brantevikssill känns som obligatoriska på midsommarafton. Liksom färskpotatis, gräddfil och gräslök. Har det inte alltid varit så? Nä!

Nutidsarkeologiska studier

Vintagemannens mat har gjort en djupdykning i Husmoderns Köksalmanack. Vi har många utgåvor från den första 1933 till idag. Husmoderns Köksalmanack är måltidens motsvarighet till klädernas postorderkataloger. De speglar breda trender och det är intressant att läsa vad för slags mat almanackan föreslår till varje dag året runt. Så vilket år dyker sillen upp till midsommar?

Husmoderns Köksalmanack – en nutidarkeologisk guldgruva

Så lägger man in sill

Noggranna förberedelser i god tid är sillunchens viktigaste förutsättning.
Med rätt tillbehör reder man sig bra; lökskärbräda, vass kniv samt cyklopöga.
Brantevikssillen måste läggas in veckan före Sveriges informella nationaldag.
Sveriges godaste sill får aldrig saknas på bordet. Dubbla gärna kryddmängderna.

GRÄDDFILEN FÖDDES 1952 OCH året EFTER BLEV MIDSOMMAR EN LÅNGHELg

1953 var första året då midsommarafton alltid firas på en fredag. Före det firades den kyrkliga högtiden Johannes Döparens dag den 24 juni. Aftonen inföll alltså den 23 juni, oavsett veckodag. Men från 1953 blev midsommardagen en rörlig helgdag som infaller på lördagen mellan 20 och 26 juni. Mycket påpassligt lanserade MjölkCentralen 1952 gräddfil som en sommarprodukt.

Man brukar säga att det tar 20 år för en ny matvana eller innovation att slå igenom i de breda folklagren. Räknar vi från 1952 skulle gräddfilen alltså vara etablerad i de flesta svenska kök 1972. Det ser ut som att teorin stämmer rätt bra.

Enligt matforskaren Richard Tellström är både sill och färskpotatis till midsommar relativt moderna påfund. Båda smög sig in i slutet av 1800-talet och då i borgerliga kretsar. Skälen är enkla; för potatisens del handlar det om att man inte skördar något som inte vuxit färdigt. Den kryddade och inlagda silltraditionen slår igenom med konservindustrin i slutet av 1800-talet.

Ingen sill till midsommarlunchen

Kollar man i Husmoderns Köksalmanack så blir midsommarafton ingen speciell matdag förrän i mitten av 1960-talet. Till midsommaraftons lunch äter man lite vad som helst. Här några lunchförslag genom åren:

  • 1933 – Inkokt braxen med grädd & pepparotssås eller bräckt prinskorv med ägg.
  • 1937 – Vårspätta med potatis och uppskuret
  • 1942 – Fransk omelett med sparrisstuvning
  • 1950 – Falukorv med stuvad potatis
  • 1959 – Bräckt skinka, ägg och vitt bröd
  • 1961 – Ansjovisomelett
  • 1965 – Matjessill med gräddfil, gräslök & färsk potatis – nu kommer den!

I skiftet mellan 1960 och 1970-talet försvinner lunchförslagen ur almanackan. I 2019 års Almanack är ordningen total på midsommarafton – sill på dagen och grillat på kvällen.

2019 års almanack. Har fantasilösheten gått för långt?

Vi håller på middagstraditionerna

I äldre tider är det helgdagens, dvs midsommardagens, middag som är extra festlig. Då är det lax, gärna inkokt, eller stekt färsk kyckling som gäller. Och så jordgubbar i någon form till efterrätt. I takt med att sillen erövrar midsommaraftonens lunch så försvinner lax och stekt kyckling på midsommardagen. På 1970-talet smyger sig grillandet in, enligt Richard Tellström, för att sedan slå igenom stort på 1980-talet med flintasteken.

Vintagemannen tänker ta upp äldre midsommarmatstraditioner igen och på midsommardagen i år kommer 1943 års variant att serveras, nämligen kall lax med majonäs, och färsk potatis. Mördegsbotten med jordgubbar. Vi har sparat ägg i flera veckor för att kunna festa till på majonäs på riktiga ägg och hoppas att på svarta börsen få tag på grädde som går att vispa. Hur det smakar får ni veta i ett senare inlägg.

Gör inte fel. Läs Reglerna för midsommarfirande

De rätta Tillbehören

Smör ost och sill är idag viktigare än midsommarstången för många av oss. Och den lilla nubben ackompanjerad med skrål och skål. Varför blev det så?

Egentligen är det väl bara skinkan som skiljer midsommar från jul.

Nu kan små grodorna komma.

Nu önskar Vintagemannen alla följare en riktigt fin midsommarhelg. Och för att inte bidra till smittspridning så håll er till att drömma om era tillkommande. Social närkontakt får vänta.

Du följer väl Vintagemannens mat på Instagram och Facebook? Där uppdaterar vi mycket oftare än här. Välkommen

Vem har tagit min Nötchokladruta?

Vintagemannens favoritkaka alla kategorier är Nötchokladrutan. När han har namnsdag den 3 juni är det den kakan han helst vill ha. VintageQs favorit är syltkakor, men då ska det vara mammas recept. Så vad passar bättre att göra på en regnig tisdag tre dagar före midsommarafton än att baka båda favoritsorterna.

var nötchokladrutorna godare förr?

Instagramkontot ”Det var godare förr” lade nyligen ut ett recept från Ekströms receptbok 1934. Det såg smakens ut så VintageQ bestämde sig för att testa det. Sen blev hon nyfiken på om och i så fall hur receptet på Nötchokladrutor förändrats över tid. Så innan kakbaket började blev det en nutidsarkeologisk djupdykning bland gamla bakböcker och receptbroschyrer.

Nötchokladrutan var utvecklad till fulländning redan för 90 år sedan

Den första bok som konsulterades var ”Hemmets stora bakbok” från 1931. Den innehåller 1 008 recept med 6 färgplanscher, är utarbetad av Gertrud Svensson och utgiven på B. Wahlströms bokförlag.

Receptet på Nötchokladrutor i den är identiskt med receptet i Ekströms receptbok, som ”det.var.godare.förr” använt. Ekströms har uppenbarligen sponsrat båda skrifterna. Hur ser då ett modernt recept ut? I senaste omarbetade versionen av Sju sorters kakor, den från 2017, konstaterar jag häpet att receptet är identiskt med det från 1931 och 1934, med enda skillnaden att 1931 kallades bakpulver för jästmjöl.

Finns det ingen som försökt utveckla rutan?

Kan det vara så att Nötchokladrutans gyllene snitt är proportionerna mellan smör, kakao och nötter? Under 1940-talets kristid hittar jag inte ett enda recept på Nötchokladrutor. Kakan kanske förlorar sin speciella smak och konsistens om man ändrar proportionerna; 100 gram smör, 2 matskedar kakao och 1½ dl hasselnötter. Alla tre ingredienserna var under alla omständigheter hårt ransonerade under 2:a världskriget, så att baka förkrigsrutor måste ha varit näst intill omöjligt om man inte hade en fet plånbok och goda kontakter med svarta börsen.

I 1950-talets och de tidiga 60-talets bakbroschyrer saknas recept på Nötchokladrutan. Föll den ur modet? Eller var det så att den fortsatte att bakas enligt ”gammalt beprövat recept” av kvinnor som likt Vintagemannens mamma lärt sig baka före 1940. Och som i efterkrigstidens Sverige återigen kunde frossa i sina gamla recept som innehöll smör, kakao och nötter.

Ständigt denna klassiker. Men den har ändrat innehåll rejält genom åren. Här är årgångarna 1965, 1975 och 2017. Originalet från 1945 ligger kvar i sommarstugan.

Sju sorters kakor utkom första gången 1945 som ett resultat av en baktävling. Intresset för tävlingen var enormt, kanske för att hushållen levt med ransoneringskort och kakbak hade skurits ner till ett minimum. Eftersom originalet finns i sommarstugan går det inte att kolla hur det förhåller sig med Nötchokladrutan i den. Den nya, helt reviderade upplagan från 1965 finns dock i Stockholm. I den hittar jag ett ”modernt” recept på Nötchokladrutor där kakaon är ersatt av blockchoklad! Kan det verkligen funka? VintageQ är skeptisk. Hon konstaterar att redan 10 år senare, 1975 när nästa nya omarbetade upplaga kom ut, är ordningen återställd och det gamla hederliga receptet med kakao är taget till nåder .

1965: Vad har blockchoklad här att göra?

Vi kan bara konstatera; det är med nötchokladrutan som med Stringhyllan. Den föddes fulländad och går inte att förbättra.

Den moderna tidens kakbok – nätet. Gå in på Instagramkontot det.var.godare.förr. Eller på bloggen Smakminnen. Där hittar du det klassiska receptet.

ingen kan veta detta bättre än jag

Vintagemannen har ätit nötchokladrutor sedan mitten av 1950-talet, så han måste nog kalla sig expert. De ska vara tunna och knapriga, inte tjocka och sega. Och om han fattat näringsläran rätt så är de rena hälsokosten – både för kropp och själ. Man får ta flera stycken. Smaskens!

Helgonets vilda jakt på mat i Fjärdhundraland.

Ett av de starkaste skälen för att åka till Fjärdhundraland är all den goda maten. Här finns många mathantverkare som är värda ett besök. Vi beslöt oss för att testa utbudet genom att ge os ut på en liten turné för att plocka ihop en läcker picknicklunch till nästa dag. Häng med på turen när vi fångar mat.

.

Redan kvällen innan gjorde vi ett stopp hos Sörgården Grönt för att handla tomater och gurka. De klarar sig nog i bilen över natten, tänkte vi, så nyplockade som de är. Gurkan fick vi direkt från plantan och sen valde vi en mix av tomater i olika färger och storlekar i den lilla gårdsbutiken mitt i ett av växthusen. Familjen Lindström har drivit den KRAV-märkta odlingen sedan 2004. När vi kom var Rebecka fullt upptagen med att göra klart beställningar för utlämning på Rekoringen i Västerås. Det är så Sörgården säljer, via Rekoringar och Bondens marknad. Och så finns det några lyckliga butiker i Mälardalen som också får leveranser från dem.

På ostfronten mycket nytt, korv och bröd till exempel

Sverige har på senare år fått många lokala ostproducenter. Det är verkligen ett gott tillskott på matmarkanden. Här i bygden finns flera som gör goda ostar, både på get- och komjölk.

Första oststoppet blev Vallgarns gårdsmejeri. Gården har anor från 1600-talet. Tomas köpte den 1997 och 2005 började han med osttillverkning. Från början hade han egna getter, men numera köper han mjölken. Att ha både djur och ysteri blev för mycket jobb. Idag betar en grupp jämtgetter där för att hålla markerna öppna. Liksom Sörgårdens Grönt säljer Vallgarns Gårdsmejeri via Rekoringar och marknader och hos några få återförsäljare. Efter provsmakning och ett samtal om kärleken till djur, småföretagande och Rekoringarnas välsignelse för oss stadsbor fick vi med oss en av VintageQs favoritostar, vit caprin och en blåmögelost gjord på komjölk. Eldost (typ en svensk Halloumi) verkar vara årets stora succé för alla små ostproducenter.

.

Inte långt från Vallgarn ligger Franzéns Charkuterier. De tillhör charkeliten i Sverige. Kristofer Franzén blev grisbonde & charkuterist på heltid 2010. Han intresserar sig enbart för Linderödsgrisar. De går ute året om, bökar fritt i hägn och växa långsamt. Av den råvaran gör han hantverksmässigt tillverkad korv och charkuterier som blivit en stor förebild i matsverige. Det blir gott, riktigt gott! Inte undra på att stjärnkrögarna upptäckt hans produkter. Vi fick med oss Munchner Leberkäse och lufttorkat ytterlår. Vill du handla på ett ställe närmare dig än gårdsbutiken så är Rekoringarna i Uppsala och Enköping ett alternativ. Kristoffer levererar även till Stockholm varannan vecka.

Längst österut i området, vid vägs ände, hittar vi Bergets Gård pasta & bröd. På en gavel i den gamla ladugårdsbyggnaden haspar vi av en liten dörr och förser oss själva ur den välfyllda frysen. Det ska nog hinna tina till morgondagens lunch. Vi tog ett ekologiskt valnötsbröd och några kanelbullar till fikat. Betalar gör man med Swish, som på de flesta platser. Ibland bakar Oliver pizza för avhämtning. Vi har förstått att den är sanslöst god och hoppas kunna pricka in en pizzautlämning vid nästa besök.

.

Dags för nästa ysteri; Skogsbackens ost. Marih & Ramon är ett ambitiöst par som 2010 sadlade om till att bli ostproducenter. På en åker i sydläge har de ”planterat” en stor solcellsanläggning, så nu drivs deras kylrum och mejeri med egen el. Kul att se. Det breda sortimentet säljer de till restauranger och konferenshotell. Bland kunderna finns bl a Långbro värdshus och Thoresta Herrgård. För oss vanliga dödliga har de en gårdsbutik. Efter att ha smakat oss igenom sortimentet valde vi en grönmögelost, en Lille Don och en Don Ramon till vår picknick.

Ingen trängsel. Vi lyckades äta ute varje dag

Till i vintras drev Marih & Ramon också Salnecke Slottscafe på andra sidan Lårstaviken, alldeles öster om Örsundsbro. Nu är det Jörgen och Jessica som står för ruljangsen. Här passade vi på att äta lunch, även om vi var rätt mätta efter all provsmakning på förmiddagen. Salnecke är ett utmärkt ställe att stanna och luncha vid. Cafét är inrymt i slottets gamla ladugård. Utsikten är fin och det finns många luftiga uteplatser att sitta på.

.

Resta gård får ni inte missa, sa dom som visste till oss. Det är en ambitiös satsning på att bygga en småskalig, ekologisk gård med olika sorters djur av gamla lantraser. De har även grönsaksodling. Hit åker skolor och förskolor på besök. Vi väntade oss en ”nära ko- och gris- och lammupplevelse”, men på väg dit öppnade sig himlen. Regnet vräkte ner. På Resta är de flexibla, så istället för en djurupplevelse fick vi en smakupplevelse i deras café i den gamla kvarnen tvärs över vägen. Vi provade mjölk och fil ”to die for”. Till picknicken dagen efter fick vi med både mjölk, fil, yoghurt och chokladmjölk. Smaskens!

Det är nu Helgonet kliver in på arenan.

Vintagemannen 1.0 – Roger Moore
Lyssna på den välkända signaturmelodin.

Helgonet, Simon Templar, är känd från TVs barndom och gick som serie mellan 1962 – 69. Här tränade Roger Moore på att vara tuff TV-agent långt innan han blev James Bond. Och så körde han en vit Volvo P1800, vilket vi svenskar var mäkta stolta över.

Vi har fått låna vår P1800 av Mats i Enköping. Vilken generös handling, att låna ut sin lilla pärla från 1965 till Vintagemannen. Bilen passade utmärkt till vår tradition att resa med gamla guideböcker och vi fick gräva en stund i vår egen garderob och rekvisitaförråd för att få ihop tidtypiska kläder och attiraljer från tidigt 1960-tal.

Här står vi utanför Örsundsbro bio. Den invigdes 1925 och blev en sådan succé att den byggdes ut i flera omgångar. Som mest fanns 200 sittplatser. Men 1961 var det roliga slut. Kommunikationerna till Uppsala hade blivit bättre och dessutom satt folk hemma och såg på TV så bion lades ned. Fast bara tillfälligt, för 1987 tog en grupp entusiaster sig an uppgiften att renovera och återställa biografen. Sedan 1992 visas film där igen. Den är nu Sveriges bäst bevarade biograf från 1920-talet.

Den gamla Garbo-affischen låg kvar på vinden.

Eldsjälen och docenten i ekonomisk historia vid Uppsala universitet Göran Ulväng visade oss runt och berättade att huset först byggdes som snickeri av Edvard Johansson, men att sonen Elis med stort filmintresse övertygade farsan om att flytta ner snickeriet (som nu är museum) i källaren och låta filmens förtrollade värld ta över där uppe. Filmerna kom med den ambulerande maskinisten kallad ”Bio-Paul” som hade projektorn med sig. Den allra första filmen som visades var Fyrtornet och släpvagnen. Publikrekordet har Kalle på Spången med 473 betalande. De körde filmen gång på gång tills kön var slut. Föreningen gamla bion i Örsundsbro står nu för verksamheten. I dessa Coronatider har de ställt in sommarens biokvällar. Ingen bio = inga intäkter, så stöd en föreningens kulturgärning genom att bli medlem i den eller donera pengar till renoveringsprojekt. Kolla föreningens hemsida.

Helgonet och TV:n blev bions död. Den lades ned samma år som P1800 lanserades.
Wrrroooooom! En vintagepojkes dröm

Efter denna upplevelse fräste vi vidare till Wiks slott, en borg med ursprung i 1400-talet, där vi både åt och sov gott. Men mer om det i nästa blogginlägg som också kommer att handla om de medeltida kyrkorna som det kryllar av här i bygden. Vintagemannen Albertus Fluctor ser fram emot de drastiska målningarna av den berömde Albertus Pictor.

Så skulle man ha det jämt.

Du har väl sett våra tidigare blogginlägg från Fjärdhundraland? Det har blivit tre stycken redan. Kolla gårdagens naturupplevelser här.

Vintagemannen är ännu flitigare på Instagram och Facebook. Följ oss gärna där också.

Tredje dagens rundtur i jakt på mat

Detta blogginlägg är ett sponsrat samarbete mellan Vintagemannen och Fjärdhundraland Ekonomisk Förening.

Naturupplevelser på två ben och på två hjul

Den som förstår charmen hos enebackarnas och lerslätternas, runstenarnas och gråkyrkornas Uppland trivs förträffligt på och omkring de lugna och lagom kuperade vägarna mellan länsväg 262 och riksväg 12. Kombinationerna kan bli många, men mest givande är kanske färden mellan Skattmansölandets skogsbryn och den mjukt formade dalsänkan kring Örsundaån där man tom följer en sjöstrand och vidare längs Vånsjöåsen till Härnevi. (Ur STF Vad ska jag se i Uppland, 1961)

Var det den här rackaren som väckte oss i morse?

Vi bodde på lantgård den första natten. Hur funkar det? Måste man sova på höskullen som Rasmus på luffen? Nix, att bo på Jädra gård är som att bo på hotell men betala för vandrarhem, fast med en levande väckarklocka utanför knuten. Vilken osis att Vintagemannen inte äter ägg till frukost, för färskare än såhär kan det inte bli. Annars är det hästar och dressyr som gäller. Jädra har ett stort stall och ridhus där de håller professionella dressyrutbildningar. Som den erfarne hästkarl Vintagemannen är gick han resolut fram till Zelma, ett erfaret sto på 20 år. Hon hade varit med om värre, det märktes. Lojt log hon mot oss på hästars vis och böjde sig sen ner igen för att äta mer av försommarens friska gräs. Utöver hönsen och hästarna finns naturligtvis en traktor att gosa med. Vintagemannen avböjde en provtur. Han kanske trodde att sportbilskänslan skulle utebli.

.

Kan man åka hit bara för naturen?

Den här dagen ska ägnas åt naturupplevelser i Fjärdhundraland. Men först måste vi proviantera picknickmat till lunchen. Vi slingrade oss fram på småvägar genom det vackra landskapet till Landsberga gård mitt i Örsundaåns breda dalgång. För hundra år sen kunde man fara med båt dit, och sen skeppade de färsk mjölk ända till Stockholm.

.

Landsberga gård är ett ställe med anor. I Vad ska jag se i Uppland (1961) står den omnämnd som kungsgård med koppling till de medeltida ärkebiskoparnas Lagundsberg. Byggnaden som finns där idag blev färdig 1801 som boställe åt översten vid Upplands regemente. Det är ett pampigt hus som gjort för fest. Mitt i det kvadratiska huset ligger en stor balsal med två våningars takhöjd med ljus från en lanternin. Här får man ta i om man ska slå klackarna i taket. 1969 blev Landsberga gård byggnadsminne.

.

Idag är Landsberga en arrendegård i fjärde generationen under Statens Fastighetsverk. 1888 flyttade Henrik Sandqvist in och det är fortfarande familjen som driver. De är specialiserade på ägg och spannmål. Gården har också en stor och fin butik med café. Här säljs lokala hantverks- och matprodukter och närvärpta ägg och eget härmalet mjöl. Jo, de har faktiskt en egen stenkvarn och mal sitt mjöl på gården. Vi passade på att hamstra flera kilo av olika sorter till vårt projekt Vintagemannens mat. Även idag fick vi ryggsäcken fylld med go´saker. Deras specialitet är äggmacka med räkor. Den valde vi.

Du ser Nysätra, Fröslunda, Biskopskulla, Långtora, Simtuna, Fröshult och Torstuna härifrån. Det hörs att det är urgamla namn på socknarna.

Från kullen bakom mangårdsbyggnaden, som troligen varit en tingsplats och offerplats under hednatiden, har man en milsvid utsikt åt alla håll. Man ser sju kyrksocknar härifrån. Det säger inte lite om hur storslaget landskapet i Fjärdhundraland kan vara.

En folkskolelärares demonstrationsobjekt

Målet för vår vandring och lunch var Vånsjöåsens naturreservat. Det ligger längs Upplandsleden, som förresten firar 40-årsjubileum i år. ”Vånsjöåsen är alltför litet känd, men sällan finner man ett åskådligare exempel på en rullstensås och getryggen med sin fasta mark och sin fria utsikt är dessutom en utmärkt rastplats”. Det STF skrev 1961 stämmer fortfarande.

.

Att vandra på Vånsjöåsens rygg var för Vintagemannen att förflyttas till barndomen. Pappa folkskoleläraren skulle kunna ha gått omkring med lille Ingemar och berättat om istidens rullstensåsar, om järnålderns gravfält eller om backsippor och enebackar. Och om landhöjningen i Uppland som blir speciellt tydlig från åskrönet.

Vi bredde ut vår bilfilt i skuggan av en hög enebuske och njöt dagens matsäck. Sen lade vi oss ner och pustade i värmen. Vintagemannen var vi det här laget ganska varm, för att inte säga svettig, eftersom han dagen till ära iklätt sig en nylonskjorta från 60-talet.

Vi tänkte att vi skulle följa leden norrut en bit, men vi njöt så av picknicken att vi hamnade i tidsnöd och fuskade genom att ta bilen några etapper. Efter 5 km skiftar landskapet karaktär. Det blir både skogigare och backigare och när man kommer upp till Skattmansöådalen finns det tom en slalombacke. Vi fick verkligen lust att vandra en mycket längre sträcka på Upplandsleden, Det gör vi nästa gång vi kommer.

Ytterkvarn i Skattmansöådalen

Roliga runornas rike

Ingen rundresa i Fjärdhundraland utan runstenar. Uppland är runstenarnas hemvist på jorden. Vid Altuna kyrka, nära riksväg 70 mot Sala, finns en sten med en rolig ristning på ena gaveln. Den föreställer guden Tor när han har fångat Midgårdsormen med ett oxhuvud som bete. Han har hammaren beredd för att slå odjuret och tar i så att han trampar foten rakt genom båtens botten. En bild från cartoon-konstens vagga.

Efter runsten kommer te. Det är sedan gammalt. Så det blev ett besök hos Mats & Ylva som bedriver Pekoe tehandel i den fd bybastun alldeles intill den medeltida Österunda kyrka. I det gamla omklädningsrummet har de en liten butik. Nu ska sägas att de säljer via nätet, men den charmiga butiken öppnar de enligt överenskommelse. De hade tröttnat på alla tråkiga tepåsar och blommiga teblandningar och ville dricka te med rena smaker. Så 2009 började de importera ekologiskt te från små producenter. Sånt de själva tycker om och på den vägen är det. Mats säger att det här är te som passar stofiler – var det därför Vintagemannen fick en mysig teprovning i deras trädgård?

Vad säger du Jana, borde vi köpa en raggarbil? Kläder har vi ju redan.

Ett sista stopp gjorde vi innan vi styrde mot övernattning. Någon kilometer från Altuna kyrka hittade vi otippat Jana Hemlin och Essibellas Rockabilly- & Vintageaffär. Hon har hela butiken i en gammal buss, som hon fick på köpet när hon bara ville köpa själva ratten. Nu är en tredjedel av bussen inredd som husvagn och bakre delen som en butik. Sen åker hon och maken runt på veteranbilsfestivaler och säljer kläder som passar till gamla raggarbilar.

Svårt att finna en bekvämare cykling

,

Tillbaka till naturen! Vi måste ju också testa hur det är att cykelsemestra i Fjärdhundraland. Företagarföreningen har ett antal hyrcyklar och de säljer hela cykelpaket. För den som har egna cyklar finns flera turförslag på Fjärdhundralands hemsida. Så vi tog en tur i landskapet runt Härnevi och kan konstatera att det inte är många uppförsbackar i den här delen av landet. De sjuväxlade cyklarna behövde aldrig bekänna färg. Att cykla i sakta mak på slingriga vägar är verkligen ett utmärkt sätt att ta sig runt i Fjärdhundraland.

Vi glampade i brunnen för natten

Vårt slutmål för dagen var övernattning i lyxiga och bekväma tält på Gyllene Brunnens glamping. Gården har sedan många år specialiserat sig på olika event för grupper, men på senare år är det mest stora bröllop som gäller. Den gamla höskullen är en stor festsal och på logen har de nu också inrett en kyrkliknande sal för själva vigslarna också. Romantiskt så det förslår! Synd för dem att bröllops- och konferensbranschen fullständigt har gått i stå nu under coronapandemien. Men kul för oss turister att de inte är fullbokade hela sommaren.

Stora festsalen på höskullen i väntan på nästa bröllopsfest

Här lyxcampade vi. Vi hade fixat middag från Café Samt i Enköping dagen innan. Afrikanskt med mycket grönt och rotfrukter. Ungnsbakat och marinerat med fina kryddblandningar. Fräscht, jättegott och lätt att värma. När man glampar har man tillgång till samma kök och porslin som används vid bröllop. Vi dukade upp en riktig festmåltid alldeles bredvid bubbelpoolen. Sen avslutade vi kvällen med ett glas bubbel i bubblet och såg solen gå ner över fälten. Efter det somnade vi ovaggade i de sköna resårsängarna.

.

Dagens rundtur

Har du sett våra två första blogginlägg från vår svemester i Fjärdhundraland? Annars hittar du dem här. Först en helhetsöverblick när vi gled runt. Sen dag 1 med fåglar och vintage i kikarn.

Du kan också följa oss på Instagram och Facebook. Där uppdaterar vi mycket oftare.

Detta blogginlägg är ett sponsrat samarbete mellan Vintagemannen och Fjärdhundraland Ekonomisk Förening.

Med fåglar och vintage i kikarn gav vi oss iväg

Vi fick en verklig rivstart i Fjärdhundraland; först en av Sveriges finaste fågellokaler, sen fick vi låna en Volvo P1800 och så avslutade vi dagen i en vintagebutik i världsklass. Hör här.

Vi hör till dem som gärna kör ”gamla vägen”. Det är trevligare att glida fram i sakta mak på krokiga små vägar än brumma fram i omänsklig fart på motorvägen. Från Stockholmshållet kan du svänga av på gamla Riks 13 vid Bålsta. Dit tar det inte ens en timme. Det första du då möter i Fjärdhundraland är Upplands minsta kyrka, Yttergran. Den är från 1100-talet och så liten att en normalstor kista inte får plats i koret.

Med en rulle Agfacolor och en mockajacka är en resebloggare beredd på allt.

Gå ut och ät. Köp din matsäck.

Det finns många små idylliska butiker och caféer i Fjärdhundraland, Sussis t ex.
.

Lagom på vägen till förmiddagens utflyksmål, Hjälstavikens naturreservat, stannar vi på Sussis Gårdsbageri för att proviantera. Picknicklunch är ett bra sätt att undvika trängsel i dessa tider. Sussies bröd & kakor är kända över hela Fjärdhundraland, och det förstår vi. Utbudet passar en vintageman, det är surdegsbröd, knäckebröd och så ”äldre sorters kakor” som rulltårtor och småkakor. Sussie har bakat i hela sitt liv, som barn tillsammans med mamma & farmor och senare i livet på flotta kursgårdar. 2011 öppnade hon eget bageri hemma på gården och 2018 ett café i några av husen. Vi fyllde ryggsäcken med mackor och andra godsaker och fick termosen fylld med kaffe.

Vem skjuter svanar här?

En jättefint rastställe, inte bara för fågelskådare

I vår guidebok Vad ska man se i Uppland från 1961 står det att: ”Hjälstaviken är en fågellokal i rang med Tåkern”. Naturreservatet har mycket att erbjuda, både för erfarna ornitologer och för en Vintageman som på amatörers vis delar in fåglar i tre kategorier; rovfåglar, sjöfåglar och pippifåglar. Vår guide, den erfarne ornitologen Mats Brisegård, som känner Hjälstaviken som sin egen ficka, bjöd oss amatörer på en ljuvlig naturvandring i det fina försommarvädret.

Hjälstaviken ligger nära Ekolsunds slott. Gustav III besökte ofta Ekolsund. För honom var det en fridens ort, där han kopplade av med en liten utvald hovkrets. I naturreservatet ligger hans favoritställe för brunch, Parnassen. Den är egentligen en jaktpark från 1600-talet anlagd enligt fransk modell, med nio siktgator som strålar ut från en mittpunkt med utsikt över sjön. Om skytten stod på kullen i mitten var det garanterat träff när drevkarlarna föst fram viltet. Gick det inte på första försöket så fanns det ytterligare åtta gator att skjuta i. En annan kung, Oscar II, brukade jaga knölsvan från en flatbottnad eka ute i viken. Ett privilegium som bara kungen hade.

Här stod jägarna och kunde skjuta ner i siktgatorna.
Blandad natur att vandra i: ädellövskog, barrskog, ängar och vass. Mycket vass. Bara 8 km runt hela sjön.

Hjälstavikens naturreservat är väl anpassat för turister. Det finns skyltar, fågeltorn och en lång spång genom vassen för att man ska komma fåglarna nära. Men som Vintagemannen alltid har sagt; fåglar ska man lära sig med öronen, inte med ögonen. Det är fantastiskt att gå där med en expert som hela tiden säger; Hör ni, en sävsångare, och där en rörsångare. Det är ju lite svårt att upptäcka de små kamouflagefärgade fåglarna ute bland vasstråna.

.

Längst ute på spången finns ett gömsle under tak där du kan hänga med din kikare eller teleobjektiv för att ”skjuta” egna svanar, tranor, gäss, tärnor eller sångare, allt medan den bruna kärrhöken svävar över ditt huvud. Trodde du att det bara är Hornborgasjön som bjuder på ett skådespel med tusentals rastande fåglar? Då har du fel. I Hjälstaviken stannar både tusentals tranor och ännu fler gäss.

.

Bästa stället att parkera är vid Parnassen, men om du enbart är ute efter ett bra picknickställe så parkera vid Jungfrulunden och gå en liten promenad upp på Kvarnbergets topp. Därifrån har man en vidunderlig utsikt, ända till Enköping faktiskt. Vi satte oss ner och åt vår picknick på berget. En sällsynt bra plats för en lunch. Och så ett sista tips – glöm inte kikaren!

Enköping -närmare kommer du aldrig

Efter lunchen styrde vi mot Enköping – Sveriges närmaste stad. Inom en radie av 12 mil bor nästan en tredjedel av Sveriges befolkning. Det var i Enköping vi fick låna en Volvo P1800 av en annan Mats. Så generöst och modigt att låna ut sin raritet. Vintagemannen försäkrade att han är bättre på bilkörning än på fåglar. Får man låna en så tjusig bil gäller det att vara ståndsmässigt klädd – så vi bytte mockajackorna mot kavajer.

Ska sanningen fram är det bara en Volvo Amazon i frän kostym. Ingen sportbil direkt.
Sportkänsla. Med spaken till höger lägger man i överväxeln. Den behövs på landsväg.

Under 1400-1500 talet var Enköping en viktig handelsstad. Mycket av den staden har brunnit upp – senast det brann rejält var 1799. Under 1800-talet blev staden känd som Pepparrotsstaden eftersom den var en av de städer i Sverige där man odlade mycket pepparrot. Nu är Enköping parkernas stad. I staden finns 17 idéträdgårdar, till glädje för varenda villaägare, sommarstugeägare och balkongodlare som vill inspireras för att sedan susa runt mellan handelsträdgårdarna i Fjärdhundraland och förverkliga sitt trädgårdsprojekt. Turistbyrån i stan brukar ha guidade turer runt trädgårdarna, men i år är de pga Corona inställda. Vi hoppas på ändring.

Trädgård, pepparot samt café

Mitt emot turistbyrån ligger två små pittoreska hus. Ett av dem var tidigare tingshus i Torstuna, men flyttades till Enköping efter branden 1799 för att bli bostadshus.

I det ena huserar Pepparotsstadens trädgård och hantverk som saluför trädgårdsprylar, växter och hantverk. Den drivs av Lena Månsson och Elisabet Lind. Lena var med och startade trädgårdsmästarutbildningen i Enköping och Elisabet har guidat besökare i Enköpings parker i över 20 år. Butiken är värd ett besök och om man hör med dem kanske de kan ordna egna trädgårdsvandringar i sommar.

I det andra huset finns Café Samt. Där fikade vi. Lia som driver Samt har en väl genomtänkt matfilosofi och allt är lagat från grunden. Vintagemannen har bara ett ord; smaskens! På ovanvåningen driver hennes man Tommy musikaffär full med akustiska gitarrer. Innan vi lämnade cafét kom vi överens om att vi skulle komma tillbaka dagen efter och få en liten middagslåda med oss.

Vintage tur och retur

VintageQs byxor från Hettemarks guldålder har hittat hem igen.

För en vintageintresserad dam är Hettemarks ett känt varumärke. Här syddes kappor och damkonfektion ända till 1985. En ny modern fabrik byggdes 1944, men nu är den kraftigt ombyggd till bostäder. Vi avsatte definitivt för lite tid i Enköping så vi kommer snart tillbaka.

.

Tag din stol och gå

Ut på vägen igen, västerut förbi Hummelsta, och nästan vid gränsen mot Västmanland ligger Broby gård. Vill du äta eller fika och sen köpa med dig den antika stolen du sitter på är det här du ska rasta. Du kan förresten köpa med dig hela bordet, tallrikarna och glasen också. Eller några andra av alla de prylar som de säljer inne i den gamla ladugårdslängan.

.

Vintagemannens hovleverantör

Dag 1 avslutades på ett av Vintagemannens favoritställen – Lata Pigans vintagebutik i Vela. Den är en av de bästa i hela Sverige, ren världsklass. Maggan som driver stället är gammal ”textilare” från Konstfack. Hon har hållit på länge och har med expertögon köpt på sig en fruktansvärd massa vintagekläder från alla årtionden. Inte undra på att rekvisitörer från filmbolagen åker hit och köper på sig inför nästa säsong av Vår tid är nu, eller vad det kan vara.

.

Gissa om vi hittade nåt den här gången. Jo, lite smått och gott; en skräddarsydd kostym, ett par golfbyxor, två par dambyxor, en sportjacka, en toppluva, ett par vantar, flera skjortor, en tweedkavaj samt en färgglad sextiotalstermos.

.

Lika imponerande är hennes lager av tyger från 1900-talet. Säger dig namn som Viola Gråsten, Sven Fristedt, Elsa Gullberg, Vicke Lindstrand, Stig Lindberg, Verner Panton, Marjatta Metervaara, något så förstår du. Till Maggan kommer utställare från hela landet för att låna eller köpa tyger.

I smedjan finns det gott om plats för fem sömmerskor åt gången

Bara 3 km fågelvägen från Lata Pigan ligger Teda Art Project . Här kan du förverkliga din dröm och sy en 50-talsklänning, eller en i 70-tals modell, eller pröva på en remake med Eva Karlsson som handfast stöd. Klänningssmide kallar hon det, eftersom hon håller på i sin fars gamla smedja. Så vill du inte susa runt på vägarna i Fjärdhundraland så åk på ett corona-säkrat 2-dagars kollo med dina bästa vänner.

Om du inte redan har ”det där tyget” så åk först till Lata Pigan och köp ett fräsigt tyg.

Den första dagens kväll avlutades med en utsökt middag hemma hos Lata Pigan och sen körde vi direkt till vårt första boende – hästgården Jädra Gård alldeles norr om Enköping. Där fick Vintagemannen gosa med en häst, gamla Zelma som är 20 år och stallets Grand Old Lady. Men mer om det i nästa bloggpost.

God natt.

Om du vill fara i våra hjulspår i Fjärdhundraland

Har du läst vår första bloggpost om Fjärdhundraland? Där får du en överblick.

Detta blogginlägg är ett sponsrat samarbete mellan Vintagemannen och Fjärdhundraland Ekonomisk Förening.

Vi gled runt på upptäckarfärd i Fjärdhundraland

Uppland tillhör kanske inte de mest natursköna landskapen om man undantar Mälardalen. Det är till största delen kargt och hårdflörtat. Ur arkeologisk-historisk synpunkt är landskapet ett av de rikaste. Det finns knappt en by som inte har sitt eget gravfält från hedentiden, inte en höjd utan spår av gammal bebyggelse. Därtill kommer att Uppland ensamt har fler runstenar än de övriga landskapen tillsammans. Här låg landets religiösa och politiska centrum vid tiden för kristendomens genombrott.” På det här sättet introducerar Jan Fridegård Uppland i Allhems bildverk från 1964.

Det där är orättvist, för vi har upptäckt ett riktigt lättflörtat landskap bara någon timmes bilfärd från Stockholm och Mellansveriges större städer. Vi förstår att de fick Stora Turismpriset 2019.

Men när vi fick inbjudan till ett samarbete om ”svemester” i Fjärdhundraland blev vi först lite tveksamma. Ska vi ge oss ut och resa i corona-tider? Mer om detta nedan, men först måste vi säkerställa att du vet var det förlovade Fjärdhundralandet ligger.

Vi kom inte längre än till Altuna. Men Fjärdhundraland sträcker sig lite längre norrut.

Om du som Vintagemannen utgår från Stockholm åker du riksväg 13 åt nordväst ut ur stan. (E18 heter motorvägen visst idag. Men vem vill åka motorväg när gamla vägen finns kvar?) Du kommer ganska snabbt till Bålsta. Där börjar det, och fortsätter sen till Enköping och vidare nästan ända till Västerås. Fjärdhundraland sträcker sig från Mälaren och upp till Heby. Det är det fjärde hundradet i Uppland alltså. Ett hundrade är ungefär samma sak som härad och har varit ett begrepp i minst 800 år. Området skulle hålla en krigshär med hundra man i beredskap enligt lagen.

Tänk vad en frän bil framför Wiks slott kan göra. Både P4 Uppland och SVT Uppsala for ut med var sin reporter för att intervjua oss. Du kan lyssna på radiointervjun här.

I fyra dagar har vi åkt runt på små slingriga vägar för att upptäcka Fjärdhundralands rika utbud av lokal mat, kulturupplevelser, vackra natur och rika historia. Här kan man vandra, cykla och som sagt fara runt i bil. De breda ådalarna bjuder på vackra vyer. Det finns trevliga boenden. Gårdsbutikerna ligger tätt och det finns till och med en vintagebutik i världsklass.

Vallgarns mejeri är en av dem som småskaligt gör goda ostar. Det är en förhöjd shoppingupplevelse att handla direkt av producenten.

Häng med på vår svemester som doftar av bilsemesterns guldålder från tidigt sextiotal. I kommande bloggar berättar vi om allt vi upplevt och om alla nya intryck. Här får du bara en snabborientering. Så spänn fast trepunktsbältet, på med bilhandskarna, ratta in Sveriges bilradio. Här kommer vi i en Volvo P1800 från 1965.

60-talets sommarlov var oändliga och jag fick en Instamatic från Kodak

Rikt kulturlandskap. Runstenar och kyrkor ligger tätt. Från Landsberga gård kan man se sju socknar! Nästan bakom varje krök ligger en medeltidskyrka, ofta med dramatiskt sedelärande målningar av Albertus Pictor från 1400-talet. Den som vill lära sig mer om runstenar och hällristningar har rika möjligheter att förkovra sig.

.

Skön natur. Det löper flera långa ådalar genom Fjärdhundraland. För tusen år sedan stod vattnet högre och vikingaskeppen kunde segla långt in i landet. Mälarens gamla botten är nu odlad mark och det öppnar sig vida vyer i landskapet. Inte lika storslaget som fjällen eller havet, men trevligt och mysigt. I stora delar av området betyder det att det inte finns så många uppförsbackar. Perfekt för en cykelsemester på småvägarna i landskapet. Det finns flera cykelleder på hemsidan. Det finns flera naturreservat att vandra eller rasta i och Upplandsleden bjuder på fina och lätta vandringar. En av våra favoriter blev Hjälstaviken. Ett eldorado för flyttfåglar och fågelskådare, men även en storslagen naturupplevelse för alla.

.

Mysiga boenden. Vi bodde tre nätter här; ett slott, en hästgård och en glamping, dvs lyxigt tältliv med resårsängar och bubbelpool. Kolla utbudet på Fjärdhundralands hemsida. Snabba på att boka. Det kan ju bli fullt i sommar.

.

En matdestination. Vintagemannen har sommarställe på Österlen. Vi är bortskämda med god mat överallt. Fjärdhundraland kan väl ändå inte mäta sig med Skåne? Men häpna blev vi. Det finns gott om bra mathantverkare här. Det bakas bröd, ystas ostar, produceras charkuterier och odlas grönsaker i småskaligt format överallt. Här finns höns och kor och grisar och hästar och getter. Och ambitionen är ofta hög.

Gamla guideböcker + aktuell info på nätet

Nästan allt som står i gamla guideböcker stämmer fortfarande. Och det är mer målande beskrivet än i dagens snabba tio-i-topp-listor för turister

Du som följt Vintagemannens resor vet att vi alltid reser med gamla guideböcker kompletterat med information från nätet. Den här gången utgick vi från STFs ”Vad skall jag se i Uppland” från 1961 plus en bunt guider och kartor från bilsemesterns guldålder, dvs tidigt 60-tal. Vi har dammsugit antikvariaten. Informationen på nätet då? Fjärdhundraland har en utmärkt hemsida med massor av information, med allt från förslag på cykelturer till tips om mat, boende och upplevelser. Besök den!

Vad är en passande outfit i en P1800 från 1965? Vad hade Helgonet valt?

Hur ska vi få in all packning i en Volvo P1800?

.

Vintagemannen brukar ju vanligen åka tåg, men Fjärdhundraland är svårt att uppleva från tågfönstret. Det krävs nästan cykel eller bil. I Corona-tider är det dessutom nödvändigt att en 60+ och en 70- även funderar på säkert resande. Så det blev bil och inte vilken bil som helst, utan en Volvo P1800. Tyvärr har vi inte någon sådan, så denna pärla har vi fått låna av Mats i Enköping. Vi hade den i två dagar. De andra två dagarna körde vi omkring i vår vanliga VW Golf. Det är lika bra att bekänna det med en gång.

Mötesplatser var vanliga på 60-talets bilsemester. Här finns de kvar på de smala vägarna.

Funkar vår resa som en ansvarsfull svemester i coronans tid?

Folkhälsomyndigheten skriver: Här är några saker som alla kan göra.

  1. Stanna hemma även om du bara känner dig lite förkyld.
  2. Tvätta händerna ofta med tvål och vatten i minst 20 sekunder.
  3. Håll avstånd till andra både inomhus och utomhus.
  4. Håll avstånd till andra på bussen, tåget, tunnelbanan, spårvagnen och andra allmänna färdmedel.
  5. Undvik fester, begravningar, dop, kalas eller bröllop.
  6. Håll avstånd till andra på idrottsplatser, badhus och gym och undvik att byta om i allmänna omklädningsrum.
  7. Res inte i rusningstid om du kan undvika det.
  8. Res bara om det är nödvändigt.
  9. Är du 70 år eller äldre är det extra viktigt att du begränsar dina sociala kontakter och undviker platser där människor samlas.

Det var väl bara punkt 8 som skavde. Vi har ju tränat på handtvätt och social distansering i nästan tre månader nu. Men kan en semestertripp klassas som nödvändig? Njae, för själen kanske efter en lång vår. Så kommer nog många att känna; vi måste få ut och röra oss lite i sommar. Få komma bort och uppleva något annat. Så vi beslöt att testa närturism 1 – 2 timmars bilresa från hemmet. Går det att resa och samtidigt hålla smittrisken nere? Vi är ju ändå 60+ och 70-.

.

Nå, funkar det? Svaret är ja, i Fjärdhundraland går det. Alla lokala näringsidkare vi har mött är noga med att vi ska hålla distans. De har ordnat med extra stora uteserveringar eller säljer picnicmat. Alla har handspriten framme och förmanande skyltar uppe. Vi har inte känt oro för ökad smittrisk någonstans. Men det gäller ju att vara försiktig själv också. Vi hade en stor flaska handsprit med i bilen som vi använde efter varje stopp. Dessutom är Fjärdhundraland nära – om det skulle vara fullt är det inte mer än 5 minuter med bil till nästa ställe.

Häng med Vintagemannen

Har du upptäckt Vintagemannens blogg? Vi har berättat om våra tidigare resor i tidigare inlägg. Följ oss också på Instagram och Facebook. Där uppdaterar vi i stort sett varje dag.

Matsäcken vi fångade hos Sussis Hembageri och åt sedan upp den på berget vid Hjälstaviken. En perfekt kombination för att undvika trängsel. Vi fick tom vår termos fylld hos Sussi.

Vi driver också Vintagemannens mat. Där skriver vi just nu om mat och matlagning under krisåren på 1940-talet. Inte visste vi i januari när vi började att vi så snabbt skulle få en ny kris. Vintagemannens mat finns också på Instagram och Facebook som egen rubrik.

Detta blogginlägg är ett sponsrat samarbete mellan Vintagemannen och Fjärdhundraland Ekonomisk Förening.

Om några dagar kommer en ny bloggpost.

Mors dag väcker ljuva smakminnen

Idag är det mors dag i Sverige. Jag vet, mors dag kommer från USA, firas på olika dagar i olika länder, och anses vara ett kommersiellt jippo vars syfte är att få oss att handla onödiga prylar.

När jag var barn var det inte så. Då fick mamma en teckning som jag egenhändigt förfärdigat och en blombukett av vad jag hittade i vår trädgård och på allmänningen utanför. Sen blev det eftermiddagskaffe och det är här smakminnena kommer in. Minnen av favoritsmåkakor, bullar och andra godsaker. Så idag dyker Vintagemannens mat ner i barndomens trygga smaker, med fokus på morsdagskaffet. Visst var det godare förr!

De som kunde förr

En hyllningsbok från 2011

Min mamma, född 1923, tillhörde generationen De Sista Tanterna. Hon lagade mat från grunden och oj vad god den var. Men hon var ingen ”bullmamma”. Bullar, småkakor och andra ljuvligheter var reserverade för festligare tillfällen. Mors dag var ett sådant tillfälle. Till den dagen fick jag önska en kaka som hon bakade. Min favorit var syltkakan.

När jag, i yngre tonåren, kom i bakåldern testade jag själv att baka dem. Dessutom skrev jag ner recepten på registerkort som jag sparade i en liten box; ”Min favoritmat och sånt jag kan laga själv”. Kartoteket var mammas idé. Jag erkänner att jag hade nytta av det när jag flyttade hemifrån. Numera är det en liten skattkista fylld av smakminnen och som fortfarande är fullt användbar.

En duktig flickas hemgift
Flitigt använd än idag

Hur Mors dag ska firas. Råd från Kommittén för mors dag

Mors Dag kom till Sverige 1919 på initiativ av Cecilia Bååth-Holmberg. Året därpå gav Kommittén för mors dag ut en skrift med råd om hur mors dag kunde firas:

  1. Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång.
  2. Mor hälsas om morgonen med sång av barnen.
  3. Hon bjudes före uppstigandet på gott kaffe och bröd, berett av barnen. Hon hedras med blommor och en liten gåva.
  4. Henne beredes, så långt det är möjligt, vila och frihet från allt hushållsarbete den dagen. Barnen bädda, sopa, laga mat och diska.
  5. Vid eftermiddagskaffet eller på aftonen hålles en liten högtidlighet, där far i huset medverkar.
  6. Frånvarande barn hälsa Mor med brev eller telegram eller vykort, som särskilt gjorts och tillhandahållas för mors dag.

Kristidens kaffebord var magert

Under andra världskriget var kakbordet magert, såvida man inte kompletterade sina inköp på svarta börsen. (Läs mer här)

1944 var det bara bara 15 gram kakao i en sats chokladbröd. 1931 var det 50 gram.

Stora kokbokens kristidsnyckel från 1942 konstaterar att bakning av lyxbröd ej längre bör förekomma utan att ”man måste inskränka sig till husbehovsbakning, dvs limpor, skorpor, enkelt vetebröd och någon gång en enkel mjuk kaka”. Med tanke på att kanel, vanilj och kardemumma ingick i den totala årsransonen av kryddor som bara var 60 gram 1943 och att kakaotilldelningen för vuxna helt ställdes in 1942, för att inte återkomma förrän efter krigsslutet, kan det inte ha blivit mycket till kakbord under krigsåren. Dessutom var ägg hårt ransonerade och sockret skulle räcka till mycket annat. (Läs mer här)

Man kan fira mor på kafé också. Om man sitter ute och inte trängs med folk.

Vilken sorg för ett land som Sverige med en kultur av ”Sju sorters kakor”. Hildur Johansson, ”diplomerad från Cordon Bleu och husföreståndarinna hos H.K.H. Prins Bertil”, konstaterar 1943 att ”vad småkakor beträffar måste jag ju medge att vi svenskar står högt. Tänk vad här finns många goda recept. Det enda felet är att de fordrar så mycket smör. Och inte har man råd med smör i dessa tider!” Vilken lycka då att fransmännen kan inspirera med recept utan alltför mycket smör, som t ex kanlecigarrer, ingefärsstänger, aniskakor och korintbollar.

Ett kaffebord med sju sorters kakor kunde de bara drömma om under krigsåren.

Det var godare förr

För den som vill inspireras av gamla bakrecept kan VintageQ rekommendera Instagramkontot Det var godare förr. Där kan du inspireras av bakrecept från tidigt 1900-tal och fram till 1970-talet. Allt är provbakat och fotograferat. Det var godare förr har tipsat mig om guldgruvan Hemmets stora bakbok från 1931. Den är numera inhandlad. För att testa om det verkligen var godare förr har jag bakat chokladbröd enligt 1931 års recept och jämfört med ett modernt recept på chokladbröd. Efter smaktest kan Vintagemannen försäkra att det verkligen var godare förr. Receptet från 1931 innehåller syndigt mycket kakao och en mindre mängd socker än det moderna receptet. Och det gör skillnad. 1931 års recept är för oss som gillar en bit mörk choklad till kaffet.

2000-tal till vänster och 1930-tal till höger

Botanisera på smakminnen.se

Ett verkligt matnyttigt tips är Instagramkontotot och bloggen smakminnen.se.

VintageQ diskuterar smakminnen med Marloes Öhrnell på Wiks slott i Fjärdhundraland

Marloes Öhrnell är journalist, fil.kand. i historia och älskar matlagning. En utmärkt kombination för en blogg om smakminnen. Innehållet är en brokig samling recept, alla med en berättelse. Den som vill dela med sig av sina smakminnen kan göra det här. Recepten är föredömligt sorterade både efter kategorier och efter årtionden. Det är en riktig guldgruva för Vintagemannens mat. Vill du testa ett smakminne på Mors dag lär Kolatårtan från Hovdala slott vara en riktig klickraket.

Vad blir det på kaffebordet idag?

I vår kakburk ligger redan chokladbröd och skorpor av torkad kanellängd. Sen ska jag baka en Falsk mandeltårta från ett recept i Husmoderns Köksalmanack 1944. Och om jag hinner bakar jag en sats syltkakor också.

Jag hann. Men dom blev inte lika fina som mammas.

Idag vid fikat skänker VintageQ sin mamma en alldeles extra kärleksfull tanke och tänker på alla de härliga matupplevelser och smaker hon bjudit på. Vilka ljuva minnen, smaskens!

Mamma på 1960-talet. Det var färgstarka kvinnor på den tiden.

Du följer väl Vintagemannens mat på Instagram och Facebook? Där uppdaterar vi med olika ”smakminnen” varje vecka.

Svarta börsen eller ”marknaden för den fria försörjningen”

I ett tidigare blogginlägg har vi berättat hur svenska staten såg till att ingen svalt under 2:a världskriget genom ett fiffigt, flexibelt och effektivt ransoneringssystem som byggde på principen fast tilldelning och varierade tidsperioder. Men var det verkligen så bra att ingen handel utanför systemet förekom? VintageQ har läst doktorsavhandlingen ”Svarta Börsen – samhällslojalitet i kris”, så nu vet Vintagemannens mat nästan allt om svartabörshandeln under 2:a världskriget. Vad var dåtidens toapapper? Vill du också ha lite koll och förstå vad som faktiskt kan hända här igen? Då ska du läsa det här blogginlägget.

Ransoneringslitteratur (5)

Falska ransoneringskuponger hotade systemet mer än svartfläsk

Svartabörshandeln var omfattande under hela kriget och som allra livligast under 1943.  Det verkliga förhållandet när det gäller den illegala handelns omfattning kan aldrig exakt fastställas, men att myndigheternas beräkning att svarta börshandeln stod för ca 10 % av den totala mängden livsmedel ska ses som ett minimum. Omfattningen var i själva verket mycket större. Så kan man sammanfatta Johnny Wijks slutsatser i avhandlingen från 1992.

Svartabörsbrottsligheten består både av varuhandelsbrott och kupongbrott. I början av kriget fram till 1943 dominerade varuhandelsbrotten. Kött, fläsk och kaffe var de vanligaste produkterna man sålde ”vid sidan om”. Många butiker hade tillgång till ”svarta” varuleverantörer. Det framgår av det stora antal rättsfall som handlar om butiker som under lång tid sålt stora mängder ransonerade varor på illegal väg.

Från 1943  gjorde försäljning av stulna, falsktryckta eller ”tvättade” kuponger entré. Kupongbrotten var, med undantag för enklare kupongbrott där konsumenter försökte sälja sina kuponger, allvarligare än de rena varubrotten. En lyckad kupongaffär utmanade ransoneringssystemet på ett helt annat sätt än de varor som hållits helt utanför systemet.

Ransoneringskort (43)

Ransoneringsbrott – en folksport

Oavsett typ av brott var svarta börshandel något som alla i hela landet höll på med. Bland dem som dömdes för ransoneringsbrott återfinns verkstadsarbetare, direktörer, butiksanställda, försäljare, hantverkare, musiker och bönder – helt enkelt ett tvärsnitt av befolkningen. Ransoneringsbrott var en riktig ”folksport” och det finns inga belägg för att den drevs av den undre världen. Svartabörsligor delade inte upp marknaden och samarbetade eller motarbetade inte varandra i någon högre utsträckning. Många av personerna som figurerade i de värsta ligorna bedrev dessutom kupongbrottsverksamhet vid sidan av sina civila arbeten som tjänstemän på kristidsnämnden,  tryckare, livsmedelsgrossister, musiker och reparatörer.   

När det gäller att förse marknaden med ”varor utanför systemet” har svenska lantbrukare en speciell roll. Där var det en ganska väl ”organiserad brottslighet”. De var mycket kritiska till de inköpspriser staten satte på livsmedel och drev kravet på att de skulle höjas.  Vid en s k ”bonderiksdag” i februari 1940 framhölls att uteblivna prisökningar skulle sabotera livsmedelsförsörjningen och att de centralt satta priserna var för låga för att stimulera produktionen. När det allmänna prisstoppet sedan infördes i slutet av 1942 blev konflikten mellan regeringen och bönderna akut. Lantbrukarna var nu så förbannade att man svarade på det införda prisstoppet genom en regelrätt mjölkstrejk där bönderna i Dalarna vägrade att leverera mjölk.

Vad åkte man fast för?

Hur såg ett ransoneringsbrott se ut? I ”Svarta börsen – samhällslojalitet i kris” beskrivs brottsligheten ingående. Här kommer några exempel på typiska brott, som visar på både spännvidd och uppfinningsrikedom.

Fyra herrar inredde ett garage till en privat svinstia och köpte därefter var sin griskulting. Kultingarna föddes upp på rester från männens egna hushåll och lagom till jul hade grisarna slaktats för att höja standarden på julbordet. Herrarnas straff blev 20 dagsböter vardera + 80 kr per gris för värdet av det fläsk som de otillåtet hade skaffat sig.

En lagerförman på ett skrotupplag upprättade en egen svartabörsmarknad åt de anställda. Via kontakter införskaffade han olika ransonerade varor som han sedan sålde vidare med god vinst.

I Vetlanda bedrev en anställd hos en stor spannmålsfirma egen svartabörsförsäljning på lunchrasten. I staden var detta en ”officiell hemlighet” och verksamheten pågick i flera år innan polisen till slut i början av 1945 nåddes av ryktena.

En kvarnägare i Skövdetrakten avslöjades med att ha malt åtskilliga ton mjöl för sammanlagt 98 olika bönders räkning, vid sidan av den reglerade marknaden. Det som avslöjade kvarnägaren var hans noggrannhet. Han förde nämligen särskild bok över de illegala affärer, som en kontrollant från Livsmedelskommissionen av en slump fick syn på vid ett vanligt rutinbesök.

I Fridlevstad och Nättrby i Blekinge åtalades samtliga lantbrukare för illegal spannmålsförsäljning och ransoneringsbrott via en kvarn i Marielund. Samtliga åttio personer inkallades till rätten.

En lastbil med 350 kg kaffe på flaket upptäcktes av kriminalpolisen mitt på Hötorget i Stockholm. Efter utredning avslöjades att en kock på en nyanländ ”lejdbåt” i Göteborg hade smugglat in partiet. Med hjälp av en furir i flottan hade kaffet skickats med tåg till Stockholm i kartonger märkta med ”Keramik – aktas för stötar.

En man försökte sälja sina egna kaffekuponger. Affären gjordes upp i en portuppgång, men oturligt nog för mannen råkade han välja en civilklädd poliskonstapel som tilltänkt köpare. Istället för affär blev det 10 dagsböter.

I jakt på mer socker till sitt företag i choklad- & konfektyrbranschen fick en fabrikör kontakt med en ”svartabörshaj”. Det resulterade i att chokladdirektörens önskemål om sockerkuponger blev mer än väl tillgodosedda. Fabrikören passade på att köpa fler kuponger än vad hans firma själv förbrukade och sålde vidare till andra affärsbekanta som ansåg sig ha behov av mer socker.

Priserna skenade, köpkraften sjönk och svartabörshandeln blomstrade

Direkt efter  krigsutbrottet 1939 blev folk oroliga och började hamstra. Livsmedelspriserna steg och det var faktiskt hamstringen av socker som blev orsaken till att det kom att ransoneras redan i april 1940. Socker var dåtidens toapapper. Priserna fortsatte att stiga och 1942 hade livsmedelspriserna stigit med i genomsnitt 45 %. För att kompensera särskilt utsatta låginkomsttagare, infördes ett rabattsystem, men trots det var det så att alla inte hade råd att köpa ut hela sin ranson av livsmedel.

Ransoneringslitteratur (2)

För att motverka prisstegringarna införde regeringen 1942 ett generellt prisstopp. Efter det stabiliserades priserna och folk fick mer pengar över efter att de köpt ut sina ransonerade livsmedel, varit hos frisören och betalat hyran. Så vad använde man då pengarna som blev över till? Man spenderade dem genom att handla på svarta börsen. Resultatet blev att svartabörshandeln exploderade 1943, både i omfattning och prisutveckling. Svartabörspriserna var också som högst 1942 – 43 och allra dyrast var naturligtvis det åtråvärda kaffet. Priset tiodubblades!.

Den här utvecklingen hade regeringen med största sannolikhet räknat med, för i juni 1942, alltså 4 månader före prisstoppets införande, skärptes straffen för ransoneringsbrott och svarthandel.

Hoppsan fru Hamsterlund – Krisinformation och propaganda

Statens Informationsstyrelsen, även kallat ”Censur- och propagandaministeriet” sorterade under Utrikesdepartementet. Myndighetens uppgift var att upplysa, granska, kartlägga samt styra den svenska opinionsbildningen, både i pressen och folkopinionen. När det gäller livsmedelsförsörjningen handlade informationen i början av kriget mest om beslutade regler och bestämmelser. Myndigheterna litade på att medborgarna solidariskt skulle följa ransoneringsreglerna. Man bedrev även upplysningsverksamhet och medverkade i propagandakampanjer för t ex klädvård, bärplockning, gås- & kaninavel och andra sparsamhets- och folkförsörjningsfrågor.

Allteftersom att rapporter kom in om en stadigt ökande svartabörshandel ändrade krisinformationen karaktär och 1942 drogs den första av flera stora propagandaoffensiver igång mot illojala köp. Det gällde att höja folks moral! Nu kom Sune Waldimirs och Nils Georgs låt Hoppsan Fru Hamsterlund väl till pass. Lyssna gärna. Klicka på länken.

Det var så naturligt med svartabörshandel att det tom gjordes ett roligt kortspel typ Löjliga Familjen på detta tema. Vad ska du samla på, hajar, poliser hyenor eller kuponger?

Lär dig mer i sommar

För den som har Skåne som sin hemmabas så har Beredskapsmuseet norr om Helsingborg i år en utställning om Kristidsmat. Om Corona-reserestriktionerna tillåter planerar Vintagemannen en utflykt dit senare i år.

I det tredje och sista blogginlägget om ransonering och livsmedelsförsörjning tittar Vintagemannens mat på livsmedelsförsörjningens betydelse för att vinna eller förlora ett världskrig. Det fanns lett land i vår omedelbara närhet där folkhälsan förbättrades. Gissa vilket.

Du läste väl den förra bloggposten om ransoneringen under kriget?

Du följer väl Vintagemannens mat på Instagram och Facebook? Där uppdaterar vi historien mycket oftare än här i bloggen. Vi bakar, lagar mat och läser på.