Jag får ofta höra att jag är lite överdriven, inspirerande visserligen, men lite svår att ta efter. Och så undrar den som frågar hur man på ett enkelt sätt kommer igång att klä sig lite snyggare. Mitt första råd är att tänka i färger. Om man vågar lämna bassängkanten, och inte bara klär sig i svart, så finns det ett helt hav med färg därute som kan matchas, kontrasteras och kombineras i det oändliga.
I det här bloggposten ska jag visa hur enkelt det är att bygga upp en snygg outfit.
Ta den här enkla ensemblen som ett första exempel. Vanliga blåjeans och en grön bomullsskjorta, som har lite jeansblå detaljer. Sen måste vi sätta lite sprätt på anrättningen. Nästan vilken ylleslips som helst skulle fungera – blå, gul, röd – bara det blir lite kontrast mot skjortan. Nu valde jag en slöjdlärarslips som matchar läderbältet. Visst blev det snyggt i all enkelhet?
Överkurs: Den sista lilla piffen får min outfit genom en vintageklocka med blå urtavla och ett par knästrumpor som både tar upp den gröna, blå och ljusbruna tonen. Och så bruna skor till det. Perfekt!
Sen brukar jag ha skinnjacka och en fedora-hatt när jag går ut. Rena rama Indiana-Jöns.
Gör om mig – förvandlingen steg för steg
En helt vanlig gubbe. Går han att rädda?
Vi utgår från ett par jeans (som du antagligen redan har), ett brunt bälte och gammal omodern och urtvättad button-down-skjorta.
2. Lägg till lite färg, i det här fallet en tvärrandig slips som är lite grov i stilen. (Blankt siden är inte att tänka på till det här.) Den här slipsen både matchar och kontrasterar diskret.
Och glöm inte att anpassa längden på dina byxor så att de lägger sig snyggt på skon. Antingen viker du bara upp dem, eller låter en skräddare fixa till längden permanent.
3. Ett par snygga skor. De här tvåfärgade brogueskorna är ju lite extra uppkäftiga och tar upp både det gröna och ljusbruna i slipsen. Men ett par så här ovanliga spectators är inte alls nödvändigt, vilka bruna skor som helst hade funkat. Tänk på att det ska vara randsydda skor som ger lite tyngd och kvalitet. De kostar flera tusen kronor nya, men du kan ha dem nästan hela livet om du sköter dem väl. På second hand kostar de mycket mindre.
4. En tweedkavaj är ett säkert kort. Välj färg på skjorta och kavaj som passar ihop. Ljusbrunt och lejongult går jättebra till jeans. Om du kollar noga ser du hur bredaxlad jag är. Det här är en fullständigt omodern kavaj från 1980-talet med axelvaddar. Lång är den också, och ser inte så urväxt ut som dagens mode. Det är ju med kavajer som med advokater; They should cover your ass. Tweedkavajer är bland det mest prisvärda du kan köpa på second hand. De finns i många mustiga färger och kostar bara från 400 kr och uppåt. En perfekt vardagsjacka med karaktär alltså. Mycket roligare än sportjackor och flieströjor.
5. Pricken över i. Jag är svag för det där lilla extra som höjer det vardagliga en liten bit. En matchande näsduk i bröstfickan kan de flesta få till. Man behöver inte köpa en dyr pocket square i Fina Butiken. Vilken passande tygbit som helst duger. Det höjer elegansen direkt.
En blomma i knapphålet gör dig till en riktig dandy. Överdrivet, kanske du tycker, men jag har alltid en konstgjord blomma på kavajslaget.
Sen är det bara att ge sig ut på stan och höra till det fåtal som är snyggt klädda. Nu ska du få veta vad hela denna second-hand-outfit har kostat. Jag utgår från att du redan har ett par jeans. Skjorta 50 kr, kavaj 400 kr, slips 25 kr, näsduk 5 kr, blomma 200 kr, dvs summa 680 kr. Därtill kommer skorna för 1.500 – 2.000 kr.
återstår bara kronan på verket – en hatt
Här har jag en elegant Panamahatt. Men du kan välja vilken billig stråhatt du vill. Det finns ett stort utbud av lätta solhattar nu till sommaren. Sen till hösten väljer du en filthatt.
Ja, så lätt var det att med enkla medel kombinera några passande färger och material och få till en personlig stil. Billigt var det också. Kolla vad du har i garderoben och sätt igång och blanda. Är färgpaletten därhemma för tråkig? Ta en tur till första bästa secondhand- eller vintageaffär. Gå in som en gubbe, kom ut som en gentleman.
Vill du få mer inspiration är det bara att följa Vintagemannen på Instagram och Facebook. Vi ses där nästan varje dag.
I min bok Stilskolan skriver jag om hur Vintagemannens främsta hobby är att matcha färger och material så snyggt det går. Men jag varnar också för att matcha ihjäl sig så att det bli vackert dött. Vad menar jag med det? Har du inte hunnit läsa min bok Vintagemannens Stilskola än så kan du köpa den här. Mer info om hur kommer nedan. Men först några exempel på snygg(?) matchning. Eller vad tycker du?
Är det här för mycket? Alla färger i mössan kommer igen i byxa, bälte, skjorta, jacka och slips. Till och med klockan matchar. Det är så perfekt att man baxnar. Något skulle kunna tas bort eller något oväntat tillföras, jag vet bara inte vad.Den outfit som jag bär på Stilskolans omslag är väldigt harmoniskt och balanserat färgsatt. Det blev nästan för försiktigt. Men, som jag skriver i boken, hellre det än att se ut som en julgran. Less is more.
Några exempel på vad jag tycker är eleganta färgkombinationer.
Glöm inte de nedre regionerna
Skor, byxor och strumpor får inte glömmas bort. De syns när man sitter och kan bli en fin helhet som är klart intressantare än vita tubsockor och sneakers.
Några exempel till
Ibland matchar man totalt eller så kontrasterar man maximalt. Båda funkar.
En ofta bortglömd detalj är att matcha metall och läder. Svart eller brunt läder genomgående, liksom antingen guld/mässing eller silver/stål. Det blir alltid rasande elegant.
Undvik Vackert dött
Det säkraste sättet att skapa något vackert dött är att använda sådana där färdiga set med skjorta eller slips och näsduk i samma tyg och färg. Eller ett set med maggördel till smoking och en fluga i samma material. Det blir så tråkigt, speciellt som världen är full av snygga tyger, flugor och näsdukar.
Beställ Stilskolan här
Stilskolan kom ut i mars 2021. En liten bok med 260 färgbilder där jag demonstrerar den personliga stil som jag utvecklat under de tio år som gått sedan Vintagemannen föddes i februari 2011. En stil som i mångt och mycket handlar om färg.
Boken kostar 299 kr + porto 62 kr. Beställ den genom att skicka ett mail till ingemar@hali.nu eller gå in på Vintagemannens Messenger och skicka ditt namn och adress där. Sen kommer bok och faktura med posten inom några dagar.
En typisk dag – slipsvalet är jag särskilt nöjd med
Idag t ex, när jag skriver denna bloggpost, började jag med skjortan som låg slängd över en stol. Rosa, vad har man till det? Så jag tog fram min amerikanska manchesterkavaj med tryckt hundtandsmönster (!), och letade bland färgerna i den. Där fanns lite vinrött, grågrönt och blått mot en ljus bakgrund. Det funkade bra till skjortan. I garderoben hittade jag ett par gröna fångvårdsbyxor från femtiotalet och en Terylene-slips från sextiotalet. Ett blågrått bälte och en konstgjord/konstig blomma fick avsluta arrangemanget. Har man många små accessoarer i lager går det alltid att få till något välmatchat.
Nu är det bara att sätta igång att mixa och matcha, men försök undvika den vackra döden. Jag försöker varje dag att få till det. Följ Vintagemannen på Instagram och Facebook så får du se om jag lyckas. Vi ses.
Det blev ingen hejdundrande jubileumsfest. Det blev ingen jubileumsresa. Det lades inte en enda corona på att köpa sådan glädje när Vintagemannen fyllde 10 år den 4 februari 2021. Skattemyndigheten tillåter bara avdragsgilla 10, 25, 50, 75 och 100-årsjubileer. Måste jag vänta 15 år till nästa chans? Nej, jag vill fira nu!
Då blev det en jubileumsbok. Vad har jag lärt under 10 år klädd i second hand och vintage? Hur har jag tillägnat mig en egen stil? Jag får ju både beröm och stilfrågor från mina 9.200 följare på Instagram. Kanske har jag något att berätta. Och nu är boken klar. Du kanske vill köpa den? Se nedan hur du gör.
116 sidor med 240 inspirerande bilder för en personlig stil.
vad handlar Stilskolan om?
Det är 14 kapitel om olika delar av en mans outfit; västen, skorna, rocken, hatten, bältet, slipsen, klockan, mm – och det för mig mest typiska – knapphålsblomman. Dessutom några råd om klädvård, inför resor, om pengars värde och avslutningsvis mina bästa allmänna råd. Egentligen är det en bok om hur man kombinerar olika detaljer i sin klädsel på ett elegant sätt, både färger, material och accessoarer.
Ett kapitel handlar om hur du ska tänka när du matchar hängslen och bälten. Ett annat om västar – mannens mest stilhöjande plagg.
Boken är inte en konkurrent till alla heltäckande stilguider för män som beskriver hur man ska knyta sin slips eller när man ska bära frack. Den är mer ett personligt komplement för att sätta piff på anrättningen. Boken är full av goda råd som fungerar bra lika oavsett om man handlar second hand, vintage eller nytt.
Do it yourself
Nya tekniska möjligheter har tillkommit på senare år; Gör din egen bok och Print on demand. Det var bara att sätta igång. Jag upptäckte Solentro på nätet och började skissa lite i deras verktyg. Det tog inte lång stund innan jag fattat grejen och hur man gör.
Först väljer man sin layoutmall. Sen är det bara att börja skapa sina sidor, uppslag för uppslag.
Det är lätt att skriva och lägga upp bilder. Sen klickar man på Granska för att se hur sidorna blir.
I min dator har jag tusentals bilder på Vintagemannens outfit, i både stort och smått, som jag samlat på mig sedan 2011. De flesta är tagna med mobilen. Jag hade alltså massor av bra exempel att välja bland.
Att lägga in bilder är enkelt. Ladda ner dem i Mina bilder. Sen är det bara Dra och Släpp.
Den tekniska bildkvalitén har inte alltid varit den bästa, även om de inbyggda mobilkamerorna blir bättre och bättre, så jag kunde inte göra en stor coffee table book med glassiga heluppslag. Det håller inte bilderna för. Istället valde jag ett litet format så att jag kunde få med så många inspirerande bilder som möjligt. Nu är det hela 260 små bilder i en ganska liten bok, 116 sidor i A5-format. Jag tror att det blir mer informativt så.
Hurra! Här kom korrekturet
Det var kul att se det första exemplaret i tryck. Jag blev överraskad av hur bra bilderna är. Det var bara några få som jag blev tvungen att byta eller ljusa upp. Sen ser man på vissa texter litre annorlunda när man läser dem på papper och inte på datorskärmen. De första korrekturrättningarna gjorde jag i läsplattan i favoritfåtöljen. Det är ett hårt jobb att göra bok. Såg du förresten korrekturfelet ovan?
Vill du köpa boken? Gör såhär:
Beställ genom att skicka ditt namn och adress, maila till ingemar@hali.nu eller messa i sociala medier. Priset är 299 kr. Det är självkostnadspris. 72 kr tillkommer för brevporto. En faktura som ska betalas inom 10 dagar medföljer. Jag börjar skicka ut så snart böckerna kommit från tryckeriet, förhoppningsvis denna vecka.
Så här började det
Stilskolan har växt fram sedan förra hösten. Då började jag publicera olika ”kapitel” här på bloggen utan tanke på att det skulle bli en bok. Den idén växte fram senare i januari när några avsnitt var publicerade. Men egentligen startade det redan 2011 när jag började publicera bilder på min nya stil med secoend hand- och senare även vintagekläder.
Stil i bloggverkstaden,
Själva idén till namnet Stilskola har jag tagit från Svenska Scoutförbundet som under 1957 – 72 körde en Stil-skola ute i företagen och skolorna. Det var ett initiativ i samarbete näringslivet för att få böndernas och arbetarnas barn att skaffa sig både lite inre och yttre stil för att kunna göra karriär ute i företagen. Sverige hade en stor begåvningsreserv på den tiden. Jag bloggade om Stilskolan 2016. Klicka på länken om du vill veta mer.
Fast om man ska vara ärlig, Vintagemannens Stilskola tar aldrig slut. Nästan varje dag uppdaterar jag min stil på Instagram och Facebook. Du följer väl med där? Hållbarhet byggd på lust och fåfänga har ingen ände.
Det finns vissa detaljer som Vintagemannen är lite extra noga med – eller retar sig på. Djävulen bor ju som bekant i detaljerna. I Stilskolans avsnitt 11 ska jag ta upp några av mina käpphästar som avgör om det blir stil eller inte.
Manschetten ska synas precisa lagom mycket under kavajärmen.
Det är en väldigt elegant detalj, speciellt om den kryddas med snygga manschettknappar. Men hur mycket vitt, eller annan färg, ska sticka ner under ärmen? Syns hela manschetten ser det ovårdat och slarvigt ut. Och är skjortan inte synlig alls blir det lite tomt och ängsligt. Det finns en bra tumregel. Det ska vara lika vitt nedanför kavajärmarna som skjortkragen sticker upp under kavajen där bak.
Kavajen ska inte rynka sig över axlarna
Passform är en viktig komponent i stil. Det ser lika löjligt ut om en kavaj är för liten eller för stor. Därför måste man kolla hur kavajen sitter vid axlarna i en backspegel när man provar den. Eller be någon att ta en bild bakifrån med mobilen. Det ska varken rynka sig överflödigt eller strama över axlarna. Och eftersom det blir oacceptabelt dyrt att låta en skräddare att ändra axelpartiet så får du köpa en annan storlek.
Så ska det inte se ut.
Det ser tomt ut utan slips till kavaj
Vad tycker Vintagemannen är rätt och fel?
Man får gärna gå utan slips eller fluga. Det kan vara jättesnyggt med uppknäppt skjorta till en V-ringad tröja eller på promenad en sommarkväll med tröjan slängd över axlarna. Men till kavaj, och ännu mer kostym, saknas det något som var tänkt att sitta där. Då är en polotröja ett mycket bättre alternativ än en uppknäppt skjorta. Det blir en avslutning och inte ett ”tomt hål” däruppe vid halsen. Det är faktiskt bättre att se ut som en tönt och knäppa kragknappen utan slips, eller bära en s.k. Mao-krage. Vintagemannen hade innan han blev en vintageman nästan alltid en svart T-shirt under kavajen. Det är han inte så stolt över idag. Men han hade också specialbeställt några MTM-skjortor med Mao-krage och bar specialgjorda silverknappar i halsen.
Polotröja
Kragknapp
Kragknapp
Tydlig avslutning i halsen utan slips
Man hör i debatten att slipsen är så stel och formell och att man blir mer personlig utan. Nu ska ingen försöka inbilla mig att en chef blir mysigare utan slips. Alla vet vem som är chef i alla fall. Det sitter inte i en tygbit på bröstet. Däremot tror jag att många gillar att ha en chef som ser bra ut och inte som en slashas. Då är det faktiskt bättre att bryta helt mot direktörsuniformen och se ut som Jonas Birgersson gjorde under IT-bubblan runt millennieskiftet och gå omkring i en orange Helly-Hansen-tröja. Där skulle en slips vara lika fel som en kostym är utan.
Sveriges mäktigaste män, illa klädda. För långa byxor, illasittande kavajer och en saknar slips. Det är väl bara herr Wall-Enberg i mitten som får någotsånär godkänt. Men de båda andra kanske behöver högre lön för att ha råd att klä sig propert.
Fel och fula skor är inte stil
Svenska affärsmän var förr ökända ute i världen för att ha fula skor. Idag kan män komma i ganska snygga byxor och kavaj och bära nån slags gympadojor till det. Sneakers passar bra till jeans och möjligen chinos, tycker Vintagemannen. Joggingskor passar bra till gympakläder. Men till kostymbyxor ska det vara skitdyra kvalitetsskor. ”Se på Edra skor – andra gör det” var en slogan som skohandlarförbundet körde i många år i mitten av 1900-talet. Slarvigt valda skor avslöjar dig direkt. Så förstör inte ditt uppklädda jag med några slitna, oborstade och för grova skor. Det är inte stil.
Lågt skurna byxor är obekväma
Någon må tycka att lågt skurna byxor är sexigt. Och att det är jättetöntigt med byxor som når upp till midjan. Men innan du yttrar dig så ska du prova ett par gamla kostymbyxor från 50-talet eller tidigare. De går upp till naveln och har rymliga frontveck fram. Jag skulle jämföra dem med mjukisbyxor. Lika bekväma men oerhört mycket mer eleganta. De sitter perfekt på kroppen när man rör sig. Tycker du att det ser löjligt ut med höga byxor så kan du trolla bort midjelinjen med en väst, slipover eller tröja.
Under den stora stilepoken under 1930-50-talen satt byxknappen i midjan och knäppeknappen i kavajen i höjd med naveln. Det gav en fin balans.Senare har det ballat ur. Det här ska föreställa en av ”Sveriges mest välklädda män”, enligt modepressen på 2010-talet. Hmmm.
Västen ska vara tillräckligt lång
Många män skaffar sig en väst för att se lite extra fräcka ut – och det är helt rätt. Både till kostym och udda blazer är västen det plagg som höjer elegansen allra snabbast. Men då ska västen vara tillräckligt lång och skymma skjorta, bälte, hängslen och byxlinning helt. Idag är det vanligt att det lyser fram ett blankt bälte under västen. Det beror på att byxorna är för lågt skurna, så lösningen är inte jättelånga västar utan högre byxor. Och då får man bubbel vinst, både stil och bekvämlighet. Se ovan.
Dessa sk fina (läs skitdyra) märken liksom NK Man borde veta bättre.
Byxor ska inte flagga på halv stång
Vintagemannens verkliga hatobjekt är dessa fritidsbyxor med stora sidfickor som slutar mitt på vaden. Har man dessutom sandaler med ankelsockor till är bilden fullbordad. Jag förstår om hantverkare i byggbranschen tycker att det känns säkrare när byxbenen inte kan fastna i någon farlig spik eller lösvirke. Men låt det stanna där. Antingen har en gentleman hellånga byxor eller så har han shorts som slutar ovanför knäna.
Låt oss slippa detta
Shorts med stil
Från annonser på 2010-talet
En FrACK ska sitta perfekt
En frack är det plagg som är skapat för att sitta mest perfekt på en man. Både kvinnor och män tycker att man ser oerhört stilig ut. Därför ska fracken sitta perfekt. Det ser löjligt ut om skjorta och hängselstroppar syns mellan byxan och västen. Speciellt om en stor mage putar ut. Då blir det en karikatyr.
Men om nu fracken inte är för liten så är det en viktig detalj man ska vara noga med och det är hur mycket av den vita västen som ska synas. Idag är det vanligt att västen sticker ner under frackrocken och skapar en vit kant runt hela magen. Det är ett oskick enligt Vintagemannens mening. Det ska bara vara vitt mitt fram. Kolla Fred Astaire, 1900-talets kanske bäst klädde man. Hans frackar sitter så perfekt att den vita västen bara syns framåt hur mycket han än dansar och åbäkar sig.
Efter dessa sura uppstötningar kring tjugohundratalets klädtendenser går Stilskolan nu ner för räkning ett tag. Vi får se om det blir en fortsättning i någon form – en bok kanske? I väntan på det får du repetera de tio första blogginläggen. Sök i arkivet sedan början av november 2020 eller klicka här.
Stil handlar mycket om skicket på kläderna. En trashank med hål på armbågarna eller en solkig lortgris lär inte uppfattas som stilig. Stil som håller över tid är hel och ren. Så avsnitt 10 i Stilskolan kommer att handla om att laga kläder och skor och hålla dem i ordning.
Om man köper begagnat och vintage får man räkna med tre saker, att plagget är smutsigt, att det inte har perfekt passform, och att det kan vara skadat. Vi tar dem i tur och ordning.
vattentvätt är effektivare än kemtvätt
Kan man tvätta allt i vatten? Nej, kanske inte riktigt allt, men mer än du tror. Ylle t.ex. tål 100 grader och inte bara de 30 som det står på tvättmaskinen. Det yllet inte klarar är rörelse i vattnet. Då filtar det ihop och krymper. Det är därför ylleprogrammet bara vaggar tvätten och inte tumlar runt.
Den här inrökta och illaluktande kostymen har Tvättstället i Alvik tvättat i vatten.
Om ett plagg luktar riktigt sunkigt får man börja med att vädra det ordentligt och med ordentligt menas ibland flera veckor. Förr i tiden tvättade man inte alls lika ofta som idag. Då vädrade och borstade man, samt behandlade fläckar. Vi tvättar nästan ihjäl våra plagg idag i nån hysterisk hygienhets. Husmorstipsen talar om både ättika och vodka, men riktig stark odör tar det nog inte död på. Kemtvätt tar inte heller bort lukt. Det är bara vattentvätt som funkar.
Vädra mycket och länge
En månad i frysen – minst
Vädra och borsta allt begagnat du köper eller lägg det i frysen minst en månad om du är orolig för mal.
Att tvätta en yllekostym är vanskligt. Jag tvättar utan att tveka byxor och väst i maskin. Men kavajen är det kluriga. Där har vi foder, axelvaddar och mellanlägg som kan ta stryk av vattnet. Om slagen är limmade, som på moderna kostymer, kan de alldeles förlora sin form. De måste vara pikerade med stygn. Som tur är finns det, i större städer, kemtvättar som också kan tvätta i vatten. Du får fråga dig fram. Att ta bort äldre knappar och spännen kan också behövas före tvätten. De riskerar att förstöras annars.
Handpikerade slag
Limmet har släppt
Borsta ur plaggen ordentligt (innan du tvättar)
Du anar inte hur mycket skit som kan finnas i en gammal kostym. Man måste borsta den noga både utvändigt och invändigt – i vartenda skrymsle – i fickor, ärmar, fållar, slag. Det är där i smuts och mörker som mal och pälsängrar trivs. Skulle oturen vara framme och du upptäcker små hål i kläderna från insekternas larver så kan du kontakta antingen bostadsrättsföreningen eller fastighetsägaren. Antagligen finns det försäkringar mot ohyra. Och sen får Anticimex rycka ut.
Klädvårdsmannen dyker upp på balkongen när han köpt något gammalt vintageplagg
Man kan ändra en storlek upp eller ner
Passformen är det ju ganska lätt att få kläm på så fort man provat ett plagg. Ärmlängd, benlängd och byxvidd är oftast ganska lätt att justera. Generellt kan man säga att en storlek upp eller ner funkar, men inte mer. I moderna plagg finns nästan ingen sömsmån, så där är möjligheterna att lägga ut mindre. Men kommer man till kavajens eller rockens vidd måste man vara lite mer noga när man provar. Ofta finns det några centimeter att ändra kring magen eller så kan man flytta knapparna någon centimeter. Men sitter axlarna fel så ge upp. Det kostar massor av timmar hos skräddaren att ändra axelpartiet, så det är det ytterst sällan värt att göra. Prova alltså alltid en kavaj där du kan se dig själv i en backspegel. Är det mycket rynkor kring axlarna? avstå från att köpa.
Så ser perfekta axlar ut
Inte såhär
Tack ”Gentlemannen” Bernhard Roetzel för lånet av bilden på din nya skräddarsydda kavaj.
Fixa skadorna
En centimeter kortare
Skodd med skinn
Till och med en utsliten ärm kan räddas.
Det finns tre typer av skador att se upp med; slitage, hål och ohyra. Kraftigt slitage, t ex en blank byxbak är det inte mycket att göra åt. Är ärmarna lite för långa går det bra att lägga upp dem. Men är de för korta blir det en synlig rand. Är det slag på byxorna så kan man lägga ner dem först, eller så gör man ett lite grunt fuskslag enligt skissen nedan.
Konstruktion av fuskslag
Såhär ser det ut
Fuskslag är lösningen för oss med långa ben.
Hål kan lappas och lagas
Förr var det vanligt att man lappade kläderna. Är hålet inte för stort och sitter på ett diskret ställe är det fortfarande en bra idé.
Hål kan lagas på många olika sätt. Lappning är det enklaste, Om man inte har överblivet tyg eller laglappar kan man kanske ta en bit inuti plagget. Små hål, som uppkommit av att man fastnat i något vasst eller att malen har ätit, kan fixas med konststoppning – det mest exklusiva och eleganta sättet. Det blir en nästan osynlig lagning, men det kostar många hundra kronor för varje litet hål. Så det gäller att plagget är värt den kostnaden. Jag har tidigare bloggat om konststoppning.
Var är lagningen?
Här!
Avigsaidan
Det är i stort sett omöjligt att se hålen som är lagade på den här kostymen.
Klädvård – a never ending story
När man väl fått sitt plagg i ordning gäller också tre saker; att hålla dem rena och fräscha, att laga små skador som uppstår samt att se till att inte mal och ohyra äter upp dem.
På antikvariat hittar man gamla böcker fulla med nyttiga med husmorstips. Den här utgavs av staten 1951.
Vädra och borsta efter varje säsong
En vintageman, eller gentleman också för den delen, måste nästan vara som en gammaldags husmor. Hon tog varje höst och vår ut allt ur garderoberna och vädrade, skakade och borstade. Det är så man håller ohyran borta. Så gör vi också. Vi tar fram klädstänger på balkongen och vädrar, tömmer fickor och borstar ur. Plagg som använts lite kanske klarar sig med vädring, men favoritplaggen borstas både utanpå och inuti. Har det uppstått skador så får man själv eller skräddaren fixa dessa. Fläckar behandlas med husmorsknep eller lämnas till tvättinrättning.
Höst och vår byter vi garderob. Då ska allt vädras och borstas innan det hängs ner i förrådet.
Stopp för trasiga strumpor
Strumpor hör till det som slits mest, speciellt yllestrumpor. Då är en stoppsvamp bra att ha. Och stoppgarn i allsköns färger kan man hitta billigt på loppis. Jag brukar alltid köpa minst två par strumpor av samma sort när jag köper nya. När de går sönder lagar jag dem. Men när en strumpa är helt bortom räddning har jag fortfarande tre kvar att slita på ett tag till.
Köp flera par av samma sort
Lär dig stoppa strumor
Skaffa en svamp och lär dig stoppa strumpor
Köp skor som går att reparera
Om man köper randsydda kvalitetsskor kan de hålla i årtionden. Men då måste man sköta om dem. Använd alltid skoblock när de står i skohyllan. Ha inte samma skor varje dag utan låt dem vädra ut. Och lämna dem till skomakaren när de börjar bli slitna. Det första som måste bytas är gummiklacken på hälen, och senare själva sulan. Kvalitetsskor går det utmärkt att reparera flera gånger. Jag brukar förstärka skor med lädersula med en tunn gummisula. Det funkar bättre i vårt klimat.
Före
Efter
Även rågummisula
Är det randsytt så går det att byta hela sulan
Skoputsning är en sport som det tävlas i. Spegelblankt ska det vara. Vintagemannen är dock en latkorv som inte tycker att det är så kul att putsa skor. Men han försöker ändå avlägsna smuts och hålla skinnet mjukt, vattenavvisande och hyggligt blankt. Några gånger per säsong har han skoputsardagar när han går igenom alla bruna skor en dag och alla svarta en annan dag. Då får skorna både tvätt, smörj och färg. Dagligen, innan han ska gå ut, tar han fram en putsvante med fårskinn och ger skorna en omgång.
Skaffa dig en låda full med skoputsgrejer för olika typer av dojor
Du kan antingen köpa nya skoblock för dyra pengar eller hitta billiga på loppis.
– Jag måste köpa nya skor till bröllopet, sa sonen. Icke, sa Vintagemannen, lämna in dina finskor till skomakaren så duger de allt att gifta sig i. Att vi sen hittade en klassisk finkostym för 250 kr på en loppis gör ju inte historien sämre. Det blev många tusenlappar över till annat kul.
Före
Efter
När skorna ser lite trötta ut kan man lämna in dem till skomakaren för rekonditionering.
kläderna får stryk
Skjortor och byxor behöver strykas och pressas. Då håller de stilen längre. En gammal regel för lyckad strykning är de tre T:na: Temperatur + Tid + Tyngd. Vi har tröttnat på moderna ångstrykjärn som efter en tid hostar ut brun sörja på vita skjortor. Det hjälper inte med avkalkning, problemet kommer tillbaka. Istället har vi återgått till gamla strykjärn som är ordentligt tunga. De är sällsynta, men när de väl dyker upp kostar nästan ingenting på en loppis. Men vi köper bara sådana som har termostat.
De tre tunga till höger är bäst. Det tyngsta skräddarjärnet är till kostymer.
Det är svårt att stryka och pressa lite tyngre fodrade plagg som rockar, kappor och kavajer. Därför har vi köpt en ångmaskin. Det är häpnadsväckande hur mycket av skrynklorna som försvinner.
Det skrynkliga försvinner med ånga
När du läser om alla tvättar, ändringar och lagningar i det här blogginlägget förstår jag om du blir lite trött. Men Vintagemannen är inte så händig. Det enda han gör själv är att vädra, borsta, sy i knappar, stoppa strumpor och putsa skor. Resten lämnar han till duktiga skräddare, tvätterier och skomakare. Man får räkna med att lägga lite pengar på sådan service om man inte kan fixa det själv. Men det är det värt. Om man kan hitta en vintagekostym för 500 kr i en kvalitet som idag skulle kosta 50.000 kr att köpa ny är ju ytterligare 500 kr nästan ingenting för att få plagget snyggt igen.
Nu har Vintagemannens Stil-skola just avslutat kapitel 10. Har du läst de nio första? Du hittar dem i Arkivet under november och december 2020 samt januari 2021.
På 60-talet dog herrhatten. Inga unga galanta män köpte hatt längre. På den tiden började man säga om vägsniglar på riksvägarna: ”Det är en gubbe i hatt som kör”. Vintagemannens Stilskola avsnitt 8 kommer att försöka återupprätta herrhattens rätta värde. För om du vill se riktigt elegant ut är hatten, västen och de snygga skorna det som snabbast bidrar till förfiningen. Hatten är dock det som det är svårast att vänja sig vid, så det gäller att bestämma sig. Börja med att mäta skallens omkrets. Då har du hattstorleken i centimeter. Vintagemannen är 59,5 cm runt om. Det betyder att storlek 59 passar. Men man kan inte alltid lita på storlekarna så jag har både 58 och 60 på hatthyllan.
Först lite inspiration
De gör fina hattar
Homburghatten, med sitt uppvikta och brätte med kantband, är den mest imponerande. I en sån ser man ut som en statsman. Speciellt om det är en Borsalino.
En fin hatt från ett kvalitetsmärke kostar. För en riktigt tjusig Borsalino får du betala flera tusen idag. Men inte om du köper begagnat. Då talar vi hundralappar i de flesta fall. Jag har hittat fina filthattar hattar på loppis från 25 kronor och uppåt.
En mer användbar hatt är en Fedora. Den där mjukare filthatten som jag tycker är snyggast med ett lite bredare brätte. I en sådan kan man vara tjusig i allt från kostym till skinnjacka.
Matcha rocken
Fedora
Indiana Jones
Till randig gangsterkostym
Hög kulle
Smalt brätte
Man kan inte ha för många hattar
En Panamahatt kan kosta nästan en miljon
Det är inget skämt, 100.000 dollar är världsrekordet just nu. Men de billigaste kostar från 1.000 kr. Vill man ha en ny Panama med viss snits och elegans måste man dock lägga upp 3.000 – 10.000 kronor. Priset sitter i hur tät flätningen är. Det sägs att en fin panamahatt ska vara tunn som papper och kunna rullas och dras genom en vigselring. Jag är glad om jag kan dra mina genom min servettring. På begagnatmarknaden talar vi också här om hundralappar. Sen finns det många andra stråhattar för nästan ingenting. De kan vara rätt stiliga de också.
Den vita är i Viskos. De lite gulvita är flätade toquilla-palmblad från Equador.Här ser du skillnaden i täthet. Och därmed en prisskillnad från 500 – 5.000 kr.
Ser du orden ”äkta Panama” så ska du dra öronen åt dig. Antingen är det Panama eller så är det inte det. Ordet Panama räcker inte som kvalitetsbeteckning, den ska vara tätt vävd också, vilket väl har framgått av bilderna ovan.
Det finns andra trevliga stråhattar i olika modeller. Mycket billigare.
Ser du verkligen ut såhär? Nej.
Första gången man går ut i hatt känner man sig såhär. Man tror att alla glor på en. Det gör de inte. Så det är bara att lyfta på hatten och gå vidare. Efter ett par månader har man vant sig och det känns naket att gå ut barhuvad. Lättast är att börja med hatt på sommaren. Då är det många andra som har nån slags keps eller stråhatt mot solen. Man känner sig inte uttittad och fånig helt enkelt. Sen fortsätter man med en filthatt till hösten.
En hatt går att töja en storlek
En centimeter – inte mer – för sen spricker svettbandet. En bra hattaffär kan hjälpa dig att töja din hatt om den sitter lite för hårt. Om du inte har turen att hitta en egen hattöjare någonstans. Men försök inte att töja förmycket. En halv centimeter är inga problem, med efter en centimeter börjar det knaka i hatten och då får man ge upp. Jag har spräckt flera svettband.
Det finns en hatt som du kan börja träna på nu
Om du vågar gå omkring i en sån här törs du nog bära hatt också. God Jul och allt sånt där.
Det här var Stil-Skolan avsnitt 8. Om du har missat de sju första så finns de i arkivet till höger under november och december 2020.
För 100 år sedan
Då var huvudbonaden en fråga om klass. Idag är hatten en fråga om stil.
Varför ser alla ut som om de ska ut och åka skidlift så snart hösten nalkas? Vintagemannens Stilskola lektion 7 tar upp den eleganta ytterrocken som alternativ till allehanda täckjackor. En gammal yllerock är visserligen lite tyngre, men vem ska ut och jogga mitt i stan och behöver ett lätt sportplagg där? Sen slits en täckjacka inte ett dugg snyggt, utan måste kasseras redan efter ett par år när dunet kryper ut. Medan en rejäl paletå eller ulster kan hålla i årtionden om man sköter den väl.
Kort rock duger inte i längden.
Har du tänkt på hu fjantigt det ser ut med en överrock som slutar strax nedanför rumpan. Man blir ju frusen bara av att titta på en sån där tajt modern rock. Nej, vill du uppträda med stil så är en lång rock att föredra. Det ger en resning åt varje man. Lägg därtill en hatt på skallen så kan du räkna både med komplimanger och bättre service. Jag minns en gång när jag stod i julklappskö på NK. En sån där snabbkassa med texten: ”Ingen paketinslagning i denna kassa”. Jag gick fram till kassan i min stiliga rock, lyfte på hatten och sa goddag. När jag betalat julklappen frågade kassabiträdet; ”Vill Ni ha den inslagen?”
Köp både en ulster och en paletå.
Brittisk ulster från 40-talet
Burberry från 1966. Nypris på NK 326 kr.
En ulster är rymligare och lite mer vardaglig
Den enklaste skillnaden är att en ulster saknar midja och är löst sittande medan en paletå är figursydd och tajtare. Och därmed blir en paletå lite elegantare och passar bäst till kavajkostym och finare skor. Ulstern är lite ruffare, och har ofta ett kraftigare tyg med lite mönster i, så den kan man ha till både tröjor, jeans och manchesterbyxor och lite grövre skor. Ulstern, som är ursprungligen en benämning på ett kraftigt ylletyg från provinsen Ulster på nordöstra Irland, kan ha ett skärp i midjan. Paletån saknar skärp och är oftast, men inte alltid, i ett enfärgat diskret tyg, gärna svart, mörkgrått eller mörkblått. Mer passande på stadens gator. Rasande elegant alltså.
Enkelknäppt
Från AW Bauers skrädderi
Dubbelknäppt
Ett praktfynd från 30-talet. Säg mig, vad skulle jag ta på för att bli mer elegant?
Paletån ger en helt annan och slankare linje och därmed mer elegans.
Ett skyttegravskrig mot kylan
En trenchcoat kan också vara ett alternativ på vintern, om det inte är svinkallt ute. Många trenchcoats har ett löstagbart foder. Det behövs mer än en regnrock när termometern sjunker. Men tänk på att bara det typiskt rutiga fodret till en Burberry kostar lika mycket som en hel trenchcoat på H&M. Inte värt det. Så köp din Burberry begagnad. Se till att fodret finns kvar. Du kan hitta en 20.000-kronorsrock för bara 2.000 kr. Det är faktiskt normalpriset. Välj gärna en så lång som möjligt.
Burberry i rätta längden
Löjligt kort Barbour
Typisk 40-talstrenchcoat
Man kan fortfarande hitta dem
Trench coat betyder egentligen skyttegravsrock och de togs fram under första världskriget. Sen var de vanliga i modet även under andra världskriget. Burberry har hängt med från början. Men idag har det blivit ett snuskigt överprissatt s.k. lyxvarumärke. Köp begagnat.
Päls är idag ett känsligt kapitel.
Vintagemannen har några pälsfodrade rockar som är vintage idag. Det tycker jag att man kan bära när det är riktigt kallt ute, speciellt eftersom det inte är päls från några ovanliga utrotningshotade djur.
En varm ulster. Första bilden på tjockisen som skulle bli Vintagemannen. (Men det visste han inte då, i februari 2011.)
Mitt första vintageplagg var en italiensk ulster sydd av irländsk tweed. Den hittade jag på vårrea i Herr Judits gamla butik på Sibyllegatan i Stockholm. Det var den 4 februari 2011. Den dagen föddes Vintagemannen. Eftersom jag vid den tiden vägde nästan 100 kg och drog storlek 56 / XXL insåg jag snabbt att i den storleken hittar man inga snygga vintageplagg. Så jag beslöt att gå ner i vikt. Det tog ett knappt år att komma ner till stl 52 och den vikten har jag hållit sen dess. I morse vägde jag 82,4 kg. Minus cirka 17 kg på 10 månader alltså. Jag kallar det Vintagemetoden – byggd på lust och fåfänga.
Ett år senare
Nästa vinter hade min ulster blivit på tok för stor. Men se, jag hade ärvt en ganska tråkig trenchcoat med pälsfoder. Så jag gick med fodret till en körsnär som sydde om det lite och monterade inuti ulstern. Nu har jag en jättevarm och gosig vinterrock. Låt fimbulvintern komma!
Simsalabim! Nu fyller pälsen ut mina tappade kilon.
Även en paletå kan ha pälsfoder
som bara syns på insidan
Denna rock har burits av en av Sveriges rikaste män. Den är sydd hos AW Bauer på 1970-talet. Ägaren blev med tiden tämligen fet, så den dubbelknäppta modellen blev omsydd till enkelknäppt. Det upptäckte jag när jag synade rocken noga. Nu har skrädderiet återställt den till dess ursprungliga elegans.
Höstens och vårens rockar
I dessa klimatkrisens dagar kanske det inte längre är aktuellt med tjocka pälsfodrade vinterrockar. Det kanske räcker med det som förr var ämnat åt vinterns för- och eftersäsonger. Och visst finns det många trevliga och eleganta alternativ till täckjackorna.
Praktisk poplin
Aquascutum regnrock
Lång rock är snyggare
Lager på lager
Den lättare poplinrocken, ofta med raglanärm, kan lätt tas med och vikas ihop när vädret inte kräver ett skalskydd.
Lite sammet på kragen gör en gentleman av varje slusk.
Den klassiska Lodenrocken verkar helt bortglömd idag = fyndläge
Gröna toner i vimlet.
Lantmätarrock
Bilrock i tweed
Den korta rocken ger ett sportigare intryck. Passar bra som bilrock också.Våga addera lite färg och några fräna accessoarer.
Be careful out there
I dessa Coronatider gäller det att vara försiktig. Men man behöver ju inte tappa stilen för det. Snyggt klädd är bästa vaccinet mot tristess.
När du väl har hittat en ulster i fiskbensmönstrad tweed så gäller det bara att omsorgsfullt plocka ihop de fina tillbehören. Men det är en helt annan historia.
Nu har Vintagemannnens Stil-skola publicerat sju lektioner sedan början av november:
knapphålsblommor
västar
klockor
hängslen & bälten
skor & strumpor
slipsar, flugor & näsdukar
rockar
Kolla i arkivet till höger. Mer ska det bli. Du följer väl bloggen? Och ännu mer finns på Instagram och Facebook.
Stilskolans lektion 6 handlar om slipsen, flugan och näsduken i bröstfickan. Tyvärr har det blivit en fluga att kasta slipsen och ersätta den med uppknäppt skjorta till kavaj. Det blir F/ IG/1:a/C i betyg i Stilskolan. Underkänt. Det hjälper inte att ha en skjorta med färgglada knappar och knapphål, mönstrade slåar och foder. Inte ens en pocket square, bröstficksnäsduk, kan väga upp tomheten i halsen. Det ser oklätt ut helt enkelt. Jag antar att det vill signalera att man är lite informell och anti-auktoritär och jättemysig som chef. Men ett ska du veta; i Sverige har gradbeteckningarna i flera decennier suttit innanpå skjortan. Chefen är chef i alla fall – med eller utan slips – och det vet alla. Man lurar inte någon med att ta av sig slipsen. Så varför inte vara snygg?
Lös och ledig?
Tvångströja?
Avgör själv vad som Stilskolan anbefaller.
I den här bloggposten ska jag visa att man kan ha slips på sig överallt, till skogs, till sjöss och till och med ute på fjället.
Har du sett arkitekturkritikern Mark Isitt i programmet Grand Designs Sverige som går i TV4 just nu? Och noterat hur elegant han är? Han är ett föredöme, för han har nästan alltid slips trots att han är ute i skogen, på åkern eller i havsbandet. Slips nästan överallt.
en slips passar överallt
På stranden
På kontoret
På fjället
Till och med i blåbärsskogen
En slips passar överallt.
Varför har du så kort slips?
Den frågan får jag ofta på Instagram. Det är enkelt, slipsarna var mycket kortare förr. Och som vintageman har jag massor av gamla slipsar. En modern slips är över 150 cm lång. Man ser ut som Donald Trump med slipsen långt ner över gylfen. Slipsar från nittonhundratalets början är bara 110 – 120 cm. Det behövdes inte mer, för slipsen skulle ju skymmas av en väst eller slipover. Väst var nödvändigt i kalla och dragiga kåkar. Men när folkhemmet började byggas och fler och fler fick modern värmestandard på femtiotalet kunde männen kasta sina västar och då växte slipsen. Varför den behövde bli vulgärt lång förstår jag inte.
Vulgär längd
Kort slips + varm väst
Kolla gamla filmer. Så här ser gubbarna ut när västen åkt av.
Slipsen har växt genom historien
1920-tal
1930-tal
1950-tal
1960-70-tal
2000-tal
2010-tal
Från 110 till nästan 160 cm på ett sekel. V.g. detaljstudera varje bild.
Jag har aldrig kastat en slips.
Inte i hela mitt vuxna liv. Jag har faktiskt någon barnslips kvar också. Man kan aldrig veta när en udda slips kan behövas och de tar ju inte så stor plats. Jag har en hel garderobsdörr full av slipsar där jag står och väljer varje dag. Och sen en hel låda i reserv uppe i garderoben. Och så några flugor förstås.
Vilken slips ska jag välja idag?
Eller ska jag ta en fluga?
Den hemvävda slöjdlärarslipsen är en vardagsfavorit
Sådana här ylleslipsar av hemvävd typ är väldigt användbara till vardags. Den ljunglila längst till vänster har min mormor virkat åt min morfar på 1930-talet gissar jag.
Till VintageQs förtret bär jag dessa billiga slöjdlärarslipsar för typ 5-25 kr. Hon gillar dem inte. Men jag tycker att såna här informella, grovt bandvävda ylleslipsar är perfekta till tweedkavajer, ylletröjor, manchesterbyxor och jeans. De funkar lika bra utomhus, i blåbärsskogen och i skidspåret.
Ylle: 1920 – 1970-tal
Ylle: 2000-tal
Yllesklipsar finns i många olika fasoner. Från urbilligt till varumärken som Harris tweed, Brooks Brothers, YSL, m fl.
Pappa som var folkskollärare hade en ”sportslips” när han skulle ut på friluftsdag med barnen. Den var i tunt ylle och köpt i Alingsås i slutet av 40-talet. Jag har den kvar.
Pappas sportslips i ylle från Borås omkring 1950. Längd 128 cm.
pinnen som höjer elegansen ännu ett snäpp
Det finns olika sätta att lyfta sin slipsknut till oanade höjder. Det är med en liten pinne (collarbar) eller med en tabkrage som har en knäppbar flärp under slipsknuten. En button down-krage kan ge en liknande effekt. Kolla vilken snits det ger.
Button down
Olika typer
Tab
Collar pin
Kragklämmor och collar pins kostar i stort sett ingenting på second hand.
Näsduken kan inte ersätta slipsen
Om du inte knyter den som en snusnäsduk i halsen förstås. Det kan ju vara praktiskt och snyggt ute på fjället. Men att ha näsduk i bröstfickan väger inte upp bristen på slips eller fluga när man är på kontoret eller på fest. Men det verkar det vara många som tror, och därmed har det öppnats en marknad för de dyraste små tygbitar världen har skådat. Ett par kvadratdecimeter fållat tyg för 500 kr! Det ger ett kvadratmeterpris på över 20.000 kr. Man skulle ha blivit tyghandlare.
Det finns oändligt många tygbitar som är eller kan bli en pocket square.
Du kan faktiskt ha vilken liten tygbit som helst i bröstfickan. Rätt nedpulad i fickan behöver den inte ens vara snyggt fållad. En gammal näsduk kostar bara några kronor på loppis. Leta också efter lite mer feminina tyger, de finns ofta i glansiga material eller med trevliga mönster på. Klipp bitar ur en uttjänt skjorta eller blus. En gång gjorde jag tre näsdukar av en för kort scarf. Världen är full av tygbitar. Jag har tom gått på fest med en rosa post-it-lapp i bröstfickan, bara för att matcha några små prickar i kavajen. Öva sen på några tjusiga vikningar så är du snygg i vad som helst.
Varje dag bläddrar jag igenom min bunt med näsdukar för att hitta något passande. Även en stor samling med 70 näsdukar tar liten plats.
Vackert dött – Matcha inte ihjäl dig
När man väljer skjorta, slips och näsduk till dagens outfit gäller det att matcha på ett smakfullt sätt. Men det får inte bli too much. Den värsta synden är att ha exakt samma färg och material på slips och näsduk, eller på skjorta och näsduk. Det säljs ibland färdiga set – glöm dom. Det är inte stil, det är bara vackert dött. Nej, ta upp nån färg i slipsen eller skjortan som matchar lite lagom och tillför nån ny färg som bryter av fräckt. Det ger mycket mer elegans.
Dö´ tråkigt. Bort det.
Färdigknutet är inte tabu
Genom hela slipshistorien har det varit vanligt med färdigknutna kravatter, slipsar och flugor. De var ofta för barn. De enda vuxna som hade sådana var poliser, för med en s.k. säkerhetsslips går det inte att strypa lagens väktare. Vintagemannen har faktiskt några enstaka färdigknutna i lager. Det viktiga är ju ändå att det ska vara snyggt.
Det trodde du inte.
Ja, detta var lektion 6 i Vintagemannens Stil-skola. Du har väl läst de tidigare? Och du hänger väl med Vintagemannen på Instagram och Facebook? Annars är det hög tid att börja nu. Välkommen!
Det finns bara ett läge när det är helt ok med uppknäppt
När är det OK med uppknäppt krage? Jo, efter en lyckad dag, när man sjunkit ner i favoritfåtöljen med favoritlektyren. Då kan man lätta på flugan. Visst är det stil även på detta viset?
PS. En slips gör det isolerade livet lite roligare. But be careful out there.
Livrem & hängslen är idag ett allmänt uttryck för att säkra upp med reservlösningar ifall olyckan skulle vara framme. I Vintagemannens Stilskola avsnitt 4 är det inte en lyckad kombo-lösning. Bälten och hängslen ska nästan inte behövas om byxorna har perfekt passform. Men de kan addera stil och elegans, och det är det som den här bloggposten handlar om.
Hängslen ska i princip inte synas och är det mest eleganta sättet att hålla byxorna uppe. Bältet å andra sidan är en kläddetalj som kan addera stil och finess. Eller bli fult och vulgärt. Är du en lagom tjock man i dina bästa år kan du ha båda. Har du skaffat dig en rejäl mage är nog hängslen att föredra.
Kompletterande färgaccenter
Alla varianter av hängslen och livremmar har ju en dominerande färg som passar olika bra till andra detaljer i din outfit. Då gäller det att matcha med finess. Svart bälte till svarta skor och svart klockarmband. Guldspänne till guldklocka och manschettknappar i guld. Grundregeln är att hålla ihop läder och metaller.
Samordna läder- och metallfärgerna när du klär dig för dagen.
Hängslen däremot är ju ofta gjorda i gladare färger. Då blir det fint om man kan matcha dem – eller bryta av på en tjusigt sätt – med skjorta, slips och fluga.
Matcha eller bryt av.
Gör dig inte löjlig
Har du väst på dig får inte bältet eller hängselstropparna synas under kanten. Inte ens byxlinningen ska synas, även om det idag verkar vara modernt med väst till lågt skurna byxor. Det ser bara för litet och urväxt ut. Ingen stil alls. Och på en frack ser det rent löjligt ut.
Det är väl skandal när världens dyraste herrmärken inte kan göra kläder med riktig passform.
Låt bältet bli en fräck accessoar.
Lägg upp ett litet lager
För att i alla situationer uppträda som en välklädd man gäller det att lägga upp ett litet lager av både hängslen och livremmar. Bälten i svart läder och brunt i några olika nyanser. Gärna något färgglatt också. Samt hängslen i olika färg och fason för både diskret och lite mer uppkäftigt bruk.
Skaffa ett bälte för varje behov……och hängslen för alla väder
Inte barnförbjudet
Hur hängslena ska fästas i brallorna finns det några olika varianter av. Vi bortser först från de där blanka metallspännena som kläms fast i byxlinningen. De kan nog vara bra för barn eller på ett par skidbyxor i fjällen, men inget för en gentleman som är äldre än 10 år.
Barnkläder. Bort med dem!
Återstår då de hängslen som har stroppar och som ska fästas med sex i knappar i byxlinningen. Har dina byxor inga knappar är det bara att sy i. För det lärde du väl dig i syslöjden? På äldre kostymer, före 1950, är det vanligt att knapparna sitter utanpå linningen. På den tiden var det nästan otänkbart att en man visade sig offentligt i bara skjortärmarna. Västen skymde knapparna. Senare blev husen lite varmare och modet lite ledigare och västen försvann. Knapparna syddes då fast på insidan. Många vintagebyxor har både knappar och hällor för bälte. Det betyder inte att du ska använda båda. Om du inte är svensk finansminister förstås.
Sveriges finansminister Gunnars Sträng. Han var statsråd från 1945 till 1976 och berömd för två saker. Den andra var att han hade en gummisnodd runt plånboken.
Välj rätt stroppar
Välj rätt typ av stroppar till rätt typ av knappar
Tittar man noga på klassiska byxor ser man ibland att knapparna sitter fast i ett par stroppar som kan vikas in under ett band på insidan när du bär livrem. De där stropparna avgör vilken typ av hängslen som passar bäst. De flesta moderna hängslen har ett decimeterlångt resårband på ryggen. Många gamla hängslen saknar den finessen och delar sig direkt vid stropparna. Det är den modellen som är avsedda för byxor med stroppar. Annars kommer delningen nästan ända uppe vid kragen och sitter inte lika perfekt. Och perfekta sittande hängslen gör att det blir ett extra elegant siluett på byxorna. Mycket bättre än vad ett bälte kan åstadkomma.
Tunnelseende
Om man nu vill ha byxor för bälte så är Vintagemannens favorit byxor med såna där tjusiga kanaler på båda sidorna där bältet försvinner in för att sen dyka upp på baksidan. På vintagebyxor är det bara ett problem. De där kanalerna är ofta så smala att man också måste ha smalare bälte än vad som är vanligt idag. Nutidens breda jeansbälten kan man bara glömma. Jag har gått så långt att jag köpt några bälten för det smala spännets skull och sedan gått till en läderverkstad för att få rätt längd på bältet. En bra skomakare eller sadelmakare kan nog också hjälpa till med det. Som vintageman måste man ha ett nätverk av hantverkare omkring sig.
Elegant när livremmen försvinner in i tunneln.
Var hittar du hängslen och bälten?
På secondhandmarknaden är det ganska lätt att hitta hängslen. Det är ju inte så många som använder det idag, så begagnade är de inte alls dyra. Men snygga begagnade bälten är det nästan hopplöst att hitta. Efter några år kan de ha blivit fult slitna och det syns tydligt vad förste ägaren hade för midjemått.
Polo från Ralph Lauren, Albert Thurston och nyligen konkursade Brooks Brothers ser man rätt ofta på marknaden.
Välj rätt attityd – kaxig eller elegant
Har du sett filmen Wall Street med Michael Douglas från 1987? Där gick Gordon Gekko omkring i sina breda hängslen och blev en förebild för all världens finansvalpar. Det kan vara väldigt mycket attityd i ett par hängslen. Men framför allt kan de ge dina byxor en mycket elegantare linje.
Följ Vintagemannens Stilskola
Det här var det fjärde avsnittet i Vintagemannens Stilskola. Vi har tidigare skrivit om knapphålsblommor, västar och klockor och mer ska det bli. Håll ut och se upp.
Spana in Vintagemannen på Instagram eller Facebook varje dag och se om jag lever som jag lär.
Vintagemannens Stilskola del 3 handlar om klockor – mannens viktigaste smycke. Nu är inte Vintagemannen ett dugg intresserad av stora vräkiga dykarur från svindyra statusmärken utan små läckra praliner från vintagemarknaden. Det går utmärkt att hitta snygga klockor från mitten av 1900-talet för under tusen kronor. Och inga batterier behöver bytas, de är bara att skruva upp. Har man några klockor i guldfärg och några i blankt stål samt svarta och bruna armband så kan man toppa dagens outfit på ett stilsäkert sätt. 4 – 5 klockor räcker.
Ett helt okänt märke, Elitic, för några hundralappar, med ljusbrun urtavla och ljusbrunt armband blev en perfekt match till handskar, bälte, byxor, kavaj eller slips.
Billigt nöje
Ur senaste Antik & Auktion, nr 12 – 2020
Gamla klockor kan vara ett billigt nöje som du ser. De kostar ibland mindre än ett par jeans. Visst finns det klockor för en miljon också, men sånt intresserar inte Vintagemannen. Han vill inte ens veta var de pengarna kommer ifrån. Mitt bästa tips är att gå på loppis eller kolla mindre auktionshus ute i landet. Det förekommer ofta gamla klockor där. Vill man hitta något snabbt så är Kaplans auktioner ”Lilla Klockor” ett riktigt fyndställe. Och det som inte bli sålt på auktionen kan du köpa i deras butik för utropspris + 20 procent.
tidlöst nöje
Fördelen med gamla klockor är att de aldrig blir omoderna. Det är de redan. Det är egentligen bara ett litet problem med gamla manuella klockor. De kan vara dåliga på att visa exakt tid. De kan dra sig och gå för fort eller gå för sakta. Eller stå helt still och bara gå rätt två gånger om dygnet. En totalrenovering av en gammal klocka kan kosta många tusen, om urmakaren fortfarande kan hitta reservdelar, så man måste fråga sig om det är värt det. Men en liten översyn kan ibland räcka. Be urmakaren om ett kostnadsförslag först.
Mitt lilla knep på auktioner eller loppmarknader för att inte köpa obrukbara klockor är att ställa klockan rätt och sedan dra upp den. Jag kollar om sekundvisaren rör sig och lyssnar på tickandet. Sen lägger jag tillbaka klockan och fortsätter mitt letande efter andra fynd. Ibland går jag och fikar. Efter en halvtimme eller mer går jag tillbaka och ser om klockan fortfarande går rätt. Om den inte märkbart har dragit sig törs jag lägga ett bud.
the perfect match
Certina Waterking
Certina Argonaut
Certina är inte lika dyrt som Omega m fl
Två olika Certina från 1970-talet med blå urtavla och blått armband blir fräna till både blått och annat.
Basutbudet är fyra, fem klockor.
En i stål med brunt armband och en i stål med svart armband. Och så en i guld med brunt armband och en i guldfärg med svart armband. Dessutom en med stålarmband. Då har du så att du klarar de flesta kombinationer. Någon ska vara extra elegant till festen, en annan lite tuffare till vardags. Du kan hitta sådana klockor för hundralappar eller enstaka tusen.
IWC
”Waterproof”
Svart och brunt armband till stål
Universal
Atlantic
Svart och brunt armband till guldfärg
Lemania
Omega
Svalan
Lägg därtill någon variant med stålarmband också så är basutbudet klart.
När basen är fylld är det bara att leka loss
Gult armband
En digital guldsensation
Kronograf
Rektangulär
Svart urtavla
70-talsmode
En Staflunds med Natoband
Ibland får stil stå tllbaka för funktion
Vågar man ha en gammal fin klocka när man sportar eller jobbar i trädgården? Nej, då jag använder jag en stadigare och sportigare klocka med stålarmband som jag köpte ny för tjugo år sen. Den får duga när det är tuffare tag. Men till vanligt stadsbruk och kontorsarbete behöver man inte bry sig om ifall klockan tål vatten ner till 100 meters djup.
Stålmannen
En vanlig svensk gubbklocka med batteri för tuffare tag.
Om du inte har ett jobb där sekunderna är viktiga kan du ha vilken klocka som helst. Exakt tid har du ju alltid tillgång till i mobilen. Du kan t.o.m. med ha en trasig klocka och bara se den som en accessoar. Men så djupt har jag inte sjunkit än. Men skulle jag komma över en helt stillastående gammal Jaeger-leCoultre Reverso från 1930-talet så vete sjutton hur jag gör. Den kan kosta tiotusentals kronor att få igång, men den vore snygg på armen ändå.
Say after me: Che-chäääär
Det schweiziska märket Jaeger-leCoultre är Vintagemannens favorit. Det är ett s.k. lyxmärke med rötter från 1833. Jag tycker helt enkelt att de gör mycket eleganta ur. Här i Sverige säger vi ”Jäger le Koltre”, men det är ett märke från Le Sentier i den fransktalande delen av klocklandet, så det ska uttalas ”Che-chäär lö Koltre” ungefär. Öva på det.
Ren elegans i stål
Ren elegans i guld
1942 års modell
Memovox från 1960-talet
Klockor i fickformat
Har du undrat över den lilla fickan som sitter på höger sida i alla jeans. Vad ska den vara bra för? Jo, det är där du ska ha ditt fickur. Före första världskriget var armbandsur väldigt sällsynta. Alla hade fickur, oftast i en västficka. Men för piloterna i det nya flygvapnet var det opraktiskt att hela tiden ta upp fickuret för att kolla tiden så först konstruerades speciella läderfodral att sätta på armen, eller på låret(!).
Sen kom det klockor med färdiga armband. Under de följande årtiondena vann armbandsuren mer och mer mark och på femtiotalet var fickuret helt utkonkurrerat. Och då försvann också klockfickan på kostymbyxorna. Utom på jeansen. Varför? kan man undra.
En antik rest
En vanlig ficka förr
En ovanlig ficka idag
En man får pondus med en rova i västen. Eller hur?
Tack för att du tog dig tid att läsa ända hit. Hur lång tid tog det? Hade du haft en gammal kronograf med stoppursfunktion kunde du ha vetat exakt (5 minuter typ).
Jag hoppas att jag nu har övertygat dig om att en vintageklocka i rätt färg och modechang ger stil åt vilken outfit som helst. Vill du följa Vintagemannens Stilskola så kan du ”prenumerera” på bloggen genom att följa den. Eller så får du påminnelse om nya inlägg på Instagram eller Facebook. För du följer väl Vintagemannen där?
Vintagemannen 