Vi fick en hel låda fylld med unika vintagekläder. Vilken provarglädje det blev.

11 september, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1920-tal, 1930-tal, 1940-tal, 1950-tal, Damkläder, Gentlemannens garderob, Vintageaffärer

Innanför Höga Kusten, ganska nära Örnsköldsvik, har Cathrin Edfors sin vintagebutik Highcoast Vintage. Vi har aldrig varit där utan bara handlat av henne på mässor. Men nu gjorde vi nåt nytt. Vi köpte kläder bara efter att ha sett bilder som Cathrin visade för oss i mobilen. Funkar det?

Jo, vi bad om detaljbilder, frågade om skicket, tvingade henne att ta en massa mått på längden och bredden. Till slut var vi klara och hon fick packa en stor låda som gick som Bussgods från mellersta Norrland ned till vårt sommarviste i Skåne. Med spänning bar vi in lådan och dök ner i den. Det var en hel del ganska ovanliga plagg och unika fynd. Kolla här.

Vad döljer sig här? Spänningens stiger. Det ska vara en hel del ovanliga go´bitar.

Det började med en fin yllekappa. Lite vid över tuttarna. Men det går att fixa.

Kolla vilken snygg kostym! Den är lika gammal som jag. Det finns en väst till också, men den var för liten. Jag var tvungen att lägga ner byxbenen ett par centimeter och göra fuskslag. De fina bilderna på mig och Maria @aginginstyle och Svante @theurbanhippieswe är tagna i Malmö av Mats @streetphotomoffe

Detta är nog VintageQs allra flådigaste morgonrock. Och hon har flera fina sen tidigare.

Det blev direkt dragkamp om den blå arbetarskjortan. Vem tycker du ska få den?

Ett otroligt fynd. En manchesterskjorta från Algots, antagligen 1940-tal. Shortsen i exakt samma tyg(!) hittade jag för flera år sen. Vilken slump att en matchande skjorta sedan dyker upp. Playsuit för en vintagegosse.

Den här jackan är ganska otrolig den också. Vitt grovt linne från LIBO – Linnebolaget i Borås. Modellen ser ut att vara från 30-talet, men den kan väl vara 40-tal också. Passar perfekt till mina flotta flottistbyxor från slutet av 1800-talet.

Snacka om ledig elegans. En dubbelknäppt yllekavaj, ofodrad i ryggen, till en randig fransk fiskartröja och ett par slappa linnebyxor. Även här 40-50-tal från Junex. Nejlikan i knapphålet sätter pricken över i.

Är det här kronan på verket? En tredelad kostym från 1920-talet. Lite skadad i rumpan visserligen, men det går nog att åtgärda med konststoppning. Värre är det med längden på byxbenen. De räcker inte, om man inte har höga kängor, så det får bli knickers och knästrumpor istället.

VintageQ fick en fantastiskt fin brun dräkt i mjukaste ylle. Den kan vara från sent 40-tal. Den är insydd sedan tidigare, så med lite utsläpp kommer den att sitta perfekt. Så stiligt.

Flanellskjortor kan man inte ha för många. De är perfekta när man ska ut i friska luften. Sen smakar det med rotmos när man kommit hem. Och som du väl vet; all glädje utan rotmos är konstlad glädje.

Kanske lever vi på lite för stor fot. Var ska alla våra kläder få plats?

På landet blev det storrengöring. Det mesta tvättades i maskin. Det går faktiskt att tvätta gamla kostymbyxor, västar och kavajer i vatten. Men man måste ha koll på foder och axelvaddar. De kanske inte klarar det. Så det var bara kappan, dräkten och den bruna kostymkavajen som slapp undan. Alla grövre plagg borstades dessutom utvändigt och invändigt – även i alla fickor och fållar. Till sist blev det strykning och pressning.

Ja, det här var allt en riktig fyndlåda

Nu är det bara att ge sig ut i världen och gå omkring och sprätta i sina nya kläder. Några av dem ska först passera skräddare George eller Judits syatelje för smärre justeringar innan det är dags.

Vi ses på stan, eller i ett socialt medium nära dig.

På jakt efter badorts-epoken i Södertelge

11 juli, 202011 juli, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1800-tal, 1910-tal, 1920-tal, Arkitektur, Livsstil, Resor

Det är nog inte många som idag förknippar Södertälje med hälsobrunn, kurbad, badhotell, societetshus och brunnsoktett. Och ett charmant liv för fint folk från hufvudstaden. Men så var det mellan 1849 och 1945. Södertelge var en av Sveriges mest fashionabla badorter, på bekvämt reseavstånd från Stockholm. Finns det något kvar av denna stolta epok? Vad kan man se om man ger sig ut på promenad? Vintagemannen gav sig ut för att undersöka den saken.

Själva centrum i en kurort är ju badinrättningen, i begynnelsen kallad Kallvattenkurinrättningen. Apotekaren Lindman lyckades få vattnet från Tore-källa kemiskt analyserat och förklarat som ”ett av de renaste källvattnen man kan träffa på”. Det innehöll visserligen inte några undergörande mineraler, men vad gjorde det. Folk ville ju förlusta sig ändå.

Den första badinrättningen med påbyggd veranda.

Den första kallbadinrättningen stod klar 1849 och såg ut som en herrgårdsbyggnad i Karl-Johanstil. Det byggdes också ett varmbadhus 1866 i det som nu är parken vid Saltsjögatan. Men det var ju opraktiskt att ha 700 meter mellan de båda badhusen så den stora badinrättningen byggdes ut mot baksidan redan 1879, bl a med stora flyglar och ett åttkantigt torn som innehöll både vattencistern och ångpanna. Nu kunde man erbjuda både varma och kalla badbehandlingar i olika bassänger. Och så nymodigheten finsk bastu.

Den första badinrättningen 1849 och utbyggd 1879. *Nästan alla gamla bilder i det här blogginlägget är hämtade ur boken* **Södertälje som badort***, skriven av förre stadsantikvarien Göran Gelotte för Östra Södermanlands kulturhistoriska förening 1974.*

Detta blev mäkta populärt, så 1886 rev man huvudanläggningen för att uppföra en helt ny byggnad i morisk stil. Den stod klar redan till nästa säsong och invigdes med stor bankett. Om den första badanläggningen var populär, var det ingenting mot den nya. Folk strömmade till Södertälje för att bada sig till hälsa och dricka det nyttiga brunnsvattnet. Och förlusta sig med varandra naturligtvis.

Den andra badinrättningen i morisk stil 1886

Men den 21 februari 1903 var det roliga slut. Hela den ståtliga badinrättningen brann och kvar stod en utbränd ruin. Mycket snabbt enades man om att bygga en ny tredje badinrättning, ännu pampigare än den förra. Och den stod klar till säsongen 1905 och det är nu som den mest lysande epoken i badortens historia börjar. Den höll i sig till första världskriget. Åren 1919 – 1922 låg verksamheten nere, sen tog det fart igen fram till 1945 då verksamheten upphörde helt. Den fashionabla byggnaden revs 1964.

Den tredje badinrättningen 1905 – 1964. Tänk dig att du står i hörnet av Lovisinsgatan och Badhusgatan och tittar upp mot Torekällberget.

Nå, finns det några rester kvar av badinrättningen idag?

Ingenting antyder att den ens har funnits mer än namnet på en gata och en park, nämligen Badhusgatan och Badparken. Där badinrättningen låg är det idag en stor postmodern jättebyggnad från 1980-talet och den breda Oxbacksleden. Det är svårt att i fantasin föreställa sig det pampiga badpalatset från 1905.

Här låg den. Mitt i Oxbacksleden och en bit in i det moderna huset.

Täck dig att du står vid Lovisinsgatan och tittar västerut. Såhär ser det ut idag. Det enda som minner om den forna badinrättningen är att Badhusgatan fortfarande finns kvar (längst bort i bilden).

Här kan du ser var de viktigaste byggnaderna låg 1924

Både nya och gamla societetshuset är också borta.

Alldeles norr om badinrättningen, på 49 alnars avstånd noga räknat, låg det gamla societetshuset som var klart några år efter att verksamheten hade startat. Det användes till salonger och danstillställningar. Där fanns biljard och bostad åt badläkaren och kontor åt kamreren. Men efter branden 1903 fick huset tjänstgöra som tillfällig badinrättning och under tiden byggde man ett större och finare societetshus som också blev klart 1905.

Nya Societetshuset, idag helt överkört av Oxbacksleden. Det låg snett nedanför Bellevue, och revs 1974

Det måste ha gått livat till i Societetshuset och i parken när det begav sig. Det anordnades stora fester och basarer. Det var viktigt för ekonomin. Här är ett program från 1922, när verksamheten startat igen efter första världskriget och Spanska sjukan.

Många av dem som uppträdde var nog samtidigt gäster på badanläggningen. De verkar ha haft det kul.

Var bodde det fina folket?

De som hade råd bodde nog på stadshotellet eller så byggde de sig en flådig villa nära Badhusparken. Det byggdes ungefär femtio sådana sommarvillor och glädjande nog står många av dessa kvar. Men Stadshotellet – Quality Hotel Park Södertälje – är förvandlat till oigenkännlighet.

Villa Bellevue är som tur är byggnadsminnesförklarat enligt kulturmiljölagen. Så det får nog stå kvar ett tag till.

Villa Bellevue står kvar på sin plats, alldeles bakom den plats där det nya Societetshuset låg, det som revs 1974. Villan byggdes i bästa läge av hovkonditorn August Davidsson 1871. En sommarstuga på 680 kvadratmeter i italiensk nyrenässans. Det säger väl lite om vilka badgästerna var. Idag är det assyrisk skola i byggnaden.

*Annexet Lilla Bellevue finns som tur är kvar. Gissa var det står? Svaret kommer nedan.* (Foto: Mattias Holgersson, LT)

Hurra! Badhotellet står i alla fall kvar

Mycket centralt placerat var badhotellet. Mitt emellan järnvägsstationen och badinrättningen stod denna stolta borg som stod klar 1899.

Badhotellet är ganska orört på utsidan, även om det nu snarare är ett företagshotell som inrymmer flera olika verksamheter inuti. Men huset står kvar i gott skick och har en fin liten park på baksidan. Äntligen napp!

lite av Badepoken finns kvar på Torekällberget

Lilla Bellevue, som idag är konditori, är en levande rest från badepoken. Huset var ursprungligen ett annex till Villa Bellevue i nedre badparken där badgäster och patienter kunde bo. Det var byggt i s.k. schweizeristil. I huset bodde en tid Herman Sätherberg som skrivit texten till Sjung om studentens lyckliga dag.

Nuförtiden kan man äta kringlor & dricka kaffe i huset. Det saknas bara en litet glas punsch eller likör så hade det varit ett riktigt schweizeri. Vi nöjde oss med kringlor.

Holmbergska villan finns också den på Torekällberget. Det var stans lyxigaste sommarvilla som byggdes 1885 och som revs 1966. Den låg söder om järnvägsstationen på Värdsholmen där det nu är bostäder. Lyckligtvis har man räddat matsalen och verandan, men dess elegans var inte tillgänglig för oss när vi var där. Klicka på länken.

Havsbadets öde – det blev en containerhamn

Det nya strandbadet – Havsbadet – byggdes 1905. Sen utvidgades det flera gånger och blev ett riktigt nöjescentrum. 1930-talet var dess storhetstid. Men i takt med industrihamnens ökande verksamhet blev badvattnet otjänligt och badförbud infördes i mitten av 1950-talet. 1969 revs badhuset med hopptorn och allt. Nu är det en containerhamn.

Om du klickar och tittar noga på flygfotot med containerhamnen så ser du en liten vit badstrand längst ut på udden. Den ligger alldeles vid Värdshuset Glashyttan. Så om du bor på Torpa Pensionat kan du gå dit och låtsas att du är på det gamla Havsbadet med sin fina sandstrand.

Tågen går fortfarande, men ångbåtslivet är inte vad det varit.

Tåget kom till Södertälje 1860. Det här är den andra stationsbyggnaden från 1922. Samma år som badinrättningen öppnade på nytt.

*De berömda kringelgummorna försökte kränga södertäljekringlor till alla resenärer*. De var lika påstridiga som souvenirförsäljare vid sydländska badstränder, sägs det.

Ångbåten Ejdern är Södertäljes stolthet. Den brukar ligga nere vid kajen och göra turer på sommaren. Men när vi var där var den vackra ångaren upplagd på varv för att bli ännu vackrare på sin 140-årsdag som firas i år 2020. Vi såg bara den tomma bryggan tyvärr.

Vill du få en känsla av hur det var i Södertälje när seklet var ungt så se den här filmen från 1927. Då hade badinrättningen öppnat igen efter kriget. Och Torpa hade varit pensionat i fyra år. Den tar bara 15 minuter.

https://www.filmarkivet.se/movies/sodertalje-1927/

Var kan man få en badkur idag?

Det närmaste man kommer ett kurbad idag är kanske Hotell Scandic Skogshöjd och deras SPA-avdelning. Men vi misstänkte att likheten med kurbadandet under Södertäljes storhetstid inte var så stor så vi gick inte ens in. Original-Skogshöjd byggdes visserligen redan under badepoken i slutet av 1800-talet, men är nu fullständigt utbytt mot ett hotellkomplex från det sena 1900-talet. Både Vintagemannen och VintageQ, som tillhört den konferensutsatta sektorn, har varit där flera gånger.

Vilken lycka då att Torpa Pensionat finns kvar

Om du läst vårt tidigare blogginlägg om Torpa pensionat så förstår du kanske vilken unik pärla det är. Sedan 1923 har det gamla huset precis vid havet fungerat som pensionat och hotell. Miljöerna både i hotell- som sällskapsrummen är återställda som de såg ut på den gamla goda tiden. Vi övernattade där och tog oss ett dopp.

Mattias Holgersson från lokaltidningen LT följde med oss runt i Södertälje och ända in i sovrummet på Torpa. Det blev ett fint bildreportage den 9 juli.

Oj, vilken lång uppsats det här blev. Tack för att du har läst ända hit. Som synes går det att fira badsemester i Södertälje än i denna dag. Man måste bara leta lite. I dessa tider när hemster och svemester är ett fullgott alternativ till utlandsresa kan det vara bra att påminna sig om att så var det för de allra flesta förr i tiden. De billiga charterresornas tid var nog bara en parentes i världshistorien. Så lyssna till musiken i länken och ”möt våren i Södertälje”.

Detta var det fjärde och sista blogginlägget om vår resa till Södertälje. Kolla i Arkivet i högerkolumnen om du inte läst de första tre.

Nu drar vi vidare på nya äventyr. Följ oss gärna på Instagram eller Facebook.

Torpa badpensionat behöver ingen storytelling. De har sin egen story sedan 150 år.

7 juli, 20206 juli, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1920-tal, Livsstil, Resor

Vintagemannen är lite trött på allt strömlinjeformat, stora kedjor och påhittade koncept. Så lyckliga vi blev när vi rullade in på Torpa Pensionat strax söder om Södertälje. I ett 150 år gammalt hus som varit pensionat i ungefär hundra av dem behöver man inte hitta på någon story. Den bor redan där. Torpa är faktiskt den enda nu levande resten från tiden då Södertälje var en av Sveriges mest populära badorter.

Här på Torpa har kändisar kommit och gått, så varje rum har fått namn efter några av dem som bott där: Frälsningsarmens grundare William Booth, författarna Wilhlem Moberg, Ulla Isaksson och Sven Stolpe, den populäre skådespelaren Sigge Fürst, för att nämna några.

badepoken i södertälje lever bara kvar på torpa

1930-talet var ställets storhetstid. Man kan lätt föreställa sig badgästerna som kom till Södertälje i sin mondäna stil.

Badanläggningen inne i Södertälje centrum blomstrade fortfarande och ute på Havsbadet, på promenadavstånd från Torpa, var det fullt av badgäster. Man kom i automobil eller med ångbåt. Torpa och Havsbadet hade t.o.m. en egen järnvägshållplats. Det var tider det.

Idag är Torpa ett mycket personligt litet hotell med ett drygt tjugotal pietetsfullt renoverade rum i samma stil som förr. Sällskapsrummen är återställda med gamla fina möbler. Naturligtvis har rummen numera dusch och toalett. Ända fram till 1993 fick damerna duscha inne hos föreståndarinnan fru Wandell, medan herrarna fick gå ner i källaren.

mer Personliga rum går inte att tänka sig

Huset ägdes från 1894 av den internationelle affärsmannen, diplomaten och översten i Frälsningsarmén, Herman Lagercrantz. Han var kompis med rörelsens internationelle upphovsman William Booth och han brukade ofta sova över i huset när han var i Sverige. Det är i hans rum, nr 17, som vi har sovit. Det är inte ofta man vaknar upp i en så magnifik säng och ser himlen. Vi ägnade gamle William en tanke; han som sa: Varför ska djävulen ha de bästa melodierna? och lät gitarrer och trumpeter och populära slagdängor ersätta orgel och psalmer.

Här i himmelriket vaknade Vintagemannen & VintageQ

Efter envoyén Lagercrantz var det några ägarbyten innan operasångaren Karl Wang med fru Vera började med pensionatsverksamheten 1923. Och den pågår ju som bekant ännu. 1943 kliver Märta Wandell in i handlingen som pensionatsvärdinna. Hon drev Torpa ända till 1993 när hon stupade på sin post 89 år gammal.

Värdshuset Glashyttan liksom ingår

Glashyttan och Torpa har ett tätt samarbete.

Vi kan tacka krögarparet på Glashyttans Värdshus, Kerstin och Jussi Hakkarinen, för att Torpa överlevde rivningshotet på 1990-talet. De köpte stället av fru Wandells dotter och började systematiskt återställa det till sin forna glans. Tänk om det blivit containerhamn på den här sidan udden också, för det var just vad som knäckte Havsbadet.

Sedan 2014 är det familjen Söderberg som äger och driver Torpa. Wille Söderberg, kanske är mer känd för sin verksamhet i båtbranschen och Albinhallen. Man hör på honom hur stolt han är över att fått ansvar för den här klenoden och han gör allt för att föra dess stolta traditioner vidare.

Brudar, bilar och droger

Brudpar, Scania och Astra Zeneca är deras stamkunder idag, liksom privata weekendgäster. Det finns visserligen ett restaurangkök i huset, men det används mest vid konferenser och stora fester. Till middagen promenerar man ett par hundra meter ut på udden och äter på Glashyttans Värdshus. Ett fantastiskt smidigt samarrangemang. Och om man flirtar lite med Wille kan han också köra sällskapet dit på sin motordrivna lilla badflotte. En flott entré.

På Glashyttans Värdshus, som har en stor veranda ut mot havet och kvällssolen, åt vi en trerätters. Smaskens!

Vi var bara ett par enkla pensionatsgäster. Men vi kände oss som om vi var på bröllopsresa

Som badpensionatsgäster tog vi naturligtvis ett kvällsdopp från bastuflotten

Hej då Torpa Pensionat, vi kommer gärna tillbaka

Nästa dag hade vi bestämt oss för att ge naturen i Sörmland en chans att visa sig från sin fagraste sida. Vi tänkte vandra en bit på Sörmlandsleden i ett naturreservat. Samt besöka en kul antikaffär.

Men det är en helt annan historia. Mer om det i nästa bloggpost om några dagar. Vi ses!

Badsemester i Södertälje hundra år för sent? Nejdå.

5 juli, 202011 juli, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1920-tal, Mat och sånt, Resor, Utställningar & muséer

Semesterresa – smaka på det. Vilken väg ger mest avkoppling?

Vi åker ofta ”Gamla vägen”. Det är mycket trevligare att smyga runt på ålderdomligt slingriga vägar än att fara ifrån sig själv på motorvägen. Så när vi passerat det värsta på Essingeleden och Kungens kurva vek vi av vid Botkyrka, den där pampiga stenkyrkan man ser från E4-an innan det blir 110 väg. Botkyrka ligger nära motorvägen. Det har den gjort sedan den byggdes på 1100-talet, men då hette det landsvägen och kyrkan låg vid en pilgrimsled.

PÅ GAMLA RIKSETTAN INFINNER SIG DET STORA LUGNET

För säkerhets skull tog vi av vid nästa avfart också och körde upp norr om Bornsjön, förbi slottet Sturehov och Hemvärnets skola i Vällinge. Vilken idyll. Vi förstår att motorcykelfolket gärna tar den vägen till Södertälje. Vi kan rekommendera den omvägen nästa gång.

Sankt Botvids stenkyrka vid E4-an. Vid Botkyrka svänger man av.

Här flyger vi fram på låg höjd. Mysigare än både flyg och motorvägar.

Förmiddagens utflyktsmål är Lurberget i Ytterenhörna. Det ligger nästan så långt norrut man kan komma i Södertälje kommun, ganska nära Adelsö och Birka på andra sidan Björkfjärden i Mälaren. Lurberget är en lämplig plats att starta sitt badortsbesök på.

Vi sökte spåren efter gamla ordenssälskap

Högst upp på berget har man en utomordentlig utsikt över Björkfjärden. Här kan man studera märkliga minnesmärken. Se vad STFs ”Vad ska jag se i Södermanland” från 1957 skriver:

I gamla guideböcker upptäcker man sånt som inte står i de moderna.

Under 1800-talets andra hälft sköts salut från Lurberget när sällskapsföreningarna anlände med båt till ångbåtsbryggan nedanför för att vandra upp på berget och föreviga utflykten med en gjutjärnsskylt.

Den vackra utsikten finns kvar och av åtta järnpinnar som fanns 1957 står fyra kvar. Sedan har två moderna tillkommit. Tyvärr hade vi glömt stenborren, annars hade det stått ytterligare ett järnstandar där; ”VINTAGEMANNEN WAS HERE 2020”.

Vi förstår de gamla sällskapen som sköt salut och skålade för varandra på bergets topp. För Vintagemannen var det lite för tidigt på dagen för en skål, men en fin promenad från Ytterenhörna kyrka, förbi Ekensbergs säteri blev det upp för berget och ned igen till den gamla ångbåtsbryggan. Synd att ångfartyget Ejdern just nu ligger på varv. Den lägger vanligtvis till vid bryggan och det hade varit ett passande alternativ i tidens anda.

Nästa gång tar vi ångbåten Ejdern från Södertälje

vi Taxar in på Kakslottet

Taxinge Näsby slott var vårt mål för nästa mål, nämligen lunchmålet. ”Kakslottet” har länge varit berömt för sin stora kak- & tårtbuffé. Nu är det också berömt för att TV-programmet ”Hela Sverige bakar” spelas in i den fina miljön. Det måste säkert vara tjugo år sedan vi var där senast och mullade i oss.

Taxinge är en turistmagnet och som sådan har man Corona-säkrat på ett bra sätt. Lång kö utanför med rejäla avstånd och inne vid buffén är det inte någon trängsel. Alla får en egen tårtspade. Ute på gården står borden glest. Vi kände oss säkra en torsdagslunch i början av juli.

ta ångtåget nästa gång

Istället för att komma i en modern bil hade det naturligtvis varit mer ståndsmässigt och historiskt korrekt att åka ångtåg med Östra Södermanlands Järnväg till Taxinge – Näsby station och sedan promenera till slott och kyrka därifrån. Men det får bli ett annat år även om tågen går i sommar också.

Under besöket passade vi också på att titta in i nya kyrkan som blev uppiffad i engelsk stil 1863 på en medeltida grund när den gamla kyrkan hade förfallit.

Vet dagens unga (och äldre) män att en herre alltid tar av sig hatten i en kyrka?

Äntligen lite av gamla södertälje stad

Skansen i Stockholm har stått som förebild för många friluftsmuseer i Sverige och i hela världen förresten. I Södertälje har de Torekällberget. Tyvärr fanns inte så mycket med badanknytning som vi hade hoppats, men för den badortsintresserade finns Camitzka-trädgården fullt utrustad med kägelbana och paviljong, schweitzeriet Lilla Bellevue – numera Konditori Belleveu samt en fotostudio från 1918. Och så naturligtvis ett bageri som bakar äkta Södertäljekringlor. Allt placerat i stadskvarteren. Ingen trängsel här heller.

Det forna Schweitzeriet från badhusparken.

Så kom vi då till kringelstaden

Bageriet och Lindbloms kafé är nästan de enda ställena i våra dagar där man kan köpa de berömda Södertäljekringlorna. Södertäljekringlor går långt tillbaka i tiden. 1837 fanns 26 kringelförsäljare i staden. Riktig fart tog det när järnvägen kom 1860. Då såldes kringlor på stationen av s.k. kringelgummor. I Svenska Familje-Journalen år 1881 beskrivs försäljningsmetoden som så påträngande att den för tankarna till moderna tiders souvenirförsäljare på sydländska badstränder.

På Lindbloms kafé smakar vi Södertäljekringlor. De är mycket mindre än vi trodde och riktigt goda. Det är inte mycket socker i dem, men troligen ganska mycket smör. Bageriföreståndarinnan berättade att noggrannhet, tid och hantverkskunnande är viktigt när man bakar Södertäljekringlor. De bakas med jäst och ska jäsa två gånger. Om jästiden inte blir exakt första gången är de svåra att rulla ut och går lätt sönder. Det tar lång tid att baka dem. På Lindbloms bakar man 2 gånger i veckan. Kringlorna är inte nödvändigtvis godast när de är nybakade, utan kan ligga till sig lite för att bli sådär lagom torra. Vi fick med oss en påse för att ha på vår picknick nästa dag.

På Torekällberget hade vi stämt möte med Mattias Holgersson från Länstidningen LT, stadens eget nyhetsorgan. Vintagemannen berättade om hur ”varumärket” föddes och vad vi håller på med under det här ”konceptet”, som det heter på modern svenska. Det blev ett trevligt samtal om kläder, resor och mat – allt i vintagestil. Det ska bli spännande att läsa och se vilka bilder Mattias lyckades knäppa när vi gick runt på Torekällberget.

ja! det finns ett badpensionat kvar – torpa

Mattias följde också med oss till dagens sista stopp – vårt boende på Torpa Pensionat ett par kilometer söder om staden. Det är i stort sett den enda överlevande resten från Södertäljes badepok 1849 – 1945. Torpa byggdes på 1870-talet och blev badpensionat på 1920-talet. Vi blev väldigt förtjusta i vad vi såg. Och vi fick General William Booths rum, han som grundade Frälsningsarmén.

Men det är en helt annan historia som kommer i nästa bloggpost. Håll ut.

Vi far mot kurbad och pensionatsliv. Vart är vi på väg?

1 juli, 20201 juli, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1800-tal, 1920-tal, Resor

Hemestern fortsätter. Efter äventyr i Fjärdhundraland styr vi nu kosan mot sydväst för att leta efter en av Sveriges mest populära badorter. Mellan 1849 – 1945 blomstrade kurbad, havsbad och pensionatslivet där. Det låg ju så bekvämt nära med tåg, ångbåt eller bil för societeten i Stockholm. Men man hade gäster från hela världen. Som mest fanns det ett tjugotal hotell och pensionat i Södertelge! Det trodde du inte, hälsobad är ju inte riktigt vad som Södertälje är känt för idag.

Den tredje, och pampigaste, badanläggningen stod klar i Badhusparken 1905

Finns det något kvar? Jo, några byggnader lär står kvar, även om det blivit annan verksamhet i dem. Det ska vi kolla och så ska vi också göra några utflykter i trakten.

Torpa pensionat

Ur STFs resehandboks hotellförteckning 1939

Torpa pensionat kan man lita på. Det lever kvar som pensionat sedan början på 1920-talet, ungefär samtidigt som badanläggningen gjorde en omstart efter 1:a världskriget. Här har en massa gamla kändisar spenderat sin semester. 1930-talet var ställets glansperiod. Där ska vi bo.

Torpa pensionat ser fortfarande lovande ut idag.

Undrar vilket rum vi får. I det här bodde frälsningsarmens grundare General Willian Booth som gäst 1894, några årtionden innan huset blev badpensionat.

Nu gäller det att läsa på och förbereda sig.

Som vanligt går vi till gamla guideböcker. Vi har kollat olika STF-guider från 1912, 1924, 1939, 1957 och så Allhems praktverk Södermanland från 1965. Men den verkliga källan till fakta om hälsokällan är boken ”Södertälje som badort” från 1974.

Den svåra Packningen har börjat.

Det är ett svårt val, vilken stil vi ska resa i? Ska vi välja 1800-tal eller tidigt 1900-tal eller rent av 1940-tal då badanläggningen lades ner? Det är faktiskt lite svårt att packa den här gången. Under Corona har vi ju inte kunnat fara ner till Skåne där vi har alla våra fina sommarkläder, så det få bli en liten mix från 1900-talets första årtionden. Detta var i alla fall det vi hittade i våra förråd. Vi kommer nog se tillräckligt otidsenliga ut i alla fall.

Endast det nödvändiga i necessären. Det hörs ju på namnet.

Torsdag morgon far vi iväg. Håll tummarna för att vi får bra väder. SMHI utlovar nån slags regnfoxtrot, två steg fram och ett tillbaka.

To be continued…

Det finns två skäl att åka till Köpenhamn: smørrebrød och wienerbrød.

1 april, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1920-tal, 2000-tal, Resor

Här kommer det tredje, och sista, lilla semesterminnet från sommarens tågsemester till Köpenhamn med omnejd på 8 dagar. Som du väl vet vid det här laget följer vi Märta Karlgrens guidebok från 1929. Den här gången ska det handla om mat och dryck. Finns det några krogar kvar sedan boken skrevs?

Ja, några finns det. Lyxrestauranger som Krogs Fiskerestaurant, Hotel d’Angleterre och Lumskebugten ligger kvar på samma adresser. Ida Davidsen har flyttat till nya lokaler och Langelinie pavillonen har fått en ny modernistisk byggnad. Men alla dessa är rätt dyra matställen, speciellt när den danska kronan står i 1:50 SEK.

Det vi saknar mest sedan Märtas tid är kedjan av små barer som hette Café à Porta. Den första, som öppnade redan 1792, låg vid Kongens Nytorv och den omvandlades till McDonalds så sent som 2012. Så kan det gå. Där hade man velat sitta ned och ta en lille en.

– Vi satsar på smørrebrød, tänkte vi

Vi försökte flera gånger att komma in på vårt gamla favoritställe Slotskælderen hos Gitte Kik, men det var antingen fullt eller stängt. Så det fick bli ett par andra ställen istället. Kanal-Cafeen, inte långt därifrån, är lika bra. Stora rejäla smörrebröd, så det räcker med ett och en halvt var. Vi tog två och det var lite mäktigt, men jättegott. Efter en öl och en snaps orkade vi knappt resa oss och gå därifrån.

I en helt annan ända av staden, nära Nørreport och Torvehallerne, ligger Arbejdermuseet. Det lilla muséet är värt ett besök i sig, där det ligger i en gammal byggnad med arbetarbostäder och fackföreningslokaler. I källaren finns ett café & öl-hall med ett helt annat smörrebrödskoncept – en buffé med många små läckerbitar. Där får du äta så många du orkar och kan prova på många olika smaker.

I Torvehallerne finns det också smarriga smörrebröd.

Håll dig till smuliga wienerbröd

Vi gick på världens nit. I alla moderna guideböcker står det att man på onsdagar ska äta en Onsdagssnegl, speciellt från Sct. Peders Bageri. Det var lång kö när vi kom, sneglarna var slut redan kl 10, och vi fick vänta i 40 minuter. På vad? undrar du. Jo, på en jättestor kanelbulle med glasyr på. Stor som ett tefat och tjock som en vetelängd. Mastig, degig och seg, den gick inte att äta upp. En vanlig svensk kanelbulle är en fluffig läckerhet i jämförelse.

Nej, tacka vet vi de där spröda, smuliga, traditionella wienerbröden med ”mormors hosta” i mitten. De är värda en resa till Köpenhamn, och det finns massor av ställen att mumsa dem på, t ex konditori La Glace eller i Torvehallerne.

Ät ute!

Köpenhamn har många lugna parker som är som små oaser där man nästan kan sitta ensam mitt i högsäsong. Köp med en lunch eller fika och smyg in bakom murarna. Här är några tips, och det finns fler hemliga ställen, ska du veta.

Det Konglige Biblioteks Have

Rådhusets gård

Gin & tonic, öl och vin

I första bloggposten skrev vi om ”Reffen”, Refshaleøen, dit man åker med båtbussen. Där drack vi en Gin & Tonic – dyrt och i plastmugg. Inne vid huvudbangården ligger Hotel Copenhagen Plaza. Därinne ligger mysiga Library bar, som guideböckerna beskriver som en av världens bästa. Det kan man ju ifrågasätta, men där serveras en likadan G&T till samma pris, fast då i snygga glas och i en ombonad miljö. Gissa vad Vintagemannen föredrar?

Det är inte vi som spridit Corona, även om det kan se ut så.

Vi är inga ölmänniskor, men för f-en, en Carlsberg måste man väl ändå ha, tänkte vi. Så vi for dit, men Carlsberg-muséet var stängt och inte en öl i sikte. Där är det bara en stor byggarbetsplats just nu. Den berömda elefantporten var helt inkapslad i byggplank och bråte. Det blev bara några tråkiga turistbilder.

Men här ska du få ett riktigt trevligt tips: Kulturtårnet vid Knippelsbro. Högst upp i det lilla brotornet finns det några få sittplatser och i våningen under ett litet rum. Här bedriver man en minimal utskänkningsverksamhet med drycker och lite småplock att äta. Så passa på att se båtlivet från en annan vinkel och smutta på ett glas i skymningen.

Tack för att du följt med på vår resa i fantasin ända hit.

Du har väl läst våra två första blogginlägg från Köpenhamn?

Vårt bästa tågreseminne från sommaren 1929: Köpenhamn med omnejd på 8 dagar

Köpenhamn har pippi på ryttarstatyer

Vill du läsa ännu mer om vår tripp till Köpenhamn och om ett tjugotal andra tågsemestrar i Norden så kan du göra det i den sprillans nya boken Tågsemester – Norden extra allt.

Det är bara att börja planera nästa tågsemester när faran är över.

Bonusmaterial:

Är du som vi, en flitig tågresenär mellan Malmö och Stockholm, och börjar bli trött på på tågens matutbud? Vi brukar handla med oss smörrebröd på Malmö Centralstation och sen sitta och smaska på tåget.

En liten bit Danmark även i Sverige. Tre var är lagom.

Köpenhamn har pippi på ryttarstatyer

30 mars, 202030 mars, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1920-tal, 2000-tal, Resor

Minnenas tågsemester 2: I denna bloggpost kommer vi att peka på några sevärdheter i Köpenhamn som vi upptäckte när vi åkte dit i augusti 2019. Några är kanske lite otippade och något som inte alla turister redan har sett. Du kan ju pricka av själv, när du ändå inte kan åka dit just nu. Har du sett allt?

Det är hopplöst att hålla reda på alla Christian och Fredrik och om det var den nionde eller sjunde. Hela stan är full av ryttarstatyer och högst upp sitter en pippi och gör ni-vet-vad. Två hövdingar ska man i alla fall hålla reda på; Biskopen Absalon som byggde en borg i byn Havn år 1167 och därmed grundlade staden København. Och så Christian IV (1577 – 1648). Nästan allt som är snyggt och pampigt i Köpenhamn är ett minne från hans regeringstid och värt att besöka. Att han sen sjabblade bort nästan hela kungariket mot slutet är en annan historia.

Det var mer sprutt på biskoparna förr i tiden. Mäktiga män.

Det finns ännu fler.

Det var en glädje att åka till Köpenhamn i augusti, för vi hade boken Köpenhamn med omgivningar på 8 dagar, från 1929 av Märta Karlgren som guide. Hon tog oss med på promenader, gata upp och gata ner, och samtidigt fick vi lära oss massor om Danmarks historia och statsskick. En utgångspunkt i historielektionen var statyerna.

Något så makalöst som Rosenborg kommer vi inte i närheten av i Sverige.

Christian IV´s lustslott är en av hans mest praktfulla byggnader från 1600-talet. Pampiga salar och gemak i originalskick och en skattkammare full av guld. Danskarna är bättre på pompa och ståt än vad vi svenskar är. Besök anbefalles.

Det går runt i Köpenhamn

Två ställen du måste uppleva är dels det spiralformade kyrktornet med trappan utanpå. Från Vor Frelsers Kirke har du fin utsikt, även rakt ner. Bara du inte har svindel, i så fall rekommenderar vi Runde Taarn mitt i stan. Det är också ett utkikstorn, ett astronomiskt observatorium, fast med en osedvanligt bekväm körväg upp. Totalt svindelbefriad.

När du är vid Vor Frelseres Kirke rekommenderar vi att du går in för att beskåda orgeln också. Fundamentet till orgeln bärs upp av 2 elefanter som en hyllning till elefantölet, förlåt Elefantorden.

Har man en guidebok från 1929 i handen kan man snacka sig in nästan var som helst. I det här studenthemmet alldeles intill Runde Taarn till exempel. Och vems namnchiffer är det vi ser vi på tornet? Jodå, det är hans.

Se ner på vaktavlösningen på Amalienborg

I en av de fyra slottslängorna finns ett litet fint museum med många möblerade rum som visar den danska kungafamiljens liv under senare generationer. Och det är också en utmärkt utkikspunkt för att se vaktavlösningen på borggården nedanför.

Det här ser inte hälsosamt ut. Dronningens fars, Fredrik IX, arbetsrum.

Missa inte den här vyn lite grand från ovan. Se till att vara däruppe kl 12 bara.

Kolla vad som är på G nere i Cisternerna

De gamla vattencisternerna ligger under jord i Söndermarken, söder om Fredriksbergs slott och Zoo, ganska nära Carlsberg. Har du tur pågår någon spännande utställning där nere i de fuktiga valven. Kolla hemsidan för info.

Härifrån kan du sedan ta en fin promenad genom Fredriksbergs Have och tillbaka till city genom de burgna kvarteren i Fredriksbergs kommun. (Det är som om Östermalm vore en egen stad mitt i Stockholm.)

Det är också intressant att se vad Märta inte skriver om

Thorvaldsen-museet från 1848 med alla antika skulpturer t.ex. Det var så hyllat på den tiden. Men det kan man skynda igenom och istället fokusera på den vackra byggnaden, tycker Märta. Författaren Jolo´s dräpande omdöme i sin Köpenhamnsbok några årtionden senare var ännu hårdare; ”Monumentalt långtråkigt”. Men besök museet i alla fall och se byggnaden både ute och inne. Fasaden är lika intressant. Fundera sen på vilken världsstjärna bildhuggaren Bertel Thorvaldsen måste ha varit som fick ett så här stiligt monument under sin livstid.

Thorvaldsens mest berömda skulptur: Kristus i Vår Frue Kirke. En förlaga finns på muséet.

Byggnaden är faktiskt rätt märkvärdig.

Tågsemester var det.

En liten bit ut i östra Köpenhamn ligger en kort rest av Amagerbanen som förr gick från Amagerbro ut till Kastrup och Dragör. Spåren passerade faktiskt flygplatsens landningsbana! Nu kan man åka dressin någon kilometer fram och tillbaka, dock ej på landningsbanan. Ett litet vardagsäventyr anordnat av Amagerbanens venner, Du måste dock förhandsboka.

Slut för idag.

Nästa blogginlägg kommer att handla om några trevliga – och några mindre trevliga – sätt att äta sig mätt i Köpenhamn. På återseende.

PS. Riktigt så här kul kommer det dock inte att bli.

Du har väl inte missat vårt första inlägg från Köpenhamn?

Vårt bästa tågreseminne från sommaren 1929: Köpenhamn med omnejd på 8 dagar

26 mars, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1920-tal, 2000-tal, Resor

Vi tog tåget till Köpenhamn i augusti och följde – som vanligt – en gammal guidebok. 1929 skrev Märta Karlgren Köpenhamn med omnejd på 8 dagar. Och det var precis vad vi gjorde. Det är häpnadsväckande hur aktuell en nittioett år gammal reseguide fortfarande är. Man får faktiskt ut mycket mer av en gammal bok som nästan bara innehåller text, än dagens bilderböcker eller lättkonsumerade sajter på nätet. Jag vet att du inte kan resa dit nu under våren, men en vacker dag vänder det. Håll ut!

Köpenhamn var mer intressant än vi hade förväntat oss. Och vi har, trots många besök tidigare, lärt oss en massa nytt om staden. Här står VintageQ och väntar på ”hamnbussen” som ilar upp och ner i hamnen. Missa inte att ta en tur. Du får en bra överblick och får se många av stans bästa sevärdheter på vackert avstånd. Turen ingår i biljetten för kollektivtrafiken. Kommer du från Malmö och har köpt Skånetrafikens biljett gäller den också.

Tar du båten söderut från Den Sorte Diamant, biblioteket alltså, så kommer du till ett nytt Venedig – Köpenhamn växer så det knakar åt det hållet. Många lägenheter ligger precis vid vattnet. Du kan ta en vanlig buss tillbaka från Teglholmen om du vill se mer av stan. Den vackra röda anläggningen är det gamla H.C. Ørsted Værket och Diesel House som är ett kraftverk som försett Köpenhamn med elektricitet sedan 1932. Där finns en av världens största dieselmotorer som ibland visas för besökare.

Åker du med båtbussen mot norr kommer du till sist till ”Reffen”, Refshaleøen, som är ett enda stort utomhusparty. Lite dyrt tyckte vi, men en härlig sommarkväll blev det. På vägen dit ut passerar du många av Köpenhamns märkesbyggnader. Denna tur är ett billigt nöje. Båtbussen har hållplats vid alla stora sevärdheter.

Vi läser på inför varje etapp

Alla våra promenader börjar med att vi sätter oss ner någonstans; på en bänk, i en bar eller på ett ölcafé. Där läser vi högt för varandra om de kvarter som väntar på oss. På så sätt missar vi inga ”nödvändiga” sevärdheter, men framför allt får vi upp ögonen för udda ting och lite hemliga ställen. Här ska du få ett tips från Rådhusplatsen.

Köp din lunch eller fika nånstans runt rådhuset, gå sen in på rådhusets gård för att spisa den. Du har en oas nästan helt för dig själv mitt i stan, mitt i lunchrusningen och mitt högsäsong.

Vi reste från Stockholm till Malmö och bodde där några nätter.

Köpenhamn med omgivningar, var det. Malmö är en av de bästa. Med tåget tar det bara en dryg halvtimme in till Kbh hovedbangård. Man kan pendla, men man kan också spara en tusenlapp på varje hotellnatt. Den kan man ha roligare för. Och så är Malmö en sevärdhet i sig. Det är t.ex. Sveriges mathuvudstad med massor av spännande restauranger. Missa inte att ta ett stopp där. På bilden ser du Bistro Royal inne i Malmö Central. Det är den gamla kungliga väntsalen, en unikt fin restaurangmiljö vackert restaurerad.

Klassiska hotell vid Köpenhamns Huvudbangård

En vintageman försöker bo både så klassiskt och så prisvärt som möjligt. Vi hyllar tesen ”visst är det roligare att göra av med pengar när man är vaken”, så när det var sistaminutenrabatt på Astoria slog vi till.

Hotell Astoria från 1934 har många fina detaljer bevarade.

Tvärs över spåren ligger ett annat anrikt hotell som Märta rekommenderar, nämligen det gamla lyxhotellet Terminus från 1914, numera 4-stjärniga Copenhagen Plaza. Där finns en mysig Library bar som alla guider med rätta berömmer. Visste du att av de elva hotell som Märta rekommenderar 1929 så finns sex kvar.

Dagens blogg är nästan slut. I kommande inlägg får du veta mer om Köpenhamns sevärdheter och Märtas / våra smultronställen.

Ser du vad det här är? To be continued…

PS. Planeringen börjar alltid med böcker

Som komplement till den urgamla boken läser vi också de senast utgivna, helst då böcker med ett personligt urval. Vår favorit i Köpenhamn var Valle Westessons 100 balla ställen i Köpenhamn. När man går i Märtas fotspår kan man stanna eller göra små utvikningar till de smultronställen som de nyare böckerna nämner men som de breda guiderna aldrig skulle ta med. Sen går vi naturligtvis också in på nätet och kollar vad som är på G just nu.

Här kan du läsa mer om vårt Köpenhamnsäventyr

Nu i dagarna kom boken Tågsemester – Norden extra allt ut från förlaget. Där har jag och VintageQ skrivit ett resereportage från resan till Köpenhamn. Detta inlägg var en första liten fördjupning som kommer att följas av två delar till med mer fokus på sevärdheter och mat. Följ oss gärna.

På tåget hem från Tyskland minns vi tio höjdpunkter

13 december, 201916 december, 2019 av Ingemar A, publicerad i 1920-tal, 2000-tal, Resor, Utställningar & muséer

”Jag var tyskvän då jag reste ut, när jag kom åter var jag Tysklandsentusiast”. Så skriver Ellen Rydelius i inledningen av sin bok ”8 Tyska städer” från 1931. Vi har drabbats av Tyskland på samma sätt och i den här bloggposten delar vi med oss av nio dagarnas höjdpunkter från vår tågluff. De kommer kronologiskt utan rangordning. Håll till godo:

Heiligen Geist Hospital – Lübeck

Att komma in i ett hospital från 1276, omvandlat till ett ålderdomshem på 1800-talet. En otrolig miljö med 175 kabysser i två 88 meter långa korridorer.

Gratis orgelkonsert i Jacobi-kyrkan nästan varje kväll – Lübeck

Att få höra elever från musikutbildningen öva offentligt på orgeln kl 17.00. Vilken förmån.

Neues Museum i Weimar – intressantare än det ser ut

Att plötsligt upptäcka vem som var Bauhaus andlige fader – allkonstnären och arkitekten Henry van de Velde

Haus am Horn, Bauhaus första haus – Weimar

Bauhaus presenterar sin vision i full skala; Såhär skulle Den Nya Människan bo

Zeitgeschichtliches Forum – Leipzig

Att förstå Tysklands och Europas sentida historia. Detta museum borde alla Européer besöka.

Hittade väst och knästrumpor – Leipzig

Att av en slump springa på två affärer med riktig gentlemannakvalitet; Rosentrenter-Modedesign och Auerbach.

Stadsrundtur med privatguide – Leipzig

Att få upptäcka och komma bakom kulisserna på ställen som vi aldrig skulle ha hittat själva.

Bo i Prellerhaus – Dessau

Att få bo mitt i Bauhaus hjärta – elevernas studios och bostadsrum

Guidade Bauhaus-turer – Dessau

Att få komma in i stängda rum och få fördjupad insikt om att Bauhaus storhet är mycket mer än stålrörsmöbler.

Glühwein på julmarknader – var som helst i Tyskland

Att mingla runt i varje stad och känna julstämningen komma.

Tåg – ett stilbildande transportmedel

Tågresande har stil. Om ni inte är övertygade redan så lyssna på Stil i P1 (10 maj och 13 december 2019) med temat ”Tåget – stilbildande transportmedel mellan tradition och trend”. Ett program om resandets magi, för när man reser med tåg är man i resan hela tiden. Det blir en större upplevelse än själva transporten. Vintagemannen och VintageQ har upptäckt det sedan länge. Det borde fler seniorer göra.

Vårt sista blogginlägg från detta Interrail-äventyr lägger vi ut om någon dag. Det kommer att handla om våra erfarenheter och praktiska tips inför din nästa tågluff.

Denna bloggpost är ett betalt samarbete mellan @vintagemannen.se och @europarunt.se

Vad vi såg och gjorde på Bauhaus i Dessau

13 december, 201913 december, 2019 av Ingemar A, publicerad i 1920-tal, 1930-tal, 2000-tal, Arkitektur, Inredning, Resor, Utställningar & muséer

Nu har vi i två blogginlägg berättat om Bauhaus födelse i Weimar och om vilket avtryck deras verksamhet i Dessau gjort i världen. Nu är det dags för lite turistinformation. Vad gjorde Vintagemannen och VintageQ i Dessau egentligen? Läs den spännande fortsättningen om när jag slår näven i bordet här.

Campusområdet i Dessau är ett smakprov på avancerad funkisarkitektur

Glasväggen hänger på en stadig betongstomme.

Vi gick på guidad visning för att förstå bättre. Gör det du också när du kommer dit. Själva skolhuset med sina verkstäder är byggt på en betongstomme med kraftiga pelare. Utanpå hänger sedan de enorma glasfönsterpartierna. Husen är sammanbyggda, åt ena hållet med en aula och en kantin och som slutar med det s.k. Prellerhaus, ett fyravåningshus med 28 rum/studios för elever och lärare. Inne i bron över gatan satt skolans ledning och administration, och den ledde sen till en sidobyggnad med en traditionell teknisk skola med klassrum.

Walter Gropius skrivbord låter bra när man slår näven i det. Det här är en kopia. Originalet tog Walter med sig till USA.

Det måste ha varit fantastiskt att få bo och skapa på Bauhaus under det glada tjugotalet. Och det är fortfarande jättekul att vara där.

Vi bodde i Prellerhaus.

Det borde alla som besöker Dessau försöka göra. Friedrich Preller var en målare och konstprofessor i Weimar som lät sina elever bo i ett stort hus där de både kunde bo och arbeta. Den idén tog Bauhaus med sig även till Dessau och byggde där ett nytt Prellerhaus. Vill du bo här går du bara in på Bauhaus stiftelsens hemsida och frågar om det finns lediga rum. Priset är som på vandrarhem.

Vandrarhemsstandard med dusch, toa och pentry i korridoren.

Roomservice

Huvudlärarna bodde själva i drömvillor

Några hundra meter från skolan ligger Meisterhäuser för de allra viktigaste huvudlärarna. Det är dels en singelbostad för rektorn själv, dels tre parhus för två familjer. Där bodde t.ex. Klee och Kadinsky i samma parhus. Men tro inte att alla hade stålrörsmöbler hemma. Kadinskys hem såg mer ut som en patricierbostad från sekelskiftet. Tre och en halv villa klarade sig under kriget. Gropius eget hus förstördes helt. Men idag är det återuppbyggt lite schematiskt och tre av fyra byggnader fungerar nu som museum som visar ”Det nya livet” – maskiner för boende. Köp en kombibiljett så kommer du in överallt utom det nya museet.

Som vita legohus ligger huvudlärarnas boningar i en tallskog. Bauhaus var mycket för natur.

Det nya livet i moderna hem. Det var nog inte så många som köpte stålrörsmöbler. Men rottingmöbler lär ha varit populära på den tiden.

Ta buss 10 runt stan.

Det går en busslinje 10 som tar dig runt i hela Dessau till alla Bauhaussevärdheter. En dagbiljett kostar 5 Euro och köps direkt av busschauffören.

Ett stort nytt museum öppnade till jubileet

Inför 100-årsjubileet 2019 har staden Dessau byggt ett nytt stort och supermodernt museum, ritat av Addenda arkitekter i Barcelona, mitt i stans centrum som visar mycket originalartefakter från Bauhaustiden. Här kan man frossa i stålrör. Men man kan också se många ritningar och konst samt mycket av det bortglömda kvinnliga konsthantverket. Det var nog runt hälften av eleverna som var kvinnor, men de blev förvisade till textilavdelningen. Stål och betong var för riktiga män. Suck.

På tal om onsynliga kvinnor. Det är sannolikt att Lilly Reich var högst inblandad i designen av Mies van der Rohes mest berömda stålrörsstolar. De hade ett intimt samarbete under många år.

En lite tråkig utställning tyckte vi, men med många av designikonerna i original. Fast man har ju sett de flesta förut.

Vart tog Ludwig Mies van der Rohe vägen?

Det vi saknade var Mies van der Rohes roll i Bauhaus, mannen som skapade begreppet ”Less is more”. Han hade varit värd ett helt rum. Om Bauhaus under Gropius tid ansågs vara vänsterradikalt så var det ingenting mot vad det blev under hans efterträdare 1928 Hannes Meyer. Han var uttalad kommunist och sovjetvän – det blev för mycket. 1930 ersattes han av Ludwig Mies van der Rohe som flyttade eller tvingades flytta skolan till Berlin 1932 och kort därefter lades den ner efter Hitlers maktövertagande. Men sanningen är att naziregimen tog stort intryck av Bauhaus. Nazistarkitektur är en oskön blandning av halmtak och monumentalverk av Albert Speer. Men Speer hade också förstått att Bauhaus kunde bygga billigt och rationellt, så han anlitade Bauhausarkitekter till sina projekt. De fick också hålla i delar av en stor utställning i nazisternas regi.

Är museets arkitektur en hyllning till Mies van der Rohe? Hans vision var en helt genomskinlig skyskrapa i glas. Vrider man upp det nya museet på höjden så kommer man ganska nära visionen.

Många av de ledande från Bauhaus flydde Tyskland före och under kriget. Både Gropius och Mies van der Rohe hamnade i USA. Där förnyade Mies sättet att bygga skyskrapor. Ett hus helt av glas med ett skelett av stål var hans vision. Seagrambuilding i New York byggd 1958 är en viktig märkesbyggnad. Det går inte att tänka sig Hötorgsskraporna eller Wennergren Center om inte Mies van der Rohe hade gått före. Det nämns knappt ett ord om Mies i nya Bauhausmuseet. Det är synd.

Bra mat i Bauhaus restauranger

Surkål i kantinen. Smaskens!

Det trevliga caféet i skolan var sällan såhär folktomt. Det är där man checkar in till Prellerhaus.

Kornhaus har behållit sin funkisstil och serverar klassisk tysk mat.

När vi ändå bodde i Prellerhaus passade vi också på att äta bauhauskt. Vi åt en utsökt sallad i cafeet i skolbyggnaden den första kvällen. Vi åt fläskstek och surkål i kantinen till lunch. Men sista kvällen slog vi på stort. Bauhaus fick 1927 uppdraget att bygga en ny flott restaurang nere vid Elbe. Den heter Kornhaus, efter en gammal kunglig tullstation på platsen, och invigdes 1930. Där har man återställt lokalerna till ett tidstypiskt utseende, väldigt fint faktiskt. Så missa inte att äta där om du är i Dessau.

Du ska ta Dessau i den här ordningen

Vill du göra Bauhaus i Dessau ska du inte missa att gå på guidade visningarna. Du kommer in i låsta rum och lägenheter och får mycket förklarat för dig. Alla turerna bokar du enkelt på Bauhaus stiftelsens hemsida.

Börja med en guidad tur i själva Bauhausbyggnaden
Gå sen och titta på Meister-villorna
Ta därefter den guidade turen till Siedlung Dessau-Törten.
Sist besöker du det nya museet

Som sagt, ta buss 10 runt sevärdheterna.

Nu har vi skrivit två fullmatade poster om Bauhaus. Både från Weimar och från Dessau. Klicka på länkarna om du inte läst dem tidigare och börja med Weimar.

Vår tågluff till Bauhaus och julmarknader i Tyskland närmar sig sitt slut. Imorgon tar vi tåget upp genom Tyskland. Vi tar en av de allra sista tågfärjorna mellan Puttgarden och Rödby, och tågar sen via Köpenhamn till Malmö. Men mer om det i nästa post.

Hej då Tyskland, vi ses i Sverige i morrn.

Denna bloggpost är ett betalt samarbete mellan @vintagemannen.se och@europarunt.se