Vi åker ofta ”Gamla vägen”. Det är mycket trevligare att smyga runt på ålderdomligt slingriga vägar än att fara ifrån sig själv på motorvägen. Så när vi passerat det värsta på Essingeleden och Kungens kurva vek vi av vid Botkyrka, den där pampiga stenkyrkan man ser från E4-an innan det blir 110 väg. Botkyrka ligger nära motorvägen. Det har den gjort sedan den byggdes på 1100-talet, men då hette det landsvägen och kyrkan låg vid en pilgrimsled.
PÅ GAMLA RIKSETTAN INFINNER SIG DET STORA LUGNET
För säkerhets skull tog vi av vid nästa avfart också och körde upp norr om Bornsjön, förbi slottet Sturehov och Hemvärnets skola i Vällinge. Vilken idyll. Vi förstår att motorcykelfolket gärna tar den vägen till Södertälje. Vi kan rekommendera den omvägen nästa gång.
Salem 
Det gamla fortet
Förmiddagens utflyktsmål är Lurberget i Ytterenhörna. Det ligger nästan så långt norrut man kan komma i Södertälje kommun, ganska nära Adelsö och Birka på andra sidan Björkfjärden i Mälaren. Lurberget är en lämplig plats att starta sitt badortsbesök på.
Vi sökte spåren efter gamla ordenssälskap
Högst upp på berget har man en utomordentlig utsikt över Björkfjärden. Här kan man studera märkliga minnesmärken. Se vad STFs ”Vad ska jag se i Södermanland” från 1957 skriver:
Under 1800-talets andra hälft sköts salut från Lurberget när sällskapsföreningarna anlände med båt till ångbåtsbryggan nedanför för att vandra upp på berget och föreviga utflykten med en gjutjärnsskylt.
Den vackra utsikten finns kvar och av åtta järnpinnar som fanns 1957 står fyra kvar. Sedan har två moderna tillkommit. Tyvärr hade vi glömt stenborren, annars hade det stått ytterligare ett järnstandar där; ”VINTAGEMANNEN WAS HERE 2020”.
Vi förstår de gamla sällskapen som sköt salut och skålade för varandra på bergets topp. För Vintagemannen var det lite för tidigt på dagen för en skål, men en fin promenad från Ytterenhörna kyrka, förbi Ekensbergs säteri blev det upp för berget och ned igen till den gamla ångbåtsbryggan. Synd att ångfartyget Ejdern just nu ligger på varv. Den lägger vanligtvis till vid bryggan och det hade varit ett passande alternativ i tidens anda.
vi Taxar in på Kakslottet
Taxinge Näsby slott var vårt mål för nästa mål, nämligen lunchmålet. ”Kakslottet” har länge varit berömt för sin stora kak- & tårtbuffé. Nu är det också berömt för att TV-programmet ”Hela Sverige bakar” spelas in i den fina miljön. Det måste säkert vara tjugo år sedan vi var där senast och mullade i oss.
Taxinge är en turistmagnet och som sådan har man Corona-säkrat på ett bra sätt. Lång kö utanför med rejäla avstånd och inne vid buffén är det inte någon trängsel. Alla får en egen tårtspade. Ute på gården står borden glest. Vi kände oss säkra en torsdagslunch i början av juli.
Perfekt dammsugare 
ta ångtåget nästa gång
Istället för att komma i en modern bil hade det naturligtvis varit mer ståndsmässigt och historiskt korrekt att åka ångtåg med Östra Södermanlands Järnväg till Taxinge – Näsby station och sedan promenera till slott och kyrka därifrån. Men det får bli ett annat år även om tågen går i sommar också.
Under besöket passade vi också på att titta in i nya kyrkan som blev uppiffad i engelsk stil 1863 på en medeltida grund när den gamla kyrkan hade förfallit.
Äntligen lite av gamla södertälje stad
Skansen i Stockholm har stått som förebild för många friluftsmuseer i Sverige och i hela världen förresten. I Södertälje har de Torekällberget. Tyvärr fanns inte så mycket med badanknytning som vi hade hoppats, men för den badortsintresserade finns Camitzka-trädgården fullt utrustad med kägelbana och paviljong, schweitzeriet Lilla Bellevue – numera Konditori Belleveu samt en fotostudio från 1918. Och så naturligtvis ett bageri som bakar äkta Södertäljekringlor. Allt placerat i stadskvarteren. Ingen trängsel här heller.
Så kom vi då till kringelstaden
Bageriet och Lindbloms kafé är nästan de enda ställena i våra dagar där man kan köpa de berömda Södertäljekringlorna. Södertäljekringlor går långt tillbaka i tiden. 1837 fanns 26 kringelförsäljare i staden. Riktig fart tog det när järnvägen kom 1860. Då såldes kringlor på stationen av s.k. kringelgummor. I Svenska Familje-Journalen år 1881 beskrivs försäljningsmetoden som så påträngande att den för tankarna till moderna tiders souvenirförsäljare på sydländska badstränder.
På Lindbloms kafé smakar vi Södertäljekringlor. De är mycket mindre än vi trodde och riktigt goda. Det är inte mycket socker i dem, men troligen ganska mycket smör. Bageriföreståndarinnan berättade att noggrannhet, tid och hantverkskunnande är viktigt när man bakar Södertäljekringlor. De bakas med jäst och ska jäsa två gånger. Om jästiden inte blir exakt första gången är de svåra att rulla ut och går lätt sönder. Det tar lång tid att baka dem. På Lindbloms bakar man 2 gånger i veckan. Kringlorna är inte nödvändigtvis godast när de är nybakade, utan kan ligga till sig lite för att bli sådär lagom torra. Vi fick med oss en påse för att ha på vår picknick nästa dag.
På Torekällberget hade vi stämt möte med Mattias Holgersson från Länstidningen LT, stadens eget nyhetsorgan. Vintagemannen berättade om hur ”varumärket” föddes och vad vi håller på med under det här ”konceptet”, som det heter på modern svenska. Det blev ett trevligt samtal om kläder, resor och mat – allt i vintagestil. Det ska bli spännande att läsa och se vilka bilder Mattias lyckades knäppa när vi gick runt på Torekällberget.
ja! det finns ett badpensionat kvar – torpa
Bad 
+ pensionat = 
Mattias följde också med oss till dagens sista stopp – vårt boende på Torpa Pensionat ett par kilometer söder om staden. Det är i stort sett den enda överlevande resten från Södertäljes badepok 1849 – 1945. Torpa byggdes på 1870-talet och blev badpensionat på 1920-talet. Vi blev väldigt förtjusta i vad vi såg. Och vi fick General William Booths rum, han som grundade Frälsningsarmén.
Men det är en helt annan historia som kommer i nästa bloggpost. Håll ut.
Vintagemannen 