#vintagemannen #vintageqvinnan #vintagemannensmat

När vi dammsög Uppsala och jagade Pelle Svanslös

12 mars, 2024 av Ingemar A, publicerad i Arkitektur, Resor, Utställningar & muséer, Vintageaffärer

Vi blev erbjudna ett betalt annonssamarbete med Destination Uppsala. Så vi tog tåget från Stockholm den 7 mars, på punschrullens dag.

Längtar du efter ett helgäventyr? Då kan Vintagemannen rekommendera Uppsala. Sevärdheter i världsklass, rolig second hand-shopping, trevliga konditorier och middagar passande en vintageman. Häng med på vår tvådagarstripp till ”den lagom stora storstaden”.

Börja med en guidad stadsvandring

När vi kommer till en ny stad på semester börjar vi nästan alltid med en stadsvandring. Det gäller oavsett om vi besöker Kristinehamn, Leipzig eller någon annan världsmetropol.

I Uppsala berättade Jonathan Olsson, Sweden history tours, allt man behöver veta om stan. Och dessutom svarade han kunnigt på alla våra frågor.

Så nu vet vi bland annat allt om vad Nordens äldsta universitet, grundat 1477, lärde sina unga adliga studenter, som egentligen var barn, på den tiden.

Tveksam inskription på ett universitet. Vem avgör det?

Att gamla tiders uppsalaprofessorer hade för vana att plocka med sig intressanta runstenar för att pryda sina trädgårdar med, för att sedan flytta ut dem i undervisningsparken framför universitetsbyggnaden. Det är väl också tveksamt.

Att det var på Uppsala slott som Gustav II Adolf beslutade att Sverige skulle gå in i 30-åriga kriget och det var på samma slott hans dotter Christina abdikerade som Sveriges drottning.

Dessutom hann vi in på Carolina Rediviva för att titta på ett av Sveriges märkvärdigaste stöldgods, Silverbibeln.

Uppsala är för övrigt en vacker stad att bara gå runt i. Är du det minsta intresserad av arkitektur så skaffa eller låna boken Uppsalavandringar: en guide till arkitektoniska upplevelser i Uppsala. Med den som sällskap lär du dig massor om staden.

rolig secondhandshopping och vintage

I Boländerna, 10 minuter med buss nr 11 mot Fyrislund, finns flera second hand-butiker bl.a. Erikshjälpen, Röda Korset och kommunens Återbruket. Alla tre ligger inom gångavstånd. Gillar du välgörenhetsloppisar kan vi rekommendera en tur till Boländerna. Vi tillbringade ett par timmar där och kom hem med diverse udda fynd.

Annars är stans finaste vintageaffär Ruth & Raul på Sysslomansgatan 14 i V-Dalas fräcka nationshus ritat av Alvar Alto.

Nyare, utvald second hand, finns hos STIL Uppsala på Drottninggatan 7. På Drottninggatans nedre del finns för övrigt ett helt litet kluster av trevliga second hand-butiker.

Där finns också barnbokhandeln Läslusen där vi köpte en present till barnbarnen. De måste ju också få upptäcka Hr P. Svanslös och Uppsala.

FLer antika textilier

I Skattkammaren i Uppsala domkyrka visas textilier och andra föremål av världsklass. Där finns, unika biskopsskrudar från 1270-talet och framåt, Drottning Margaretas gyllene klänning. Och de mördade Sturarnas kläder från 1560-talet. Det museet får man inte missa. När du ändå är där så passa på att gå runt i Nordens största domkyrka och glöm inte att titta på Gustav Vasas gravkor.

Kolla, den ena av herrarna Sture hade herrknäppning, den andre damknäppning.

Professorshemmet där tiden stått still

Ett stenkast från domkyrkan ligger Walmstedtska gården nere vid ån. Det är ett professorshem från ca 1870 där tiden stått still. Det är intressant hur lätt man känner sig hemma i en miljö som ändå är 150 år gammal. Möblemangen kan fortfarande användas på samma sätt som idag; soffor, fåtöljer skrivbord, matbord…. Det är väl köket som har förändrats mest. Och så lite ny teknik. Inte ens herrkostymen har förändrats i grunden. Öppettiderna är begränsade så kolla med Upplandsmuséet.

vandra i pelle svanslös tasspår

Man blir aldrig för gammal för Pelle Svanslös. Bakom Carolina Rediviva ligger Pelleparken. Det är en utmärkt start för en Pelle Svanslös vandring. Destination Uppsala har en fin karta för den som vill ta sig runt med barn. Är du lite äldre och intresserad av fler platser har Fatima Edell skrivit en jättebra C-uppsats i konstvetenskap med namnet ”Arkitektur i Uppsala: I Pelle Svanslös fotspår”. Finns på nätet. Klicka på länken. Vintagemannen lärde sig massor om Gösta Knutsson och om var de olika kattkaraktärernas boningar och nöjesställen var belägna.

Det stora dammsugartestet.

Vintagemannen gillar punschrullar, dvs dammsugare. Varhelst han kommer in på ett konditori eller café och ser en dammsugare frågar han om den är bakad/tillverkad på konditoriet. Om svaret är jakande, så provar han den. Den 7 mars är det punschrullens dag. Det var skälet till vårt frosseri. Andra frossade i pincesstååta. Det var ju samtidigt Fössta tossdan i mass.

Vi gick ”vetenskapligt” tillväga. På hotellrummet gjorde vi en andra provsmakning av de dammsugare vi ätit tidigare på dagen.

Uppsala är fullt av konditorier som tillhandahåller dammsugare. Flera av dem av mycket god klass. Smarrigast av alla – i vårt test – är de som bakas på Güntherska hovkonditoriet och på Konditori Fågelsången. Båda ställena är för övrigt utmärkta att fika och äta en lättare lunch på. Fågelsångens uteservering är svårslagen en solig vårdag!

Efter tusen dagar hittade jag (en) rätt

Vintagemannen har bott och studerat i Uppsala i två och ett halvt år under 1970-talet. Därefter besökt staden flera gånger om året under femtio år. Det ger minst tusen dagar i staden. Inte en enda gång har jag satt min fot inne i den anrika restaurangen Domtrappkällaren. Byggnaden har ju ändå legat där sedan 1200-talet och restaurangen öppnade 1939 så chansen har funnits. Vilken miss jag har gjort.

Här serveras klassisk mat med en modern twist i en anrik miljö. Löjrom och renfilé är säkra kort, men priset tog den läckra desserten Fattiga Riddare. En så smarrig riddare har jag aldrig ätit tidigare. Det var nåt annat än de uppstekta brödskivor jag fick som barn. Smaskens!

boendet på hörnan håller stilen

När Grand Hotell Hörnan öppnade vårvintern 1907 var det stadens största och mest exklusiva hotell med hela 29 rum. Vackert läge nere vid Fyrisån och på bekvämt gångavstånd från både Centralstationen och allt i city. Hotellet håller fortfarande stilen!

en weekendresa 45 minuter från stockholm

45 minuter med tåg från Stockholms Central och med ett biljettpris på under 100 kr för en enkelresa kommer man till en stad som levererar allt man kan begära av en minisemester i en storstad. Sverige är fantastiskt!

Läs mer vad Destination Uppsala skriver

Destination Uppsala har också gjort ett trevligt reportage om vårt besök i staden. Klicka på deras guide: MyUppsala by Vintagemannen

Ännu ett år av hållbarhet byggd på lust och fåfänga

27 januari, 202428 januari, 2024 av Ingemar A, publicerad i 2000-tal, Böcker, Byggnadsvård, Mat och sånt, Miljö & hållbarhet, Prisvärt, Resor, Stil, Utställningar & muséer, Vintageaffärer, Vintagemannens mat

Årskrönikan 2023 handlar om ett ett år där det hände mycket intressant i Vintagemannens liv; jag skrev en bok, vi renoverade hus, odlade grönsaker, lagade mat från 1930-talet och åkte runt i Sverige. Med mera. Det hela började den 2 januari.

Gick genom rutan och fick skriva en bok

Året rivstartade med att jag blev inbjuden till Nyhetsmorgon i TV4 den 2 januar i för att ge inspirerande (januari)spartips och berätta hur snygg man kan bli i second hand utan att det kostar skjortan. Inslaget gick, som det heter, genom rutan. På ett par dagar fick Vintagemannen 7.000 nya följare på Instagram. En som såg inslaget var förläggaren Emma Ulvaeus på Mondial. Hon hörde av sig med frågan om jag ville skriva en bok om stil. Och det ville jag.

Boken STIL – tidlös, elegant, hållbar kom ut i bokhandeln den 1 november. I den kan du läsa om nästan alla mannens klädesplagg, om hur man sätter ihop en snygg outfit och hur man tänker hållbarhet när man köper kläder.

Utöver skrivandet blev det några intensiva dagar med fotograf Hampus Forssander när vårt vardagsrum förvandlades till en fotostudio. Det var ju enklast så. Kläderna var redan på plats.

I oktober var det dags för lansering. Jag fick signera böcker och dricka bubbel. Och så blev det en massa kul PR i media; TV4, Mix Megapol, Rix FM, P4 Stockholm, Lilla Studion.

Renoveringen i Brunnsby gick in i ett lugnare skede

I juni 2021 köpte vi en avstyckad gård mellan Västerås och Sala. Den var i stort behov av renovering. Sedan dess har duktiga hantverkare tillsammans med oss renoverat och renoverat och renoverat. Under 2023 kom en ny köksingång med stort kallskafferi på plats. I trädgården fixades bland annat avrinningen runt husen, en uteplats och så fördubblade vi trädgårdslandet. Som pricken över i fick vi en fungerande gårdspump på plats. Visst har vi mycket kvar att göra, men 2023 var ändå året när det stora byggnadsvårdsprojektet gick i mål.

För att fira bjöd vi in alla härliga hantverkare till fest. Sen 2021 har det varit 22 olika yrkesgrupper involverade. Vi har lärt oss massor om byggnadsvård, om att inte ta genvägar och slarva och om att bygga från grunden. Det är härligt att se skickliga hantverkare ”in action”. Tack ska ni ha allihop!

Gårdens stora verkstad har varit en fantastisk tillgång under renoveringen. I den har vi målat, förberett och lagrat material. Nu när det mesta är klart har vi äntligen inrett ett gym i en del av den.

Den gamla grävda brunnen med en sliten lagårdspump visade sig efter renspolning innehålla tjänligt dricksvatten. Det trodde vi inte. Att renovera den gamla pumpen visade sig tyvärr vara omöjligt. Delar i den var så slitna och sönderrostade att de inte gick att laga. Och att gjuta nya hade blivit väldigt dyrt. Så vi fick köpa en ny Kronan stället. Inte lika ståtlig som den gamla lagårdspumpen, men med samma funktion. Så nu har vi eget friskt vatten i reserv även när det är 20 grader kallt.

Vi har skördat potatis som räcker för ett helt år

Inför årets odlingssäsong utökade vi trädgårdslandet med ett stort potatisland. Där satte vi fyra sorter; Rosamunda, Asterix, Magda och Cherie. Skörden blev fantastisk, så nu har vi matkällaren full av potatis. Den kommer att räcka fram till nästa skörd!

Utöver potatisen var odlingsåret sådär. Kall vår, varm och torr juni och så massor av regn i augusti gav väl inte de bästa odlingsförutsättningarna, i alla fall inte för en amatör. Sockerärtor, gråärt, gurka och eterneller gav i alla fall fin skörd.

Lök, morötter, rödbetor, bönor, squash, tomater och sallad och allt annat växte dåligt och gav liten skörd. Grödorna drabbades både av torkan, regnet, mögel och skadeinsekterna. Att det inte enbart är vi amatörer som inte fått de skördar man hoppats på är ingen tröst. Årets svenska spannmålsskörd är så katastrofal, att om vi levt för hundra år sedan hade det blivit svält i Sverige våren 2024. Vi ber en bön för att odlingssäsongen 2024 blir bättre.

Äppelmust fick vi i alla fall. På tomten står fem 100 år gamla äppelträd. Två Åkerö, ett Sävstaholm och så två som vi inte vet vilken sort de är. En av de okända äppelsorterna gav så mycket frukt att vi kunde göra 165 liter must i det närbelägna Harakers kvarnmusteri. Smaskens!

Vintagemannens mat åt 1930-talsmat

Instagramkontot @vintagemannens mat har nu över 14.000 följare. Vi gör två saker; lagar mat ur äldre årgångar av Husmoderns köksalmanack och testar dammsugare. Det är egentligen min fru @vintageqvinnan som är hjärnan bakom det kontot. Välkommen dit om du inte besökt oss tidigare. Dialogen med intresserade följare är riktigt kul och lärorik.

1930-talets mat var god och vällagad

Efter att ha ätit oss igenom 1940-, 50- och 80-talen ville vi gå tillbaka till årtiondet då Husmoderns Köksalmanack startade. Första utgåvan kom 1933. 30-tals maten var en ganska angenäm upplevelse, klart ätbart för 2020-talets människor. Mycket av den gamla husmanskosten känner vi igen och även om smakerna är milda så är ärtsoppan, dillköttet och grönsakssoppan god. Dessutom smakar den trygghet. Riktig ”comfort food” i osäkra tider.

Vi har nyligen gjort en sammanfattning av 30-talets mat. Klicka här.

Årets höjdpunkt var annars att Meny i P1 gjorde ett helt program om våra erfarenheter av Husmoderns köksalmanack. Det sändes den 31 augusti och kan fortfarande höras på SR Play.

Spoilervarning. Själva Köksalmanackan har också varit hemma hos oss och gjort en intervju. Så har vi tur kommer den i 2025 års upplaga.

Testat 26 dammsugare

Varje gång vi är på ett café eller kondis och ser en punschrulle i glasdisken frågar vi; Har ni gjort de här själva? Är svaret då ja så testar vi. Sen analyserar vi smak, konsistens, marsipanens tjocklek, mm och till sist sätter vi betyg från 1 – 5. 2023 innehöll många konditoribesök. Vi testade totalt 26 olika dammsugare. Snittbetyget blev 3,46.

Här är, utan inbördes ordning, de kondis med dammsugare som under 2023 fått 4,95 eller mer i betyg:

Systrarna på Gaggeska gården på Vallby Friluftsmuseum i Västerås
Lennarts konditori i Eksjö
Bageri Höghuset i Kristinehamn
Ahlströms konditori i Göteborg
Lundbergs konditori i Gröndal utanför Stockholm (se bilden)

Vi semestrar i Sverige

2023 blev det semester i Sverige. Utlandsresor med flyg lockar inte längre och någon tågluff i utlandet blev det inte den här sommaren. Vintagemannen är sparsam med att tacka ja till sponsring och samarbeten, men 2023 tackade han ja till två semesterresor i Sverige.

Småland är tre-Vligt

Tre smålandskommuner har gått samman för att gemensamt locka besökare; Eksjö, Vimmerby och Hultsfred. Vi fick en dag i varje kommun. Och vi kunde ha stannat mycket längre.

I Eksjö upplevde vi den fina trästaden. Vilket kulturarv! En stadsvandring och besök på Aschanska gården är ett måste. Visit Eksjö

Vimmerby är ju redan etablerad som turiststad. Astrid Lindgrens värld drar många tusen barnfamiljer. Men vi valde Astrid Lindgrens Näs, hennes barndomshem med museum intill. Ett mera vuxet val. Och så det lilla stadsmuseet. Visit Vimmerby

SJs gamla semesterhem, numera Fredensborgs herrgård, blev vårt natthärbärge. Det var tider det när stora välskötta företag tog hand om sin ´personal genom att erbjuda fina relaxande miljöer.

Tredje dagen var vikt för Hultsfred. Vi var med om invigningen av det nya stationsområdet där man både kan åka gammal rälsbuss och cykla dressin. Vintage det också. I en annan del av kommunen ligger Virserums konsthall som alltid har någon spännande utställning att visa. Visit Hultsfred

När vi ändå var i Småland passade vi på att besöka Stensjö by norr om Oskarshamn. Den oskiftade byn är ett kulturreservat som ägs av Kgl. Vitterhetsakademin och drivs på gammaldags vis. Ett fint exempel på både byggnads- och kulturlandskapsvård. Ett besök är ett måste!

Smålandsresan avslutades med middag och övernattning på Solvikens pensionat i Ingelstad söder om Växjö. Där sjunger den svenska pensionatskulturen verkligen på sista versen. En genuin och unik upplevelse. Passa på medan det går.

Västkusten och Göteborg

Vi har familjeskäl att tillbringa tid i Göteborg och har under året varit på många upptäcktsfärder till stadens sevärdheter och vintageaffärer.

Midsommar tillbringade vi i Fjällbackas skärgård och där invigde jag ytterligare en fin baddräkt från Salta bad.

Kristinehamn håller för en lillsemester

Även resan till Kristinehamn var sponsrad. Vad gör man tre dagar i en liten värmländsk stad en kortkort resa från min gamla hemstad Örebro? Vi hade inga problem att fylla dagarna med stadsvandring i fina kulturmiljöer, överraskande bra restauranger, caféer, kaffeprovning, mm. Trevligt boende på ”vintagehotell” och på en lantgård. Visit Värmland & Kristinehamn

Både konsthallen och den berömda Picasso-skulpturen har anknytning till innanhavet Vänern. Att stan även har Värmlands största loppis passade en vintageman utmärkt.

Tre udda samarbeten

Uppdaterad vintage. Kommer du ihåg Fiat 500 från 1960-talet. Två entusuiastiska ingenjörer i Göteborg har gett sig fan på att de kan bygga om gamla Fiat 500 till elbilar. Even.vehicle heter de. Kolla här. De tar bort motor, bensintank och drivlina och ersätter med batteri och elmotorer. Vi fick en kör- och åktur i ett regnigt Göteborg. En av årets mest unika upplevelser och ett trevligt slag för elbilar.

Distinguished Gentleman´s Ride är ett världsomspännande projekt där motorcykel-entusiaster klär upp sig, åker en parad och samlar in pengar till forskning om prostatacancer och mäns psykiska hälsa. Det var inte svårt att tacka ja till det samarbetet. Vi hade kläderna, de hade hojarna. Vilka bilder det blev.

Vintagemannen fick också ett par nya glasögon. Rodenstock som har en egen metod att mäta ögonen och sedan tillverka optimerade glas för olika behov ville testa på mig. Jag tyckte det lät intressant även om det inte till hundra procent passar in på vårt vintage- och hållbarhetstema. Nu ser jag dock bättre ut än någonsin.

Vintagefolk som jubilerar

I Malmö finns en grupp vintageentusiaster som brukar träffas ett par gånger om året i någon passande lokal eller vid något evenemang. Under 2023 har vi deltagit två gånger.

Den 10 september var vi i en gammal krogmiljö som malmöiter minns sedan sin ungdom. Den italienska restaurangen Piccolo Mondo ligger precis i hörnet av Stora och Lilla torg. Originalinredningen från en minst 100 år gammal speceributik finns kvar. Och Peter hade kört fram en av sina fina bilar.

I november firade vår grupp ”Vintagefolk i Malmö med omnejd” 5-årsjubileum. Då gjorde vi först ett besök ute på Statarmuseet vid Torups slott. Och på kvällen intog vi med stil restaurangen Bistro Royal i Malmö Centralstation. Lokalen var Oscar IIs egen väntsal som sedan blivit en fantastisk krogmiljö. Vilken fest det blev!

En av Sveriges allra bästa vintagebutiker är Old Touch på Upplandsgatan 43 i Stockholm. Inte undra på. Birgitta Gardner firade 40-årsjubileum i år. Hon kan vintage och visst var vi där. Jag fyndade en hatt.

Fristedts Herrekipering i Sala är en av de få gamla klenoderna bland klädaffärer som fortfarande står orörd sedan den stängdes för några år sedan. Senaste renoveringen var nog på 1960-talet. Skyltdockorna är lika gamla. Huset är fyllt av osålda gamla kläder från olika årtionden i tre våningar. Både fastighet och lager har tagits över av familjen Törnlind som nu funderar på hur de ska utveckla något bra av detta. Vi hade förmånen att få komma in och titta . De skyltar om några gånger om året och deras vintage-skyltfönster har blivit en av Salas mest populära sevärdheter. Butiken hålls inte öppen, men vi håller tummarna för att familjen Törnlind hinner och orkar ta tag i denna pärla. Sala fyller 400 år i år och har du inte varit i staden så gör ett besök under året. Kolla in när det är visning av Sala silvergruva och missa inte Sala kallbadhus, en replika av det kallbadhus som byggdes 1938 vid MånsOls badplats. Och när du badat så ät lunch eller fika på MånsOls värdshus.

Utställningar med textil som tema

När Vintagemanen tog studenten 1970 gjorde han det i en specialsydd kavaj från Gulins som var gjord i tyget Pompelmo av en av Sveriges absolut bästa textildesigners – Sven Fristedt – mästare i mönster. Jag hade det tyget i brunt, blått, grönt och rött, både i några få kläder, men mest som inredningstextil. Flower Power!

På Kulturen i Lund var det en stor utställning med Sven Fristedts tygkonst. Även Vintagemannen var faktiskt med på ett hörn. Skynda dit! Utställningen slutar om ett par dagar, den 28 januari 2024.

Kaffe Fassett är en världsberömd textildesigner från England. Han är kanske mest berömd för sin stickkonst. Men på Millesgården var det en fantastisk färgexplosion av lapptäcken, både egen design och sådant han inspirerat andra att göra. Håller också på till 28 januari.

Livrustkammaren har en utställning om Gustav IIIs teater- och opera-kläder. Teaterkungen heter den och kan ses under 2024. En världsunik samling.

På nya Liljewalchs visas ”Klänningen gör mannen, haut couture – en ny era”. Delar av Fredrik Robertssons samling av extraordinära klänningar från världens mest exklusiva modehus finns utställda. Pågår till 11 februari 2024.

Jag håller gärna föredrag

Under 2023 har förfrågningarna om att Vintagemannen ska hålla föredrag ökat, både från muséer, mässor och föreningar. Jag har t ex ett litet föredrag som jag kallar ”Så blir du en välklädd man utan att det kostar skjortan”. Det höll jag bl a på Antikmässan i Stockholm.

Häpnadsväckande ökning på Instagram

Inte visste jag att en gammal gubbe i begagnade kläder skulle väcka ett sådant intresse. När året startade hade jag 33.000 följare. Men efter medverkan i TV4 den 2 januari brakade det till och en vecka senare hade jag passerat 40.000. Efter det stod det still nästan hela året. Många dagar försvann det fler följare än det kom till. Men en bit in i december, då jag börjat med en liten adventskalender, brakade det loss ordentligt. Sedan den 8 december har jag fått mer än 25.000 nya ”vänner”. Det är så otroligt kul. När detta skrivs den 27 januari är ni 66.086 personer. Vad hände?

mycket publicitet

Vintagemannen har varit synlig i media under 2023. Bortsett från all publicitet kring boklanseringen har både jag och @vintageqvinnan medverkat i tidningar och TV.

Allas veckotidning och ljudmagasinet Panorama

I Nyhetsmorgon i TV4 har jag varit gäst tre gånger. Dels i januari, dels i november när boken STIL kom ut. Men även @vintageqvinnan och jag har varit hos Steffo Törnqvist och Jenny Strömstedt och pratat vintage.

Hulda Andersson på Gokväll i SVT1 gjorde hemmahos-reportage i Vintagemannens garderob. Och sen gick vi på besök till en av världens finaste vintagebutiker; A.Marchesan på Odengatan 100 i Stockholm.

Riktigt kul var det att vara med i Studio 65 (UR/SVT). Där var jag och min like Michael Wiehe med i samma program och diskuterade vad man ska göra av all tid när man går i pension. Wiehe lät klart brydd och visste inte riktigt vad han ska hitta på när han inte kan uppträda längre. Vad ska då jag hitta på? Har du något förslag?

Mest smickrad blev jag kanske ändå när jag blev intervjuad av Stil i P1 som ”expert” på hängslen. Så kan det gå om man gnetat på med vintage i tretton år.

Baksidan av att bli spridd

Året har som ovanstående visar varit riktigt kul. Men det finns några saker som irriterar riktigt ordentligt. Mörkrets makter ute på Internet snor bilder på mig och lägger upp på olika sajter och konton. Här är något av det jag känner till.

Två gånger har bilder av mig, fast med andra namn, lagts upp på Tinder. En gång som 46-åring. I olika forum figurerar min bild på konton som sprider obehagliga kommentarer. På TikTok har en historia med bilder på mig till soft musik lagts upp som en saknad, och eventuellt död, homosexuell älskare. Den har spridits till tiotals miljoner på TikTok.

Det allra värsta var när en kvinna höll på att solovåras av en bedragare som satt upp en falsk men snygg hemsida för en byggfirma där en en bild på mig skulle föreställa grundaren och VDn. Kvinnans dotter larmade mig och hon kunde sen bevisa för modern att hon var kär i fel person. Nu sitter en annan gubbes bild där på sajten.

Så om du ser min bild i något konstigt sammanhang, anmäl omedelbart till den sajten och meddela även mig. Du kan också gå rätt in i diskussionstråden och säga att bilden är fejk.

2024 har börjat bra

Fler föredrag, mer media och annat riktigt kul ligger i pipeline 2024. @vintagemannensmat äter lagar och mat från 1970-talet i år och snart börjar odlingssäsongen. Sen ska vi konservera skörden också och jag hoppas hinna skriva mer om vårt byggnadsvårdsprojekt.

Det kan nog bli en full årskrönika 2024 också. Häng med! Och kom ihåg att hållbarhet kan byggas på lust och fåfänga.

På den tiden man kunde resa…

18 oktober, 202019 oktober, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1800-tal, Accessoarer, Resor, Utställningar & muséer

Turistresande är en ganska sen företeelse i mänsklighetens historia. Om man inte tillhörde de allra rikaste förstås. Och snart är vi väl där igen. Vi besökte Hallwylska museet och deras utställning ”Mot kontinenten – en resa i första klass.” Och så gick vi på föredraget ”På packlistan” om greveparets bagage häromdagen. Det kan ju föranleda en bloggpost om hur man ska packa det nödvändigaste, necessären t.ex.

Kan en koffert per person verkligen räcka?

Jag har levt i tron att överklassen reste med ett väldigt stort bagage förr i tiden. Bärare och tjänstefolk fanns det ju gott om. Men det var nog bara filmstjärnor från Hollywood som kom med femtiosex eleganta koffertar när de landsteg i Europa. Det ingick liksom i deras varumärkesbygge. Nej, de vanliga rikingarna, som familjen Hallwyl, hade bara en koffert var och så lite handbagage även om de skulle vara borta i flera månader. Inte köpte de kläder under resan heller. Nej, de lät sitt skrädderi i Stockholm sy upp reskläder och sen hade de med sig en ordentlig utrustning för att vårda och tvätta sina kläder. Klädvårdsdagar var inlagda i reseprogrammet.

Uppsytt inför resan till Egypten 1900-1901. Man får inte bli kall.

Man skulle ha två sorters kläder med sig, de praktiska och de passande. De praktiska var resplagg och de passande var kläder att ha på sig på resmålet beroende på aktivitet; vid sightseeing, kamelritt, luncher och middagar. Allt från sportkläder (det skulle vi inte tycka idag) till full galastass.

Smycken var ett särskilt kapitel. De kunde ju bli stulna. Det insåg Wilhelmina von Hallwyl (1844 – 1930) så från 1907 lät hon tillverka resesmycken, dvs kopior av hennes riktiga smycken i mer oädla material. Massivt guld blev ihåliga smycken i förgyllt silver. Diamanter ersattes med topaser och guldtopaser. Gröna glasbitar fick föreställa smaragder och pärlorna var inte äkta. Se där, ett bra tips även för dagens resenärer.

Alla resor börjar med en noggrann lista

Det är fortfarande till stora delar en bra packlista.

Kolla Wilhelminas lista. Det är mycket smått och gott som ska med. Toilettartiklar, sjukvårdsutrustning, sysaker och reparationsgrejor. Mycket av det lilla husapoteket passar idag också. Men lavemangssprutan har väl ersatts av laxermedel eller Imodium beroende på problem och morfinet törs man inte ta genom tullen. Febertermometern har åter blivit högaktuell.

Vitagemannen har också några necessärer – den stora och den lilla.

Den stora packad för resa till kurort sommaren 2020 – Södertälje

Walther von Hallwyls necessär är ännu finare (Foto från museet)

Istället för rakkniv kan man också ha med en praktisk elrakhyvel med separat batterilåda och blankpolerad stålspegel. Så smidigt.

ett bra Resebibliotek ger större utbyte av resan

Dagens resebibliotek ryms i mobilen tycker nog de flesta. Men är man en riktig vintageman har man med sig både en gammal Baedeker och Ellen Rydelius i bagaget.

Besök Hallwylska museet i höst och se deras reseutställning

Nu får vi hoppas att Covid fås under kontroll och att vaccinutvecklarna är framgångsrika så att vi kan komma ut och resa igen. Flyget har Vintagemannen sedan tidigare valt bort. Men vi längtar ut att tågluffa i Europa igen. Precis som greveparet von Hallvyl. Den som överlever får se.

Om det blir några fler resor kan du se om du följer Vintagemannen på Instagram eller Facebook. Men där hittar vi på annat skoj också. Nästan varje dag. Vi ses i sociala medier.

Besök Batteri Hälsingborg – beredskapsmuseet med både kanoner och kaffesurr

9 september, 202011 september, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, Mat och sånt, Resor, Utställningar & muséer

I vår jakt på ransonerad mat under krigsåren hamnade vi rakt ner i en kustartilleribunker vid Öresund – Batteri Hälsingborg. Det blev dock ingen kanonmat, men väl ett kanonintressant besök på Beredskapsmuseet på Djuramossa. Marie Andrée, som driver museet med sin familj, utförde förra hösten ett experiment där hon åt ransonerad krigstidsmat en hel månad och följde ransoneringen noga. Vi följde hennes Facebook-sida ”Kristidsmat på riktigt” och blev inspirerade. När Marie utlyste en tävling som gick ut på att komponera sju middagar á 4 portioner på max 10 råvaror gick VintageQ loss. Resultatet kan du läsa om i vår bloggpost. Kan 215 kr räcka till 7 middagar för 4 personer?

Under hela 2020 äter vi en ransonerad beredskapsmiddag en gång i veckan och bloggar om det. Men det vet du väl redan.

Men denna bloggpost ska ju handla om museet och deras utställningar.

Tjocka Berta? Nej, men vackra Maja. Varför får kanoner kvinnonamn?

Batteri Hälsingborg var en viktig del av Per-Albin-Linjen runt Skånes kust

Djuramossa var en topphemlig kustartillerianläggning några kilometer upp från Öresunds smalaste del vid Viken norr om Hälsingborg. Härifrån skulle man kunna kontrollera hela inloppet till Östersjön och även skjuta in i Danmark om det behövdes. Slottet Kronoborg användes av tyskarna som förläggning, så om vi blivit anfallna hade det bara blivit grus kvar av Hamlets slott.

Här uppe på mossen byggdes fyra stora batterier för de jättelika kanonerna samt bunkrar för ledningscentral, luftvärn och baracker för alla soldater som krävdes för att hålla anläggningen igång. Man lyckades bygga upp hela kanonmaskineriet på två månader. Det var ju den 9 april 1940 som tyskarna ockuperade Danmark och Norge och då blev det en jädrans fart. Redan den 5 juni 1940 provsköt man kanonerna första gången. Anläggningen provsköts sista gången på 1980-talet och stängdes helt 1990. Kalla kriget var slut.

En fullmatad utställning om den militära beredskapen

Museet består inte bara av en kanon och en bunker, utan man har sedan öppnandet 1997 samlat på sig en imponerande samling av vapen, uniformer, militärfordon och allsköns militärt material och saker från beredskapsåren. Vintagemannen var nog aldrig nån riktig ”stridis”, men igenkänningsfaktorn från lumpartiden var hög.

En av våra favoriter: En monteringsbar manskapsbarack i originalskick som länge stod kvar vid Sandhammaren. Den kan kan fällas ihop och monteras utan en enda spik eller skruv.

AKTUELL UTSTÄLLNING OM KVINNOR OCH MAT UNDER BEREDSKAPsåren

Men det finns inte bara militära grejor. I år har man en utställning om kvinnorna under kriget och om den ransonerade kristidsmaten. Det var ju det som lockat oss dit.

En bred utställning om maten, modet, kvinnorna och kriget

Tänk att Folk inte vågar prova kristidsmat

Vi hade vissa förhoppningar på att få äta ransonerad beredskapsmat när vi var där. Men hör och häpna, folk vill inte ha det. Museets lilla cafe har försökt att servera ”Veckans ranson”, det var en silltallrik, men den sålde inte. Då bytte de namn till ”Silltallrik” och då fick den plötsligt en strykande åtgång. Går man inte på museum för att få en upplevelse? Så serveringens disk är numera full av tråktraditionell kaféföda; bullar, mackor, chokladbollar och dammsugare. Men vi VILLE HA kristidsmat. Då dök Marie ner i frysen och tinade upp några kristidsmuffins. – Vi vill ha kaffesurr också, sa vi. Och det var lättare. Det finns nån slags pulverkaffe gjort på cikoria att köpa på nätet. Så det blev lite beredskapsfika i alla fall. Att det ska vara så svårt.

Köpt kaffesurr smakar faktiskt ganska OK. Inte så illa som det vi gjorde själva i januari.

Vad Får man göra med en svensk tiger?

Museet äger numera upphovsrätten till ”En svensk tiger”. Den är idag en del av deras logotyp. De fick bilden på den randiga tigern av upphovsmannens Bertil Almqvists arvingar. Just nu pågår en rättsprocess om tigern med hakkorsbindel på. Vi får se vad den processen får för utfall. Marie, som till vardags är advokat, ligger i ständig beredskap.

Nu i september har Marie och ”Kristidsmat på riktigt” börjat en ny period med att laga och äta ransonerad mat och facebooka om det. Vi följer henne med spänning…

Badsemester i Södertälje hundra år för sent? Nejdå.

5 juli, 202011 juli, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1920-tal, Mat och sånt, Resor, Utställningar & muséer

Semesterresa – smaka på det. Vilken väg ger mest avkoppling?

Vi åker ofta ”Gamla vägen”. Det är mycket trevligare att smyga runt på ålderdomligt slingriga vägar än att fara ifrån sig själv på motorvägen. Så när vi passerat det värsta på Essingeleden och Kungens kurva vek vi av vid Botkyrka, den där pampiga stenkyrkan man ser från E4-an innan det blir 110 väg. Botkyrka ligger nära motorvägen. Det har den gjort sedan den byggdes på 1100-talet, men då hette det landsvägen och kyrkan låg vid en pilgrimsled.

PÅ GAMLA RIKSETTAN INFINNER SIG DET STORA LUGNET

För säkerhets skull tog vi av vid nästa avfart också och körde upp norr om Bornsjön, förbi slottet Sturehov och Hemvärnets skola i Vällinge. Vilken idyll. Vi förstår att motorcykelfolket gärna tar den vägen till Södertälje. Vi kan rekommendera den omvägen nästa gång.

Sankt Botvids stenkyrka vid E4-an. Vid Botkyrka svänger man av.

Här flyger vi fram på låg höjd. Mysigare än både flyg och motorvägar.

Förmiddagens utflyktsmål är Lurberget i Ytterenhörna. Det ligger nästan så långt norrut man kan komma i Södertälje kommun, ganska nära Adelsö och Birka på andra sidan Björkfjärden i Mälaren. Lurberget är en lämplig plats att starta sitt badortsbesök på.

Vi sökte spåren efter gamla ordenssälskap

Högst upp på berget har man en utomordentlig utsikt över Björkfjärden. Här kan man studera märkliga minnesmärken. Se vad STFs ”Vad ska jag se i Södermanland” från 1957 skriver:

I gamla guideböcker upptäcker man sånt som inte står i de moderna.

Under 1800-talets andra hälft sköts salut från Lurberget när sällskapsföreningarna anlände med båt till ångbåtsbryggan nedanför för att vandra upp på berget och föreviga utflykten med en gjutjärnsskylt.

Den vackra utsikten finns kvar och av åtta järnpinnar som fanns 1957 står fyra kvar. Sedan har två moderna tillkommit. Tyvärr hade vi glömt stenborren, annars hade det stått ytterligare ett järnstandar där; ”VINTAGEMANNEN WAS HERE 2020”.

Vi förstår de gamla sällskapen som sköt salut och skålade för varandra på bergets topp. För Vintagemannen var det lite för tidigt på dagen för en skål, men en fin promenad från Ytterenhörna kyrka, förbi Ekensbergs säteri blev det upp för berget och ned igen till den gamla ångbåtsbryggan. Synd att ångfartyget Ejdern just nu ligger på varv. Den lägger vanligtvis till vid bryggan och det hade varit ett passande alternativ i tidens anda.

Nästa gång tar vi ångbåten Ejdern från Södertälje

vi Taxar in på Kakslottet

Taxinge Näsby slott var vårt mål för nästa mål, nämligen lunchmålet. ”Kakslottet” har länge varit berömt för sin stora kak- & tårtbuffé. Nu är det också berömt för att TV-programmet ”Hela Sverige bakar” spelas in i den fina miljön. Det måste säkert vara tjugo år sedan vi var där senast och mullade i oss.

Taxinge är en turistmagnet och som sådan har man Corona-säkrat på ett bra sätt. Lång kö utanför med rejäla avstånd och inne vid buffén är det inte någon trängsel. Alla får en egen tårtspade. Ute på gården står borden glest. Vi kände oss säkra en torsdagslunch i början av juli.

ta ångtåget nästa gång

Istället för att komma i en modern bil hade det naturligtvis varit mer ståndsmässigt och historiskt korrekt att åka ångtåg med Östra Södermanlands Järnväg till Taxinge – Näsby station och sedan promenera till slott och kyrka därifrån. Men det får bli ett annat år även om tågen går i sommar också.

Under besöket passade vi också på att titta in i nya kyrkan som blev uppiffad i engelsk stil 1863 på en medeltida grund när den gamla kyrkan hade förfallit.

Vet dagens unga (och äldre) män att en herre alltid tar av sig hatten i en kyrka?

Äntligen lite av gamla södertälje stad

Skansen i Stockholm har stått som förebild för många friluftsmuseer i Sverige och i hela världen förresten. I Södertälje har de Torekällberget. Tyvärr fanns inte så mycket med badanknytning som vi hade hoppats, men för den badortsintresserade finns Camitzka-trädgården fullt utrustad med kägelbana och paviljong, schweitzeriet Lilla Bellevue – numera Konditori Belleveu samt en fotostudio från 1918. Och så naturligtvis ett bageri som bakar äkta Södertäljekringlor. Allt placerat i stadskvarteren. Ingen trängsel här heller.

Det forna Schweitzeriet från badhusparken.

Så kom vi då till kringelstaden

Bageriet och Lindbloms kafé är nästan de enda ställena i våra dagar där man kan köpa de berömda Södertäljekringlorna. Södertäljekringlor går långt tillbaka i tiden. 1837 fanns 26 kringelförsäljare i staden. Riktig fart tog det när järnvägen kom 1860. Då såldes kringlor på stationen av s.k. kringelgummor. I Svenska Familje-Journalen år 1881 beskrivs försäljningsmetoden som så påträngande att den för tankarna till moderna tiders souvenirförsäljare på sydländska badstränder.

På Lindbloms kafé smakar vi Södertäljekringlor. De är mycket mindre än vi trodde och riktigt goda. Det är inte mycket socker i dem, men troligen ganska mycket smör. Bageriföreståndarinnan berättade att noggrannhet, tid och hantverkskunnande är viktigt när man bakar Södertäljekringlor. De bakas med jäst och ska jäsa två gånger. Om jästiden inte blir exakt första gången är de svåra att rulla ut och går lätt sönder. Det tar lång tid att baka dem. På Lindbloms bakar man 2 gånger i veckan. Kringlorna är inte nödvändigtvis godast när de är nybakade, utan kan ligga till sig lite för att bli sådär lagom torra. Vi fick med oss en påse för att ha på vår picknick nästa dag.

På Torekällberget hade vi stämt möte med Mattias Holgersson från Länstidningen LT, stadens eget nyhetsorgan. Vintagemannen berättade om hur ”varumärket” föddes och vad vi håller på med under det här ”konceptet”, som det heter på modern svenska. Det blev ett trevligt samtal om kläder, resor och mat – allt i vintagestil. Det ska bli spännande att läsa och se vilka bilder Mattias lyckades knäppa när vi gick runt på Torekällberget.

ja! det finns ett badpensionat kvar – torpa

Mattias följde också med oss till dagens sista stopp – vårt boende på Torpa Pensionat ett par kilometer söder om staden. Det är i stort sett den enda överlevande resten från Södertäljes badepok 1849 – 1945. Torpa byggdes på 1870-talet och blev badpensionat på 1920-talet. Vi blev väldigt förtjusta i vad vi såg. Och vi fick General William Booths rum, han som grundade Frälsningsarmén.

Men det är en helt annan historia som kommer i nästa bloggpost. Håll ut.

Tio i Topp med Ellen i Stockholm

22 mars, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1930-tal, 2000-tal, Resor, Utställningar & muséer

Efter sju blogginlägg om vår hemester i Stockholm i mars 2020 hade vi tänkt att försöka gå ut och shoppa med Ellen Rydelius guide Stockholm på 8 dagar från 1930 i handen. Det kan väl inte gå? Nej, det gick inte. Corona kom i vägen. Så vårt åttonde blogginlägg får bli en lista över våra tio favoritställen i stan som Ellen visat oss till. Några är ganska hemliga och otippade. Har du varit överallt?

Vi börjar nerifrån. På plats…

10. Skansen

Inte är det björnungarna som drar. Inte allsången heller. Det är nästan svårt att sammanfatta varför vi gärna går till Skansen, för här finns så mycket. Vi gillar att gå runt bland stugorna, både de gamla allmogegårdarna och i stadskvarteren, titta in i kolonilotterna och butikerna, köpa en kringla eller prata ned hantverkarna. Vi fikar gärna på kafé Petissan eller äter lunch i solen utanför restaurang Gubbhyllan. Och så har det blivit tradition att gå hit både på höstmarknad och julmarknad. VintageQ har varit här varje år i hela sitt liv som synes. Läs mer om Skansen och Djurgårdsstaden.

9. Bullkyrkan på Stortorget

Stortorget är känt för mycket; Stockholms blodbad, Skampålen och Koppar-Matte, Nobelmuséet och Svenska Akademiens självskadebeteende i Börshuset, kanonkulan i väggen, etc. Och så i östra hörnet ståtar Grillska huset med Stadsmissionen och Bullkyrkan. Där kan man fika, köpa bröd, gå på loppis eller på gudstjänst. Gör ett besök och upptäck vad de har att bjuda. Vi kan rekommendera dammsugarna. Sen fyndar du lite vintageprylar runt hörnet i deras lilla butik. Läs mer om Gamla stan.

8. Restaurang Pelikan

En av Stockholms få bevarade restaurangmiljöer ligger på Blekingegatan 40. Såhär såg det ut redan 1904 när stället byggdes, och så ser det fortfarande ut. Pelikan flyttade in 1969, men restaurangen har anor sedan 1633 och låg till 1931 vid gamla-gamla Slussen. Pelikan är en av de två restauranger som Ellen rekommenderar på Södermalm. Den rekommendationen håller fortfarande. Läs mer om Södermalm.

”All glädje utan rotmos är konstlad glädje”, skrev Torsten Ehrenmark i en av sina böcker. Så rätt han hade. Här serveras det rotmos varje dag. Beställ grosshandlarmidda´n om du pallar för en sådan.

7. Thielska Galleriet

Kan man i dessa Corona-tider vara glad över att någon gått i konkurs? Jo, Thielska Galleriet längst ut på Djurgården är ett sånt exempel. Bankiren och konstmecenaten Ernst Thiel byggde i början av 1900-talet ett ståtligt jugendpalats för sina tavlor från sekelskiftet, bland det bästa Skandinavien hade att bjuda då. Han kom på obestånd efter dåtidens största kris, första världskriget, och 1924 fick staten ta över både huset och den enastående samlingen. Och där står det än idag som en orörd ädelsten bland museer. Ta spårvagnen från city och byt till buss 67 vid Waldemarsudde – Prins Eugens villa är en annan museipärla värd ett besök, som dock var bebodd av målarprinsen själv på Ellens tid. Läs mer om Thielska.

6. Restaurang Zum Fransiskaner

Detta är en annan av de gamla bevarade restaurangmiljöerna som är över hundra år. Den här är från 1910 ungefär, men Zum Fransiskaner öppnade faktiskt här på Skeppsbron nr 40 redan 1889. Öl från små bryggerier och wienerschnitzel är deras specialiteter. Ellen skriver att det är ett ölkafé med god mat. Så är det fortfarande på Zum. Det kan inte alla ölkaféer inte skryta med.

5. Folkhemslägenheten på Nordiska museet

För en vintageman är det att komma hem. Radion sprakar i bakgrunden och man anar hur trångbodda de var, den lilla familjen i sin HSB-lägenhet i Katrineholm 1947. Museet har oändligt mycket mer att visa, både permanenta och tillfälliga utställningar. Många aha-upplevelser blir det; – En sån hade vi! Man kan lätt spendera en halv dag här. Läs mer om Nordiska Museet.

4. Nationalmuseum

På Ellens tid låg Historiska museet på nedervåningen och all konst och konsthantverk i de stora salarna på våningen ovanför. Nu är Nationalmuseum nyrenoverat i prunkande färger och konst och hantverk blandas kronologiskt. De storsvenska ikonerna hänger troget kvar, liksom Rembrandt. Man blir inte besviken, snarare imponerad. Detta är inte ett särskilt otippat val, men vi kan bara säga – gå dit. Läs mer om Nationalmuseum och dess omgivningar.

3. Stockholms Rådhus

Ett lite hemligt hus som är öppet för alla. Ellen är riktigt förtjust i Carl Westmans skapelse på Scheelegatan 7 på Kungsholmen. När det invigdes 1915 vimlade huset av både brudpar och brottslingar, för detta är Stockholm tingsrätt. Men alla vigslar har flyttat ut, kanske mest till Stadshuset. Rådhuset är ändå värt ett besök. Efter säkerhetskontrollen kan du vandra trapporna upp och ner och se takmålningar, väggmålningar, nya och gamla rättegångssalar, mm. Arkitektur att beundra alltså. Det finns även ett fik som är helt okej nere i ljusgården.

Om du har tänkt att se Stadshuset i samma veva så rekommenderar vi en vacker promenad dit. Gå Scheelegatan och Kungsholmstorg ned mot Mälaren. Skåda upp på de vackra husen på Norr Mälarstrand, beundra utsikten mot Söders höjder och snart närmar du dig Stadshuset från ett vackert håll. Läs mer bussturen runt stan.

2. Utsikten från Skinnarviksringen

De flesta turistbussar åker till Fjällgatan för att se utsikten över Stockholms inlopp. Det lite skräpiga Gröna Lund dominerar vyn därifrån. Men från Skinnarviksberget har man en mer magnifik utsikt med Stadshuset i blickfånget. Vackrare utsikt i en svensk stad finns nog inte. Till vänster ser vi Norr Mälarstrands pampiga gavelrad och åt höger Gamla stan. Njut av detta gratisnöje. Ta med en picnic-korg och sätt dig nånstans på Skinnarviksberget och spisa. Närmaste T-bana är Zinkensdamm. Läs mer om Södermalm.

1. And the winner is… Stockholms stadshus

Ragnar Östberg har skapat ett mästerverk. Punkt. Gå dit, gå in, gå runt, gå upp i tornet, gå på guidad visning. Gå på Nobelfesten eller på någon av de öppna tillställningar som ges. Vi brukar själva gå på en stämningsfull Lucia-konsert varje år.

Bonusmaterial:

Nybörjaren gör en egen Hop-on Hop-off-tur med SLs Blå bussar

Vi skrev ett blogginlägg om hur man får en överblick över Stockholm när man är här första gången. Man tar inte de röda och dyra Hop-on Hop-off-bussarna. Man köper en SL-biljett och åker en egen rundtur istället. Starta på Fridhemsplan. Där tar man blå buss 3 söderut, byter till buss 4 vid Rosenlund och tar till sist buss 1 från Fältöversten tillbaka in mot city och Fridhemsplan. Detta är nästan samma rundtur som Ellen Rydelius förespråkar, fast då var det med spårvagn. Läs mer om bussturen.

Håller du med? Är det här Stockholms finaste pärlor?

Skriv gärna dina synpunkter på vad vi missat att tipsa om, eller om dina egna hemliga smultronställen, här i kommentarsfältet.

Tre skäl för den klädintresserade att ta tåget till Sveriges framsida – när det funkar.

18 mars, 202019 mars, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1910-tal, 1980-tal, Resor, Utställningar & muséer

Just nu pågår tre utsökta vintageutställningar i Göteborg, Borås och Tjolöholm som är värda en resa. Vi hann med alla tre på en helg. Versace-utställningen i Textilmuseet i Borås är av världsklass. Tjolöholms slott visar en internationell utställning av tjugotalskläder i sina fantastiska miljöer och på Göteborgs stadsmuseeum visas en bred utställning om hur göteborgarna klädde sig förr. Där ingår bland annat en stor samling från grevinnan Blanche Bonde Dicksons urtjusiga klädsamling från Tjolöholm.

Vi åkte från Stockholm till Göteborg den 21 februari. Då var inte Corona något bekymmer i Sverige. Nu dröjer det väl innan virushotet har lagt sig, så jag vet inte när man kan göra nästa resa. Utställningarna håller på till augusti i alla fall. Eller så gör du bara en resa i fantasin här och nu.

Gianni Versace Retropective i Borås Textilmuseeum.

Den italienske modeskaparen Gianni Versace blev bara 51 år. Han blev mördad 1997 mitt i karriären. Under 1980- och 90-talen var han en av världens mest betydelsefulla modedesigners. Hans kreativitet visste inga gränser, skriver Textilmuséet i Borås Han blandade friskt mode och konst, antikt och modernt, manligt och kvinnligt. Det fullständigt sprakar av färg och mönster. Utställningen visar ett 70-tal utvalda outfits från 1989-97. De är inlånade från privata samlare. Och utställningen turnerar nu runt bland världens huvudstäder, däribland Borås. Passa på! Sån här klass visas inte ofta.

Supermodellen Emma Sjöberg lär ha burit den svarta skynkliga kavajen.

Tjolöholms slott är en unik överklassmiljö – Sveriges svar på Downton Abbey. Nu med vintagekläder.

Slottet som är ritat i engelsk Tudorstil av Lars Israel Wahlman blev klart för inflyttning 1904. Här bodde Blanche Bonde som jag skriver mer om nedan. Hon var dotter till hovstallmästare James Fredrik Dickson och Blanche Dickson. Familjen hade gjort sig en förmögenhet på trävaruhandel med England. Slottet var både modernt och överdådigt och mycket av inredningen går i Arts & Craft-stil. Hela gårdsanläggningen med slott, ladugårdar, stall, vagnslider, kyrka, arbetarby är en sevärdhet. De pittoreska arbetarbostäderna och grindstugan kan man hyra för övernattning.

DRESSES AND DECADENCE – THE STYLISH 1920S. Just nu har de lånat in en klädsamling från 1920-talet och ställt upp i salongerna. Mycket flådigt. Det är rena Downton Abbey-känslan. Plaggen är inte så många, men ihop med slottet och helheten är det verkligen värt en utflykt. Det ligger lite avsides, alldeles ute vid havet i Kungsbacka kommun. Googla på Tjolöholm och se deras hemsida så får du veta mer. Tyvärr stannar inte tåget utanför grindstugan men från Kungsbacka kan man ta sig dit dit med buss.

Tjolöholm kan bara ses på guidade visningar. Så gå in på nätet och boka en tid.

Grevinnan Blanche Bonde var en av Sveriges bäst klädda i början av 1900-talet. Se hennes kläder på Göteborgs stadsmuseum.

Hela hennes klädsamling donerades till Göteborgs stad när hon dog 1960. I utställningen Göteborgs Garderob får man se en del praktfulla dräkter. Men utställningen är mycket mer än så. Den är faktiskt en av de bästa klädutställningar jag sett. Mycket lärorik. Här kan man se och läsa om Göteborgs textilindustri och se många fina kläder, bl a några outfits från redarkungen Broström. Man kan också klä ut sig i hattar och prova skor. Det passar alla åldrar. Det fanns högklackade skor även i min storlek 45, så nu hädanefter har jag den högsta respekt för damer som går obehindrat i högklackat.

Grevinnan till häst och några av hennes kläder samt redarens skor.

Man lär sig mycket om kvalitet i den här utställningen.

När kan man åka på Svemester i vårt avlånga land?

Nu har du nu fått några idéer till en spännande västkustresa. Lätt att nå med tåg. Frågan är bara när man vågar sig ut. Utställningarna har sina begränsningar, men än är det gott om tid. Versace i Borås håller på till 16 augusti och Göteborgs Garderob till 22 augusti. Vintage på Tjolöholm avslutas den 30 december 2020.

I flera andra blogginlägg har vi berättat om vår svemester i Stockholm med utgångspunkt i Ellen Rydelius bok Stockholm på 8 dagar, från 1930. Hon är fortfarande en bra guide.

Vår nya spännande resa: Staycation i Stockholm på 8 dagar

Hop-on Hop-off som på 1930-talet

Södermalm har goda utsikter

Den ”gamla goda tiden” lever fortfarande på Nationalmuseum

10 mars, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1930-tal, 2000-tal, Resor, Utställningar & muséer

Idag får det räcka med en halv dag; Kungsträdgården, Blasieholmen, Skeppsholmen, Grand Hotel och Nationalmuseum. Vi följer Ellen Rydelius bok Stockholm på 8 dagar, 1930, men vi orkar inte hålla hennes tempo.

Vi börjar vår promenad där folk brukade sammanstråla förr, vid Tornbergs ur på Nybroplan, som stått där på sin pelare sedan 1916. Genom Berzeli park kommer man förbi Berns Salonger och Berzeli-Terrassen, ställen som Ellen rekommenderar, men som vi inte har tid med idag. Sen kommer vi ut i Kungsträdgården. Vi svänger upp mot NK och viker in på Västra Trädgårdsgatan. Där beundrar vi Ivar Kreugers ståtliga tändstickspalats från 1928. Ellen kallar den för en ”arkitektonisk skönhet med ett inre som är ett mönster av modern saklighet och förnäm smak”. 1930 fanns världens enda tändsticksmuseum där med 7800 etiketter från världens alla hörn. Samlingen är nog grundligt förskingrade idag. Däremot finns Kreugers kontor kvar, liksom det ståtliga styrelserummet. En fullständigt magnifik lokal som vi fick tillfälle att se vid en visning 2012, när Vintagemannen var nästan nyfödd.

Johan Peter Molin – skulpturernas mästare

I Kungsan ska man se Molins fontän från 1873 och statyn över Karl XII. Så vi lydde Ellen och tog några bilder. VintageQ satte sig och läste på i guideboken om de mytiska motiven på fontänen. Karl XII är också gjord av Johan Peter Molin, en av tidens största skulptörer. Den avtäcktes 1868, på dagen 150 år efter karolinerkonungens död. (Se mer om hans hatt i nästa blogginlägg.)

Grand Hotell – här ska man bo och äta

När man ”hemestrar” sparar man ju mycket pengar, både för själva resan och på hotellkostnader. Då får man pengar över till att äta gott. Ska man följa Ellens lista på lämpliga restauranger bör man annars ha en ganska tjock plånbok. Men på väg till Nationalmuseum slank vi, på hennes inrådan, in på Grand Hotell. Vi valde Verandan på den vänstra sidan. Där serveras mycket klassisk svensk mat som smörgåsbord, Wallenbergare, Biff Rydberg, köttbullar och sånt, men eftersom vi är mitt i fastan just nu så valde vi fisk. Skreitorsken med riven pepparrot var en delikatess. Och inte alls så dyr som våra fördomar lurat oss att tro. Snygg utsikt också.

Efter lunchen styrde vi stegen mot Nationalmuseum. I parken utanför står ännu en skulptur av Molin – Bältesspännarna. Den göts för första gången redan 1859 och blev Johan Peter Molins genombrott som konstnär. Den var under en period oerhört populär, både i Sverige och Europa. Gustavsberg sålde t ex en minivariant under andra delen av 1800-talet. Till det nyöppnade Nationalmuseum beställde museet 1867 en kopia som nu står i parken utanför.

Framme. Nygamla Nationalmuseum glänser i eftermiddagssolen.

Fri entré på Nationalmuseum. Det är bara att gå in och se om vi kan orientera oss med hjälp av Stockholm på 8 dagar. För här inne måste mycket ha ändrats och flyttas om. På Ellens tid fanns t.ex Historiska museet på entréplanet. 2013-2018 var Nationalmuseum dessutom stängt för renovering och modernisering av basutställningarna. Återstår att se hur mycket av de tavlor och föremål som Ellen rekommenderar som fortfarande finns utställda. Här följer en bildkavalkad.

Jo då. Carl Larssons nationalromantiska målningar i trapphallen lyser som förr.

Gudarna Tor, Balder och Oden har bara blivit flyttade till ett bättre ljus

Rembrandts Claudius Civilis sammansvärjning som 1930 var museets mest berömda tavla har fortfarande en framträdande plats.

Dessa kända svenska ikonbilder är fortfarande lätta att hitta. De flesta hänger i kronologisk ordning.

Istället för att visa möbler och konsthantverket på plan 1 och tavlor på plan 2 står många pjäser integrerade med tavlor från samma tid. Inspirerande och mycket mer pedagogiskt tycker vi!

Museets samlingar har kontinuerligt kompletterats, och fram till mitten av 1960-talet är visas både konst & föremål. Men från 1965 visar museet enbart föremål. Vi tycker att det är synd och lite märkligt. Man kunde väl lånat in målningar från Moderna Museet.

När vi ser planen över våning 2 i guideboken ser vi att kartan inte längre stämmer med terrängen. Men A-konstverk är alltid A-konstverk och nästan allt Ellen tycker att vi ska se visas fortfarande.

Förbjudet område

1930 var Skeppsholmen och Kastellholmen fortfarande centrum för den kungliga svenska flottan och förbjudet militärt område. En matros stod och vaktade vid bron. Så det Ellen kunde skriva om fick hon bara se på håll. Idag är det fullt möjligt, ja rent av rekommendabelt, att ta en promenad ut på de fina kulturholmarna med muséer, musik och konst.

Fullriggaren HMS af Chapman, som gick av stapeln 1888 i England, användes av den svenska flottan som skolfartyg mellan 1915 – 34. Ellen kunde ju inte övernatta där, men sedan 1949 är det STFs tjusigaste vandrarhem.

Där det rosa Amiralitetshuset nu står låg Johan IIIs lusthus, så på den tiden kallades Skeppsholmen för Lustholmen. Ellen skriver också om sjöofficerarnas fina bostäder, både i Långa Raden och uppe på Kastellholmen. Här skulle man vilja bo.

Cirkeln är sluten.

Dagens promenad avslutades vid en annan av Stockholms berömda mötesplatser; Svampen på Stureplan. Den uppfördes först 1937, så det var före Ellens resa.

Har du hängt med på vår hemester?

Detta var det sjätte blogginlägget från vårt turistande i Stockholm med Ellen Rydelius som guide. Som du märker är en 90 år gammal guidebok fortfarande fullt gångbar i ordets bokstavliga mening. Nästa tur går till Gamla stan.

Kolla länkarna till andra poster.

Södermalm har goda utsikter

Vår nya spännande resa: Staycation i Stockholm på 8 dagar

Hop-on Hop-off som på 1930-talet

Bauhaus-post nr 4 – var hittar man spår av Stockholmsutställningen 1930 idag?

26 december, 201927 december, 2019 av Ingemar A, publicerad i 1930-tal, Arkitektur, Resor, Utställningar & muséer

Ni som följt Vintagemannen på resa i Tyskland i december vet att vi skrivit tre bloggposter om Bauhaus. Här kommer en inhemsk fortsättning. Jag fick nämligen en trevlig julklapp av VintageQ; ”Vägvisare till Stockholmsutställningen 1930” i original.

Redan på Juldagen var vi ute på Norra Djurgården för att leta efter spår och rester från utställningen. Med kartan från utställningen i mobilen började vi leta.

Och vad fann vi? Jo, en stenmur!

Det är nästan allt som är synligt idag, plus terrasserna i gräsmattan framför Sjöhistoriska museet. Men låt mig visa det lilla som finns.

Den pampiga entrén med sitt ståtliga flaggspel låg nånstans mitt emellan dagens Turkiska ambassad (där spårvagn 22 vände) och Källhagens världshus. VintageQ skall strax lösa sin inträdesbiljett vid entrén.

Det finns också rester kvar av en trädgård framför Villa Källhagen som Alnarp hade anlagt. De och Weibull, som planerat hela den öppna festplatsen, stod nog för det mesta av planteringarna.

Corson kallades det stora promenadstråket längs utställningens huvudgata. Det var där nästan alla stora utställningspaviljonger stod i rad på vänstra sidan. Det var hallar för samfärdsmedel, hemslöjd, dyrare möbler, dyrbara rumsinredningar, oädla metaller, musikinstrument, kontorsinredningar, seriemöbler, skinn & läder, ädla metaller, keramik, belysningsanordningar, glas, tapeter & linoleum, kyrkliga textilier, böcker och bokbinderi. På motsatta sidan av Corson stod små kiosker från olika företag. Idag är det bara stensockeln och ett räcke kvar.

Corson slutade vid festplatsen, och vars terrasser som sluttar ner mot en estrad är det mest synliga som fortfarande finns kvar från 1930. Musikpaviljongen stod ungefär på samma plats som Filharmonikernas scen brukar göra idag.

I fonden av festplatsen tronade utställningens huvudrestaurang Paradiset. En verklig funkisdröm. Idag ligger Sjöhistoriska museet där. Mer om det nedan.

Paradiset, festplatsen och masten av Gunnar Asplund, utställningens chefsarkitekt. Illustration av Rudolf Persson. Från ArkDes arkiv.

Idag står en stor fartygsmast till höger på ”festplatsen”. Bara några meter därifrån, in på gräsmattan, stod utställningens berömda mast med pressläktare. Fotot från Stockholmskällan och Gustaf W:son Cronquist.

Är du Funkis eller Tradis?

Modernistisk arkitektur och design, det vi i Sverige kallar Funkis delade verkligen landets arkitektkår och kritiker i två oförsonliga läger; ”funkis” och ”tradis”. Traditionalisterna anfördes av kända formgivare och arkitekter som Carl Malmsten, Ragnar Östberg, Carl Milles, m.fl. När utställningen var klar och nedmonterad på hösten 1930 tog de en gruvlig revansch och byggde det extremt klassicistiska Sjöhistoriska Museet på samma plats som Stockholmsutställningens profilbyggnad Paradiset stått. Det var ritat av samme Östberg. Snacka om välriktad taskspark. Men även om de vann matchen kortsiktigt så förlorade de stort i längden. Stockholmsutställningen, inspirerad från Bauhaus, påverkade sedan nästan all arkitektur i Sverige i femtio år. Ja ända in i vår tid. En monumental seger för funkisen och dess efterföljare.

En tidig ritning över området med bostäder av Gunnar Asplund ur ArkDes arkiv

När man passerat Paradiset/Sjöhistoriska ser man gaveln på ett äldre trevåningshus. 1930 var det utställningens administrationsbyggnad. Idag är det bostäder. Man kan fortfarande ana ett trappräcke längs stupet mot vattnet. Bortom administrationsbyggnaden fortsatte utställningen flera hundra meter längs Djurgårdsbrunnsviken med bostäder och inredningar. Med lite fantasi kan man föreställa sig vilka modernistiska hus och villor som stått i gläntorna längs kanalen.

Bron återinvigd 2019

Nu har vi fått en ny bro över viken, Folke Bernadottes bro. Den ligger på exakt samma ställe som Stockholmsutställningens bro gjorde. För på södra sidan om viken fortsatte utställningen med Eldbegängelseföreningens paviljong och en gravvårdsutställning. Där låg också Humoristernas salong (!) mycket passligt låter det. Sen följde ett akvarium och nästan ända borta vid Skånska Gruvan (från Stockholmsutställningen 1897) avslutas området med en campingutställning i slänten ner mot vattnet. Vilka som var målgrupp för den och hade tid att campa på den tiden undrar jag. Vanligt folk fick inte lagstadgad, två veckors, semester förrän åtta år senare.

Kungliga Motorbåtklubbens paviljong finns i alla fall kvar

På Strandvägen 56 har det stått en paviljong sedan 1930, eller möjligen 1928. Den byggdes för att vara klar till Stockholmsutställningen och har stått där sen dess och är i stort sett oförändrad i typisk funkisstil. Den ritades av Osvald Almqvist och/eller den mer berömde Sven Markelius. Det står olika på nätet. Osvald Almqvist är dock värd att minnas som Stockholms stadsträdgårdsmästare åren 1936 – 38. Under sin korta tid som sådan utformade han de planeringsidéer som under låg tid blev vägledande för stadens parker och blev den som som banade väg för den mer berömde Holger Blom. Almqvist är också den arkitekt som ritat Sveriges allra första funkisbyggnad, nämligen Hammarforsens kraftstation i Jämtland invigd den 23 mars 1928. Äras den som äras bör.

Hur kommer 100-årsjubileet att firas?

Ja, detta var en intressant vandring där man verkligen fick användning för sin fantasi. Ett stycke nutidsarkeologi. Sommaren 2030 fyller Stockholmsutställningen hundra år. Nog vore väl det något att fira. Jag undrar om det pågår några förberedelser i staden. Vet du?

Läs gärna mer om våra inlägg om Bauhaus i Weimar och Bauhaus i Dessau samt vad vi gjorde som turister i Dessau i december 2019.

Vilket rockmärke från utställningen skulle du ha köpt? Sigurd Leverentz supermoderna ”rakblad” eller ett runt traditionellt?

Våra bästa råd till den oerfarne tågluffaren – och alla andra

22 december, 201922 december, 2019 av Ingemar A, publicerad i 2000-tal, Böcker, Resor, Utställningar & muséer

Se till att ha plats kvar i ryggsäcken för några souvenirer

Shopping har i alla tider hört till resenärens största nöjen. Det är nästan omöjligt att komma hem utan något nytt i bagaget. Så var det på vikingatiden, medeltiden, mellankrigstiden och idag. Våra gamla guideböcker är fulla av tips. ”Att på en resa köpa något man tycker ser trevligt ut, som är särskilt billigt eller av särskild god kvalitet eller som man kanske önskat sig länge hör till de verkligt stora nöjena.” Så står det i ”Hur man reser – Västtyskland (1954) Där är det ett helt kapitel på sju sidor om bra inköp och souvenirer.

En trevlig souvenir, en handmålad julgran i tenn. Det är inget som vi önskat oss länge men ett hantverk av särskilt god kvalitet är det. Ett minne från julmarknaden i München 2017.

I Ellen Rydelius guide ”Holland och Belgien på 3 gånger 8 dagar” från 1937 skriver hon att man kan: ”göra uppköp av förnuftiga turistminnen, såsom små kaffeskedar i gott holländskt silver” .

Vår samling av kaffeskedar blir aldrig komplett. Bra att ha till glödgat vin, eller glühwein som vi säger numera. Men vi missade att köpa skedar i Tyskland. Attans!

Hur får ni plats med allt i era ryggsäckar. Köper ni ingenting?

Jo, och vi har inte så mycket med oss som folk tror. Allt är planerat för att passa ihop, så det ryms i var sin ryggsäck. Förresten behöver man inte ha all packning med från början. Man kan ju faktiskt planera att köpa nåt man ändå behöver längs resan, speciellt sånt som är svårt att hitta i Sverige, knästrumpor t.ex. Man behöver inte heller ta höjd för alla tänkbara väder, blir det värmebölja kan man komplettera med en tunn blus, blir det kallt med en tröja. Eller så är det bara kul att köpa baddräkten när man kommit till Rivieran.

På den här resan har Vintagemannen köpt en väst och några knästrumpor. Och VintageQ har köpt en jumper. Dessutom köpte vi en liten present till vårt barnbarn. Det var det inga som helst problem att få ner i packningen.

Våra 10 bästa råd till tågluffande seniorer – och alla andra ungdomar

1. Förboka platsbiljett på de långa transportsträckorna, lokalt kan du vara flexibel. Bestäm när och varifrån du ska resa hem. Säkra i alla fall biljetter till och från Hamburg. Det kan vara svårt att köpa biljetter över landgränser på järnvägsstationer, så du är hänvisad till olika appar. Är du nybörjare eller bekväm, ta en resebyrå till hjälp. Väl värt den lilla merkostnaden och du får hjälp med bästa rutterna.

2. Förboka boende på helger. Fundera på var du kommer att vara när. Vår erfarenhet är att det med kort framförhållning går att boka boende, utom på fredagar och lördagar. På kontinenten gör man helgutflykter till just de mysiga orter som du vill besöka. Där blir det snabbt fullbokat och dyrare.

3. Ta med en tågkarta. Den lilla kartan du får med interrailpasset räcker inte. Vi har alltid RailMap Europe med på resan. Lättare att planera och söka alternativa och extra vackra resvägar och kul att följa med var man är på själva tågresan.

4. Res med gamla guideböcker. Stora sevärdheter som slott, katedraler och bedårande utsikt fanns även förr. De gamla böckerna beskriver sevärdheterna mer målande än vad moderna bilderböcker gör. Komplettera med det moderna från biblioteket, från nätet och på den lokala turistbyrån.

5. Sök på sajter där infödingarna är. När du vet vilka orter du ska besöka så sök runt på Fejan, Insta och efter poddar som handlar om den platsen, typ ”Österlen anslagstavla” eller ”Malmö för foodisar”. Vi använde ”Geheimtipp Leipzig” (FB & blogg) innan vi åkte dit. Dessa kan ge bra lokala tips och inspiration. Resan bokar du ju ett tag i förväg så redan när du har bokat biljetten kan du börja kolla.

6. Gör egen frukost på rummet. Det sparar mycket pengar som du kan lägga på annat. Hotellfrukostar kan vara snuskigt dyra, uppåt 200 kronor ibland.

7. Hyr en privat guide för dig och ditt ressällskap. Lyxigt ja, men det ger mycket mer. Du kan ställa frågor hela tiden och får guidningen nästan skräddarsydd efter dina intressen.

8. Gå direkt till källan när du ska boka visningar, konserter eller andra evenemang. Gå in på hemsidan till det du är intresserad av och boka direkt där. Du kan göra det hemifrån innan du åker, smidigt och inga påslag.

9. Sov minst två, tre nätter på samma ställe och gör sedan utflykter därifrån. En natt är för kort. Det går alldeles för mycket tid till att hitta boende och orientera sig och packa upp och ner. Man missar själva stället.

10. Ta med en extra lång sladd till mobilladdaren både för tåg och hotell. Nödvändigt om du måste ”jobba” och ladda samtidigt.

Vi ses på spåret nånstans

Ja, det här var allt för den här gången. När nästa resa blir av vet vi inte, men att den blir av hoppas vi verkligen. Så vi säger inte morsning och good bye utan auf wiedersehen.

Har du läst alla våra blogginlägg på Europarunt.se eller Vintagemannen? Om inte får du gärna göra ett återbesök och läsa om våra äventyr i Bauhaus-land och på julmarknader i Tyskland.

Denna bloggpost är ett betalt samarbete mellan @vintagemannen.se och @europarunt.se