#vintagemannen #vintageqvinnan #vintagemannensmat

På den tiden man kunde resa…

18 oktober, 202019 oktober, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1800-tal, Accessoarer, Resor, Utställningar & muséer

Turistresande är en ganska sen företeelse i mänsklighetens historia. Om man inte tillhörde de allra rikaste förstås. Och snart är vi väl där igen. Vi besökte Hallwylska museet och deras utställning ”Mot kontinenten – en resa i första klass.” Och så gick vi på föredraget ”På packlistan” om greveparets bagage häromdagen. Det kan ju föranleda en bloggpost om hur man ska packa det nödvändigaste, necessären t.ex.

Kan en koffert per person verkligen räcka?

Jag har levt i tron att överklassen reste med ett väldigt stort bagage förr i tiden. Bärare och tjänstefolk fanns det ju gott om. Men det var nog bara filmstjärnor från Hollywood som kom med femtiosex eleganta koffertar när de landsteg i Europa. Det ingick liksom i deras varumärkesbygge. Nej, de vanliga rikingarna, som familjen Hallwyl, hade bara en koffert var och så lite handbagage även om de skulle vara borta i flera månader. Inte köpte de kläder under resan heller. Nej, de lät sitt skrädderi i Stockholm sy upp reskläder och sen hade de med sig en ordentlig utrustning för att vårda och tvätta sina kläder. Klädvårdsdagar var inlagda i reseprogrammet.

Uppsytt inför resan till Egypten 1900-1901. Man får inte bli kall.

Man skulle ha två sorters kläder med sig, de praktiska och de passande. De praktiska var resplagg och de passande var kläder att ha på sig på resmålet beroende på aktivitet; vid sightseeing, kamelritt, luncher och middagar. Allt från sportkläder (det skulle vi inte tycka idag) till full galastass.

Smycken var ett särskilt kapitel. De kunde ju bli stulna. Det insåg Wilhelmina von Hallwyl (1844 – 1930) så från 1907 lät hon tillverka resesmycken, dvs kopior av hennes riktiga smycken i mer oädla material. Massivt guld blev ihåliga smycken i förgyllt silver. Diamanter ersattes med topaser och guldtopaser. Gröna glasbitar fick föreställa smaragder och pärlorna var inte äkta. Se där, ett bra tips även för dagens resenärer.

Alla resor börjar med en noggrann lista

Det är fortfarande till stora delar en bra packlista.

Kolla Wilhelminas lista. Det är mycket smått och gott som ska med. Toilettartiklar, sjukvårdsutrustning, sysaker och reparationsgrejor. Mycket av det lilla husapoteket passar idag också. Men lavemangssprutan har väl ersatts av laxermedel eller Imodium beroende på problem och morfinet törs man inte ta genom tullen. Febertermometern har åter blivit högaktuell.

Vitagemannen har också några necessärer – den stora och den lilla.

Den stora packad för resa till kurort sommaren 2020 – Södertälje

Walther von Hallwyls necessär är ännu finare (Foto från museet)

Istället för rakkniv kan man också ha med en praktisk elrakhyvel med separat batterilåda och blankpolerad stålspegel. Så smidigt.

ett bra Resebibliotek ger större utbyte av resan

Dagens resebibliotek ryms i mobilen tycker nog de flesta. Men är man en riktig vintageman har man med sig både en gammal Baedeker och Ellen Rydelius i bagaget.

Besök Hallwylska museet i höst och se deras reseutställning

Nu får vi hoppas att Covid fås under kontroll och att vaccinutvecklarna är framgångsrika så att vi kan komma ut och resa igen. Flyget har Vintagemannen sedan tidigare valt bort. Men vi längtar ut att tågluffa i Europa igen. Precis som greveparet von Hallvyl. Den som överlever får se.

Om det blir några fler resor kan du se om du följer Vintagemannen på Instagram eller Facebook. Men där hittar vi på annat skoj också. Nästan varje dag. Vi ses i sociala medier.

Besök Batteri Hälsingborg – beredskapsmuseet med både kanoner och kaffesurr

9 september, 202011 september, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, Mat och sånt, Resor, Utställningar & muséer

I vår jakt på ransonerad mat under krigsåren hamnade vi rakt ner i en kustartilleribunker vid Öresund – Batteri Hälsingborg. Det blev dock ingen kanonmat, men väl ett kanonintressant besök på Beredskapsmuseet på Djuramossa. Marie Andrée, som driver museet med sin familj, utförde förra hösten ett experiment där hon åt ransonerad krigstidsmat en hel månad och följde ransoneringen noga. Vi följde hennes Facebook-sida ”Kristidsmat på riktigt” och blev inspirerade. När Marie utlyste en tävling som gick ut på att komponera sju middagar á 4 portioner på max 10 råvaror gick VintageQ loss. Resultatet kan du läsa om i vår bloggpost. Kan 215 kr räcka till 7 middagar för 4 personer?

Under hela 2020 äter vi en ransonerad beredskapsmiddag en gång i veckan och bloggar om det. Men det vet du väl redan.

Men denna bloggpost ska ju handla om museet och deras utställningar.

Tjocka Berta? Nej, men vackra Maja. Varför får kanoner kvinnonamn?

Batteri Hälsingborg var en viktig del av Per-Albin-Linjen runt Skånes kust

Djuramossa var en topphemlig kustartillerianläggning några kilometer upp från Öresunds smalaste del vid Viken norr om Hälsingborg. Härifrån skulle man kunna kontrollera hela inloppet till Östersjön och även skjuta in i Danmark om det behövdes. Slottet Kronoborg användes av tyskarna som förläggning, så om vi blivit anfallna hade det bara blivit grus kvar av Hamlets slott.

Här uppe på mossen byggdes fyra stora batterier för de jättelika kanonerna samt bunkrar för ledningscentral, luftvärn och baracker för alla soldater som krävdes för att hålla anläggningen igång. Man lyckades bygga upp hela kanonmaskineriet på två månader. Det var ju den 9 april 1940 som tyskarna ockuperade Danmark och Norge och då blev det en jädrans fart. Redan den 5 juni 1940 provsköt man kanonerna första gången. Anläggningen provsköts sista gången på 1980-talet och stängdes helt 1990. Kalla kriget var slut.

En fullmatad utställning om den militära beredskapen

Museet består inte bara av en kanon och en bunker, utan man har sedan öppnandet 1997 samlat på sig en imponerande samling av vapen, uniformer, militärfordon och allsköns militärt material och saker från beredskapsåren. Vintagemannen var nog aldrig nån riktig ”stridis”, men igenkänningsfaktorn från lumpartiden var hög.

En av våra favoriter: En monteringsbar manskapsbarack i originalskick som länge stod kvar vid Sandhammaren. Den kan kan fällas ihop och monteras utan en enda spik eller skruv.

AKTUELL UTSTÄLLNING OM KVINNOR OCH MAT UNDER BEREDSKAPsåren

Men det finns inte bara militära grejor. I år har man en utställning om kvinnorna under kriget och om den ransonerade kristidsmaten. Det var ju det som lockat oss dit.

En bred utställning om maten, modet, kvinnorna och kriget

Tänk att Folk inte vågar prova kristidsmat

Vi hade vissa förhoppningar på att få äta ransonerad beredskapsmat när vi var där. Men hör och häpna, folk vill inte ha det. Museets lilla cafe har försökt att servera ”Veckans ranson”, det var en silltallrik, men den sålde inte. Då bytte de namn till ”Silltallrik” och då fick den plötsligt en strykande åtgång. Går man inte på museum för att få en upplevelse? Så serveringens disk är numera full av tråktraditionell kaféföda; bullar, mackor, chokladbollar och dammsugare. Men vi VILLE HA kristidsmat. Då dök Marie ner i frysen och tinade upp några kristidsmuffins. – Vi vill ha kaffesurr också, sa vi. Och det var lättare. Det finns nån slags pulverkaffe gjort på cikoria att köpa på nätet. Så det blev lite beredskapsfika i alla fall. Att det ska vara så svårt.

Köpt kaffesurr smakar faktiskt ganska OK. Inte så illa som det vi gjorde själva i januari.

Vad Får man göra med en svensk tiger?

Museet äger numera upphovsrätten till ”En svensk tiger”. Den är idag en del av deras logotyp. De fick bilden på den randiga tigern av upphovsmannens Bertil Almqvists arvingar. Just nu pågår en rättsprocess om tigern med hakkorsbindel på. Vi får se vad den processen får för utfall. Marie, som till vardags är advokat, ligger i ständig beredskap.

Nu i september har Marie och ”Kristidsmat på riktigt” börjat en ny period med att laga och äta ransonerad mat och facebooka om det. Vi följer henne med spänning…

Badsemester i Södertälje hundra år för sent? Nejdå.

5 juli, 202011 juli, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1920-tal, Mat och sånt, Resor, Utställningar & muséer

Semesterresa – smaka på det. Vilken väg ger mest avkoppling?

Vi åker ofta ”Gamla vägen”. Det är mycket trevligare att smyga runt på ålderdomligt slingriga vägar än att fara ifrån sig själv på motorvägen. Så när vi passerat det värsta på Essingeleden och Kungens kurva vek vi av vid Botkyrka, den där pampiga stenkyrkan man ser från E4-an innan det blir 110 väg. Botkyrka ligger nära motorvägen. Det har den gjort sedan den byggdes på 1100-talet, men då hette det landsvägen och kyrkan låg vid en pilgrimsled.

PÅ GAMLA RIKSETTAN INFINNER SIG DET STORA LUGNET

För säkerhets skull tog vi av vid nästa avfart också och körde upp norr om Bornsjön, förbi slottet Sturehov och Hemvärnets skola i Vällinge. Vilken idyll. Vi förstår att motorcykelfolket gärna tar den vägen till Södertälje. Vi kan rekommendera den omvägen nästa gång.

Sankt Botvids stenkyrka vid E4-an. Vid Botkyrka svänger man av.

Här flyger vi fram på låg höjd. Mysigare än både flyg och motorvägar.

Förmiddagens utflyktsmål är Lurberget i Ytterenhörna. Det ligger nästan så långt norrut man kan komma i Södertälje kommun, ganska nära Adelsö och Birka på andra sidan Björkfjärden i Mälaren. Lurberget är en lämplig plats att starta sitt badortsbesök på.

Vi sökte spåren efter gamla ordenssälskap

Högst upp på berget har man en utomordentlig utsikt över Björkfjärden. Här kan man studera märkliga minnesmärken. Se vad STFs ”Vad ska jag se i Södermanland” från 1957 skriver:

I gamla guideböcker upptäcker man sånt som inte står i de moderna.

Under 1800-talets andra hälft sköts salut från Lurberget när sällskapsföreningarna anlände med båt till ångbåtsbryggan nedanför för att vandra upp på berget och föreviga utflykten med en gjutjärnsskylt.

Den vackra utsikten finns kvar och av åtta järnpinnar som fanns 1957 står fyra kvar. Sedan har två moderna tillkommit. Tyvärr hade vi glömt stenborren, annars hade det stått ytterligare ett järnstandar där; ”VINTAGEMANNEN WAS HERE 2020”.

Vi förstår de gamla sällskapen som sköt salut och skålade för varandra på bergets topp. För Vintagemannen var det lite för tidigt på dagen för en skål, men en fin promenad från Ytterenhörna kyrka, förbi Ekensbergs säteri blev det upp för berget och ned igen till den gamla ångbåtsbryggan. Synd att ångfartyget Ejdern just nu ligger på varv. Den lägger vanligtvis till vid bryggan och det hade varit ett passande alternativ i tidens anda.

Nästa gång tar vi ångbåten Ejdern från Södertälje

vi Taxar in på Kakslottet

Taxinge Näsby slott var vårt mål för nästa mål, nämligen lunchmålet. ”Kakslottet” har länge varit berömt för sin stora kak- & tårtbuffé. Nu är det också berömt för att TV-programmet ”Hela Sverige bakar” spelas in i den fina miljön. Det måste säkert vara tjugo år sedan vi var där senast och mullade i oss.

Taxinge är en turistmagnet och som sådan har man Corona-säkrat på ett bra sätt. Lång kö utanför med rejäla avstånd och inne vid buffén är det inte någon trängsel. Alla får en egen tårtspade. Ute på gården står borden glest. Vi kände oss säkra en torsdagslunch i början av juli.

ta ångtåget nästa gång

Istället för att komma i en modern bil hade det naturligtvis varit mer ståndsmässigt och historiskt korrekt att åka ångtåg med Östra Södermanlands Järnväg till Taxinge – Näsby station och sedan promenera till slott och kyrka därifrån. Men det får bli ett annat år även om tågen går i sommar också.

Under besöket passade vi också på att titta in i nya kyrkan som blev uppiffad i engelsk stil 1863 på en medeltida grund när den gamla kyrkan hade förfallit.

Vet dagens unga (och äldre) män att en herre alltid tar av sig hatten i en kyrka?

Äntligen lite av gamla södertälje stad

Skansen i Stockholm har stått som förebild för många friluftsmuseer i Sverige och i hela världen förresten. I Södertälje har de Torekällberget. Tyvärr fanns inte så mycket med badanknytning som vi hade hoppats, men för den badortsintresserade finns Camitzka-trädgården fullt utrustad med kägelbana och paviljong, schweitzeriet Lilla Bellevue – numera Konditori Belleveu samt en fotostudio från 1918. Och så naturligtvis ett bageri som bakar äkta Södertäljekringlor. Allt placerat i stadskvarteren. Ingen trängsel här heller.

Det forna Schweitzeriet från badhusparken.

Så kom vi då till kringelstaden

Bageriet och Lindbloms kafé är nästan de enda ställena i våra dagar där man kan köpa de berömda Södertäljekringlorna. Södertäljekringlor går långt tillbaka i tiden. 1837 fanns 26 kringelförsäljare i staden. Riktig fart tog det när järnvägen kom 1860. Då såldes kringlor på stationen av s.k. kringelgummor. I Svenska Familje-Journalen år 1881 beskrivs försäljningsmetoden som så påträngande att den för tankarna till moderna tiders souvenirförsäljare på sydländska badstränder.

På Lindbloms kafé smakar vi Södertäljekringlor. De är mycket mindre än vi trodde och riktigt goda. Det är inte mycket socker i dem, men troligen ganska mycket smör. Bageriföreståndarinnan berättade att noggrannhet, tid och hantverkskunnande är viktigt när man bakar Södertäljekringlor. De bakas med jäst och ska jäsa två gånger. Om jästiden inte blir exakt första gången är de svåra att rulla ut och går lätt sönder. Det tar lång tid att baka dem. På Lindbloms bakar man 2 gånger i veckan. Kringlorna är inte nödvändigtvis godast när de är nybakade, utan kan ligga till sig lite för att bli sådär lagom torra. Vi fick med oss en påse för att ha på vår picknick nästa dag.

På Torekällberget hade vi stämt möte med Mattias Holgersson från Länstidningen LT, stadens eget nyhetsorgan. Vintagemannen berättade om hur ”varumärket” föddes och vad vi håller på med under det här ”konceptet”, som det heter på modern svenska. Det blev ett trevligt samtal om kläder, resor och mat – allt i vintagestil. Det ska bli spännande att läsa och se vilka bilder Mattias lyckades knäppa när vi gick runt på Torekällberget.

ja! det finns ett badpensionat kvar – torpa

Mattias följde också med oss till dagens sista stopp – vårt boende på Torpa Pensionat ett par kilometer söder om staden. Det är i stort sett den enda överlevande resten från Södertäljes badepok 1849 – 1945. Torpa byggdes på 1870-talet och blev badpensionat på 1920-talet. Vi blev väldigt förtjusta i vad vi såg. Och vi fick General William Booths rum, han som grundade Frälsningsarmén.

Men det är en helt annan historia som kommer i nästa bloggpost. Håll ut.

Tio i Topp med Ellen i Stockholm

22 mars, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1930-tal, 2000-tal, Resor, Utställningar & muséer

Efter sju blogginlägg om vår hemester i Stockholm i mars 2020 hade vi tänkt att försöka gå ut och shoppa med Ellen Rydelius guide Stockholm på 8 dagar från 1930 i handen. Det kan väl inte gå? Nej, det gick inte. Corona kom i vägen. Så vårt åttonde blogginlägg får bli en lista över våra tio favoritställen i stan som Ellen visat oss till. Några är ganska hemliga och otippade. Har du varit överallt?

Vi börjar nerifrån. På plats…

10. Skansen

Inte är det björnungarna som drar. Inte allsången heller. Det är nästan svårt att sammanfatta varför vi gärna går till Skansen, för här finns så mycket. Vi gillar att gå runt bland stugorna, både de gamla allmogegårdarna och i stadskvarteren, titta in i kolonilotterna och butikerna, köpa en kringla eller prata ned hantverkarna. Vi fikar gärna på kafé Petissan eller äter lunch i solen utanför restaurang Gubbhyllan. Och så har det blivit tradition att gå hit både på höstmarknad och julmarknad. VintageQ har varit här varje år i hela sitt liv som synes. Läs mer om Skansen och Djurgårdsstaden.

9. Bullkyrkan på Stortorget

Stortorget är känt för mycket; Stockholms blodbad, Skampålen och Koppar-Matte, Nobelmuséet och Svenska Akademiens självskadebeteende i Börshuset, kanonkulan i väggen, etc. Och så i östra hörnet ståtar Grillska huset med Stadsmissionen och Bullkyrkan. Där kan man fika, köpa bröd, gå på loppis eller på gudstjänst. Gör ett besök och upptäck vad de har att bjuda. Vi kan rekommendera dammsugarna. Sen fyndar du lite vintageprylar runt hörnet i deras lilla butik. Läs mer om Gamla stan.

8. Restaurang Pelikan

En av Stockholms få bevarade restaurangmiljöer ligger på Blekingegatan 40. Såhär såg det ut redan 1904 när stället byggdes, och så ser det fortfarande ut. Pelikan flyttade in 1969, men restaurangen har anor sedan 1633 och låg till 1931 vid gamla-gamla Slussen. Pelikan är en av de två restauranger som Ellen rekommenderar på Södermalm. Den rekommendationen håller fortfarande. Läs mer om Södermalm.

”All glädje utan rotmos är konstlad glädje”, skrev Torsten Ehrenmark i en av sina böcker. Så rätt han hade. Här serveras det rotmos varje dag. Beställ grosshandlarmidda´n om du pallar för en sådan.

7. Thielska Galleriet

Kan man i dessa Corona-tider vara glad över att någon gått i konkurs? Jo, Thielska Galleriet längst ut på Djurgården är ett sånt exempel. Bankiren och konstmecenaten Ernst Thiel byggde i början av 1900-talet ett ståtligt jugendpalats för sina tavlor från sekelskiftet, bland det bästa Skandinavien hade att bjuda då. Han kom på obestånd efter dåtidens största kris, första världskriget, och 1924 fick staten ta över både huset och den enastående samlingen. Och där står det än idag som en orörd ädelsten bland museer. Ta spårvagnen från city och byt till buss 67 vid Waldemarsudde – Prins Eugens villa är en annan museipärla värd ett besök, som dock var bebodd av målarprinsen själv på Ellens tid. Läs mer om Thielska.

6. Restaurang Zum Fransiskaner

Detta är en annan av de gamla bevarade restaurangmiljöerna som är över hundra år. Den här är från 1910 ungefär, men Zum Fransiskaner öppnade faktiskt här på Skeppsbron nr 40 redan 1889. Öl från små bryggerier och wienerschnitzel är deras specialiteter. Ellen skriver att det är ett ölkafé med god mat. Så är det fortfarande på Zum. Det kan inte alla ölkaféer inte skryta med.

5. Folkhemslägenheten på Nordiska museet

För en vintageman är det att komma hem. Radion sprakar i bakgrunden och man anar hur trångbodda de var, den lilla familjen i sin HSB-lägenhet i Katrineholm 1947. Museet har oändligt mycket mer att visa, både permanenta och tillfälliga utställningar. Många aha-upplevelser blir det; – En sån hade vi! Man kan lätt spendera en halv dag här. Läs mer om Nordiska Museet.

4. Nationalmuseum

På Ellens tid låg Historiska museet på nedervåningen och all konst och konsthantverk i de stora salarna på våningen ovanför. Nu är Nationalmuseum nyrenoverat i prunkande färger och konst och hantverk blandas kronologiskt. De storsvenska ikonerna hänger troget kvar, liksom Rembrandt. Man blir inte besviken, snarare imponerad. Detta är inte ett särskilt otippat val, men vi kan bara säga – gå dit. Läs mer om Nationalmuseum och dess omgivningar.

3. Stockholms Rådhus

Ett lite hemligt hus som är öppet för alla. Ellen är riktigt förtjust i Carl Westmans skapelse på Scheelegatan 7 på Kungsholmen. När det invigdes 1915 vimlade huset av både brudpar och brottslingar, för detta är Stockholm tingsrätt. Men alla vigslar har flyttat ut, kanske mest till Stadshuset. Rådhuset är ändå värt ett besök. Efter säkerhetskontrollen kan du vandra trapporna upp och ner och se takmålningar, väggmålningar, nya och gamla rättegångssalar, mm. Arkitektur att beundra alltså. Det finns även ett fik som är helt okej nere i ljusgården.

Om du har tänkt att se Stadshuset i samma veva så rekommenderar vi en vacker promenad dit. Gå Scheelegatan och Kungsholmstorg ned mot Mälaren. Skåda upp på de vackra husen på Norr Mälarstrand, beundra utsikten mot Söders höjder och snart närmar du dig Stadshuset från ett vackert håll. Läs mer bussturen runt stan.

2. Utsikten från Skinnarviksringen

De flesta turistbussar åker till Fjällgatan för att se utsikten över Stockholms inlopp. Det lite skräpiga Gröna Lund dominerar vyn därifrån. Men från Skinnarviksberget har man en mer magnifik utsikt med Stadshuset i blickfånget. Vackrare utsikt i en svensk stad finns nog inte. Till vänster ser vi Norr Mälarstrands pampiga gavelrad och åt höger Gamla stan. Njut av detta gratisnöje. Ta med en picnic-korg och sätt dig nånstans på Skinnarviksberget och spisa. Närmaste T-bana är Zinkensdamm. Läs mer om Södermalm.

1. And the winner is… Stockholms stadshus

Ragnar Östberg har skapat ett mästerverk. Punkt. Gå dit, gå in, gå runt, gå upp i tornet, gå på guidad visning. Gå på Nobelfesten eller på någon av de öppna tillställningar som ges. Vi brukar själva gå på en stämningsfull Lucia-konsert varje år.

Bonusmaterial:

Nybörjaren gör en egen Hop-on Hop-off-tur med SLs Blå bussar

Vi skrev ett blogginlägg om hur man får en överblick över Stockholm när man är här första gången. Man tar inte de röda och dyra Hop-on Hop-off-bussarna. Man köper en SL-biljett och åker en egen rundtur istället. Starta på Fridhemsplan. Där tar man blå buss 3 söderut, byter till buss 4 vid Rosenlund och tar till sist buss 1 från Fältöversten tillbaka in mot city och Fridhemsplan. Detta är nästan samma rundtur som Ellen Rydelius förespråkar, fast då var det med spårvagn. Läs mer om bussturen.

Håller du med? Är det här Stockholms finaste pärlor?

Skriv gärna dina synpunkter på vad vi missat att tipsa om, eller om dina egna hemliga smultronställen, här i kommentarsfältet.

Tre skäl för den klädintresserade att ta tåget till Sveriges framsida – när det funkar.

18 mars, 202019 mars, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1910-tal, 1980-tal, Resor, Utställningar & muséer

Just nu pågår tre utsökta vintageutställningar i Göteborg, Borås och Tjolöholm som är värda en resa. Vi hann med alla tre på en helg. Versace-utställningen i Textilmuseet i Borås är av världsklass. Tjolöholms slott visar en internationell utställning av tjugotalskläder i sina fantastiska miljöer och på Göteborgs stadsmuseeum visas en bred utställning om hur göteborgarna klädde sig förr. Där ingår bland annat en stor samling från grevinnan Blanche Bonde Dicksons urtjusiga klädsamling från Tjolöholm.

Vi åkte från Stockholm till Göteborg den 21 februari. Då var inte Corona något bekymmer i Sverige. Nu dröjer det väl innan virushotet har lagt sig, så jag vet inte när man kan göra nästa resa. Utställningarna håller på till augusti i alla fall. Eller så gör du bara en resa i fantasin här och nu.

Gianni Versace Retropective i Borås Textilmuseeum.

Den italienske modeskaparen Gianni Versace blev bara 51 år. Han blev mördad 1997 mitt i karriären. Under 1980- och 90-talen var han en av världens mest betydelsefulla modedesigners. Hans kreativitet visste inga gränser, skriver Textilmuséet i Borås Han blandade friskt mode och konst, antikt och modernt, manligt och kvinnligt. Det fullständigt sprakar av färg och mönster. Utställningen visar ett 70-tal utvalda outfits från 1989-97. De är inlånade från privata samlare. Och utställningen turnerar nu runt bland världens huvudstäder, däribland Borås. Passa på! Sån här klass visas inte ofta.

Supermodellen Emma Sjöberg lär ha burit den svarta skynkliga kavajen.

Tjolöholms slott är en unik överklassmiljö – Sveriges svar på Downton Abbey. Nu med vintagekläder.

Slottet som är ritat i engelsk Tudorstil av Lars Israel Wahlman blev klart för inflyttning 1904. Här bodde Blanche Bonde som jag skriver mer om nedan. Hon var dotter till hovstallmästare James Fredrik Dickson och Blanche Dickson. Familjen hade gjort sig en förmögenhet på trävaruhandel med England. Slottet var både modernt och överdådigt och mycket av inredningen går i Arts & Craft-stil. Hela gårdsanläggningen med slott, ladugårdar, stall, vagnslider, kyrka, arbetarby är en sevärdhet. De pittoreska arbetarbostäderna och grindstugan kan man hyra för övernattning.

DRESSES AND DECADENCE – THE STYLISH 1920S. Just nu har de lånat in en klädsamling från 1920-talet och ställt upp i salongerna. Mycket flådigt. Det är rena Downton Abbey-känslan. Plaggen är inte så många, men ihop med slottet och helheten är det verkligen värt en utflykt. Det ligger lite avsides, alldeles ute vid havet i Kungsbacka kommun. Googla på Tjolöholm och se deras hemsida så får du veta mer. Tyvärr stannar inte tåget utanför grindstugan men från Kungsbacka kan man ta sig dit dit med buss.

Tjolöholm kan bara ses på guidade visningar. Så gå in på nätet och boka en tid.

Grevinnan Blanche Bonde var en av Sveriges bäst klädda i början av 1900-talet. Se hennes kläder på Göteborgs stadsmuseum.

Hela hennes klädsamling donerades till Göteborgs stad när hon dog 1960. I utställningen Göteborgs Garderob får man se en del praktfulla dräkter. Men utställningen är mycket mer än så. Den är faktiskt en av de bästa klädutställningar jag sett. Mycket lärorik. Här kan man se och läsa om Göteborgs textilindustri och se många fina kläder, bl a några outfits från redarkungen Broström. Man kan också klä ut sig i hattar och prova skor. Det passar alla åldrar. Det fanns högklackade skor även i min storlek 45, så nu hädanefter har jag den högsta respekt för damer som går obehindrat i högklackat.

Grevinnan till häst och några av hennes kläder samt redarens skor.

Man lär sig mycket om kvalitet i den här utställningen.

När kan man åka på Svemester i vårt avlånga land?

Nu har du nu fått några idéer till en spännande västkustresa. Lätt att nå med tåg. Frågan är bara när man vågar sig ut. Utställningarna har sina begränsningar, men än är det gott om tid. Versace i Borås håller på till 16 augusti och Göteborgs Garderob till 22 augusti. Vintage på Tjolöholm avslutas den 30 december 2020.

I flera andra blogginlägg har vi berättat om vår svemester i Stockholm med utgångspunkt i Ellen Rydelius bok Stockholm på 8 dagar, från 1930. Hon är fortfarande en bra guide.

Vår nya spännande resa: Staycation i Stockholm på 8 dagar

Hop-on Hop-off som på 1930-talet

Södermalm har goda utsikter

Den ”gamla goda tiden” lever fortfarande på Nationalmuseum

10 mars, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1930-tal, 2000-tal, Resor, Utställningar & muséer

Idag får det räcka med en halv dag; Kungsträdgården, Blasieholmen, Skeppsholmen, Grand Hotel och Nationalmuseum. Vi följer Ellen Rydelius bok Stockholm på 8 dagar, 1930, men vi orkar inte hålla hennes tempo.

Vi börjar vår promenad där folk brukade sammanstråla förr, vid Tornbergs ur på Nybroplan, som stått där på sin pelare sedan 1916. Genom Berzeli park kommer man förbi Berns Salonger och Berzeli-Terrassen, ställen som Ellen rekommenderar, men som vi inte har tid med idag. Sen kommer vi ut i Kungsträdgården. Vi svänger upp mot NK och viker in på Västra Trädgårdsgatan. Där beundrar vi Ivar Kreugers ståtliga tändstickspalats från 1928. Ellen kallar den för en ”arkitektonisk skönhet med ett inre som är ett mönster av modern saklighet och förnäm smak”. 1930 fanns världens enda tändsticksmuseum där med 7800 etiketter från världens alla hörn. Samlingen är nog grundligt förskingrade idag. Däremot finns Kreugers kontor kvar, liksom det ståtliga styrelserummet. En fullständigt magnifik lokal som vi fick tillfälle att se vid en visning 2012, när Vintagemannen var nästan nyfödd.

Johan Peter Molin – skulpturernas mästare

I Kungsan ska man se Molins fontän från 1873 och statyn över Karl XII. Så vi lydde Ellen och tog några bilder. VintageQ satte sig och läste på i guideboken om de mytiska motiven på fontänen. Karl XII är också gjord av Johan Peter Molin, en av tidens största skulptörer. Den avtäcktes 1868, på dagen 150 år efter karolinerkonungens död. (Se mer om hans hatt i nästa blogginlägg.)

Grand Hotell – här ska man bo och äta

När man ”hemestrar” sparar man ju mycket pengar, både för själva resan och på hotellkostnader. Då får man pengar över till att äta gott. Ska man följa Ellens lista på lämpliga restauranger bör man annars ha en ganska tjock plånbok. Men på väg till Nationalmuseum slank vi, på hennes inrådan, in på Grand Hotell. Vi valde Verandan på den vänstra sidan. Där serveras mycket klassisk svensk mat som smörgåsbord, Wallenbergare, Biff Rydberg, köttbullar och sånt, men eftersom vi är mitt i fastan just nu så valde vi fisk. Skreitorsken med riven pepparrot var en delikatess. Och inte alls så dyr som våra fördomar lurat oss att tro. Snygg utsikt också.

Efter lunchen styrde vi stegen mot Nationalmuseum. I parken utanför står ännu en skulptur av Molin – Bältesspännarna. Den göts för första gången redan 1859 och blev Johan Peter Molins genombrott som konstnär. Den var under en period oerhört populär, både i Sverige och Europa. Gustavsberg sålde t ex en minivariant under andra delen av 1800-talet. Till det nyöppnade Nationalmuseum beställde museet 1867 en kopia som nu står i parken utanför.

Framme. Nygamla Nationalmuseum glänser i eftermiddagssolen.

Fri entré på Nationalmuseum. Det är bara att gå in och se om vi kan orientera oss med hjälp av Stockholm på 8 dagar. För här inne måste mycket ha ändrats och flyttas om. På Ellens tid fanns t.ex Historiska museet på entréplanet. 2013-2018 var Nationalmuseum dessutom stängt för renovering och modernisering av basutställningarna. Återstår att se hur mycket av de tavlor och föremål som Ellen rekommenderar som fortfarande finns utställda. Här följer en bildkavalkad.

Jo då. Carl Larssons nationalromantiska målningar i trapphallen lyser som förr.

Gudarna Tor, Balder och Oden har bara blivit flyttade till ett bättre ljus

Rembrandts Claudius Civilis sammansvärjning som 1930 var museets mest berömda tavla har fortfarande en framträdande plats.

Dessa kända svenska ikonbilder är fortfarande lätta att hitta. De flesta hänger i kronologisk ordning.

Istället för att visa möbler och konsthantverket på plan 1 och tavlor på plan 2 står många pjäser integrerade med tavlor från samma tid. Inspirerande och mycket mer pedagogiskt tycker vi!

Museets samlingar har kontinuerligt kompletterats, och fram till mitten av 1960-talet är visas både konst & föremål. Men från 1965 visar museet enbart föremål. Vi tycker att det är synd och lite märkligt. Man kunde väl lånat in målningar från Moderna Museet.

När vi ser planen över våning 2 i guideboken ser vi att kartan inte längre stämmer med terrängen. Men A-konstverk är alltid A-konstverk och nästan allt Ellen tycker att vi ska se visas fortfarande.

Förbjudet område

1930 var Skeppsholmen och Kastellholmen fortfarande centrum för den kungliga svenska flottan och förbjudet militärt område. En matros stod och vaktade vid bron. Så det Ellen kunde skriva om fick hon bara se på håll. Idag är det fullt möjligt, ja rent av rekommendabelt, att ta en promenad ut på de fina kulturholmarna med muséer, musik och konst.

Fullriggaren HMS af Chapman, som gick av stapeln 1888 i England, användes av den svenska flottan som skolfartyg mellan 1915 – 34. Ellen kunde ju inte övernatta där, men sedan 1949 är det STFs tjusigaste vandrarhem.

Där det rosa Amiralitetshuset nu står låg Johan IIIs lusthus, så på den tiden kallades Skeppsholmen för Lustholmen. Ellen skriver också om sjöofficerarnas fina bostäder, både i Långa Raden och uppe på Kastellholmen. Här skulle man vilja bo.

Cirkeln är sluten.

Dagens promenad avslutades vid en annan av Stockholms berömda mötesplatser; Svampen på Stureplan. Den uppfördes först 1937, så det var före Ellens resa.

Har du hängt med på vår hemester?

Detta var det sjätte blogginlägget från vårt turistande i Stockholm med Ellen Rydelius som guide. Som du märker är en 90 år gammal guidebok fortfarande fullt gångbar i ordets bokstavliga mening. Nästa tur går till Gamla stan.

Kolla länkarna till andra poster.

Södermalm har goda utsikter

Vår nya spännande resa: Staycation i Stockholm på 8 dagar

Hop-on Hop-off som på 1930-talet

Bauhaus-post nr 4 – var hittar man spår av Stockholmsutställningen 1930 idag?

26 december, 201927 december, 2019 av Ingemar A, publicerad i 1930-tal, Arkitektur, Resor, Utställningar & muséer

Ni som följt Vintagemannen på resa i Tyskland i december vet att vi skrivit tre bloggposter om Bauhaus. Här kommer en inhemsk fortsättning. Jag fick nämligen en trevlig julklapp av VintageQ; ”Vägvisare till Stockholmsutställningen 1930” i original.

Redan på Juldagen var vi ute på Norra Djurgården för att leta efter spår och rester från utställningen. Med kartan från utställningen i mobilen började vi leta.

Och vad fann vi? Jo, en stenmur!

Det är nästan allt som är synligt idag, plus terrasserna i gräsmattan framför Sjöhistoriska museet. Men låt mig visa det lilla som finns.

Den pampiga entrén med sitt ståtliga flaggspel låg nånstans mitt emellan dagens Turkiska ambassad (där spårvagn 22 vände) och Källhagens världshus. VintageQ skall strax lösa sin inträdesbiljett vid entrén.

Det finns också rester kvar av en trädgård framför Villa Källhagen som Alnarp hade anlagt. De och Weibull, som planerat hela den öppna festplatsen, stod nog för det mesta av planteringarna.

Corson kallades det stora promenadstråket längs utställningens huvudgata. Det var där nästan alla stora utställningspaviljonger stod i rad på vänstra sidan. Det var hallar för samfärdsmedel, hemslöjd, dyrare möbler, dyrbara rumsinredningar, oädla metaller, musikinstrument, kontorsinredningar, seriemöbler, skinn & läder, ädla metaller, keramik, belysningsanordningar, glas, tapeter & linoleum, kyrkliga textilier, böcker och bokbinderi. På motsatta sidan av Corson stod små kiosker från olika företag. Idag är det bara stensockeln och ett räcke kvar.

Corson slutade vid festplatsen, och vars terrasser som sluttar ner mot en estrad är det mest synliga som fortfarande finns kvar från 1930. Musikpaviljongen stod ungefär på samma plats som Filharmonikernas scen brukar göra idag.

I fonden av festplatsen tronade utställningens huvudrestaurang Paradiset. En verklig funkisdröm. Idag ligger Sjöhistoriska museet där. Mer om det nedan.

Paradiset, festplatsen och masten av Gunnar Asplund, utställningens chefsarkitekt. Illustration av Rudolf Persson. Från ArkDes arkiv.

Idag står en stor fartygsmast till höger på ”festplatsen”. Bara några meter därifrån, in på gräsmattan, stod utställningens berömda mast med pressläktare. Fotot från Stockholmskällan och Gustaf W:son Cronquist.

Är du Funkis eller Tradis?

Modernistisk arkitektur och design, det vi i Sverige kallar Funkis delade verkligen landets arkitektkår och kritiker i två oförsonliga läger; ”funkis” och ”tradis”. Traditionalisterna anfördes av kända formgivare och arkitekter som Carl Malmsten, Ragnar Östberg, Carl Milles, m.fl. När utställningen var klar och nedmonterad på hösten 1930 tog de en gruvlig revansch och byggde det extremt klassicistiska Sjöhistoriska Museet på samma plats som Stockholmsutställningens profilbyggnad Paradiset stått. Det var ritat av samme Östberg. Snacka om välriktad taskspark. Men även om de vann matchen kortsiktigt så förlorade de stort i längden. Stockholmsutställningen, inspirerad från Bauhaus, påverkade sedan nästan all arkitektur i Sverige i femtio år. Ja ända in i vår tid. En monumental seger för funkisen och dess efterföljare.

En tidig ritning över området med bostäder av Gunnar Asplund ur ArkDes arkiv

När man passerat Paradiset/Sjöhistoriska ser man gaveln på ett äldre trevåningshus. 1930 var det utställningens administrationsbyggnad. Idag är det bostäder. Man kan fortfarande ana ett trappräcke längs stupet mot vattnet. Bortom administrationsbyggnaden fortsatte utställningen flera hundra meter längs Djurgårdsbrunnsviken med bostäder och inredningar. Med lite fantasi kan man föreställa sig vilka modernistiska hus och villor som stått i gläntorna längs kanalen.

Bron återinvigd 2019

Nu har vi fått en ny bro över viken, Folke Bernadottes bro. Den ligger på exakt samma ställe som Stockholmsutställningens bro gjorde. För på södra sidan om viken fortsatte utställningen med Eldbegängelseföreningens paviljong och en gravvårdsutställning. Där låg också Humoristernas salong (!) mycket passligt låter det. Sen följde ett akvarium och nästan ända borta vid Skånska Gruvan (från Stockholmsutställningen 1897) avslutas området med en campingutställning i slänten ner mot vattnet. Vilka som var målgrupp för den och hade tid att campa på den tiden undrar jag. Vanligt folk fick inte lagstadgad, två veckors, semester förrän åtta år senare.

Kungliga Motorbåtklubbens paviljong finns i alla fall kvar

På Strandvägen 56 har det stått en paviljong sedan 1930, eller möjligen 1928. Den byggdes för att vara klar till Stockholmsutställningen och har stått där sen dess och är i stort sett oförändrad i typisk funkisstil. Den ritades av Osvald Almqvist och/eller den mer berömde Sven Markelius. Det står olika på nätet. Osvald Almqvist är dock värd att minnas som Stockholms stadsträdgårdsmästare åren 1936 – 38. Under sin korta tid som sådan utformade han de planeringsidéer som under låg tid blev vägledande för stadens parker och blev den som som banade väg för den mer berömde Holger Blom. Almqvist är också den arkitekt som ritat Sveriges allra första funkisbyggnad, nämligen Hammarforsens kraftstation i Jämtland invigd den 23 mars 1928. Äras den som äras bör.

Hur kommer 100-årsjubileet att firas?

Ja, detta var en intressant vandring där man verkligen fick användning för sin fantasi. Ett stycke nutidsarkeologi. Sommaren 2030 fyller Stockholmsutställningen hundra år. Nog vore väl det något att fira. Jag undrar om det pågår några förberedelser i staden. Vet du?

Läs gärna mer om våra inlägg om Bauhaus i Weimar och Bauhaus i Dessau samt vad vi gjorde som turister i Dessau i december 2019.

Vilket rockmärke från utställningen skulle du ha köpt? Sigurd Leverentz supermoderna ”rakblad” eller ett runt traditionellt?

Våra bästa råd till den oerfarne tågluffaren – och alla andra

22 december, 201922 december, 2019 av Ingemar A, publicerad i 2000-tal, Böcker, Resor, Utställningar & muséer

Se till att ha plats kvar i ryggsäcken för några souvenirer

Shopping har i alla tider hört till resenärens största nöjen. Det är nästan omöjligt att komma hem utan något nytt i bagaget. Så var det på vikingatiden, medeltiden, mellankrigstiden och idag. Våra gamla guideböcker är fulla av tips. ”Att på en resa köpa något man tycker ser trevligt ut, som är särskilt billigt eller av särskild god kvalitet eller som man kanske önskat sig länge hör till de verkligt stora nöjena.” Så står det i ”Hur man reser – Västtyskland (1954) Där är det ett helt kapitel på sju sidor om bra inköp och souvenirer.

En trevlig souvenir, en handmålad julgran i tenn. Det är inget som vi önskat oss länge men ett hantverk av särskilt god kvalitet är det. Ett minne från julmarknaden i München 2017.

I Ellen Rydelius guide ”Holland och Belgien på 3 gånger 8 dagar” från 1937 skriver hon att man kan: ”göra uppköp av förnuftiga turistminnen, såsom små kaffeskedar i gott holländskt silver” .

Vår samling av kaffeskedar blir aldrig komplett. Bra att ha till glödgat vin, eller glühwein som vi säger numera. Men vi missade att köpa skedar i Tyskland. Attans!

Hur får ni plats med allt i era ryggsäckar. Köper ni ingenting?

Jo, och vi har inte så mycket med oss som folk tror. Allt är planerat för att passa ihop, så det ryms i var sin ryggsäck. Förresten behöver man inte ha all packning med från början. Man kan ju faktiskt planera att köpa nåt man ändå behöver längs resan, speciellt sånt som är svårt att hitta i Sverige, knästrumpor t.ex. Man behöver inte heller ta höjd för alla tänkbara väder, blir det värmebölja kan man komplettera med en tunn blus, blir det kallt med en tröja. Eller så är det bara kul att köpa baddräkten när man kommit till Rivieran.

På den här resan har Vintagemannen köpt en väst och några knästrumpor. Och VintageQ har köpt en jumper. Dessutom köpte vi en liten present till vårt barnbarn. Det var det inga som helst problem att få ner i packningen.

Våra 10 bästa råd till tågluffande seniorer – och alla andra ungdomar

1. Förboka platsbiljett på de långa transportsträckorna, lokalt kan du vara flexibel. Bestäm när och varifrån du ska resa hem. Säkra i alla fall biljetter till och från Hamburg. Det kan vara svårt att köpa biljetter över landgränser på järnvägsstationer, så du är hänvisad till olika appar. Är du nybörjare eller bekväm, ta en resebyrå till hjälp. Väl värt den lilla merkostnaden och du får hjälp med bästa rutterna.

2. Förboka boende på helger. Fundera på var du kommer att vara när. Vår erfarenhet är att det med kort framförhållning går att boka boende, utom på fredagar och lördagar. På kontinenten gör man helgutflykter till just de mysiga orter som du vill besöka. Där blir det snabbt fullbokat och dyrare.

3. Ta med en tågkarta. Den lilla kartan du får med interrailpasset räcker inte. Vi har alltid RailMap Europe med på resan. Lättare att planera och söka alternativa och extra vackra resvägar och kul att följa med var man är på själva tågresan.

4. Res med gamla guideböcker. Stora sevärdheter som slott, katedraler och bedårande utsikt fanns även förr. De gamla böckerna beskriver sevärdheterna mer målande än vad moderna bilderböcker gör. Komplettera med det moderna från biblioteket, från nätet och på den lokala turistbyrån.

5. Sök på sajter där infödingarna är. När du vet vilka orter du ska besöka så sök runt på Fejan, Insta och efter poddar som handlar om den platsen, typ ”Österlen anslagstavla” eller ”Malmö för foodisar”. Vi använde ”Geheimtipp Leipzig” (FB & blogg) innan vi åkte dit. Dessa kan ge bra lokala tips och inspiration. Resan bokar du ju ett tag i förväg så redan när du har bokat biljetten kan du börja kolla.

6. Gör egen frukost på rummet. Det sparar mycket pengar som du kan lägga på annat. Hotellfrukostar kan vara snuskigt dyra, uppåt 200 kronor ibland.

7. Hyr en privat guide för dig och ditt ressällskap. Lyxigt ja, men det ger mycket mer. Du kan ställa frågor hela tiden och får guidningen nästan skräddarsydd efter dina intressen.

8. Gå direkt till källan när du ska boka visningar, konserter eller andra evenemang. Gå in på hemsidan till det du är intresserad av och boka direkt där. Du kan göra det hemifrån innan du åker, smidigt och inga påslag.

9. Sov minst två, tre nätter på samma ställe och gör sedan utflykter därifrån. En natt är för kort. Det går alldeles för mycket tid till att hitta boende och orientera sig och packa upp och ner. Man missar själva stället.

10. Ta med en extra lång sladd till mobilladdaren både för tåg och hotell. Nödvändigt om du måste ”jobba” och ladda samtidigt.

Vi ses på spåret nånstans

Ja, det här var allt för den här gången. När nästa resa blir av vet vi inte, men att den blir av hoppas vi verkligen. Så vi säger inte morsning och good bye utan auf wiedersehen.

Har du läst alla våra blogginlägg på Europarunt.se eller Vintagemannen? Om inte får du gärna göra ett återbesök och läsa om våra äventyr i Bauhaus-land och på julmarknader i Tyskland.

Denna bloggpost är ett betalt samarbete mellan @vintagemannen.se och @europarunt.se

På tåget hem från Tyskland minns vi tio höjdpunkter

13 december, 201916 december, 2019 av Ingemar A, publicerad i 1920-tal, 2000-tal, Resor, Utställningar & muséer

”Jag var tyskvän då jag reste ut, när jag kom åter var jag Tysklandsentusiast”. Så skriver Ellen Rydelius i inledningen av sin bok ”8 Tyska städer” från 1931. Vi har drabbats av Tyskland på samma sätt och i den här bloggposten delar vi med oss av nio dagarnas höjdpunkter från vår tågluff. De kommer kronologiskt utan rangordning. Håll till godo:

Heiligen Geist Hospital – Lübeck

Att komma in i ett hospital från 1276, omvandlat till ett ålderdomshem på 1800-talet. En otrolig miljö med 175 kabysser i två 88 meter långa korridorer.

Gratis orgelkonsert i Jacobi-kyrkan nästan varje kväll – Lübeck

Att få höra elever från musikutbildningen öva offentligt på orgeln kl 17.00. Vilken förmån.

Neues Museum i Weimar – intressantare än det ser ut

Att plötsligt upptäcka vem som var Bauhaus andlige fader – allkonstnären och arkitekten Henry van de Velde

Haus am Horn, Bauhaus första haus – Weimar

Bauhaus presenterar sin vision i full skala; Såhär skulle Den Nya Människan bo

Zeitgeschichtliches Forum – Leipzig

Att förstå Tysklands och Europas sentida historia. Detta museum borde alla Européer besöka.

Hittade väst och knästrumpor – Leipzig

Att av en slump springa på två affärer med riktig gentlemannakvalitet; Rosentrenter-Modedesign och Auerbach.

Stadsrundtur med privatguide – Leipzig

Att få upptäcka och komma bakom kulisserna på ställen som vi aldrig skulle ha hittat själva.

Bo i Prellerhaus – Dessau

Att få bo mitt i Bauhaus hjärta – elevernas studios och bostadsrum

Guidade Bauhaus-turer – Dessau

Att få komma in i stängda rum och få fördjupad insikt om att Bauhaus storhet är mycket mer än stålrörsmöbler.

Glühwein på julmarknader – var som helst i Tyskland

Att mingla runt i varje stad och känna julstämningen komma.

Tåg – ett stilbildande transportmedel

Tågresande har stil. Om ni inte är övertygade redan så lyssna på Stil i P1 (10 maj och 13 december 2019) med temat ”Tåget – stilbildande transportmedel mellan tradition och trend”. Ett program om resandets magi, för när man reser med tåg är man i resan hela tiden. Det blir en större upplevelse än själva transporten. Vintagemannen och VintageQ har upptäckt det sedan länge. Det borde fler seniorer göra.

Vårt sista blogginlägg från detta Interrail-äventyr lägger vi ut om någon dag. Det kommer att handla om våra erfarenheter och praktiska tips inför din nästa tågluff.

Denna bloggpost är ett betalt samarbete mellan @vintagemannen.se och @europarunt.se

Vad vi såg och gjorde på Bauhaus i Dessau

13 december, 201913 december, 2019 av Ingemar A, publicerad i 1920-tal, 1930-tal, 2000-tal, Arkitektur, Inredning, Resor, Utställningar & muséer

Nu har vi i två blogginlägg berättat om Bauhaus födelse i Weimar och om vilket avtryck deras verksamhet i Dessau gjort i världen. Nu är det dags för lite turistinformation. Vad gjorde Vintagemannen och VintageQ i Dessau egentligen? Läs den spännande fortsättningen om när jag slår näven i bordet här.

Campusområdet i Dessau är ett smakprov på avancerad funkisarkitektur

Glasväggen hänger på en stadig betongstomme.

Vi gick på guidad visning för att förstå bättre. Gör det du också när du kommer dit. Själva skolhuset med sina verkstäder är byggt på en betongstomme med kraftiga pelare. Utanpå hänger sedan de enorma glasfönsterpartierna. Husen är sammanbyggda, åt ena hållet med en aula och en kantin och som slutar med det s.k. Prellerhaus, ett fyravåningshus med 28 rum/studios för elever och lärare. Inne i bron över gatan satt skolans ledning och administration, och den ledde sen till en sidobyggnad med en traditionell teknisk skola med klassrum.

Walter Gropius skrivbord låter bra när man slår näven i det. Det här är en kopia. Originalet tog Walter med sig till USA.

Det måste ha varit fantastiskt att få bo och skapa på Bauhaus under det glada tjugotalet. Och det är fortfarande jättekul att vara där.

Vi bodde i Prellerhaus.

Det borde alla som besöker Dessau försöka göra. Friedrich Preller var en målare och konstprofessor i Weimar som lät sina elever bo i ett stort hus där de både kunde bo och arbeta. Den idén tog Bauhaus med sig även till Dessau och byggde där ett nytt Prellerhaus. Vill du bo här går du bara in på Bauhaus stiftelsens hemsida och frågar om det finns lediga rum. Priset är som på vandrarhem.

Vandrarhemsstandard med dusch, toa och pentry i korridoren.

Roomservice

Huvudlärarna bodde själva i drömvillor

Några hundra meter från skolan ligger Meisterhäuser för de allra viktigaste huvudlärarna. Det är dels en singelbostad för rektorn själv, dels tre parhus för två familjer. Där bodde t.ex. Klee och Kadinsky i samma parhus. Men tro inte att alla hade stålrörsmöbler hemma. Kadinskys hem såg mer ut som en patricierbostad från sekelskiftet. Tre och en halv villa klarade sig under kriget. Gropius eget hus förstördes helt. Men idag är det återuppbyggt lite schematiskt och tre av fyra byggnader fungerar nu som museum som visar ”Det nya livet” – maskiner för boende. Köp en kombibiljett så kommer du in överallt utom det nya museet.

Som vita legohus ligger huvudlärarnas boningar i en tallskog. Bauhaus var mycket för natur.

Det nya livet i moderna hem. Det var nog inte så många som köpte stålrörsmöbler. Men rottingmöbler lär ha varit populära på den tiden.

Ta buss 10 runt stan.

Det går en busslinje 10 som tar dig runt i hela Dessau till alla Bauhaussevärdheter. En dagbiljett kostar 5 Euro och köps direkt av busschauffören.

Ett stort nytt museum öppnade till jubileet

Inför 100-årsjubileet 2019 har staden Dessau byggt ett nytt stort och supermodernt museum, ritat av Addenda arkitekter i Barcelona, mitt i stans centrum som visar mycket originalartefakter från Bauhaustiden. Här kan man frossa i stålrör. Men man kan också se många ritningar och konst samt mycket av det bortglömda kvinnliga konsthantverket. Det var nog runt hälften av eleverna som var kvinnor, men de blev förvisade till textilavdelningen. Stål och betong var för riktiga män. Suck.

På tal om onsynliga kvinnor. Det är sannolikt att Lilly Reich var högst inblandad i designen av Mies van der Rohes mest berömda stålrörsstolar. De hade ett intimt samarbete under många år.

En lite tråkig utställning tyckte vi, men med många av designikonerna i original. Fast man har ju sett de flesta förut.

Vart tog Ludwig Mies van der Rohe vägen?

Det vi saknade var Mies van der Rohes roll i Bauhaus, mannen som skapade begreppet ”Less is more”. Han hade varit värd ett helt rum. Om Bauhaus under Gropius tid ansågs vara vänsterradikalt så var det ingenting mot vad det blev under hans efterträdare 1928 Hannes Meyer. Han var uttalad kommunist och sovjetvän – det blev för mycket. 1930 ersattes han av Ludwig Mies van der Rohe som flyttade eller tvingades flytta skolan till Berlin 1932 och kort därefter lades den ner efter Hitlers maktövertagande. Men sanningen är att naziregimen tog stort intryck av Bauhaus. Nazistarkitektur är en oskön blandning av halmtak och monumentalverk av Albert Speer. Men Speer hade också förstått att Bauhaus kunde bygga billigt och rationellt, så han anlitade Bauhausarkitekter till sina projekt. De fick också hålla i delar av en stor utställning i nazisternas regi.

Är museets arkitektur en hyllning till Mies van der Rohe? Hans vision var en helt genomskinlig skyskrapa i glas. Vrider man upp det nya museet på höjden så kommer man ganska nära visionen.

Många av de ledande från Bauhaus flydde Tyskland före och under kriget. Både Gropius och Mies van der Rohe hamnade i USA. Där förnyade Mies sättet att bygga skyskrapor. Ett hus helt av glas med ett skelett av stål var hans vision. Seagrambuilding i New York byggd 1958 är en viktig märkesbyggnad. Det går inte att tänka sig Hötorgsskraporna eller Wennergren Center om inte Mies van der Rohe hade gått före. Det nämns knappt ett ord om Mies i nya Bauhausmuseet. Det är synd.

Bra mat i Bauhaus restauranger

Surkål i kantinen. Smaskens!

Det trevliga caféet i skolan var sällan såhär folktomt. Det är där man checkar in till Prellerhaus.

Kornhaus har behållit sin funkisstil och serverar klassisk tysk mat.

När vi ändå bodde i Prellerhaus passade vi också på att äta bauhauskt. Vi åt en utsökt sallad i cafeet i skolbyggnaden den första kvällen. Vi åt fläskstek och surkål i kantinen till lunch. Men sista kvällen slog vi på stort. Bauhaus fick 1927 uppdraget att bygga en ny flott restaurang nere vid Elbe. Den heter Kornhaus, efter en gammal kunglig tullstation på platsen, och invigdes 1930. Där har man återställt lokalerna till ett tidstypiskt utseende, väldigt fint faktiskt. Så missa inte att äta där om du är i Dessau.

Du ska ta Dessau i den här ordningen

Vill du göra Bauhaus i Dessau ska du inte missa att gå på guidade visningarna. Du kommer in i låsta rum och lägenheter och får mycket förklarat för dig. Alla turerna bokar du enkelt på Bauhaus stiftelsens hemsida.

Börja med en guidad tur i själva Bauhausbyggnaden
Gå sen och titta på Meister-villorna
Ta därefter den guidade turen till Siedlung Dessau-Törten.
Sist besöker du det nya museet

Som sagt, ta buss 10 runt sevärdheterna.

Nu har vi skrivit två fullmatade poster om Bauhaus. Både från Weimar och från Dessau. Klicka på länkarna om du inte läst dem tidigare och börja med Weimar.

Vår tågluff till Bauhaus och julmarknader i Tyskland närmar sig sitt slut. Imorgon tar vi tåget upp genom Tyskland. Vi tar en av de allra sista tågfärjorna mellan Puttgarden och Rödby, och tågar sen via Köpenhamn till Malmö. Men mer om det i nästa post.

Hej då Tyskland, vi ses i Sverige i morrn.

Denna bloggpost är ett betalt samarbete mellan @vintagemannen.se och@europarunt.se