Idag får det räcka med en halv dag; Kungsträdgården, Blasieholmen, Skeppsholmen, Grand Hotel och Nationalmuseum. Vi följer Ellen Rydelius bok Stockholm på 8 dagar, 1930, men vi orkar inte hålla hennes tempo.
Vi börjar vår promenad där folk brukade sammanstråla förr, vid Tornbergs ur på Nybroplan, som stått där på sin pelare sedan 1916. Genom Berzeli park kommer man förbi Berns Salonger och Berzeli-Terrassen, ställen som Ellen rekommenderar, men som vi inte har tid med idag. Sen kommer vi ut i Kungsträdgården. Vi svänger upp mot NK och viker in på Västra Trädgårdsgatan. Där beundrar vi Ivar Kreugers ståtliga tändstickspalats från 1928. Ellen kallar den för en ”arkitektonisk skönhet med ett inre som är ett mönster av modern saklighet och förnäm smak”. 1930 fanns världens enda tändsticksmuseum där med 7800 etiketter från världens alla hörn. Samlingen är nog grundligt förskingrade idag. Däremot finns Kreugers kontor kvar, liksom det ståtliga styrelserummet. En fullständigt magnifik lokal som vi fick tillfälle att se vid en visning 2012, när Vintagemannen var nästan nyfödd.
Johan Peter Molin – skulpturernas mästare
I Kungsan ska man se Molins fontän från 1873 och statyn över Karl XII. Så vi lydde Ellen och tog några bilder. VintageQ satte sig och läste på i guideboken om de mytiska motiven på fontänen. Karl XII är också gjord av Johan Peter Molin, en av tidens största skulptörer. Den avtäcktes 1868, på dagen 150 år efter karolinerkonungens död. (Se mer om hans hatt i nästa blogginlägg.)
Grand Hotell – här ska man bo och äta
När man ”hemestrar” sparar man ju mycket pengar, både för själva resan och på hotellkostnader. Då får man pengar över till att äta gott. Ska man följa Ellens lista på lämpliga restauranger bör man annars ha en ganska tjock plånbok. Men på väg till Nationalmuseum slank vi, på hennes inrådan, in på Grand Hotell. Vi valde Verandan på den vänstra sidan. Där serveras mycket klassisk svensk mat som smörgåsbord, Wallenbergare, Biff Rydberg, köttbullar och sånt, men eftersom vi är mitt i fastan just nu så valde vi fisk. Skreitorsken med riven pepparrot var en delikatess. Och inte alls så dyr som våra fördomar lurat oss att tro. Snygg utsikt också.
Efter lunchen styrde vi stegen mot Nationalmuseum. I parken utanför står ännu en skulptur av Molin – Bältesspännarna. Den göts för första gången redan 1859 och blev Johan Peter Molins genombrott som konstnär. Den var under en period oerhört populär, både i Sverige och Europa. Gustavsberg sålde t ex en minivariant under andra delen av 1800-talet. Till det nyöppnade Nationalmuseum beställde museet 1867 en kopia som nu står i parken utanför.
Framme. Nygamla Nationalmuseum glänser i eftermiddagssolen.
Fri entré på Nationalmuseum. Det är bara att gå in och se om vi kan orientera oss med hjälp av Stockholm på 8 dagar. För här inne måste mycket ha ändrats och flyttas om. På Ellens tid fanns t.ex Historiska museet på entréplanet. 2013-2018 var Nationalmuseum dessutom stängt för renovering och modernisering av basutställningarna. Återstår att se hur mycket av de tavlor och föremål som Ellen rekommenderar som fortfarande finns utställda. Här följer en bildkavalkad.
Jo då. Carl Larssons nationalromantiska målningar i trapphallen lyser som förr.
Gudarna Tor, Balder och Oden har bara blivit flyttade till ett bättre ljus
Rembrandts Claudius Civilis sammansvärjning som 1930 var museets mest berömda tavla har fortfarande en framträdande plats.
Dessa kända svenska ikonbilder är fortfarande lätta att hitta. De flesta hänger i kronologisk ordning.
Istället för att visa möbler och konsthantverket på plan 1 och tavlor på plan 2 står många pjäser integrerade med tavlor från samma tid. Inspirerande och mycket mer pedagogiskt tycker vi!
Museets samlingar har kontinuerligt kompletterats, och fram till mitten av 1960-talet är visas både konst & föremål. Men från 1965 visar museet enbart föremål. Vi tycker att det är synd och lite märkligt. Man kunde väl lånat in målningar från Moderna Museet.
När vi ser planen över våning 2 i guideboken ser vi att kartan inte längre stämmer med terrängen. Men A-konstverk är alltid A-konstverk och nästan allt Ellen tycker att vi ska se visas fortfarande.
Förbjudet område
1930 var Skeppsholmen och Kastellholmen fortfarande centrum för den kungliga svenska flottan och förbjudet militärt område. En matros stod och vaktade vid bron. Så det Ellen kunde skriva om fick hon bara se på håll. Idag är det fullt möjligt, ja rent av rekommendabelt, att ta en promenad ut på de fina kulturholmarna med muséer, musik och konst.
Fullriggaren HMS af Chapman, som gick av stapeln 1888 i England, användes av den svenska flottan som skolfartyg mellan 1915 – 34. Ellen kunde ju inte övernatta där, men sedan 1949 är det STFs tjusigaste vandrarhem.
Där det rosa Amiralitetshuset nu står låg Johan IIIs lusthus, så på den tiden kallades Skeppsholmen för Lustholmen. Ellen skriver också om sjöofficerarnas fina bostäder, både i Långa Raden och uppe på Kastellholmen. Här skulle man vilja bo.
Cirkeln är sluten.
Dagens promenad avslutades vid en annan av Stockholms berömda mötesplatser; Svampen på Stureplan. Den uppfördes först 1937, så det var före Ellens resa.
Har du hängt med på vår hemester?
Detta var det sjätte blogginlägget från vårt turistande i Stockholm med Ellen Rydelius som guide. Som du märker är en 90 år gammal guidebok fortfarande fullt gångbar i ordets bokstavliga mening. Nästa tur går till Gamla stan.
Kolla länkarna till andra poster.
Vår nya spännande resa: Staycation i Stockholm på 8 dagar
Hop-on Hop-off som på 1930-talet
Vintagemannen 
3 reaktioner till “Den ”gamla goda tiden” lever fortfarande på Nationalmuseum”