”Främmande statsöverhuvuden, som anlända med örlogsmän, bruka av våra kungliga hämtas och föras samma väg som vi nu färdas, fastän vi får nöja oss med Djurgårdsfärjan istället för den gustavianska slupen Vasaorden.” Så skriver Ellen Rydelius i boken Stockholm på 8 dagar, 1930. Vi valde samma resväg till Djurgården från Slussen/Gamla stan och fick fin utsikt på köpet.
STFs vandrarhem, fullriggaren af Chapman, Amiralitetshuset och Skeppsholmskyrkan som numera heter Eric Ericsonhallen är en anslående utsikt. Inte många huvudstäder kan bjuda på så vackra vyer.
Vi gick iland på Djurgården för att gå i Bellmans spår med Ellen i hand.
Bara en liten bit in på Allmänna gränd ligger Gröna Lunds Tivoli på höger sida. Till vänster ligger en stor parkeringsplats. Där låg en gammal mjölnargård som Ellen tycker att vi ska besöka. Den är borta, och nu verkar det som att Gröna Lund ska få ta över hela p-platsen och utöka verksamheten ännu mer. Grannar protesterar och överklagar beslutet. Men det är faktiskt en gammal tivoliplats där också. Här låg mellan 1924 – 57 Gröna Lunds konkurrent Nöjesfältet. Kanske var Mjölnargården en del av det tivolit, precis som Bellmanskrogen Gröna Lund numera är en del av, just det Gröna Lund.
Strax bakom ”Grönan” börjar några kvarter med gamla kåkar från 1730-talet som Ellen är väldigt förtjust i. Hon tar oss med på en promenad bland de gamla husen där man i sin fantasi bakom planken kan höra de Fredmanska epistlarna och föreställa sig nymfen Ulla i sin särk. Tivolit har växt rätt betydligt, men Bellmans gamla krog på Långa gatan finns kvar.
Här spelade Bellman på sin tid, på Bacchustemplet Gröna Lund, och Ulla Winbladh dansade.
Ellens bok andas en stor oro över att mycket av det pittoreska kommer att rivas. Det kan man förstå när man ser de då nybyggda hypermoderna tjugotalshusen med förtjusande utsikt över vattnet och Södermalm. Det var nog fler som ville bo så mondänt. Som tur är det rätt mycket som står kvar och området är fortfarande värt ett besök. Här ligger Handarbetets vänner, en kyrka och ner mot vattnet flera trevliga krogar.
Ellen håller som bekant ett högt tempo – hon vill verkligen visa besökaren det bästa av Stockholm, så för att få ny energi gick vi in på Lilla Hasselbacken mitt emot Skansens entré för att fika. Vi blev sugna på varm choklad med vispgrädde. Döm om vår förvåning när vi blev serverade drycken i gamla Cafe-au-lait-koppar. En artefakt från mejeriernas kampanj för mjölk i kaffet från 1984. Ett kul återseende för två gamla Arla-anställda.
Du vet väl att det är punschrullens dag den 7 mars varje år. Vintagemannen har just bloggat om vår rikstäckande test av dammsugare och utsåg tre vinnare.
Skansens vänner
Skansen är ett av världens bäst ordnade friluftsmuseer tycker Ellen. Bebyggelsen är inte död och museal, utan i stugorna levs det liv som en gång hörde hemma i dem. Att det dessutom finns en zoologisk trädgård , evenemang som julmarknad, midsommarfirande och nyårsklockor gör inte saken sämre. Ellens lovord vill aldrig ta slut och bland allt positivt hon nämner avslutar hon med att konstatera att ”i vardagslag är Skansens dessutom Stockholmarnas stora barnkammare”. Mycket har hänt sedan Ellens tid, Skansen har fortsatt utvecklas och många nya hus, sevärdheter och aktiviteter har tillkommit. Det gör att Skansen fortfarande är i toppklass. Vi är medlemmar i Nordiska museets och Skansens vänner och går ofta till Skansen.
Mycket har tillkommit + mycket har ändrats = levande museum
1930 var Skogaholms herrgårds flyglar inte på plats. Inte heller stadskvarteren med hantverkare och affärer, de fina kolonistugorna eller Folkets hus. Fiket Petissan har flyttat, ja Ellen skulle knappt känna igen sig längre. Hon skulle inte ens ha hittat till huvudentrén, för den låg vid Hazeliusporten på hennes tid.
Ellen gör en promenad runt Skansen, men eftersom så mycket är förändrat är det nästan ingen mening med att följa i hennes fotspår. Skansen har en utmärkt uppdaterad karta som du får gratis.
I Folkets hus från Ransäter i Värmland firade sonen bröllop i somras. Skansen fixade bl.a. lövad förstubro och värdinna i tidstypiska kläder och får högsta betyg av oss.
På senare år har vintageparet varit på Skansens höstmarknad. Det har blivit lite av en tradition att låta marknadsfotografen ta ett porträtt av oss när vi är där.
Var äter man på Skansen?
Ellen rekommenderar sommarrestaurangen Idunhallen, det som idag är Solliden. Om man som vi hemestrar tidig vår hänvisar hon till Högloftet eller Nyloftet. Vi kan konstatera att när det gäller mat & dryck har det hänt en del på 90 år. Vi rekommenderar Petissan för fika och Gubbhyllan för lunch. Och Skånska Gruvan förstås, men då måste man ha lämnat Skansen för att komma in i fiket.
Följ vår Hemester
Det här var det fjärde blogginlägget från vår hemster i i Stockholm. Läs mer här:
Vår nya spännande resa: Staycation i Stockholm på 8 dagar
Vintagemannen 
3 reaktioner till “I Bellmans fotspår till Skansen”