#vintagemannen #vintageqvinnan #vintagemannensmat

Vi fick en hel låda fylld med unika vintagekläder. Vilken provarglädje det blev.

11 september, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1920-tal, 1930-tal, 1940-tal, 1950-tal, Damkläder, Gentlemannens garderob, Vintageaffärer

Innanför Höga Kusten, ganska nära Örnsköldsvik, har Cathrin Edfors sin vintagebutik Highcoast Vintage. Vi har aldrig varit där utan bara handlat av henne på mässor. Men nu gjorde vi nåt nytt. Vi köpte kläder bara efter att ha sett bilder som Cathrin visade för oss i mobilen. Funkar det?

Jo, vi bad om detaljbilder, frågade om skicket, tvingade henne att ta en massa mått på längden och bredden. Till slut var vi klara och hon fick packa en stor låda som gick som Bussgods från mellersta Norrland ned till vårt sommarviste i Skåne. Med spänning bar vi in lådan och dök ner i den. Det var en hel del ganska ovanliga plagg och unika fynd. Kolla här.

Vad döljer sig här? Spänningens stiger. Det ska vara en hel del ovanliga go´bitar.

Det började med en fin yllekappa. Lite vid över tuttarna. Men det går att fixa.

Kolla vilken snygg kostym! Den är lika gammal som jag. Det finns en väst till också, men den var för liten. Jag var tvungen att lägga ner byxbenen ett par centimeter och göra fuskslag. De fina bilderna på mig och Maria @aginginstyle och Svante @theurbanhippieswe är tagna i Malmö av Mats @streetphotomoffe

Detta är nog VintageQs allra flådigaste morgonrock. Och hon har flera fina sen tidigare.

Det blev direkt dragkamp om den blå arbetarskjortan. Vem tycker du ska få den?

Ett otroligt fynd. En manchesterskjorta från Algots, antagligen 1940-tal. Shortsen i exakt samma tyg(!) hittade jag för flera år sen. Vilken slump att en matchande skjorta sedan dyker upp. Playsuit för en vintagegosse.

Den här jackan är ganska otrolig den också. Vitt grovt linne från LIBO – Linnebolaget i Borås. Modellen ser ut att vara från 30-talet, men den kan väl vara 40-tal också. Passar perfekt till mina flotta flottistbyxor från slutet av 1800-talet.

Snacka om ledig elegans. En dubbelknäppt yllekavaj, ofodrad i ryggen, till en randig fransk fiskartröja och ett par slappa linnebyxor. Även här 40-50-tal från Junex. Nejlikan i knapphålet sätter pricken över i.

Är det här kronan på verket? En tredelad kostym från 1920-talet. Lite skadad i rumpan visserligen, men det går nog att åtgärda med konststoppning. Värre är det med längden på byxbenen. De räcker inte, om man inte har höga kängor, så det får bli knickers och knästrumpor istället.

VintageQ fick en fantastiskt fin brun dräkt i mjukaste ylle. Den kan vara från sent 40-tal. Den är insydd sedan tidigare, så med lite utsläpp kommer den att sitta perfekt. Så stiligt.

Flanellskjortor kan man inte ha för många. De är perfekta när man ska ut i friska luften. Sen smakar det med rotmos när man kommit hem. Och som du väl vet; all glädje utan rotmos är konstlad glädje.

Kanske lever vi på lite för stor fot. Var ska alla våra kläder få plats?

På landet blev det storrengöring. Det mesta tvättades i maskin. Det går faktiskt att tvätta gamla kostymbyxor, västar och kavajer i vatten. Men man måste ha koll på foder och axelvaddar. De kanske inte klarar det. Så det var bara kappan, dräkten och den bruna kostymkavajen som slapp undan. Alla grövre plagg borstades dessutom utvändigt och invändigt – även i alla fickor och fållar. Till sist blev det strykning och pressning.

Ja, det här var allt en riktig fyndlåda

Nu är det bara att ge sig ut i världen och gå omkring och sprätta i sina nya kläder. Några av dem ska först passera skräddare George eller Judits syatelje för smärre justeringar innan det är dags.

Vi ses på stan, eller i ett socialt medium nära dig.

På tåget hem från Tyskland minns vi tio höjdpunkter

13 december, 201916 december, 2019 av Ingemar A, publicerad i 1920-tal, 2000-tal, Resor, Utställningar & muséer

”Jag var tyskvän då jag reste ut, när jag kom åter var jag Tysklandsentusiast”. Så skriver Ellen Rydelius i inledningen av sin bok ”8 Tyska städer” från 1931. Vi har drabbats av Tyskland på samma sätt och i den här bloggposten delar vi med oss av nio dagarnas höjdpunkter från vår tågluff. De kommer kronologiskt utan rangordning. Håll till godo:

Heiligen Geist Hospital – Lübeck

Att komma in i ett hospital från 1276, omvandlat till ett ålderdomshem på 1800-talet. En otrolig miljö med 175 kabysser i två 88 meter långa korridorer.

Gratis orgelkonsert i Jacobi-kyrkan nästan varje kväll – Lübeck

Att få höra elever från musikutbildningen öva offentligt på orgeln kl 17.00. Vilken förmån.

Neues Museum i Weimar – intressantare än det ser ut

Att plötsligt upptäcka vem som var Bauhaus andlige fader – allkonstnären och arkitekten Henry van de Velde

Haus am Horn, Bauhaus första haus – Weimar

Bauhaus presenterar sin vision i full skala; Såhär skulle Den Nya Människan bo

Zeitgeschichtliches Forum – Leipzig

Att förstå Tysklands och Europas sentida historia. Detta museum borde alla Européer besöka.

Hittade väst och knästrumpor – Leipzig

Att av en slump springa på två affärer med riktig gentlemannakvalitet; Rosentrenter-Modedesign och Auerbach.

Stadsrundtur med privatguide – Leipzig

Att få upptäcka och komma bakom kulisserna på ställen som vi aldrig skulle ha hittat själva.

Bo i Prellerhaus – Dessau

Att få bo mitt i Bauhaus hjärta – elevernas studios och bostadsrum

Guidade Bauhaus-turer – Dessau

Att få komma in i stängda rum och få fördjupad insikt om att Bauhaus storhet är mycket mer än stålrörsmöbler.

Glühwein på julmarknader – var som helst i Tyskland

Att mingla runt i varje stad och känna julstämningen komma.

Tåg – ett stilbildande transportmedel

Tågresande har stil. Om ni inte är övertygade redan så lyssna på Stil i P1 (10 maj och 13 december 2019) med temat ”Tåget – stilbildande transportmedel mellan tradition och trend”. Ett program om resandets magi, för när man reser med tåg är man i resan hela tiden. Det blir en större upplevelse än själva transporten. Vintagemannen och VintageQ har upptäckt det sedan länge. Det borde fler seniorer göra.

Vårt sista blogginlägg från detta Interrail-äventyr lägger vi ut om någon dag. Det kommer att handla om våra erfarenheter och praktiska tips inför din nästa tågluff.

Denna bloggpost är ett betalt samarbete mellan @vintagemannen.se och @europarunt.se

På hjul mot julen. Äntligen på tåget igen.

3 december, 20194 december, 2019 av Ingemar A, publicerad i 2000-tal, Accessoarer, Resor

Resande mot Malmö kl 14.25: Tag plats, stäng dörrar och grindar. Imorgon ska vi på julmarknad i Lübeck, men vi gör ett första stopp i Malmö i natt.

Interrailkortet finns både i första och andra klass. Vi åker nästan alltid i första klass med seniorrabatt. Det kanske kan upplevas lite lyxigt, men den ena fördelen är att det är mycket lugnare och bekvämare på långresorna. Den andra är att när man hoppar på ett obokat lokaltåg så kan det vara smockfullt i andra klass medan vi nästan kan vara säkra på att få sittplats bredvid varandra i första. Det har bara hänt en enda gång på åtta veckors tågluff de senaste åren att vi haft problem med att hitta en sittplats. Och det var på franska Atlantkusten mitt i högsäsong.

Det är Europarunt som hjälpt oss med interrailpass och alla platsbiljetter.

Ny grundvalla på fötterna

Ska man ut och promenera och gå tusentals steg varje dag, måste man vara väl förberedd med fräscha fötter. Så i morse fick Gugges fotvård mjuka upp oss. Nu är vi i fin form.

Good bye Silver Tip.

Min fina grävling-rakborste fick stanna hemma. Den gamla necessären från 1947 rymmer allt som är necessary. Dock inte grävlingen. På resa får jag nöja mig med smidigare grejor; en infällbar rakborste, en gammaldags raktvål och en jättegammal tandborste som passar i mitt fodral. Sådana är inte lätta att hitta nuförtiden.

Ryggsäck är bättre än rullväska

Vintagemannen anträdde resan i en ulster i Donegal tweed från 1930-40-talet. Nedanför sticker det ut ett par nya gröna manchesterbyxor från Manér och ett par rejäla brogueskor från Tricker’s.

VintageQ bär en päls från Yllet. Den som OS-truppen bar i Abertville 1992. Halsduk och muddar är nya i Bohus Stickning och till det ett par gamla skidbrallor från 60-talet.

Våra ryggsäckar får väga max 12 kg. Det är fortfarande bekvämt att bära och man kan promenera över stock och sten. Rullväskor funkar inte alls lika bra på kullerstenarna ute i det medeltida Europa. På invägningen i morse vägde hennes 10,2 och hans 11,1 kg. Det finns alltså utrymme kvar för några souvenirer. Båda ryggsäckarna är anpassade för Interrail. De har en praktiskt löstagbar turssäck på utsidan. Den grå ryggsäcken är bara ett år gammal. Vintagemannens rödgröna är nästan vintage. Den inköptes till en tågluff på 1980-talet.

När man ska skjuta från höften

Som handbagage har vi dessutom några små axelväskor. Där ryms guideboken, kameran, ett litet paraply och andra småsaker. De viktigaste värdesakerna har vi närmare kroppen.

Var övernattar man bäst i Köpenhamn? Jo, i Sveriges mathuvudstad Malmö.

Vi stannar i Malmö där vi både bor och äter billigare. Man får middagen på köpet så att säga. Så på Malmö central klev vi in i Kungliga Väntsalen från 1896. Idag Bistro Royal, en riktig vintagerestaurang.

Vi beställde Kalvfile Oscar, vintage det också. Det har vi nog inte ätit sedan 1900-talet. Det är en rätt som Grand Hotel i Stockholm skapade till Oscar IIs 25-årsjubileum. Filén är rund som ett O, sparrisarna är två. Jämför med monogrammet i taket. Det var riktigt smakens i den sagolika miljön.

Hej då, vi ses i môrrn.

Hur packar vi inför tågluffen i Tyskland om några dagar?

27 november, 201927 november, 2019 av Ingemar A, publicerad i 2000-tal, Gentlemannens garderob, Resor, Stil

Du som känner oss vet att vi har gått klädda i second hand och vintage sedan 2011. Vintage är verkligen idealiska reskläder. De är bekväma eftersom de är omsorgsfullt designade och tygerna blir sällan skrynkliga och noppiga. Riktig kvalitet rakt igenom! Dessutom ser de lite eleganta ut och väcker uppmärksamhet, vilket i sin tur kan leda till oväntade och intressanta möten.

Så vad ska vi välja till den här resan? Tweed är ett säkert kort. Och långkalsonger. Men ska vi ta ylle eller silke? Kommer det att bli blött i Lübeck och kallt i Leipzig? Vi har satt en gräns på 12 kg i våra ryggsäckar. Och då ska både en liten laptop, en systemkamera och några halvantika guideböcker med, så att vi kan blogga om vårt äventyr här och på Europarunt.se.

Basen i varje välklädd kvinnas garderob – resdräkten

Damerna först. I damtidningar från mitten av 1900-talet är det en sak som är säker. Basen i en dams resegarderob är en oöm dräkt i tweed eller gabardin – en praktisk kjol med tillhörande jacka. I år blir det en svart vinterdräkt i vindtätt ylletyg och med fårskinnsdetaljer, säger VintageQ.

Med olika blusar och jumprar kan hon sedan växla mellan att vara kvällselegant eller sportig. Lägg till ett par långbyxor och en stickad kofta och det blir ännu fler kombinationsmöjligheter.

Mannen rekommenderas en oöm kostym (ganska mörk), en udda blazer, samt ett eller två par udda byxor.

Vintagemannen tar dock hellre en tjock tweedkavaj och två par matchande byxor. Därtill en tunnare kavaj eller cardigan.

En väst (eller en slipover) är Vintagemannens signum. Man kan bryta av eller förstärka helhetsintrycket på ett spännande sätt. Nu har jag en sån tur att jag ur min garderob kan välja både en tweedkavaj med tillhörande väst och en ny manchesterbyxa från Manér med tillhörande väst. Allt passar kanonbra hur jag än väljer. Packar jag sedan ner en färgglad slipover så är hela grundoutfitten klar. Återstår att välja det andra paret byxor. Detta ska väl räcka i tio dagar?

När basplaggen är valda är det lätt att välja de detaljer som skapar pricken över i. Skjortor som matchar och strumpor, slipsar, handskar, halsdukar, hattar, mm. Därtill så allt bjäfs som piggar upp; knapphålsblommor, klockor, kragnålar, pins, mm.

Ytterplaggen är knepigare

En tjock ytterrock eller päls går ju knappast ner i en ryggsäck, så den man väljer måste man ha på sig varje resdag. Höst och vår kan det räcka med tweedkavajen och dräktjackan plus en tunn regnkappa. Men det törs vi inte chansa på under en decemberresa i norra Tyskland.

Det får bli nåt varmt och tåligt, som den här irländska ulstern i Donegal-tweed.

Fårskinnspälsen är lätt och smidig passar fint till dräktjackans skinnkrage. Yllet tog fram den till den svenska OS-truppen i Albertville 1992.

Två par skor är ett måste

Rejäla doningar som klarar både väta och kyla ska det vara. Vintagemannen har ett par randsydda brogueskor från Trickers. De får också duga som finskor. Det gäller bara att hålla dem hyfsat rena och blanka. Sen ett par franska Paraboots, promenadskor med vintersulor.

VintageQ tar dels ett par svarta kängor från Tricker´s, dels ett par varma curlingkängor. Vi får se om hon får plats med några lätta finskor också. Slutinvägningen får avgöra.

Om du vill märkas

En av vintagemannens små egenheter är att han samlar på gamla pins och tygmärken från olika platser. Det är ett lagom dyrt nöje som sällan kostar mer än 20 kr på loppis. En lättpackad souvenir är det också. När jag ska ut och resa tar jag ett märke från orten och sätter på kavajslaget. Folk brukar bli så glada. Det kan bli en riktig samtalsöppnare. Tygmärkena är av naturliga skäl inte lika flexibla, men de, liksom klistermärken på resväskorna, gör det till en resa med stil.

Av Europarunt har vi fått en bunt nytillverkade märken. Vilket ska jag välja som bäst kompletterar de gamla? Och jag undrar vad vi hittar på denna resa. Det lilla märket från Köln på övre bilden köptes förra året.

Vi tar med vårt eget frukost-kit och äter frukost på rummet

Allt utom glasen får plats i en liten plastlåda. Locket funkar bra som skärbräda.

Hotellfrukostar är onödigt dyra tycker vi, om de inte ingår i rumspriset. Så vi har med oss ett lite set med tallrikar, bestick, glas och en armékniv. Sen gör vi en fruktsallad på rummet. Ibland finns en kaffebryggare där, men annars går vi till ett mysigt café på stan och tar en fika. Glasen, som ligger i ett gammalt fodral till ett teleobjektiv, har man glädje av om man gör en picknick eller tar sig en rackare på rummet.

Bloggarens tunga börda

Inte nog med att man ska skriva nåt trevligt och läsvärt varje dag. Man måste också ha rätt utrustning. Så vi packar ner vår lättaste laptop och en liten systemkamera. Nu gäller det bara att förstå sig på den och alla dess finesser. Annars får vi ta bilder med mobilerna.

Att packa efter vederhäftiga handböcker

Denna handbok gavs ut 1953. Jag har bloggat tidigare om den. Kolla där de nästintill perfekta packlistorna för såväl kvinnan som mannen och vad de ska ta med gemensamt. Böckerna som hjälper dig att planera din Drömresa

Hoppas du vill följa med på Interrail i Tyskland den 3 – 13 december.

Vårt lilla tema är julmarknader plus Bauhaus 100 år. Kolla hur vi planerade resan i Vintagemannens förra blogginlägg.

Nu börjar vårt äventyr som tågluffar-influencers. Då måste man förbereda sig ordentligt med gamla guideböcker.

Vi har också bloggat om vår packning under tidigare tågsemestrar.

Kolla här:

14 dagars tågluff kräver en samordnad och välmatchad garderob

Hur man packar för 14 dagars tågluff och kan se ny och elegant ut varje dag

Hur packar man för 15 dagars tågluff i 35 graders värme när man ska ta med kläder för ett bröllop och en cykeltur?

På skräddarturne innan vi packar

22 november, 201925 november, 2019 av Ingemar A, publicerad i 1980-tal, 2000-tal, Accessoarer, Fixa, laga & vårda, Skor mm, Skräddarsytt & måttbeställt

Allt måste matcha, allt ska passa ihop; byxor, västar, kavajer, strumpor, skor… Så vi gick runt till våra leverantörer. Men först var jag tvungen att sy i sex knappar i de nya byxorna från Manér. Annars får jag ju inte fast hängslena.

Först till George som fixar allt

George på Marilena, vår husskräddare, har förlängt framstycket på västen 1,5 cm. Det behövdes för att inte bältet ska lysa fram.

Nu har jag två västar som passar perfekt till den skräddarsydda tweedkavajen från 1979 och de nya måttsydda byxorna från Manér.

Sen till Götrich för att prova en väst

Vi passerade också Götrich där jag provade en ny toile till min nya väst som ska sys i ett antikt linnetyg, samma som byxorna. Det blir fint till sommaren.

Och till Judit som ska lägga upp

Vi tog också en sväng till Judits Syatelje där VintageQ lämnade in en balklänning från 30-talet som är lite för lång.

NK skomakeri kan trolla

Och så ett stopp hos våra favoritskomskare på Hallmans på NK.

Emmy har lagat ett fräsigt handtag till vår utflyktsfilt.

Där hittade jag också ett par riktiga vinterskor som nog ska med på Tysklandsresan om en dryg vecka. Ett par franska Paraboots. Rejäla doningar.

Nästa blogginlägg kommer att handla om hur vi packar våra ryggsäckar.

Det här var mitt första blogginlägg helt producerat i mobilen. Jag måste ju lära mig nytt inför interrailandet i Tyskland. Hoppas det fungerade.

Vi hörs.

Hur vi sparar flera hundra kronor per natt med vårt frukost-kit

21 oktober, 201921 oktober, 2019 av Ingemar A, publicerad i Mat och sånt, Resor

När du bokar hotellrum utomlands tillkommer ofta en kostnad för frukosten. I det här exemplet från Köpenhamn kostar den 198 SEK per person!!! Det är ju inte klokt. Vi tycker att det är roligare att spendera de pengarna på annat, så vi har alltid med oss ett eget frukost-kit och serverar oss själva frukost på sängen. Sen har vi nästan fyra hundra spänn att roa oss för – varje dag.

Kolla det här erbjudandet på Hotels.com.

Det gäller ett känt hotell nära Huvudbangården i Köpenhamn. Billigaste rummet kostar 1.039 SEK och med frukost 1.435 SEK. En skillnad på 398 SEK varje dag för två personer. På två veckor motsvarar det hela interrailbiljetten för en av oss. Okej, det finns säkert billigare frukost någonstans. Men ändå, det finns pengar att spara.

Vi har ett litet praktiskt rese-kit med oss

Större är det inte. En liten låda med tättslutande lock full av små praktiska grejor. En tub för ett teleobjektiv. En kökshandduk och två linneservetter. Nu lyfter vi på locket.

Här hittar vi två lättviktstallrikar i bambu och ett litet bestick-set i plast.

Här göms också några andra praktiska saker att ha med på resan. Några påsar tvättmedel, ett snöre och några klädnypor samt ett sy-kit.

Den schweiziska armékniven är ett måste med sin kniv, korkskruv, kapsylöppnare, sax m.m. Och locket till burken blir en perfekt skärbräda när vi ska göra vår fruktsallad.

Vår egen hotellfrukost består alltid av en fräsch fruktsallad. Ibland köper vi hela frukter, ibland hittar vi en färdigskuren fruktblandning. En smoothie kan också vara gott till. Lyft ur alla flaskor i minibaren, om en sådan finns, och ställ in frukosten där.

En sån här lätt frukost står man sig faktiskt rätt bra på. Och så har man några kalorier till godo för en fika på stan.

Jag måååååste ha kaffe!

Får ni inget kaffe på morgonen? undrar väl någon. Jodå, det löser sig alltid. Det finns minst fyra sätt. 1. På många hotell står en vattenkokare på rummet, ofta med både kaffe och te i portionspåsar. 2. Man kan ha med sig en burk pulverkaffe om det bara finns vattenkokare. 3. Vissa hotell bjuder på kaffe i lobbyn. 4. Man går ut på stan, sätter sig på nåt trevligt ställe och tar en fika. Som sagt, det löser sig

Vad har ni i kamerafodralet?

Där har vi våra glas. De kan användas till mycket; juice, vatten, mjölk, whisky eller vin. Det är alltid trevligare att dricka ur riktiga glas än ur plastmuggar. Nån gång kanske vi ska testa dem för kaffe också.

Visst är det roligare att göra av med pengar på annat än på dyra hotellfrukostar.

Läs gärna mer om våra resor och hur vi packar i länkarna här inunder.

14 dagars tågluff kräver en samordnad och välmatchad garderob

Hur packar man för 15 dagars tågluff i 35 graders värme när man ska ta med kläder för ett bröllop och en cykeltur?

Först när vintagemannen är ordentligt packad kan han ge sig iväg.

14 dagars tågluff kräver en samordnad och välmatchad garderob

13 april, 201913 april, 2019 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, 1950-tal, 1970-tal, 2000-tal, Accessoarer, Damkläder, Gentlemannens garderob, Hattar, Resor

Hur mycket kläder har ni med er egentligen? Det frågar många oss när de ser våra olika outfits från tågluffen. Mindre än du tror, faktiskt. Här kommer en demonstration:

Basen består av en kavaj som man får skruda sig i under hela resan om vädret är lite burrigt. Ungefär som det var under de två veckor vi var i Holland och Belgien i mars-april 2019.

Varje morgon lägger man upp några tänkbara variationer på hotellsängen och väljer den outfit som känns rätt med tanke på väderutsikterna.

Vi hade ungefär 12 kg var att bära på. Det gäller alltså att packa smart. Han i en gammal Karrimor från 80-talet. Hon i en Ospray Fairpoint Day från 2018. Båda rymmer cirka 60-70 liter har löstagbara små tursäckar att koppla loss.

Från topp till tå

Han har ju alltid hatt. Hon hade hatt när vi var på resande fot. Men annars fanns lite fler huvudbonader att välja bland. Hans hatt är från Feutre från Paris, hennes är en gammal filthatt från BeKå i Malmö.

Baskern är en av VintageQ´s favoriter. Lika lätt att packa ner som sjaletten med riktigt flygskamsmönster. Passar väl bra på en tugluff?

Vad ska man ha på överkroppen?

Han hade packat fyra skjortor och en polotröja, en väst och en slipover. Hon hade två blusar, två skjortor, en polotröja, ett tröjset (linne med tunn kofta) och en tjockare kofta. Det är utmanande att packa för vår och höst, för man måste både räkna med kallt urväder och riktig sommarvärme. Alla kläder är valda i en färgskala som kan kombineras.

Sen är det bara att blanda och ge. Vi börjar med henne.

Otaliga kombinationer alltså. Allt funkar tillsammans.

Visserligen är tweedkavajen rätt dominant i sitt hundtandsmönster. Men där bakom kan skjorta och väst kombineras rätt mycket. Och då har vi inte kommit till bjäfset ännu; slipsar och sånt.

Underkroppen måste också skylas.

Han hade två par byxor. Ett par i manchester i en ljusbrun nyans, samt ett par mörkare finbyxor med frontveck från Italienska Canali. Hon hade den yllekjol som hör till dräktjackan och ett par tjocka och vindtäta gamla sjömansbyxor. Dessutom ett par moderna tunna bomullsbyxor från H&M och deras William Morris-serie. Under dessa hade hon ofta ett par långkalsonger i silke.

Mörkbruna och ljusbruna byxor räcker långt.

En resdräkt i ylle är ett måste i varje turistande kvinnas packning. Väldigt bra att kombinera både upptill och nedtill. Här med kjol, tjocka brallor och tunna brallor.

Än få vi gå i strumpor och skor. Än är det vinter kvar säger mor.

En gentleman får inte visa hud mellan strumpan och byxan. Därför bär en gentleman alltid knästrumpor. Det finns, särskilt i Europas storstäder, ett utsökt urval att välja bland. I Sverige är det ett magrare utbud.

Ett trick är att stoppa ner byxorna i strumporna. Vips har man fått ett par byxor till – ett par golfbyxor.

VintageQ hade både tjocka och tunna strumpbyxor, några varma ankelsockor i ylle samt ett par långkalsonger i silke med sig.

Vi hade båda två par skor med oss att att växla mellan. Det är det minsta man kan ta med sig på en 14-dagarsresa. En dam kan kanske ska lägga med ett par tunna finskor också.

Sen kan man ju alltid komplettera med det lokala utbudet.

Nu kommer vi till pricken över i

Det är det där lilla extra som gör en själv och alla man möter extra glada. Slips, fluga, halsduk, bröstficksnäsduk, knapphålsblomma, halsband, klocka, manschettknappar, pins, mm. Det är saker som inte väger så mycket och varje dag sätter ny piff på anrättningen. Ta med ett litet urval så blir du fin.

En fluga. Tre näsdukar. Två blommor. Två halsdukar. Två slipsar och…

… så den här gamla ylleslipsen som är fantastisk. Den är vändbar och har fyra framsidor: gul, orange, grön och brun. Men den bruna kom aldrig till användning.

Halsband, sjal, blomma…

Sen måste man räkna med regn också.

Hon hade en rejäl regnkappa med sig. Han en vattenavvisande kort rock av fint amerikanskt märke. Men den sprack vid fickan, så nu är den förstärkt med silvertejp. Små hopfällbara paraplyer ingår naturligtvis också i packningen.

Och så har vi det viktigaste; hel och ren inunder.

Med några påsar Y3 i packningen kan man säkerställa hygiennivån. Det gäller bara att stanna på samma hotell i ett par nätter så tvätten hinner torka.

För nytillkomna läsare: Läs mer!

Vi tågluffade i Holland och Belgien våren 2019. Som ciceron hade vi Ellen Rydelius guidebok från 1937. Det sättet att resa kan vi verkligen rekommendera. Men mer om vår resa kan du läsa i Vintagemannens förra blogginlägg. (Klicka på länken)

I oktober 2018 bloggade jag om vår utrustning när vi tågluffade i Rhendalen. Där finns mer att läsa om några fiffiga grejor. Klicka gärna på länken.

Tweed-säsongen är här. Men vad är tweed egentligen?

7 november, 20187 november, 2018 av Ingemar A, publicerad i Stil, Varumärken

Tweed är en missuppfattning. Eller snarare två missuppfattningar. Låt oss reda ut detta och lite om själva tyget först. Sen tar vi oss an Norfolk-kavajen och andra plagg med eller utan skinnlappar på armbågarna som är tillverkade av denna missuppfattning. Och vi passar på att ta upp det där med bruna skor efter klockan 18 på samma gång.

Den första teorin bygger på en missuppfattning. I London på 1830-talet var det en tyghandlare som annonserade om ett grovt ylletyg från Skottland och kallade det för tweed. Enligt denna teori berodde det på att han fattat fel och trodde att det var ett ylletyg från Tweed. Så heter nämligen floden som är gräns mellan Skottland och England – Tweid water.

Den andra teorin bygger på dålig hörsel. Ett diagonalvävt tyg heter twill på engelska och tweel på skottarnas språk. För att få tweel till tweed behövs bara lite vax i öronen. Twill, eller kypert som vi kallar den vävtekniken i Sverige, är mycket gammal och mycket vanlig. Gabardin är en twill. Denim, dvs alla jeans, är också vävda i twill. Du kan lätt se den diagonala strukturen på tyget när du tittar noga på dina jeans.

Till skillnad från vanlig tuskaftsväv, som egentligen är en flätning upp och ner över varptrådarna, så är twill en teknik där man förskjuter flätningen ett steg åt sidan för varje varv man väver. På så sätt bli slutresultatet ett tyg med diagonal struktur. Om man efter några varv bryter förskjutningen åt andra hållet och sedan tillbaka igen, s.k. broken twill, får man ett fiskbensmönstrat tyg som också är mycket vanligt i tweed.

Den diagonala strukturen är tydlig i alla tweedkläder, liksom det grova yllegarnet med olikfärgade trådar. Ibland är väven diagonal, ibland fiskbensmönstrad och någon gång kan det vara en ännu mer intrikat vävteknik som skapar hundtandsmönster, s.k. shepherd´s tweed

Definitionen på en tweed är alltså en väv i kypert, av grov ull och med olikfärgade trådar i garnet.

Harris Tweed är en ursprungsgaranti

Idag har nog alla kläder den moderna etiketten isydd. Även om det finns riktigt exklusiva skrädderier som inte ens sätter i en etikett utan bara sin egen. Men i gamla tider kunde det tydligen vara si och så med märkningen. Den högra bilden är en etikett från 1930-talet.

Harris Tweed har blivit ett kvalitetsbegrepp. Namnet kommer från ögruppen Yttre Hebriderna som ligger utanför Skottlands västkust.

Harris är namnet på den största ön i gruppen och längst ner på huvudön ligger godset Dunmore. Hertiginnan Catherine Herbert av Dunmore (1836-86) noterade att den engelska överklassen hade börjat klä sig i kraftiga yllekläder när de var ute på landet. Hon insåg då att de grova och slitstarka tyger som hennes folk vävde skulle passa utmärkt till dessa plagg. Så under andra halvan av 1800-talet började hon exportera sina tweedtyger till Englands överklass. Hon lyckades utmärkt. Det blev ett lyxigt och manligt weekendplagg i slutet av seklet. För att hålla varumärket Harris Tweed uppe bland andra konkurrenter skapade man redan 1909 The Harris Tweed Association.

De flesta plagg från Harris Tweed har ett nummer på etiketten. Så jag mailade The Harris Tweed Association för att fråga vad man kan utläsa av siffrorna. Är det tygets färg och mönster eller vem som vävt tyget? Det har vi inte något register på, fick jag till svar. Så snopet.

Man har bestämt, och det är tydligt reglerat i i brittisk lag, att för att få bära varumärket Harris Tweed – The Orb Trade Mark – måste tyget uppfylla fyra kriterier: Det ska vara 100 % ny ull (från Skottland) som är spunnet, färgat och efterbehandlat på Yttre Hebriderna. Tyget ska vara vävt för hand, på manuella vävstolar i hemmen där.

En sak som gör Harris-tygerna speciella är att ullen färgas innan den spinns till garn. Man har över 60 olika grundfärger, förutom ullens naturliga gulvita färg, som sedan vid kardningen blandas till över 170 olika garn enligt väl definierade ”recept”. När garnet är färdigspunnet och sorterat skickas det ut till vävarnas hem för att de ska väva de typiskt flerfärgade mönstren.

Överst ett 1930-talstyg samt en annons från 1960. Nederst ett tyg från 1970-talet

Många olika sätt att dela in tweed

Man kan alltså dela in tweed utifrån geografin: Flera distrikt har satt namn på sina tweedtyger. På nordligaste Irland, i distriktet Donegal, har man en egen tweed med mycket vitt i. Saxony, Welsh och Yorkshire tweeds är andra typer.

Donegal tweed från norra Irland. (Uttalas Donnegaaaal)

Yorkshire Tweed

Man kan också dela in tweed efter fårraser; Cheviot och Shetland är exempel på det.

Cheviot tweed

Tweed indelas också efter användningsområdet; Gamekeeper tweed, Sporting tweed och Thornproof tweed är olika funktionella begrepp.

Slutligen kan tweed också delas in på ett sätt som liknar folkdräkter. Man kan se på kläderna varifrån en person, eller åtminstone hans kläder, kommer. Det är clan tweed, estate tweed och regimental tweed.

Läs boken Scottish Estate Tweeds (1995) av E.P. Harrison om du vill gräva djupare i detta.

Clan tweed kommer från att olika skotska klaner hade sin egen mönstring på tyget oavsett var de bor.
Estate tweed kommer från att människor som bodde eller arbetade på en viss egendom hade egna typer av tweed.
Det sista, regimental tweed, var officerare från Queen´s Own Highlanders som bar kläder i en egen tweed när de var off duty.

Är du en tweedtyp?

Om du har en tweedkavaj med skinnlappar på armbågarna ska du veta att det är en reaktion på den engelska överklassens tweedplagg som bara används på landet, vid jakt och på hästkapplöpningar. Den som sliter på armbågarna är en yrkesmänniska som sitter inomhus och jobbar – en författare, konstnär, journalist eller professor. Skinnlapparna, som antagligen är ett kontinentalt påhitt, skickar sedan 1920-30-talen en signal att du är en intellektuell och inte en penningens tjänare.

En kavaj för överklassens sport, jakt och cykling

Tweedplagg började användas ungefär hundra år tidigare. Då till sport och jakt. Det var en nyhet med kavaj eller blazer i en färg och ett par udda byxor i en annan. Earlen av Leicester var en tidig banbrytare på 1820-talet. Och sedan mitten av 1800-talet har Hertigen av Norfolk – Henry Fitzalan Howard – fått ge namn åt en praktisk kavaj med bälgfickor för patroner och matsäck samt med rymliga veck för att kunna röra sig bekvämt under jakten. Den kavajen har 3-4 knappar och ett litet påsytt bälte.

Bild på en Norfolk-kavaj från 1901, från Wikipedia

Norfolkkavajen blev mäkta populär bland dåtidens snobbar som bl.a. använde den vid cykling, vilket var högsta mode för en eleganta herrar under det sena 1800-talet. En udda blazer var då något mycket exklusivt för en vanlig man av folket hade bara råd med en enda kostym.

Plus-Four till vänster. Plus-Two till höger.

Till tweedkavajen bar man gärna Plus-Fours – det vi kallar golfbyxor eller äppelknyckarbyxor. Plus-four betyder plus fyra tum. När spännet dragits åt nedanför knät får byxan hänga ner fyra tum, dvs c:a 10 cm. Knäbyxan kan också ha ett mindre överhäng på fem centimeter, dvs Plus-Two. Knickers har inget överhäng alls.

En variant på Glenncheck-rutan

När tweed blev folkets mode

Efter första Världskriget började ett sportigare mode välla fram. Norfolkkavajen fick tillhörande byxor. En sådan kostym bars t.ex. av romanfiguren Sherlock Holmes. Tweedkavajerna kombinerades med manchesterbyxor eller rent av med flanellbyxor med bruna mockaskor till. Man kunde förstärka looken med en ylleslips. Siden var för bankirer.

Min egen favoritsstil: tweed & manchester

Hertigen av Windsor vidareutvecklade på 30-talet tweedkostymen med den populära glenncheck-rutan (som egentligen ska tillskrivas hans farfar). Och sedan dess har tweedkostymer och blazers med udda byxor vunnit terräng överallt som ett mellanting mellan finkostymer och rena fritidsplagg. I USA utvecklades kring Ivy League-universiteten en preppystil med tweedkavajer, button-down skjortor, V-ringade tröjor och chinos. Ralph Lauren har sedan vidareutvecklat den lediga tweed-looken till nya höjder. Idag tycker nog de flesta att tweed till och med passar till jeans. Twill till twill alltså.

Ett praktiskt problem med tweedkläder idag är tjockleken på materialet. Ursprungligen är tweedplaggen tjocka och tunga och gjorda för utomhusbruk, medan de flesta av oss arbetar inne i stugvärme och luftkonditionerade kontor. Det gäller att välja rätt kvalitet, det finns från 300-grams till 1.000-grams att välja på.

Inga bruna skor

Den engelska överklassen, s.k. Sloane Rangers, har klädregler för olika tillfällen. I stan är det nödvändigt att ha kostym medan en tweedkavaj fungerar bra på landet. Den står emot kyla, vind, regn, dimma, hagel och den värmer också bra inomhus i kalla och dragiga slott. Men då ska den vara av rätta snittet; tung och styv tweed, tre knappar, snedställda ficklock och en slits i ryggen. Så sitter man snyggt i sadeln. På hästkapplöpningar går det också bra att bära tweed, gärna med en för liten Trilby-hatt på skallen och med ett par grova bruna skor.

Då är vi inne på det där med bruna skor. Inga bruna skor efter klockan sex heter det. Egentligen får man aldrig ha bruna skor. En gentleman klär om till middag och då är det white tie eller black tie som gäller, dvs frack eller smoking. Vem har sett någon som har bruna skor till frack? ”No brown in town” heter det också. I staden, om man nu arbetar på bank eller med affärer, så gäller mörk diskret kostym. Till detta passar endast ett par svarta skor av Oxfordmodell.

Utom på fredagar. Då kan man få ha bruna skor i stan. Kanske en tweedkavaj också. Med detta signalerar man att man är på väg till sitt lantgods och bara tittar in på jobbet en stund på fredagen. Försök alltså inte med bruna skor och tweed på måndag till torsdag, det avslöjar bara att du inte har något lantgods eller att du jobbar med något så simpelt som kultur eller vetenskap. Och framför allt – du tjänar inga pengar.

En hel Harris tweed-kostym från 1950 ungefär. Mysig nu till vintern. Prova tweed du också.

–

Denna artikel skrev jag ursprungligen för tidningen Velocipeden i december 2014. Här har jag bara utvecklat den lite.

Lyssna på Stilverandan och hur jag ser på stil och kläder

2 november, 20184 november, 2018 av Ingemar A, publicerad i 2000-tal, Accessoarer, Gentlemannens garderob, Hattar, Livsstil, Mode, Prisvärt, Stil

I somras blev jag intervjuad av Hjaldar Giljarås på StilVerandan. En Youtube-kanal om stil och ett gott liv. Det sändes i två avsnitt. Du hittar länkar här. Jag passar idag också på att illustrera det jag säger i intervun med några bilder. Kläder är ju trots allt rätt visuella.

Här kan du lyssna på avsnitt 1.

Och här kan du lyssna på avsnitt 2.

Här följer bilder som illustrerar det jag säger. Om du lyssnar på intervjun kan du samtidigt rulla ner och följa med i bilderna.

Alltid knästrumpor

En gentleman visar aldrig hud mellan strumpan och byxan. Endast om han bär shorts.

Manchesterbyxor är svåra att hitta begagnade

Men å andra sidan är det inte mycket till kvalitet i nya s.k. kvalitetsmanchesterbyxor heller. Dessa köpte jag i vintras. Materialet börjar redan att släppa. Kolla också knapphålet. Det behövde lagas efter att jag haft byxorna EN gång!

Bästa tipset: Köp en väst att matcha eller kontrastera med

Det funkar lika bra med en slipover…

… men det blir mycket billigare

Vilket är ditt favoritkap?

En manchesterkavaj av märket Ermenegildo Zegna, fyndat för 250 kr på Stadsmissionen.

Riktiga loppisfynd:

Två 40-talskostymer för 250 kr och en skräddarsydd smoking från 1941 för 150 kr. Det är lagom dyrt.

Billiga och halvdyra klockor duger bra

De här har kostat från 150 kr till 10.000 kr.

Håll ihop läder och metall

Guld eller vitmetall rakt igenom. Brunt eller svart läder rakt igenom.

Här börjar avsnitt 2. Byt program.

Köp begagnade kvalitetsskor

Med en skotöjare kan du utvidga skorna max en halv storlek.

Investera i randsydda skor

Det är lätta att sula om ett par randsydda skor. Är ovanlädret limmat mot sulan är det omöjligt.

Skaffa dig en bra ändringsskräddare

Är man lika lång som jag måste man nästan alltid förlänga ärmar och byxben. Då kan man få offra slagen på byxorna, eller göra ett litet fuskslag.

Små hål kan en konststoppare laga nästan helt osynligt.

Mina hatobjekt

Trekvartsbyxor stör mitt öga. De varken börjar eller slutar snyggt. Låt hantverkarna få ha sina arbetsbyxor i fred. De har dessa av säkerhetsskäl.

Klädernas ”Gyllene snitt”?

Vem var det som tog måtten egentligen?

Och 2010-talets urväxta mode är helt förfärligt. Knäppeknappen ska sitta vid naveln. Skjortan ska inte synas under västen. Tänk att mannen här till vänster ansågs vara en av landets mest välklädda artister. Urrrk. Tacka vet jag Hollywoodgrabbarna från femtiotalet till höger.

Börja bära hatt

Första gången du går ut i hatt känner du dig såhär. Du tror att alla glor på dig. Men tro mig, det gör de inte alls. De är fullt upptagna med hur de själva ser ut.

Börja med en billig stråhat eller en exklusivare Panamahatt på sommaren. Det känns helt naturligt.

Sen kan du börja köpa hattar för hela året. Du hittar lätt en fin hatt för 250 kr.

Man kan t.o.m. ha hatt till en jacka.

-Ska du på bröllop? frågar folk. Så ovanligt är det med en blomma.

Jag går nästan aldrig ut utan en blomma – boutonniere – i knapphålet. Det är alltid fejkblommor. Riktiga blommor kan förstöra kavajen. De senaste hittade jag för 99 kr på J.Harvest & Frost.

Pynta dig med en skojig pin

En pin på kavajslaget blir ofta en samtalsöppnare. – Vad har du där? Man kan både roa och provocera med väl valda märken. Till vänster Folke Filbyter från Linköping. Till höger olika märken från S:t Eriksmässan på 50-talet. En pin kostar vanligtvis 5 – 20 kronor. Mycket skoj för pengarna.

Köp inte nya märkeskläder.

Du betalar bara deras annonser och dyra affärslägen, inte deras skräddare. Köp second hand och vintage istället. Då har plaggen kommit ner till sitt rätta värde.

Så till själva tricket: Att sätta ihop delarna till en snygg helhet.

Denna outfit hade jag på intervjun. Den kan nästan ses som übermatchad.

Våga vara lite sprezzatura (Googla på det, eller läs det här exemplet.) och gör något medvetet nonchalant. Det alltför perfekta är lite tråkigt. Här har jag valt att ta två olika manschettknappar ur burken.

Vågar du bära färg, eller vill du vara mer harmoniskt välmatchad? Välj själv. Matcha, kontrastera, harmoniera.

Det är dom små, små detaljerna som gör´et.

Stilig i shorts

22 augusti, 201822 augusti, 2018 av Ingemar A, publicerad i 1950-tal, 2000-tal, Gentlemannens garderob, Stil

Det är ett litet helsicke att hitta riktigt snygga shorts. Både nya och vintage. Och när man lägger ut bilder på sig i korta shorts får man både hån och spe i sociala medier. Tål inte folk ett par herrben?

Att visa hud mellan strumpan och byxans nederkant är bland det fulaste som finns. Lösningen på det heter knästrumpor. Undantaget är när man bär shorts. Då får man visa benen. Och vet du vad. Man kan ha knästrumpor till kortbyxor också.

Här gäller det att visa en tydlig riktning.

Kortbyxor är ett utmärkt plagg på vandring i naturen. Här är jag i Brösarps backar. Och med ett par fräsiga knästrumpor blir det riktigt sevärt. Eller hur?

Knästrumpor är definitivt en möjlighet om man vi känna sig lite klädd. Det här rutiga paret från Burlington har blivit ett par favoriter. De passar både till bruna, beiga och blåa shorts.

Slips och snygga skor till shorts är en möjlighet i stan. Jag brukar välja ett par matchande strumpor som jag rullar ner. Trekvartsstrumpor är inte lika snyggt.

De blå shortsen ovan är förresten ett riktigt fynd. Det är ett par Henry Lloyd seglarshorts. Pris 10 kr. Jag hittade dem på en loppis i originalförpackning. Byxan hade ett reklambroderi för en känd bank på ena benet. Men det sprättade jag bort.

De här gamla linneshortsen har också blivit favoriter. De är från Libo, Linnebolaget i Borås, troligen från 1950-talet. Jag kombinerar dem gärna med en skjorta från Brooks Brothers. Riktigt fin kvalitet. Enda felet var att den förre ägarens armbandsur skavt så mycket på vänstra manschetten att den hade börjat fransa sig. Efter ett stopp hos skräddaren blev det en kortärmad skjorta. Käckt med fluga till.

Hur långa ska shorts vara?

Mitt verkliga hatobjekt är de där trekvartsbyxorna som blivit moderna på senare år. De saknar alla proportioner. Bort med dom! Men vilken är den perfekta längden?

Fredrik af Klercker skriver i sin utmärkta bok Stiljournalen (Läs den) att shorts ska vara mycket korta. Det har jag tagit fasta på. Men jag inser att ett par riktiga finshorts som slutar straxt ovanför knät är en brist i min garderob. I sommar har jag letat efter sådana finshorts, gärna med pressveck och slag, men den heta sommaren har gjort att de tagit slut alldeles för fort. Det närmaste jag kommit var de här byxorna.

Pantaloni Torino-Beige-Cotton-Solaro-Shorts 2018

Lardini-Navy-Linen-Gurkha-Shorts-Front 2018

De vänstra är ett par från Pantaloni Torino och de högra, ännu mer eleganta, är från Lardini. Kolla den eleganta linningen i midjan. Jag hittade dessa på Engelska Herr i Malmö. Men båda paren var tyvärr för små. Och så var det priset. De högra i linne skulle passa bra när man flanerar på La Croisette i Cannes. Men så kostar de ungefär lika mycket som en charterresa.

Än så länge får jag nöja mig med de här manchestershortsen, också de från 50-talet. Med en beige topp, eller vad ni tjejer skulle säga, blir det en mild färgstämd ensemble för sommarens heta dagar.

Och så var det det där med kavaj till shorts. Det ser man inte ofta. En utanpåskjorta kanske, eller en jacka är vanligare. Men en riktig blazer passar bra på sommarfesten. Eller när man ska ut och åka.

Men vilken kavaj ska man då välja? Har man en förstående (?) hustru, tvingar man ut henne att ta några bilder för Instagram. Sen tar man beslutet.

Kan man visa benen i en baddräkt, kan man naturligtvis göra det i ett par shorts också. Självklart går man inte till ett formellt möte eller begravning i shorts. Men nog tycker jag att man kan ha shorts i stan, bara man är prydligt klädd i övrigt och inte ser ut att komma direkt från stranden. Jobbar man i ett på en arbetsplats som är lite mer leasure tycker jag definitivt att man kan ha shorts på jobbet. Men då ska man inte komma i undertröja eller T-shirt utan i en snygg skjorta, plus tröja, kavaj och slips om man önskar det.

Jag hoppas att jag nu har bevisat att shorts mycket väl kan bäras tillsammans med andra klädda plagg och få det att se riktigt anständigt ut. Tack för idag.

Vi ses med bara ben nästa sommar.