Det är ett litet helsicke att hitta riktigt snygga shorts. Både nya och vintage. Och när man lägger ut bilder på sig i korta shorts får man både hån och spe i sociala medier. Tål inte folk ett par herrben?
Att visa hud mellan strumpan och byxans nederkant är bland det fulaste som finns. Lösningen på det heter knästrumpor. Undantaget är när man bär shorts. Då får man visa benen. Och vet du vad. Man kan ha knästrumpor till kortbyxor också.
Här gäller det att visa en tydlig riktning.
Kortbyxor är ett utmärkt plagg på vandring i naturen. Här är jag i Brösarps backar. Och med ett par fräsiga knästrumpor blir det riktigt sevärt. Eller hur?
Knästrumpor är definitivt en möjlighet om man vi känna sig lite klädd. Det här rutiga paret från Burlington har blivit ett par favoriter. De passar både till bruna, beiga och blåa shorts.
Slips och snygga skor till shorts är en möjlighet i stan. Jag brukar välja ett par matchande strumpor som jag rullar ner. Trekvartsstrumpor är inte lika snyggt.
De blå shortsen ovan är förresten ett riktigt fynd. Det är ett par Henry Lloyd seglarshorts. Pris 10 kr. Jag hittade dem på en loppis i originalförpackning. Byxan hade ett reklambroderi för en känd bank på ena benet. Men det sprättade jag bort.
De här gamla linneshortsen har också blivit favoriter. De är från Libo, Linnebolaget i Borås, troligen från 1950-talet. Jag kombinerar dem gärna med en skjorta från Brooks Brothers. Riktigt fin kvalitet. Enda felet var att den förre ägarens armbandsur skavt så mycket på vänstra manschetten att den hade börjat fransa sig. Efter ett stopp hos skräddaren blev det en kortärmad skjorta. Käckt med fluga till.
Hur långa ska shorts vara?
Mitt verkliga hatobjekt är de där trekvartsbyxorna som blivit moderna på senare år. De saknar alla proportioner. Bort med dom! Men vilken är den perfekta längden?
Fredrik af Klercker skriver i sin utmärkta bok Stiljournalen (Läs den) att shorts ska vara mycket korta. Det har jag tagit fasta på. Men jag inser att ett par riktiga finshorts som slutar straxt ovanför knät är en brist i min garderob. I sommar har jag letat efter sådana finshorts, gärna med pressveck och slag, men den heta sommaren har gjort att de tagit slut alldeles för fort. Det närmaste jag kommit var de här byxorna.
De vänstra är ett par från Pantaloni Torino och de högra, ännu mer eleganta, är från Lardini. Kolla den eleganta linningen i midjan. Jag hittade dessa på Engelska Herr i Malmö. Men båda paren var tyvärr för små. Och så var det priset. De högra i linne skulle passa bra när man flanerar på La Croisette i Cannes. Men så kostar de ungefär lika mycket som en charterresa.
Än så länge får jag nöja mig med de här manchestershortsen, också de från 50-talet. Med en beige topp, eller vad ni tjejer skulle säga, blir det en mild färgstämd ensemble för sommarens heta dagar.
Och så var det det där med kavaj till shorts. Det ser man inte ofta. En utanpåskjorta kanske, eller en jacka är vanligare. Men en riktig blazer passar bra på sommarfesten. Eller när man ska ut och åka.
Men vilken kavaj ska man då välja? Har man en förstående (?) hustru, tvingar man ut henne att ta några bilder för Instagram. Sen tar man beslutet.
Kan man visa benen i en baddräkt, kan man naturligtvis göra det i ett par shorts också. Självklart går man inte till ett formellt möte eller begravning i shorts. Men nog tycker jag att man kan ha shorts i stan, bara man är prydligt klädd i övrigt och inte ser ut att komma direkt från stranden. Jobbar man i ett på en arbetsplats som är lite mer leasure tycker jag definitivt att man kan ha shorts på jobbet. Men då ska man inte komma i undertröja eller T-shirt utan i en snygg skjorta, plus tröja, kavaj och slips om man önskar det.
Jag hoppas att jag nu har bevisat att shorts mycket väl kan bäras tillsammans med andra klädda plagg och få det att se riktigt anständigt ut. Tack för idag.
Vi ses med bara ben nästa sommar.
Vintagemannen 