Utan sitt förkläde var en kvinna inte färdigklädd. Förklädet har varit en viktig del av kvinnodräkten i hundratals år. Det är ett vardagsplagg som användes dagligen för att skydda kläderna mot smuts. Så var det ända fram till 1970-talet, då förklädet som arbetsplagg nästan dog. Var det tvättmaskinen och klänningsrocken som ersatte det praktiska förklädet?
En titt i gamla postorderkataloger är rena nutidsarkeologin. Här kommer en sammanfattning av 1900-talets förklädesmode. Vi har djupdykt i postorderkatalogerna.
DIY – hemmasytt dominerade länge
Att sy sina egna förkläden av tyg köpt på postorder var kanske det vanligaste fram till någon gång på 1940-talet. I alla fall var antalet sidor i katalogerna som visade tyger till förkläden fler än de sidor som visade färdigsytt.
– Frun ringde
Små vita serveringsförkläden, inte att förväxla med de vita stora arbetsförklädena i s.k. sjuksköterskemodell, såldes på postorder t.o.m. 1940-talet. När hembiträdet försvann fick husmor själv ta över arbetsuppgifterna och då ersattes de vita serveringsförklädena av glatt mönstrade värdinneförkläden.
Lättare att tvätta ett förkläde än en klänning
Fram till slutet av 1920-talet var förklädena ofta sydda av blå- & vitrandigt bomullstyg. De var ordentligt tilltagna i längd och bredd på kjolen och modellerna hade en generös bröstlapp.
När skönheten kom till byn
I Åhlen & Holms vår- & sommarkatalog 1930 gör de mönstrade tygerna entré med rubriken ”Förkläden som tillfredsställa den moderna smaken”. Förklädena är både rutiga och småmönstrade, men modellerna är fortfarande rejäla och gjorda för att skydda kläderna vid hushållsarbete.
Årets nya modeplagg
1940-talet måste ha varit ”peak förkläde”. I katalogerna är det en explosion av mönster och modeller. I en tid när tyg var ransonerat blev förklädet troligen mer av ett modeplagg och den lyx man kunde unna sig. Förra årets förkläde var ju uppslitet så man måste ju i alla fall köpa ett nytt. Serveringsförklädena och de vita förklädena av sjuksköterskemodell får en undanskymd plats i katalogerna.
Hemmafrun – både husmor och hembiträde
På 1950-talet, hemmafruns gyllene årtionde, blir förklädena definitivt mer varierade och specialiserade för olika användningsområden. Nu räcker det inte med att ha några bommullsförkläden som hamnar i tvätten allteftersom de blir smutsiga i sin garderob. Plastbelagda förklädena får hela uppslag i katalogen. ”Koketta värdinneförkläden” i midjemodell lyfts fram och de ”käcka och piffiga arbetskläderna hemma”, dvs rockförklädena och städrocken gör entré i stor skala.
Sextiotalets sexiga hemmamode
Under 1960-talet börjar förklädena försvinna. I Ellos-katalogen vår- & sommar 1963 har städrocken tagit över. Den ju en hel klänning. Förklädena får bara en ynka sida i katalogen. 1967/68 heter det inte ens förkläden längre utan de presenteras som ”höstens hemmamode”, både arbetsförklädet och det midjekorta värdinneförklädet.
Även männen sina förkläden behöfva
Män har använt förkläden genom århundradena för att skydda sig själva och sina kläder när de arbetar. Tänk på smeder, hovslagare, skomakare och slaktare. I mitten av 1970-talet förekommer ”jämställda män” i förkläde i postorderkatalogerna, fast då tillsammans med dukar & gardiner.
Folkdräktens förkläden är värda ett eget kapitel
I allmogedräkten har förklädena både haft en skyddande uppgift och samtidigt en rituell betydelse. Gerda Cederholm nämner t.ex. att i socknarna runt Siljan var förklädesritualen mycket detaljerad med upp till sju olika förkläden och med föreskrifter om hur de skulle användas vid livets skiften och årets kyrkliga högtider. Men det är en helt egen historia passande för ett annat inlägg.
