Nu har vi i två blogginlägg berättat om Bauhaus födelse i Weimar och om vilket avtryck deras verksamhet i Dessau gjort i världen. Nu är det dags för lite turistinformation. Vad gjorde Vintagemannen och VintageQ i Dessau egentligen? Läs den spännande fortsättningen om när jag slår näven i bordet här.
Campusområdet i Dessau är ett smakprov på avancerad funkisarkitektur
Glasväggen hänger på en stadig betongstomme.
Vi gick på guidad visning för att förstå bättre. Gör det du också när du kommer dit. Själva skolhuset med sina verkstäder är byggt på en betongstomme med kraftiga pelare. Utanpå hänger sedan de enorma glasfönsterpartierna. Husen är sammanbyggda, åt ena hållet med en aula och en kantin och som slutar med det s.k. Prellerhaus, ett fyravåningshus med 28 rum/studios för elever och lärare. Inne i bron över gatan satt skolans ledning och administration, och den ledde sen till en sidobyggnad med en traditionell teknisk skola med klassrum.
Walter Gropius skrivbord låter bra när man slår näven i det. Det här är en kopia. Originalet tog Walter med sig till USA.
Det måste ha varit fantastiskt att få bo och skapa på Bauhaus under det glada tjugotalet. Och det är fortfarande jättekul att vara där.
Vi bodde i Prellerhaus.
Det borde alla som besöker Dessau försöka göra. Friedrich Preller var en målare och konstprofessor i Weimar som lät sina elever bo i ett stort hus där de både kunde bo och arbeta. Den idén tog Bauhaus med sig även till Dessau och byggde där ett nytt Prellerhaus. Vill du bo här går du bara in på Bauhaus stiftelsens hemsida och frågar om det finns lediga rum. Priset är som på vandrarhem.
Vandrarhemsstandard med dusch, toa och pentry i korridoren.
Roomservice
Huvudlärarna bodde själva i drömvillor
Några hundra meter från skolan ligger Meisterhäuser för de allra viktigaste huvudlärarna. Det är dels en singelbostad för rektorn själv, dels tre parhus för två familjer. Där bodde t.ex. Klee och Kadinsky i samma parhus. Men tro inte att alla hade stålrörsmöbler hemma. Kadinskys hem såg mer ut som en patricierbostad från sekelskiftet. Tre och en halv villa klarade sig under kriget. Gropius eget hus förstördes helt. Men idag är det återuppbyggt lite schematiskt och tre av fyra byggnader fungerar nu som museum som visar ”Det nya livet” – maskiner för boende. Köp en kombibiljett så kommer du in överallt utom det nya museet.
Som vita legohus ligger huvudlärarnas boningar i en tallskog. Bauhaus var mycket för natur.
Det nya livet i moderna hem. Det var nog inte så många som köpte stålrörsmöbler. Men rottingmöbler lär ha varit populära på den tiden.
Ta buss 10 runt stan.
Det går en busslinje 10 som tar dig runt i hela Dessau till alla Bauhaussevärdheter. En dagbiljett kostar 5 Euro och köps direkt av busschauffören.
Ett stort nytt museum öppnade till jubileet
Inför 100-årsjubileet 2019 har staden Dessau byggt ett nytt stort och supermodernt museum, ritat av Addenda arkitekter i Barcelona, mitt i stans centrum som visar mycket originalartefakter från Bauhaustiden. Här kan man frossa i stålrör. Men man kan också se många ritningar och konst samt mycket av det bortglömda kvinnliga konsthantverket. Det var nog runt hälften av eleverna som var kvinnor, men de blev förvisade till textilavdelningen. Stål och betong var för riktiga män. Suck.
På tal om onsynliga kvinnor. Det är sannolikt att Lilly Reich var högst inblandad i designen av Mies van der Rohes mest berömda stålrörsstolar. De hade ett intimt samarbete under många år.
En lite tråkig utställning tyckte vi, men med många av designikonerna i original. Fast man har ju sett de flesta förut.
Vart tog Ludwig Mies van der Rohe vägen?
Det vi saknade var Mies van der Rohes roll i Bauhaus, mannen som skapade begreppet ”Less is more”. Han hade varit värd ett helt rum. Om Bauhaus under Gropius tid ansågs vara vänsterradikalt så var det ingenting mot vad det blev under hans efterträdare 1928 Hannes Meyer. Han var uttalad kommunist och sovjetvän – det blev för mycket. 1930 ersattes han av Ludwig Mies van der Rohe som flyttade eller tvingades flytta skolan till Berlin 1932 och kort därefter lades den ner efter Hitlers maktövertagande. Men sanningen är att naziregimen tog stort intryck av Bauhaus. Nazistarkitektur är en oskön blandning av halmtak och monumentalverk av Albert Speer. Men Speer hade också förstått att Bauhaus kunde bygga billigt och rationellt, så han anlitade Bauhausarkitekter till sina projekt. De fick också hålla i delar av en stor utställning i nazisternas regi.
Är museets arkitektur en hyllning till Mies van der Rohe? Hans vision var en helt genomskinlig skyskrapa i glas. Vrider man upp det nya museet på höjden så kommer man ganska nära visionen.
Många av de ledande från Bauhaus flydde Tyskland före och under kriget. Både Gropius och Mies van der Rohe hamnade i USA. Där förnyade Mies sättet att bygga skyskrapor. Ett hus helt av glas med ett skelett av stål var hans vision. Seagrambuilding i New York byggd 1958 är en viktig märkesbyggnad. Det går inte att tänka sig Hötorgsskraporna eller Wennergren Center om inte Mies van der Rohe hade gått före. Det nämns knappt ett ord om Mies i nya Bauhausmuseet. Det är synd.
Bra mat i Bauhaus restauranger
Surkål i kantinen. Smaskens!
Det trevliga caféet i skolan var sällan såhär folktomt. Det är där man checkar in till Prellerhaus.
Kornhaus har behållit sin funkisstil och serverar klassisk tysk mat.
När vi ändå bodde i Prellerhaus passade vi också på att äta bauhauskt. Vi åt en utsökt sallad i cafeet i skolbyggnaden den första kvällen. Vi åt fläskstek och surkål i kantinen till lunch. Men sista kvällen slog vi på stort. Bauhaus fick 1927 uppdraget att bygga en ny flott restaurang nere vid Elbe. Den heter Kornhaus, efter en gammal kunglig tullstation på platsen, och invigdes 1930. Där har man återställt lokalerna till ett tidstypiskt utseende, väldigt fint faktiskt. Så missa inte att äta där om du är i Dessau.
Du ska ta Dessau i den här ordningen
Vill du göra Bauhaus i Dessau ska du inte missa att gå på guidade visningarna. Du kommer in i låsta rum och lägenheter och får mycket förklarat för dig. Alla turerna bokar du enkelt på Bauhaus stiftelsens hemsida.
- Börja med en guidad tur i själva Bauhausbyggnaden
- Gå sen och titta på Meister-villorna
- Ta därefter den guidade turen till Siedlung Dessau-Törten.
- Sist besöker du det nya museet
Som sagt, ta buss 10 runt sevärdheterna.
Nu har vi skrivit två fullmatade poster om Bauhaus. Både från Weimar och från Dessau. Klicka på länkarna om du inte läst dem tidigare och börja med Weimar.
Vår tågluff till Bauhaus och julmarknader i Tyskland närmar sig sitt slut. Imorgon tar vi tåget upp genom Tyskland. Vi tar en av de allra sista tågfärjorna mellan Puttgarden och Rödby, och tågar sen via Köpenhamn till Malmö. Men mer om det i nästa post.
Hej då Tyskland, vi ses i Sverige i morrn.
Denna bloggpost är ett betalt samarbete mellan @vintagemannen.se och@europarunt.se
Vintagemannen 
Nu blir det ju som att svära i kyrkan. Men jag gillar inte funkis. Sådärja, nu var det sagt. När jag har letat bostad i mina dagar, vare sig det varit hus eller lägenhet, så har mottot alltid varit detsamma: byggt före 1930. Dvs före Stockholmsutställningen, då funkisidealen introducerades i Sverige. Därefter går det i princip bara utför enligt min mening. Lågt i tak. Inga stuckaturer. Inga snidade väggpaneler. Ingen ornamentering överhuvudtaget. Inga kakelugnar. Inga fönsterkors utan bara stora, döda glasytor. (Som dessutom är bredare än de är höga = helt fel). Platta tak. Ja, det är ingen måtta på eländet.
Ack, för ett sjuttonhundratalshus! Eller ett från artonhundratalet! Sekelskiftet! Jugend! Svensk tjugotalsklassicism! Det sistnämnda är för övrigt en liten pärla i stilhistorien som kvävdes i sin linda (SNÖPTES, skulle jag vilja säga) på grund av att byggherrarna anade morgonluft när de blev varse hur enkelt och billigt det skulle bli att strunta i alla dekorationer, kalla det modernt och hova in feta vinster på hus som gick fort och lätt att bygga.
Stålrörsmöbler ska jag inte säga vad jag tycker om. Det kan bli lite för tråkig stämning då.
Visst är Jugend det allra vackraste som någonsin skapats. Det tycker vi också. Men du glömmer att det finns något som är viktigare än utseende, stålrör och arkitektur. Och det är stadsplanering och socialt byggande. 1930 hade Sverige Europas lägsta boendestandard. Det var rent bedrövligt. Både Bauhaus och Stockholmsutställningen var i första hand ett socialt projekt; Att ge folk ett bättre liv. Det gick hand i hand med sossarnas folkhemsbygge. Det är så Bauhaus ska förstås. Det var därför de fick sånt genomslag. Vem bryr sig då om stålrörsmöbler?
Nåväl, nåväl, det ska jag inte förneka. Det är bara det att jag tror att man hade kunnat få båda delarna, dvs både folkhem och skönhet, om man inte haft så bråttom att kasta ut barnet med badvattnet. Titta på flerfamiljshus byggda på 20-talet, med de vackra klassicistiska linjerna och de sparsmakade dekorationerna: de har ofta väldigt bra och funktionella lösningar. Till exempel idén att lägga garderoberna mellan rummen. Man har alltså en dörr från hallen eller vardagsrummet in till stora föräldrasovrummet. Men när man öppnar den så hamnar man i en liten sluss med en dörr till höger och en till vänster, som var och en leder till en rejält stor garderob. Rakt fram i den lilla slussen har man nästa dörr, som verkligen leder in till sovrummet. Resultatet av detta: Själva sovrummet har inga garderobsdörrar utan förutom ingångsdörren bara släta väggar som går att möblera mot eller hänga tavlor eller speglar på. Enklare, vackrare och mera flexibelt. Dessutom blir sovrummet i det närmaste ljudisolerat när båda dörrarna är stängda, vilket måste ha inneburit ett förbättrat kärleksliv för föräldrarna. (Jag undrar mycket ifall det var avsikten, som naturligtvis förblev outtalad, eller om det bara är en lycklig om än oplanerad sidoeffekt.)
Men äras den som äras bör: jag ska erkänna att funkisen innebar EN stor förbättring för människor som dväljas i lägenheter, nämligen balkongen. Den fick verkligen sitt genombrott som en plats att vara på och inte bara vädra kläder på i och med funkisen.