Avgörande detaljer – något att reta sig på

Det finns vissa detaljer som Vintagemannen är lite extra noga med – eller retar sig på. Djävulen bor ju som bekant i detaljerna. I Stilskolans avsnitt 11 ska jag ta upp några av mina käpphästar som avgör om det blir stil eller inte.

Manschetten ska synas precisa lagom mycket under kavajärmen.

Det är en väldigt elegant detalj, speciellt om den kryddas med snygga manschettknappar. Men hur mycket vitt, eller annan färg, ska sticka ner under ärmen? Syns hela manschetten ser det ovårdat och slarvigt ut. Och är skjortan inte synlig alls blir det lite tomt och ängsligt. Det finns en bra tumregel. Det ska vara lika vitt nedanför kavajärmarna som skjortkragen sticker upp under kavajen där bak.

Kavajen ska inte rynka sig över axlarna

Passform är en viktig komponent i stil. Det ser lika löjligt ut om en kavaj är för liten eller för stor. Därför måste man kolla hur kavajen sitter vid axlarna i en backspegel när man provar den. Eller be någon att ta en bild bakifrån med mobilen. Det ska varken rynka sig överflödigt eller strama över axlarna. Och eftersom det blir oacceptabelt dyrt att låta en skräddare att ändra axelpartiet så får du köpa en annan storlek.

Det ser tomt ut utan slips till kavaj

Man får gärna gå utan slips eller fluga. Det kan vara jättesnyggt med uppknäppt skjorta till en V-ringad tröja eller på promenad en sommarkväll med tröjan slängd över axlarna. Men till kavaj, och ännu mer kostym, saknas det något som var tänkt att sitta där. Då är en polotröja ett mycket bättre alternativ än en uppknäppt skjorta. Det blir en avslutning och inte ett ”tomt hål” däruppe vid halsen. Det är faktiskt bättre att se ut som en tönt och knäppa kragknappen utan slips, eller bära en s.k. Mao-krage. Vintagemannen hade innan han blev en vintageman nästan alltid en svart T-shirt under kavajen. Det är han inte så stolt över idag. Men han hade också specialbeställt några MTM-skjortor med Mao-krage och bar specialgjorda silverknappar i halsen.

Man hör i debatten att slipsen är så stel och formell och att man blir mer personlig utan. Nu ska ingen försöka inbilla mig att en chef blir mysigare utan slips. Alla vet vem som är chef i alla fall. Det sitter inte i en tygbit på bröstet. Däremot tror jag att många gillar att ha en chef som ser bra ut och inte som en slashas. Då är det faktiskt bättre att bryta helt mot direktörsuniformen och se ut som Jonas Birgersson gjorde under IT-bubblan runt millennieskiftet och gå omkring i en orange Helly-Hansen-tröja. Där skulle en slips vara lika fel som en kostym är utan.

Sveriges mäktigaste män, illa klädda. För långa byxor, illasittande kavajer och en saknar slips. Det är väl bara herr Wall-Enberg i mitten som får någotsånär godkänt. Men de båda andra kanske behöver högre lön för att ha råd att klä sig propert.

Fel och fula skor är inte stil

Svenska affärsmän var förr ökända ute i världen för att ha fula skor. Idag kan män komma i ganska snygga byxor och kavaj och bära nån slags gympadojor till det. Sneakers passar bra till jeans och möjligen chinos, tycker Vintagemannen. Joggingskor passar bra till gympakläder. Men till kostymbyxor ska det vara skitdyra kvalitetsskor. ”Se på Edra skor – andra gör det” var en slogan som skohandlarförbundet körde i många år i mitten av 1900-talet. Slarvigt valda skor avslöjar dig direkt. Så förstör inte ditt uppklädda jag med några slitna, oborstade och för grova skor. Det är inte stil.

Lågt skurna byxor är obekväma

Någon må tycka att lågt skurna byxor är sexigt. Och att det är jättetöntigt med byxor som når upp till midjan. Men innan du yttrar dig så ska du prova ett par gamla kostymbyxor från 50-talet eller tidigare. De går upp till naveln och har rymliga frontveck fram. Jag skulle jämföra dem med mjukisbyxor. Lika bekväma men oerhört mycket mer eleganta. De sitter perfekt på kroppen när man rör sig. Tycker du att det ser löjligt ut med höga byxor så kan du trolla bort midjelinjen med en väst, slipover eller tröja.

Under den stora stilepoken under 1930-50-talen satt byxknappen i midjan och knäppeknappen i kavajen i höjd med naveln. Det gav en fin balans.
Senare har det ballat ur. Det här ska föreställa en av ”Sveriges mest välklädda män”, enligt modepressen på 2010-talet. Hmmm.

Västen ska vara tillräckligt lång

Många män skaffar sig en väst för att se lite extra fräcka ut – och det är helt rätt. Både till kostym och udda blazer är västen det plagg som höjer elegansen allra snabbast. Men då ska västen vara tillräckligt lång och skymma skjorta, bälte, hängslen och byxlinning helt. Idag är det vanligt att det lyser fram ett blankt bälte under västen. Det beror på att byxorna är för lågt skurna, så lösningen är inte jättelånga västar utan högre byxor. Och då får man bubbel vinst, både stil och bekvämlighet. Se ovan.

Dessa sk fina (läs skitdyra) märken liksom NK Man borde veta bättre.

Byxor ska inte flagga på halv stång

Vintagemannens verkliga hatobjekt är dessa fritidsbyxor med stora sidfickor som slutar mitt på vaden. Har man dessutom sandaler med ankelsockor till är bilden fullbordad. Jag förstår om hantverkare i byggbranschen tycker att det känns säkrare när byxbenen inte kan fastna i någon farlig spik eller lösvirke. Men låt det stanna där. Antingen har en gentleman hellånga byxor eller så har han shorts som slutar ovanför knäna.

En FrACK ska sitta perfekt

En frack är det plagg som är skapat för att sitta mest perfekt på en man. Både kvinnor och män tycker att man ser oerhört stilig ut. Därför ska fracken sitta perfekt. Det ser löjligt ut om skjorta och hängselstroppar syns mellan byxan och västen. Speciellt om en stor mage putar ut. Då blir det en karikatyr.

Men om nu fracken inte är för liten så är det en viktig detalj man ska vara noga med och det är hur mycket av den vita västen som ska synas. Idag är det vanligt att västen sticker ner under frackrocken och skapar en vit kant runt hela magen. Det är ett oskick enligt Vintagemannens mening. Det ska bara vara vitt mitt fram. Kolla Fred Astaire, 1900-talets kanske bäst klädde man. Hans frackar sitter så perfekt att den vita västen bara syns framåt hur mycket han än dansar och åbäkar sig.

Efter dessa sura uppstötningar kring tjugohundratalets klädtendenser går Stilskolan nu ner för räkning ett tag. Vi får se om det blir en fortsättning i någon form – en bok kanske? I väntan på det får du repetera de tio första blogginläggen. Sök i arkivet sedan början av november 2020 eller klicka här.

Det började med en inledning den 2 november. Det är de där små detaljerna som skapar elegansen

Sen följde:

  1. knapphålsblommor
  2. västar
  3. klockor
  4. hängslen & bälten
  5. skor & strumpor
  6. slipsar, flugor & näsdukar
  7. rockar
  8. hattar & mössor
  9. färger
  10. klädvård och skovård, reparationer och ändringar
  11. detaljer att vara noga med

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s