Hur många recept på sockerkaka behöver du? Fler än du tror om du ska baka kristidsgräddtårta.

För ett tag sedan kom VintageQ över broschyren ”10 bra recept med lite fett och ägg”. Den är utgiven av Marabou Bakningslaboratorium, mitt under brinnande krig, 1942. Broschyren väckte frågan om det går att baka en god sockerkaka utan att använda ägg eller smör. För att bli klokare spenderade VintageQ en dag i köket med att baka sockerkaka och sen att göra gräddbakelser på tunn kaffegrädde. Går det? Vi testade att göra tårta till fruntimmersveckans alla namnsdagsbarn, dels för att testa hur kristidsvispgrädde gjord på tunn grädde smakar. Dels för att se vilken sockerkaka som ger bäst tårtbotten.

Tolv recept på sockerkaka i den stora bakbibeln

Sockerkaka 1, Sockerkaka 2, Sockerkaka 3, Sockerkaka 4, Annan sockerkaka, Fin sockerkaka, God sockerkaka, Mors sockerkaka, Lätt sockerkaka, Bess sockerkaka, Fransk sockerkaka och Haslarps sockerkaka. Så många recept på sockerkaka finns det i Hemmets stora bakbok från 1931. Alla innehåller de ägg, socker, mjöl och bakpulver, några innehåller även smör, andra mjölk eller grädde och vissa även potatismjöl.

Sockerkaksbaket har gått bakåt

I upplaga 100 av Sju Sorters kakor från 2017 finns bara ett enda recept på Sockerkaka. Det innehåller å andra sidan extra av allt det som gör kakan mjuk och saftig, dvs smör, ägg och mjölk.

går det att baka sockerkaka utan fett och ägg?

I broschyren ”10 bra recept med lite fett och ägg” har upplägget kristidsfokus. Där handlar det om att ”utifrån de besvärliga förhållanden och inskränkningar som råder hjälpa varje svensk husmor att ta väl vara på vad som för tillfället finns hemma genom att göra recepten anpassbara”.

Således finns ett recept på sockerkaka utan fett och ett på sockerkaka utan ägg. Både ägg och matfett var som bekant hårt ransonerade under kriget. 1942 var ransonen ungefär 1½ ägg och 250 gram matfett per person och vecka. För att baka 2017 års sockerkaka skulle alltså en tredjedel av veckans matfettsranson och två veckors äggranson gått åt.

nå, Vilken sockerkaka är godast?

Sockerkaka är inte speciellt svårt att lyckas med. Bara man inte tar för mycket bakpulver, smörjer formen väl och inte öppnar ugnsluckan för tidigt så ordnar sig det mesta. Så om bakandet i sig finns inte mycket att säga. Alla recepten var lätta att följa och resultaten blev lyckade.

Men hur smakade kakorna? Jo, som en sockerkaka ska. Smakerna var förvånansvärt lika mellan de olika recepten. Nu ska erkännas att jag smaksatt samtliga med saften av ½ citron plus lite rivet citronskal. Allt för att det inte skulle gå att enkelt skilja ut smaken på den kaka som inte innehöll ägg eller den som innehöll mest socker.

Konsistensen var det stor skillnad på.

Den moderna ”extra av allt-kakan” är mjukast och saftigast. En riktig lyxkaka. 1931 hade den troligen fått namnet Extra fin sockerkaka, Grevinnans sockerkaka eller något liknande. Den är mjuk & saftig, men ger inte något tuggmotstånd alls, utan liksom smälter i munnen och bara slinker ner. Som gjord för att ta en skiva till utan att det märks. Men som botten i en tårta eller bakelse med grädde och jordgubbar skulle den lösas upp och bli alldeles för slafsig. Det blir ingen trevånings bröllopstårta med den som botten. Ingen ide att ens testa den till en namnsdagstårta.

Kakan som inte innehåller fett har mest tuggmotstånd, vilket är ganska trevligt. En perfekt botten till en liten bakelse med en klick vispgrädde och en några färska bär. Vill man äta rostad sockerkaka med en klick fet grekisk yoghurt & en jordgubbe på är den troligen perfekt. Vid blindtest hade Vintagemannen denna som favorit.

Sockerkakan som inte innehöll några ägg hade också god smak, bra tuggmotstånd men var lite torrare än kakan bakad med ägg. Även den funkar utmärkt till bär och vispgrädde. och för att rosta. Denna är VintageQs favorit.

Blindtestpatrullen gav alla tre varianterna godkänt. Den yngre generationen, barnen och deras familjer, tyckte bäst om den modernt fluffiga sockerkakan. Det är väl en sån de är vana vid. Men ingen hade protesterat om de blivit serverade de andra. De tyckte tom att kakan utan smör hade en trevlig och spännande konsistens, som om den var en modern utveckling av sockerkaka till en lite nyttigare variant som kräver att man tuggar.

Vispgrädden förbjöds 1940, så vi fick göra kristidsvisp istället

Under 2:a världskriget var vispgrädde ingen självklarhet. Tvärtom. Redan i november 1940 beslutades att grädde med en fetthalt över 15 % inte fick säljas. Beslutet togs för att klara smörproduktionen. Grädde går med nöd att vispa vid en fetthalt på 27 %, men den ska helst upp en bit över 30 % för att det ska bli ett fast skum som behövs för att spritsa och dekorera tårtor. Så hur gjorde man? I kvarlåtenskapen från VintageQs mamma fanns en svart bok med vaxade pärmar och med handskrivna recept. Ett av dem heter Vispgrädde av tunn grädde. Så vad passar bättre än att testa den för att göra en namnsdagstårta till Margareta, ett av mammas namn.

Så vi köpte en förpackning Kelda Matlagningsgrädde 15 %. Egentligen letade vi efter kaffegrädde som brukar ha 12 % fett, men vi höll oss ju inom lagens råmärken. Sen lade vi gelatinbladen i blöt, blandade i grädden och lät det stelna i kylskåpet i tio minuter. Äggvitan vispades under tiden till hårt skum. Sen vispade vi ihop matlagningsgrädden och gelatinet, och därefter tillsattes äggvitan och så piskades alltsammans ihop till vårt magra kristidsfluff.

Det är inte Keso och inte risgrynsgröt. Det är vispgrädde av tunn grädde, gelatin och äggvita.

Vår ”vispgrädde” visade sig dock inte ha samma egenskaper som riktig vispgrädde. Den är lite vitare och smakar lite tunnare, men smaken är ändå helt OK. Fett bär smak. Det är ”bärigheten och fluffigheten” som är problemet. Det blev lite för löst och ser grynigt ut. Grädden kan ligga ovanpå en gräddtårta, men den går inte att spritsa och försöker man smeta in kanterna kommer den här tunna grädden att rinna ner ganska snabbt. Så det gäller att dekorera väl med bär och andra godsaker.

Smaskens blev det i alla fall.

Tårta till fruntimmersveckans damer

Men den duger bra till ett namnsdagskalas om man har goda tårtbottnar och gott om juli månads färska blåbär och hallon. Båda våra tårtbottnar från krigsåren fungerade perfekt, med några pluspoäng för den som var bakad utan ägg. Så Sara, Margareta, Johanna, Magdalena, Emma, Kristina kan pusta ut. Du får namnsdagstårta även i kristider.

Smaskens, sa VintageQ, och firade mammas namnsdag

en husmor behöver ett helt sockerkaks-bibliotek

Så hur många recept på sockerkaka behöver man? Svaret blir definitivt fler än ett. Och som vanligt överraskar kristidsmatlagningen genom att leverera ett resultat som inte är ett nerköp och som smakar smaskens.

Följer du Vintagemannens mat? Vi är ganska aktiva på Instagram och Facebook. Häng med os där.

PS. Tack Prima Pinaler i Mölnbo, antikaffären där vi hittade broschyren Marabous Matlagningslaboratorium. Utan er hade denna lilla fest inte blivit av.

Frisk skogsluft efter sol och bad

När man varit på kurorten Södertälje och badat hälsobad måste man ju också ut i naturen för att få ren skogsluft i lungorna. Vi styrde kosan mot Mölnbo, ett litet stationssamhälle mellan Järna och Gnesta sydväst om Södertälje. 1924 års STF-guide låter berätta att det i Mölnbo finns flera pensionat och ett konvalescenthem, samt att Sörmlands Enskilda Bank har ett kontor där. Så vi valde att köra rakt ut i skogen norr om Mölnbo, till Stora Envättern. Det är ett naturreservat som Sörmlandsleden passerar igenom. Rena rama John Bauer-skogen där älvorna dansar och trollen bor.

Vilka ställen det finns i Sverige!

Tänk att det finns sådana platser bara en timmes resa bort från Stockholm. Nu i Coronatider är det inte bara vi som har upptäckt det. Redan klockan nio på fredagsförmiddagen stod det sex bilar ute på en ödslig parkeringsplats mitt ute i storskogen. Men det var ingen trängsel. Vi såg inte ens tio personer under en halv dag. Men då valde vi att ta stigen på södra sidan om sjön istället för själva Sörmlandsleden.

Skogen är storslagen, lite vild sådär, här får naturen ha sin gång. Träden står inte planterade i rader utan de växer, åldras och dör som de vill. Ibland blir det skogsbrand som ”rensar upp” i undervegetationen och sen får marken återhämta sig som den alltid gör. Livet självt liksom.

Från vår parkeringsplats går det en bekväm stig upp till sjön med sina rastplatser. Det tar bara en kvart, sen är man ute på Sörmlandsleden. Den stora huvudleden är orange, anslutningsleden är gulmärkt. Lätt att hitta alltså.

Vem behöver bävernylon och Goretex?

Inte behöver man ha några moderna funktionsplagg och dyra vandringskängor heller. Vi gick på stigar hela tiden. Det fungerade lika bra att gå i ett par åttio år gamla linnebyxor eller i ett par randiga uniformsbyxor från Sörmlands husarer som är 150 år gamla. Och på fötterna ett par gamla gympadojor eller kronans gamla marschkängor från före kriget.

Ingen utflykt utan matsäck. På Torpa Pensionat bredde vi lunchmackor och fyllde matlådorna med lite smått och gott i samband med frukost. Wille på pensionatet fyllde vår termos med kaffe. Till sist packade vi ner de kringlor vi hade kvar från besöket på Torekällberget dagen innan. Och så ner med allt i våra smidiga små ryggsäckar.

På vägen tillbaka till Södertälje körde vi förbi Sjundasjön mot Gnesta. Det är bland de mest natursköna vägar vi någonsin kört i det mellansvenska blandlandskapet.; skogar, gläntor, sjöar, byar, åkrar… Vyerna växlade hela tiden. Det gamla klyschan ”Sverige är fantastiskt” stämmer faktiskt. Vi har det utmärkt på svemester.

Prima utflykt i jakt på pinaler

Mölnbo har en tillgång som är värd en resa i sig, nämligen antik- och bohagsaffären Prima Pinaler. Det är en gammal kvarn som sedan sju år tillbaka är diversehandel. I icke Coronatider finns här även ett litet café. Här finns allting som du inte visste att du behöver. Gamla prylar, husgeråd, möbler, kläder, böcker, verktyg, apparater och pillimojs.

Vi gjorde några härliga fynd.

En ryggsäck med en mes gjord av trä, det ser man inte ofta. Gott skick och häpnadsväckande bekväm att bära. Den sitter lika bra som en modern ryggsäck trots att den måste vara minst lika gammal som gubben på bilden.

Till kommande turer i spenaten inhandlade vi också en praktisk vandrardagbok från STF 1943.

För internt bruk

Vintagemannen hittade också ett par grönmelerade bomullsbyxor i en mycket speciell färg. De är tillverkade av Fristads nån gång i mitten av förra århundradet och kan du gissa till vad? Jo, det är byxorna till internernas arbetsklädsel på finska fängelser. Så om nån ser mig i dessa brallor kan man tro att jag är på rymmen.

Vintagemannens mat fyndade ett par receptbroschyrer, en från Marabou bakningslaboratorium 1942 och en från Jell-O 1938. Jell-O med majonäs(!) låter väl som en intressant upplevelse? Så det kanske kommer en recension på Waldorf gelésallad nån gång.

VintageQ var dock snabbare på sockerkaksbroschyren. Det bakades snabbt tre olika varianter och sen hade vi blindtest. Snart kommer ett nytt blogginlägg där vi testar olika sockerkakor. Du följer väl Vintagemannens mat på Facebook och Instagram?

Efter denna utflykt i pinalernas och sockerkakornas värld är det bäst att återgå till resans huvudsyfte – badsemester i Södertälje. Så i nästa bloggpost går vi på spaning inne i Södertelge efter den gamla kurorten. Finns några spår kvar? Häng med!