1950-talets hemmafru skötte både hem och arbete, precis som många kvinnor gör även idag.

För en majoritet av gifta kvinnor i Sverige har hushållsarbete aldrig varit en livsuppgift på heltid. Hushållsarbetet har oftast kombinerats med förvärvsarbete på deltid. Så var det även på 1950-talet, hemmafruarnas årtionde, även om det under just 50-talet var ovanligt många kvinnor som var hemarbetande på heltid. Hur många timmar lade kvinnorna ner på hushållsarbete och vilka uppgifter var det som tog längst tid? Vintagemannens mat har gjort en djupdykning bland matlagning, tvätt och städning. Häng med på en resa i kvinnoarbete.

Varje husmor behöver en assistent.

En husmors arbetsvecka på 1950-talet

1957 genomförde Konsumentinstitutet en undersökning som omfattade tusen husmödrar. Urvalet skulle vara representativt för landets barnfamiljer. Husmor förde veckodagbok genom att ”med streck för varje kvart markera vad hon gjort under större delen av kvarten”.

Undersökningen visade att husmödrarna lade ner 34 ½ timme per vecka på olika husliga sysslor. Matlagning och städning tog mest tid, 10 timmar vardera. Att diska tog drygt 6 timmar, att sy och laga drygt 4 timmar och att tvätta 4½ timme per vecka. På 1930-talet tog motsvarande arbetsuppgifter 42 timmar och på 80-talet 26 timmar i veckan. Det är den tid vi lägger ner på städning som minskat, trots att vi bor större.

Hur mycket Vintagemannen ”hjälper till” i hushållet får du gissa.

Vän av ordning undrar naturligtvis hur många timmar per vecka männen ägnade åt hushållsarbete? Även det undersökte Konsumentinstitutet, fast 1956. Män med deltidsarbetande fruar ägnade minst tid åt hushållsarbete, nämligen 4 timmar/veckan. Om hustrun var hemarbetande ”hjälpte mannen till” 5 timmar/veckan och om hon nödvändigtvis skulle arbeta heltid deltog han hela 6 timmar/veckan i hushållsarbetet.

Hur var det egentligen med de tekniSka hjälpmedlen?

Inte konstigt att tekniska hjälpmedel i köket kom att bli populära. För allt som kan göras bekvämare kommer förr eller senare att göras bekvämare.

Matlagning & Disk

Att vara husmor på ett mindre lantbruk var definitivt mer tidskrävande och tyngre än i staden på 50-talet. Ett exempel är matlagning. På 1950-talet hade i stort sett alla hushåll i staden en gas- eller elspis, medan lantbrukarhustrurna i större utsträckning lagade mat på vedspis. Lantbrukarhustrur lagade dessutom fler måltider hemma, för medan personalmatsalar blev allt vanligare på 50-talet för stadsborna fortsatte lantbrukarna att äta hemma.

Före kriget bakades det mycket matbröd i hemmen. Men under hemmafruns årtionde blev kaffebröd vanligare. Inte undra på att ”Sju sorters kakor” blev så populär

Matlagning är annars något som husmödrarna lade ner mindre tid på 1957 jämfört med 1937. För att vara exakt 3 timmar mindre per vecka. Från 50-talet och framåt är den tid husmor lägger på matlagning däremot konstant, trots halvfabrikat, hushållsmaskiner och komponentmatlagning. Större variation i matlagningen idag är en förklaringar.

På 50-talet diskade man för hand. Sen handtorkade man. Köket skulle vara rent och disken undanplockad. Därför var diskning tidskrävande. Diskmaskinen introducerades visserligen under årtiondet, men var mycket exklusiv och sällsynt. I Konsumentinstitutets undersökning 1957 var det bare ett enda av de tusen undersökta hushållen som hade en diskmaskin. På 1980-talet, när många har diskmaskin är tiden vi lägger på diskning nästan halverad.

Tvätta och stryka

Tvättmaskinen är en annan tidsbesparande hushållsapparat. 1958 fanns den bara i 27 % av landsbygdshushållen. I stadshushållen däremot hade de flesta, tack vare det moderna bostadsbyggandet tillgång till tvättstuga, även om enbart 9 % av hushållen hade egen tvättmaskin. Trots tillgång till tvättmaskin minskar inte tiden vi lägger ner på att tvätta, den snarare ökar under hela 1900-talet. Skälet är att vi tvättare oftare och vi har dessutom mer som ska tvättas. Att vädra och borsta kläder eller skaka sängkläder har ersatts med tvätt. Den beräknade tvättmängden per år för ett hushåll med två vuxna och två barn var på 1930-talet 290 kg, och på 1950-talet 530 kg, dvs 240 kg mer.

Vintagemannen har återgått till de gamla tunga strykjärnen och skippat moderna ångstrykjärn. Vi trivs bättre med sådana här klassiker.

Sy

En symaskin fanns i nästan alla hushåll på 50-talet, oavsett om man bodde på landet eller i stan. Och syr, det gör husmödrarna. Långt in på 1970-talet syr vi mer än 4 timmar per vecka, vilket är lika lång tid som på 1930-talet. Men istället för att lappa och laga som var det vanligaste sömnadsarbetet på 30-talet, så sydde kvinnorna på 50-talet kläder, främst till barnen och till sig själva.

Städa

På 1950-talet tog städningen betydligt mindre tid i anspråk än den gjort tidigare. Över årtiondena fortsätter tiden vi lägger ner på att städa att minska. 1937 städade vi nästan 14 timmar i veckan, medan samma städning tog 10 timmar på femtiotalet och 5 timmar i veckan 1982. Detta trots att bostäderna blivit större. Skälet till att vi lägger mindre tid på städning beror inte huvudsakligen på dammsugaren. Det beror istället på att vi sänkt kraven. När skurade och bonade du golven senast?

Elbranschen ville lära husmödrarna att konsumera el.

De bildade 1927 Föreningen för Elektricitetens Rationella Användning – FERA – vars uppgift var att sprida propaganda om elanvändningens fördelar. FERA producerade mängder med broschyrer, filmer och reklammaterial som riktades mot olika målgrupper. För att nå kvinnor behövdes mer direkt propaganda. FERA anställde därför 1934 två hushållslärarinnor som konsulenter, som höll kurser i elektrisk matlagning över hela Sverige. Vår kompis Lasses mamma var en av dem. Läs mer om FERA här.

Det var inte självklart att börja yrkesarbeta

Sambeskattning och bristen på barnomsorg var höga hinder för att skicka ut mamma i yrkeslivet.

I Husmoderns Köksalmanack 1954 finns en artikel med rubriken ”Har mamma råd att börja arbeta?”. Budskapet är att det är tveksamt om det lönar sig för mamma att arbeta. Det bästa är nog att hon stannar hemma. Det blir inte så mycket pengar kvar av bruttolönen när skatt och extrakostnader dragits av. Dels gör sambeskattningen att hustruns och mannens inkomster slås ihop innan skatten dras, dels tillkommer kostnaden för barnomsorg. Sist men inte minst får man inte glömma den ”allmänna hushållsförlusten”, dvs ökade kostnader i form av halvfabrikat, att tvätten måste skickas bort och att ”nysömnad, omsömnad och lagning av kläder blir eftersatt”.

Det osynliga förvärvsarbetet

Anita Nyberg visar att gifta kvinnor alltid förvärvsarbetat. Inkomsten har behövts för att familjen ska överleva. Skillnaden mellan hur mycket kvinnor förvärvsarbetade i början av 1900-talet jämfört med på 1980-talet är faktiskt inte så stor. Den stora skillnaden är att före mitten av 1960-talet syntes inte gifta kvinnors förvärvsarbete i statistiken. Det är först 1965 som lantbrukarhustrurs arbete på gården t. ex. med ansvar för mjölkning och djurskötsel räknades som förvärvsarbete. Tidigare räknades det arbetet i statistiken som ”medhjälpande familjemedlem”. Och det var först på 1960-talet som kvinnor, i statistiken, räknas som förvärvsarbetande om de arbetade färre timmar dagligen än motsvarande halvtid. Det betyder att säsongsarbete, eller jobbet som tidningsbud, trappstäderska, pianolärare, kalaskokerska eller servitris på timme inte räknades som förvärvsarbetande. Så i äldre tiders officiella statistik finns mycket av kvinnors förvärvsarbete helt enkelt inte redovisat.

Vill du läsa mer om kvinnors hemarbete?

I så fall kan VintageQ rekommendera Anita Nyberg avhandling ”Tekniken – kvinnornas befriare?” från 1989. Med hjälp av data från t ex folk- och bostadsräkningar och hushållsundersökningar tar hon med läsaren genom gifta kvinnors hushållsarbete och beskriver hushållsteknik, köpevaror, hushållsarbetstid och förvärvsdeltagande under 1930-talet och fram till 1980-talet. VintageQ har, med stor behållning, sträckläst den.

Den totala hushållsarbetstiden har minskat med ca 9 timmar mellan 1930- och 1980-talet. Sju av dessa timmar förklaras med kortare städtid. Tiden vi ägnar åt matlagning har minskat med ca 2 timmar. Det har även den tid vi ägnar åt disk och sömnad. Men i gengäld har den tid som ägnas åt tvätt och inköp ökat.
Många ser tillbaka på femtiotalet med ett romantiskt filter på glasögonen. Men fullt så idylliskt var det inte. Har du inte läst Kristina Sandbergs romantrilogi om hemmafrun Maj så ska du nog göra det.

Tack för att du läst ända hit. Vintagemannens mat har idag försökt fördjupa förståelsen för femtiotalets husmödrar och hemmafruar. Så här ambitiösa är vi inte varje gång. Här varierar vi allvar och lek. Följs oss på Instagram och Facebook också: Vintagemannen, Vintageqvinnan och Vintagemannens mat. Vi ses!

Jag firar 10-årsjubileum med en bok: Vintagemannens Stilskola

Det blev ingen hejdundrande jubileumsfest. Det blev ingen jubileumsresa. Det lades inte en enda corona på att köpa sådan glädje när Vintagemannen fyllde 10 år den 4 februari 2021. Skattemyndigheten tillåter bara avdragsgilla 10, 25, 50, 75 och 100-årsjubileer. Måste jag vänta 15 år till nästa chans? Nej, jag vill fira nu!

Då blev det en jubileumsbok. Vad har jag lärt under 10 år klädd i second hand och vintage? Hur har jag tillägnat mig en egen stil? Jag får ju både beröm och stilfrågor från mina 9.200 följare på Instagram. Kanske har jag något att berätta. Och nu är boken klar. Du kanske vill köpa den? Se nedan hur du gör.

116 sidor med 240 inspirerande bilder för en personlig stil.

vad handlar Stilskolan om?

Det är 14 kapitel om olika delar av en mans outfit; västen, skorna, rocken, hatten, bältet, slipsen, klockan, mm – och det för mig mest typiska – knapphålsblomman. Dessutom några råd om klädvård, inför resor, om pengars värde och avslutningsvis mina bästa allmänna råd. Egentligen är det en bok om hur man kombinerar olika detaljer i sin klädsel på ett elegant sätt, både färger, material och accessoarer.

Boken är inte en konkurrent till alla heltäckande stilguider för män som beskriver hur man ska knyta sin slips eller när man ska bära frack. Den är mer ett personligt komplement för att sätta piff på anrättningen. Boken är full av goda råd som fungerar bra lika oavsett om man handlar second hand, vintage eller nytt.

Do it yourself

Nya tekniska möjligheter har tillkommit på senare år; Gör din egen bok och Print on demand. Det var bara att sätta igång. Jag upptäckte Solentro på nätet och började skissa lite i deras verktyg. Det tog inte lång stund innan jag fattat grejen och hur man gör.

I min dator har jag tusentals bilder på Vintagemannens outfit, i både stort och smått, som jag samlat på mig sedan 2011. De flesta är tagna med mobilen. Jag hade alltså massor av bra exempel att välja bland.

Att lägga in bilder är enkelt. Ladda ner dem i Mina bilder. Sen är det bara Dra och Släpp.

Den tekniska bildkvalitén har inte alltid varit den bästa, även om de inbyggda mobilkamerorna blir bättre och bättre, så jag kunde inte göra en stor coffee table book med glassiga heluppslag. Det håller inte bilderna för. Istället valde jag ett litet format så att jag kunde få med så många inspirerande bilder som möjligt. Nu är det hela 260 små bilder i en ganska liten bok, 116 sidor i A5-format. Jag tror att det blir mer informativt så.

Hurra! Här kom korrekturet

Det var kul att se det första exemplaret i tryck. Jag blev överraskad av hur bra bilderna är. Det var bara några få som jag blev tvungen att byta eller ljusa upp. Sen ser man på vissa texter litre annorlunda när man läser dem på papper och inte på datorskärmen. De första korrekturrättningarna gjorde jag i läsplattan i favoritfåtöljen. Det är ett hårt jobb att göra bok. Såg du förresten korrekturfelet ovan?

Vill du köpa boken? Gör såhär:

Beställ genom att skicka ditt namn och adress, maila till ingemar@hali.nu eller messa i sociala medier. Priset är 299 kr. Det är självkostnadspris. 72 kr tillkommer för brevporto. En faktura som ska betalas inom 10 dagar medföljer. Jag börjar skicka ut så snart böckerna kommit från tryckeriet, förhoppningsvis denna vecka.

Så här började det

Stilskolan har växt fram sedan förra hösten. Då började jag publicera olika ”kapitel” här på bloggen utan tanke på att det skulle bli en bok. Den idén växte fram senare i januari när några avsnitt var publicerade. Men egentligen startade det redan 2011 när jag började publicera bilder på min nya stil med secoend hand- och senare även vintagekläder.

Stil i bloggverkstaden,

Själva idén till namnet Stilskola har jag tagit från Svenska Scoutförbundet som under 1957 – 72 körde en Stil-skola ute i företagen och skolorna. Det var ett initiativ i samarbete näringslivet för att få böndernas och arbetarnas barn att skaffa sig både lite inre och yttre stil för att kunna göra karriär ute i företagen. Sverige hade en stor begåvningsreserv på den tiden. Jag bloggade om Stilskolan 2016. Klicka på länken om du vill veta mer.

Fast om man ska vara ärlig, Vintagemannens Stilskola tar aldrig slut. Nästan varje dag uppdaterar jag min stil på Instagram och Facebook. Du följer väl med där? Hållbarhet byggd på lust och fåfänga har ingen ände.

Vi äter säsongsutjämnat som man gjorde förr

I Sverige är vi uppfödda på lagringsbara livsmedel. Det svenska smakackordet består av konserverade och hållbara förrådssmaker – inte färska. Det lärde vi oss av Richard Tellström som i slutet av november webbföreläste om svensk matkultur. Låter det trist? Tvärtom – det är färsk mat som är trist. Den smakar ofta så lite i sig själv att den kräver kryddor. Konserverade livsmedel däremot adderar mer smak och kräver inte så mycket kryddning för att smaka gott.

Inspirerade av Rickhard Tellströms föreläsning gick VintageQ tillbaka till 2020 års Konserveringsjournal för att kolla hur mycket konserverade smaker som fanns i skafferiet och hur mycket som konsumerats. Och för att testa hur inläggningarna piffar upp middagen. Häng med i provsmakningen av plommonchutney, inlagda tomater och dito gurkor.

Squash eller zucchini är godare inlagda än färska

Fånga naturens gåvor

Alla husmödrar för en konserveringsjournal

I Husmoderns köksalmanack dyker en konserveringsjournal upp i almanackan 1951, kanske som en markering att hemmafrun nu blivit ett precisionsyrke som krävde noggrann dokumentation. 1969 får Konserveringsjournalen sällskap av nyheten Frysboxjournalen. 1983, när almanackan fyller 50 år, är det slut med alla journaler. Efter det får man hålla till godo med en och annan inspirerande artikel om den där särskilda lyckan som uppstår när man tar vara på ”sommarens handplockade gåvor”. Inget tjafs om livets nödtorft som att säsongsutjämna, dryga ut och ta tillvara.

VintageQ har naturligtvis fört konserveringsjournal och i den går det att läsa att under sommar och höst har hon syltat tomater, lagt in gurka, zucchini, nypon och gjort plommonchutney. Ja, utöver äppelmos, blåbärs- & lingonsylt förstås.

hemkonserverat är godast

Hemkonserverat är mycket godare än industriellt tillverkat. Utan jämförelse. Hemligheten stavas mer råvara, mindre socker och matigare konsistens. Lägg därtill större variation i kryddning och att varken inlagda tomater, nypon eller plommonchutney går att köpa i en vanlig livsmedelsbutik.

Provsmakning i konservfabriken

Kan egeninlagda konserver ersätta italienska delikatesser som oliver, carciofini, kapris, pesto, auberginröror och andra italienska delikatesser som fredagsmys? För ett tag sedan testade vi. Fram plockades knäcke- och mjukt bröd från finbageri, smör, lyxigt smaksatt ister från Franzéns, småskaligt tillverkad leverpastej och ost. Och så lite strimlad vitkål. Vintagemannen tycker att knäckebröd med mycket smör och drivor av vitkål är en oslagbar kulinarisk läckerhet. Istället för italienska delikatesser plockade vi fram inlagda nypon, syltade gröna tomater, inlagd zucchini, saltgurka och plommonchutney.

”Tapas Swedese” är lika gott som medelhavsdelikatesser

Brukar du festa på parmaskinka, salami, oliver och andra små delikatesser från Medelhavet? Då går du över ån efter vatten, kan vi berätta. Det finns många lokalproducerade läckerheter här hemma; lufttorkade skinkor, korvar och pastejer från svenska småskaliga matproducenter. Tillsammans med hemkonserverat blev det rena gourmetfredagsmyset. Och till spännande närystade ostar smakar nyponsherry och syltade nypon lika bra som portvin och fikonmarmelad.

Hemgjord nyponsherry är smaskens även på den finaste middag.

Ett annat exempel på oväntat lyckade kombinationer är plommonchutney till vitkålssmörgåsen.

De glömda Efterrätterna

Vi har numera flera hemkonserverade efterrättsfavoriter. Plommonkompott med gräddmjölk t.ex. dög som efterrätt på självaste nyårsafton. Eller Änglamat, där syrliga lingon blandar sig med vispad grädde och skorpsmul. Äppelmos med lite skorpsmulor eller stekt kavringssmul på och gräddmjölk till är himmelskt gott, det tycker tom barnen i 30-årsåldern. Här pratar vi om ”mos” i en helt annan division än ”köpemos”. Rulltårtsbakelse med blåbärssylt i, Mandelmussla med grädde & björnbärssylt hör också till delikatesserna. Varför äter man sånt så sällan?

Vi säger smaskens!

Håll Koll i Matkällaren

Det var ett plommonår 2020

Såhär sju månader in i det konserverade året räknar VintageQ burkarna i matkällaren. Äppelmoset är redan på upphällningen. Lingonsylten kommer inte heller att räcka till nästa höst. Även mängden inlagda gurkor är snålt tilltagen. Resten av inläggningarna kommer nog att gå ganska jämt ut, med ett undantag och det är Plommonchutneyn. Där blev det lite för många burkar, men det är egentligen inga problem. Den kommer att vara lika god säsongen 2021/2022 som den är nu.

En riktig husmor för en konserveringsjournal för att hålla reda på alla läckerheterna i matkällaren. Men de är så svåra att hitta nuförtiden. VintageQ fick kopiera en från Husmoderns Köksalmanack 1959.

Om du vill läsa mer om när vi öppnar våra konservburkar och njuter av innehållet så ska du följa Vintagemannens mat på Instagram och FaceBook.

Vad dricker man till en semla?

Semlan verkar ha urartat totalt på senare år. Det finns snart inget kvar av den gamla traditionen att frossa i en fet och söt bakelse på fettisdagen – Sveriges motsvarighet till Karnevalen i Rio eller Mardi Gras i New Orleans. För därefter ska man ägna sig åt återhållsamhet och fasta från askonsdagen till påsk. Den klassiska hetväggen med varm mjölk har ersatts av wraps, shots och chips med s.k. semmelsmak. Det börjar redan i oktober, accelererar efter annandag jul och blir rent hysteriskt på fettisdagen med sex miljoner semlor sålda på en och samma dag. Hur kan detta enfaldiga bakverk ha blivit så populärt? Det är ju inte ens särskilt gott, bara ett jättestort överflöd av bröd, fett och mandelsocker. Den enklaste gräddtårta är godare.

För Vintagemannen är semlan, eller fettisdagsbullen / fastlagsbullen, inte en maträtt utan mer en symbol och en tradition med en god innebörd. En påminnelse om att vi ska hålla igen och leva hållbart. Men innan fastan börjar får man unna sig en liten fest. Semlor är inget man ska vräka i sig flera månader om året. Det skapar bara övervikt och elände.

Smaskens på fettisdagen. Men det räcker gott då.

När Vintagemannen var barn på femtiotalet var fettisdagen en kul händelse. Då fick vi soppa till middag och en hemgjord fettisdagsbulle till efterrätt istället för pannkakor eller något annat. Sen är det kanske lite märkligt att vi och många andra familjer på den tiden festade med fastlagsbullar varje tisdag under fastan. Bullarna var små, precis som vanliga släta vetebullar. Att köpa en jättebakelse på kondis var inte att tänka på.

Semla kommer av similia

I år bestämde Vintagemannens mat sig för att göra egna fettisdagsbullar. Själva grunden är ”similia”, dvs fint vetemjöl på latin. I Helsingfors och Wien t ex är en semla en osötad småfranska. Här i Sverige är det en söt vetebulle. Men grunden är vetemjölet som gett bakverket dess namn.

Sen ska det vara mandelmassa. Den gör man lätt själv om man har en mandelkvarn. Den malda mandeln blandas med florsocker och det urgröpta inkråmet från vetebullen. Inget ska gå till spillo och man kan själv bestämma hur mycket mandelmassa man vill ha i bullen när man gröper ur hålet . För att få till ”smetighet” häller man också på en skvätt vispgrädde. Alla fyra ingredienserna blandas till den perfekta smaken och konsistensen. Så gjorde Evy, VintageQs mamma, så det har hon lärt sig hemifrån.

Vi föredrar vanlig vispad tjockgrädde under locket, och med florsocker ovanpå. Men här kan det väl vara ok med lite variation och eget piff. Vintagemannen vill ha kanel till och i går blev vi bjudna på limesocker ovanpå grädden. Det funkar det också.

Om semlan ska ätas med eller utan varm mjölk är en smaksak. I vår familj har vi olika uppfattning. Vintagemannen är bestämd på att det blir mycket godare när bullen är lite uppblött i mjölk medan VintageQ vill ha den ”naturell”, fast hon äter den med sked. Att äta en semla med händerna och gapa över hela stycket gör bara att man får en massa grädde i hela ansiktet. Och är det nånting en våg, som Vintagemannen är, hatar så är det att bli kladdig.

dricka mumma till en semla?

Vad ska man dricka till? Ett glas kall mjölk är perfekt. En caffe latte smakar också bra. Men om man ställer till med kalas och semlan ska serveras som dessert efter en god middag, vad dricker man då? Vi tog upp frågan med vår granne Bengt-Göran Kronstam, vinexpert och skribent om ädla drycker under många år. – Champagne fungerar alltid, svarade han. Eller en Guinness. Han berättade också att det svenska Ture Sventon-sällskapet frågat samma sak och vips var han hedersledamot i sällskapet med rätt att äta temlor året om. – Vi har en sjuttifemma lagrad julmust från 2018, sa vi, vad tror du om den? – Det låter lekamligen välsmakande i högsta grad, svarade BG, det skulle kunna vara sensationellt gott tillsammans med en Carnegie Porter, som mumma liksom. Beska och sötma i skön förening.

Här måste provsmakas, så BG bjöd hem oss på middag med semla till efterrätt. Vi tog fram vår julmust och han sin Guinness, och så blandade vi. Enligt min ringa mening, som Herr Omar skulle ha sagt, blev det en perfekt dryck till temlan. En smakkombination lika outgrundlig som den arabiska natten. Det är oss en stor ära att få vara med om ett så illustert smakevent på Österlen. Lika gott som på Rotas konditori.

Hemmafest där värdinnan sitter och gästerna serverar

När chefen kommer på middag, En smörgås efter bion, Skidparti med lägerbål och glögg, När bridgejuntan samlas och Välkommen i all enkelhet. På 1950-talet fanns det massor av anledningar att bjuda hem gäster. Vintagemannens mat firar Vintage Jubilee Day med en hemmafest modell 1952 ”När värdinnan sitter och gästerna serverar”.

Serveringen bestod i att ställa fram den heta formen direkt på bordet.

Vintage Jubilee Day

Den 4 februari hade vi ”chefen på middag”. Chefen i våra liv, han som styr och ställer med det mesta vi gör nuförtiden, är Vintagemannen. Han fyllde 10 år i år. Tänk vad tiden går. Så den 4/2 infaller Vintage Jubilee Day varje år sedan 2011. Det var då vi gick in i Herr Judits vintageaffär på Sibyllegatan i Stockholm som vanligt klädda i svart. – Jag gick in med en svart labrador och kom ut med en Gentleman, brukar VintageQ säga. Mannen som gjort entré i svart dunjacka kom ut ur butiken i en italiensk tweedulster och en grön halsduk samt krönt med en matchande Borsalinohatt på huvudet. Dunjackan låg i kassen.

Så såg han ut på sin första promenad i vintagestil i februari 2011.

Sedan dessa har vårt liv inte varit sig likt. Vi har köpt massor av secondhandkläder, lagat, tvätta och fixat. Vi har rest och turistat i vintagestil och lagat Vintagemannens mat. Och vi har bloggat och varit aktiva i sociala medier. I dagarna fick Vintagemannen sin niotusende följare på Instagram. Snart är nog Vintageqvinnan också där.

Så visst hade vi anledning att fira genom att bjuda Chefen på middag.

Ingen stress när chefen kom

Vad bjuder man på om husmor ska kunna delta i middagen och samtidigt vara en god värdinna? Den frågan var i allra högsta grad aktuell på 1950-talet. Hembiträdenas tid var förbi och det blev husmoderns ansvar att ta över. På 50-talet skulle hon både fixa matlagningen, vara en god värdinna och skapa en familjär atmosfär. Enkelt, bara hon organiserade sitt arbete. Så för att kunna uppfylla sina sociala och hemtrevnadsskapande plikter under en bjudning gällde det att ”Värdinnan sörjt för att allt står färdigt i köket och varmrätten bara behöver hämtas fram ur ugnen och desserten ur kylskåpet”. Det är i alla fall vad det står i Husmoderns Köksalmanack 1952.

Jubileumsmiddagen bestod därför av rätter som var väl förberedda. Plockmat till drinken, kalvfilé med hasselbackspotatis och så mandeltårta. Nu hoppas vi att chefen blir nöjd och att det blir löneförhöjning snart.

Vilken kanonstart. (Men ser det inte lite ut som Corona?)

Efter fördrinken i salongen bjöd husmor till bords.

Gratinerade kalvfiléer med hasselbackspotatis som huvudrätt. Kalvfilén var utsökt, den smälte som smör i munnen. Chefen måste ha blivit nöjd.

Inlagda plommon och mandeltårta till efterrätt. Ordet dessert var inte påkommet i Sverige ännu. Det började vi säga först på 80-talet

Redan dagen före själva middagen började förberedelserna.

Randiga sandwihes och fyllda skinkrullar till cocktailen förbereddes, lindades i smörpapper och lades på kallt ställe över natten för att hålla sig fräscha.

Typiskt femtiotal. Piffigt utseende var viktigare än smaken.

Redan på eftermiddagen förbereddes pinnmaten och cocktailsandwichen skars i lagom bitar. Lite plast över hela härligheten gjorde att tilltuggen inte torkade. VintageQ hade även förberett genom att baka en botten till mandeltårtan dagen innan så att den behövde bara garneras innan servering.

En stund innan middagen förbereddes salladen och hasselbackspotatisen, kalvköttet bryntes och såsen tillreddes. När chefen anlänt åkte både kött och potatis in i ugnen så att lilla frun kunde sitta med i salongen.

Mandeltårtan som redan var klar avplastades, grädden vispades och frukten lades upp i portionsskålar. Sen återstod bara det sista momentet att breda grädden över tårtan.

Måste Hinna Lägga make-up också

När det var 30 minuter kvar till ”chefens ankomst” galopperade VintageQ till badrummet för att fräscha upp sig och lägga makeup. Och för att byta om till kvällen. På klockslaget 19.00 återvände hon till kök och vardagsrum, sval och obekymrad, som om kokerskan och hembiträdet jobbat hela eftermiddagen. Det gäller att planera och man kan inte att ligga på latsidan om man ska vara den perfekta hemmafrun.

Vintagemannen och Den Perfekta Hemmafrun. Middagen avslutades med dans.

Visst låter det som att vi hade en fin jubileumsfest med chefen närvarande. Han sa i alla fall att det hade varit gott och trevligt när han gick. Hur smakade det då? Jo, plockmaten till drinken hade mer underhållningsvärde än intressanta smaker. Kalvfilén och hasselbackspotatisen smakade utmärkt – köttet var av bästa kvalité. De inlagda plommonen kommer från vår hemkonservering på 40-talet och var som vanligt smaskens. Mandelbottnar och vispgrädde därtill blir aldrig fel.

Vill du följa våra och chefens vidare äventyr så finns vi på Instagram och Facebook. Följ Vintagemannens mat, VintageQvinnan och självaste Vintagemannen där.

Vintagemannen fyller 10 år idag!

Idag, den 4 februari 2011, gick jag och VintageQ in i Herr Judits vintageaffär på Sibyllegatan i Stockholm. Som vanligt var vi klädda helt i svart. – Jag gick in med en svart labrador och kom ut med en Gentleman, brukar VintageQ säga. Han som gjort entré i svart dunjacka kom ut ur butiken i en italiensk tweedulster och en grön halsduk samt krönt med en matchande Borsalinohatt på huvudet. Dunjackan låg i kassen. Vintagemannen var född. Det visste han inte den dagen. Men han skulle få se.

Första bilden på min nya outfit i februari 2011. Med pälsfoder funkar den fortfarande perfekt kalla vinterdagar.

Redan efter ett år hade jag gått från ett nyvaket intresse för second hand till att bli inriktad på vintage. Och som synes, även om kostymen är utbytt, så håller jag samma stil än idag. Kostymen till vänster var lite för tajt så den har jag sålt, men den högra, som jag har idag, räknar jag till mina bästa fynd. Den köpte jag redan 2013 på en loppis för 125 kr. Borsalinohatten är still going strong.

4 feb – vintage jubilee day

Den här fräna kalendern har jag fått i gåva av vännerna på Vintagevinden. Den hänger i vår hall som en påminnelse om att Vintagemannen måste hålla stilen varje dag.

Tänk vad man kunde hitta för 400 spänn 2011

I februari 2011 var Vintagemannen en lagom tjock man i sina bästa år. Han vägde 98-100 kg. I den storleken, typ XXXL eller 56-58, finns det inga snygga kläder att hitta på second hand. Så det var bara att gå ner i vikt till en XL eller 52:a. Ett år senare var det fixat. Men ulstern hade blivit på tok för stor. Några år senare ärvde jag en trenchcoat med pälsfoder av min svärfar. Jag gjorde mig av med själva rocken, men behöll fodret och gick med det till en körsnär. Han anpassade pälsen och sydde in fodret i min ulster. Och vips passar den utmärkt igen. Ett perfekt plagg den här vintern.

Tack för att du följer Vintagemannen. Kanske också Vintagemannens mat och min fru VintageQvinnan. Utan hennes och er support hade jag inte varit där jag är idag. Vintagemannen passerade i dagarna 9.000 följare på Instagram. Vem kunde ha anat det 2011. Inte jag i alla fall.

Nej, nu måste jag ge mig ut och vara hjälpreda i köket. Idag har vi chefen på middag. Gissa vem det är. Svaret kommer i en ny bloggpost om några dagar. Vi ses.

Avgörande detaljer – något att reta sig på

Det finns vissa detaljer som Vintagemannen är lite extra noga med – eller retar sig på. Djävulen bor ju som bekant i detaljerna. I Stilskolans avsnitt 11 ska jag ta upp några av mina käpphästar som avgör om det blir stil eller inte.

Manschetten ska synas precisa lagom mycket under kavajärmen.

Det är en väldigt elegant detalj, speciellt om den kryddas med snygga manschettknappar. Men hur mycket vitt, eller annan färg, ska sticka ner under ärmen? Syns hela manschetten ser det ovårdat och slarvigt ut. Och är skjortan inte synlig alls blir det lite tomt och ängsligt. Det finns en bra tumregel. Det ska vara lika vitt nedanför kavajärmarna som skjortkragen sticker upp under kavajen där bak.

Kavajen ska inte rynka sig över axlarna

Passform är en viktig komponent i stil. Det ser lika löjligt ut om en kavaj är för liten eller för stor. Därför måste man kolla hur kavajen sitter vid axlarna i en backspegel när man provar den. Eller be någon att ta en bild bakifrån med mobilen. Det ska varken rynka sig överflödigt eller strama över axlarna. Och eftersom det blir oacceptabelt dyrt att låta en skräddare att ändra axelpartiet så får du köpa en annan storlek.

Det ser tomt ut utan slips till kavaj

Man får gärna gå utan slips eller fluga. Det kan vara jättesnyggt med uppknäppt skjorta till en V-ringad tröja eller på promenad en sommarkväll med tröjan slängd över axlarna. Men till kavaj, och ännu mer kostym, saknas det något som var tänkt att sitta där. Då är en polotröja ett mycket bättre alternativ än en uppknäppt skjorta. Det blir en avslutning och inte ett ”tomt hål” däruppe vid halsen. Det är faktiskt bättre att se ut som en tönt och knäppa kragknappen utan slips, eller bära en s.k. Mao-krage. Vintagemannen hade innan han blev en vintageman nästan alltid en svart T-shirt under kavajen. Det är han inte så stolt över idag. Men han hade också specialbeställt några MTM-skjortor med Mao-krage och bar specialgjorda silverknappar i halsen.

Man hör i debatten att slipsen är så stel och formell och att man blir mer personlig utan. Nu ska ingen försöka inbilla mig att en chef blir mysigare utan slips. Alla vet vem som är chef i alla fall. Det sitter inte i en tygbit på bröstet. Däremot tror jag att många gillar att ha en chef som ser bra ut och inte som en slashas. Då är det faktiskt bättre att bryta helt mot direktörsuniformen och se ut som Jonas Birgersson gjorde under IT-bubblan runt millennieskiftet och gå omkring i en orange Helly-Hansen-tröja. Där skulle en slips vara lika fel som en kostym är utan.

Sveriges mäktigaste män, illa klädda. För långa byxor, illasittande kavajer och en saknar slips. Det är väl bara herr Wall-Enberg i mitten som får någotsånär godkänt. Men de båda andra kanske behöver högre lön för att ha råd att klä sig propert.

Fel och fula skor är inte stil

Svenska affärsmän var förr ökända ute i världen för att ha fula skor. Idag kan män komma i ganska snygga byxor och kavaj och bära nån slags gympadojor till det. Sneakers passar bra till jeans och möjligen chinos, tycker Vintagemannen. Joggingskor passar bra till gympakläder. Men till kostymbyxor ska det vara skitdyra kvalitetsskor. ”Se på Edra skor – andra gör det” var en slogan som skohandlarförbundet körde i många år i mitten av 1900-talet. Slarvigt valda skor avslöjar dig direkt. Så förstör inte ditt uppklädda jag med några slitna, oborstade och för grova skor. Det är inte stil.

Lågt skurna byxor är obekväma

Någon må tycka att lågt skurna byxor är sexigt. Och att det är jättetöntigt med byxor som når upp till midjan. Men innan du yttrar dig så ska du prova ett par gamla kostymbyxor från 50-talet eller tidigare. De går upp till naveln och har rymliga frontveck fram. Jag skulle jämföra dem med mjukisbyxor. Lika bekväma men oerhört mycket mer eleganta. De sitter perfekt på kroppen när man rör sig. Tycker du att det ser löjligt ut med höga byxor så kan du trolla bort midjelinjen med en väst, slipover eller tröja.

Under den stora stilepoken under 1930-50-talen satt byxknappen i midjan och knäppeknappen i kavajen i höjd med naveln. Det gav en fin balans.
Senare har det ballat ur. Det här ska föreställa en av ”Sveriges mest välklädda män”, enligt modepressen på 2010-talet. Hmmm.

Västen ska vara tillräckligt lång

Många män skaffar sig en väst för att se lite extra fräcka ut – och det är helt rätt. Både till kostym och udda blazer är västen det plagg som höjer elegansen allra snabbast. Men då ska västen vara tillräckligt lång och skymma skjorta, bälte, hängslen och byxlinning helt. Idag är det vanligt att det lyser fram ett blankt bälte under västen. Det beror på att byxorna är för lågt skurna, så lösningen är inte jättelånga västar utan högre byxor. Och då får man bubbel vinst, både stil och bekvämlighet. Se ovan.

Dessa sk fina (läs skitdyra) märken liksom NK Man borde veta bättre.

Byxor ska inte flagga på halv stång

Vintagemannens verkliga hatobjekt är dessa fritidsbyxor med stora sidfickor som slutar mitt på vaden. Har man dessutom sandaler med ankelsockor till är bilden fullbordad. Jag förstår om hantverkare i byggbranschen tycker att det känns säkrare när byxbenen inte kan fastna i någon farlig spik eller lösvirke. Men låt det stanna där. Antingen har en gentleman hellånga byxor eller så har han shorts som slutar ovanför knäna.

En FrACK ska sitta perfekt

En frack är det plagg som är skapat för att sitta mest perfekt på en man. Både kvinnor och män tycker att man ser oerhört stilig ut. Därför ska fracken sitta perfekt. Det ser löjligt ut om skjorta och hängselstroppar syns mellan byxan och västen. Speciellt om en stor mage putar ut. Då blir det en karikatyr.

Men om nu fracken inte är för liten så är det en viktig detalj man ska vara noga med och det är hur mycket av den vita västen som ska synas. Idag är det vanligt att västen sticker ner under frackrocken och skapar en vit kant runt hela magen. Det är ett oskick enligt Vintagemannens mening. Det ska bara vara vitt mitt fram. Kolla Fred Astaire, 1900-talets kanske bäst klädde man. Hans frackar sitter så perfekt att den vita västen bara syns framåt hur mycket han än dansar och åbäkar sig.

Efter dessa sura uppstötningar kring tjugohundratalets klädtendenser går Stilskolan nu ner för räkning ett tag. Vi får se om det blir en fortsättning i någon form – en bok kanske? I väntan på det får du repetera de tio första blogginläggen. Sök i arkivet sedan början av november 2020 eller klicka här.

Det började med en inledning den 2 november. Det är de där små detaljerna som skapar elegansen

Sen följde:

  1. knapphålsblommor
  2. västar
  3. klockor
  4. hängslen & bälten
  5. skor & strumpor
  6. slipsar, flugor & näsdukar
  7. rockar
  8. hattar & mössor
  9. färger
  10. klädvård och skovård, reparationer och ändringar
  11. detaljer att vara noga med

Ska man hålla stilen måste man sköta sina kläder och grejor

Stil handlar mycket om skicket på kläderna. En trashank med hål på armbågarna eller en solkig lortgris lär inte uppfattas som stilig. Stil som håller över tid är hel och ren. Så avsnitt 10 i Stilskolan kommer att handla om att laga kläder och skor och hålla dem i ordning.

Om man köper begagnat och vintage får man räkna med tre saker, att plagget är smutsigt, att det inte har perfekt passform, och att det kan vara skadat. Vi tar dem i tur och ordning.

vattentvätt är effektivare än kemtvätt

Kan man tvätta allt i vatten? Nej, kanske inte riktigt allt, men mer än du tror. Ylle t.ex. tål 100 grader och inte bara de 30 som det står på tvättmaskinen. Det yllet inte klarar är rörelse i vattnet. Då filtar det ihop och krymper. Det är därför ylleprogrammet bara vaggar tvätten och inte tumlar runt.

Den här inrökta och illaluktande kostymen har Tvättstället i Alvik tvättat i vatten.

Om ett plagg luktar riktigt sunkigt får man börja med att vädra det ordentligt och med ordentligt menas ibland flera veckor. Förr i tiden tvättade man inte alls lika ofta som idag. Då vädrade och borstade man, samt behandlade fläckar. Vi tvättar nästan ihjäl våra plagg idag i nån hysterisk hygienhets. Husmorstipsen talar om både ättika och vodka, men riktig stark odör tar det nog inte död på. Kemtvätt tar inte heller bort lukt. Det är bara vattentvätt som funkar.

Att tvätta en yllekostym är vanskligt. Jag tvättar utan att tveka byxor och väst i maskin. Men kavajen är det kluriga. Där har vi foder, axelvaddar och mellanlägg som kan ta stryk av vattnet. Om slagen är limmade, som på moderna kostymer, kan de alldeles förlora sin form. De måste vara pikerade med stygn. Som tur är finns det, i större städer, kemtvättar som också kan tvätta i vatten. Du får fråga dig fram. Att ta bort äldre knappar och spännen kan också behövas före tvätten. De riskerar att förstöras annars.

Borsta ur plaggen ordentligt (innan du tvättar)

Du anar inte hur mycket skit som kan finnas i en gammal kostym. Man måste borsta den noga både utvändigt och invändigt – i vartenda skrymsle – i fickor, ärmar, fållar, slag. Det är där i smuts och mörker som mal och pälsängrar trivs. Skulle oturen vara framme och du upptäcker små hål i kläderna från insekternas larver så kan du kontakta antingen bostadsrättsföreningen eller fastighetsägaren. Antagligen finns det försäkringar mot ohyra. Och sen får Anticimex rycka ut.

Klädvårdsmannen dyker upp på balkongen när han köpt något gammalt vintageplagg

Man kan ändra en storlek upp eller ner

Passformen är det ju ganska lätt att få kläm på så fort man provat ett plagg. Ärmlängd, benlängd och byxvidd är oftast ganska lätt att justera. Generellt kan man säga att en storlek upp eller ner funkar, men inte mer. I moderna plagg finns nästan ingen sömsmån, så där är möjligheterna att lägga ut mindre. Men kommer man till kavajens eller rockens vidd måste man vara lite mer noga när man provar. Ofta finns det några centimeter att ändra kring magen eller så kan man flytta knapparna någon centimeter. Men sitter axlarna fel så ge upp. Det kostar massor av timmar hos skräddaren att ändra axelpartiet, så det är det ytterst sällan värt att göra. Prova alltså alltid en kavaj där du kan se dig själv i en backspegel. Är det mycket rynkor kring axlarna? avstå från att köpa.

Fixa skadorna

Det finns tre typer av skador att se upp med; slitage, hål och ohyra. Kraftigt slitage, t ex en blank byxbak är det inte mycket att göra åt. Är ärmarna lite för långa går det bra att lägga upp dem. Men är de för korta blir det en synlig rand. Är det slag på byxorna så kan man lägga ner dem först, eller så gör man ett lite grunt fuskslag enligt skissen nedan.

Hål kan lappas och lagas

Förr var det vanligt att man lappade kläderna. Är hålet inte för stort och sitter på ett diskret ställe är det fortfarande en bra idé.

Hål kan lagas på många olika sätt. Lappning är det enklaste, Om man inte har överblivet tyg eller laglappar kan man kanske ta en bit inuti plagget. Små hål, som uppkommit av att man fastnat i något vasst eller att malen har ätit, kan fixas med konststoppning – det mest exklusiva och eleganta sättet. Det blir en nästan osynlig lagning, men det kostar många hundra kronor för varje litet hål. Så det gäller att plagget är värt den kostnaden. Jag har tidigare bloggat om konststoppning.

Klädvård – a never ending story

När man väl fått sitt plagg i ordning gäller också tre saker; att hålla dem rena och fräscha, att laga små skador som uppstår samt att se till att inte mal och ohyra äter upp dem.

På antikvariat hittar man gamla böcker fulla med nyttiga med husmorstips. Den här utgavs av staten 1951.

Vädra och borsta efter varje säsong

En vintageman, eller gentleman också för den delen, måste nästan vara som en gammaldags husmor. Hon tog varje höst och vår ut allt ur garderoberna och vädrade, skakade och borstade. Det är så man håller ohyran borta. Så gör vi också. Vi tar fram klädstänger på balkongen och vädrar, tömmer fickor och borstar ur. Plagg som använts lite kanske klarar sig med vädring, men favoritplaggen borstas både utanpå och inuti. Har det uppstått skador så får man själv eller skräddaren fixa dessa. Fläckar behandlas med husmorsknep eller lämnas till tvättinrättning.

Höst och vår byter vi garderob. Då ska allt vädras och borstas innan det hängs ner i förrådet.

Stopp för trasiga strumpor

Strumpor hör till det som slits mest, speciellt yllestrumpor. Då är en stoppsvamp bra att ha. Och stoppgarn i allsköns färger kan man hitta billigt på loppis. Jag brukar alltid köpa minst två par strumpor av samma sort när jag köper nya. När de går sönder lagar jag dem. Men när en strumpa är helt bortom räddning har jag fortfarande tre kvar att slita på ett tag till.

Köp skor som går att reparera

Om man köper randsydda kvalitetsskor kan de hålla i årtionden. Men då måste man sköta om dem. Använd alltid skoblock när de står i skohyllan. Ha inte samma skor varje dag utan låt dem vädra ut. Och lämna dem till skomakaren när de börjar bli slitna. Det första som måste bytas är gummiklacken på hälen, och senare själva sulan. Kvalitetsskor går det utmärkt att reparera flera gånger. Jag brukar förstärka skor med lädersula med en tunn gummisula. Det funkar bättre i vårt klimat.

Skoputsning är en sport som det tävlas i. Spegelblankt ska det vara. Vintagemannen är dock en latkorv som inte tycker att det är så kul att putsa skor. Men han försöker ändå avlägsna smuts och hålla skinnet mjukt, vattenavvisande och hyggligt blankt. Några gånger per säsong har han skoputsardagar när han går igenom alla bruna skor en dag och alla svarta en annan dag. Då får skorna både tvätt, smörj och färg. Dagligen, innan han ska gå ut, tar han fram en putsvante med fårskinn och ger skorna en omgång.

– Jag måste köpa nya skor till bröllopet, sa sonen. Icke, sa Vintagemannen, lämna in dina finskor till skomakaren så duger de allt att gifta sig i. Att vi sen hittade en klassisk finkostym för 250 kr på en loppis gör ju inte historien sämre. Det blev många tusenlappar över till annat kul.

kläderna får stryk

Skjortor och byxor behöver strykas och pressas. Då håller de stilen längre. En gammal regel för lyckad strykning är de tre T:na: Temperatur + Tid + Tyngd. Vi har tröttnat på moderna ångstrykjärn som efter en tid hostar ut brun sörja på vita skjortor. Det hjälper inte med avkalkning, problemet kommer tillbaka. Istället har vi återgått till gamla strykjärn som är ordentligt tunga. De är sällsynta, men när de väl dyker upp kostar nästan ingenting på en loppis. Men vi köper bara sådana som har termostat.

De tre tunga till höger är bäst. Det tyngsta skräddarjärnet är till kostymer.

Det är svårt att stryka och pressa lite tyngre fodrade plagg som rockar, kappor och kavajer. Därför har vi köpt en ångmaskin. Det är häpnadsväckande hur mycket av skrynklorna som försvinner.

Det skrynkliga försvinner med ånga

När du läser om alla tvättar, ändringar och lagningar i det här blogginlägget förstår jag om du blir lite trött. Men Vintagemannen är inte så händig. Det enda han gör själv är att vädra, borsta, sy i knappar, stoppa strumpor och putsa skor. Resten lämnar han till duktiga skräddare, tvätterier och skomakare. Man får räkna med att lägga lite pengar på sådan service om man inte kan fixa det själv. Men det är det värt. Om man kan hitta en vintagekostym för 500 kr i en kvalitet som idag skulle kosta 50.000 kr att köpa ny är ju ytterligare 500 kr nästan ingenting för att få plagget snyggt igen.

Nu har Vintagemannens Stil-skola just avslutat kapitel 10. Har du läst de nio första? Du hittar dem i Arkivet under november och december 2020 samt januari 2021.

Vintagemannens tidigaste matminnen från folkhemmet på 1950-talet

Vi äter femtiotalsmat i år. Det årtionde då Vintagemannen växte upp i Örebro. Vintagemannen hade en mor som lagade sådana köttbullar som inte ens en son kan älska. Jag tror inte hon ville vara hemmafru och husmor. Hon tvingades in i det av konventionerna. När hon var ung hade hon gått på Hushållsskolan Margareta. Där lärde hon sig att laga mat från grunden, sylta och safta och kanske andra husmorssysslor. På femtiotalet kom pulver- och konservburksmat stort, men i Vintagemannens barndomshem lagades det mesta från grunden. Men i total avsaknad av spännande smaker.

Min första egna servis. Rörstrand 1951.

Vintagemannen föddes 1950, på den gamle kungens tid, han som bars till dopet av Napoleon Bonapartes fästmö. (Det är sant. Karl XIV Johans fru, drottning Desideria, hade varit förlovad med Napoleon tidigare, och hon bar den nye lillprinsen till dopet 1860). Gustav V alltså. Vintagemannen var 26 dagar gammal när gamle kungen dog. Det var en fin tid. Sen kunde en ny tid börja.

Jag tog tidigt till flaskan, här vid tre månaders ålder.

Mina allra första matminnen kretsar kring middagar hemma hos mormor och stora salsbordet där släkten samlades några gånger om året. Rätter stod uppdukade på den stora buffén, en sån där i mörk ek med skurna äpplen på dörrarna. Porslinet var vitt med stora rosa blommor på. Jag tyckte att det var jättefint ihop med de glänsande nysilverbesticken. Vad vi åt minns jag inte mycket av, annat än lutfisk på annandagen, men att det var festligt och fint kommer jag ihåg. Det är intressant att notera, att det är måltidssituationerna man minns och inte själva maten. Och så är det väl än idag.

VaRDAGSMAT OCH HELGDAGSMAT

Hemma i familjen var det mamma som skötte köket. Pappa kanske ”hjälpte till” med disken nån gång. Det var middagar med soppa och pannkakor, kokt fisk eller fiskbullar och så köttbullar naturligtvis. Min favorit var stekt falukorv med stuvad spenat, potatis och riven pepparrot. Varje dag fick vi råkost och knäckebröd med margarin. Och alltid efterrätt, ofta kräm eller äppelmos med mjölk. Mjölk var den givna måltidsdrycken.

Det pågick en massiv propaganda för konserver under 50-talet. Området vi flyttade till 1960, började byggas 1954 och hade en sån här fast monterad i skafferiet.

På söndagarna var det stek, eller en gryta, med legymer, sås, potatis och kanske gelé eller inlagd gurka. Jag minns också att jag gillade dillkött när vi fick det. Syrran och jag fick dela på en läsk, Guldus eller Pommac. En delar och en väljer, hette det, så det blev millimeterrättvist i glasen. Pappa drack äckligt vichyvatten. I lyckliga stunder kunde vi få hemgjord glass, tillverkad i det lilla, lilla frysfacket i det lilla kylskåpet. Eller någon dessert som vi lärt oss från Hyland och Karusellen på radion.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är ingemar-albertsson-1953-07.jpg
När man var bortbjuden gällde det att sitta fint vid bordet och äta upp gröten. Jag gillade mannagrynsgröt och risgrynsgröt men hatade havregrynsgröt.

Det kalla kriget: Du får sitta kvar tills du ätit upp

Jag var alltid tvungen att äta upp maten, hur illa jag än tyckte om den. Jag tvingades att sitta kvar vid matbordet. Maten kallnade och blev ännu äckligare. Det uppstod ofta ett tyst ställningskrig mellan mig och mamma, vem som skulle hålla ut längst.

Barnkalaset på Rynningegatan

På min födelsedag i oktober var det kalas. Jag bjöd några av grabbarna på gatan till kalaset. Och när syrran blev större fick hon också vara med. Ja, och så kom moster och mormor också med en liten peng i ett kuvert.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är ingemar-albertsson-1958-10-03.jpg
Min åttaårsdag. Vi verkar inte ha fått börja på tårtan än. Vi drack hemgjord saft i sugrör. Då var det fest! Vintagemannen är han med det fåniga flinet i förgrunden. Jag tror att de andra var syrran, Björn, Anders, Christian och Kent. Det kan vara fel, men jag är helsäker på att jag minns Kents telefonnummer fortfarande.

På kalas åt man det ”otäcka först”, dvs bullen. Efter det fick man ett par småkakor. Min absoluta favorit, då som nu, var nötchokladrutor. Sen kom sockerkaka eller mjuk pepparkaka innan man fick börja på tårtan. Det var bara hemgjord gräddtårta som gällde, ofta med konserverade mandarinklyftor ovanpå. Jag hatade köpetårtor.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är notchokladrutor-2016-06-15-002.jpg
Nötchokladrutor från Sju sorters kakor var min favoritkaka då som nu

Barnen som matlagare

Femtiotalet var årtiondet då barnen inbjöds att delta i köket på sina villkor, inte av tvång för att de måste hjälpa till. Jag bjöd familjen på Mullvadsbon en gång. Det var uppblötta katrinplommon under ett täcke av vispad grädde. En annan gång överraskade jag med Bananbåtar med rån. Det var kluvna bananer med hallonsylt och vispgrädde där grädden höll rånet upprättstående.

Populär hushållskurs för barn utgiven 1951 av ICA Förlaget.
Såhär gör Per & Pia mjölkchoklad.

gå runt i kvarteret för att handla mat

A long time ago. Där i hörnet av Phragménsvägen och Venavägen låg speceriaffären och längst bort mjölkaffären. Det ser ut som lägenheter nu. (Bildkälla. Örebro stadsarkiv)

Mamma handlade inte så ofta i snabbköpet. Det närmaste låg flera hundra meter bort, men tvärs över gatan låg både speceriaffären och kanske ett bageri också. Längst bort låg mjölkaffären. Där köpte vi mjölk och grädde i våra medhavda mjölkkrukor som de bastanta damerna fyllde på från stora mjölkkannor på golvet. I samma huslänga på Rynningegatan som vi bodde i låg fiskaffären med ett stort skyltfönster där det rann vatten. De hade också nån gulbrun genomskinlig rullgardin som skulle hindra solen från att förstöra varorna därinne. Om jag inte minns fel låg det en charkuterist vägg i vägg. Så i kvarteret fanns allt man behövde. Praktiskt när man som barn blev skickad på enklare uppdrag att med en lapp i ena handen och portmonnän i den andra att kila iväg och kompletteringshandla.

Oro inför femtiotalet

Det är med viss bävan Vintagemannen ser fram emot ett år med femtiotalsmat. Maten under fyrtiotalets krisår var ju överraskande god, så kan det verkligen bli bättre? Idag har han testat en typisk smörgåslunch, inhandlad på ett café som inte ändrats så mycket de senaste 60 åren. Jodå, smörgåsen smakade gott, så idag levererade 50-talet.

Idag blev det tidstypisk smörgåslunch med mjölkchoklad på mitt eget vis. och nyttiga C-vitaminer.

Du följer väl Vintagemannens mat, Vintagemannen och Vintageqvinnan på Instagram och Facebook? Där uppdaterar vi nästan dagligen hur vi lever, klär oss och äter. Klicka på länkarna och häng med!

Instagram: Vintagemannen och Vintagemannens mat

Facebook: Vintagemannen och Vintagemannens mat

Färg, färg, färg är de tre ord som bäst sammanfattar Vintagemannens stil

Stilskolan fortsätter med avsnitt 9. Det handlar om färger och hur de kan kombineras. För är det nånting som karaktäriserar Vintagemannen så är det hur han kombinerar färger. Det har han hållit på med i över femtio år nu och kommer nog aldrig sluta. Det finns en risk att han matchar ihjäl sig, men oftast blir det bra. Så är det något du gärna får ta efter så är det att matcha och kontrastera med färger i din klädedräkt.

Idag finns det ju nästan bara tre färger i folks garderober; jeansblått, svart och urtvättat svart. Möjligen lägger man till en käck näsduk i någon modefärg. Är detta ditt ideal kan du sluta läsa här. Men om du vill veta hur man kan glädja sig själv och andra med lite färg så fortsätt gärna att läsa.

Tänk ut helheten först

Ofta lägger jag upp de kläder jag tänkt att bära under dagen på sängen. Jag börjar med skjortan, byxan och kavajen. Sen plockar jag fram några passande västar eller slipovers och väljer det som blir finast för dagen. När grundlooken är klar ger det sig ganska naturligt med slips, bröstficksnäsduk, hängslen/bälte, klocka, manschettknappar och knapphålsblomma. Även ytterrock, hatt, halsduk, skor och handskar faller sig för det mesta naturligt. Varje plagg har ett litet urval av passande tillbehör.

Skarpa kontraster, men bara tre färger – rött, blått och grönt. Och oj vad mycket det röda bältet gör för helheten. Försök tänka bort det så ser du.
Fyra nyanser av blått som inte skär sig. Och så några ljusbruna nyanser som pricken över i.
Här är det inte bara de beige-bruna nyanserna som samklingar fint. Även det fiskbensmönstrade mönstret förstärker helheten.
Vintagemannens profilbild är väldigt harmoniskt färgsatt. Farbror Ljusbrun – nästan lite för försiktigt. Men det är bättre att börja så än att se ut som en julgran. Less is more.
Om man bara ska jobba hemifrån en hel dag piggar det upp en själv att klä sig snyggt och välmatchat på morgonen.

Det gäller att få ihop färgerna i detaljerna också.

Håll ihop metall- och läderfärgerna

När syns det att man är klar?

Svar: När det inte syns att man ansträngt sig. När helheten bara känns harmonisk utan att delarna sticker ut. Det kan t.o.m. vara svårt att säga varför man tycker att det är fint. Vi får ta exemplet som tillskrivs Christian Dior som lär ha sagt: När folk ser en kvinna i en av mina klänningar ska de inte säga, vilken snygg klänning, utan vilken snygg kvinna. Så är det med en herrklädsel också. Får man komplimanger för slipsen eller någon annan detalj kan det vara något som inte stämmer. Och om nån säger, vilken rolig hatt, har det definitivt gått över gränsen.

Överkurs – Du kan matcha allt omkring dig

Har man tur så har man en fru som man kan underordna sig.
Eller några andra matchande accessoarer.

Varning: Matcha inte ihjäl dig

Det finns en risk att man matchar ihjäl sig. Vintagemannen ligger snubblande nära den gränsen ibland. Man måste våga bryta av med en djärv färg också. Hellre det än att köpa ett färdigt set där skjorta och bröstficksnäsduk är samma eller där slips och bröstficksnäsduk är identiska. Det blir bara ängsligt och dött.

Slutligen ett bildbevis på att Vintagemannen har vågat vara färgstark i nästan hela livet. Det var bara under hans reklambyråtid runt sekelskiftet han klädde sig i svart. Sen bättrade han sig och blev den färgglade Vintagemannen 2011.

Våga bära färg. Den här kavajen lät jag sy när jag tog studenten 1970. Det är ett inredningstyg från Borås Cotton designat av Sven Fristedt och som Gulins sytt upp. Då hade jag vit skjorta och svart fluga. Senare hittade jag den rosa flugan och en matchande nylonskjorta. I bröstfickan sitter en tillklippt Post-it-lapp. Alla knep är tillåtna.
Eller ska jag gå tillbaka till mitt välmatchade utseende från 2009? Då när jag fortfarande var ”ung och frän”. Från den tiden då det krävdes en färgstark bakgrund. Vad tycker du?

Tack för att du följer Vintagemannens Stilskola. Det här var kapitel 9. Du har väl läst de tidigare avsnitten? Kolla i Arkivet under November och December 2020.

Men annars pågår en ständig stiluppdatering på på Instagram och Facebook i stort sett varje dag. Välkommen.