En hatt är huvudsaken nu till jul

På 60-talet dog herrhatten. Inga unga galanta män köpte hatt längre. På den tiden började man säga om vägsniglar på riksvägarna: ”Det är en gubbe i hatt som kör”. Vintagemannens Stilskola avsnitt 8 kommer att försöka återupprätta herrhattens rätta värde. För om du vill se riktigt elegant ut är hatten, västen och de snygga skorna det som snabbast bidrar till förfiningen. Hatten är dock det som det är svårast att vänja sig vid, så det gäller att bestämma sig. Börja med att mäta skallens omkrets. Då har du hattstorleken i centimeter. Vintagemannen är 59,5 cm runt om. Det betyder att storlek 59 passar. Men man kan inte alltid lita på storlekarna så jag har både 58 och 60 på hatthyllan.

Först lite inspiration

En fin hatt från ett kvalitetsmärke kostar. För en riktigt tjusig Borsalino får du betala flera tusen idag. Men inte om du köper begagnat. Då talar vi hundralappar i de flesta fall. Jag har hittat fina filthattar hattar på loppis från 25 kronor och uppåt.

En mer användbar hatt är en Fedora. Den där mjukare filthatten som jag tycker är snyggast med ett lite bredare brätte. I en sådan kan man vara tjusig i allt från kostym till skinnjacka.

En Panamahatt kan kosta nästan en miljon

Det är inget skämt, 100.000 dollar är världsrekordet just nu. Men de billigaste kostar från 1.000 kr. Vill man ha en ny Panama med viss snits och elegans måste man dock lägga upp 3.000 – 10.000 kronor. Priset sitter i hur tät flätningen är. Det sägs att en fin panamahatt ska vara tunn som papper och kunna rullas och dras genom en vigselring. Jag är glad om jag kan dra mina genom min servettring. På begagnatmarknaden talar vi också här om hundralappar. Sen finns det många andra stråhattar för nästan ingenting. De kan vara rätt stiliga de också.

Den vita är i Viskos. De lite gulvita är flätade toquilla-palmblad från Equador.
Här ser du skillnaden i täthet. Och därmed en prisskillnad från 500 – 5.000 kr.

Ser du orden ”äkta Panama” så ska du dra öronen åt dig. Antingen är det Panama eller så är det inte det. Ordet Panama räcker inte som kvalitetsbeteckning, den ska vara tätt vävd också, vilket väl har framgått av bilderna ovan.

Ser du verkligen ut såhär? Nej.

Första gången man går ut i hatt känner man sig såhär. Man tror att alla glor på en. Det gör de inte. Så det är bara att lyfta på hatten och gå vidare. Efter ett par månader har man vant sig och det känns naket att gå ut barhuvad. Lättast är att börja med hatt på sommaren. Då är det många andra som har nån slags keps eller stråhatt mot solen. Man känner sig inte uttittad och fånig helt enkelt. Sen fortsätter man med en filthatt till hösten.

En hatt går att töja en storlek

En centimeter – inte mer – för sen spricker svettbandet. En bra hattaffär kan hjälpa dig att töja din hatt om den sitter lite för hårt. Om du inte har turen att hitta en egen hattöjare någonstans. Men försök inte att töja förmycket. En halv centimeter är inga problem, med efter en centimeter börjar det knaka i hatten och då får man ge upp. Jag har spräckt flera svettband.

Det finns en hatt som du kan börja träna på nu

Om du vågar gå omkring i en sån här törs du nog bära hatt också. God Jul och allt sånt där.

Det här var Stil-Skolan avsnitt 8. Om du har missat de sju första så finns de i arkivet till höger under november och december 2020.

För 100 år sedan

Då var huvudbonaden en fråga om klass. Idag är hatten en fråga om stil.

Byt fjunjackan mot en stilig ytterrock

Varför ser alla ut som om de ska ut och åka skidlift så snart hösten nalkas? Vintagemannens Stilskola lektion 7 tar upp den eleganta ytterrocken som alternativ till allehanda täckjackor. En gammal yllerock är visserligen lite tyngre, men vem ska ut och jogga mitt i stan och behöver ett lätt sportplagg där? Sen slits en täckjacka inte ett dugg snyggt, utan måste kasseras redan efter ett par år när dunet kryper ut. Medan en rejäl paletå eller ulster kan hålla i årtionden om man sköter den väl.

Kort rock duger inte i längden.

Har du tänkt på hu fjantigt det ser ut med en överrock som slutar strax nedanför rumpan. Man blir ju frusen bara av att titta på en sån där tajt modern rock. Nej, vill du uppträda med stil så är en lång rock att föredra. Det ger en resning åt varje man. Lägg därtill en hatt på skallen så kan du räkna både med komplimanger och bättre service. Jag minns en gång när jag stod i julklappskö på NK. En sån där snabbkassa med texten: ”Ingen paketinslagning i denna kassa”. Jag gick fram till kassan i min stiliga rock, lyfte på hatten och sa goddag. När jag betalat julklappen frågade kassabiträdet; ”Vill Ni ha den inslagen?”

Köp både en ulster och en paletå.

Den enklaste skillnaden är att en ulster saknar midja och är löst sittande medan en paletå är figursydd och tajtare. Och därmed blir en paletå lite elegantare och passar bäst till kavajkostym och finare skor. Ulstern är lite ruffare, och har ofta ett kraftigare tyg med lite mönster i, så den kan man ha till både tröjor, jeans och manchesterbyxor och lite grövre skor. Ulstern, som är ursprungligen en benämning på ett kraftigt ylletyg från provinsen Ulster på nordöstra Irland, kan ha ett skärp i midjan. Paletån saknar skärp och är oftast, men inte alltid, i ett enfärgat diskret tyg, gärna svart, mörkgrått eller mörkblått. Mer passande på stadens gator. Rasande elegant alltså.

Ett skyttegravskrig mot kylan

En trenchcoat kan också vara ett alternativ på vintern, om det inte är svinkallt ute. Många trenchcoats har ett löstagbart foder. Det behövs mer än en regnrock när termometern sjunker. Men tänk på att bara det typiskt rutiga fodret till en Burberry kostar lika mycket som en hel trenchcoat på H&M. Inte värt det. Så köp din Burberry begagnad. Se till att fodret finns kvar. Du kan hitta en 20.000-kronorsrock för bara 2.000 kr. Det är faktiskt normalpriset. Välj gärna en så lång som möjligt.

Päls är idag ett känsligt kapitel.

Vintagemannen har några pälsfodrade rockar som är vintage idag. Det tycker jag att man kan bära när det är riktigt kallt ute, speciellt eftersom det inte är päls från några ovanliga utrotningshotade djur.

En varm ulster. Första bilden på tjockisen som skulle bli Vintagemannen. (Men det visste han inte då, i februari 2011.)

Mitt första vintageplagg var en italiensk ulster sydd av irländsk tweed. Den hittade jag på vårrea i Herr Judits gamla butik på Sibyllegatan i Stockholm. Det var den 4 februari 2011. Den dagen föddes Vintagemannen. Eftersom jag vid den tiden vägde nästan 100 kg och drog storlek 56 / XXL insåg jag snabbt att i den storleken hittar man inga snygga vintageplagg. Så jag beslöt att gå ner i vikt. Det tog ett knappt år att komma ner till stl 52 och den vikten har jag hållit sen dess. I morse vägde jag 82,4 kg. Minus cirka 17 kg på 10 månader alltså. Jag kallar det Vintagemetoden – byggd på lust och fåfänga.

Ett år senare

Nästa vinter hade min ulster blivit på tok för stor. Men se, jag hade ärvt en ganska tråkig trenchcoat med pälsfoder. Så jag gick med fodret till en körsnär som sydde om det lite och monterade inuti ulstern. Nu har jag en jättevarm och gosig vinterrock. Låt fimbulvintern komma!

Höstens och vårens rockar

I dessa klimatkrisens dagar kanske det inte längre är aktuellt med tjocka pälsfodrade vinterrockar. Det kanske räcker med det som förr var ämnat åt vinterns för- och eftersäsonger. Och visst finns det många trevliga och eleganta alternativ till täckjackorna.

Våga addera lite färg och några fräna accessoarer.

Be careful out there

I dessa Coronatider gäller det att vara försiktig. Men man behöver ju inte tappa stilen för det. Snyggt klädd är bästa vaccinet mot tristess.

När du väl har hittat en ulster i fiskbensmönstrad tweed så gäller det bara att omsorgsfullt plocka ihop de fina tillbehören. Men det är en helt annan historia.

Nu har Vintagemannnens Stil-skola publicerat sju lektioner sedan början av november:

  1. knapphålsblommor
  2. västar
  3. klockor
  4. hängslen & bälten
  5. skor & strumpor
  6. slipsar, flugor & näsdukar
  7. rockar

Kolla i arkivet till höger. Mer ska det bli. Du följer väl bloggen? Och ännu mer finns på Instagram och Facebook.

Slipstvång! Slips kan ej ersättas med en näsduk.

Stilskolans lektion 6 handlar om slipsen, flugan och näsduken i bröstfickan. Tyvärr har det blivit en fluga att kasta slipsen och ersätta den med uppknäppt skjorta till kavaj. Det blir F/ IG/1:a/C i betyg i Stilskolan. Underkänt. Det hjälper inte att ha en skjorta med färgglada knappar och knapphål, mönstrade slåar och foder. Inte ens en pocket square, bröstficksnäsduk, kan väga upp tomheten i halsen. Det ser oklätt ut helt enkelt. Jag antar att det vill signalera att man är lite informell och anti-auktoritär och jättemysig som chef. Men ett ska du veta; i Sverige har gradbeteckningarna i flera decennier suttit innanpå skjortan. Chefen är chef i alla fall – med eller utan slips – och det vet alla. Man lurar inte någon med att ta av sig slipsen. Så varför inte vara snygg?

I den här bloggposten ska jag visa att man kan ha slips på sig överallt, till skogs, till sjöss och till och med ute på fjället.

en slips passar överallt

Varför har du så kort slips?

Den frågan får jag ofta på Instagram. Det är enkelt, slipsarna var mycket kortare förr. Och som vintageman har jag massor av gamla slipsar. En modern slips är över 150 cm lång. Man ser ut som Donald Trump med slipsen långt ner över gylfen. Slipsar från nittonhundratalets början är bara 110 – 120 cm. Det behövdes inte mer, för slipsen skulle ju skymmas av en väst eller slipover. Väst var nödvändigt i kalla och dragiga kåkar. Men när folkhemmet började byggas och fler och fler fick modern värmestandard på femtiotalet kunde männen kasta sina västar och då växte slipsen. Varför den behövde bli vulgärt lång förstår jag inte.

Slipsen har växt genom historien

Jag har aldrig kastat en slips.

Inte i hela mitt vuxna liv. Jag har faktiskt någon barnslips kvar också. Man kan aldrig veta när en udda slips kan behövas och de tar ju inte så stor plats. Jag har en hel garderobsdörr full av slipsar där jag står och väljer varje dag. Och sen en hel låda i reserv uppe i garderoben. Och så några flugor förstås.

Den hemvävda slöjdlärarslipsen är en vardagsfavorit

Till VintageQs förtret bär jag dessa billiga slöjdlärarslipsar för typ 5-25 kr. Hon gillar dem inte. Men jag tycker att såna här informella, grovt bandvävda ylleslipsar är perfekta till tweedkavajer, ylletröjor, manchesterbyxor och jeans. De funkar lika bra utomhus, i blåbärsskogen och i skidspåret.

Pappa som var folkskollärare hade en ”sportslips” när han skulle ut på friluftsdag med barnen. Den var i tunt ylle och köpt i Alingsås i slutet av 40-talet. Jag har den kvar.

Pappas sportslips i ylle från Borås omkring 1950. Längd 128 cm.

pinnen som höjer elegansen ännu ett snäpp

Det finns olika sätta att lyfta sin slipsknut till oanade höjder. Det är med en liten pinne (collarbar) eller med en tabkrage som har en knäppbar flärp under slipsknuten. En button down-krage kan ge en liknande effekt. Kolla vilken snits det ger.

Näsduken kan inte ersätta slipsen

Om du inte knyter den som en snusnäsduk i halsen förstås. Det kan ju vara praktiskt och snyggt ute på fjället. Men att ha näsduk i bröstfickan väger inte upp bristen på slips eller fluga när man är på kontoret eller på fest. Men det verkar det vara många som tror, och därmed har det öppnats en marknad för de dyraste små tygbitar världen har skådat. Ett par kvadratdecimeter fållat tyg för 500 kr! Det ger ett kvadratmeterpris på över 20.000 kr. Man skulle ha blivit tyghandlare.

Det finns oändligt många tygbitar som är eller kan bli en pocket square.

Du kan faktiskt ha vilken liten tygbit som helst i bröstfickan. Rätt nedpulad i fickan behöver den inte ens vara snyggt fållad. En gammal näsduk kostar bara några kronor på loppis. Leta också efter lite mer feminina tyger, de finns ofta i glansiga material eller med trevliga mönster på. Klipp bitar ur en uttjänt skjorta eller blus. En gång gjorde jag tre näsdukar av en för kort scarf. Världen är full av tygbitar. Jag har tom gått på fest med en rosa post-it-lapp i bröstfickan, bara för att matcha några små prickar i kavajen. Öva sen på några tjusiga vikningar så är du snygg i vad som helst.

Varje dag bläddrar jag igenom min bunt med näsdukar för att hitta något passande. Även en stor samling med 70 näsdukar tar liten plats.

Vackert dött – Matcha inte ihjäl dig

När man väljer skjorta, slips och näsduk till dagens outfit gäller det att matcha på ett smakfullt sätt. Men det får inte bli too much. Den värsta synden är att ha exakt samma färg och material på slips och näsduk, eller på skjorta och näsduk. Det säljs ibland färdiga set – glöm dom. Det är inte stil, det är bara vackert dött. Nej, ta upp nån färg i slipsen eller skjortan som matchar lite lagom och tillför nån ny färg som bryter av fräckt. Det ger mycket mer elegans.

Färdigknutet är inte tabu

Genom hela slipshistorien har det varit vanligt med färdigknutna kravatter, slipsar och flugor. De var ofta för barn. De enda vuxna som hade sådana var poliser, för med en s.k. säkerhetsslips går det inte att strypa lagens väktare. Vintagemannen har faktiskt några enstaka färdigknutna i lager. Det viktiga är ju ändå att det ska vara snyggt.

Ja, detta var lektion 6 i Vintagemannens Stil-skola. Du har väl läst de tidigare? Och du hänger väl med Vintagemannen på Instagram och Facebook? Annars är det hög tid att börja nu. Välkommen!

Det finns bara ett läge när det är helt ok med uppknäppt

Googla på ”Bowtie David Bowie” så får du se.

När är det OK med uppknäppt krage? Jo, efter en lyckad dag, när man sjunkit ner i favoritfåtöljen med favoritlektyren. Då kan man lätta på flugan. Visst är det stil även på detta viset?

PS. En slips gör det isolerade livet lite roligare. But be careful out there.

Julmarknad i Lübeck – när kan vi åka dit igen?

Tyskarna är bra på det där med jul. Adventsljusstaken, adventskalendern,  adventsstjärnan, julkrubban, julgranen och julmarknaden har alla sitt ursprung i Tyskland.  Redan 1384  lär den första marknaden hållits i Bautzen i Sachsen.

Det lärde vi oss förra året vid den här tiden när vi blev utsända av EuropaRunt.se och Tyska Turistbyrån på tågluff runtom i Tyskland. I dessa Coronatider känns en IRL-julmarknad väldigt långt borta. Vi hoppas på en ny framtid när vi kan rulla ut i Europa igen. Så för att minnas hur kul vi hade det då rebloggar vi nu vår reseberättelse från Lübeck den 5 december 2019. God jul och allt sånt där!

IMG_4462Kanske beror det på den långa traditionen, kanske beror det på att det är ”extra allt”, men det är roligare att gå på julmarknad i Tyskland än i Sverige. På kvällen samsas arbetskamrater på aw, kompisgäng, familjer med småbarn, gråhåriga tanter & farbröder, tonårskillar och turister och dricker glühwein, äter korv, pizza, sötsaker och andra onyttigheter. Och alla är rätt glada. Vid 9-tiden på kvällen går man hem. Sen börjar man om igen runt lunchtid dagen efter (ja kanske inte med glühwein) och så håller det på varje dag hela advent.

Hela stan är en fest

Självklart började vi vårt julmarknadsäventyr med glühwein i en mugg av årets design. Är det nåt för samlarna tro? Kommer de att bli lika heta som Muminmuggar eller lika ute som blåmönstrade samlarjultallrikar? Oavsett är det godare att dricka ur en porslinsmugg än ur en plastmugg och det känns dessutom bättre i miljösamvetet.  Vi tror inte på samlarvärde så vi lämnade tillbaka muggarna och fick panten, 2 Euro, tillbaka.

Vill du dricka öl eller glühwein, äta brända mandlar, lebkuchen, bratwurst och rostade kastanjer samt köpa krimskrams gå till Markt, det gamla marknadstorget framför Rathaus. Det är ett av Tysklands finaste rådhus från 1400 men du får knappt en skymt av det bland alla marknadsstånden. Vill du njuta av rådhuset måste man åka en annan tid på året.

Okejdå. Allt är inte krimskrams. Det fanns en hel del kvalitetspynt också.

Vill du titta på hantverk och kanske köpa någon julklapp går du till andra marknader. Vi har upptäckt en handfull julmarknader i stadskärnan som är mer intressanta för oss som är lite nördigt intresserade av äkta hantverk och kvalitet. Dock ingen vintagejulmarknad. Det borde vi naturligtvis ha frågat efter.

Månglare i templen???

Sankt Petrikyrkan fick oss att tänka på månglarna i templet. Hela kyrkorummet var en stor marknadsplats. Men vi gjorde inte som frälsaren – körde ut dem. Vi shoppade istället. Inte mycket, bara en påse kakor som ”nödproviant” på tåget om det skulle saknas servering. Men vi såg massor av fint hantverk i textil, läder, trä, keramik, ljus, mm. Det var nära att vi köpte lite barnkläder, en väska och en herrnhutisk stjärna med elbelysning. Men hur får man hem en sån i en tågluffarryggsäck? Dessutom kunde vi beundra både julgran, adventsstjärna och adventskalender. Lucka 24 var själva högaltaret.

Adventskalender med lucka 24 längst fram.

IMG_4581IMG_4587

Snygga stjärnor. Det var herrnhutarna som började med dem.

Min egen guide som läser ur gamla klassiska guideböcker

I det gamla ålderdomshemmet Heiligen Geist Hospital med anor från 1276, var det en annan hantverksmarknad. Där fick vi stå i kö för att komma in. Även här var  marknaden inne i själva templet. Men också i de 88 meter långa hall där cirka 175 pensionärer bott i var sin liten kammare på 4 kvadratmeter. Ålderdomshemmet fungerade mellan 1825 och 1970. Nu var drygt hälften av rummen inredda som små hantverksbutiker. På Heiligen Geist Hospital hittade vi den julklapp vi letat efter. Vårt lilla barnbarn firar sin första jul i år och vi tänker föra traditionen, att få ett eget julpynt som kan följa med i livet, vidare till henne. När barnen flyttade hemifrån tog de med sig det julpynt de fick första julen – julbockar och små tomtegubbar – det sved. Nu har vi köpte en tomte som just varit ute och huggit en gran till  barnbarnet. Men hyssssch, säg inget till henne.

Medeltiden – det är väl också vintage?

På gården intill den stora Marienkirche var det också marknad, här inriktad på medeltiden. Snacka om vintage! Det var handsmidda knivar och medeltida dräkter och mjöd och kohorn. Kul säljare att prata med. Några hade varit i Visby på medeltidsveckan. Där stod vi i en lång kö för att köpa nybakat bröd.

Fler julmarknader orkade vi inte med, så den vid Kobergtorget kikade vi bara in i. Vi får leva med att vi kanske missade ”den bästa av dem alla”. Vi gick och fikade istället och tittade på fina husfasader. Det ger också julstämning.

Gratis orgelkonsert nästan varje dag

Som tur var är det inte månglare i varje tempel. I Jacobi-kyrkan, som klarade sig undan bombningarna under 2:a världskriget,  finns två unika orglar bevarade, den stora från 1504.  Där är det gratis orgelkonsert kl. 17 nästan varje dag i julmarknadstid. Det är  musikelever som ger konsert inför publik. Aftonkonserterna införde den berömde organisten och kompositören Buxtehude i Lübeck när han kom till staden som organist på 1660-talet. Vi tackar för det – en orgelkonsert är en värdig avslutning på en julmarknadsdag!

IMG_4447Nu ser vi fram mot julmarknader i Weimar och Leipzig också. Men nästa blogg kommer inte att handla om jul, utan om hur vi med Ellen Rydelius från 1954 och Sigge Hommeberg från 1959 som ciceroner vandrar runt i Lübeck.

Hej då.

Detta var en repris på bår bloggpost den 5 december 2019. Ett betalt samarbete mellan Vintagemannen och EuropaRunt.se 

Vill du läsa fler reseberättelser från denna resa? Gå in på Vintagemannen.se och sök på December 2019 i arkivet.

Än får vi gå med strumpor och skor, än är det vinter kvar säger mor.

Näst efter västen och hatten så är det ett par rejäla läderskor som gör en stilig gentleman. Bort med formlösa sportskor i GoreTex och billiga lågskor i skrynkligt läder och fram för randsydda brougeskor i kvalitetsläder. Om man sköter dem väl håller de i årtionden.

Sen var det det där med korta ankelsockor. Bort med dem också. En riktig gentleman visar aldrig hud mellan strumpan och byxan. Därför är det är nödvändigt att ha knästrumpor. I Vintagemannens Stil-skola avsnitt 5 kommer vi alltså att sjunka så lågt som till kroppens nedre delar.

Priset på läderskor avgörs av kvaliteten på lädret. Du kan hitta randsydda skor från 3.000 kr och upp till 10.000 kr. När skofabriken ska välja ut läder till skornas olika delar är de dyrare dojorna bara gjorda av de allra bästa bitarna på djurhuden. Och allra finast är hästläder, s.k. cordovan. De skrynklar sig inte alls och är nästan outslitliga. Bra läder gör att skorna åldras vackrare med mindre konstiga veck, bristningar och andra skavanker synliga.

Såhär ska det inte se ut på ett par nästan nya skor. De är från ett sk ”fint märke”, men från deras lågprissortiment där de gjort avkall på lädret. Det går alltså inte att bara lita på ett känt varumärke.

Det lönar sig att satsa på kvalitet i längden. Man kan lämna in skorna på rekonditionering när det behövs. Då kan de hålla i tiotals år. Låg driftkostnad och hög elegans alltså. Ett par billiga sneakers ser snabbt sjaviga ut och är är utslitna på ett år.

Skorna till vänster är tillverkade i Örebro för mer än 50 år sedan. Väl använda men nyligen rekonditionerade. De högra från Nordamerika är sprillans nya. Kvalitet står sig. 100 kr kostade de till vänster mot över 7.000 kr för de högra. Vintage värde varar.

vad är det för märkvärdigt med randsytt?

Skosulan kan fästas på olika sätt, de kan limmas, de kans sys och de kan randsys. Fördelen med randsydda skor är att det går att renovera dem. Sulan kan tas bort och ersättas med en ny. Det är billigare än att köpa nya skor. Men låt dig inte luras av sömmen längs kanten. Det är vanligt på billiga skor att man gör så för att de ska randsydda ut. Men det märks på priset att de inte kan vara det.

Vintagemannen har inte köpt många nya skor de senaste 10 åren. Nästan alla är köpta på second hand. Varför lägga ut 5.000 kr eller mer om man hitta ett par i gott skick för betydligt mindre belopp? Jag har sällan betalat mer än 2.000 kr. Och de billigaste kostade 75 kr på en loppis som hade rea.

Basgarderobens skohylla

Klassikern – ett par svarta Oxford med sluten snörning. De kan du ha hela livet om du sköter om dem.

I en gentlemans garderob behövs en liten basuppsättning av randsydda skor, dels några finskor i svart och brunt, dels några grova för lerig höst, kall vinter och blöt vår. De allra finaste svarta skorna ska vara släta i Oxfordmodell så att man kan ha dem till mörk kostym. Brougeskor med perforeringar och bruna läderskor är lite mer informella, så där kan man tillåta sig lite mer variation. Eftersom brunt inte är en enda färg bör garderoben innehålla några olika bruna nyanser från ljust till mörkt.

De fräsiga komplementen

Sen kan man komplettera sin skohylla med lite skojigare dojor med traktorsula, mocka, nubuck eller varför inte ett par tvåfärgade spectators.

Några högre kängor eller boots kan också vara bra att ha. Till och med par sneakers eller sandaler kan komma i fråga. Eller som de här röda bowlingskorna från en loppmarknad i Paris som skomakaren satte vita gummisulor på.

köp Knästrumpor – och inget annat

Aldrig visa hud mellan strumpan och byxan var det. Om du inte bär shorts förstås. Alltså måste du ha knästrumpor i lager. Många! Eftersom Sverige är knästrumpornas u-land måste de köpas nån annanstans. Vintage och second hand kan man nästan glömma. Man ska ha en rackarns tur om man springer på ett par snygga knästrumpor från fyrtiotalet som inte är utslitna.

Vänta dig inte att hitta så här galanta vintagestrumpor. Det kan ta många år. Köp nya istället.

Nej, till utlandet måste man fara. Om man går in på vilket varuhus som helst i Frankrike eller Tyskland kan man hitta fem hyllmeter med knästrumpor. I Sverige får man vara glad om man hittar fem par och då i svart, mörkblått, mörkbrunt och mörkgrått. Några enstaka herrbutiker har några fina Argyle-mönstrade knästrumpor från Burlington eller eleganta knästrumpor från Pantharella. Det är synd, för det finns ett stort utbud av roliga knästrumpor ute på marknaden. Och eftersom Corona har gjort tågluffande omöjligt just nu så får man leta på nätet. Sök på ”knee high socks” eller ”over the calf socks” och en ny värld öppnar sig för den som vill bli en gentleman. Den här länken visar både elegant diskreta och färgglatt lustiga strumpor.

Såhär fin fångst kan man få på en rundtur i Europa. Eller på nätfiske.

köp alltid två par strumpor

Numera köper jag nästan alltid två par av samma strumpa när jag handlar nytt. Strumpor slits som bekant, och när det gått hål på den ena foten så vill man ju inte kasta hela paret. Det första jag gör är att – på gammalt husmorsvis – laga hålet med ett matchande stoppgarn. Men en vacker dag är strumpan ändå bortom all räddning. Har jag då köpt två par, har jag ju tre strumpor kvar. Och när nästa också är helt utsliten har jag två kvar. På det viset förlänger jag livet på fina strumpor. Eller i alla fall inbillar jag mig det.

Har man många olika strumpor kan man alltid hitta någon som passar dagens outfit. Köp minst två par.

Detta var avsnitt 5 i Vintagemannens Stil-skola. Du har väl läst de tidigare som handlade om knapphålsblommor, västar, klockor samt bälten & hängslen? Följ oss gärna på Instagram och Facebook. Där händer det grejer lite oftare. To be continued…

Adventskaffe i kristid

Varje familj har sina favoriter till advent och jul. I VintageQs familj var det tradition att äta saffransbröd, fruktkaka och pepparkakor till första advents-kaffet.

Under andra världskriget gällde det att anpassa familjerecepten och att ha sparat kryddor och ransonerade ingredienser under året för att kunna baka. Saffransbröd och pepparkakor var lyx. Utöver smör, socker, ägg och mjöl var kryddor hårt ransonerade. 1943 t ex var den totala kryddransonen ynka 60 gram per person och år (tänk 1½ kryddburk). Till jul blev det ibland extra tilldelning, 1944 var den extra jultilldelningen 20 gram. Kristidsåret 2020 är det de personliga mötena och kramarna som är hårt ransonerade. Ingredienserna till adventsbaket är, tack och lov, enkla att få tag på.

Vintagemannens mat dyker ner i familjerecepten och i kristidsrecepten. Häng med på en smakresa i adventstid.

Pepparkakor i oändliga varianter

Även barn vill baka pepparkakor. Den här broschyren heter ”Per och Pia på hushållskurs” är från ICA-förlaget 1951.

”Varje husmor brukar ha sitt speciella recept som hon gärna håller på och vill vara ensam om. Till julen plockar hon fram detta sitt noga bevarade ”mormorsrecept” och med doften av de nygräddade pepparkakorna kommer julstämningen”. Så inleds avsnittet om pepparkakor i ”Sju sorters kakor”, tryckt 1952. Just pepparkakor tycks vara den kaka i julbaket där variationerna är som störst. Recept är många. Kryddningen varieras i det oändliga. Vanligaste kryddorna är kanel, nejlika och ingefära. Men även pomerans, kardemumma, kryddpeppar, cederolja och en skvätt konjak förekommer. Även moderna kok- och bakböcker har flera olika recept på pepparkakor att välja på. I senaste upplagan av Sju sorters kakor från 2017 finns 5 olika recept på pepparkakor. I äldre böcker och broschyrer pratar vi mer än 15 olika recept.

I VintageQs familj bakar vi Freds pepparkakor. Fred var en sjöman från Göteborg som på 1940-talet överantvardade sin mammas recept till min familj. Inga pepparkakor är så goda som de. De innehåller massor av smör och mängden kryddor (ingefära, kanel och nejlikor) är väl tilltagen. Utöver Freds pepparkakor har VintageQ till den här adventshelgen även bakat kristidspepparkakor. Recept kommer från Stora Kokbokens Kristidsnyckel som utkom 1942. Jämfört med Freds är mängden smör en tredjedel och kryddmängden hälften. För övriga ingredienser är proportionerna de samma.

När första ljuset brinner 
står julens dörr på glänt
och alla barnen glädjas
att fira få advent
Krigstid överst och Fred underst. Båda är jättegoda. Kriskakorna är inte lika söta och påminner lite om Skånepepparkakor i smaken. Ska bli kul att prova dem till ädelost.

det finns bara två Saffransbröd

Om alla familjer har sitt eget recept på pepparkakor är det precis tvärt om med saffransbröden. Receptet är i stort sett identiskt i en bok från 1931 och en från 2017. Den enda nymodigheten kom i slutet av 1980-talet. Arla lanserade kvarg under varumärket Kesella 1985 och några år senare kom lussekattrecept med Kesella, där kvargens roll var att göra brödet saftigare.

När det gäller saffransbröd i kristid handlar Kristidsnyckelns vägledning om att utgå från det traditionella receptet och så ERSÄTTA. Mjölken ersätts med en 50/50 blandning av mjölk och vatten. Ägget byts ut mot äggpulver eller äggersättning, saffranet byts ut mot ersättningsmedel, mängden smör minskas och en del ersätts med olja, en del av sockret ersätts med sötningsmedel. Det låter inte gott, så VintageQ lämnar walk over. Det blir traditionella bullar!

Ser du stjärnan till vänster om 801. Den betyder ”Receptet har blivit särskilt omtyckt av eleverna på Jenny Åkerströms Hushållsskola”. Undra på det, med så mycket smör och socker, mandel och russin. Det ska bli spännande att smaka.

Fruktkakan ska vara fullmatad med smak

Slutligen kommer vi till Fruktkakan. Där är det Evys recept som gäller. Evy är VintagQs mamma. Receptet liknar en Engelsk fruktkaka och är inget kristidsrecept direkt. Det innehåller mycket smör och massor av godsaker. En kaka som blir bättre om den får ligga och vila några dagar innan man börjar äta den.

Evys fruktkaka lät sig svårligen bakas under kriget. Stora Koksbokens Kristidsnyckel utkom våren 1942. Kristidsnyckelns förslag innehåller strösocker, vatten, bakpulver och vetemjöl och drygt 100 gr av blandningen syltade apelsinskal, fikon och russin. Även den ska provbakas och provsmakas.

Den övre fruktkakan är Evys recept som är fullmatat med go´saker. Till vår stora häpnad var kristidkakan nederst mycket god den också. Trots att smöret var uteslutet, äggen saknades och mängden godsaker betydligt mindre. Ära till dem som skrev Stora Kokbokens Kristidsnyckel. De visste hur man skapar goda bakverk på nästan ingenting.

Adventskaffe med önskelista

När kakorna väl är bakade kommer vi till det bästa, nämligen kaffet. I år blir vi ovanligt få vid kaffebordet, men det hindrar inte att man dukar fint och börjar nedräkningen till jul. I VintageQs barndom var det dagen då man skrev önskelista till tomten. Men VintageQ har också deltagit i en familjetradition där första advent var dagen då alla gjorde smällkarameller av silkespapper att så småningom hänga i granen.

När första ljuset brinner står julens dörr på glänt
och alla barnen glädjas att fira få advent

Vintagemannens mat firar snart 1 år

Årets julglögg från Blossa provsmakas. Vi kan konstatera att vi är bättre på saffranssmak än vad de är.

Du vet väl att Vintagemannens mat, som startade i januari 2019, uppdateras mycket oftare på Instagram och Facebook? Följ oss gärna där.

Och det som blir över gör man skorpor av. Då kan man njuta av julsmaken länge, länge…

Att ha både livrem och hängslen

Livrem & hängslen är idag ett allmänt uttryck för att säkra upp med reservlösningar ifall olyckan skulle vara framme. I Vintagemannens Stilskola avsnitt 4 är det inte en lyckad kombo-lösning. Bälten och hängslen ska nästan inte behövas om byxorna har perfekt passform. Men de kan addera stil och elegans, och det är det som den här bloggposten handlar om.

Hängslen ska i princip inte synas och är det mest eleganta sättet att hålla byxorna uppe. Bältet å andra sidan är en kläddetalj som kan addera stil och finess. Eller bli fult och vulgärt. Är du en lagom tjock man i dina bästa år kan du ha båda. Har du skaffat dig en rejäl mage är nog hängslen att föredra.

Kompletterande färgaccenter

Alla varianter av hängslen och livremmar har ju en dominerande färg som passar olika bra till andra detaljer i din outfit. Då gäller det att matcha med finess. Svart bälte till svarta skor och svart klockarmband. Guldspänne till guldklocka och manschettknappar i guld. Grundregeln är att hålla ihop läder och metaller.

Hängslen däremot är ju ofta gjorda i gladare färger. Då blir det fint om man kan matcha dem – eller bryta av på en tjusigt sätt – med skjorta, slips och fluga.

Gör dig inte löjlig

Har du väst på dig får inte bältet eller hängselstropparna synas under kanten. Inte ens byxlinningen ska synas, även om det idag verkar vara modernt med väst till lågt skurna byxor. Det ser bara för litet och urväxt ut. Ingen stil alls. Och på en frack ser det rent löjligt ut.

Det är väl skandal när världens dyraste herrmärken inte kan göra kläder med riktig passform.

Lägg upp ett litet lager

För att i alla situationer uppträda som en välklädd man gäller det att lägga upp ett litet lager av både hängslen och livremmar. Bälten i svart läder och brunt i några olika nyanser. Gärna något färgglatt också. Samt hängslen i olika färg och fason för både diskret och lite mer uppkäftigt bruk.

Skaffa ett bälte för varje behov…
…och hängslen för alla väder

Inte barnförbjudet

Hur hängslena ska fästas i brallorna finns det några olika varianter av. Vi bortser först från de där blanka metallspännena som kläms fast i byxlinningen. De kan nog vara bra för barn eller på ett par skidbyxor i fjällen, men inget för en gentleman som är äldre än 10 år.

Återstår då de hängslen som har stroppar och som ska fästas med sex i knappar i byxlinningen. Har dina byxor inga knappar är det bara att sy i. För det lärde du väl dig i syslöjden? På äldre kostymer, före 1950, är det vanligt att knapparna sitter utanpå linningen. På den tiden var det nästan otänkbart att en man visade sig offentligt i bara skjortärmarna. Västen skymde knapparna. Senare blev husen lite varmare och modet lite ledigare och västen försvann. Knapparna syddes då fast på insidan. Många vintagebyxor har både knappar och hällor för bälte. Det betyder inte att du ska använda båda. Om du inte är svensk finansminister förstås.

Sveriges finansminister Gunnars Sträng. Han var statsråd från 1945 till 1976 och berömd för två saker. Den andra var att han hade en gummisnodd runt plånboken.

Välj rätt stroppar

Tittar man noga på klassiska byxor ser man ibland att knapparna sitter fast i ett par stroppar som kan vikas in under ett band på insidan när du bär livrem. De där stropparna avgör vilken typ av hängslen som passar bäst. De flesta moderna hängslen har ett decimeterlångt resårband på ryggen. Många gamla hängslen saknar den finessen och delar sig direkt vid stropparna. Det är den modellen som är avsedda för byxor med stroppar. Annars kommer delningen nästan ända uppe vid kragen och sitter inte lika perfekt. Och perfekta sittande hängslen gör att det blir ett extra elegant siluett på byxorna. Mycket bättre än vad ett bälte kan åstadkomma.

Tunnelseende

Om man nu vill ha byxor för bälte så är Vintagemannens favorit byxor med såna där tjusiga kanaler på båda sidorna där bältet försvinner in för att sen dyka upp på baksidan. På vintagebyxor är det bara ett problem. De där kanalerna är ofta så smala att man också måste ha smalare bälte än vad som är vanligt idag. Nutidens breda jeansbälten kan man bara glömma. Jag har gått så långt att jag köpt några bälten för det smala spännets skull och sedan gått till en läderverkstad för att få rätt längd på bältet. En bra skomakare eller sadelmakare kan nog också hjälpa till med det. Som vintageman måste man ha ett nätverk av hantverkare omkring sig.

Elegant när livremmen försvinner in i tunneln.

Var hittar du hängslen och bälten?

På secondhandmarknaden är det ganska lätt att hitta hängslen. Det är ju inte så många som använder det idag, så begagnade är de inte alls dyra. Men snygga begagnade bälten är det nästan hopplöst att hitta. Efter några år kan de ha blivit fult slitna och det syns tydligt vad förste ägaren hade för midjemått.

Polo från Ralph Lauren, Albert Thurston och nyligen konkursade Brooks Brothers ser man rätt ofta på marknaden.

Välj rätt attityd – kaxig eller elegant

Följ Vintagemannens Stilskola

Det här var det fjärde avsnittet i Vintagemannens Stilskola. Vi har tidigare skrivit om knapphålsblommor, västar och klockor och mer ska det bli. Håll ut och se upp.

Spana in Vintagemannen på Instagram eller Facebook varje dag och se om jag lever som jag lär.

Så blir du ursnygg varje dag

Vintagemannens Stilskola del 3 handlar om klockor – mannens viktigaste smycke. Nu är inte Vintagemannen ett dugg intresserad av stora vräkiga dykarur från svindyra statusmärken utan små läckra praliner från vintagemarknaden. Det går utmärkt att hitta snygga klockor från mitten av 1900-talet för under tusen kronor. Och inga batterier behöver bytas, de är bara att skruva upp. Har man några klockor i guldfärg och några i blankt stål samt svarta och bruna armband så kan man toppa dagens outfit på ett stilsäkert sätt. 4 – 5 klockor räcker.

Billigt nöje

Ur senaste Antik & Auktion, nr 12 – 2020

Gamla klockor kan vara ett billigt nöje som du ser. De kostar ibland mindre än ett par jeans. Visst finns det klockor för en miljon också, men sånt intresserar inte Vintagemannen. Han vill inte ens veta var de pengarna kommer ifrån. Mitt bästa tips är att gå på loppis eller kolla mindre auktionshus ute i landet. Det förekommer ofta gamla klockor där. Vill man hitta något snabbt så är Kaplans auktioner ”Lilla Klockor” ett riktigt fyndställe. Och det som inte bli sålt på auktionen kan du köpa i deras butik för utropspris + 20 procent.

tidlöst nöje

Fördelen med gamla klockor är att de aldrig blir omoderna. Det är de redan. Det är egentligen bara ett litet problem med gamla manuella klockor. De kan vara dåliga på att visa exakt tid. De kan dra sig och gå för fort eller gå för sakta. Eller stå helt still och bara gå rätt två gånger om dygnet. En totalrenovering av en gammal klocka kan kosta många tusen, om urmakaren fortfarande kan hitta reservdelar, så man måste fråga sig om det är värt det. Men en liten översyn kan ibland räcka. Be urmakaren om ett kostnadsförslag först.

Mitt lilla knep på auktioner eller loppmarknader för att inte köpa obrukbara klockor är att ställa klockan rätt och sedan dra upp den. Jag kollar om sekundvisaren rör sig och lyssnar på tickandet. Sen lägger jag tillbaka klockan och fortsätter mitt letande efter andra fynd. Ibland går jag och fikar. Efter en halvtimme eller mer går jag tillbaka och ser om klockan fortfarande går rätt. Om den inte märkbart har dragit sig törs jag lägga ett bud.

the perfect match

Basutbudet är fyra, fem klockor.

En i stål med brunt armband och en i stål med svart armband. Och så en i guld med brunt armband och en i guldfärg med svart armband. Dessutom en med stålarmband. Då har du så att du klarar de flesta kombinationer. Någon ska vara extra elegant till festen, en annan lite tuffare till vardags. Du kan hitta sådana klockor för hundralappar eller enstaka tusen.

När basen är fylld är det bara att leka loss

Ibland får stil stå tllbaka för funktion

Vågar man ha en gammal fin klocka när man sportar eller jobbar i trädgården? Nej, då jag använder jag en stadigare och sportigare klocka med stålarmband som jag köpte ny för tjugo år sen. Den får duga när det är tuffare tag. Men till vanligt stadsbruk och kontorsarbete behöver man inte bry sig om ifall klockan tål vatten ner till 100 meters djup.

Stålmannen

Om du inte har ett jobb där sekunderna är viktiga kan du ha vilken klocka som helst. Exakt tid har du ju alltid tillgång till i mobilen. Du kan t.o.m. med ha en trasig klocka och bara se den som en accessoar. Men så djupt har jag inte sjunkit än. Men skulle jag komma över en helt stillastående gammal Jaeger-leCoultre Reverso från 1930-talet så vete sjutton hur jag gör. Den kan kosta tiotusentals kronor att få igång, men den vore snygg på armen ändå.

Say after me: Che-chäääär

Det schweiziska märket Jaeger-leCoultre är Vintagemannens favorit. Det är ett s.k. lyxmärke med rötter från 1833. Jag tycker helt enkelt att de gör mycket eleganta ur. Här i Sverige säger vi ”Jäger le Koltre”, men det är ett märke från Le Sentier i den fransktalande delen av klocklandet, så det ska uttalas ”Che-chäär lö Koltre” ungefär. Öva på det.

Klockor i fickformat

Har du undrat över den lilla fickan som sitter på höger sida i alla jeans. Vad ska den vara bra för? Jo, det är där du ska ha ditt fickur. Före första världskriget var armbandsur väldigt sällsynta. Alla hade fickur, oftast i en västficka. Men för piloterna i det nya flygvapnet var det opraktiskt att hela tiden ta upp fickuret för att kolla tiden så först konstruerades speciella läderfodral att sätta på armen, eller på låret(!).

Sen kom det klockor med färdiga armband. Under de följande årtiondena vann armbandsuren mer och mer mark och på femtiotalet var fickuret helt utkonkurrerat. Och då försvann också klockfickan på kostymbyxorna. Utom på jeansen. Varför? kan man undra.

Tack för att du tog dig tid att läsa ända hit. Hur lång tid tog det? Hade du haft en gammal kronograf med stoppursfunktion kunde du ha vetat exakt (5 minuter typ).

Jag hoppas att jag nu har övertygat dig om att en vintageklocka i rätt färg och modechang ger stil åt vilken outfit som helst. Vill du följa Vintagemannens Stilskola så kan du ”prenumerera” på bloggen genom att följa den. Eller så får du påminnelse om nya inlägg på Instagram eller Facebook. För du följer väl Vintagemannen där?

Gåsmiddag med förhinder

”En gås bör helst icke vara mer än ett år gammal, sedan blir den alldeles för fet. Den är som all ungdom jämn och slät i skinnet, ”gåshuden” är tydligt markerad med regelbundna rutor.” Så står det i Kokfrun från 1937. När gåsen väl är inhandlad ska den förberedas genom att hängas i en veckas tid, tvättas väl, torkas och sedan fyllas med äpplen, sviskon eller med några ansjovisar. Sen kan tillagningen börja….

Vi skulle egentligen ha varit på gåsmiddag på Karlaby Kro på Österlen tillsammans med goda vänner den här helgen. Men det var nåt som kom emellan. Det hindrar dock inte Vintagemannen och VintageQ att ställa till med gåsamiddag hemma. I full ornat.

Med en kokfru går det enkelt att tillaga en gås.

I Husmoderns Köksalmanack årgång 1937 får vi även veta att man inte ska köpa en gås vägande mindre än 5 kg eftersom den smälter ihop vid stekning och inte räcker så långt som den lovar.

I Husmoderns köksalmanack 1933 lär vi oss att bereda fågeln.

Den late Vintagemannen

Att tillaga gås tycker Vintagemannens mat verkar både tidskrävande och krångligt. Så i brist på kokfru uppsöktes Fågel & Viltspecialisten B. Anderssons Eftr. i Östermalmshallen för att inhandla färdigstekt fågel med tillbehör.

Skål och välkommen!

Gås är ju som bekant en fet fågel. I Köksalmanackan läser vi att det vid en gåsmiddag är särskilt lämpligt att börja med en cocktail – eller snaps för de herrar som så önska – och till det något lätt tilltugg. Det tycker Vintagemannen är en utmärkt idé.

Den blodtörstige Vintagemannen vill ha svartsoppa.

Vill man inte äta soppa på gåsblod föreslår Köksalmanackan Rysk soppa, som enligt receptet lagas av buljong, inlagda rödbetor och lite rökt skinka. Till svartsoppan serveras ”kråsen högt upplagt på ett fat med en krans runt omkring av äpplen, katrinplommon och russin”. Krås tillagas på allt som blir över på gåsen, dvs hjärta, kräva, fötter och så den viktigaste ingrediensen – levern. Smeten fylls i skinnet från gåshalsarna varefter ”öppningarna sys väl ihop”. Sen kokas hela härligheten till korv. Som ett alternativ till krås föreslår Husmoderns Köksalmanack prinskorv för de gäster som väljer Rysk soppa istället för Svartsoppa.

Sen flög gåsen in

Huvudnumret en sån här kväll är naturligtvis gåsen. Hen serveras med rödkål, potatis, brysselkål och äpple. Och så en mustig sås. Smaskens. Honnör för Östermalmshallen, men vi erkänner att riktigt hemlagat är festligare än färdigköpt.

Proppmätta och nöjda. Men det finns alltid en efterrättsmage med plats för mer.

Gåsmiddagen avslutades traditionsenligt med skånsk äppelkaka.

VintageQ upprätthåller sina traditioner

VintageQ har under uppväxten festat på gås med sås och krås mer än en gång. Såhär såg 1964 års upplaga av den storslagna festen ut.

Varför äter vi gås till Mårten?

”Menyn till Mårtensfirandet har varierat genom seklen. Danskarna och därmed skåningarna var på 1400-talet först med att anamma Mårtensfirandet från kontinenten. Menyn bestod av lutfisk och avslutningsvis risgrynsgröt. Det var först vid mitten av 1800-talet som Skånes allmoge började äta stekt gås till Mårten. Den klassiska skånska gåsmenyn skapades på restaurang Piperska muren i Stockholm i början av 1850-talet. Svartsoppa, stekt gås och äppelkaka eller spettkaka. Äldsta receptet på så kallad skånsk äppelkaka kommer från Cajsa Warg, från mitten på 1700-talet. ”

Detta skrev Marloes Öhrnell i sin blogg Smakminnen. Läs gärna vidare om Mårten Gås där. Då får du veta allt om den gode romerske soldaten som blev munk och när han skulle väljas till biskop sprang och gömde sig bland gässen. Men dom kacklade… Och resten är historia, som det heter.

Tack för att du läst ända hit. Vill du veta mer om vad Vintagemannen och VintageQvinnan håller på med kan du följa oss både på Instagram och Facebook. Där händer det grejer nästan varje dag. Vi ses!

Västen – det enklaste sättet att höja din stil

Vintagemannens Stilskola fortsätter med avsnitt 2 – gentlemannens signum – västen. När folk frågar mig vilket som är mitt bästa råd för att addera stil till deras klädsel, då svarar jag: Skaffa dig några udda västar. Det finns inget som slår det. Och det bästa är att de inte kostar mer än 50 – 500 kr på second hand. Oftast under hundra. Här följer en kavalkad med västbilder så kan att du övertyga dig själv.

Själv har jag minst 25 udda västar i garderoben att välja på varje dag. Kostymvästarna oräknade. Men dem blir det minst ett tiotal till.

Kolla vilka kombinationsmöjligheter som öppnar sig!

Favoritvästen för 50 kr

Den här halmgula västen och den rutiga kavajen är min absoluta favorit-outfit. En kombo som hittade jag redan 2012. Det är alltså några av mina första och samtidigt allra bästa vintageköp. En tweedblazer för 400 och en väst för 50 kr.

Här har vi några andra personliga favoriter. Väst med krage är lite extra fränt tycker jag.

Ingemar Albertsson 2015-05-10 011

En stickad väst har samma förhöjande effekt.

Ingemar Albertsson 2015-12-18 (1)

Och det har en slipover också. Eller hur?

Vad gör man inte för att få den perfekta västen?

Jag lät sy en ny väst till ett par 120 år gamla byxor. De vita linnebrallorna från Kgl Flottan hade jag haft några år när jag fann ett antikt linnetyg på en marknad. Så jag gick till Götrich skrädderi i Stockholm och bad dem sy upp en väst åt mig.

Vad gör man om västen är för trång?

Kostymer med väst vinner

Sen går det ju inte att komma ifrån att en kostym med tillhörande väst är det mest eleganta av allt.

Att gå omkring i kostymväst och skjortärmar är ju ganska elegant. Ett utmärkt inomhusplagg i uppvärmda hus.

Slutsats: Köp västar.

De höjer din stil och de tar ingen plats. Mina tjugofem västar tar mindre plats än tre kavajer. Jag hänger dem på varandra i garderoben på tre galgar.

Gustav V

Vintagemannen är född på Gamle Kungens tid. Det kanske syns. Då bar en gentleman väst.

Du hänger väl med i Vintagemannens Stilskola? Inledningen handlade om hur fina accessoarer och detaljer höjer elegansen. Och avsnitt 1 handlade om en blomma i knapphålet. Men egentligen är det väl lite stilskola varje dag i Vintagemannens poster på Instagram och Facebook. Du följer mig väl där?