Vad man gör med en väst om det fattas 15 cm på vidden?
Före och efter
Minns du att jag hittade en fyrtiotals-tweedkavaj och en väst i samma tyg hos Ruth & Raoul för 1.000 kr. Det vara bara det att västen var i storlek 46 och kavajen i storlek 54. Hur i all sin dar kan de två udda plaggen ha överlevt tillsammans i nästan sjuttio år?
Västen är ju till en gosse och kavajen till en större man. Vad göra? Jag får chansa, tänkte jag. Om jag ber skräddaren att sy ett helt nytt bakstycke till västen så kan det gå. Den blir nog inte perfekt, men förhoppningsvis syns det inte när jag har kavajen utanpå.
Jag gick till George Miko på Mari-Lenas skrädderi på Hornsgatan 127. Han har fixat massor av kläder åt oss. Och så delade vi upp jobbet. Jag fick gå till tygaffärer och leta fodertyg. Jag hittade ett fint i viskostyg på NK / SidenCarlsson. Han började sprätta bort det gamla fodret och ryggpartiet.
Nu har västen bredden inne. Det syns att fodret kryper lite för långt fram. Och åt längden var inte mycket att göra. Men det blev fint ändå.
En vecka senare var han klar. Tyget kostade 200 kr och arbetet 800 kr. Summa 2.000 kr för hela setet.
Före och efter
Nu är även västen en storlek 54. I alla fall i vidden.
Derber var ett märke som lanserades av av Hj. Söderbergs i Uppsala. Den största textilindustrin i stan. De startade 1907 och flyttade till olika adresser; Vaksalagatan 15 och Dragarbrunnsgatan 65. På tillverkningsprogrammet fanns då herr– och gosskostymer, ytterplagg och blazers samt kappor och dräkter för damer och flickor. 1950 slog de på stort och byggde en modern fabrik på Bergsbrunnagatan. Men konfektionskrisen hade då redan börjat i Sverige och de gick i konkurs 1958.
Visst är det flått med en väst
Hur kunde den udda kavajen och västen hänga ihop så länge – i cirka 70 år? Min gissning är att det var nån av textilarbetarna som tagit hem plaggen och nu, 2016 har släktingar lämnat in dem till Ruth & Raouls vintageaffär i Uppsala för försäljning. Vad tror du?
Kul att ha en väst som funkar. Men kavajen är ursnygg ändå. Det är inte ofta man hittar något sånt här snyggt och i perfekt skick. Synd bara att det inte fanns ett par kostymbyxor också. Det måste det ha funnits från början. Men de hade väl varit väldigt stickiga, sa den sure räven.
Vintagemannen 
Hurra, jättesnyggt! Jag önskar att fler människor insåg att kläder faktiskt går att ändra. Eller så är det bra att de inte inser det, för det innebär att ett vintageplagg som t.ex. saknar en knapp eller två eller tre kan fås för en synnerligen modest summa. Och sen köper man nya knappar och byter allihop, och det hela blir hur snyggt som helst. Likaså kan axelvaddar tas bort eller läggas till och kjolfållar ofta läggas både upp och ner. Och vips har ett plagg som bara var nästan rätt eller ganska bra blivit perfekt.
Precis så är det. Varje vintageplagg kan behöva justeras. Det ska man räkna med. Och så var det även med nya kläder förr. Butikerna ändrade nya konfektionskostymer inför leveransen så att de skulle passa.