Vi har rest i Europa både med Ellen Rydelius och Sigge Hommerberg i bagaget. Just nu planerar vi en Tysklandsresa och har satt oss att jämföra några av deras böcker lite mer noggrant. Frågan är om det finns fler som skrev reseguider på svenska under 1920 – 60-talen. Tipsa mig gärna om du vet någon som är bra så dyker vi ner i dem också.
Ellen Rydelius är den svenska guidebokens moder som började med ”Rom på 8 dagar” 1927, och den sista boken gavs ut 1957. Böckerna efter kriget var ofta skrivna ihop med hennes dotter Ria Wägner, känd från TVs barndom.
Sigge Hommerberg var Ellens arvtagare. Han började också med ”Om ni åker till Rom” 1949 och gav sen ut reseböcker ända till 1987.
Andra Världskriget har verkligen ställt till det på många sätt.
Den nostalgiske resenärens problem är väl de allra minsta. Många städer blev bombade till grus under kriget, så de gamla beskrivningarna stämmer inte längre. Bara enstaka hus och kyrkor står kvar i originalskick. I vissa städer har man återuppbyggt sina märkesbyggnader men skillnaderna i Berlin, Dresden, Hildesheim och Rotterdam för att nämna några är jättestora. Men även detta kan ju vara intressant för vetgiriga turister som Vintagemannen och VintageQ. Som tur är finns det många små fina städer som blev helt skonade under kriget. De har väl snarare blivit angripna av modernismen, ungefär som Stockholm.
Nu kastar vi oss över Ellen & Sigge i Hildesheim och Goslar nära Harzbergen sydväst om Berlin. Vad upptäcker vi då?
Goslar finns inte ens med i Ellens bok från 1931; ”8 tyska städer” (fast det egentligen är 14 städer). Skälet är att före kriget ansågs Hildesheim var det givna resmålet i området med sina fina kyrkor och korsvirkeshus. Ellen ägnar hela 18 sidor, 4 planscher och en karta åt den staden. Alla sevärdheter redovisas mycket ordentligt.
Hildesheim utsattes för ett förödande bombardemang i slutet av kriget, så idag är det inte ett givet turistmål längre. I sin bok ”Med Ellen Rydelius i Västtyskland” från 1954 får staden bara två sidor, och i Sigges bok ”Om ni reser till Tyskland” från 1959 ryms staden på sju rader. Man skulle ju gärna vilja ha sett ”världens vackraste trähus” som Ellen skrev.
Goslar finns däremot med både i Ellen-54 och Sigge-59. Där har staden blivit ett av Tysklands finaste resmål med pittoreska korsvirkeshus och en stor julmarknad. Ellen ägnar nio sidor åt Goslar och Sigge sex sidor och åtta bilder.
Vad gillar du mest, faktauppräkningar eller roliga anekdoter?
När det kommer till beskrivningarna är de båda författarna rätt olika. Ellen är mer noggrann och går systematiskt igenom detaljer på varenda sevärdhet; altartavlor, fresker, skulpturer, träsniderier, portaler, torn, fönster, etc. Det kan faktiskt bli lite för mycket av det goda Hon tar oss också med på stadsvandringar och vägleder oss till vänster och höger in på olika gator.
Ellens bok från 1931 ”8 Tyska städer” går på djupet. Listorna på hotell, restauranger och sevärdheter är omfattande.
I hennes bok efter kriget har alla texter kortats ner betydligt.
Sigge målar med bredare pensel.
Han försöker vara rolig och raljerar ibland över turistbroschyrernas beskrivningar. Han kan skriva om stadens museum att ”…altaret är enastående och krucifixen mycket vackra, men i övrigt är museet inte så märkvärdigt. Såframt man inte är obotligt förälskad i fossiler, ortoceratiter och silurperioder.” Så skulle Ellen aldrig skriva.
”Häxornas Turistförening” – en lustig formulering från Sigge Hommerberg.
Kartor som funkar och inte funkar
Bild- och kartmaterialet är mycket bättre i Sigges böcker. Han har fått låna kartor från stora förlag som ger ut hotell- och restaurangguider som Varta-Führer durch Deutchland och Guide Michelin i Frankrike. De är stora och tydliga och mycket stämmer än idag.
Tydligt och klart. Har du tur ligger ditt hotell kvar på samma gata.
Ellens kartor är nästan inte till någon glädje alls. De är suddiga och svårlästa och tryckta i en tid när den grafiska branschen inte kommit så långt.
Försök köra efter den kartan om du kan.
Upprop! Vilka andra bra guideböcker finns det?
Vi är naturligtvis bekanta med Baedekker och Guide Michelin och andra internationella guider på olika språk. Men det vi letar efter är målande skildringar på svenska. Vet du några bra så skicka oss ett meddelande på mail; ingemar@hali.nu eller till Vintagemannen via meddelandefunktionerna på Instagram eller Facebook.
Europa ligger öppet och de gamla böckerna finns där. Ellen Rydelius böcker heter ofta något med ”8”, även när det inte stämmer. Det är bara att hoppa på tåget och dra iväg på äventyr. Häpnadsväckande mycket stämmer fortfarande.
Carina Burman har skrivit en bok om Ellen Rydelius; ”Vi romantiska resenärer” 2016. Där står det även annat intressant om guideböckernas historia.
Hej! Peter Harryson har skrivit en mycket trevlig guidebok om London. Den är från 2005 så ni kanske tycker den är i nyaste laget. Boken heter ”Peters London”. Tyvärr slut på förlaget
Väl vörd att titta igenom inför en Londonresa hälsar Anita som gillar er blogg.
Tack för tipset, men den är lite för ny för oss. Har dock hittat en annan av Ottoson & Backman som heter Här är London från 1948. Det året då det var OS i London och mina föräldrar åkte på bröllopsresa dit.