Vaxholm växte fram som badort med badhus, societetshus och societetspark vid Norr(bergs)hamnen. Gatan som leder dit heter fortfarande Badhusgatan. Man byggde ett kallbadhus redan 1851, ett varmbadhus några år senare samt utökade med ett kombinerat salt- malt- ång- och gyttjebad. Damerna fick sitt eget bad 1893.
1869 började de propellerdrivna skärgårdsbåtarna trafikera Vaxholm från Stockholm, vilket innebar ett stort uppsving för den lilla garnisonsstaden. Det nuvarande Waxholms hotell är också en rest av det glassiga badortslivet då det byggdes 1903 på en gammal värdshus- och hotelltomt.
Så här såg hotellet ut 1918. Jugendbyggnaden med sin veranda har en särskild betydelse för VintageQ eftersom det var där hennes föräldrar träffades 1946.
Gamla badhuset & societetshuset
Nya södra badhuset
Det gamla badhuset revs en bit in på 1900-talet och ett nytt byggdes vid Västerhamnen på sydsidan istället, utanför nuvarande Gästhamnen. Man ville flytta bad- och nöjesliv från den norra sidan till Hotellsidan. Men det blev ingen succé. Det nya Badhuset revs 1953 efter en lång tids förfall.
Nånstans utanför den här udden vid västerhamnen låg det nya badhuset
Det tjusiga Societetshuset står glädjande nog kvar
Vi hittade inga rester av några badhus. Men det gamla fina societetshuset står kvar längst ut i Norrbergshamnen. Idag är det privata bostäder, men exteriören med sina stora glasverandor mot havet ger oss i alla fall en aning om det tjusiga societetsliv som levts där en gång. Och många av stadens gamla sommarvillor har sina rötter i badlivet.
Societetshuset…
med societetsparken…
och det mondäna livet
Societetshuset fotograferat från bryggan där det gamla badhuset låg
Det blev en kort promenad i Vaxholm och en svalkande glass på Rådhustorget. Synd att Hembygdsgården var stängd. Där hade vi nog kunnat få reda på mer. Det får vi göra nästa gång.
Vaxholm är mysigt att vandra i även om spåren efter badorten är få.
Sådärja, vi har kartlagt bad- och kurortslivet i Södertälje, Saltsjöbaden och nu Vaxholm och bloggat om detta. Klicka på länkarna ifall du missat något. Återstår då bara Dalarö av Stockholmsområdets gamla badorter. Men enligt kommunens egna skrifter finns inga spår kvar av varken bad, societetshus eller badhotell. Bara några pampiga sommarvillor. Så badorten Dalarö får du läsa om på andra ställen.
Vi får se till vårda de kallbadhus som vi har kvar. Bästa sättet är att bada i dem.
Och letar du kallbadhus längs den svenska ostkusten så kan vi tipsa om att det finns ett pyttelitet kvar i Fredhäll i Stockholm från 1922. Hur det ska gå med Liljeholmsbadet från 1930 är ännu en olöst gåta. Det står och förfaller sedan 2018 i väntan på nytt bygglov och ny ägare. Däremot finns ett nybyggt badhus i Borgholm på Öland från 2003. Det har ersatt de gamla som legat där sedan 1882, men som hav och stormar fördärvat flera gånger. Och så har vi ju kungahusets eget privata kallbadhus på Drottningholm från 1792 förstås, Sveriges äldsta. Hur du trixar dig in för att bada där vet du nog bäst själv.
Här på Ribban i Malmö händer det att vi vinterbadar.
På Västkusten finns det som tur är några fler kallbadhus kvar, Ribersborg i Malmö t ex. Men det är en helt annan historia. Kanske kan det bli en uppföljare nån annan gång.
Vi ses. Simma lugnt så länge. Gärna i ett kallbadhus.
Nu är det bevisat vilket som är det bästa skyddet mot Corona. Att gå ut i skogen och plocka blåbär. Inte enmänniska på flera kilometers avstånd. Det totalt smittsäkra äventyret lockar bara en halvtimme med bil från Stockholms City. Vi for till Bogesundslandet i Vaxholms kommun, plockade fyra liter blåbär och fick en fin vandring i vacker natur. Väl hemma blev det en blåbärspudding modell 1943. Efter det satte syltprojektet igång.
Gott om blåbär och när hinkarna var fulla lade vi över blåbären i ”baklagret”. Det blev 4 liter utan besvär.
En mes med baklager. En gammaldags trämes.
Det är blåbärsår i år.
Var rädd om insekterna
I dessa yttersta tider, när humlor, bin och fjärilar försvinner kan man bli lite orolig för vår egen livsmedelsförsörjning. Utan pollinerare ingen mat, så enkelt är det. Vi blev glada när vi såg en gammal ängsväg alldeles full av fjärilar. Men lite beklämda när vi såg att den gamla ängen var nyplanterad med skog. Vi måste bevara ängsmarkerna och det öppna landskapen med all sin artrikedom. Biologisk mångfald är inte bara fråga om skönhet – det är en fråga om överlevnad.
De behövs bara en lite gammaldags blomsteräng så kommer det massor av fjärilar tillbaka.
Även om tiden är ur led är inte lederna det
Perfekt utflyktskarta
Utmärkta leder
Cykelväg?
Hela det stora Bogesundslandet är genomkorsat av leder för vandring och cykling. Det finns hela 14 stycken från 2,5 till 12 km. Bara att välja. Men det kan vara väldigt kuperat, på gränsen till stupbrant ibland. Vi gick Nässeldalsrundan.
Här kan man rasta och campa på massor av ställen. Nästan 3.000 hektar naturreservat som bara ligger där, 30 minuter med bil från Stockholms city. Det är jättestort, större än 10 stycken Södra Djurgården på en halvö. Staten gjorde alldeles rätt 1946 när de stiftade en speciell lag ”Lex Bogesund” och tvångsinlöste hela fideikommisset från friherren som hade vanskött egendomen i flera årtionden. Nu är det ”allas vår egendom”.
Varför trängas på uteserveringar och torgcaféer? Aldrig smakar det så gott som att äta matsäck ute.
Smaskens! Det blev en blåbärspudding a la 1943
Det blev extra gott med lite gräddmjölk till. Men inte fetare än 15 %. Där gick gränsen för grädde under kriget.
Husmoderns Köksalmanack 1943
Sen satte syltfabriken igång
Det är förberedelserna som är tråkiga. Men precis som med allt underarbete är det viktigt för ett bra resultat. Att rensa bären och att göra burkarna ordentligt rena kräver noggrannhet och tar tid. När det väl är gjort går det snabbt, bara 15 minuters koktid, sen skumma, röra i lite natriumbensoat för att motverka jäst- & mögelsvamp och så hälla upp i burkar. Till sist på med locket, fast först måste man ju ta undan lite för att provsmaka!
Blåbär och syltsocker fick koka i 15 minuter. 1 ½ kg sylt blev det. Nu har vi nog så det räcker resten av året.Vintagemannen fick provsmaka sylten på en hembakad skorpa. Slutsats: smaskens!
Men en sak måste vi erkänna
Man behöver inte krångla till sommaren. Den smakar rätt gott såhär också.
Fast egentligen finns det inget godare än skogshallon. Vi stoppade dem rätt i munnen. Vilken drottningsylt det kunde ha blivit. Nåt att bjuda kungen på. Men han får nöja sig med blåbärssylt.
Ge Bogesundslandet en chans
Rusta dig med kartan och ge dig ut på Bogesundslandet. Ta båt till Vaxholm och buss 681 därifrån om du inte har bil. Här finns mycket; slott, hav, skog, bär, svamp, golf, camping, bad, vandrarhem, café…
llLi
Bogesunds slott från 1640, i denna medeltidsromantiska skepnad sedan 1860-talet, stod och förföll mellan 1906 – 1946. Då tvångsinlöste staten det. Och sedan 2012 är det satt i stånd igen och visas på helger.
Du följer väl Vintagemannen och Vintagemannens mat på Facebook och Instagram. Annars är det hög tid att börja göra det. Häng med på våra små äventyr – resor, kläder & mat. Vintagemannen är ett hållbarhetsprojekt som bygger på lust och fåfänga.
Saltsjöbaden är fortfarande en fungerande bad- & kurort. Här finns två kallbadhus, ett flott hotell, tennisbanor, en gammal kuranstalt och en massa flådiga villor. I vårt ivriga sökande efter bad- och kurorter nära Stockholm utifrån gamla guideböcker har vi nu insett att det bara är Saltsjöbaden som har något som liknar en badort kvar att visa upp. Det lilla vi fann i Södertälje har vi redan skrivit en blogg om, där Torpa Pensionat är ett underbart undantag.
Den 1 juli 1893 stod hela projektet ”bada i saltsjön” klart. Elektrisk järnväg var framdragen, ett ståtligt Grand Hotel var invigt av konung Oscar II med hela den kungliga flottan ute på redden. Restaurangholmen med Grand Restaurant och de första pampiga villorna var byggda. De båda badhusen på badholmen och tennisbanorna uppfördes något år senare. Ett helt sommarparadis 30 minuter från hufvudstaden alltså. Nu fick Södertälje konkurrens.
K.A. Wallenbergs vision om ett Monte Carlo utanför Stockholm fick verkligen genomslag. Grand Hotel Saltsjöbaden blev kronjuvelen, även om vi tror att infrastrukturprojektet som elektrisk järnväg, ångbåtsbrygga och elektrisk belysningsstation med ångturbiner kanske var ännu viktigare för framgången.
Hotellet, liksom restaurangen på holmen, är ritade av av arkitekten Erik Josephson. Det byggdes som ett slott ut mot Baggensfjärden med 100 rum där många hade egen veranda ut mot havet. De sanitära anordningarna var förstklassiga med bad och dusch och kakelugn i varje rum. Det fanns till och med Rikstelefon på rummen. Självklart fanns salon, läsrum, billiard, rökrum och galanta salar därinne och utmärkta planer för lawntennis och krocket därute. Men det fanns ingen restaurang!
Franska matsalen
Numera har restauranger och verandor lagts till i flera omgångar.
Gästerna var tvungna att gå två hundra meter upp till Grand Restaurant Saltsjöbaden ute på Restaurangholmen. Det var en första klassens lyxrestaurang med utsikt åt alla håll. Den skulle man vilja uppleva igen, men tyvärr brann den ned 1968.
Halvvägs, innan bron, passerade hotellgästerna Vattenkiosken och kunde där styrka sig med både ”artificiella som naturliga mineralvatten”. Kiosken är idag är ett gym.
Det var naturligtvis en brist att hotellet saknade en riktig restaurang, Det blev för obekvämt för gästerna, så bara tre år senare hade man byggt till en restaurang i själva hotellet. Sen dess är den påbyggd flera gånger om.
Badhusen flyttade från Badholmen
Den första badholmen, som hade både ett kallbadhus för damer och ett för herrar, låg lite till höger i viken sett från hotellterassen, alldeles vid tennisbanorna. En gammal hängbro och några fundament finns fortfarande kvar på ön.
De första badhusen på Badholmen
Bron är original
Trevlig fikaplats på holmen
Fundament till dambadet
Utsikt mot de två nya badhusen på Restaurangholmen
Men på 1920-talet ansågs de så föråldrade att man började planera för badhus på Restaurangholmen istället. Där låg ju redan ett sommarhotell och en bra restaurang. Det gamla herrbadet blev flyttat och iordningställdes till det dambad som fortfarande står där. Torben Grut, han som ritat Stockholms Stadion, fick uppdraget att rita ett nytt herrbadhus som också skulle fungera som simstadion. Det hela stod klart 1925. Mellan de båda badhusen finns fortfarande en liten konstgjord sandstrand för gemensamhetsbad.
Mellanbadet har en trevlig liten bryggrestaurang
Kallbadhusen har haft det besvärligt sedan charterresorna mot södern började ta fart på 1950- och 60-talen. De har varit rivningshotade flera gånger men efter att eldsjälar först räddade badhusen och sedan efter en uppgörelse med JM, som fick rätt att bygga bostäder där restaurangen och sommarhotellet legat, så har badhusen återställts till forna glans. Baden ägs och förvaltas idag av Föreningen Saltsjöbadens Friluftsbad. Herravdelningen var i stort sett folktom den varma julidag vi var där, så vi hoppas att det finns tillräckligt många entusiaster kvar i Saltis som håller verksamheten och anläggningen vid liv. Det finns inte många kallbadhus kvar i Sverige.
Man kan fortfarande äta på Restaurangholmen. På en brygga inåt viken ligger Holmens Kök & Bar och gonar sig i kvällssolen. Men även Saltsjöbadens Friluftsbad har en liten restaurang på sin brygga. Gissa vilken vi valde. Vi tyckte att det var viktigast att lägga våra pengar på en lunch ute på badet. De behöver nog alla intäkter de kan få. Vår rimmade lax smakade utmärkt.
En kurort ska ha en riktig kuranstalt
Tänk att Saltsjöbadens Sjukhus ändå fortfarande finns kvar i någon form. Allt har inte blivit lägenheter och verksamheterna har skiftat under åren. Det började 1903 som Saltsjöbadens Badanstalt – ett kurhotell och vilohem.
”Fullständig anstalt för de fysikaliska behandlingsmetoderna i alla kalla och varma badformer, lokal hetluftbehandling, luft- och solbad, gymnastik, elektricitet, mm.” Så lockade man både friska gäster och konvalescenter till det behagliga klimatet och friska havsluften på sommaren. Och på vintern var det uppfriskande natur och stillhet som skulle locka ”nervösa och av sömnlöshet lidande personer”.
1937 blev det bara badhotell och 1957 köpte landstinget alltihop och det blev sjukhus på riktigt. Nu är det nån slags blandform av vård och BRF Badhotellets lägenheter. Vardaga driver ett vård- & omsorgsboende för äldre och här finns klinik för plastikkirurgi också. Själva byggnaden har många likheter både med hotellet och den brunna restaurangen. Läs; samme arkitekt Josephson. Mycket slottslikt alltså.
Sveriges svar på Holmenkollen
Saltsjöbaden var förresten också ett vinterparadis för skridskoåkare, kälkåkare, skidlöpare och inte minst backhoppare. När isarna bar, på den här tiden fanns det snö och is på våra breddgrader, kunde man också skridskosegla eller vina fram med isjakt.
För en modern sommarbesökare är det svårt att tänka sig Saltsjöbaden som Sveriges svar på Holmenkollen för 125 år sedan. Här fanns en hel vinterstadion där det hölls internationella vinterspel. En hoppbacke byggdes redan 1895 och en kälkbana anlades på berget på andra sidan Neglingeviken. Den startade vid Villa Baggås på Ekorrbacken och gick i mål ända nere i hotellviken. Vad kul det låter. Senare har det även funnits en bob- och rodelbana här. Och det finns fortfarande en slalombacke med ett par olika nedfarter med skidlift och snökanoner. Vi får hoppas på att den globala uppvärmningen tvärvänder så att nån kan bygga en hoppbacke igen.
Det finns inte mycket kvar av den gamla Vinterstadion. Och slalomklubben längtar efter snö.
Gå runt och kolla alla figurerna på flaggstångsfötterna ute på Grand Hotels terrass. Då ser du vilka sporter som gällde här.
Grosshandlarvillorna låg tätt
Även om många av badortens märkesbyggnader fortfarande finns kvar i någon form så är det ändå alla de pampiga privatvillorna som allra mest minner om Saltsjöbadens succé som sommarparadis vid förra sekelskiftet. I den första stadsplanen av arkitekten Hugo Rahm var det 120 stora villatomter inritade. Vintagemannens favoritstadsplanerare Per Olof Hallman kompletterade den 1912. Av det sjuttiotal villor som byggdes mellan 1891 och 1896 existerar idag ett tjugotal. Sedan dess har det byggts och förtätats till den burgna villastad som Saltis är idag.
Villa Lugnet låg granne med hotellet på första parkett. Ritad av Ferdinand Boberg 1893. Kallas numera Grünevaldvillan sedan den berömde konstnären köpt den 1936.
Vår Gård
Oscar IIs badkar
Vårgård var från början två hus på udden högst upp som bröderna Thiel lät bygga. Senare köpte KF hela området och skapade Vår Gård av John Bernströms villa Skärtofta. Holmen utanför var Oscar IIs egen hemliga badö. Vi kan i fantasin se hur han lögar sig i badkaret av sten.
De tjusiga Sjuvillorna från 1896-97 i Schweizeristil på Ringvägen ligger längs infarten till järnvägsstationen och hotellet. Från början exklusiva privatvillor och senare KFs personalbostäder. Nu är de privatvillor igen och en BRF.
En av sveriges märkvärdigaste kyrkor
Är man i Saltsjöbaden får man inte missa att besöka Uppenbarelsekyrkan – Ferdinand Bobergs multikonstverk – en av Sveriges mest enastående byggnader. En makalös interiör smyckad av några av våra främsta konstnärer. Hela härligheten betalades av Knut och Alice Wallenberg som skänkte kyrkan till Saltsjöbadens församling på hans 60-årsdag 1913. Sen såg de också till att få ett eget gravkor framme till höger i kyrkan – precis som forna tiders stormän.
Wallenbergs eget gravkor
Högaltaret
Korkupolen
Förr kunde man ta ångbåt från Saltsjöbaden till olika ställen i skärgården som Dalarö och Gustavsberg. Frågan är om man kunde åka ända till Vaxholm. Det gjorde i alla fall vi för att där söka efter fler rester av badorter i den stockholmska skärgårdsidyllen. Fast vi tog bilen. Men det är ett ämne för en ny historia.
Som den minnesgoda bloggläsaren kommer ihåg for vi i februari – mars runt och bloggade med Ellen Rydelius guidebok ”Stockholm på 8 dagar”. Boken kom ut lagom till Stockholmsutställningen sommaren 1930, så Ellen föreslår även några fina utflykter till Drottningholm, Gustavsberg och så Saltsjöbaden. I vintras hoppade vi över dem, men nu har vi besökt Saltsjöbaden, så detta är det tionde inlägget i sviten ”Stockholm på 8 dagar”.
Följ Vintagemannen på hans och VintageQs äventyr på Facebook och Instagram. Där hittar du mycket mer.
För ett tag sedan kom VintageQ över broschyren ”10 bra recept med lite fett och ägg”. Den är utgiven av Marabou Bakningslaboratorium, mitt under brinnande krig, 1942. Broschyren väckte frågan om det går att baka en god sockerkaka utan att använda ägg eller smör. För att bli klokare spenderade VintageQ en dag i köket med att baka sockerkaka och sen att göra gräddbakelser på tunn kaffegrädde. Går det? Vi testade att göra tårta till fruntimmersveckans alla namnsdagsbarn, dels för att testa hur kristidsvispgrädde gjord på tunn grädde smakar. Dels för att se vilken sockerkaka som ger bäst tårtbotten.
Tolv recept på sockerkaka i den stora bakbibeln
Sockerkaka 1, Sockerkaka 2, Sockerkaka 3, Sockerkaka 4, Annan sockerkaka, Fin sockerkaka, God sockerkaka, Mors sockerkaka, Lätt sockerkaka, Bess sockerkaka, Fransk sockerkaka och Haslarps sockerkaka. Så många recept på sockerkaka finns det i Hemmets stora bakbok från 1931. Alla innehåller de ägg, socker, mjöl och bakpulver, några innehåller även smör, andra mjölk eller grädde och vissa även potatismjöl.
Sockerkaksbaket har gått bakåt
I upplaga 100 av Sju Sorters kakor från 2017 finns bara ett enda recept på Sockerkaka. Det innehåller å andra sidan extra av allt det som gör kakan mjuk och saftig, dvs smör, ägg och mjölk.
går det att baka sockerkaka utan fett och ägg?
I broschyren ”10 bra recept med lite fett och ägg” har upplägget kristidsfokus. Där handlar det om att ”utifrån de besvärliga förhållanden och inskränkningar som råder hjälpa varje svensk husmor att ta väl vara på vad som för tillfället finns hemma genom att göra recepten anpassbara”.
Således finns ett recept på sockerkaka utan fett och ett på sockerkaka utan ägg. Både ägg och matfett var som bekant hårt ransonerade under kriget. 1942 var ransonen ungefär 1½ ägg och 250 gram matfett per person och vecka. För att baka 2017 års sockerkaka skulle alltså en tredjedel av veckans matfettsranson och två veckors äggranson gått åt.
nå, Vilken sockerkaka är godast?
Sockerkaka är inte speciellt svårt att lyckas med. Bara man inte tar för mycket bakpulver, smörjer formen väl och inte öppnar ugnsluckan för tidigt så ordnar sig det mesta. Så om bakandet i sig finns inte mycket att säga. Alla recepten var lätta att följa och resultaten blev lyckade.
Men hur smakade kakorna? Jo, som en sockerkaka ska. Smakerna var förvånansvärt lika mellan de olika recepten. Nu ska erkännas att jag smaksatt samtliga med saften av ½ citron plus lite rivet citronskal. Allt för att det inte skulle gå att enkelt skilja ut smaken på den kaka som inte innehöll ägg eller den som innehöll mest socker.
Konsistensen var det stor skillnad på.
Den moderna ”extra av allt-kakan” är mjukast och saftigast. En riktig lyxkaka. 1931 hade den troligen fått namnet Extra fin sockerkaka, Grevinnans sockerkaka eller något liknande. Den är mjuk & saftig, men ger inte något tuggmotstånd alls, utan liksom smälter i munnen och bara slinker ner. Som gjord för att ta en skiva till utan att det märks. Men som botten i en tårta eller bakelse med grädde och jordgubbar skulle den lösas upp och bli alldeles för slafsig. Det blir ingen trevånings bröllopstårta med den som botten. Ingen ide att ens testa den till en namnsdagstårta.
Kakan som inte innehåller fett har mest tuggmotstånd, vilket är ganska trevligt. En perfekt botten till en liten bakelse med en klick vispgrädde och en några färska bär. Vill man äta rostad sockerkaka med en klick fet grekisk yoghurt & en jordgubbe på är den troligen perfekt. Vid blindtest hade Vintagemannen denna som favorit.
Sockerkakan som inte innehöll några ägg hade också god smak, bra tuggmotstånd men var lite torrare än kakan bakad med ägg. Även den funkar utmärkt till bär och vispgrädde. och för att rosta. Denna är VintageQs favorit.
Blindtestpatrullen gav alla tre varianterna godkänt. Den yngre generationen, barnen och deras familjer, tyckte bäst om den modernt fluffiga sockerkakan. Det är väl en sån de är vana vid. Men ingen hade protesterat om de blivit serverade de andra. De tyckte tom att kakan utan smör hade en trevlig och spännande konsistens, som om den var en modern utveckling av sockerkaka till en lite nyttigare variant som kräver att man tuggar.
Vispgrädden förbjöds 1940, så vi fick göra kristidsvisp istället
Under 2:a världskriget var vispgrädde ingen självklarhet. Tvärtom. Redan i november 1940 beslutades att grädde med en fetthalt över 15 % inte fick säljas. Beslutet togs för att klara smörproduktionen. Grädde går med nöd att vispa vid en fetthalt på 27 %, men den ska helst upp en bit över 30 % för att det ska bli ett fast skum som behövs för att spritsa och dekorera tårtor. Så hur gjorde man? I kvarlåtenskapen från VintageQs mamma fanns en svart bok med vaxade pärmar och med handskrivna recept. Ett av dem heter Vispgrädde av tunn grädde. Så vad passar bättre än att testa den för att göra en namnsdagstårta till Margareta, ett av mammas namn.
Se vilka skatter som döljer sig i gamla mammors köksskåp
Så vi köpte en förpackning Kelda Matlagningsgrädde 15 %. Egentligen letade vi efter kaffegrädde som brukar ha 12 % fett, men vi höll oss ju inom lagens råmärken. Sen lade vi gelatinbladen i blöt, blandade i grädden och lät det stelna i kylskåpet i tio minuter. Äggvitan vispades under tiden till hårt skum. Sen vispade vi ihop matlagningsgrädden och gelatinet, och därefter tillsattes äggvitan och så piskades alltsammans ihop till vårt magra kristidsfluff.
Det är inte Keso och inte risgrynsgröt. Det är vispgrädde av tunn grädde, gelatin och äggvita.
Vår ”vispgrädde” visade sig dock inte ha samma egenskaper som riktig vispgrädde. Den är lite vitare och smakar lite tunnare, men smaken är ändå helt OK. Fett bär smak. Det är ”bärigheten och fluffigheten” som är problemet. Det blev lite för löst och ser grynigt ut. Grädden kan ligga ovanpå en gräddtårta, men den går inte att spritsa och försöker man smeta in kanterna kommer den här tunna grädden att rinna ner ganska snabbt. Så det gäller att dekorera väl med bär och andra godsaker.
Smaskens blev det i alla fall.
Tårta till fruntimmersveckans damer
Men den duger bra till ett namnsdagskalas om man har goda tårtbottnar och gott om juli månads färska blåbär och hallon. Båda våra tårtbottnar från krigsåren fungerade perfekt, med några pluspoäng för den som var bakad utan ägg. Så Sara, Margareta, Johanna, Magdalena, Emma, Kristina kan pusta ut. Du får namnsdagstårta även i kristider.
Smaskens, sa VintageQ, och firade mammas namnsdag
en husmor behöver ett helt sockerkaks-bibliotek
Så hur många recept på sockerkaka behöver man? Svaret blir definitivt fler än ett. Och som vanligt överraskar kristidsmatlagningen genom att leverera ett resultat som inte är ett nerköp och som smakar smaskens.
Följer du Vintagemannens mat? Vi är ganska aktiva på Instagram och Facebook. Häng med os där.
PS. Tack Prima Pinaler i Mölnbo, antikaffären där vi hittade broschyren Marabous Matlagningslaboratorium. Utan er hade denna lilla fest inte blivit av.
Inte kunde vi ana vad som komma skulle när vi började blogga om vår staycation i Stockholm i februari. Då var coronavirus nånting långt borta i Asien och vi planerade för att åka på tågluff i Östeuropa i maj. Men eftersom vi tycker att det är så givande att resa med gamla guideböcker så beställde vi den 10 februari från Stadsbiblioteket boken ”Stockholm på 8 dagar” av vår favoritguide Ellen Rydelius. Boken kom ut lagom till Stockholmsutställningen 1930. Här skulle vandras i hennes fotspår. Och medan vi gjorde det så kröp det otäcka viruset allt närmare. Termen Covid-19 var ännu inte känd. I de första inläggen syns ingen oro, men i de sista inläggen verkar vi förstå att vi ska akta oss. Så lägg till handtvätt och social distansering, sen är det bara att köra.
Våra blogginlägg är fortfarande intressant läsning för alla som svemestrar eller bor i Stockholm denna sommar. En perfekt stockholmsguide, om vi får säga det själva. Kolla alla de nio fullmatade inläggen här nedan. Du kan i stort sett läsa dem i vilken ordning du vill. Klicka på de röda rubrikerna. Försök överse med alla vinterbilder.
Akta dig för dessa bussresor. Det är så många faktafel i hörlurarna. Den 1 mars gjorde vi vår egen Hop-on med vanliga SL-bussar istället. I dagsläget ska du inte åka buss om det inte är en nödvändig resa, men det går utmärkt att promenera och dela upp i etapper.
En sak har i alla fall förändrats på 90 år – våra shoppingvanor.
Din hjälp i planeringen
Som sagt, välj vilken ingång du vill till vår Stockholmsguide. Du kan läsa på i förväg för att planera en vecka i huvudstaden, eller du kan läsa korta avsnitt i mobilen eller läsplattan under turen sittande på en bekväm parkbänk eller någon glest möblerad uteservering.
Ha det så kul i Stockholm! Men kom ihåg; stanna hemma om du är sjuk.
När VintageQ var barn var juli den sommarmånad när mamma med självklarhet påbörjade arbetet med att fylla på förråden inför vintern. Hon saftade, syltade, kokade mos, lade in gurka och rödbetor. Så såg det nog ut i många familjer på 1960-talet. När skolstarten närmade sig och vi åkte hem från landet var bilen full av konserverad sommar. I det här inlägget letar Vintagemannens mat efter spår av äldre tiders hemkonservering.
En storsäljare, boken Hemkonservering kom i många upplagor 1935 – 1955. Detta är det 256 – 280:de tusendet från 1939.
När slutade husmödrarna att konservera?
Som så mycket annat hänger det ihop med teknisk utveckling och med när husmödrarna blev yrkesarbetande utanför hemmet. I Husmoderns köksalmanack dyker en konserveringsjournal upp i almanackan 1951, kanske som en markering att hemmafrun nu blivit ett precisionsyrke som krävde noggrann dokumentation. Nästa nerslag är 1969. Nu har så många hushåll tillgång till frysbox att Konserveringsjournalen får sällskap av nyheten Frysboxjournalen. Lagersaldot måste noteras.
En god husmor har koll på sin visthusbod.
Men 1983, när almanackan fyller 50 år, är det slut med alla journaler. Efter det får man hålla till godo med en och annan inspirerande artikel där den särskilda lyckan som uppstår när man tar vara på ”sommarens handplockade gåvor” beskrivs. Inget tjafs om att dryga ut, vara varsam för att behålla vitaminer & näringsämnen eller om livets nödtorft alltså.
I 2019 års Köksalmanack är det ren inspiration och ingenting om ingenjörskonst för hemmafruar.
vad lönar sig bäst att konservera?
Annat var det under krigsåren. Då handlade det om att få ut maximalt med näring av en minimal mängd livsmedel.
Inlagda gurkor
Torkade äpplen
Och gummiringen
Nästan allt kan konserveras, fast på olika sätt
I 1945 års almanacka får vi lära oss att ”Inte ens under normala tider har planlös konservering varit befogad. Att under rådande förhållanden slösa med även socker, gummiringar, burkar, bränsle är inte bara beklagligt, det är orätt. Det rätta är att först räkna med familjens verkliga behov, innan man sätter igång med girigt tillvaratagande av torgets eller täppans gåvor. I motsatt fall blir det något i stil med första krisårets hamstringspsykos.” Ord och inga visor!
Under hela kriget byggde folkhushållningen på att man tog tillvara och konserverade. Det blev extra sommartilldelning av det ransonerade sockret med 5 kg per år, ja under 1942 tom 6 kg. Allt för att det skulle vara möjligt att sylta och safta. Extra tilldelning krävde noggrann planering, både kring vad som skulle konserveras men också hur. Det finns massor av recept på hur man konserverar med så lite socker som möjligt
På 1930-talet åt en svensk i medeltal drygt 40 kg socker per år. Det mesta som mat som husmor tillagat eller konserverat därhemma. Idag, trots all antisockerpropaganda, ligger sockerkonsumtionen på nästan samma nivå, fast nu dricker vi massor av osynligt socker och så smygs det in socker i all möjlig industriprocessad mat.
Tips och goda råd för konservering är det gott om
Här kommer ett axplock.
Inkokning bevarar vitaminerna bättre än råsyltning, men en del av vitaminerna förstörs av syret när man kokar i öppna grytor, så den allra bästa metoden för att få ett ”gott vitaminresultat” är att hemkonservera i tillslutna burkar eller flaskor.
En bit pepparrot i burken med ättiksinläggningar som tex inlagda gurkor hämmar mögeltillväxten
Tomater, plommon, etc håller sig hela vintern om de läggs i okokt lingonsaft
Du har väl all nödvändig utrustning hemma
Det fanns en konserveringsapparat i nästan varje hem.
Har du inte en konserveringsapparat så har du väl ändå en ugn. Inget att skylla på alltså. Sätt igång och konservera!
All lyckad konservering börjar med rätt utrustning.
Var förvarar man konserverna bäst? I en jordkällare eller matkällare såklart.
Många jordkällare är idag en dyster syn. Om de inte är rent livsfarliga att gå in i så så har dörrarna slagit sig så att de inte går att öppna och stänga eller så läcker taket så att fukt och mögel tagit över.
Den legendariska matskribenten och kokboksförfattaren Hiram bodde under många år på Lidingö i ett radhus från 1950-talet. På sin pyttelilla radhustomt lät hon bygga en enorm jordkällare för att ha någonstans att förvara maten.
Hirams jordkällare ligger på en vanlig, eller rättare sagt ovanlig, radhustomt på Lidingö. Det är glädjande att se hur väl de nya ägarna hållit källaren i stånd.
I det flerfamiljshus byggt 1949, där en av sönerna bor, finns förutom vindsförråd även en matkällare till varje lägenhet. Väldigt praktiskt.
Men vad gömmer det sig i svenska matkällare idag egentligen? Vinterdäcken?
Idag byggs inga matkällare eller jordkällare. Kallskafferiet mot ytterväggen i köket hör tyvärr också till de utrotningshotade inventarierna i moderna hem. De flesta är utrivna till förmån för öppen planlösning och ”smart köksförvaring”. Vaddå smart?
Men kanske är en renässans för jordkällaren på gång. I februari i år var det en nyhet i SVT Västmanland om att intresset för att bevara sin jordkällare ökar. I Veckholm säljs nu i juli 2020 ett litet fritidshus med tillhörande jordkällare. Den beskrivs enligt följande: Jordkällaren fungerar på det sättet att den håller sig på plusgrader även vintrar då det varit 20 minusgrader ute. Säljaren har haft en klimatmätare där som mätt temperatur och fuktighet varje halvtimma, hela året. Dock droppar det från taket under vinterhalvåret.
Är du begåvad med en matkällare eller jordkällare och vill testa så kommer här listan med förvaringstips från Husmoderns Köksalmanack 1941:
Potatis och kålrötter förvaras bäst löst i brädlårar
Morötter, palsternackor och rödbeter läggs i lådor varvat med torvströ eller torr sand
Vitkål hängas med stocken uppåt på stänger eller krokar i taket
Rödlök förvaras i tunna lager lager på en hylla eller i en spjällåda
Purjo och selleri inslås i fuktig jord, tätt i rader, i lådor som få stå på källargolvet
Slutligen – glöm inte att vädra ordentligt under hösten så att det inte blir för varmt och fuktigt i källaren.
Vintagemannen missade att konservera 2020
I år var året då Vintagemannens mat på sitt lantställe i Skåne skulle så, skörda, testa konserveringsapparaten och jämföra surkonservering med sötkonservering. Sen kom Covid 19 och det var bara att skjuta upp planerna till vår och sommar 2021. Fram till dess får vi hålla tillgodo med gamla konserver. För rätt konserverade håller de i årtionden.
Får jag bjuda på ett glas 40 år gammal saft?
En av Vintagemannens favorithistorier handlar om gammal saft. Det är en god historia från hans Yuppie-tid i slutet av 1980-talet.
– Jag skulle bjuda en viktig kund på representationsmiddag. Vi gick till stjärnkrogen Paul & Norbert på Strandvägen i Stockholm, som då ansågs vara en av Sveriges absolut bästa – och dyraste – restauranger. När vi satt oss till bords och trodde att Paul skulle fråga oss om vi ville ha en aperitif så säger han istället: Får jag bjuda på ett glas saft? Och så kom han in med en silverbricka med vatten i en kristallkaraff, två fina vinglas och en dammig saftflaska med en gulnad etikett. ”Svart vinbärssaft 1947”, stod det skrivet med ordentlig handstil.
Det visade sig, att högre upp i huset hade en gammal dam just dött och hennes arvingar höll på att städa ur dödsboet. När de såg att matkällaren var full av flaskor och burkar gick de till lyxrestaurangen och bad dem gå ner i källaren för att se om det var nånting de kunde ha användning av. Och det fanns det, fyrtio år gammal saft t.ex.
Typ
Hur det smakade? Jo utsökt, som ett årgångsvin. Och med en lite brunaktig färg.
Du följer väl Vintagemannens mat på Instagram och Facebook? Där uppdaterar vi lite oftare än här i bloggen. Välkommen att följa oss.
Det är nog inte många som idag förknippar Södertälje med hälsobrunn, kurbad, badhotell, societetshus och brunnsoktett. Och ett charmant liv för fint folk från hufvudstaden. Men så var det mellan 1849 och 1945. Södertelge var en av Sveriges mest fashionabla badorter, på bekvämt reseavstånd från Stockholm. Finns det något kvar av denna stolta epok? Vad kan man se om man ger sig ut på promenad? Vintagemannen gav sig ut för att undersöka den saken.
Själva centrum i en kurort är ju badinrättningen, i begynnelsen kallad Kallvattenkurinrättningen. Apotekaren Lindman lyckades få vattnet från Tore-källa kemiskt analyserat och förklarat som ”ett av de renaste källvattnen man kan träffa på”. Det innehöll visserligen inte några undergörande mineraler, men vad gjorde det. Folk ville ju förlusta sig ändå.
Den första badinrättningen med påbyggd veranda.
Den första kallbadinrättningen stod klar 1849 och såg ut som en herrgårdsbyggnad i Karl-Johanstil. Det byggdes också ett varmbadhus 1866 i det som nu är parken vid Saltsjögatan. Men det var ju opraktiskt att ha 700 meter mellan de båda badhusen så den stora badinrättningen byggdes ut mot baksidan redan 1879, bl a med stora flyglar och ett åttkantigt torn som innehöll både vattencistern och ångpanna. Nu kunde man erbjuda både varma och kalla badbehandlingar i olika bassänger. Och så nymodigheten finsk bastu.
Den första badinrättningen 1849 och utbyggd 1879. Nästan alla gamla bilder i det här blogginlägget är hämtade ur boken Södertälje som badort, skriven av förre stadsantikvarien Göran Gelotte för Östra Södermanlands kulturhistoriska förening 1974.
Detta blev mäkta populärt, så 1886 rev man huvudanläggningen för att uppföra en helt ny byggnad i morisk stil. Den stod klar redan till nästa säsong och invigdes med stor bankett. Om den första badanläggningen var populär, var det ingenting mot den nya. Folk strömmade till Södertälje för att bada sig till hälsa och dricka det nyttiga brunnsvattnet. Och förlusta sig med varandra naturligtvis.
Den andra badinrättningen i morisk stil 1886
Men den 21 februari 1903 var det roliga slut. Hela den ståtliga badinrättningen brann och kvar stod en utbränd ruin. Mycket snabbt enades man om att bygga en ny tredje badinrättning, ännu pampigare än den förra. Och den stod klar till säsongen 1905 och det är nu som den mest lysande epoken i badortens historia börjar. Den höll i sig till första världskriget. Åren 1919 – 1922 låg verksamheten nere, sen tog det fart igen fram till 1945 då verksamheten upphörde helt. Den fashionabla byggnaden revs 1964.
Den tredje badinrättningen 1905 – 1964. Tänk dig att du står i hörnet av Lovisinsgatan och Badhusgatan och tittar upp mot Torekällberget.
Nå, finns det några rester kvar av badinrättningen idag?
Ingenting antyder att den ens har funnits mer än namnet på en gata och en park, nämligen Badhusgatan och Badparken. Där badinrättningen låg är det idag en stor postmodern jättebyggnad från 1980-talet och den breda Oxbacksleden. Det är svårt att i fantasin föreställa sig det pampiga badpalatset från 1905.
Här låg den. Mitt i Oxbacksleden och en bit in i det moderna huset.Täck dig att du står vid Lovisinsgatan och tittar västerut. Såhär ser det ut idag. Det enda som minner om den forna badinrättningen är att Badhusgatan fortfarande finns kvar (längst bort i bilden).Här kan du ser var de viktigaste byggnaderna låg 1924
Både nya och gamla societetshuset är också borta.
Alldeles norr om badinrättningen, på 49 alnars avstånd noga räknat, låg det gamla societetshuset som var klart några år efter att verksamheten hade startat. Det användes till salonger och danstillställningar. Där fanns biljard och bostad åt badläkaren och kontor åt kamreren. Men efter branden 1903 fick huset tjänstgöra som tillfällig badinrättning och under tiden byggde man ett större och finare societetshus som också blev klart 1905.
Nya Societetshuset, idag helt överkört av Oxbacksleden. Det låg snett nedanför Bellevue, och revs 1974
Det måste ha gått livat till i Societetshuset och i parken när det begav sig. Det anordnades stora fester och basarer. Det var viktigt för ekonomin. Här är ett program från 1922, när verksamheten startat igen efter första världskriget och Spanska sjukan.
Många av dem som uppträdde var nog samtidigt gäster på badanläggningen. De verkar ha haft det kul.
Var bodde det fina folket?
De som hade råd bodde nog på stadshotellet eller så byggde de sig en flådig villa nära Badhusparken. Det byggdes ungefär femtio sådana sommarvillor och glädjande nog står många av dessa kvar. Men Stadshotellet – Quality Hotel Park Södertälje – är förvandlat till oigenkännlighet.
Snickarglädje
Stadshotellet idag
Södertälje stadshotell
Villa Bellevue är som tur är byggnadsminnesförklarat enligt kulturmiljölagen. Så det får nog stå kvar ett tag till.
Villa Bellevue står kvar på sin plats, alldeles bakom den plats där det nya Societetshuset låg, det som revs 1974. Villan byggdes i bästa läge av hovkonditorn August Davidsson 1871. En sommarstuga på 680 kvadratmeter i italiensk nyrenässans. Det säger väl lite om vilka badgästerna var. Idag är det assyrisk skola i byggnaden.
Annexet Lilla Bellevue finns som tur är kvar. Gissa var det står? Svaret kommer nedan. (Foto: Mattias Holgersson, LT)
Hurra! Badhotellet står i alla fall kvar
Mycket centralt placerat var badhotellet. Mitt emellan järnvägsstationen och badinrättningen stod denna stolta borg som stod klar 1899.
Badhotellet är ganska orört på utsidan, även om det nu snarare är ett företagshotell som inrymmer flera olika verksamheter inuti. Men huset står kvar i gott skick och har en fin liten park på baksidan. Äntligen napp!
Fin park
Snyggt renoverat och moderniserat
Badhotellet idag. Fortfarande ett hälsans hus för här finns både en vårdcentral och ett företag verksamt inom SPA och massage. Men många andra också.
lite av Badepoken finns kvar på Torekällberget
Lilla Bellevue, som idag är konditori, är en levande rest från badepoken. Huset var ursprungligen ett annex till Villa Bellevue i nedre badparken där badgäster och patienter kunde bo. Det var byggt i s.k. schweizeristil. I huset bodde en tid Herman Sätherberg som skrivit texten till Sjung om studentens lyckliga dag.
Nuförtiden kan man äta kringlor & dricka kaffe i huset. Det saknas bara en litet glas punsch eller likör så hade det varit ett riktigt schweizeri. Vi nöjde oss med kringlor.
Holmbergska villan finns också den på Torekällberget. Det var stans lyxigaste sommarvilla som byggdes 1885 och som revs 1966. Den låg söder om järnvägsstationen på Värdsholmen där det nu är bostäder. Lyckligtvis har man räddat matsalen och verandan, men dess elegans var inte tillgänglig för oss när vi var där. Klicka på länken.
Havsbadets öde – det blev en containerhamn
Då havsbad
Nu containerhamn
Det nya strandbadet – Havsbadet – byggdes 1905. Sen utvidgades det flera gångeroch blev ett riktigt nöjescentrum. 1930-talet var dess storhetstid. Men i takt med industrihamnens ökande verksamhet blev badvattnet otjänligt och badförbud infördes i mitten av 1950-talet. 1969 revs badhuset med hopptorn och allt. Nu är det en containerhamn.
Om du klickar och tittar noga på flygfotot med containerhamnen så ser du en liten vit badstrand längst ut på udden. Den ligger alldeles vid Värdshuset Glashyttan. Så om du bor på Torpa Pensionat kan du gå dit och låtsas att du är på det gamla Havsbadet med sin fina sandstrand.
Tågen går fortfarande, men ångbåtslivet är inte vad det varit.
Tåget kom till Södertälje 1860. Det här är den andra stationsbyggnaden från 1922. Samma år som badinrättningen öppnade på nytt.
De berömda kringelgummorna försökte kränga södertäljekringlor till alla resenärer. De var lika påstridiga som souvenirförsäljare vid sydländska badstränder, sägs det.
Ångbåten Ejdern är Södertäljes stolthet. Den brukar ligga nere vid kajen och göra turer på sommaren. Men när vi var där var den vackra ångaren upplagd på varv för att bli ännu vackrare på sin 140-årsdag som firas i år 2020. Vi såg bara den tomma bryggan tyvärr.
Tom kajplats
Vill du få en känsla av hur det var i Södertälje när seklet var ungt så se den här filmen från 1927. Då hade badinrättningen öppnat igen efter kriget. Och Torpa hade varit pensionat i fyra år. Den tar bara 15 minuter.
Det närmaste man kommer ett kurbad idag är kanske Hotell Scandic Skogshöjd och deras SPA-avdelning. Men vi misstänkte att likheten med kurbadandet under Södertäljes storhetstid inte var så stor så vi gick inte ens in. Original-Skogshöjd byggdes visserligen redan under badepoken i slutet av 1800-talet, men är nu fullständigt utbytt mot ett hotellkomplex från det sena 1900-talet. Både Vintagemannen och VintageQ, som tillhört den konferensutsatta sektorn, har varit där flera gånger.
Vilken lycka då att Torpa Pensionat finns kvar
Om du läst vårt tidigare blogginlägg om Torpa pensionat så förstår du kanske vilken unik pärla det är. Sedan 1923 har det gamla huset precis vid havet fungerat som pensionat och hotell. Miljöerna både i hotell- som sällskapsrummen är återställda som de såg ut på den gamla goda tiden. Vi övernattade där och tog oss ett dopp.
Mattias Holgersson från lokaltidningen LT följde med oss runt i Södertälje och ända in i sovrummet på Torpa. Det blev ett fint bildreportage den 9 juli.
Oj, vilken lång uppsats det här blev. Tack för att du har läst ända hit. Som synes går det att fira badsemester i Södertälje än i denna dag. Man måste bara leta lite. I dessa tider när hemster och svemester är ett fullgott alternativ till utlandsresa kan det vara bra att påminna sig om att så var det för de allra flesta förr i tiden. De billiga charterresornas tid var nog bara en parentes i världshistorien. Så lyssna till musiken i länken och ”möt våren i Södertälje”.
Detta var det fjärde och sista blogginlägget om vår resa till Södertälje. Kolla i Arkivet i högerkolumnen om du inte läst de första tre.
Nu drar vi vidare på nya äventyr. Följ oss gärna på Instagram eller Facebook.
När man varit på kurorten Södertälje och badat hälsobad måste man ju också ut i naturen för att få ren skogsluft i lungorna. Vi styrde kosan mot Mölnbo, ett litet stationssamhälle mellan Järna och Gnesta sydväst om Södertälje. 1924 års STF-guide låter berätta att det i Mölnbo finns flera pensionat och ett konvalescenthem, samt att Sörmlands Enskilda Bank har ett kontor där. Så vi valde att köra rakt ut i skogen norr om Mölnbo, till Stora Envättern. Det är ett naturreservat som Sörmlandsleden passerar igenom. Rena rama John Bauer-skogen där älvorna dansar och trollen bor.
Vilka ställen det finns i Sverige!
Tänk att det finns sådana platser bara en timmes resa bort från Stockholm. Nu i Coronatider är det inte bara vi som har upptäckt det. Redan klockan nio på fredagsförmiddagen stod det sex bilar ute på en ödslig parkeringsplats mitt ute i storskogen. Men det var ingen trängsel. Vi såg inte ens tio personer under en halv dag. Men då valde vi att ta stigen på södra sidan om sjön istället för själva Sörmlandsleden.
Skogen är storslagen, lite vild sådär, här får naturen ha sin gång. Träden står inte planterade i rader utan de växer, åldras och dör som de vill. Ibland blir det skogsbrand som ”rensar upp” i undervegetationen och sen får marken återhämta sig som den alltid gör. Livet självt liksom.
Från vår parkeringsplats går det en bekväm stig upp till sjön med sina rastplatser. Det tar bara en kvart, sen är man ute på Sörmlandsleden. Den stora huvudleden är orange, anslutningsleden är gulmärkt. Lätt att hitta alltså.
Vem behöver bävernylon och Goretex?
Inte behöver man ha några moderna funktionsplagg och dyra vandringskängor heller. Vi gick på stigar hela tiden. Det fungerade lika bra att gå i ett par åttio år gamla linnebyxor eller i ett par randiga uniformsbyxor från Sörmlands husarer som är 150 år gamla. Och på fötterna ett par gamla gympadojor eller kronans gamla marschkängor från före kriget.
Ingen utflykt utan matsäck. På Torpa Pensionat bredde vi lunchmackor och fyllde matlådorna med lite smått och gott i samband med frukost. Wille på pensionatet fyllde vår termos med kaffe. Till sist packade vi ner de kringlor vi hade kvar från besöket på Torekällberget dagen innan. Och så ner med allt i våra smidiga små ryggsäckar.
På vägen tillbaka till Södertälje körde vi förbi Sjundasjön mot Gnesta. Det är bland de mest natursköna vägar vi någonsin kört i det mellansvenska blandlandskapet.; skogar, gläntor, sjöar, byar, åkrar… Vyerna växlade hela tiden. Det gamla klyschan ”Sverige är fantastiskt” stämmer faktiskt. Vi har det utmärkt på svemester.
Prima utflykt i jakt på pinaler
Mölnbo har en tillgång som är värd en resa i sig, nämligen antik- och bohagsaffären Prima Pinaler. Det är en gammal kvarn som sedan sju år tillbaka är diversehandel. I icke Coronatider finns här även ett litet café. Här finns allting som du inte visste att du behöver. Gamla prylar, husgeråd, möbler, kläder, böcker, verktyg, apparater och pillimojs.
Sätt av lång tid för ditt besök. Det finns mycket att upptäcka.
Vi gjorde några härliga fynd.
En ryggsäck med en mes gjord av trä, det ser man inte ofta. Gott skick och häpnadsväckande bekväm att bära. Den sitter lika bra som en modern ryggsäck trots att den måste vara minst lika gammal som gubben på bilden.
– Vi såg en trämes idag, sa fågelskådarn
Till kommande turer i spenaten inhandlade vi också en praktisk vandrardagbok från STF 1943.
Bara att börja fylla i
För internt bruk
Vintagemannen hittade också ett par grönmelerade bomullsbyxor i en mycket speciell färg. De är tillverkade av Fristads nån gång i mitten av förra århundradet och kan du gissa till vad? Jo, det är byxorna till internernas arbetsklädsel på finska fängelser. Så om nån ser mig i dessa brallor kan man tro att jag är på rymmen.
Vintagemannens mat fyndade ett par receptbroschyrer, en från Marabou bakningslaboratorium 1942 och en från Jell-O 1938. Jell-O med majonäs(!) låter väl som en intressant upplevelse? Så det kanske kommer en recension på Waldorf gelésallad nån gång.
VintageQ var dock snabbare på sockerkaksbroschyren. Det bakades snabbt tre olika varianter och sen hade vi blindtest. Snart kommer ett nytt blogginlägg där vi testar olika sockerkakor. Du följer väl Vintagemannens mat på Facebook och Instagram?
Vilken är modern, vilken saknar ägg och vilken är bakad utan smör?
Efter denna utflykt i pinalernas och sockerkakornas värld är det bäst att återgå till resans huvudsyfte – badsemester i Södertälje. Så i nästa bloggpost går vi på spaning inne i Södertelge efter den gamla kurorten. Finns några spår kvar? Häng med!
Vintagemannen är lite trött på allt strömlinjeformat, stora kedjor och påhittade koncept. Så lyckliga vi blev när vi rullade in på Torpa Pensionat strax söder om Södertälje. I ett 150 år gammalt hus som varit pensionat i ungefär hundra av dem behöver man inte hitta på någon story. Den bor redan där. Torpa är faktiskt den enda nu levande resten från tiden då Södertälje var en av Sveriges mest populära badorter.
Här på Torpa har kändisar kommit och gått, så varje rum har fått namn efter några av dem som bott där: Frälsningsarmens grundare William Booth, författarna Wilhlem Moberg, Ulla Isaksson och Sven Stolpe, den populäre skådespelaren Sigge Fürst, för att nämna några.
badepoken i södertälje lever bara kvar på torpa
1930-talet var ställets storhetstid. Man kan lätt föreställa sig badgästerna som kom till Södertälje i sin mondäna stil.
Badanläggningen inne i Södertälje centrum blomstrade fortfarande och ute på Havsbadet, på promenadavstånd från Torpa, var det fullt av badgäster. Man kom i automobil eller med ångbåt. Torpa och Havsbadet hade t.o.m. en egen järnvägshållplats. Det var tider det.
Med havsbad
Med containerhamn
Lyckligtvis finns Torpa kvar
Idag är Torpa ett mycket personligt litet hotell med ett drygt tjugotal pietetsfullt renoverade rum i samma stil som förr. Sällskapsrummen är återställda med gamla fina möbler. Naturligtvis har rummen numera dusch och toalett. Ända fram till 1993 fick damerna duscha inne hos föreståndarinnan fru Wandell, medan herrarna fick gå ner i källaren.
Huset ägdes från 1894 av den internationelle affärsmannen, diplomaten och översten i Frälsningsarmén, Herman Lagercrantz. Han var kompis med rörelsens internationelle upphovsman William Booth och han brukade ofta sova över i huset när han var i Sverige. Det är i hans rum, nr 17, som vi har sovit. Det är inte ofta man vaknar upp i en så magnifik säng och ser himlen. Vi ägnade gamle William en tanke; han som sa: Varför ska djävulen ha de bästa melodierna? och lät gitarrer och trumpeter och populära slagdängor ersätta orgel och psalmer.
Här bodde William. Här bodde vi.
Här i himmelriket vaknade Vintagemannen & VintageQ
Efter envoyén Lagercrantz var det några ägarbyten innan operasångaren Karl Wang med fru Vera började med pensionatsverksamheten 1923. Och den pågår ju som bekant ännu. 1943 kliver Märta Wandell in i handlingen som pensionatsvärdinna. Hon drev Torpa ända till 1993 när hon stupade på sin post 89 år gammal.
Värdshuset Glashyttan liksom ingår
Glashyttan och Torpa har ett tätt samarbete.
Vi kan tacka krögarparet på Glashyttans Värdshus, Kerstin och Jussi Hakkarinen, för att Torpa överlevde rivningshotet på 1990-talet. De köpte stället av fru Wandells dotter och började systematiskt återställa det till sin forna glans. Tänk om det blivit containerhamn på den här sidan udden också, för det var just vad som knäckte Havsbadet.
Sedan 2014 är det familjen Söderberg som äger och driver Torpa. Wille Söderberg, kanske är mer känd för sin verksamhet i båtbranschen och Albinhallen. Man hör på honom hur stolt han är över att fått ansvar för den här klenoden och han gör allt för att föra dess stolta traditioner vidare.
Brudar, bilar och droger
Brudpar, Scania och Astra Zeneca är deras stamkunder idag, liksom privata weekendgäster. Det finns visserligen ett restaurangkök i huset, men det används mest vid konferenser och stora fester. Till middagen promenerar man ett par hundra meter ut på udden och äter på Glashyttans Värdshus. Ett fantastiskt smidigt samarrangemang. Och om man flirtar lite med Wille kan han också köra sällskapet dit på sin motordrivna lilla badflotte. En flott entré.
På Glashyttans Värdshus, som har en stor veranda ut mot havet och kvällssolen, åt vi en trerätters. Smaskens!
Vi var bara ett par enkla pensionatsgäster. Men vi kände oss som om vi var på bröllopsresa
Byter inte alla om till middag?
Som badpensionatsgäster tog vi naturligtvis ett kvällsdopp från bastuflottenHej då Torpa Pensionat, vi kommer gärna tillbaka
Nästa dag hade vi bestämt oss för att ge naturen i Sörmland en chans att visa sig från sin fagraste sida. Vi tänkte vandra en bit på Sörmlandsleden i ett naturreservat. Samt besöka en kul antikaffär.
Men det är en helt annan historia. Mer om det i nästa bloggpost om några dagar. Vi ses!
Semesterresa – smaka på det. Vilken väg ger mest avkoppling?
Vi åker ofta ”Gamla vägen”. Det är mycket trevligare att smyga runt på ålderdomligt slingriga vägar än att fara ifrån sig själv på motorvägen. Så när vi passerat det värsta på Essingeleden och Kungens kurva vek vi av vid Botkyrka, den där pampiga stenkyrkan man ser från E4-an innan det blir 110 väg. Botkyrka ligger nära motorvägen. Det har den gjort sedan den byggdes på 1100-talet, men då hette det landsvägen och kyrkan låg vid en pilgrimsled.
PÅ GAMLA RIKSETTAN INFINNER SIG DET STORA LUGNET
För säkerhets skull tog vi av vid nästa avfart också och körde upp norr om Bornsjön, förbi slottet Sturehov och Hemvärnets skola i Vällinge. Vilken idyll. Vi förstår att motorcykelfolket gärna tar den vägen till Södertälje. Vi kan rekommendera den omvägen nästa gång.
Salem
Det gamla fortet
Salems kyrka, en bit bortom Botkyrka är byggt som ett försvarstorn. Tänk bort tornspiran och du får ett torn med bröstvärn som på ett gammalt fort.Sankt Botvids stenkyrka vid E4-an. Vid Botkyrka svänger man av.
Här flyger vi fram på låg höjd. Mysigare än både flyg och motorvägar.
Förmiddagens utflyktsmål är Lurberget i Ytterenhörna. Det ligger nästan så långt norrut man kan komma i Södertälje kommun, ganska nära Adelsö och Birka på andra sidan Björkfjärden i Mälaren. Lurberget är en lämplig plats att starta sitt badortsbesök på.
Vi sökte spåren efter gamla ordenssälskap
Högst upp på berget har man en utomordentlig utsikt över Björkfjärden. Här kan man studera märkliga minnesmärken. Se vad STFs ”Vad ska jag se i Södermanland” från 1957 skriver:
I gamla guideböcker upptäcker man sånt som inte står i de moderna.
Under 1800-talets andra hälft sköts salut från Lurberget när sällskapsföreningarna anlände med båt till ångbåtsbryggan nedanför för att vandra upp på berget och föreviga utflykten med en gjutjärnsskylt.
Den vackra utsikten finns kvar och av åtta järnpinnar som fanns 1957 står fyra kvar. Sedan har två moderna tillkommit. Tyvärr hade vi glömt stenborren, annars hade det stått ytterligare ett järnstandar där; ”VINTAGEMANNEN WAS HERE 2020”.
Vi förstår de gamla sällskapen som sköt salut och skålade för varandra på bergets topp. För Vintagemannen var det lite för tidigt på dagen för en skål, men en fin promenad från Ytterenhörna kyrka, förbi Ekensbergs säteri blev det upp för berget och ned igen till den gamla ångbåtsbryggan. Synd att ångfartyget Ejdern just nu ligger på varv. Den lägger vanligtvis till vid bryggan och det hade varit ett passande alternativ i tidens anda.
Nästa gång tar vi ångbåten Ejdern från Södertälje
vi Taxar in på Kakslottet
Taxinge Näsby slott var vårt mål för nästa mål, nämligen lunchmålet. ”Kakslottet” har länge varit berömt för sin stora kak- & tårtbuffé. Nu är det också berömt för att TV-programmet ”Hela Sverige bakar” spelas in i den fina miljön. Det måste säkert vara tjugo år sedan vi var där senast och mullade i oss.
Taxinge är en turistmagnet och som sådan har man Corona-säkrat på ett bra sätt. Lång kö utanför med rejäla avstånd och inne vid buffén är det inte någon trängsel. Alla får en egen tårtspade. Ute på gården står borden glest. Vi kände oss säkra en torsdagslunch i början av juli.
Perfekt dammsugare
Vintagemetoden tillåter inte frosseri i tårtor till lunch. Vi tog var sin macka samt en dammsugare. Faktiskt en av de allra godaste dammsugare vi någonsin ätit. Full poäng!
ta ångtåget nästa gång
Istället för att komma i en modern bil hade det naturligtvis varit mer ståndsmässigt och historiskt korrekt att åka ångtåg med Östra Södermanlands Järnväg till Taxinge – Näsby station och sedan promenera till slott och kyrka därifrån. Men det får bli ett annat år även om tågen går i sommar också.
Under besöket passade vi också på att titta in i nya kyrkan som blev uppiffad i engelsk stil 1863 på en medeltida grund när den gamla kyrkan hade förfallit.
Vet dagens unga (och äldre) män att en herre alltid tar av sig hatten i en kyrka?
Äntligen lite av gamla södertälje stad
Skansen i Stockholm har stått som förebild för många friluftsmuseer i Sverige och i hela världen förresten. I Södertälje har de Torekällberget. Tyvärr fanns inte så mycket med badanknytning som vi hade hoppats, men för den badortsintresserade finns Camitzka-trädgården fullt utrustad med kägelbana och paviljong, schweitzeriet Lilla Bellevue – numera Konditori Belleveu samt en fotostudio från 1918. Och så naturligtvis ett bageri som bakar äkta Södertäljekringlor. Allt placerat i stadskvarteren. Ingen trängsel här heller.
Det forna Schweitzeriet från badhusparken.
Så kom vi då till kringelstaden
Bageriet och Lindbloms kafé är nästan de enda ställena i våra dagar där man kan köpa de berömda Södertäljekringlorna. Södertäljekringlor går långt tillbaka i tiden. 1837 fanns 26 kringelförsäljare i staden. Riktig fart tog det när järnvägen kom 1860. Då såldes kringlor på stationen av s.k. kringelgummor. I Svenska Familje-Journalen år 1881 beskrivs försäljningsmetoden som så påträngande att den för tankarna till moderna tiders souvenirförsäljare på sydländska badstränder.
Smaskens
På Lindbloms kafé smakar vi Södertäljekringlor. De är mycket mindre än vi trodde och riktigt goda. Det är inte mycket socker i dem, men troligen ganska mycket smör. Bageriföreståndarinnan berättade att noggrannhet, tid och hantverkskunnande är viktigt när man bakar Södertäljekringlor. De bakas med jäst och ska jäsa två gånger. Om jästiden inte blir exakt första gången är de svåra att rulla ut och går lätt sönder. Det tar lång tid att baka dem. På Lindbloms bakar man 2 gånger i veckan. Kringlorna är inte nödvändigtvis godast när de är nybakade, utan kan ligga till sig lite för att bli sådär lagom torra. Vi fick med oss en påse för att ha på vår picknick nästa dag.
På Torekällberget hade vi stämt möte med Mattias Holgersson från Länstidningen LT, stadens eget nyhetsorgan. Vintagemannen berättade om hur ”varumärket” föddes och vad vi håller på med under det här ”konceptet”, som det heter på modern svenska. Det blev ett trevligt samtal om kläder, resor och mat – allt i vintagestil. Det ska bli spännande att läsa och se vilka bilder Mattias lyckades knäppa när vi gick runt på Torekällberget.
ja! det finns ett badpensionat kvar – torpa
Bad
+ pensionat =
Tänk att det finns sådana här pärlor kvar, ett badpensionat i obruten tradition sedan 1920-talet. Här sitter vi i radiolegendaren Sigge Fürsts rum. Han bodde här en månad varje sommar.
Mattias följde också med oss till dagens sista stopp – vårt boende på Torpa Pensionat ett par kilometer söder om staden. Det är i stort sett den enda överlevande resten från Södertäljes badepok 1849 – 1945. Torpa byggdes på 1870-talet och blev badpensionat på 1920-talet. Vi blev väldigt förtjusta i vad vi såg. Och vi fick General William Booths rum, han som grundade Frälsningsarmén.
Men det är en helt annan historia som kommer i nästa bloggpost. Håll ut.
Vintagemannen 