november 2020 – Vintagemannen

Adventskaffe i kristid

29 november, 202029 november, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, Mat och sånt, Vintagemannens mat

Varje familj har sina favoriter till advent och jul. I VintageQs familj var det tradition att äta saffransbröd, fruktkaka och pepparkakor till första advents-kaffet.

Under andra världskriget gällde det att anpassa familjerecepten och att ha sparat kryddor och ransonerade ingredienser under året för att kunna baka. Saffransbröd och pepparkakor var lyx. Utöver smör, socker, ägg och mjöl var kryddor hårt ransonerade. 1943 t ex var den totala kryddransonen ynka 60 gram per person och år (tänk 1½ kryddburk). Till jul blev det ibland extra tilldelning, 1944 var den extra jultilldelningen 20 gram. Kristidsåret 2020 är det de personliga mötena och kramarna som är hårt ransonerade. Ingredienserna till adventsbaket är, tack och lov, enkla att få tag på.

Vintagemannens mat dyker ner i familjerecepten och i kristidsrecepten. Häng med på en smakresa i adventstid.

Pepparkakor i oändliga varianter

Även barn vill baka pepparkakor. Den här broschyren heter ”Per och Pia på hushållskurs” är från ICA-förlaget 1951.

”Varje husmor brukar ha sitt speciella recept som hon gärna håller på och vill vara ensam om. Till julen plockar hon fram detta sitt noga bevarade ”mormorsrecept” och med doften av de nygräddade pepparkakorna kommer julstämningen”. Så inleds avsnittet om pepparkakor i ”Sju sorters kakor”, tryckt 1952. Just pepparkakor tycks vara den kaka i julbaket där variationerna är som störst. Recept är många. Kryddningen varieras i det oändliga. Vanligaste kryddorna är kanel, nejlika och ingefära. Men även pomerans, kardemumma, kryddpeppar, cederolja och en skvätt konjak förekommer. Även moderna kok- och bakböcker har flera olika recept på pepparkakor att välja på. I senaste upplagan av Sju sorters kakor från 2017 finns 5 olika recept på pepparkakor. I äldre böcker och broschyrer pratar vi mer än 15 olika recept.

Sockerbolagets broschyr från 1936 innehåller 16 olika varianter på pepparkaksrecept. I Hemmets stora bakbok från 1931 finns 20 olika recept. Så har du inget eget ”mormorsrecept” går det enkelt att hitta ett i någon av publikationerna.

*Till vänster Stora Kokbokens kristidsnyckels recept och till höger Freds*

I VintageQs familj bakar vi Freds pepparkakor. Fred var en sjöman från Göteborg som på 1940-talet överantvardade sin mammas recept till min familj. Inga pepparkakor är så goda som de. De innehåller massor av smör och mängden kryddor (ingefära, kanel och nejlikor) är väl tilltagen. Utöver Freds pepparkakor har VintageQ till den här adventshelgen även bakat kristidspepparkakor. Recept kommer från Stora Kokbokens Kristidsnyckel som utkom 1942. Jämfört med Freds är mängden smör en tredjedel och kryddmängden hälften. För övriga ingredienser är proportionerna de samma.

När första ljuset brinner
står julens dörr på glänt
och alla barnen glädjas
att fira få advent — Krigstid överst och Fred underst. Båda är jättegoda. Kriskakorna är inte lika söta och påminner lite om Skånepepparkakor i smaken. Ska bli kul att prova dem till ädelost.

det finns bara två Saffransbröd

Om alla familjer har sitt eget recept på pepparkakor är det precis tvärt om med saffransbröden. Receptet är i stort sett identiskt i en bok från 1931 och en från 2017. Den enda nymodigheten kom i slutet av 1980-talet. Arla lanserade kvarg under varumärket Kesella 1985 och några år senare kom lussekattrecept med Kesella, där kvargens roll var att göra brödet saftigare.

När det gäller saffransbröd i kristid handlar Kristidsnyckelns vägledning om att utgå från det traditionella receptet och så ERSÄTTA. Mjölken ersätts med en 50/50 blandning av mjölk och vatten. Ägget byts ut mot äggpulver eller äggersättning, saffranet byts ut mot ersättningsmedel, mängden smör minskas och en del ersätts med olja, en del av sockret ersätts med sötningsmedel. Det låter inte gott, så VintageQ lämnar walk over. Det blir traditionella bullar!

Ser du stjärnan till vänster om 801. Den betyder ”Receptet har blivit särskilt omtyckt av eleverna på Jenny Åkerströms Hushållsskola”. Undra på det, med så mycket smör och socker, mandel och russin. Det ska bli spännande att smaka.

Fruktkakan ska vara fullmatad med smak

Slutligen kommer vi till Fruktkakan. Där är det Evys recept som gäller. Evy är VintagQs mamma. Receptet liknar en Engelsk fruktkaka och är inget kristidsrecept direkt. Det innehåller mycket smör och massor av godsaker. En kaka som blir bättre om den får ligga och vila några dagar innan man börjar äta den.

Evys fruktkaka lät sig svårligen bakas under kriget. Stora Koksbokens Kristidsnyckel utkom våren 1942. Kristidsnyckelns förslag innehåller strösocker, vatten, bakpulver och vetemjöl och drygt 100 gr av blandningen syltade apelsinskal, fikon och russin. Även den ska provbakas och provsmakas.

Den övre fruktkakan är Evys recept som är fullmatat med go´saker. Till vår stora häpnad var kristidkakan nederst mycket god den också. Trots att smöret var uteslutet, äggen saknades och mängden godsaker betydligt mindre. Ära till dem som skrev Stora Kokbokens Kristidsnyckel. De visste hur man skapar goda bakverk på nästan ingenting.

Adventskaffe med önskelista

När kakorna väl är bakade kommer vi till det bästa, nämligen kaffet. I år blir vi ovanligt få vid kaffebordet, men det hindrar inte att man dukar fint och börjar nedräkningen till jul. I VintageQs barndom var det dagen då man skrev önskelista till tomten. Men VintageQ har också deltagit i en familjetradition där första advent var dagen då alla gjorde smällkarameller av silkespapper att så småningom hänga i granen.

Vintagemannens mat firar snart 1 år

Årets julglögg från Blossa provsmakas. Vi kan konstatera att vi är bättre på saffranssmak än vad de är.

Du vet väl att Vintagemannens mat, som startade i januari 2019, uppdateras mycket oftare på Instagram och Facebook? Följ oss gärna där.

Och det som blir över gör man skorpor av. Då kan man njuta av julsmaken länge, länge…

Att ha både livrem och hängslen

28 november, 2020 av Ingemar A, publicerad i Stil

Livrem & hängslen är idag ett allmänt uttryck för att säkra upp med reservlösningar ifall olyckan skulle vara framme. I Vintagemannens Stilskola avsnitt 4 är det inte en lyckad kombo-lösning. Bälten och hängslen ska nästan inte behövas om byxorna har perfekt passform. Men de kan addera stil och elegans, och det är det som den här bloggposten handlar om.

Hängslen ska i princip inte synas och är det mest eleganta sättet att hålla byxorna uppe. Bältet å andra sidan är en kläddetalj som kan addera stil och finess. Eller bli fult och vulgärt. Är du en lagom tjock man i dina bästa år kan du ha båda. Har du skaffat dig en rejäl mage är nog hängslen att föredra.

Kompletterande färgaccenter

Alla varianter av hängslen och livremmar har ju en dominerande färg som passar olika bra till andra detaljer i din outfit. Då gäller det att matcha med finess. Svart bälte till svarta skor och svart klockarmband. Guldspänne till guldklocka och manschettknappar i guld. Grundregeln är att hålla ihop läder och metaller.

Samordna läder- och metallfärgerna när du klär dig för dagen.

Hängslen däremot är ju ofta gjorda i gladare färger. Då blir det fint om man kan matcha dem – eller bryta av på en tjusigt sätt – med skjorta, slips och fluga.

Gör dig inte löjlig

Har du väst på dig får inte bältet eller hängselstropparna synas under kanten. Inte ens byxlinningen ska synas, även om det idag verkar vara modernt med väst till lågt skurna byxor. Det ser bara för litet och urväxt ut. Ingen stil alls. Och på en frack ser det rent löjligt ut.

Det är väl skandal när världens dyraste herrmärken inte kan göra kläder med riktig passform.

Lägg upp ett litet lager

För att i alla situationer uppträda som en välklädd man gäller det att lägga upp ett litet lager av både hängslen och livremmar. Bälten i svart läder och brunt i några olika nyanser. Gärna något färgglatt också. Samt hängslen i olika färg och fason för både diskret och lite mer uppkäftigt bruk.

Inte barnförbjudet

Hur hängslena ska fästas i brallorna finns det några olika varianter av. Vi bortser först från de där blanka metallspännena som kläms fast i byxlinningen. De kan nog vara bra för barn eller på ett par skidbyxor i fjällen, men inget för en gentleman som är äldre än 10 år.

Återstår då de hängslen som har stroppar och som ska fästas med sex i knappar i byxlinningen. Har dina byxor inga knappar är det bara att sy i. För det lärde du väl dig i syslöjden? På äldre kostymer, före 1950, är det vanligt att knapparna sitter utanpå linningen. På den tiden var det nästan otänkbart att en man visade sig offentligt i bara skjortärmarna. Västen skymde knapparna. Senare blev husen lite varmare och modet lite ledigare och västen försvann. Knapparna syddes då fast på insidan. Många vintagebyxor har både knappar och hällor för bälte. Det betyder inte att du ska använda båda. Om du inte är svensk finansminister förstås.

*Sveriges finansminister Gunnars Sträng. Han var statsråd från 1945 till 1976 och berömd för två saker. Den andra var att han hade en gummisnodd runt plånboken.*

Välj rätt stroppar

Välj rätt typ av stroppar till rätt typ av knappar

Tittar man noga på klassiska byxor ser man ibland att knapparna sitter fast i ett par stroppar som kan vikas in under ett band på insidan när du bär livrem. De där stropparna avgör vilken typ av hängslen som passar bäst. De flesta moderna hängslen har ett decimeterlångt resårband på ryggen. Många gamla hängslen saknar den finessen och delar sig direkt vid stropparna. Det är den modellen som är avsedda för byxor med stroppar. Annars kommer delningen nästan ända uppe vid kragen och sitter inte lika perfekt. Och perfekta sittande hängslen gör att det blir ett extra elegant siluett på byxorna. Mycket bättre än vad ett bälte kan åstadkomma.

Tunnelseende

Om man nu vill ha byxor för bälte så är Vintagemannens favorit byxor med såna där tjusiga kanaler på båda sidorna där bältet försvinner in för att sen dyka upp på baksidan. På vintagebyxor är det bara ett problem. De där kanalerna är ofta så smala att man också måste ha smalare bälte än vad som är vanligt idag. Nutidens breda jeansbälten kan man bara glömma. Jag har gått så långt att jag köpt några bälten för det smala spännets skull och sedan gått till en läderverkstad för att få rätt längd på bältet. En bra skomakare eller sadelmakare kan nog också hjälpa till med det. Som vintageman måste man ha ett nätverk av hantverkare omkring sig.

Elegant när livremmen försvinner in i tunneln.

Var hittar du hängslen och bälten?

På secondhandmarknaden är det ganska lätt att hitta hängslen. Det är ju inte så många som använder det idag, så begagnade är de inte alls dyra. Men snygga begagnade bälten är det nästan hopplöst att hitta. Efter några år kan de ha blivit fult slitna och det syns tydligt vad förste ägaren hade för midjemått.

Polo från Ralph Lauren, Albert Thurston och nyligen konkursade Brooks Brothers ser man rätt ofta på marknaden.

Välj rätt attityd – kaxig eller elegant

Har du sett filmen Wall Street med Michael Douglas från 1987? Där gick Gordon Gekko omkring i sina breda hängslen och blev en förebild för all världens finansvalpar. Det kan vara väldigt mycket attityd i ett par hängslen. Men framför allt kan de ge dina byxor en mycket elegantare linje.

Följ Vintagemannens Stilskola

Det här var det fjärde avsnittet i Vintagemannens Stilskola. Vi har tidigare skrivit om knapphålsblommor, västar och klockor och mer ska det bli. Håll ut och se upp.

Spana in Vintagemannen på Instagram eller Facebook varje dag och se om jag lever som jag lär.

Så blir du ursnygg varje dag

19 november, 2020 av Ingemar A, publicerad i Accessoarer, Stil

Vintagemannens Stilskola del 3 handlar om klockor – mannens viktigaste smycke. Nu är inte Vintagemannen ett dugg intresserad av stora vräkiga dykarur från svindyra statusmärken utan små läckra praliner från vintagemarknaden. Det går utmärkt att hitta snygga klockor från mitten av 1900-talet för under tusen kronor. Och inga batterier behöver bytas, de är bara att skruva upp. Har man några klockor i guldfärg och några i blankt stål samt svarta och bruna armband så kan man toppa dagens outfit på ett stilsäkert sätt. 4 – 5 klockor räcker.

Ett helt okänt märke, Elitic, för några hundralappar, med ljusbrun urtavla och ljusbrunt armband blev en perfekt match till handskar, bälte, byxor, kavaj eller slips.

Billigt nöje

Ur senaste Antik & Auktion, nr 12 – 2020

Gamla klockor kan vara ett billigt nöje som du ser. De kostar ibland mindre än ett par jeans. Visst finns det klockor för en miljon också, men sånt intresserar inte Vintagemannen. Han vill inte ens veta var de pengarna kommer ifrån. Mitt bästa tips är att gå på loppis eller kolla mindre auktionshus ute i landet. Det förekommer ofta gamla klockor där. Vill man hitta något snabbt så är Kaplans auktioner ”Lilla Klockor” ett riktigt fyndställe. Och det som inte bli sålt på auktionen kan du köpa i deras butik för utropspris + 20 procent.

tidlöst nöje

Fördelen med gamla klockor är att de aldrig blir omoderna. Det är de redan. Det är egentligen bara ett litet problem med gamla manuella klockor. De kan vara dåliga på att visa exakt tid. De kan dra sig och gå för fort eller gå för sakta. Eller stå helt still och bara gå rätt två gånger om dygnet. En totalrenovering av en gammal klocka kan kosta många tusen, om urmakaren fortfarande kan hitta reservdelar, så man måste fråga sig om det är värt det. Men en liten översyn kan ibland räcka. Be urmakaren om ett kostnadsförslag först.

Mitt lilla knep på auktioner eller loppmarknader för att inte köpa obrukbara klockor är att ställa klockan rätt och sedan dra upp den. Jag kollar om sekundvisaren rör sig och lyssnar på tickandet. Sen lägger jag tillbaka klockan och fortsätter mitt letande efter andra fynd. Ibland går jag och fikar. Efter en halvtimme eller mer går jag tillbaka och ser om klockan fortfarande går rätt. Om den inte märkbart har dragit sig törs jag lägga ett bud.

the perfect match

Basutbudet är fyra, fem klockor.

En i stål med brunt armband och en i stål med svart armband. Och så en i guld med brunt armband och en i guldfärg med svart armband. Dessutom en med stålarmband. Då har du så att du klarar de flesta kombinationer. Någon ska vara extra elegant till festen, en annan lite tuffare till vardags. Du kan hitta sådana klockor för hundralappar eller enstaka tusen.

När basen är fylld är det bara att leka loss

Enn digital guldsensation — Gult armband

Ibland får stil stå tllbaka för funktion

Vågar man ha en gammal fin klocka när man sportar eller jobbar i trädgården? Nej, då jag använder jag en stadigare och sportigare klocka med stålarmband som jag köpte ny för tjugo år sen. Den får duga när det är tuffare tag. Men till vanligt stadsbruk och kontorsarbete behöver man inte bry sig om ifall klockan tål vatten ner till 100 meters djup.

En vanlig svensk gubbklocka med batteri för tuffare tag.

Om du inte har ett jobb där sekunderna är viktiga kan du ha vilken klocka som helst. Exakt tid har du ju alltid tillgång till i mobilen. Du kan t.o.m. med ha en trasig klocka och bara se den som en accessoar. Men så djupt har jag inte sjunkit än. Men skulle jag komma över en helt stillastående gammal Jaeger-leCoultre Reverso från 1930-talet så vete sjutton hur jag gör. Den kan kosta tiotusentals kronor att få igång, men den vore snygg på armen ändå.

Say after me: Che-chäääär

Det schweiziska märket Jaeger-leCoultre är Vintagemannens favorit. Det är ett s.k. lyxmärke med rötter från 1833. Jag tycker helt enkelt att de gör mycket eleganta ur. Här i Sverige säger vi ”Jäger le Koltre”, men det är ett märke från Le Sentier i den fransktalande delen av klocklandet, så det ska uttalas ”Che-chäär lö Koltre” ungefär. Öva på det.

Klockor i fickformat

Har du undrat över den lilla fickan som sitter på höger sida i alla jeans. Vad ska den vara bra för? Jo, det är där du ska ha ditt fickur. Före första världskriget var armbandsur väldigt sällsynta. Alla hade fickur, oftast i en västficka. Men för piloterna i det nya flygvapnet var det opraktiskt att hela tiden ta upp fickuret för att kolla tiden så först konstruerades speciella läderfodral att sätta på armen, eller på låret(!).

Sen kom det klockor med färdiga armband. Under de följande årtiondena vann armbandsuren mer och mer mark och på femtiotalet var fickuret helt utkonkurrerat. Och då försvann också klockfickan på kostymbyxorna. Utom på jeansen. Varför? kan man undra.

Tack för att du tog dig tid att läsa ända hit. Hur lång tid tog det? Hade du haft en gammal kronograf med stoppursfunktion kunde du ha vetat exakt (5 minuter typ).

Jag hoppas att jag nu har övertygat dig om att en vintageklocka i rätt färg och modechang ger stil åt vilken outfit som helst. Vill du följa Vintagemannens Stilskola så kan du ”prenumerera” på bloggen genom att följa den. Eller så får du påminnelse om nya inlägg på Instagram eller Facebook. För du följer väl Vintagemannen där?

Gåsmiddag med förhinder

15 november, 2020 av Ingemar A, publicerad i Mat och sånt, Vintagemannens mat

”En gås bör helst icke vara mer än ett år gammal, sedan blir den alldeles för fet. Den är som all ungdom jämn och slät i skinnet, ”gåshuden” är tydligt markerad med regelbundna rutor.” Så står det i Kokfrun från 1937. När gåsen väl är inhandlad ska den förberedas genom att hängas i en veckas tid, tvättas väl, torkas och sedan fyllas med äpplen, sviskon eller med några ansjovisar. Sen kan tillagningen börja….

Vi skulle egentligen ha varit på gåsmiddag på Karlaby Kro på Österlen tillsammans med goda vänner den här helgen. Men det var nåt som kom emellan. Det hindrar dock inte Vintagemannen och VintageQ att ställa till med gåsamiddag hemma. I full ornat.

Med en kokfru går det enkelt att tillaga en gås.

I Husmoderns Köksalmanack årgång 1937 får vi även veta att man inte ska köpa en gås vägande mindre än 5 kg eftersom den smälter ihop vid stekning och inte räcker så långt som den lovar.

I Husmoderns köksalmanack 1933 lär vi oss att bereda fågeln.

Den late Vintagemannen

Att tillaga gås tycker Vintagemannens mat verkar både tidskrävande och krångligt. Så i brist på kokfru uppsöktes Fågel & Viltspecialisten B. Anderssons Eftr. i Östermalmshallen för att inhandla färdigstekt fågel med tillbehör.

Skål och välkommen!

Gås är ju som bekant en fet fågel. I Köksalmanackan läser vi att det vid en gåsmiddag är särskilt lämpligt att börja med en cocktail – eller snaps för de herrar som så önska – och till det något lätt tilltugg. Det tycker Vintagemannen är en utmärkt idé.

Vi grundade med en GT för att förbereda kroppen på fettslag.

Den blodtörstige Vintagemannen vill ha svartsoppa.

Vill man inte äta soppa på gåsblod föreslår Köksalmanackan Rysk soppa, som enligt receptet lagas av buljong, inlagda rödbetor och lite rökt skinka. Till svartsoppan serveras ”kråsen högt upplagt på ett fat med en krans runt omkring av äpplen, katrinplommon och russin”. Krås tillagas på allt som blir över på gåsen, dvs hjärta, kräva, fötter och så den viktigaste ingrediensen – levern. Smeten fylls i skinnet från gåshalsarna varefter ”öppningarna sys väl ihop”. Sen kokas hela härligheten till korv. Som ett alternativ till krås föreslår Husmoderns Köksalmanack prinskorv för de gäster som väljer Rysk soppa istället för Svartsoppa.

Annars går det lika bra med Rysk soppa — Svartsoppa med garnityr

Sen flög gåsen in

Huvudnumret en sån här kväll är naturligtvis gåsen. Hen serveras med rödkål, potatis, brysselkål och äpple. Och så en mustig sås. Smaskens. Honnör för Östermalmshallen, men vi erkänner att riktigt hemlagat är festligare än färdigköpt.

Gåsen slank lätt ner med en smakrik Amarone

Proppmätta och nöjda. Men det finns alltid en efterrättsmage med plats för mer.

Gåsmiddagen avslutades traditionsenligt med skånsk äppelkaka.

VintageQ upprätthåller sina traditioner

VintageQ har under uppväxten festat på gås med sås och krås mer än en gång. Såhär såg 1964 års upplaga av den storslagna festen ut.

Varför äter vi gås till Mårten?

”Menyn till Mårtensfirandet har varierat genom seklen. Danskarna och därmed skåningarna var på 1400-talet först med att anamma Mårtensfirandet från kontinenten. Menyn bestod av lutfisk och avslutningsvis risgrynsgröt. Det var först vid mitten av 1800-talet som Skånes allmoge började äta stekt gås till Mårten. Den klassiska skånska gåsmenyn skapades på restaurang Piperska muren i Stockholm i början av 1850-talet. Svartsoppa, stekt gås och äppelkaka eller spettkaka. Äldsta receptet på så kallad skånsk äppelkaka kommer från Cajsa Warg, från mitten på 1700-talet. ”

Detta skrev Marloes Öhrnell i sin blogg Smakminnen. Läs gärna vidare om Mårten Gås där. Då får du veta allt om den gode romerske soldaten som blev munk och när han skulle väljas till biskop sprang och gömde sig bland gässen. Men dom kacklade… Och resten är historia, som det heter.

Tack för att du läst ända hit. Vill du veta mer om vad Vintagemannen och VintageQvinnan håller på med kan du följa oss både på Instagram och Facebook. Där händer det grejer nästan varje dag. Vi ses!

Västen – det enklaste sättet att höja din stil

8 november, 2020 av Ingemar A, publicerad i Accessoarer, Gentlemannens garderob, Prisvärt, Skräddarsytt & måttbeställt, Stil

Vintagemannens Stilskola fortsätter med avsnitt 2 – gentlemannens signum – västen. När folk frågar mig vilket som är mitt bästa råd för att addera stil till deras klädsel, då svarar jag: Skaffa dig några udda västar. Det finns inget som slår det. Och det bästa är att de inte kostar mer än 50 – 500 kr på second hand. Oftast under hundra. Här följer en kavalkad med västbilder så kan att du övertyga dig själv.

Själv har jag minst 25 udda västar i garderoben att välja på varje dag. Kostymvästarna oräknade. Men dem blir det minst ett tiotal till.

Kolla vilka kombinationsmöjligheter som öppnar sig!

*Samma väst, olika kavajer. Passar både tweed och manchester.*

Det är tradition att nedersta knappen i västen inte ska vara knäppt. Men bältet får inte synas.

Favoritvästen för 50 kr

Den här halmgula västen och den rutiga kavajen är min absoluta favorit-outfit. En kombo som hittade jag redan 2012. Det är alltså några av mina första och samtidigt allra bästa vintageköp. En tweedblazer för 400 och en väst för 50 kr.

Här har vi några andra personliga favoriter. Väst med krage är lite extra fränt tycker jag.

En stickad väst har samma förhöjande effekt.

Och det har en slipover också. Eller hur?

Vad gör man inte för att få den perfekta västen?

Jag lät sy en ny väst till ett par 120 år gamla byxor. De vita linnebrallorna från Kgl Flottan hade jag haft några år när jag fann ett antikt linnetyg på en marknad. Så jag gick till Götrich skrädderi i Stockholm och bad dem sy upp en väst åt mig.

Visst passar tygerna ihop? — Forsta toilen provas

Vad gör man om västen är för trång?

och byt ryggstycket — Behåll västfronten

Kostymer med väst vinner

Sen går det ju inte att komma ifrån att en kostym med tillhörande väst är det mest eleganta av allt.

Att gå omkring i kostymväst och skjortärmar är ju ganska elegant. Ett utmärkt inomhusplagg i uppvärmda hus.

Slutsats: Köp västar.

De höjer din stil och de tar ingen plats. Mina tjugofem västar tar mindre plats än tre kavajer. Jag hänger dem på varandra i garderoben på tre galgar.

Vintagemannen är född på Gamle Kungens tid. Det kanske syns. Då bar en gentleman väst.

Du hänger väl med i Vintagemannens Stilskola? Inledningen handlade om hur fina accessoarer och detaljer höjer elegansen. Och avsnitt 1 handlade om en blomma i knapphålet. Men egentligen är det väl lite stilskola varje dag i Vintagemannens poster på Instagram och Facebook. Du följer mig väl där?

Vintagemannens Stilskola börjar med en blomma i knapphålet

4 november, 20207 november, 2020 av Ingemar A, publicerad i Accessoarer, Gentlemannens garderob, Prisvärt, Stil

Är det inte dags för Vintagemannens stilskola nu efter nästan 10 år i klädsamhetens tjänst? Vad gör man för att bli elegant varje dag? Jag har ju några enkla knep. Ett av dem är att ha en blomma i knapphålet, så jag börjar med det.

Ska du på bröllop? frågar folk. Många förknippar knapphålsblomman, eller en boutonniere, endast med bröllop. Så synd. En glad färgklick på kavajslaget piggar upp vem som helst – varje dag. Och alla blommor jag har är fejk.

Sidenblommor från The Gentlemans Gazette

Detta är blommor av siden. Det kanske syns att de är konstgjorda i närbild. Men jag lovar, på lite håll tänker man inte på det.

Blomman ger en extra möjlighet att kombinera och konstratera färger. Kavajens färg, skjortan, slipsen, näsduken och blomman kan kombineras i det oändliga.

På riktigt flotta kavajer, smokingar och frackar sitter det en liten ögla på baksidan av kavajslaget. Men jag har stuckit dit en knappnål i varje kavaj för att alltid kunna fixera ”stjälken”.

Många textila blommor har en knapp på baksidan. Det är väldigt praktiskt.

Var kan man hitta snygga blommor? Den här konstgjorda blomman har jag hittat på golvet på ett äldreboende. Resten av buketten var försvunnen. Jag har stuckit en ståltråd genom blommans baksida. Den fungerar bra som stjälk.

Den mest kände bäraren av boutonnieres är Fred Astaire, en av 1900-talet mest välklädda män, om inte den mest välklädde. Han lär alltid ha haft en äkta blomma i kavajen. I alla fall ser det ut så på alla bilder man ser.

Varning för äkta blommor

Man ska akta dig för äkta blommor, säger de som hyr ut högtidskläder. Alla blommor innehåller lite sav som kan fläcka ner slaget. Så därför använder jag bara fuskblommor.

En blomma passar naturligtvis perfekt till fina kostymer.

Men en blomma passar lika bra till tweed och andra vardagskavajer.

Tygblommor från Edward Armah. Fanns på NK hösten 2015.

Det är lättast att hitta blommorna på nätet. Här är några länkar: The Gentlemans Gazette / Fort Belvedere har ett fint utbud. A Suitable Wardrobe har några också. Nyligen hittade jag de här på NK från Edward Armah. På senare år har jag hittat snygga blommor, eller s.k. lapel pins hos John Henric och J.Harvest & Frost.

Man ska överdriva lagom tycker jag. Butiker som säljer konstgjorda blommor kan ibland sälja hela buketter. Då plockar man bara ut blommorna en och en och använder till olika outfits. Mycket blommor för pengarna alltså.

Gör egna boutonnieres för 18 kr/st

Köp en kruka med sidenrosor för 165 kr. Klipp av dem som passar bra i storlek. Släng resten.

Det växer blommor över allt.

De växer i gamla damhattar t. ex. Denna hattprydnad från 1940-talet är i skinn och kanske lite too much.

Boutonnieres finns alltså överallt. På hösten ligger de på marken och är helt gratis. Det är bara att ta för sig i naturen. Lycka till!

Däremot är jag mer tveksam till de komplicerade produkter som man tar fram till bröllop idag och som inte ens går ner i knapphålet. Ibland har de t.o.m. en liten ”vas” också. De här är från Blomsterhallen på nätet. Less is more. Vad tycker du?

Det finns ju fler detaljer än små blommor på kavajslaget att ta till. Läs gärna min förra bloggpost om elegans.

Du följer väl Vintagemannen på Instagram och Facebook. Där uppdaterar jag min stil nästan varje dag.

Det är de där små detaljerna som skapar elegansen

2 november, 2020 av Ingemar A, publicerad i Accessoarer, Prisvärt, Stil

Att klä sig snyggt handlar om att hitta välsittande kläder i något sånär matchande tyger. Men att klä sig elegant kräver att man lägger lite extra tid på detaljerna också. Jag menar dels skor, strumpor och slipsar, dels det där lilla småbjäfset som sätter pricken över i; manschettknapparna, näsduken i bröstfickan, klockan, slipsnålen, knapphålsblomman, rockslagsmärket samt att hålla ihop metall och läder. Djävulen bor i detaljerna.

Jag börjar med metall och läder. Har du guldtänder måste du också ha guld i byxbältet, guldklocka, guldspännen på hängslena och guldringar. Även manschettknapparna ska vara i guldfärg. Har du inga guldtänder gäller regeln i alla fall. Håll ihop metallfärgen. Antingen guld och mässing överallt eller silver och stål överallt. Det är utgångsläget. Sen kan man vara djärv och improvisera med att byta ut metallen någonstans på ett effektfullt sätt.

Det är samma sak med lädret. Bruna skor, brunt bälte, brunt klockarmband, bruna handskar, osv. Eller svart rakt igenom. Eller rött, gult, blått, men det är svårare att hitta. Men brunt är en färg med många nyanser. Vill du vara riktigt elegant har du samma ljusa eller mörka nyans överallt. Eller mocka genomgående. När du väl lärt dig spela efter noter går det bra att improvisera med gula handskar till svarta skor.

Det gula i handskarna går igen i rockens rutmönster och strumporna. Trots att jag har svarta skor.

Röda accenter i topp till tå. Föreställ dig ett brunt byxbälte istället. Vardagselegansen skulle ha uteblivit helt. Ett svart bälte skulle möjligen ha fungerat.

Den ljusbruna randen i slipsen går igen i både klockarmband och bälte. Rasande elegant.

Man känner intuitivt om något inte stämmer

Sånt här finlir är det ju egentligen ingen som noterar medvetet och säger: – Va´ fint att du har ett lika blankt och svart bälte som skorna. Men det känns intuitivt när det stämmer. Och det märks om det inte stämmer. Då är det något som skaver och elegansen uteblir. För att inte tala om rena stilbrott, ett par sneakers till en smoking må vara uppkäftigt, men det är inte elegant. En stor fläskig sportklocka, 44 mm i diameter, till samma smoking visar bara hur brackig man är. Men ett litet smalt och nätt armbandsur i guld gör dig till en elegant gentleman. Speciellt om det är guldknappar i smokingskjortan också, både på bröstet och i skjortärmarna.

En rektangulär Omega-klocka och manschettknappar i bergskristall och silver från Cufflinsky

Samma skjorta i olika kombinationer där färgerna återkommer. Notera hur sekundvisaren matchar skjortan. Oj, där blev det visst överkurs.

Manschettknappar kan man aldrig ha för många.

Billiga är de också i de flesta fall, i alla fall om man köper secondhand. Och de är en utmärkt liten sak att skriva upp på önskelistan till tomten. Det kan inte gå fel. De är lätta att lagra och en vacker dag har man något på sig som passar de mest udda manschettknappar.

Alla möjliga former och färger. Alltid finns det något som passar.

Armbandsuret är mannens främsta smycke

Lägg upp ett litet lager med vintageklockor för att ha till olika outfits. Det låter dyrt, kanske du tycker. Visst finns det klockor som kostar en miljon på auktionerna. Men det finns också de som kostar 250 kr. De flesta av mina klockor har kostat hundralappar eller några få tusen. Inte mer än ett par nya brallor alltså.

Klockor från 1930 – 70-talen är klart prisvärda.

Pins är Ett rasande billigt tillbehör

Här ligger prisnivån mellan 10 – 50 kr. Något riktigt unikt märke kan dra iväg till några hundra. Det första av sossarnas förstamajmärken från 1931 i silver är ett sådant. Men Barnens dag i Filipstad från 1940-talet kommer inte att ruinera dig, jag lovar. Du hittar en uppsjö av roliga märken på nästan varje loppis. Börja med att bära ett märke varje dag. Det blir en samtalsöppnare, en conversation piece. Varpadagen t ex. vem kan motstå att kommentera det?

En näsduk ersätter inte slipsen

Näsduken i bröstfickan är också ett billigt nöje. Om man inte är så dum att man går till modebutiken på Fina Gatan och köper en liten tygbit, s.k. pocketsquare, för 500 kr förstås. Fem kronor är ett mer lagom pris för en gammal näsduk, eller ett par tior. Du kan ta vad som helt som matchar eller kontrasterar snyggt och peta ner i bröstfickan. En gång hade jag en rosa Post-it-lapp. Men en näsduk plus färgade skjortknappar ersätter inte en slips om du vill vara riktigt elegant.

Varje dag bläddrar jag fram en lämplig näsduk. 80 st olika små tygbitar. Mer plats än såhär tar de inte.

Det finns fler tillfällen än bröllop för en blomma på kavajslaget

Ett nästan lika billigt nöje är blomman i knapphålet, en boutonniere som det heter på engelska. Det finns flera företag som tillverkar sådana idag, riktigt fina. I Sverige har du John-Henric och J Harvest & Frost. Edward Armah eller Gentlemans Gazette är andra. Googla runt och kolla. Vill du komma billigt undan köper du en vanlig konstgjord blomma i silke och klipper av stjälken. Eller köp en hel bukett eller en näve gamla ljusmanschetter och klipp bort de finaste blommorna. Den rosa nejlikan på vinjettbilden har jag hittat gratis på golvet på ett äldreboende. Sen gäller det bara att hitta på nåt fiffigt sätt att fästa den med en ståltråd och en knappnål på baksidan av kavajslaget.

Ska du på bröllop? frågar folk ofta. Så ovanligt är det med en knapphålsblomma idag.

En blandning av Vintagemannens köpeblommor och sönderklippta ljusmanschetter. Några är hattprydnader eller hårspännen för damer.

Sammanfattning: Vintagemannens Fem bästa tips

Matcha och håll ihop färger, läder och metall. Men matcha inte ihjäl dig, det blir vackert dött. Och gör bara medvetna undantag.
Använd någon accent som Punctum – en fotografisk term för det där i bilden som fångar uppmärksamheten. Det kan vara västen, slipsen, flugan, blomman, näsduken…
Håll igen lite på alla finesser – överdriv inte, som jag har en tendens att göra.
Skaffa massor av accessoarer. De är ofta billiga och lätta att lagra därhemma. Då har du alltid det där lilla extra för att sätta pricken över i.
Köp second hand och vintage i första hand. Du kan få 10 begagnade grejer för samma pris som en ny.

Är det dags för Stil-skolan igen?

Åren 1957 – 72 utbildade Svenska Scoutförbundet tiotusentals svenska ungdomar i stil och ansvar för att kunna fungera bra när de kom ut i arbetslivet. Det handlade mest om en inre personlig stil men ett kurspass handlade om kläder och klädvård. Det kanske är dags att starta Vintagemannens Stilskola? Vad tycker du?