Idag är det olika superunderställ i konstiga syntetmaterial som gäller. Men inte för en vintageman. Han håller sig till bomull, silke och ull. Men hur höll karlarna sina långfilsingar uppe innan textilindustrin lärt sig att göra tajt trikå som satt uppe av sig själv? Här reder Vintagemannen ut begreppen. Varning för sexiga bilder.
Tajt trikå var inte så vanligt under 1900-talets första hälft. Dessa onämnbara är från 1940-50-talet nån gång.
Hur fick man kalsongerna att sitta uppe? Kläder i stickad trikå har funnits under hela 1900-talet. Men de var inte särskilt tajta. Ända in på femtiotalet var män tvungna att ha strumpeband för att få strumporna att sitta uppe. Latextråden av gummi uppfanns visserligen redan på 30-talet men slog inte igenom förrän flera årtionden senare.
Alla långkalsonger har smala bomullsband upptill. De är rätt långa för att passa var hängselknapparna sitter i olika byxor.I dessa skräddarsydda byxor från 1952 finns inte bara knappar för hängslen. Det finns också ett litet spänne med tryckknapp. Varför då? Jo, för då kan man ha bälte i byxorna. Kalsipperna sitter ändå på plats.
Här ska fästas!
Här sitter kalsipperna dubbelsäkert för både hängslen och livrem. Osynligt utifrån.
Det behövdes alltså hängslen för att hålla långkalsipperna uppe i de flesta byxor. Men in på sextiotalet hade man lärt sig tillverka tajta kläder och strumpor med resår och livremmen slog ut hängslena helt.
En låååång historia
Från slutet på 1800-talet till 1960 ungefär såg alla män ut som Jan Långben. Långkalsonger och långärmad undertröja. Tjockare på vintern och tunnare på sommaren. Winston Churchill lär alltid ha burit ett rosa silkeunderställ. Var de så frusna förr? undrar du kanske. Nej, det var nog mer en hygienfråga. En arbetare kanske bara hade en kostym. Och det här är före tvättmaskinernas och de lättvättade klädernas tid. Det gällde att skydda de dyrare yttre plaggen från utdunstningar, svett och odörer. Det är lättare att tvätta kalsonger än kostymbyxor.
Tar man en titt i postorderkatalogerna ser man att underkläderna ser ungefär lika dana ut ända fram till slutet av 50-talet. Vissa nymodigheter hade faktiskt introducerats genom åren. Boxershortsen lanserades under första världskriget. Och Jockey patenterade också sin Y-front redan då. Men de kom nog inte till Sverige förrän långt senare.
Åhlen & Holm 1918. Hel och ren inunder under första världskriget. Åhlen & Holm 1940. Fortfarande samma rymliga modell under andra världskriget. Wiskadals katalog 1954. Jan Långben lever än. Notera att banden i linningen att fästa i hängselknapparna fortfarande dominerar. Bara ett par har resårband i midjan.
Trikårevolutionen i slutet av 1950-talet
Men nu händer det grejer. I Oscar Ahrén / Åhlén & Holms gemensamma katalog 1959 är knäppbanden borta. Med hjälp av resår sitter kalsipperna uppe av sig själva. Och om några år ska kvinnorna också bli befriade och strumpbyxorna slå igenom. Den elastiska revolutionen har bara börjat. MAMILs var inte födda än (Middle Age Men In Lycra). Elestan eller Lycra uppfanns samma år, 1959.
När trikåfabrikanterna väl lärt sig tillverka åtsittande långkalsonger blev det snabbt fart på produktutvecklingen; nya mönster och glada färger infördes. Men det är först när vi kommer in på sjuttiotalet som det börjar det blomma ordentligt i benkläderna.
1968
1971
Man tror att flower power är en sextiotalsföreteelse. Men eftersläpningen i det folkliga modet var ganska stort. Det vi idag kallar 60-tal är snarare 70-tal.
1975
1979
Ansågs det här sexigt då?
Här slutar Vintagemannens historiska exposé över långkalsongerna. Det är väl bara en sak han har glömt; kamelhårsunderkläderna. Från den tiden då det fortfarande var vintrar i Sverige.
Kamelhår! Rejäla doningar ur Ellos-katalogen 1975. Vart tog dom vägen?
Sen kom funktionsplaggen i allsköns stretchiga plastmaterial och microfibrer vars rester vi förr eller senare kommer att få äta upp. Bokstavligt. Men det vill vi inte veta mer om.
Vem kan ana att denne man bär långkalsonger? Hel och ren inunder.
Vill du veta mer om vad Vintagemannen har på sig, utanpå och någon gång inunder, kan du följa Vintagemannen på både Instagram och Facebook. Välkommen.
Tre kvartal in i experimentet Vintagemannens Mat har matlagningen blivit mer än att testa hur maten smakade under krigsåren 1940-45. Experimentet startade försiktigt vid årsskiftet med att vi började laga en middag i veckan taget från Husmoderns Köksalmanack från krigsåren. Nu har det vuxit till något betydligt godare som definitivt ändrat vår inställning till kristidsmat och till mat överhuvud taget. Mersmak är bara förnamnet.
God, godare, godast
Kristidsmat ÄR god mat. Vi har lagat middagar, konserverat, tagit tillvara, bakat och jämfört med moderna produkter i blindtester. Av alla de fyrtiotre middagar vi hittills ätit är det högst fem som inte smakat gott. Nej, ni behöver inte laga 1943 års recept på tomatsoppa med makaroner, men vi kan verkligen rekommendera att ni provar receptet från 1942 på torskfilé Paysenne eller testar sås á la Tom.
En guldgruva och källa till inspiration från 1933 till idag. Här finns dagliga middagstips.
Vi har varit återhållsamma med att bjuda familj och vänner på kristidsmat. Vi vill inte riskera att vännerna ska tycka att vi blivit knäppa som bara bjuder på äcklig mat från Historieätarna. Men ibland gör vi undantag. För inte så länge sedan bjöd vi på en av våra enklaste efterrätter från kristiden; hemgjort äppelmos med gräddmjölk, toppat med lite skorpsmulor. Total succé! Och när vi utsatte sönerna med familjer för sockerkaksprovning fick kristidssockerkakorna omdömet ”en modern utveckling av sockerkaka till en lite nyttigare variant som kräver att man tuggar”.
Utan matfett
Utan ägg
Modärn kaka
Tänk att 75 år gamla sockerkakor utan ägg eller fett uppfattas som moderna hälsobakverk.
corona har gjort oss till riktiga picknick-proffs
Bästa vägkrogen ligger oftast längs ”Gamla vägen”, t ex Riksettan.Kristidsköttbullar med havregryn
Under året har vi testat och jämfört hemlagat med fabrikstillverkat; äppelmos, lingonsylt, nyponsoppa, maränger, mandelbiskvier, marsipan och en del annat . När det kommer till konserver och inläggningar kan vi konstatera att hemlagat är godast. Utan jämförelse. Hemligheten stavas mer råvara, mindre socker och matigare konsistens. Förutom mer råvara behövs också tid. I dessa C-19 tider behöver det inte nödvändigtvis vara ett problem när aktiviteter och äventyr blir inställda. Då kan en dag med konservburkarna bli ett helt äventyr.
Det finns inga rester
Löksmör…
…som stelnar i kylskåpet
När du steker lök blir det ofta lite matfett och lökrester kvar i pannan. Spara det och använd nästa gång du lagar mat. Så får du mer smak i vardagsmaten.
Allt som blir över blir automatiskt en ingrediens in i en ny maträtt. Vi tillhör inte surdegsbakarna, men gissar att kristidsmatlagning är ungefär som att baka med surdeg. Man får se till att spara lite av den gamla, för att den nya man lagar ska få en riktigt smarrig ingrediens. Dessutom funkar rester som halvfabrikat – de spar tid när man lagar till den nya rätten. Det sättet att tänka har verkligen påverkat all vår matlagning.
vardagen blir fest
Vintagemannens mat har fått oss att kliva utanför våra gamla mathjulspår. Resultatet är att middagarna har blivit mer varierade. Genom att hämta middagsrecepten från 75 år gamla Husmoderns Köksalmanack har vi provat många maträtter vi aldrig nånsin skulle ha testat. Recepten skulle vi aldrig ha hittat och hade vi mot förmodan gjort det hade vi ratat dem för att de inte verkar jättespännande. Och för att alla inspirerande färgbilder saknas. Vår förutfattade mening om äldre mat som tråkig och grå mat har verkligen kommit på skam. Det mesta har varit Smaskens! Dessutom följer recepten årstiderna, så att det alltid är enkelt att hitta råvarorna, vilket ger en naturlig variationen och omväxling.
Norsk havrepudding, en riktig hit, som ingen norrman hört talas om.
Efterrätten har säkert också bidragit till att göra middagarna till en fest. En kristidsmiddag består av både huvudrätt och efterrätt!
Bra för magen och bra för plånboken
Följer man receptet blir man mätt och portionerna blir lagom stora. Inte såna där jätteportioner som idag. Det är bra för både magen och vikten. Att följa receptet är även bra för plånboken.
Hållbarhet byggd på lust och fåfänga.
Troligen har vårt klimatavtryck minskat och idag köper vi betydligt mer svenskodlat. Något som inte var ett mål i sig, utan som blev ett resultat. För du kommer väl ihåg Vintagemannens slogan; Hållbarhet byggd på lust och fåfänga.
Turistresande är en ganska sen företeelse i mänsklighetens historia. Om man inte tillhörde de allra rikaste förstås. Och snart är vi väl där igen. Vi besökte Hallwylska museet och deras utställning ”Mot kontinenten – en resa i första klass.” Och så gick vi på föredraget ”På packlistan” om greveparets bagage häromdagen. Det kan ju föranleda en bloggpost om hur man ska packa det nödvändigaste, necessären t.ex.
Kan en koffert per person verkligen räcka?
Jag har levt i tron att överklassen reste med ett väldigt stort bagage förr i tiden. Bärare och tjänstefolk fanns det ju gott om. Men det var nog bara filmstjärnor från Hollywood som kom med femtiosex eleganta koffertar när de landsteg i Europa. Det ingick liksom i deras varumärkesbygge. Nej, de vanliga rikingarna, som familjen Hallwyl, hade bara en koffert var och så lite handbagage även om de skulle vara borta i flera månader. Inte köpte de kläder under resan heller. Nej, de lät sitt skrädderi i Stockholm sy upp reskläder och sen hade de med sig en ordentlig utrustning för att vårda och tvätta sina kläder. Klädvårdsdagar var inlagda i reseprogrammet.
Uppsytt inför resan till Egypten 1900-1901. Man får inte bli kall.
Man skulle ha två sorters kläder med sig, de praktiska och de passande. De praktiska var resplagg och de passande var kläder att ha på sig på resmålet beroende på aktivitet; vid sightseeing, kamelritt, luncher och middagar. Allt från sportkläder (det skulle vi inte tycka idag) till full galastass.
Smycken var ett särskilt kapitel. De kunde ju bli stulna. Det insåg Wilhelmina von Hallwyl (1844 – 1930) så från 1907 lät hon tillverka resesmycken, dvs kopior av hennes riktiga smycken i mer oädla material. Massivt guld blev ihåliga smycken i förgyllt silver. Diamanter ersattes med topaser och guldtopaser. Gröna glasbitar fick föreställa smaragder och pärlorna var inte äkta. Se där, ett bra tips även för dagens resenärer.
Alla resor börjar med en noggrann lista
Det är fortfarande till stora delar en bra packlista.
Kolla Wilhelminas lista. Det är mycket smått och gott som ska med. Toilettartiklar, sjukvårdsutrustning, sysaker och reparationsgrejor. Mycket av det lilla husapoteket passar idag också. Men lavemangssprutan har väl ersatts av laxermedel eller Imodium beroende på problem och morfinet törs man inte ta genom tullen. Febertermometern har åter blivit högaktuell.
Vitagemannen har också några necessärer – den stora och den lilla.
Den stora
är astung med en
praktisk uttagbar necessär
Foto: Viktor Fremling
Den stora är en mycket snygg och praktisk toilettväska med det nödvändigaste i sina separata fack. Den väger bara 10,7 kg innan man börjat fylla den.Den stora packad för resa till kurort sommaren 2020 – SödertäljeWalther von Hallwyls necessär är ännu finare (Foto från museet)
Smått & gott
Walthers reseutui
och deras reseapotek
Den lilla necessären med Vintagemannens prylar på enklare resor
Rakdon, kängsnörepåträdare, manikyrset. Det är mycket som ska med.Istället för rakkniv kan man också ha med en praktisk elrakhyvel med separat batterilåda och blankpolerad stålspegel. Så smidigt.
ett bra Resebibliotek ger större utbyte av resan
Dagens resebibliotek ryms i mobilen tycker nog de flesta. Men är man en riktig vintageman har man med sig både en gammal Baedeker och Ellen Rydelius i bagaget.
Besök Hallwylska museet i höst och se deras reseutställning
Bilresor kräva…
sådan här utrustning.
Snygga väskor
Tåg är trots allt vårt faroritfärdsätt.
Nu får vi hoppas att Covid fås under kontroll och att vaccinutvecklarna är framgångsrika så att vi kan komma ut och resa igen. Flyget har Vintagemannen sedan tidigare valt bort. Men vi längtar ut att tågluffa i Europa igen. Precis som greveparet von Hallvyl. Den som överlever får se.
Om det blir några fler resor kan du se om du följer Vintagemannen på Instagram eller Facebook. Men där hittar vi på annat skoj också. Nästan varje dag. Vi ses i sociala medier.
Den 3 oktober fyllde Vintagemannen riskgrupp. När han föddes 1950, på den gamle kungens tid, var kaffe fortfarande ransonerat. Så Vintagemannens mat firade genom att laga en hemmamiddag de Luxe med kristidsförtecken. För visst hade man fest även under krisåren. Folk fortsatte ju att fylla jämt, gifta sig och hitta på alla möjliga anledningar till att fira.
Han i en smoking som Ulf-Peder Olrogs bror köpte på PUB i mitten av seklet och hon i en gammal silkesammetstrasa från 30-talet. Tjo vad det var livat i holken i lördags!
Hur firar man en vintageman?
Det enklaste hade varit att beställa bord på en av Stockholms bättre krogar. Operakällaren är Vintagemannens favorit. Ett krogbesök under kristid krävde framförallt en fet plånbok, men inte så mycket ransoneringskuponger. Vid ”enstaka måltider” på en restaurang behövde man endast lämna kuponger för viktigare ransonerade livsmedel. Restaurangkort med lägre valörer än vanliga livsmedelkuponger bytte man till sig på krogen i utbyte mot vanliga inköpskuponger.
På krogen kunde man laga till fantastiska kupongfria middagar. I Beredskapsmuseets kristidskokbok berättas t ex om den kupongfria bröllopsmiddagen på Grand Hotel i Helsingborg när Solweig och Jacob gifte sig i juni 1943. Menyn bestod av : Delikatessandwiches, Klar vårsoppa, Rökt lax med spenat och ägg, Stekt kyckling med salader och slutligen Jordgubbar med glass och grädde. Men smakar det så kostar det; bröllopsmenyn kostade 21 kr per kuvert, exklusive drycker. Som jämförelse tjänade en ingenjör år 1943 cirka 650 kr/mån och en butiksanställd ungefär 300 kr/mån.
En socialt distanserad lyxmiddag
Eftersom Vintagemannen skulle fylla riskgrupp valde vi bort krogen och satsade på en socialt distanserad ”middag deluxe” hemma istället. En middag som är lyxig, smakar smaskens och som är en blandning av inhemska råvaror, ransonerat och oransonerat. Helt enkelt en fin middag som hade varit möjlig att få till under kristidsåren för den som hade de ekonomiska resurserna.
Selleribottnar med svamp, spenat & tryffel. Smaskens! Det vill jag ha, sa Vintagemannen.
Husmoderns köksalmanack står som vanligt för inspirationen. Under rubriken ”Den bästa middag jag ätit” berättar Vera von Kraemer i Husmoderns Köksalmanack 1940 om en ljuvlig middag bestående av:
Ostron
Buljong med rädisor, purjo och blomkål och petit chouxer med ostmassa
Rökt kalvsadel med ris och Khans gurkor
Selleribottnar med svamp, spenat & tryffel
Persikor med sockerlag spetsad med grön curacao & lite kronbrännvin
Te
En spännande meny som blandar både ransonerat och oransonerat , dyra och billiga råvaror. Och där man väljer att hoppa över kaffet och bjuder på te istället.
Leka med elden
Festligare än såhär blir det väl inte?
Även i förslagen till veckomatsedlar finns söndagsmiddagar och andra finare helgmiddagar. Söndagen den 4 oktober 1942 föreslår almanackan tex ”Flamberad oxfilé med grönsaker och potatis”.
Sitt vackert
Att duka med vackert porslin och att lägga upp maten konstfullt är också tips på hur man piffar upp måltiden under ransoneringstiden. Det tipset kostar inte pengar, så vi slog på stort och valde silver och diamant genomgående. Glasen från Skruf heter Koh-i-noor och lanserades på 1930-talet.
Silver och diamant i skönt sällskap
Meny för Vinategemannens jubelmiddag
Så, vad åt vi då till middag lördagen den 3 oktober 2020?
Snittar med gåslever och till det lite äpplekompott
Selleribottnar med svamp, spenat & tryffel
Flamberad oxfilé med svampsås och grönsaker
Ostar
Kaffe & Nötchokladrutor
Som dryck serverades Champagne, Amarone och till ostarna nyponsherry. Det gäller att slå på stort!
Konserverad gås- och anklever importerades under kriget från Ungern av Mellaneuropeiska Handelsbolaget. Det var i den firman som Raoul Wallenberg fick jobb 1941 och det var det arbetet och hans resor till Ungern i tjänsten som var täckmantel för det som så småningom utvecklades till något helt annat.
Selleribottnarna, ja de är från receptet för den middag Vera von Kraemer berättar om under rubriken ”Den bästa middagen jag ätit”. Fast här har VintageQ bytt ut champinjonerna mot Karl Johansvamp. Tryffel gör det superlyxigt!
Flamberad tournedos med svampsås är vår egen variant på middagsförslaget från den 4 oktober 1942. 150 gram svenskt kött av bästa kvalité per portion ligger inom ramen för veckoransonen för kött under hela kriget, även om det under de snålaste åren innebär att vi blir vegetarianer eller fiskätare under resten av veckan. Såsen fick smak av lök, Karl Johansvamp, salt, vitpeppar och nyponsherry och inget annat. Smörstekning och kaffegrädde bär smakerna långt. Grönsakerna är lokalodlade.
Osten är inte svensk, utan dansk. Idag finns flera svenska små mejerier som gör gudomligt god dessertost, men idag blev det danskt på tallriken. En liten ostbit efter maten är en av Vintagemannens njutningar som han helst inte avstår ifrån.
Det fick räcka med kaffe och kaka som dessert
De 12 gram kakao som Nötchokladrutorna innehåller föranledde en tur till svarta börsen för inköp, faktiskt ända fram till andra halvan av 1948 då ransoneringen upphörde. Men vad gör man inte för en jubilar? Nötchokladrutor är Vintagemannens favoritkakor. En klassiker som fanns med redan i Hemmets stora bakbok från 1931.
På det hela taget – en mycket lyckad afton.
Du följer väl Vintagemannen och Vintagemannens mat på Instagram och Facebook? Där uppdaterar vi lite oftare än här. Väl mött!
Vintagemannen 