Att minnas resans höjdpunkter är att resa på nytt. Läs vår 10-i-topp i Fjärdhundraland.

Det finns minst tio skäl att besöka Fjärdhundraland, dvs landsbygden mellan Stockholm, Uppsala och Västerås, bara 1 – 2 timmars resa för en tredjedel av Sveriges befolkning. Här kommer de utan inbördes rangordning. Så som en bra turistdestination bör vara.

1. Landskapet med både natur och kultur

Det är ganska storslaget på många ställen. Detta är Härledgården.

Bland det bästa med Fjärdhundraland är det omväxlande natur- & kulturlandskapet. Kanske är det landhöjningen som gör att det. Årsringarna blir så tydliga, och som gjorda för att bli en ”historiedetektiv”. Under bronsåldern, för ca 3 000 år sedan, stod vattnet 25 – 30 meter högre än idag. Efter det gick landhöjningen snabbt och det finns tydliga spår av den i landskapet. Vägarna slingrar fram längs den forna strandkanten och gamla ortsnamn som slutar på -tuna, -inge och -sta visar att här låg gårdar redan på järnåldern, medan de som slutar på -by tillhör en tid när vattnet sjunkit undan ytterligare. Fjärdhundraland är också rikt på hällristningar från bronsåldern, runstenar från vikingatiden och kyrkor från medeltiden. Kalkmålningar från 1400-talet hör till det normala här. Naturupplevelserna är också nära och lättillgängliga.

Med den insikten blir matrasten i en stenig backe med utsikt mot en leråker, ett gravfält, en röd gård och en tornlös gråstenskyrka en upplevelse. Kommer dessutom en bergsbacke med isslipade hällar, en rullstensås och en vik med vassar och fåglar med i bilden är materialet tillräckligt för att åskådningsundervisningen ska kunna börja.” (Ur STFs Vad ska jag se i Uppland, 1961)

2. Kyrkorummen är som seriemagasin

Martyren får tarmarna utdragna i Härnevi kyrka. Inte så skönt som det ser ut.

Vem har lämnat efter sig fler verk än någon annan svensk monumentalmålare? Jo, Albertus Pictor och hans verkstad. Under slutet av 1400-talet dekorerade han inte mindre än 37 kyrkor, mer än hälften av dem i Uppland. Han målade livfullt och egensinnigt. I motsats till andra målade han motiv även i takvalven och inte enbart på väggarna. Här kan man betrakta sedelärande scener ur den kristna traditionen för egen insikt och androm till varnagel. Redan i vapenhuset får man reda på hur illa det kan gå för en syndare. Det är en makalös kulturskatt som blivit bevarad i Fjärdhundralands kyrkor: Härkeberga, Härnevi, Yttergran, Österunda, m fl. Och i andra kyrkor finns fina målningar av duktiga konkurrenter till Albertus, t ex i Litslena. Härkeberga kyrka, som är den mest berömda, har öppet onsdag – söndag under sommaren. För övriga kyrkor, kolla öppettider på svenska kyrkans hemsidor.

Att Alberts målningar i Härkeberga kyrka är sevärda har stått i guideböcker i alla tider. Den här är ur STFs årsbok 1935.

Vintagemannen reste runt med gamla guideböcker från 1960-talet, men Herman Bengtsson från Upplandsmuseet hade med sig bilder från guider på 1680-talet. Det är nästan ingen skillnad mot idag. Vem har sagt att gamla guideböcker inte funkar?

3. Mathantverkarna gör det lätt att ”äta ute”

I Fjärdhundraland finns gott om bra mathantverkare. Landet är som ett jättestort skafferi. Det odlas grönsaker och bär, stenmals mjöl, bakas bröd, ystas ost, tillverkas korv och charkuterier, fil och yoghurt. Här lagas mat. Det är småskaligt, lokalproducerat och ofta ekologiskt och ambitionen är hög. Här är det enkelt att fylla picknickkorgen inför dagens utflykt eller handla varor till middagen om du inte vill äta ute. Har du turen att bo i Uppsala, Västerås eller Stockholm har du via Rekoringarnas försorg möjlighet att köpa deras produkter, annars är det på plats som gäller.

4. Lata Pigans lador är fyllda av vintage

Två lador fulla med kläder, tyger och design.

Vintagemannen och VintageQ har en förskräcklig massa gamla kläder. Man kan tro att vi samlar på dem. Inte för att de är gamla, utan för att de är snygga, bekväma och av en betydligt högre kvalitet än det massproducerade skräp som säljs idag. Köper man ett exklusivt prestigevarumärke idag betalar man inte för deras skräddare utan för deras annonser.

Då är det tur att Lata Pigan och hennes vingagebutik i Vela finns. Hon har tusentals gamla plagg. Det är två hela hus som tillhört den gamla prästgården – lagår´n och logen – fullproppade med kläder, fina designtyger och utvalda designprylar från mitten av 1900-talet. En guldgruva för vintagenördar, stylister och rekvisitörer. Vi gör, sedan flera år tillbaka, minst ett besök per år och kommer alltid därifrån med bilen full.

5. Hjälstaviken är mycket mer än pippifåglar

Från Kvarnberget ser du alltihop. Ett bra fikaställe också.

Vintagemannen är sannerligen inte någon fågelskådare. Men ornitologen Mats Brisegård, som har sin hemvist nära Hjälstaviken, vandrade runt med oss på sjöns södra sida och gav oss en naturupplevelse vi sent kommer att glömma. Det var lövskog, barrskog och vass. Vi var alldeles nere vid vattnet och uppe på två höjder. Väldigt mycket natur på två timmar alltså. Och här har Vintagemannen kört förbi säkert hundra gånger under 50 år utan att stanna. Vilken korkskalle han är.

Vi fick lära oss om Gustav IIIs favoritrastplats vid Parnassen och om hur Oscar II skjuter svan och vi fick lära oss lyssna på olika fåglar. En perfekt rastplats för nutidsmänniskan också.

6. Picknick på Vånssjöåsen

I STFs Vad ska jag se i Uppland från 1961 står det att Vånsjöåsens rygg med sin”fasta mark och sin fria utsikt” är en utmärkt rastplats. Det stämmer fortfarande. Ett härligare ställe för en picknick får man leta efter. Att Vintagemannen sedan känner sig förflyttad till barndomen gör det inte sämre. Om lunchpausen hade utspelat sig 1961 hade pappa folkskoleläraren gått omkring med lille Ingemar och berättat om istidens rullstensåsar, om järnålderns gravfält, om backsippor och enebackar. Eller om landhöjningen i Uppland som blir speciellt tydlig från åskrönet.

7. Fornminnen – runstenar och hällristningar

Linus på linjen i Altuna

I Fjärdhundraland finns det runstenar överallt. Bilderna från cartoon-konstens vagga utmanar fantasin. De restes på vikingatiden och många av dem stod vid strandkanten vid någon vattenled. Landhöjningen de senaste tusen åren har varit fem meter, så därför står de idag långt uppe på land. Stenen vid Altuna kyrka, som föreställer guden Tor som trampar genom botten på sin båt när han fångar Midgårdsormen, får representera alla runstenar vi mött under fyra dagar. Vill du veta mer om runstenar i Uppland så kolla här.

Som hällristningsområde är Fjärdhundraland svårslaget i Sverige. Det är bara Bohuslän som kan konkurrera. Åk till Boglösa söder om E18. Där finns bl a det enorma Brandskogsskeppet, 4,2 meter långt, och många andra ristningar. Parkera vid Hemsta hagar.

I de södra delarna finns flera lättillgängliga hällristningsplatser.

8. Det är människorna som tar priset

Efter de här dagarna såg vi på varandra och sa; så här många energiska, entreprenöriga, entusiastiska människor på ett ställe har vi sällan träffat på förut. På nästan varje gård finns en driftig ägare som hittat en affärsidé för att kunna leva på landsbygden. De tillverkar, odlar, förädlar, säljer och erbjuder med mycket passion och kunnande. Deras stolthet och glädje smittar av sig och gör semestern till en upplevelse. När ni besöker dem så glöm inte att ställa frågor. Det blir lärorika samtal med hopp om framtiden. Det är sånt som behövs i dessa tider!

Fjärdhundraland Ekonomisk Förening fick 2019, dvs förra året, Det Stora Turismpriset av Tillväxtverket i Sverige, för hur de lyckats förpacka ett så brokigt utbud till en attraktiv helhet.

Juryns motivering:
”Fjärdhundraland har skapat ett arbetssätt där många små verksamheter tillsammans bildar en helhet utifrån platsens genuina förutsättningar. Här tas allas engagemang och kunskap tillvara för att skapa en hållbar helhet.”

Vintagemannen förstår att de vann och lyfter på hatten.

9. Hög säkerhet och social distansering

Överallt har vi mött näringsidkare som är noga med att vi ska hålla distans i denna märkliga Corona-tid. De har ordnat med extra stora uteserveringar eller säljer picknickmat. Alla har handspriten framme och förmanande skyltar uppe. Vi har inte känt oro för ökad smittrisk någonstans. Men det gäller ju att vara försiktig själv också. Vi hade en stor flaska handsprit med i bilen som vi använde efter varje stopp. Dessutom är Fjärdhundraland nära – om det skulle vara fullt är det inte mer än 5 minuter med bil till nästa ställe.

10. Enköpings inspirerande trädgårdar

Enköping är parkernas stad. Här har man ambitioner med sina planteringar både i de i stora parkerna och i de små ”fickparkerna” här och där i staden. Ett inspirerande resmål för alla som har en trädgård eller balkong. Tidigt i juni och augusti är de bästa tiderna. Då sprakar blomsterprakten som mest.

Längs Enköpingsåns norra sida finns 18 inspirationsträdgårdar. De flesta trädgårdar är fyllda av fleråriga perenner. Medan några av de mest ambitiösa skapelserna är gjorda av eleverna på Trädgårdsutbildningen. När vi var där höll de på att slutföra sina examensarbeten. Snart kan man se resultatet i full blom. Nästa år kommer en ny klass med något helt annat.

Vi var tvungna att åka tillbaka

Fyra dagar räckte inte långt. Vi hann bara med drygt 30 stopp under resan. Vi ville se trädgårdarna i Enköping, vi ville vandra mer på Upplandsleden, vi ville se hällristningen Brandskogsskeppet, vi ville… Alltså åkte vi tillbaka under två dagar. Se vår lilla rapport.

PS. Glöm inte att kolla Fjärdhundralands hemsida. Den är jättebra.

Och glöm inte att ta med : Picknickfilt, friluftsservis, termos, kikare, kamera, kylväska, gamla guideböcker och en detaljerad karta (Vad är GPS mot en fin gammal karta?) Många småvägar är det.

Enköpings kommun har en bra gratiskarta över Fjärdhundraland

Detta var det sista av våra blogginlägg från resan i Fjärdhundraland i maj – juni 2020. Du hittar allihop i ”Senaste inläggen” eller i ”Arkivet” till höger, välj Juni 2020.

Hej då Fjärdhundraland för den här gången.

Vintagemannen kommer snart tillbaka med nya berättelser och små reportage från andra äventyr. Kan du inte hålla dig till dess så finns vi dagligen på Instagram och Facebook med olika uppdateringar kring kläder, mat, resor och upplevelser. Häng med!

Tack alla härliga djur och människor vi mött i Fjärdhundraland. Vilken höjdarupplevelse det blev.

Detta blogginlägg är ett sponsrat samarbete mellan Vintagemannen och Fjärdhundraland Ekonomisk Förening.

Mormor åt inte sill på midsommarafton. Det är ett modärnt påhitt.

Hur många år behövs det för att något ska bli en tradition? När började vi äta sill på midsommarafton tror du? Gissa. Svaret kommer längre ner. Det är senare än vad många tror, det var kanske inte ens vanligt när du var barn. Riktigt traditionell midsommarmat är kyckling och lax.

Matjessill, Senapssill och Brantevikssill känns som obligatoriska på midsommarafton. Liksom färskpotatis, gräddfil och gräslök. Har det inte alltid varit så? Nä!

Nutidsarkeologiska studier

Vintagemannens mat har gjort en djupdykning i Husmoderns Köksalmanack. Vi har många utgåvor från den första 1933 till idag. Husmoderns Köksalmanack är måltidens motsvarighet till klädernas postorderkataloger. De speglar breda trender och det är intressant att läsa vad för slags mat almanackan föreslår till varje dag året runt. Så vilket år dyker sillen upp till midsommar?

Husmoderns Köksalmanack – en nutidarkeologisk guldgruva

Så lägger man in sill

Noggranna förberedelser i god tid är sillunchens viktigaste förutsättning.
Med rätt tillbehör reder man sig bra; lökskärbräda, vass kniv samt cyklopöga.
Brantevikssillen måste läggas in veckan före Sveriges informella nationaldag.
Sveriges godaste sill får aldrig saknas på bordet. Dubbla gärna kryddmängderna.

GRÄDDFILEN FÖDDES 1952 OCH året EFTER BLEV MIDSOMMAR EN LÅNGHELg

1953 var första året då midsommarafton alltid firas på en fredag. Före det firades den kyrkliga högtiden Johannes Döparens dag den 24 juni. Aftonen inföll alltså den 23 juni, oavsett veckodag. Men från 1953 blev midsommardagen en rörlig helgdag som infaller på lördagen mellan 20 och 26 juni. Mycket påpassligt lanserade MjölkCentralen 1952 gräddfil som en sommarprodukt.

Man brukar säga att det tar 20 år för en ny matvana eller innovation att slå igenom i de breda folklagren. Räknar vi från 1952 skulle gräddfilen alltså vara etablerad i de flesta svenska kök 1972. Det ser ut som att teorin stämmer rätt bra.

Enligt matforskaren Richard Tellström är både sill och färskpotatis till midsommar relativt moderna påfund. Båda smög sig in i slutet av 1800-talet och då i borgerliga kretsar. Skälen är enkla; för potatisens del handlar det om att man inte skördar något som inte vuxit färdigt. Den kryddade och inlagda silltraditionen slår igenom med konservindustrin i slutet av 1800-talet.

Ingen sill till midsommarlunchen

Kollar man i Husmoderns Köksalmanack så blir midsommarafton ingen speciell matdag förrän i mitten av 1960-talet. Till midsommaraftons lunch äter man lite vad som helst. Här några lunchförslag genom åren:

  • 1933 – Inkokt braxen med grädd & pepparotssås eller bräckt prinskorv med ägg.
  • 1937 – Vårspätta med potatis och uppskuret
  • 1942 – Fransk omelett med sparrisstuvning
  • 1950 – Falukorv med stuvad potatis
  • 1959 – Bräckt skinka, ägg och vitt bröd
  • 1961 – Ansjovisomelett
  • 1965 – Matjessill med gräddfil, gräslök & färsk potatis – nu kommer den!

I skiftet mellan 1960 och 1970-talet försvinner lunchförslagen ur almanackan. I 2019 års Almanack är ordningen total på midsommarafton – sill på dagen och grillat på kvällen.

2019 års almanack. Har fantasilösheten gått för långt?

Vi håller på middagstraditionerna

I äldre tider är det helgdagens, dvs midsommardagens, middag som är extra festlig. Då är det lax, gärna inkokt, eller stekt färsk kyckling som gäller. Och så jordgubbar i någon form till efterrätt. I takt med att sillen erövrar midsommaraftonens lunch så försvinner lax och stekt kyckling på midsommardagen. På 1970-talet smyger sig grillandet in, enligt Richard Tellström, för att sedan slå igenom stort på 1980-talet med flintasteken.

Vintagemannen tänker ta upp äldre midsommarmatstraditioner igen och på midsommardagen i år kommer 1943 års variant att serveras, nämligen kall lax med majonäs, och färsk potatis. Mördegsbotten med jordgubbar. Vi har sparat ägg i flera veckor för att kunna festa till på majonäs på riktiga ägg och hoppas att på svarta börsen få tag på grädde som går att vispa. Hur det smakar får ni veta i ett senare inlägg.

Gör inte fel. Läs Reglerna för midsommarfirande

De rätta Tillbehören

Smör ost och sill är idag viktigare än midsommarstången för många av oss. Och den lilla nubben ackompanjerad med skrål och skål. Varför blev det så?

Egentligen är det väl bara skinkan som skiljer midsommar från jul.

Nu kan små grodorna komma.

Nu önskar Vintagemannen alla följare en riktigt fin midsommarhelg. Och för att inte bidra till smittspridning så håll er till att drömma om era tillkommande. Social närkontakt får vänta.

Du följer väl Vintagemannens mat på Instagram och Facebook? Där uppdaterar vi mycket oftare än här. Välkommen

Vem har tagit min Nötchokladruta?

Vintagemannens favoritkaka alla kategorier är Nötchokladrutan. När han har namnsdag den 3 juni är det den kakan han helst vill ha. VintageQs favorit är syltkakor, men då ska det vara mammas recept. Så vad passar bättre att göra på en regnig tisdag tre dagar före midsommarafton än att baka båda favoritsorterna.

var nötchokladrutorna godare förr?

Instagramkontot ”Det var godare förr” lade nyligen ut ett recept från Ekströms receptbok 1934. Det såg smakens ut så VintageQ bestämde sig för att testa det. Sen blev hon nyfiken på om och i så fall hur receptet på Nötchokladrutor förändrats över tid. Så innan kakbaket började blev det en nutidsarkeologisk djupdykning bland gamla bakböcker och receptbroschyrer.

Nötchokladrutan var utvecklad till fulländning redan för 90 år sedan

Den första bok som konsulterades var ”Hemmets stora bakbok” från 1931. Den innehåller 1 008 recept med 6 färgplanscher, är utarbetad av Gertrud Svensson och utgiven på B. Wahlströms bokförlag.

Receptet på Nötchokladrutor i den är identiskt med receptet i Ekströms receptbok, som ”det.var.godare.förr” använt. Ekströms har uppenbarligen sponsrat båda skrifterna. Hur ser då ett modernt recept ut? I senaste omarbetade versionen av Sju sorters kakor, den från 2017, konstaterar jag häpet att receptet är identiskt med det från 1931 och 1934, med enda skillnaden att 1931 kallades bakpulver för jästmjöl.

Finns det ingen som försökt utveckla rutan?

Kan det vara så att Nötchokladrutans gyllene snitt är proportionerna mellan smör, kakao och nötter? Under 1940-talets kristid hittar jag inte ett enda recept på Nötchokladrutor. Kakan kanske förlorar sin speciella smak och konsistens om man ändrar proportionerna; 100 gram smör, 2 matskedar kakao och 1½ dl hasselnötter. Alla tre ingredienserna var under alla omständigheter hårt ransonerade under 2:a världskriget, så att baka förkrigsrutor måste ha varit näst intill omöjligt om man inte hade en fet plånbok och goda kontakter med svarta börsen.

I 1950-talets och de tidiga 60-talets bakbroschyrer saknas recept på Nötchokladrutan. Föll den ur modet? Eller var det så att den fortsatte att bakas enligt ”gammalt beprövat recept” av kvinnor som likt Vintagemannens mamma lärt sig baka före 1940. Och som i efterkrigstidens Sverige återigen kunde frossa i sina gamla recept som innehöll smör, kakao och nötter.

Ständigt denna klassiker. Men den har ändrat innehåll rejält genom åren. Här är årgångarna 1965, 1975 och 2017. Originalet från 1945 ligger kvar i sommarstugan.

Sju sorters kakor utkom första gången 1945 som ett resultat av en baktävling. Intresset för tävlingen var enormt, kanske för att hushållen levt med ransoneringskort och kakbak hade skurits ner till ett minimum. Eftersom originalet finns i sommarstugan går det inte att kolla hur det förhåller sig med Nötchokladrutan i den. Den nya, helt reviderade upplagan från 1965 finns dock i Stockholm. I den hittar jag ett ”modernt” recept på Nötchokladrutor där kakaon är ersatt av blockchoklad! Kan det verkligen funka? VintageQ är skeptisk. Hon konstaterar att redan 10 år senare, 1975 när nästa nya omarbetade upplaga kom ut, är ordningen återställd och det gamla hederliga receptet med kakao är taget till nåder .

1965: Vad har blockchoklad här att göra?

Vi kan bara konstatera; det är med nötchokladrutan som med Stringhyllan. Den föddes fulländad och går inte att förbättra.

Den moderna tidens kakbok – nätet. Gå in på Instagramkontot det.var.godare.förr. Eller på bloggen Smakminnen. Där hittar du det klassiska receptet.

ingen kan veta detta bättre än jag

Vintagemannen har ätit nötchokladrutor sedan mitten av 1950-talet, så han måste nog kalla sig expert. De ska vara tunna och knapriga, inte tjocka och sega. Och om han fattat näringsläran rätt så är de rena hälsokosten – både för kropp och själ. Man får ta flera stycken. Smaskens!