Ingemar Albertsson

Färg, färg, färg är de tre ord som bäst sammanfattar Vintagemannens stil

10 januari, 2021 av Ingemar Albertsson, publicerad i #stilskolan, Accessoarer, Gentlemannens garderob

Stilskolan fortsätter med avsnitt 9. Det handlar om färger och hur de kan kombineras. För är det nånting som karaktäriserar Vintagemannen så är det hur han kombinerar färger. Det har han hållit på med i över femtio år nu och kommer nog aldrig sluta. Det finns en risk att han matchar ihjäl sig, men oftast blir det bra. Så är det något du gärna får ta efter så är det att matcha och kontrastera med färger i din klädedräkt.

Idag finns det ju nästan bara tre färger i folks garderober; jeansblått, svart och urtvättat svart. Möjligen lägger man till en käck näsduk i någon modefärg. Är detta ditt ideal kan du sluta läsa här. Men om du vill veta hur man kan glädja sig själv och andra med lite färg så fortsätt gärna att läsa.

Tänk ut helheten först

Ofta lägger jag upp de kläder jag tänkt att bära under dagen på sängen. Jag börjar med skjortan, byxan och kavajen. Sen plockar jag fram några passande västar eller slipovers och väljer det som blir finast för dagen. När grundlooken är klar ger det sig ganska naturligt med slips, bröstficksnäsduk, hängslen/bälte, klocka, manschettknappar och knapphålsblomma. Även ytterrock, hatt, halsduk, skor och handskar faller sig för det mesta naturligt. Varje plagg har ett litet urval av passande tillbehör.

Ett typiskt exempel på hur Vintagemannen gör. Sätter först ihop byxa, skjorta och kavaj. Och sen drämmer till med en kontrasterande väst som tar upp rutan i kavajen. Att det också fanns en passande slips, näsduk och halsduk i garderoben förhöjer det hela. Men kanske skulle han valt en mörkbrun halsduk istället för att ta upp hattens färg.

Skarpa kontraster, men bara tre färger – rött, blått och grönt. Och oj vad mycket det röda bältet gör för helheten. Försök tänka bort det så ser du.

Fyra nyanser av blått som inte skär sig. Och så några ljusbruna nyanser som pricken över i.

Här är det inte bara de beige-bruna nyanserna som samklingar fint. Även det fiskbensmönstrade mönstret förstärker helheten.

Vintagemannens profilbild är väldigt harmoniskt färgsatt. Farbror Ljusbrun – nästan lite för försiktigt. Men det är bättre att börja så än att se ut som en julgran. Less is more.

Om man bara ska jobba hemifrån en hel dag piggar det upp en själv att klä sig snyggt och välmatchat på morgonen.

Harmonisk helhet i blått och brunt med rosa accenter Och om du zoomar in så ser du hur väl nyanserna i fluga, näsduk och nejlika samspelar utan att vara exakt lika.

Det gäller att få ihop färgerna i detaljerna också.

Skor, strumpor och byxben är ju något som syns när man sitter. Det är lika viktigt att få till det därnere som uppe vid skjortkragen. Tänk på att en gentleman alltid har knästrumpr. Hud får inte synas mellan strumpan och byxan.

Hängslen bör samordnas med slipsen och kontrastera snyggt mot skjortan.

Även klockan och manschettknapparna anpassas till skjorta, kavaj och byxor. Ta med både armband och urtavla i beräkningen.

Håll ihop metall- och läderfärgerna

Blanda inte brunt och svart läder och inte heller guld och silver
om du inte är säker på att det blir en fräck kombination. Men självklart kan man ha både brunt och svart armband till både guld och silver/rostfritt.

När syns det att man är klar?

Svar: När det inte syns att man ansträngt sig. När helheten bara känns harmonisk utan att delarna sticker ut. Det kan t.o.m. vara svårt att säga varför man tycker att det är fint. Vi får ta exemplet som tillskrivs Christian Dior som lär ha sagt: När folk ser en kvinna i en av mina klänningar ska de inte säga, vilken snygg klänning, utan vilken snygg kvinna. Så är det med en herrklädsel också. Får man komplimanger för slipsen eller någon annan detalj kan det vara något som inte stämmer. Och om nån säger, vilken rolig hatt, har det definitivt gått över gränsen.

Överkurs – Du kan matcha allt omkring dig

Har man tur så har man en fru som man kan underordna sig.

Eller några andra matchande accessoarer.

Man kan också klä sig efter omgivningen om man vill smälta in. Och som du ser, det är inte bara kostymklädd man kan göra färgvalet till en konst. Det kan man överallt.

Varning: Matcha inte ihjäl dig

Det finns en risk att man matchar ihjäl sig. Vintagemannen ligger snubblande nära den gränsen ibland. Man måste våga bryta av med en djärv färg också. Hellre det än att köpa ett färdigt set där skjorta och bröstficksnäsduk är samma eller där slips och bröstficksnäsduk är identiska. Det blir bara ängsligt och dött.

Slutligen ett bildbevis på att Vintagemannen har vågat vara färgstark i nästan hela livet. Det var bara under hans reklambyråtid runt sekelskiftet han klädde sig i svart. Sen bättrade han sig och blev den färgglade Vintagemannen 2011.

Våga bära färg. Den här kavajen lät jag sy när jag tog studenten 1970. Det är ett inredningstyg från Borås Cotton designat av Sven Fristedt och som Gulins sytt upp. Då hade jag vit skjorta och svart fluga. Senare hittade jag den rosa flugan och en matchande nylonskjorta. I bröstfickan sitter en tillklippt Post-it-lapp. Alla knep är tillåtna.

*Eller ska jag gå tillbaka till mitt välmatchade utseende från 2009? Då när jag fortfarande var ”ung och frän”. Från den tiden då det krävdes en färgstark bakgrund. Vad tycker du?*

Tack för att du följer Vintagemannens Stilskola. Det här var kapitel 9. Du har väl läst de tidigare avsnitten? Kolla i Arkivet under November och December 2020.

Men annars pågår en ständig stiluppdatering på på Instagram och Facebook i stort sett varje dag. Välkommen.

Vintagemannens mat går in i 50-talet då hemmafrun skulle bli ett professionellt yrke.

7 januari, 2021 av Ingemar Albertsson, publicerad i 1950-tal, Mat och sånt, Vintagemannens mat

Stuvningar, redningar, gratänger, fyllda grönsaker och smörgåstårtor. Konserver och djupfryst. ”Kryddfantasi” och curryfrossa. Bananernas återkomst i matlagningen och så massor av grädde, ost och margarin. Lägg till det fantasifulla uppläggningar av maten. I två dagar har VintageQ bläddrat i kokböcker och Husmoderns Köksalmanack från det tidiga 50-talet för att få en föraning av hur vår kosthållning kommer att ändras, nu när vi lämnar krisåren på 40-talet bakom oss och kliver in i tillväxtens årtionde. Vilken resa vi tillsammans kommer att göra det närmaste året! Varje vecka ska vi äta femtiotalsmat.

Vad hände egentligen i samhället på 50-talet?

1950-talet var årtiondet när den svenska landsbygden avfolkades. 1947 års jordbruksbeslut påskyndade omstruktureringen. Beslutet innebar att Sveriges livsmedelsbehov skulle täckas av inhemsk jordbruksproduktionen. Lantbrukarna skulle också få en med ”övriga samhällsgrupper likvärdig levnadsstandard”. Vägen dit gick över importskydd och rationaliseringar inom jordbruket. Hästen ersattes av traktorn. Det gick från småskaligt till större och mer rationellt. Mellan 1951 och 1956 försvann 75.000 små gårdar.

Vintagemannen på landet året han skulle fylla sex – 1956. Föräldrarna hyrde lillstugan hos en bonde i 10 år. Där lärde sig lille Ingemar att hässja hö, mata grisarna och lite senare att köra traktor.

Det lilla lantbruket nordost om Örebro hade en häst och en ko. Varje kväll hämtade vi hem dem från skogen. Hästen heter Lisette. En idyll som snabbt försvann på 1950- och 60-talen.

Samtidigt som småbruken avvecklades så utvecklades industrin i rekordfart. Alla kurvor pekade mot himlen och välståndet växte. Utbudet av varor och tjänster ökade. Behovet av arbetskraft var stort och arbetslösheten låg. Lönerna steg kraftigt och 1951 fick alla tre veckors lagstadgad semester. Även livsmedelspriserna steg kraftigt under 50-talet, under Koreakrisen 1950-51 med så mycket som 21%, men trots det blev det pengar över till annan konsumtion.

En annan viktig förändring under 50-talet var snabbköpens och kedjebutikernas framfart. 1950 fanns 188 snabbköp i Sverige. 1960 hade de blivit 5.500. Kooperationen ledde utvecklingen men även ICAs segertåg hade börjat. EPA var en annan vägröjare. Hennes, senare H&M, öppnade sin första butik 1947 i Västerås. Man planerade att sälja kläder till 30 % lägre pris än konkurrenterna. 1952 var det dags att öppna den först butiken i Stockholm på Kungsgatan 52. Den stora utslagningen av små klädaffärer hade börjat och Teko-krisen var i antågande.

Ett av Konsums första snabbköp i Stockholm redan 1948 (Bild från Stockholmskällan)

Hemmafruns årtionde

På 50-talet blev hemmafrun blev ett yrke – dessvärre oavlönat. Det är årtiondet då hembiträdena och hemhjälpen flyttade ut och kylskåp, tvättmaskiner och frysboxar flyttade in.

I Husmoderns Köksalmanack 1950 finns flera intervjuer med representativa hemmafruar under rubriken Hur hinner ni med allt? Fru Gustrid Hellberg, apotekarfru i förort till Stockholm och mamma till tre döttrar konstaterar i april att ”det moderna samhället kräver rationalisering inom alla områden , det husliga inte minst. Bristen på hemhjälp ökar kraven på husmödrarna och för att inte svikta under bördan är rationalisering den enda vägen. Alltså: bättre redskap, större effektivitet genom ökade kunskaper, förnuftig planläggning av arbetet, och förenkling av levnadsvanorna.”

Hemmafruyrket skulle alltså moderniseras och effektiviseras. Hemmets forskningsinstitut, bildat 1944, banade med sina studier vägen för standardisering och modernisering av köken och för ett ”effektivt hushållsarbete”. Husmodern behövde dessutom utbildas. Ett sätt att göra det på var via Husmodersfilmerna.

En Husmorsfilm om burksoppa och pannkaksmix från 1954 (och inte om tonårsmode). Den är bara 10 minuter. Vill du se den? Klicka här.

De knappt timslånga filmerna var potpurrier av reklam, tips, information och underhållning. Vintagemannen minns hur han som barn följde med sin mamma till biografen för att titta på filmerna. Under åren 1952 – 1976 kom nya filmer två gånger om året. De producerades av Husmors Film AB i samarbetade med bl.a. med Kooperativa Förbundet, Statens Institut för Folkhälsan och Hemmets Forskningsinstitut.

Omfattande ”kurslitteratur”

Femtiotalet var även Husmoderslexikonens storhetstid. Lexikonen tillsammans med reklam, etikett- & kokböcker och damtidningarna kommunicerade de rådande idealen av den perfekta värdinnan och den goda hustrun.

Sen har vi alla de nya social sammanhang som krävde sitt. Hur ordnar man smidigt en vickning efter teatern eller bion när inget hembiträde finns hemma som kan förbereda? ”Middag med chefen” är ett annat återkommande tema – vad bjuder man på? Och hur dukar man för en festlig middag vid ”löneförhöjning”? För att inte tala om alla piffiga barnkalas som ska ordnas.

maten förändras radikalt – men inte till det bättre

När hushållen får både kyl- & frys börjar vi äta färsk mat i mycket högre utsträckning än tidigare. Det gör att kryddor blir viktigare. Halvfabrikaten i form av pulvermat slår också igenom. Den tidsbesparande och rationella husmodern köper pankaksmix & våffelmix – hon står inte och blandar själv. Industriellt tillverkade konserver blir också självklara i skafferiet.

Konstigt egentligen. När husmor blir ett riktigt yrke så ska hon inte längre lära sig hur man gör när man lagar mat från grunden. Vilken förlust för kvalitetsmaten.

Kul att se att det ändå finns några produkter som nästan är oförändrade efter sjuttio år.

Så vad väntar vi oss av det nya matåret? En sak är helt säker och det är att det kommer att innehålla betydligt mer grädde, ägg och fett (företrädesvis margarin) än under krisåren. Det kommer att hällas, klickas och redas. Vi kommer att vid festligare tillfällen frossa i sallader där grönsakerna är blandade i majonnäs. Kalla & varma smörgåsar kommer ha pålägg bestående av kaviar utrörd i tjock grädde, mjukost utrörd i tjock grädde och leverpastej utrörd i tjock grädde. Och allt kommer att vara konstfullt dekorerat. Det kommer även att bli mer av komponentmatlagningen som ”kvicksoppa” med konserverade fiskbullar & musslor som ingredienser. Och på midsommarafton blir det säkert ”nyheten” matjessill med gräddfil. Gräddfilen lanserades mycket lägligt till midsommar 1952. Det blir säkert också inlagd sill som vi känner den idag. 1-2-3 lagen (en del ättika, två delar socker, tre delar vatten) som idag är standardblandningen för våra inlagda sillar skapades av kallskänkan Karin Chädström när hon arbetade hos Tore Wretman på Riche 1952 – 61.

Hur smakade det 1951?

Vi är faktiskt tveksamma – alla nymodigheter till trots – att femtiotalets mat blir godare och bättre än den under de ransonerade krisåren på fyrtiotalet. Vi får se. Det första vi åt var en Kål- och fläskgryta från Husmoderns köksalmanack 1951.

Det här smakar fyrtiotal, sa Vintagemannen. 1951 svävade fortfarande krisårens matkultur över förslagen i köksalmanackan. Lika gott som vanligt. Det rökta fläsket satte verkligen piff. Vi får se vad framtiden har att bjuda när burksopporna och kakmixarna träder in. Ujujuj.

Du följer väl Vintagemannens mat på Facebook och Instagram nu när vi trätt in i femtiotalet? To be continued, som tysken säger.

Vintagemannens årskrönika 2020 – kan det bli värre än såhär?

4 januari, 2021 av Ingemar Albertsson, publicerad i 2000-tal, Resor, Vintagemannens mat

Som alla trogna följare vet är Vintagemannen ett koncept på tre ben: Kläder, resor & mat och med hållbarhet som gemensam nämnare. Årskrönikan 2019 hade rubriken; Kan det bli bättre än såhär? Och avslutades med orden; Nu börjar det glada 20-talet. Jojo, den som levde fick se. Men 2020, Corona, Covid och pandemi till trots blev ändå ett år med många glädjeämnen. Utlandsresor och tågluff var det bara att glömma, men då återupptäckte vi Hemestern. Goda restaurangbesök kunde ersättas med läcker kristidsmat i hemmaköket. Och så hade vi varandra, VintageQ och jag, och vi hann med många kul saker som vi gärna återvänder till. Det var bara en sak vi saknade, och det var barn och barnbarn i Solna och Hong Kong. Oron över hur Corona skulle kunna drabba vår familj och samhället släppte inte taget. Men vi klarade oss i alla fall igenom det här året.

Januari

Tänk, i Januari kunde vi bekymmerfritt tågpendla fram och tillbaka mellan Stockholm och Skåne och träffa trevligt Vintagefolk i Malmö. Oj, vad vi saknar det livet. Januari var också månaden när Husmoderns köksalmanack klev in i våra liv och vi började laga kristidsmat från andra världskriget. Varje vecka åt vi något krisartat. Godare än vad du kan tro. Vi har sparat både pengar och blivit mer närodlade på kuppen. Vintagemannens mat var född. Se hela månaden här.

Februari

Kan man inte semestra utomlands, eller inte ens i Sverige, får man ta sig runt i sin hemkommun. Med Ellen Rydelius reseguide Stockholm på 8 dagar från 1930 knatade vi runt i hennes fotspår i flera dagar. VintageQ som bott i Stockholm i hela sitt liv såg staden med nya ögon. Vi besökte nya krogar, vi besåg nya sevärdheter och det var nästan lika intressant som i en ny stad. Vad finns kvar av trettiotalets Stockholm? Ganska mycket faktiskt. Så skaffa dig en gammal guidebok över din hemstad och upptäck den med nya ögon. Vintagemannen hade dessutom en stor shoppingupplevelse när han lät sy en väst av ett hundra år gammalt linnetyg på Götrich Skrädderi. Se hela månaden här.

Mars

Höjdpunkten i mars var att får se boken Tågsemester – Norden Extra allt där vi hade medverkat med ett kapitel från vår resa i Köpenhamn året innan då vi rest runt med Märta Karlgrens guidebok från 1929; Köpenhamn med omgivningar på 8 dagar. Lite snopet var det ju att så få hade möjlighet att tågluffa i somras. Vi fick vi hålla oss hemma som alla andra, så vi fortsatte i Ellen Rydelius fotspår och vandrade runt med hennes bok i Stockholm och bloggade vidare om det. Se hela månaden här.

April

Nu blev det kristid på riktigt för alla i Sverige. Men vi fokuserade på krisen för åttio år sen. VintageQ fördjupade sig i ransoneringslitteraturen och vi gjorde sparsmör, pottkäs av gamla ostkanter och prövade på att gnaga på ramarna. Vi drygade ut och blandade allt möjligt med potatis och morötter. Men det blev jättegott och helt underbara utflyktskorgar med lite experimentell picknickmat. Se hela månaden här.

Maj

Ransoneringen fortsatte och vi prövade hemgjort kaffesurrogat till kafferasten på hemmakontoret. VintageQ läste tjocka böcker och studerade både hamstring och svarta börs-marknaden under kriget. Det finns mycket att lära från tidigare kriser och pandemier. Vintagemannen betonade att när man mer eller mindre är isolerad i sitt hem så är det ännu viktigare att för sin egen skull hålla klädstilen uppe och inte sunka ner sig. Det blir roligare så. Se hela månaden här.

Juni

Hemester och Svemester blev några av årets modeord. Ni får åka max en till två timmar hemifrån, sa Folkhälsomyndigheten. Vilken tur då att Fjärdhundraland, dvs sydvästra Uppland, ligger så nära Stockholm. Precis en timmes bilresa. Vi reste runt där och bloggade om våra äventyr i fyra plus två extra dagar. Massor av kultur, natur och god mat. Denna resa var årets enskilt största höjdpunkt. Vi blev förälskade i området. Speciellt uppskattade vi alla små lokala mathantverkare där vi provianterade till våra måltider. Och det var det tydligen fler som tyckte att vår resa i Fjärdhundraland var intressant för vi fick vara med i både TV, radio och tidningar. Se hela månaden här.

Juli

Nu hade vi fått smak på hemester. De gamla badorterna Waxholm, Saltsjöbaden och Södertälje ligger ju alldeles runt knuten. Och runt dem Bogesundslandet och Sörmlands skogar. Så vi for på utflykter åt olika håll. Inte visste vi att Södertälje ända fram till andra världskriget var en av Sveriges största kurorter. Och att de har ett gammalt badpensionat kvar sedan badepoken – Torpa. Ett toppenställe alldeles vid havsviken. En liten personligt inredd hotellpärla. Och ortens lokalorgan, LT i Södertälje, följde med och skrev om vår resa. Se hela månaden här.

Augusti

Mitt i växtsäsongen åkte vi äntligen till sommarstället på Österlen. Där blev det högtryck för Vintagemannens mat. Vi plockade bär och frukter och saftade och syltade och spritade. Vi gjorde spännande picnicmat och åt en av årets godaste desserter – Norsk havregrynspudding. Smaskens. Se hela månaden här.

September

Årets bild togs i Malmö i augusti av Streetphotomoffe. Tre ”Oldfluencers” med många besökare på nätet; The Urban Hippie Swe och Aging in style och en känd gubbe. Svante har över 57.000 följare medan Maria och jag jobbar på för att komma upp till 10.000. Det här inlägget gav i alla fall nytt rekord för Vintagemannen på Instagram. Bike in Tweed i Stockholm blev inställt pga Coronan, men vi körde ett eget Bike in safety på Österlen i stället. Och när vi ändå var i Skåne for vi till Hälsingsborgs Batteri och Beredskapsmuseet – Kanonerna på Djuramossa. Sveriges topphemliga kustartilleri vid Öresund som kunde skjuta Hamlets slott i Helsingör till grus om de ville. Se hela månaden här.

Oktober

Vintagemannen fyllde 70 år i oktober. Det stora partyt uteblev av begripliga skäl helt och hållet. Det blev en ransonerat lyxig kalasmeny ur Husmoderns Köksalmanack för oss två istället. Och precis som vanligt klär vi upp oss hemma som om vi skulle på stor baluns. Så gör vi vid alla större helger och högtidsdagar. Det kan vi rekommendera fler att göra. Se hela månaden här.

November

I november blev det ytterligare två födelsedagar. Två nyfödda såg dagens ljus. Den ena är VintageQvinnan – dvs VintageQ som skaffat sig egna Instagram- och Facebook-konton och börjat lägga ut sin tjusiga outfit varje dag. Den andra nyfödda är Vintagemannens Stilskola. Från och med nu kommer det små blogginlägg med tips om hur jag gör för att skapa min stil. Det började med blomman i knapphålet, och fortsatte med västar, klockor, bälten & hängslen… En never ending story, tror jag. Hittills är sju kapitel publicerade. Se hela månaden här.

December

Stilskolan fortsatte även i december med skor & strumpor, slipar & näsdukar, hattar & mössor samt ytterrockar. Kolla i arkivet till höger så hittar du alla bloggposterna. Julen blev ju, liksom allt annat, helt annorlunda i år. Inte gick det att samla familjen till ett stort julbord. Så vi tittade som vanligt i våra gamla köksalmanackor för att se hur ett ransonerat julbord såg ut på 40-talet. Och sen tog vi det enklare julbordet och spred ut över tre dagar. Vi har bara gått upp några hekton efter denna jul, inte kilon som vi brukade göra. Detta manar till efterföljd. Se hela månaden här.

Så var det final för i år. Får vi besvära om ett Gott Nytt År 2021. Den här gången törs vi inte göra några utfästelser om det glada tjugotalet. Låt oss hoppas på ett drägligt år där vi alla får vara friska. Det räcker långt.

Fälj oss gärna på på Instagram och Facebook. Vi har många konton nu; Vintagemannen, VintageQvinnan och Vintagemannens mat. Välkommen!

Grand final på ett smakfullt år med Vintagemannens mat

1 januari, 2021 av Ingemar Albertsson, publicerad i 1940-tal, Mat och sånt, Vintagemannens mat

Tänk, äntligen är krisen över. Ett helt år har vi ätit mat från krigs- och krisåren 1939-45. Det har varit överraskande gott. Husmoderns köksalmanack har givit oss inspiration till en, eller snarare två, middagar varje vecka under hela 2020. Och på nyårsafton åt vi en meny från 1941. Samma år som Vintagemannens smoking skräddarsyddes åt en rik yngling. Nu startar en ny epok, 2021, när vi äter mat från en annan tid. Du följer väl med på den resan också?

Marinerad oxfilé inklädd i späck. Smör var ju hårt ransonerat.

Rysk oxfilé med legymer och potatis och sen glace stod det att det skulle vara på på nyårssupén. Vi bytte ut glassen mot fin fruktkompott med tunn grädde. Det föreslog almanackan både 1942 och 1944.

Oxfilén var otroligt mör. Den hade först legat nästan ett dygn i marinad, sen lindats i späckskivor och slutligen legat länge på svag värme i ugnen. Såsen gjordes på steksky och sur grädde och så lyxade vi till det med en skvätt cognac för att få fylligare smak. Potatisen ersattes med några mjälla rödbetor och legymerna med en lite modernare sallad. Alla grönsaker så här års var annars kokta på den tiden.

Sen korkade vi också upp en flaska gammalt vin från 1900-talet. Den var som en smakrik smekning i munnen.

Plommonen till efterrätten hade vi själva pallat i grannarnas trädgårdar nere på Österlen och sen konserverat på gammalt vis. Till det drack vi blåbärsvin där blåbären bärgats i skogarna på Bogesundslandet. Efter snart ett halvår i mörkret i garaget är den njutbar.

Det blev en festlig nyårsafton för bara oss två.

Naturligtvis var vi uppklädda. Så blir även ett corona-år till en fest. VintageQvinnan i en lång sidenklänning från sent 1930-tal och Vintagemannen i en slimmad smoking som en nittonårig arvtagare till ett företagsimperium låtit skräddarsy hos ett av Malmös finaste skrädderier 1941.

En nutidsarkeologisk skatt helt enkelt som ger en bra översikt över olika decenniernas mattrender.

Vad minns vi mest och bäst av matåret 2020? De flesta rätter var plockade från Husmoderns Köksalmanack. Ibland gjorde vi utflykter till andra kokböcker och receptbroschyrer från krigsåren. Köksalmanackan är en riktig guldgruva. Den utgavs första gången 1933 och kom då med lunch- och middagsförslag för varje dag under hela året. Och så har de fortsatt ända till idag, men på senare år är det bara ett lagat mål per dag i boken. Det är recept efter säsong och anpassade till tiderna.

Vad ska du ta dig till när matransoneringen slår till?

En annan höjdare är Stora Kokbokens Kristidsnyckel från 1942. Den är ett komplement till Stora Kokboken, baserat på 1930-talets förutsättningar kom den ut 1940. Snacka om dålig tajming för utgivning av en baskokbok. Men med komplementet kristidsnyckeln anpassades recepten till kris och ransonering. Vi är ganska övertygade om att det förr eller senare kommer att bli skarpt läge med kris och höjda livsmedelspriser. Då är det smart att ha en kristidsnyckel i bokhyllan. Det finns många sätt att få den enklaste mat att smaka gott. Det har vi bevisat för oss själva det här året.

Favoritmat som håller än

Våra favoriter har varit sånt som många fortfarande äter idag eller bortglömd husmanskost, som t ex ärtsoppa. Alltid lagat från grunden. Men vi har också fått nya favoriter, för kristidsmatlagningen har fått oss att prova mat vi inte lagat tidigare. 3-i-topp bland nya favoriter är, utan inbördes ordning:

1. Efterrätter som frukt- & äppelkompotter, krämer och puddingar. Hemlagad äppelkompott och Norsk havregrynskaka är två exempel

2. Fiskrätter som torskfilé Provencale, torskfilé Paysanne, fiskpudding och sås á la Tom till kall fisk. Även fiskkotletter där smeten drygats ut med morötter och potatis har varit fantastiskt goda.

3. Högtids- & festmat. Hur äter man både gott och ransonerat på påsk, midsommar, valborg, jämna födelsedagar, jul- & nyår? Almanackan & Kristidsnyckeln har överraskat oss!

En middag blir lätt två

Eftersom nästan alla recept i Köksalmanackan är för fyra personer så blir det mat över varje gång vi lagat något nytt. Här få inget förspillas. Vi tom häller stekflottet ur stekpannan och använder till nästa gång. De huvudingredienser som blir över blir basen till en ny middag under veckan. Gårdagens oxfilé blev perfekt till grönsaker i ugn. Smaskens. Två middagar lätt fixade.

Nu kastar vi oss in i 1950-talet.

Ransoneringen av många varor upphörde inte förrän under sommaren 1949 och det tidiga 50-talet blir en brytpunkt där hemmafrun blir ett avancerat yrke. Husmodern får hjälp av både nya maskiner i köket och industriellt konserverad mat. Hur påverkar det matlagningen och matupplevelsen? Dessutom föddes Vintagemannen 1950. Så nu fördjupar vi oss i vad han fick att äta under sina första levnadsår fram till att han började skolan ungefär.

Våra nya köksbiblar. Du följer väl med på den spännande fortsättningen?

Hur det blir får du veta om du följer Vintagemannens mat här i bloggen eller på Instagram och Facebook. Håll ögonen öppna, för om någon vecka sätter femtiotalet igång i vårt kök. Häng med!

Framtidsspaning

Om vi inte bara tittar tillbaka utan vågar oss på en framtidsspaning så tror vi att Vinatgemannens mat ligger helt rätt i tiden. Inte kunde vi ana det när vi startade två månader innan Corona-pandemin tog över allt. Men om man ser både till klädmode och mat så verkar trenderna peka åt två helt olika håll – antingen storskaligt, dålig kvalitet och lågpris eller hemgjort, exklusivt och personligt. Det finns idag små klädtillverkare som tillverkar skräddarsytt eller i små serier. Och krogar där man bara serverar max åtta gäster ”hemma hos” sig. Och tar väldigt bra betalt. Vintagemannens mat går också den smala vägen men sparar pengar samtidigt. Simsalabim!

Julbordets fröjder krisåren 1941 och 2020

27 december, 2020 av Ingemar Albertsson, publicerad i 1940-tal, Mat och sånt, Vintagemannens mat

Vad måste finnas på ett julbord? Hur såg julbordet ut under krigsåren 1939-45 och vad åt vi den här kristidsjulen 2020? I Historieätarnas avsnitt om Beredskapstiden bestod det magra julbordet av ansjovis, sardiner, kryddsill, matjessill, sylta, falsk leverpastej gjord på fisklever och julskinkan av grävling(!). Och så lutfisk med vitsås, ärtor och potatis. Kan det verkligen stämma att julbordet var så påvert och ersättningsprodukterna så udda? Häng med Vintagemannens mat som dyker ner i Husmoderns köksalmanack och Vår Kokbok för att kolla vad som rimligen borde ha funnits på julbordet under kristidsåren.

Före kriget var julbordet överdådigt

Stora Kokboken utkom 1940. I den finns förslag på helgmatsedlar. Julens matsedel är så omfattande att kokboksförfattaren ber oss notera att den är komponerad 1939, dvs före krigsutbrottet. På julafton äter man: smör och flera sorters bröd, olika sorters ost bland dem edamerost, sill- & ansjovisinläggningar eller sillsallad, tomater, dopp-i-grytan och sedan typiska julsmörgårdsbordsrätter efter fritt val tex: kokt saltat kött, pressylta eller julsylta, kalvsylta, medvurst, leverpastej, fläskkorv, bräckkorv, potatiskorv, risgrynskorv, grisfötter, kallt revbensspjäll, kokt rökt svinhuvud, griljerad skinka, kokt potatis, kokta grönsaker, kålsallad, inlagda rödbetor, senap och äppelmos. Och efter det kaffe med dopp. Till lunchen alltså,

Till middag är det 3-rätters som börjar med ett urval av lunchens julbordsrätter, fortsätter med lutfisk med skirat smör, vitsås eller skånsk senapssås, ärtor och potatis. Och efter det risgrynsgröt eller smörbakelser.

På juldagen äter man julbordsrester till lunch och till middag en trerätters bestående av soppa, skinkstek eller stekt fågel och slutligen pudding, glass eller någon finare smörtårta till efterrätt. VintageQ blir mätt bara av att skriva om maten!

sen kom svångremstider

Det kom ut broschyrer och tipsböcker om hur man skulle få till mathållningen under de ransonerade krigsåren.

Med kriget kom ransoneringen. Först ut var kaffe & te som ransonerades från slutet av mars 1940. Efter det gick det fort och till sommaren 1941 var det mesta ransonerat. Åren 1942-43 var läget kärvt och tilldelningen som lägst. Samtidigt var svartabörshandeln omfattande och allmänt spridd. Speciellt blommade den upp före julhelgen. Det konstaterar Johnny Wijk i sin avhandling från 1992. Under kriget var en av Livsmedelskommissionens (LK) uppgifter att hålla koll på och bedöma hur omfattande svartabörshandeln var. För att få en uppfattning om hur många grisar som plockades undan för ”husbehov” jämförde LK statistik på hur många suggor som blivit betäckta med statistik på hur många slaktfärdiga grisar som sedan rapporterades in i systemet. I slutet av 1942 konstaterade LK att under 1940-42 hade så mycket som 569 000 grisar försvunnit. Som jämförelse så slaktades det officiellt ca 1 miljon grisar år 1941. Så nog fanns det julskinka att köpa för den som hade råd. Säkert var det också många som, precis som VintageQs mormor, hade ”släktingar på landet” som de fick skinka av till jul. Men om man inte hade vare sig pengar eller släktingar vad gjorde man då? Husmoderns köksalmanack föreslår åren 1943-45 att skinkan kan ersättas med äppelspäckad kanin. Så var grävlingen kommer från är för VintageQ ett mysterium. Kaninkött föreslås för övrigt även som ersättnings- eller utdrygningskött i syltor.

En guldgruva när en livsmedelskris slår till nästa gång

1942 kom Stora Kokboken med en Kristidsnyckel – ett tillägg till kokboken som visar på hur man kan byta ut ingredienser och dra ner råvarumängder för att anpassa recepten till rådande läge. Kristidsnyckeln har även en hel del nya kristidsanpassade recept och är verkligen guld värd. I Kristidsnyckeln står det tex att när man gör leverpastej så kan man ersätta svinlevern med ”samma mängd av kalv-, ox-, får-, häst, älg- eller rådjurslever eller lever av hare eller kanin”. Med så många alternativ är det svårt att förstå varför en husmor skulle välja fisklever för att baka leverpastej.

Om man får konsistensen rätt är lutfisk en underskattad delikatess.

Hur är det då med julaftonens middag lutfisken? Jodå den finns med som huvudrätt i Husmoderns kökslamanack alla kristidsåren. 1940 och 1941 serveras den med smörsås men från 1942 är smörsåsen utbytt mot mjölksås. 1944 och 1945 föreslås saltad fisk som alternativ till lutfisken. Och efter lutfisken äter man risgrynsgröt med mjölk under hela kriget.

Julaftonsmat som 1941

Husmoderns köksalmanack kan man lita på. 1941 föreslår den menyn ovan för den 24 december. Faktiskt ganska lagom både för figuren och hälsan.

För kristidsåret 2020 väljer Vintagemannens mat att äta som 1941. Vi är inte så sugna på alternativen kanin eller saltad fisk som dyker upp från och med 1943, utan tycker att det här förslaget ser smaskens ut.

Inget stort julbord alltså, men det känns som mycket mat på en dag i alla fall. Vi har ju dessutom kvar av både saffransbröd, pepparkakor och fruktkaka som bakades till första advent. Så för att få njuta länge av 1941 års julbord delar vi upp ätandet på 3 dagar; Dopp i grytan med tillbehör på julafton, ”smör, bröd, ost, julsylta m.m” och risgrynsgröt med mjölk på juldagen och slutligen lutfisk på annandagen. Kanske ett hälsotips för nutidens människor att haka på.

Dopp i grytan på julafton

Dopp i grytan har lång tradition. På gods och gårdar bjöd husbondfolket all sin personal/tjänstefolk på dopp i grytan mitt på julafton och delade ut julklappar till alla.

Likt sin mormor har VintageQ tagit sig ut på den Österlenska slätten och införskaffat julskinka, julkorv, prinskorv och leverpastej som för att utmana smaklökarna är gjord på lammlever.

Inget dopp i grytan utan senap. Och egen senap är lätta att göra. Stark, god och dryg.

juldagens skinksmörgås och risgrynsgröt

Vem får mandeln och måste rimma till gröten?

Det kan tyckas lite att äta gröt till middag. Men ska man hålla formen och må bra under hela julen så räcker det gott. Det blir ju ändå en hel del lussekatter, pepparkakor, nötter, kolor och knäck sådana här dagar.

Lutfisk på annandagen

Lutfisk är egentligen fastemat som hör adventstiden till. Så det ska ätas före jul med kulmen på själva julafton. Det stora festliga julbordet ska man egentligen inte smälla av förrän när frälsaren är född, dvs på juldagen. Här har den svenska traditionen nog gått lite vilse. Vi äter julbord hela december.

snart är det final för krisåret 2020

God jul på er allihopa och Gott nytt 2021

Nu laddar Vintagemannens mat om för Nyårsafton. Till nyår vi ätit mat från krisåren 1940-45 minst en gång i veckan under pandemi- och krisåret 2020. Det har varit ett osedvanligt gott och lärorikt år. Som en extra bonus har matkostnaderna sjunkit med ca 10 % jämfört med 2019. Ja, egentligen har matkostnaderna minskat ännu mer eftersom vi under 2020 har ätit betydligt fler middagar och luncher hemma än tidigare år.

Efter all den goda maten börjar hårdare tider

Man kan inte träna bort kilon. Det enda som funkar är att äta lagom mycket. Men eftersom muskler bränner fler kalorier än fett så är det bara att hugga i. Ge mig en kvart om dagen…

Du följer väl Vintagemannens mat och våra äventyr i sociala medier? Både Vintagemannensmat, VintageQvinnan och Vintagemannen finns på Instagram och Facebook. Vi ses där.

En hatt är huvudsaken nu till jul

24 december, 202024 december, 2020 av Ingemar Albertsson, publicerad i #stilskolan, Accessoarer, Hattar, Stil

På 60-talet dog herrhatten. Inga unga galanta män köpte hatt längre. På den tiden började man säga om vägsniglar på riksvägarna: ”Det är en gubbe i hatt som kör”. Vintagemannens Stilskola avsnitt 8 kommer att försöka återupprätta herrhattens rätta värde. För om du vill se riktigt elegant ut är hatten, västen och de snygga skorna det som snabbast bidrar till förfiningen. Hatten är dock det som det är svårast att vänja sig vid, så det gäller att bestämma sig. Börja med att mäta skallens omkrets. Då har du hattstorleken i centimeter. Vintagemannen är 59,5 cm runt om. Det betyder att storlek 59 passar. Men man kan inte alltid lita på storlekarna så jag har både 58 och 60 på hatthyllan.

Först lite inspiration

En fin hatt från ett kvalitetsmärke kostar. För en riktigt tjusig Borsalino får du betala flera tusen idag. Men inte om du köper begagnat. Då talar vi hundralappar i de flesta fall. Jag har hittat fina filthattar hattar på loppis från 25 kronor och uppåt.

En mer användbar hatt är en Fedora. Den där mjukare filthatten som jag tycker är snyggast med ett lite bredare brätte. I en sådan kan man vara tjusig i allt från kostym till skinnjacka.

En Panamahatt kan kosta nästan en miljon

Det är inget skämt, 100.000 dollar är världsrekordet just nu. Men de billigaste kostar från 1.000 kr. Vill man ha en ny Panama med viss snits och elegans måste man dock lägga upp 3.000 – 10.000 kronor. Priset sitter i hur tät flätningen är. Det sägs att en fin panamahatt ska vara tunn som papper och kunna rullas och dras genom en vigselring. Jag är glad om jag kan dra mina genom min servettring. På begagnatmarknaden talar vi också här om hundralappar. Sen finns det många andra stråhattar för nästan ingenting. De kan vara rätt stiliga de också.

Den vita är i Viskos. De lite gulvita är flätade toquilla-palmblad från Equador.

Här ser du skillnaden i täthet. Och därmed en prisskillnad från 500 – 5.000 kr.

Ser du orden ”äkta Panama” så ska du dra öronen åt dig. Antingen är det Panama eller så är det inte det. Ordet Panama räcker inte som kvalitetsbeteckning, den ska vara tätt vävd också, vilket väl har framgått av bilderna ovan.

Det finns andra trevliga stråhattar i olika modeller. Mycket billigare.

Ser du verkligen ut såhär? Nej.

Första gången man går ut i hatt känner man sig såhär. Man tror att alla glor på en. Det gör de inte. Så det är bara att lyfta på hatten och gå vidare. Efter ett par månader har man vant sig och det känns naket att gå ut barhuvad. Lättast är att börja med hatt på sommaren. Då är det många andra som har nån slags keps eller stråhatt mot solen. Man känner sig inte uttittad och fånig helt enkelt. Sen fortsätter man med en filthatt till hösten.

En hatt går att töja en storlek

En centimeter – inte mer – för sen spricker svettbandet. En bra hattaffär kan hjälpa dig att töja din hatt om den sitter lite för hårt. Om du inte har turen att hitta en egen hattöjare någonstans. Men försök inte att töja förmycket. En halv centimeter är inga problem, med efter en centimeter börjar det knaka i hatten och då får man ge upp. Jag har spräckt flera svettband.

Det finns en hatt som du kan börja träna på nu

Om du vågar gå omkring i en sån här törs du nog bära hatt också. God Jul och allt sånt där.

Det här var Stil-Skolan avsnitt 8. Om du har missat de sju första så finns de i arkivet till höger under november och december 2020.

För 100 år sedan

Då var huvudbonaden en fråga om klass. Idag är hatten en fråga om stil.

Byt fjunjackan mot en stilig ytterrock

17 december, 2020 av Ingemar Albertsson, publicerad i #stilskolan, Gentlemannens garderob, Stil

Varför ser alla ut som om de ska ut och åka skidlift så snart hösten nalkas? Vintagemannens Stilskola lektion 7 tar upp den eleganta ytterrocken som alternativ till allehanda täckjackor. En gammal yllerock är visserligen lite tyngre, men vem ska ut och jogga mitt i stan och behöver ett lätt sportplagg där? Sen slits en täckjacka inte ett dugg snyggt, utan måste kasseras redan efter ett par år när dunet kryper ut. Medan en rejäl paletå eller ulster kan hålla i årtionden om man sköter den väl.

Kort rock duger inte i längden.

Har du tänkt på hu fjantigt det ser ut med en överrock som slutar strax nedanför rumpan. Man blir ju frusen bara av att titta på en sån där tajt modern rock. Nej, vill du uppträda med stil så är en lång rock att föredra. Det ger en resning åt varje man. Lägg därtill en hatt på skallen så kan du räkna både med komplimanger och bättre service. Jag minns en gång när jag stod i julklappskö på NK. En sån där snabbkassa med texten: ”Ingen paketinslagning i denna kassa”. Jag gick fram till kassan i min stiliga rock, lyfte på hatten och sa goddag. När jag betalat julklappen frågade kassabiträdet; ”Vill Ni ha den inslagen?”

Köp både en ulster och en paletå.

Den enklaste skillnaden är att en ulster saknar midja och är löst sittande medan en paletå är figursydd och tajtare. Och därmed blir en paletå lite elegantare och passar bäst till kavajkostym och finare skor. Ulstern är lite ruffare, och har ofta ett kraftigare tyg med lite mönster i, så den kan man ha till både tröjor, jeans och manchesterbyxor och lite grövre skor. Ulstern, som är ursprungligen en benämning på ett kraftigt ylletyg från provinsen Ulster på nordöstra Irland, kan ha ett skärp i midjan. Paletån saknar skärp och är oftast, men inte alltid, i ett enfärgat diskret tyg, gärna svart, mörkgrått eller mörkblått. Mer passande på stadens gator. Rasande elegant alltså.

Ett skyttegravskrig mot kylan

En trenchcoat kan också vara ett alternativ på vintern, om det inte är svinkallt ute. Många trenchcoats har ett löstagbart foder. Det behövs mer än en regnrock när termometern sjunker. Men tänk på att bara det typiskt rutiga fodret till en Burberry kostar lika mycket som en hel trenchcoat på H&M. Inte värt det. Så köp din Burberry begagnad. Se till att fodret finns kvar. Du kan hitta en 20.000-kronorsrock för bara 2.000 kr. Det är faktiskt normalpriset. Välj gärna en så lång som möjligt.

Päls är idag ett känsligt kapitel.

Vintagemannen har några pälsfodrade rockar som är vintage idag. Det tycker jag att man kan bära när det är riktigt kallt ute, speciellt eftersom det inte är päls från några ovanliga utrotningshotade djur.

En varm ulster. Första bilden på tjockisen som skulle bli Vintagemannen. (Men det visste han inte då, i februari 2011.)

Mitt första vintageplagg var en italiensk ulster sydd av irländsk tweed. Den hittade jag på vårrea i Herr Judits gamla butik på Sibyllegatan i Stockholm. Det var den 4 februari 2011. Den dagen föddes Vintagemannen. Eftersom jag vid den tiden vägde nästan 100 kg och drog storlek 56 / XXL insåg jag snabbt att i den storleken hittar man inga snygga vintageplagg. Så jag beslöt att gå ner i vikt. Det tog ett knappt år att komma ner till stl 52 och den vikten har jag hållit sen dess. I morse vägde jag 82,4 kg. Minus cirka 17 kg på 10 månader alltså. Jag kallar det Vintagemetoden – byggd på lust och fåfänga.

Nästa vinter hade min ulster blivit på tok för stor. Men se, jag hade ärvt en ganska tråkig trenchcoat med pälsfoder. Så jag gick med fodret till en körsnär som sydde om det lite och monterade inuti ulstern. Nu har jag en jättevarm och gosig vinterrock. Låt fimbulvintern komma!

Simsalabim! Nu fyller pälsen ut mina tappade kilon.

Höstens och vårens rockar

I dessa klimatkrisens dagar kanske det inte längre är aktuellt med tjocka pälsfodrade vinterrockar. Det kanske räcker med det som förr var ämnat åt vinterns för- och eftersäsonger. Och visst finns det många trevliga och eleganta alternativ till täckjackorna.

Lite sammet på kragen gör en gentleman av varje slusk.

Våga addera lite färg och några fräna accessoarer.

Be careful out there

I dessa Coronatider gäller det att vara försiktig. Men man behöver ju inte tappa stilen för det. Snyggt klädd är bästa vaccinet mot tristess.

När du väl har hittat en ulster i fiskbensmönstrad tweed så gäller det bara att omsorgsfullt plocka ihop de fina tillbehören. Men det är en helt annan historia.

Nu har Vintagemannnens Stil-skola publicerat sju lektioner sedan början av november:

knapphålsblommor
västar
klockor
hängslen & bälten
skor & strumpor
slipsar, flugor & näsdukar
rockar

Kolla i arkivet till höger. Mer ska det bli. Du följer väl bloggen? Och ännu mer finns på Instagram och Facebook.

Slipstvång! Slips kan ej ersättas med en näsduk.

13 december, 202014 december, 2020 av Ingemar Albertsson, publicerad i #stilskolan, Accessoarer, Stil

Stilskolans lektion 6 handlar om slipsen, flugan och näsduken i bröstfickan. Tyvärr har det blivit en fluga att kasta slipsen och ersätta den med uppknäppt skjorta till kavaj. Det blir F/ IG/1:a/C i betyg i Stilskolan. Underkänt. Det hjälper inte att ha en skjorta med färgglada knappar och knapphål, mönstrade slåar och foder. Inte ens en pocket square, bröstficksnäsduk, kan väga upp tomheten i halsen. Det ser oklätt ut helt enkelt. Jag antar att det vill signalera att man är lite informell och anti-auktoritär och jättemysig som chef. Men ett ska du veta; i Sverige har gradbeteckningarna i flera decennier suttit innanpå skjortan. Chefen är chef i alla fall – med eller utan slips – och det vet alla. Man lurar inte någon med att ta av sig slipsen. Så varför inte vara snygg?

I den här bloggposten ska jag visa att man kan ha slips på sig överallt, till skogs, till sjöss och till och med ute på fjället.

Har du sett arkitekturkritikern Mark Isitt i programmet Grand Designs Sverige som går i TV4 just nu? Och noterat hur elegant han är? Han är ett föredöme, för han har nästan alltid slips trots att han är ute i skogen, på åkern eller i havsbandet. Slips nästan överallt.

en slips passar överallt

Varför har du så kort slips?

Den frågan får jag ofta på Instagram. Det är enkelt, slipsarna var mycket kortare förr. Och som vintageman har jag massor av gamla slipsar. En modern slips är över 150 cm lång. Man ser ut som Donald Trump med slipsen långt ner över gylfen. Slipsar från nittonhundratalets början är bara 110 – 120 cm. Det behövdes inte mer, för slipsen skulle ju skymmas av en väst eller slipover. Väst var nödvändigt i kalla och dragiga kåkar. Men när folkhemmet började byggas och fler och fler fick modern värmestandard på femtiotalet kunde männen kasta sina västar och då växte slipsen. Varför den behövde bli vulgärt lång förstår jag inte.

Slipsen har växt genom historien

Jag har aldrig kastat en slips.

Inte i hela mitt vuxna liv. Jag har faktiskt någon barnslips kvar också. Man kan aldrig veta när en udda slips kan behövas och de tar ju inte så stor plats. Jag har en hel garderobsdörr full av slipsar där jag står och väljer varje dag. Och sen en hel låda i reserv uppe i garderoben. Och så några flugor förstås.

Den hemvävda slöjdlärarslipsen är en vardagsfavorit

*Sådana här ylleslipsar av hemvävd typ är väldigt användbara till vardags*. Den ljunglila längst till vänster har min mormor virkat åt min morfar på 1930-talet gissar jag.

Till VintageQs förtret bär jag dessa billiga slöjdlärarslipsar för typ 5-25 kr. Hon gillar dem inte. Men jag tycker att såna här informella, grovt bandvävda ylleslipsar är perfekta till tweedkavajer, ylletröjor, manchesterbyxor och jeans. De funkar lika bra utomhus, i blåbärsskogen och i skidspåret.

Pappa som var folkskollärare hade en ”sportslips” när han skulle ut på friluftsdag med barnen. Den var i tunt ylle och köpt i Alingsås i slutet av 40-talet. Jag har den kvar.

Pappas sportslips i ylle från Borås omkring 1950. Längd 128 cm.

pinnen som höjer elegansen ännu ett snäpp

Det finns olika sätta att lyfta sin slipsknut till oanade höjder. Det är med en liten pinne (collarbar) eller med en tabkrage som har en knäppbar flärp under slipsknuten. En button down-krage kan ge en liknande effekt. Kolla vilken snits det ger.

Näsduken kan inte ersätta slipsen

Om du inte knyter den som en snusnäsduk i halsen förstås. Det kan ju vara praktiskt och snyggt ute på fjället. Men att ha näsduk i bröstfickan väger inte upp bristen på slips eller fluga när man är på kontoret eller på fest. Men det verkar det vara många som tror, och därmed har det öppnats en marknad för de dyraste små tygbitar världen har skådat. Ett par kvadratdecimeter fållat tyg för 500 kr! Det ger ett kvadratmeterpris på över 20.000 kr. Man skulle ha blivit tyghandlare.

Det finns oändligt många tygbitar som är eller kan bli en pocket square.

Du kan faktiskt ha vilken liten tygbit som helst i bröstfickan. Rätt nedpulad i fickan behöver den inte ens vara snyggt fållad. En gammal näsduk kostar bara några kronor på loppis. Leta också efter lite mer feminina tyger, de finns ofta i glansiga material eller med trevliga mönster på. Klipp bitar ur en uttjänt skjorta eller blus. En gång gjorde jag tre näsdukar av en för kort scarf. Världen är full av tygbitar. Jag har tom gått på fest med en rosa post-it-lapp i bröstfickan, bara för att matcha några små prickar i kavajen. Öva sen på några tjusiga vikningar så är du snygg i vad som helst.

Varje dag bläddrar jag igenom min bunt med näsdukar för att hitta något passande. Även en stor samling med 70 näsdukar tar liten plats.

Vackert dött – Matcha inte ihjäl dig

När man väljer skjorta, slips och näsduk till dagens outfit gäller det att matcha på ett smakfullt sätt. Men det får inte bli too much. Den värsta synden är att ha exakt samma färg och material på slips och näsduk, eller på skjorta och näsduk. Det säljs ibland färdiga set – glöm dom. Det är inte stil, det är bara vackert dött. Nej, ta upp nån färg i slipsen eller skjortan som matchar lite lagom och tillför nån ny färg som bryter av fräckt. Det ger mycket mer elegans.

Färdigknutet är inte tabu

Genom hela slipshistorien har det varit vanligt med färdigknutna kravatter, slipsar och flugor. De var ofta för barn. De enda vuxna som hade sådana var poliser, för med en s.k. säkerhetsslips går det inte att strypa lagens väktare. Vintagemannen har faktiskt några enstaka färdigknutna i lager. Det viktiga är ju ändå att det ska vara snyggt.

Ja, detta var lektion 6 i Vintagemannens Stil-skola. Du har väl läst de tidigare? Och du hänger väl med Vintagemannen på Instagram och Facebook? Annars är det hög tid att börja nu. Välkommen!

Det finns bara ett läge när det är helt ok med uppknäppt

Googla på ”Bowtie David Bowie” så får du se.

När är det OK med uppknäppt krage? Jo, efter en lyckad dag, när man sjunkit ner i favoritfåtöljen med favoritlektyren. Då kan man lätta på flugan. Visst är det stil även på detta viset?

PS. En slips gör det isolerade livet lite roligare. But be careful out there.

Julmarknad i Lübeck – när kan vi åka dit igen?

5 december, 20205 december, 2020 av Ingemar Albertsson, publicerad i 2000-tal, Accessoarer, Resor

Tyskarna är bra på det där med jul. Adventsljusstaken, adventskalendern, adventsstjärnan, julkrubban, julgranen och julmarknaden har alla sitt ursprung i Tyskland. Redan 1384 lär den första marknaden hållits i Bautzen i Sachsen.

Det lärde vi oss förra året vid den här tiden när vi blev utsända av EuropaRunt.se och Tyska Turistbyrån på tågluff runtom i Tyskland. I dessa Coronatider känns en IRL-julmarknad väldigt långt borta. Vi hoppas på en ny framtid när vi kan rulla ut i Europa igen. Så för att minnas hur kul vi hade det då rebloggar vi nu vår reseberättelse från Lübeck den 5 december 2019. God jul och allt sånt där!

Kanske beror det på den långa traditionen, kanske beror det på att det är ”extra allt”, men det är roligare att gå på julmarknad i Tyskland än i Sverige. På kvällen samsas arbetskamrater på aw, kompisgäng, familjer med småbarn, gråhåriga tanter & farbröder, tonårskillar och turister och dricker glühwein, äter korv, pizza, sötsaker och andra onyttigheter. Och alla är rätt glada. Vid 9-tiden på kvällen går man hem. Sen börjar man om igen runt lunchtid dagen efter (ja kanske inte med glühwein) och så håller det på varje dag hela advent.

Hela stan är en fest

Självklart började vi vårt julmarknadsäventyr med glühwein i en mugg av årets design. Är det nåt för samlarna tro? Kommer de att bli lika heta som Muminmuggar eller lika ute som blåmönstrade samlarjultallrikar? Oavsett är det godare att dricka ur en porslinsmugg än ur en plastmugg och det känns dessutom bättre i miljösamvetet. Vi tror inte på samlarvärde så vi lämnade tillbaka muggarna och fick panten, 2 Euro, tillbaka.

Vill du dricka öl eller glühwein, äta brända mandlar, lebkuchen, bratwurst och rostade kastanjer samt köpa krimskrams gå till Markt, det gamla marknadstorget framför Rathaus. Det är ett av Tysklands finaste rådhus från 1400 men du får knappt en skymt av det bland alla marknadsstånden. Vill du njuta av rådhuset måste man åka en annan tid på året.

Okejdå. Allt är inte krimskrams. Det fanns en hel del kvalitetspynt också.

Vill du titta på hantverk och kanske köpa någon julklapp går du till andra marknader. Vi har upptäckt en handfull julmarknader i stadskärnan som är mer intressanta för oss som är lite nördigt intresserade av äkta hantverk och kvalitet. Dock ingen vintagejulmarknad. Det borde vi naturligtvis ha frågat efter.

Månglare i templen???

Sankt Petrikyrkan fick oss att tänka på månglarna i templet. Hela kyrkorummet var en stor marknadsplats. Men vi gjorde inte som frälsaren – körde ut dem. Vi shoppade istället. Inte mycket, bara en påse kakor som ”nödproviant” på tåget om det skulle saknas servering. Men vi såg massor av fint hantverk i textil, läder, trä, keramik, ljus, mm. Det var nära att vi köpte lite barnkläder, en väska och en herrnhutisk stjärna med elbelysning. Men hur får man hem en sån i en tågluffarryggsäck? Dessutom kunde vi beundra både julgran, adventsstjärna och adventskalender. Lucka 24 var själva högaltaret.

Adventskalender med lucka 24 längst fram.

Snygga stjärnor. Det var herrnhutarna som började med dem.

Min egen guide som läser ur gamla klassiska guideböcker

I det gamla ålderdomshemmet Heiligen Geist Hospital med anor från 1276, var det en annan hantverksmarknad. Där fick vi stå i kö för att komma in. Även här var marknaden inne i själva templet. Men också i de 88 meter långa hall där cirka 175 pensionärer bott i var sin liten kammare på 4 kvadratmeter. Ålderdomshemmet fungerade mellan 1825 och 1970. Nu var drygt hälften av rummen inredda som små hantverksbutiker. På Heiligen Geist Hospital hittade vi den julklapp vi letat efter. Vårt lilla barnbarn firar sin första jul i år och vi tänker föra traditionen, att få ett eget julpynt som kan följa med i livet, vidare till henne. När barnen flyttade hemifrån tog de med sig det julpynt de fick första julen – julbockar och små tomtegubbar – det sved. Nu har vi köpte en tomte som just varit ute och huggit en gran till barnbarnet. Men hyssssch, säg inget till henne.

Medeltiden – det är väl också vintage?

På gården intill den stora Marienkirche var det också marknad, här inriktad på medeltiden. Snacka om vintage! Det var handsmidda knivar och medeltida dräkter och mjöd och kohorn. Kul säljare att prata med. Några hade varit i Visby på medeltidsveckan. Där stod vi i en lång kö för att köpa nybakat bröd.

Fler julmarknader orkade vi inte med, så den vid Kobergtorget kikade vi bara in i. Vi får leva med att vi kanske missade ”den bästa av dem alla”. Vi gick och fikade istället och tittade på fina husfasader. Det ger också julstämning.

Gratis orgelkonsert nästan varje dag

Som tur var är det inte månglare i varje tempel. I Jacobi-kyrkan, som klarade sig undan bombningarna under 2:a världskriget, finns två unika orglar bevarade, den stora från 1504. Där är det gratis orgelkonsert kl. 17 nästan varje dag i julmarknadstid. Det är musikelever som ger konsert inför publik. Aftonkonserterna införde den berömde organisten och kompositören Buxtehude i Lübeck när han kom till staden som organist på 1660-talet. Vi tackar för det – en orgelkonsert är en värdig avslutning på en julmarknadsdag!

Nu ser vi fram mot julmarknader i Weimar och Leipzig också. Men nästa blogg kommer inte att handla om jul, utan om hur vi med Ellen Rydelius från 1954 och Sigge Hommeberg från 1959 som ciceroner vandrar runt i Lübeck.

Hej då.

Detta var en repris på bår bloggpost den 5 december 2019. Ett betalt samarbete mellan Vintagemannen och EuropaRunt.se

Vill du läsa fler reseberättelser från denna resa? Gå in på Vintagemannen.se och sök på December 2019 i arkivet.

Än får vi gå med strumpor och skor, än är det vinter kvar säger mor.

1 december, 2020 av Ingemar Albertsson, publicerad i Accessoarer, Gentlemannens garderob, Skor mm

Näst efter västen och hatten så är det ett par rejäla läderskor som gör en stilig gentleman. Bort med formlösa sportskor i GoreTex och billiga lågskor i skrynkligt läder och fram för randsydda brougeskor i kvalitetsläder. Om man sköter dem väl håller de i årtionden.

Sen var det det där med korta ankelsockor. Bort med dem också. En riktig gentleman visar aldrig hud mellan strumpan och byxan. Därför är det är nödvändigt att ha knästrumpor. I Vintagemannens Stil-skola avsnitt 5 kommer vi alltså att sjunka så lågt som till kroppens nedre delar.

Med stiliga knästrumpor kan du matcha sina kläder och skor på ett effektfullt sätt.

Priset på läderskor avgörs av kvaliteten på lädret. Du kan hitta randsydda skor från 3.000 kr och upp till 10.000 kr. När skofabriken ska välja ut läder till skornas olika delar är de dyrare dojorna bara gjorda av de allra bästa bitarna på djurhuden. Och allra finast är hästläder, s.k. cordovan. De skrynklar sig inte alls och är nästan outslitliga. Bra läder gör att skorna åldras vackrare med mindre konstiga veck, bristningar och andra skavanker synliga.

Såhär ska det inte se ut på ett par nästan nya skor. De är från ett sk ”fint märke”, men från deras lågprissortiment där de gjort avkall på lädret. Det går alltså inte att bara lita på ett känt varumärke.

Det lönar sig att satsa på kvalitet i längden. Man kan lämna in skorna på rekonditionering när det behövs. Då kan de hålla i tiotals år. Låg driftkostnad och hög elegans alltså. Ett par billiga sneakers ser snabbt sjaviga ut och är är utslitna på ett år.

Skorna till vänster är tillverkade i Örebro för mer än 50 år sedan. Väl använda men nyligen rekonditionerade. De högra från Nordamerika är sprillans nya. Kvalitet står sig. 100 kr kostade de till vänster mot över 7.000 kr för de högra. Vintage värde varar.

vad är det för märkvärdigt med randsytt?

Skosulan kan fästas på olika sätt, de kan limmas, de kans sys och de kan randsys. Fördelen med randsydda skor är att det går att renovera dem. Sulan kan tas bort och ersättas med en ny. Det är billigare än att köpa nya skor. Men låt dig inte luras av sömmen längs kanten. Det är vanligt på billiga skor att man gör så för att de ska randsydda ut. Men det märks på priset att de inte kan vara det.

Fejk. Den här sömmen är bara dekor till en limmad sula.

Vintagemannen har inte köpt många nya skor de senaste 10 åren. Nästan alla är köpta på second hand. Varför lägga ut 5.000 kr eller mer om man hitta ett par i gott skick för betydligt mindre belopp? Jag har sällan betalat mer än 2.000 kr. Och de billigaste kostade 75 kr på en loppis som hade rea.

Basgarderobens skohylla

Klassikern – ett par svarta Oxford med sluten snörning. De kan du ha hela livet om du sköter om dem.

I en gentlemans garderob behövs en liten basuppsättning av randsydda skor, dels några finskor i svart och brunt, dels några grova för lerig höst, kall vinter och blöt vår. De allra finaste svarta skorna ska vara släta i Oxfordmodell så att man kan ha dem till mörk kostym. Brougeskor med perforeringar och bruna läderskor är lite mer informella, så där kan man tillåta sig lite mer variation. Eftersom brunt inte är en enda färg bör garderoben innehålla några olika bruna nyanser från ljust till mörkt.

De fräsiga komplementen

Sen kan man komplettera sin skohylla med lite skojigare dojor med traktorsula, mocka, nubuck eller varför inte ett par tvåfärgade spectators.

Några högre kängor eller boots kan också vara bra att ha. Till och med par sneakers eller sandaler kan komma i fråga. Eller som de här röda bowlingskorna från en loppmarknad i Paris som skomakaren satte vita gummisulor på.

köp Knästrumpor – och inget annat

Aldrig visa hud mellan strumpan och byxan var det. Om du inte bär shorts förstås. Alltså måste du ha knästrumpor i lager. Många! Eftersom Sverige är knästrumpornas u-land måste de köpas nån annanstans. Vintage och second hand kan man nästan glömma. Man ska ha en rackarns tur om man springer på ett par snygga knästrumpor från fyrtiotalet som inte är utslitna.

Vänta dig inte att hitta så här galanta vintagestrumpor. Det kan ta många år. Köp nya istället.

Nej, till utlandet måste man fara. Om man går in på vilket varuhus som helst i Frankrike eller Tyskland kan man hitta fem hyllmeter med knästrumpor. I Sverige får man vara glad om man hittar fem par och då i svart, mörkblått, mörkbrunt och mörkgrått. Några enstaka herrbutiker har några fina Argyle-mönstrade knästrumpor från Burlington eller eleganta knästrumpor från Pantharella. Det är synd, för det finns ett stort utbud av roliga knästrumpor ute på marknaden. Och eftersom Corona har gjort tågluffande omöjligt just nu så får man leta på nätet. Sök på ”knee high socks” eller ”over the calf socks” och en ny värld öppnar sig för den som vill bli en gentleman. Den här länken visar både elegant diskreta och färgglatt lustiga strumpor.

Såhär fin fångst kan man få på en rundtur i Europa. Eller på nätfiske.

köp alltid två par strumpor

Numera köper jag nästan alltid två par av samma strumpa när jag handlar nytt. Strumpor slits som bekant, och när det gått hål på den ena foten så vill man ju inte kasta hela paret. Det första jag gör är att – på gammalt husmorsvis – laga hålet med ett matchande stoppgarn. Men en vacker dag är strumpan ändå bortom all räddning. Har jag då köpt två par, har jag ju tre strumpor kvar. Och när nästa också är helt utsliten har jag två kvar. På det viset förlänger jag livet på fina strumpor. Eller i alla fall inbillar jag mig det.

Har man många olika strumpor kan man alltid hitta någon som passar dagens outfit. Köp minst två par.

Detta var avsnitt 5 i Vintagemannens Stil-skola. Du har väl läst de tidigare som handlade om knapphålsblommor, västar, klockor samt bälten & hängslen? Följ oss gärna på Instagram och Facebook. Där händer det grejer lite oftare. To be continued…