Det är de där små detaljerna som skapar elegansen

Att klä sig snyggt handlar om att hitta välsittande kläder i något sånär matchande tyger. Men att klä sig elegant kräver att man lägger lite extra tid på detaljerna också. Jag menar dels skor, strumpor och slipsar, dels det där lilla småbjäfset som sätter pricken över i; manschettknapparna, näsduken i bröstfickan, klockan, slipsnålen, knapphålsblomman, rockslagsmärket samt att hålla ihop metall och läder. Djävulen bor i detaljerna.

Genomgående svart läder och silver/stål
Brunt och guld som hänger ihop

Jag börjar med metall och läder. Har du guldtänder måste du också ha guld i byxbältet, guldklocka, guldspännen på hängslena och guldringar. Även manschettknapparna ska vara i guldfärg. Har du inga guldtänder gäller regeln i alla fall. Håll ihop metallfärgen. Antingen guld och mässing överallt eller silver och stål överallt. Det är utgångsläget. Sen kan man vara djärv och improvisera med att byta ut metallen någonstans på ett effektfullt sätt.

Det är samma sak med lädret. Bruna skor, brunt bälte, brunt klockarmband, bruna handskar, osv. Eller svart rakt igenom. Eller rött, gult, blått, men det är svårare att hitta. Men brunt är en färg med många nyanser. Vill du vara riktigt elegant har du samma ljusa eller mörka nyans överallt. Eller mocka genomgående. När du väl lärt dig spela efter noter går det bra att improvisera med gula handskar till svarta skor.

Det gula i handskarna går igen i rockens rutmönster och strumporna. Trots att jag har svarta skor.
Röda accenter i topp till tå. Föreställ dig ett brunt byxbälte istället. Vardagselegansen skulle ha uteblivit helt. Ett svart bälte skulle möjligen ha fungerat.

Man känner intuitivt om något inte stämmer

Sånt här finlir är det ju egentligen ingen som noterar medvetet och säger: – Va´ fint att du har ett lika blankt och svart bälte som skorna. Men det känns intuitivt när det stämmer. Och det märks om det inte stämmer. Då är det något som skaver och elegansen uteblir. För att inte tala om rena stilbrott, ett par sneakers till en smoking må vara uppkäftigt, men det är inte elegant. En stor fläskig sportklocka, 44 mm i diameter, till samma smoking visar bara hur brackig man är. Men ett litet smalt och nätt armbandsur i guld gör dig till en elegant gentleman. Speciellt om det är guldknappar i smokingskjortan också, både på bröstet och i skjortärmarna.

En rektangulär Omega-klocka och manschettknappar i bergskristall och silver från Cufflinsky

Manschettknappar kan man aldrig ha för många.

Billiga är de också i de flesta fall, i alla fall om man köper secondhand. Och de är en utmärkt liten sak att skriva upp på önskelistan till tomten. Det kan inte gå fel. De är lätta att lagra och en vacker dag har man något på sig som passar de mest udda manschettknappar.

Alla möjliga former och färger. Alltid finns det något som passar.

Armbandsuret är mannens främsta smycke

Lägg upp ett litet lager med vintageklockor för att ha till olika outfits. Det låter dyrt, kanske du tycker. Visst finns det klockor som kostar en miljon på auktionerna. Men det finns också de som kostar 250 kr. De flesta av mina klockor har kostat hundralappar eller några få tusen. Inte mer än ett par nya brallor alltså.

Pins är Ett rasande billigt tillbehör

Här ligger prisnivån mellan 10 – 50 kr. Något riktigt unikt märke kan dra iväg till några hundra. Det första av sossarnas förstamajmärken från 1931 i silver är ett sådant. Men Barnens dag i Filipstad från 1940-talet kommer inte att ruinera dig, jag lovar. Du hittar en uppsjö av roliga märken på nästan varje loppis. Börja med att bära ett märke varje dag. Det blir en samtalsöppnare, en conversation piece. Varpadagen t ex. vem kan motstå att kommentera det?

En näsduk ersätter inte slipsen

Näsduken i bröstfickan är också ett billigt nöje. Om man inte är så dum att man går till modebutiken på Fina Gatan och köper en liten tygbit, s.k. pocketsquare, för 500 kr förstås. Fem kronor är ett mer lagom pris för en gammal näsduk, eller ett par tior. Du kan ta vad som helt som matchar eller kontrasterar snyggt och peta ner i bröstfickan. En gång hade jag en rosa Post-it-lapp. Men en näsduk plus färgade skjortknappar ersätter inte en slips om du vill vara riktigt elegant.

Det finns fler tillfällen än bröllop för en blomma på kavajslaget

Ett nästan lika billigt nöje är blomman i knapphålet, en boutonniere som det heter på engelska. Det finns flera företag som tillverkar sådana idag, riktigt fina. I Sverige har du John-Henric och J Harvest & Frost. Edward Armah eller Gentlemans Gazette är andra. Googla runt och kolla. Vill du komma billigt undan köper du en vanlig konstgjord blomma i silke och klipper av stjälken. Eller köp en hel bukett eller en näve gamla ljusmanschetter och klipp bort de finaste blommorna. Den rosa nejlikan på vinjettbilden har jag hittat gratis på golvet på ett äldreboende. Sen gäller det bara att hitta på nåt fiffigt sätt att fästa den med en ståltråd och en knappnål på baksidan av kavajslaget.

Ska du på bröllop? frågar folk ofta. Så ovanligt är det med en knapphålsblomma idag.

Sammanfattning: Vintagemannens Fem bästa tips

  • Matcha och håll ihop färger, läder och metall. Men matcha inte ihjäl dig, det blir vackert dött. Och gör bara medvetna undantag.
  • Använd någon accent som Punctum – en fotografisk term för det där i bilden som fångar uppmärksamheten. Det kan vara västen, slipsen, flugan, blomman, näsduken…
  • Håll igen lite på alla finesser – överdriv inte, som jag har en tendens att göra.
  • Skaffa massor av accessoarer. De är ofta billiga och lätta att lagra därhemma. Då har du alltid det där lilla extra för att sätta pricken över i.
  • Köp second hand och vintage i första hand. Du kan få 10 begagnade grejer för samma pris som en ny.

Är det dags för Stil-skolan igen?

Åren 1957 – 72 utbildade Svenska Scoutförbundet tiotusentals svenska ungdomar i stil och ansvar för att kunna fungera bra när de kom ut i arbetslivet. Det handlade mest om en inre personlig stil men ett kurspass handlade om kläder och klädvård. Det kanske är dags att starta Vintagemannens Stilskola? Vad tycker du?

Läs om långkalsongernas historia nu när den kalla årstiden är här.

Idag är det olika superunderställ i konstiga syntetmaterial som gäller. Men inte för en vintageman. Han håller sig till bomull, silke och ull. Men hur höll karlarna sina långfilsingar uppe innan textilindustrin lärt sig att göra tajt trikå som satt uppe av sig själv? Här reder Vintagemannen ut begreppen. Varning för sexiga bilder.

Tajt trikå var inte så vanligt under 1900-talets första hälft. Dessa onämnbara är från 1940-50-talet nån gång.

Hur fick man kalsongerna att sitta uppe? Kläder i stickad trikå har funnits under hela 1900-talet. Men de var inte särskilt tajta. Ända in på femtiotalet var män tvungna att ha strumpeband för att få strumporna att sitta uppe. Latextråden av gummi uppfanns visserligen redan på 30-talet men slog inte igenom förrän flera årtionden senare.

Alla långkalsonger har smala bomullsband upptill. De är rätt långa för att passa var hängselknapparna sitter i olika byxor.
I dessa skräddarsydda byxor från 1952 finns inte bara knappar för hängslen. Det finns också ett litet spänne med tryckknapp. Varför då? Jo, för då kan man ha bälte i byxorna. Kalsipperna sitter ändå på plats.
Osynligt utifrån.

Det behövdes alltså hängslen för att hålla långkalsipperna uppe i de flesta byxor. Men in på sextiotalet hade man lärt sig tillverka tajta kläder och strumpor med resår och livremmen slog ut hängslena helt.

En låååång historia

Från slutet på 1800-talet till 1960 ungefär såg alla män ut som Jan Långben. Långkalsonger och långärmad undertröja. Tjockare på vintern och tunnare på sommaren. Winston Churchill lär alltid ha burit ett rosa silkeunderställ. Var de så frusna förr? undrar du kanske. Nej, det var nog mer en hygienfråga. En arbetare kanske bara hade en kostym. Och det här är före tvättmaskinernas och de lättvättade klädernas tid. Det gällde att skydda de dyrare yttre plaggen från utdunstningar, svett och odörer. Det är lättare att tvätta kalsonger än kostymbyxor.

Tar man en titt i postorderkatalogerna ser man att underkläderna ser ungefär lika dana ut ända fram till slutet av 50-talet. Vissa nymodigheter hade faktiskt introducerats genom åren. Boxershortsen lanserades under första världskriget. Och Jockey patenterade också sin Y-front redan då. Men de kom nog inte till Sverige förrän långt senare.

Åhlen & Holm 1918. Hel och ren inunder under första världskriget.
Åhlen & Holm 1940. Fortfarande samma rymliga modell under andra världskriget.
Wiskadals katalog 1954. Jan Långben lever än. Notera att banden i linningen att fästa i hängselknapparna fortfarande dominerar. Bara ett par har resårband i midjan.

Trikårevolutionen i slutet av 1950-talet

Men nu händer det grejer. I Oscar Ahrén / Åhlén & Holms gemensamma katalog 1959 är knäppbanden borta. Med hjälp av resår sitter kalsipperna uppe av sig själva. Och om några år ska kvinnorna också bli befriade och strumpbyxorna slå igenom. Den elastiska revolutionen har bara börjat. MAMILs var inte födda än (Middle Age Men In Lycra). Elestan eller Lycra uppfanns samma år, 1959.

När trikåfabrikanterna väl lärt sig tillverka åtsittande långkalsonger blev det snabbt fart på produktutvecklingen; nya mönster och glada färger infördes. Men det är först när vi kommer in på sjuttiotalet som det börjar det blomma ordentligt i benkläderna.

Här slutar Vintagemannens historiska exposé över långkalsongerna. Det är väl bara en sak han har glömt; kamelhårsunderkläderna. Från den tiden då det fortfarande var vintrar i Sverige.

Kamelhår! Rejäla doningar ur Ellos-katalogen 1975. Vart tog dom vägen?

Sen kom funktionsplaggen i allsköns stretchiga plastmaterial och microfibrer vars rester vi förr eller senare kommer att få äta upp. Bokstavligt. Men det vill vi inte veta mer om.

Vem kan ana att denne man bär långkalsonger? Hel och ren inunder.

Vill du veta mer om vad Vintagemannen har på sig, utanpå och någon gång inunder, kan du följa Vintagemannen på både Instagram och Facebook. Välkommen.

På den tiden man kunde resa…

Turistresande är en ganska sen företeelse i mänsklighetens historia. Om man inte tillhörde de allra rikaste förstås. Och snart är vi väl där igen. Vi besökte Hallwylska museet och deras utställning ”Mot kontinenten – en resa i första klass.” Och så gick vi på föredraget ”På packlistan” om greveparets bagage häromdagen. Det kan ju föranleda en bloggpost om hur man ska packa det nödvändigaste, necessären t.ex.

Kan en koffert per person verkligen räcka?

Jag har levt i tron att överklassen reste med ett väldigt stort bagage förr i tiden. Bärare och tjänstefolk fanns det ju gott om. Men det var nog bara filmstjärnor från Hollywood som kom med femtiosex eleganta koffertar när de landsteg i Europa. Det ingick liksom i deras varumärkesbygge. Nej, de vanliga rikingarna, som familjen Hallwyl, hade bara en koffert var och så lite handbagage även om de skulle vara borta i flera månader. Inte köpte de kläder under resan heller. Nej, de lät sitt skrädderi i Stockholm sy upp reskläder och sen hade de med sig en ordentlig utrustning för att vårda och tvätta sina kläder. Klädvårdsdagar var inlagda i reseprogrammet.

Uppsytt inför resan till Egypten 1900-1901. Man får inte bli kall.

Man skulle ha två sorters kläder med sig, de praktiska och de passande. De praktiska var resplagg och de passande var kläder att ha på sig på resmålet beroende på aktivitet; vid sightseeing, kamelritt, luncher och middagar. Allt från sportkläder (det skulle vi inte tycka idag) till full galastass.

Smycken var ett särskilt kapitel. De kunde ju bli stulna. Det insåg Wilhelmina von Hallwyl (1844 – 1930) så från 1907 lät hon tillverka resesmycken, dvs kopior av hennes riktiga smycken i mer oädla material. Massivt guld blev ihåliga smycken i förgyllt silver. Diamanter ersattes med topaser och guldtopaser. Gröna glasbitar fick föreställa smaragder och pärlorna var inte äkta. Se där, ett bra tips även för dagens resenärer.

Alla resor börjar med en noggrann lista

Kolla Wilhelminas lista. Det är mycket smått och gott som ska med. Toilettartiklar, sjukvårdsutrustning, sysaker och reparationsgrejor. Mycket av det lilla husapoteket passar idag också. Men lavemangssprutan har väl ersatts av laxermedel eller Imodium beroende på problem och morfinet törs man inte ta genom tullen. Febertermometern har åter blivit högaktuell.

Vitagemannen har också några necessärer – den stora och den lilla.

Den stora packad för resa till kurort sommaren 2020 – Södertälje
Walther von Hallwyls necessär är ännu finare (Foto från museet)
Istället för rakkniv kan man också ha med en praktisk elrakhyvel med separat batterilåda och blankpolerad stålspegel. Så smidigt.

ett bra Resebibliotek ger större utbyte av resan

Besök Hallwylska museet i höst och se deras reseutställning

Nu får vi hoppas att Covid fås under kontroll och att vaccinutvecklarna är framgångsrika så att vi kan komma ut och resa igen. Flyget har Vintagemannen sedan tidigare valt bort. Men vi längtar ut att tågluffa i Europa igen. Precis som greveparet von Hallvyl. Den som överlever får se.

Om det blir några fler resor kan du se om du följer Vintagemannen på Instagram eller Facebook. Men där hittar vi på annat skoj också. Nästan varje dag. Vi ses i sociala medier.

Vad bidde det då då? Det bidde en väst. Tack så mycket Mäster Skräddare.

På en vintagemässsa i Malmö våren 2019 hittade jag ett par fantastiska linnebyxor. Kronans, eller snarare Marinens, grovt vävda brallor från slutet av 1800-talet troligen. Helt i oanvänt nyskick. Några månader senare, på Skansens Höstmarknad, fann jag en dryg meter av ett lika gammalt och lika grovt linnetyg i samma färg. Wow! tänkte jag, tänk om jag låter sy en väst av tyget, mer räcker det nog inte till. Så jag gick till Götrich anrika skrädderi i Stockholm. Och sen startade en härlig shoppingupplevelse i slow fashion. Nu är hela outfiten klar. Läs mer om hur den växte fram.

Ingemar Albertsson 2019-04-27 (3)Första provningen av byxorna på vintagemässan i Malmö. Min storlek. Bara att slå till.

Byxan passar bra på sommaren när man ska vara lite småelegant

Jag kombinerade dem med olika skjortor, kavajer, västar och slipovers.

 

Ingemar Albertsson 2019-07-26 (16)Funkar till och med till den här modekavajen från Karl-Axel som jag köpte i Paris på 80-talet. Allt är så omodernt så de flesta kommer nog att tro att det är en gammal kostym.

Ingemar Albertsson 2019-07-14 (13)Passar även till min diskreta linnekeps som jag köpte i USA 1970.

Gick till Götrich med tyget

Linnetyget Götrich 2019 (2)

Sånt här tätt linnetyg vävs inte längre. Dagens linnetyger liknar mest gasbinda. Det var inte så mycket linnetyg, ett par meter, kanske skulle det ha räckt till ett par shorts, men behovet av en väst var större. 

Linnetyget Götrich 2019 (1)Jag tog med en linneväst från Ralph Lauren Polo som fick bli en förebild. Sen togs mina mått och vi började skissa på ett mönster.

Slow fashion är raka motsatsen till Fast fashion där man bara går in i en butik, provar snabbt och betalar. Här går det mycket mer omsorgsfullt till.

Först klipper skrädderiet till och syr en skiss till plagget i ett billigt tyg – en s.k. toile. Efter några veckor fick jag prova den.

Här provar jag den första toilen. Den sitter inte perfekt, vilket var helt väntat, så skräddaren får nåla och rita på tyget där det måste ändras.

Prova toile 1 Götrich 2019-10-17 (3)

Men det var också en annan sak som jag inte riktigt nöjd med. Västen hade fått de där två snibbarna mitt fram som är vanliga på kostymvästar. Men det här är ju inte en hel kostym. Västen kommer nog att att användas som en ”minikavaj” på sommaren. Jag ville ha rak framkant.

Så Götrich sydde en ny toile med rak framkant. Och nu satt toilen ännu bättre. Men helt perfekt var den inte nu heller. Och det måste den vara innan de får sätta saxen i det unika och för mig värdefulla tyget.

Prova toile 1 Götrich 2019-10-17 (12)

Jaaa, det bidde en väst

Sådär. Ytterligare någon månad senare fick jag prova det färdiga plagget. Gissa om jag är nöjd? Nu ska det bli kul att se om den passar ihop med byxorna.

Götrich väst-ensemble 2020-02-07 (1)

Inte kan man se att det är helt olika tillverkning med sisådär 120 år emellan. Den här ensemblen kommer att bli perfekt senare i vår och sommar.

Min gamla engelska konvalecentkavaj från 1941 blir en bra kombo.

Västen är så elegant att den passar till andra outfits också.

Här med ett par Versace-byxor från 80-talet tillsammans med en kostymkavaj från Ströms på 40-talet. Snacka om användbar. Kommer att passa till det mesta.

Slow fashion är den perfekta shoppingupplevelsen.

Prova toile 2 Götrich 2019-1-21 (7)

Hundra nya skräpplagg kan inte mäta sig med den här upplevelsen och glädjen. Och nu har jag en väst som håller de närmsta hundra åren.

 

 

På hjul mot julen. Äntligen på tåget igen.

Resande mot Malmö kl 14.25: Tag plats, stäng dörrar och grindar. Imorgon ska vi på julmarknad i Lübeck, men vi gör ett första stopp i Malmö i natt.

Interrailkortet finns både i första och andra klass. Vi åker nästan alltid i första klass med seniorrabatt. Det kanske kan upplevas lite lyxigt, men den ena fördelen är att det är mycket lugnare och bekvämare på långresorna. Den andra är att när man hoppar på ett obokat lokaltåg så kan det vara smockfullt i andra klass medan vi nästan kan vara säkra på att få sittplats bredvid varandra i första. Det har bara hänt en enda gång på åtta veckors tågluff de senaste åren att vi haft problem med att hitta en sittplats. Och det var på franska Atlantkusten mitt i högsäsong.

Det är Europarunt som hjälpt oss med interrailpass och alla platsbiljetter.

Ny grundvalla på fötterna

Ska man ut och promenera och gå  tusentals steg varje dag, måste man vara väl förberedd med fräscha fötter. Så i morse fick Gugges fotvård mjuka upp oss. Nu är vi i fin form.

Good bye Silver Tip.

SilverTip (2)Necessär 1947 (3)Min fina grävling-rakborste fick stanna hemma. Den gamla necessären från 1947 rymmer allt som är necessary. Dock inte grävlingen. På resa får jag nöja mig med smidigare grejor; en infällbar rakborste, en gammaldags raktvål och en jättegammal tandborste som passar i mitt fodral. Sådana är inte lätta att hitta nuförtiden.

Ryggsäck är bättre än rullväska

Vintagemannen anträdde resan i en ulster i Donegal tweed från 1930-40-talet. Nedanför sticker det ut ett par nya gröna manchesterbyxor från Manér och ett par rejäla brogueskor från Tricker’s.

VintageQ bär en päls från Yllet. Den som OS-truppen bar i Abertville 1992. Halsduk och muddar är nya i Bohus Stickning och till det ett par gamla skidbrallor från 60-talet.

Våra ryggsäckar får väga max 12 kg. Det är fortfarande bekvämt att bära och man kan promenera över stock och sten. Rullväskor funkar inte alls lika bra på kullerstenarna ute i det medeltida Europa. På invägningen i morse vägde hennes 10,2 och hans 11,1 kg. Det finns alltså utrymme kvar för några souvenirer. Båda ryggsäckarna är anpassade för Interrail. De har en praktiskt löstagbar turssäck på utsidan. Den grå ryggsäcken är bara ett år gammal. Vintagemannens rödgröna är nästan vintage. Den inköptes till en tågluff på 1980-talet.

När man ska skjuta från höften

Som handbagage har vi dessutom några små axelväskor. Där ryms guideboken, kameran, ett litet paraply och andra småsaker. De viktigaste värdesakerna har vi närmare kroppen.

Var övernattar man bäst i Köpenhamn? Jo, i Sveriges mathuvudstad Malmö.

Vi stannar i Malmö där vi både bor och äter billigare. Man får middagen på köpet så att säga. Så på Malmö central klev vi in i Kungliga Väntsalen från 1896. Idag Bistro Royal, en riktig vintagerestaurang.

Vi beställde Kalvfile Oscar, vintage det också. Det har vi nog inte ätit sedan 1900-talet. Det är en rätt som Grand Hotel i Stockholm skapade till Oscar IIs 25-årsjubileum. Filén är rund som ett O, sparrisarna är två. Jämför med monogrammet i taket. Det var riktigt smakens i den sagolika miljön.

Hej då, vi ses i môrrn.

 

 

På skräddarturne innan vi packar

Allt måste matcha, allt ska passa ihop; byxor, västar, kavajer, strumpor, skor… Så vi gick runt till våra leverantörer. Men först var jag tvungen att sy i sex knappar i de nya byxorna från Manér. Annars får jag ju inte fast hängslena.

Först till George som fixar allt

George på Marilena, vår husskräddare, har förlängt framstycket på västen 1,5 cm. Det behövdes för att inte bältet ska lysa fram.

Nu har jag två västar som passar perfekt till den skräddarsydda tweedkavajen från 1979 och de nya måttsydda byxorna från Manér.

Sen till Götrich för att prova en väst

Vi passerade också Götrich där jag provade en ny toile till min nya väst som ska sys i ett antikt linnetyg, samma som byxorna. Det blir fint till sommaren.

Och till Judit som ska lägga upp

Vi tog också en sväng till Judits Syatelje där VintageQ lämnade in en balklänning från 30-talet som är lite för lång.

NK skomakeri kan trolla

Och så ett stopp hos våra favoritskomskare på Hallmans på NK.

Emmy har lagat ett fräsigt handtag till vår utflyktsfilt.

Där hittade jag också ett par riktiga vinterskor som nog ska med på Tysklandsresan om en dryg vecka. Ett par franska Paraboots. Rejäla doningar.

Nästa blogginlägg kommer att handla om hur vi packar våra ryggsäckar.

Det här var mitt första blogginlägg helt producerat i mobilen. Jag måste ju lära mig nytt inför interrailandet i Tyskland. Hoppas det fungerade.

Vi hörs.

Hur packar man för 15 dagars tågluff i 35 graders värme när man ska ta med kläder för ett bröllop och en cykeltur?

Sonen skulle gifta sig i Provence. Den 3 augusti då det var 35-37 grader i skuggan. Klädkoden var nånstans mellan kavaj och business casual, dvs fin kostym eller blazer  för herrarna och en fin klänning för damerna. När den stora dagen var över skulle vi fortsätta med ett par veckors tågluff i Frankrike. Hur packar man optimalt för en sådan kombo när man åker tåg och har packningen i ryggsäck?

Vi lämnade Malmö tidigt en morgon med varsin ryggsäck som vägde 12 kg. Mer får packningen inte väga för att vara bekväm. Reskläderna var enkla; han i långbyxor, skjorta och en tunn jacka i linne och hon i långbyxor, T-shirt och en tunn yllekofta. Sommarhattar på. Och så lite bjäfs; slipsar, flugor, knapphålsblommor, etc.

Resväg: Tåg från Malmö – Köpenhamn till Hamburg där vi bytte till ett nytt tåg mot Basel. Där övernattade vi. Nästa dag åkte vi vidare med snabbtåget TGV via Lyon och anlände Avignon på eftermiddagen. Vi hade bokat Interrailbiljett första klass för seniorer. Det tar alltså nästan två dagar att ta sig från Malmö till Medelhavet. Om vi fått plats på nattåget hade det tagit ett dygn ungefär, men det var fullbokat lång tid i förväg.

I Avignon hyrde vi en bil några dagar så att vi kunde fara till den lilla byn Domazan där bröllopet skulle hållas. Det var brudens barndomshem, en vingård, så det blev ett riktigt bondbröllop i dagarna tre.

Solen stod rakt upp på himlen. Hettan dallrade mellan de gamla stenhusen. Cikadorna sjöng i träden. Vi satt och flämtade på den stora altanen.

Dagen innan bröllopet åkte vi runt med bil i Langedoc och till Aimargues där kalsongföretaget Eminence har sin fabriksförsäljning. Där köpte jag en hel bunt av mina favoritkalsipper för nästan inga pengar alls. Kalsingar och strumpor är nämligen nästan de enda plagg som Vintagemannen köper nya. Den dagen kom shortsen fram. På kvällen var det garden party hos brudens mor. Då ville vi vara lite mer snyggt klädda och långbyxorna åkte på.

Knästrumpor är ett delikat kapitel. Sverige är knästrumpornas u-land. Därför måste man passa på att handla när man är på kontinenten. Se där, ytterligare lite vikt lades till i ryggsäcken.

Bröllopet – det var som på film

Den stora dagen inleddes med lunch på vingården, sen tågade vi i procession först till det lilla rådhuset och en borgerlig ceremoni hos le Maire och sen vandrade vi vidare till den katolska  bykyrkan för Guds välsignelse. Man gifter sig ordentligt i Frankrike, det tog nästan två timmar. Det är annat det, än en treminuters i Stockholm Stadshus.

Nu skulle finkläderna på. Jag hade en vit linnekostym, vita nubuckskor, rödblå slips och panamahatt. En blandning av vintage och nytt. På kavajslaget en liten blombukett.

IMG_7874VintageQ hade en duvblå vintageklänning från Horrockses med en liten cape, blå pumps och en sommarhatt, allt från femtiotalet. Även brudparet bar femtiotalsvintage, Axel en dubbelknäppt kostym och Camille en klänning med en kort slöja och cape sydd av en lång gammal slöja.

På söndagen efter stod solen lika högt. Den lilla byn låg stilla. Temperaturen ville inte gå ner. På med linnebyxa, linne och linneskjorta och sen var det bara att hugga i och hjälpa till att återställa vingården efter festen. Vi bar stolar, fällde bord, tog ner dekorationer, diskade hundratals glas. Det tog hela dagen. Och på kvällen, under cikadornas dån, var det fest på altanen igen.

Nu skulle vi luffa runt i Frankrike i tio dagar. Så på måndagen var det dags att ge sig av. Vi lämnade hyrbilen i Nîmes där vi tog det långsamma lokaltåget upp i Central-Massivet och staden Clermont-Ferrand. En fantastiskt vacker resa bland höga berg och djupa dalar. Vardagsklädsel på. Vita skor byttes mot kronans gamla blå gympadojor. Minst femtio år gamla.

Han: Byxorna och västen har tillhört en sommaruniform för Sörmlands Husarer 1868. Hon: Ett par nya bomullsbyxor från Paris och en ny kofta i bomull.

I Clermont-Ferrand har Michelin sitt huvudkontor med ett intressant museum.

Plåtad på riktigt anno 1851

IMG_8109

I Clermont-Ferrand sprang vi på en fotografateljé som plåtade folk i ordets rätta mening i en teknik från 1851 – Ambrotype. Det var magiskt att se hur bilden växte fram på glasplåten nere i mörkrummet. Ett verkligt reseminne och en kul souvenir.

Vi ser ut som på gamla fångbilder för 150 år sedan.

I Loiredalen hade vi bokat ett cykelpaket med cyklar, hotell och middagar, samt transport av våra ryggsäckar mellan hotellen. Det var ett härligt avbrott i tågresandet. På med shortsen igen. Det blev hett i uppförsbackarna framåt eftermiddagen. Vilken tur att hotellet i Amboise hade swimmingpool. Normalt bor vi på 2-stjärniga hotell, men här kostade vi på oss ett 4-stjärnigt. Vi tänkte att vi skulle komma att behöva ha det lite bekvämt efter cykelturen.

Det ingick en liten verktygslåda i cykelhyran. Men ett verktyg saknades. En sats med insexnycklar. Det skulle vi ha packat med. Då kan man justera både styre och sadel lite bättre än bara på höjden.

IMG_8260Snygga hattar ingår i en riktig vintagepackning. Jag hade en äkta panamahatt från 1960-talet. Den är rullbar. Praktiskt när man ska packa. VintageQ´s stiliga solhatt från 30-talet tog dessvärre lite stryk i ryggsäcken. Det kunde vi kanske ha räknat ut.

En av resans höjdpunkter var den enorma vävda tapeten l`Apocalypse i Angers slott. En bildväv från 1300-talet som är ungefär 150 meter lång och 5 meter hög. Oerhört imponerande och mycket sevärt. Värt en resa som det brukar heta i Guide Michelin.

När vi kommit till hamnstaden Nantes ville vi både äta crêpes och dricka cider.

En slipover är det alltid bra att ha i packningen. Det kan ju bli lite kyligt mitt i sommaren. Och i Nîmes köpte jag en ny svartvit skjorta hos Souleiado – Provence eget modehus.

Sen stod den galanta restaurangen La Cigale med en unik miljö från 1895 på listan (dit ska man inte gå för maten). Då åkte linnekavajen på igen, med ett par tunna och lättpackade kostymbyxor från 1980-talet.

Resan avslutades i Bretagne. Vi bodde i Vannes och gjorde bl.a. en tågutflykt till den gamla badorten Quiberon där vi hittade en lugn vik. Där var det nästan bara vi som hade lämpliga badkläder.

På hemresan passerade  vi snabbt Paris och övernattade i Köln. Äntligen fick vi användning för våra regnkläder som låg längst ner i packningen. 

Fick ni verkligen plats med allt detta i varsin ryggsäck på 12 kg?

Ja nästan. VintageQ frågade några av bröllopsgästerna om hon fick skicka sin finklänning, hatt och skor med dem hem till Sverige. Det fick hon. Och jag lade till en tjock bunt kalsonger. Annars har vi släpat runt på allting plus lite smått som vi köpt under färden. När vi kom hem vägde ryggsäckarna 15 kg.

Vi packar alltid så att alla plagg ska gå att kombinera med varandra. Därför ser det ut som om vi har mycket mer kläder med oss än vi faktiskt har.

Packlista Herr:

  • 3 par långbyxor (vita, blåvitrandiga, mörkblå) + 1 par shorts
  • 5-6 skjortor + 1 linne
  • 2 tunna kavajer
  • 1 väst + 1 slipover
  • 8 par knästrumpor
  • 8 kalsonger + Y3 för att tvätta en gång under resan
  • 2 par skor + sandaler
  • Herrbjäfs: slipsar, flugor, knapphålsblommor, manschettknappar, solglasögon, mm
  • Baddräkt
  • Panamahatt
  • Regnrock + paraply

Packlista Dam:

  • 1 par långbyxor + 1 par shorts
  • 2 kjolar + finklänning till bröllopet
  • 3 blusar + 3 trikåtröjor
  • 2 koftor
  • Underkläder och vita sockor
  • 1 par gympaskor + 1 par sandaler + pumps till bröllopet
  • Damfjäfs: handväska, halsband, armband, örhängen, solglasögon, hårband, mm
  • Baddräkt
  • 2 solhattar + finhatten till bröllopet
  • Regnrock + paraply
  • Nattlinne

Vilka skor skulle jag välja?

Innan vi for stod jag med packningen på en badrumsvåg. Men det sista finliret gjordes på vår hushållsvåg. Kunde jag ta med sandaler? Asch, då överskreds maxvikten. Jag var säker på att jag skulle ha vita skor på bröllopet och de blå gympaskorna till fritid. Jag har visserligen ett par vita tygskor som tillsammans med sandalerna väger exakt lika mycket som de vita nubuckskorna i läder. (Nubuck är som en slags bakvänd mocka.) Eftersom det var bröllop vann finskorna. Annars hade jag nog tagit sandaler och tygskor istället.

Tack för dem här gången. Nu luffar vi vidare…

Vill du läsa mer om våra resor och packningar? Kolla här:

Tweedkavajen är det perfekta resplagget under höst till vår.

14 dagars tågluff kräver en samordnad och välmatchad garderob

Hur man packar för 14 dagars tågluff och kan se ny och elegant ut varje dag

Följ också Vintagemannen på Instagram och Facebook

Åk till Skoindustrimuseet i Kumla

Skoindustrimuseet Kumla 2019 (3)Kumla och Örebro var Sveriges ledande skostäder ända fram till 1970-talet. Sen gick det snabbt utför. I Kumla har man räddat en liten fabrik som du kan besöka. De tillverkar fortfarande några enkla modeller för hand och de har en prisvärd shop också. Åk till Skoindustrimuseet om du har vägarna förbi Örebro.

Lär dig om skomodets utveckling.

1920Det bästa med utställningen är alla montrar med skor från olika årtionden under 1900-talet. Här kan du se hur skomodet förändrats och kanske få hjälp att datera dina vintageskor.

Vilka mästerverk! Två par herrskor från 1920-30-tal. De högra är tillverkade av skofabriken Kronan i Örebro, varumärket heter Engelbrekt. Har du någonsin sett ett finare arbete? Makalöst!

Vid varje monter finns en skylt som sammanfattar skomodet i några enkla termer.

1950Fina femtiotalsskor.

De här skulle man vilja ha. Minns du slamkryparna? Jag fick aldrig några sådana för min mamma. – Man får fotsvett i dom, tyckte hon. Jag fick inga myggjagare heller.

Se hur man tillverkar skor

På övervåningen pågår fortfarande en begränsad tillverkning. Du kan titta och fråga.

Här finns skoläster kvar i alla upptänkliga storlekar

Köp dig ett par prisvärda dojor

Jag köpte ett par fräna ökenkängor. Det var andrasortering så jag fick dem för 450 kr, mot 700 normalt. Det är inte dyrt.

De säljer mycket slipers också i alla möjliga färger och storlekar; 180 – 330 spänn! Jämför det med Docksta-toffeln som kostar från 850 kr, t ex de här i lite mer arbetad brogue-modell för 1.200 kr. Det är alltså mycket prisvärt i Kumla.

Reptilskinn (1)Du kan ta med egna skinn och beställa ett par unika dojor.

Det hjälpte inte att Sveriges finansminister ropade i nöd. Nästan hela skoindustrin i Närke fick packa ihop på sjuttiotalet och landet fylldes av billiga importskor.

Varför kan vi inte längre?

Till vänster ett par gamla Master från mitten av 1900-talet som jag hittat second hand. De kunde göra kvalitet i Örebro förr. Gubben med hammaren som pryder muséet är Masters gamla varumärke.

Till höger ser du ett par nytillverkade brogueskor från amerikanska Allen Edmonds. Och Northampton är fortfarande Englands ledande skostad. Sådana dojor kostar numera från 5.000 kronor och uppåt på Fina Gatan. Det kunde lika gärna ha varit Kumla eller Örebro. Varför kan vi inte göra sådan här kvalitet i Sverige idag?

Jag har bara en sak att klaga på. (Hör ni det i museiledningen?)

Jag saknar en bra ax-till-limpa-monter där man kan se alla momenten när man tillverkar en kvalitetssko. Då skulle vi alla förstå varför det är värt att betala för kvalitet och inte köpa lågpris-skitskor. Som tur är finns det fortfarande skomakare som ”skräddarsyr” skor i Sverige, nämligen Framåt i Gamla Stan i Stockholm.

Åk till Kumla!

14 dagars tågluff kräver en samordnad och välmatchad garderob

Hur mycket kläder har ni med er egentligen? Det frågar många oss när de ser våra olika outfits från tågluffen. Mindre än du tror, faktiskt. Här kommer en demonstration:

Basen består av en kavaj som man får skruda sig i under hela resan om vädret är lite burrigt. Ungefär som det var under de två veckor vi var i Holland och Belgien i mars-april 2019.

Varje morgon lägger man upp några tänkbara variationer på hotellsängen och väljer den outfit som känns rätt med tanke på väderutsikterna.

Vi hade ungefär 12 kg var att bära på. Det gäller alltså att packa smart. Han i en gammal Karrimor från 80-talet. Hon i en Ospray Fairpoint Day från 2018. Båda rymmer cirka 60-70 liter har löstagbara små tursäckar att koppla loss.

Från topp till tå

Han har ju alltid hatt. Hon hade hatt när vi var på resande fot. Men annars fanns lite fler huvudbonader att välja bland. Hans hatt är från Feutre från Paris, hennes är en gammal filthatt från BeKå i Malmö.

Baskern är en av VintageQ´s favoriter. Lika lätt att packa ner som sjaletten med riktigt flygskamsmönster. Passar väl bra på en tugluff?

Vad ska man ha på överkroppen?

Han hade packat fyra skjortor och en polotröja, en väst och en slipover. Hon hade två blusar, två skjortor, en polotröja, ett tröjset (linne med tunn kofta) och en tjockare kofta. Det är utmanande att packa för vår och höst, för man måste både räkna med kallt urväder och riktig sommarvärme. Alla kläder är valda i en färgskala som kan kombineras.

Sen är det bara att blanda och ge. Vi börjar med henne.

Otaliga kombinationer alltså. Allt funkar tillsammans.

Visserligen är tweedkavajen rätt dominant i sitt hundtandsmönster. Men där bakom kan skjorta och väst kombineras rätt mycket. Och då har vi inte kommit till bjäfset ännu; slipsar och sånt.

Underkroppen måste också skylas.

Han hade två par byxor. Ett par i manchester i en ljusbrun nyans, samt ett par mörkare finbyxor med frontveck från Italienska Canali. Hon hade den yllekjol som hör till dräktjackan och ett par tjocka och vindtäta gamla sjömansbyxor. Dessutom ett par moderna tunna bomullsbyxor från H&M och deras William Morris-serie. Under dessa hade hon ofta ett par långkalsonger i silke.

Mörkbruna och ljusbruna byxor räcker långt.

En resdräkt i ylle är ett måste i varje turistande kvinnas packning. Väldigt bra att kombinera både upptill och nedtill. Här med kjol, tjocka brallor och tunna brallor.

Än få vi gå i strumpor och skor. Än är det vinter kvar säger mor.

En gentleman får inte visa hud mellan strumpan och byxan. Därför bär en gentleman alltid knästrumpor. Det finns, särskilt i Europas storstäder, ett utsökt urval att välja bland. I Sverige är det ett magrare utbud.

Ett trick är att stoppa ner byxorna i strumporna. Vips har man fått ett par byxor till – ett par golfbyxor.

VintageQ hade både tjocka och tunna strumpbyxor, några varma ankelsockor i ylle samt ett par långkalsonger i silke med sig.

Vi hade båda två par skor med oss att att växla mellan. Det är det minsta man kan ta med sig på en 14-dagarsresa. En dam kan kanske ska lägga med ett par tunna finskor också.

Sen kan man ju alltid komplettera med det lokala utbudet.

Nu kommer vi till pricken över i

Det är det där lilla extra som gör en själv och alla man möter extra glada. Slips, fluga, halsduk, bröstficksnäsduk, knapphålsblomma, halsband, klocka, manschettknappar, pins, mm. Det är saker som inte väger så mycket och varje dag sätter ny piff på anrättningen. Ta med ett litet urval så blir du fin.

En fluga. Tre näsdukar. Två blommor. Två halsdukar. Två slipsar och…

… så den här gamla ylleslipsen som är fantastisk. Den är vändbar och har fyra framsidor: gul, orange, grön och brun. Men den bruna kom aldrig till användning.

Halsband, sjal, blomma…

Sen måste man räkna med regn också.

Hon hade en rejäl regnkappa med sig. Han en vattenavvisande kort rock av fint amerikanskt märke. Men den sprack vid fickan, så nu är den förstärkt med silvertejp. Små hopfällbara paraplyer ingår naturligtvis också i packningen.

Och så har vi det viktigaste; hel och ren inunder.

Leiden 2019-03-29 (1)Med några påsar Y3 i packningen kan man säkerställa hygiennivån. Det gäller bara att stanna på samma hotell i ett par nätter så tvätten hinner torka.

För nytillkomna läsare: Läs mer!

Vi tågluffade i Holland och Belgien våren 2019. Som ciceron hade vi Ellen Rydelius guidebok från 1937. Det sättet att resa kan vi verkligen rekommendera. Men mer om vår resa kan du läsa i Vintagemannens förra blogginlägg. (Klicka på länken)

I oktober 2018 bloggade jag om vår utrustning när vi tågluffade i Rhendalen. Där finns mer att läsa om några fiffiga grejor. Klicka gärna på länken.

Lyssna på Stilverandan och hur jag ser på stil och kläder

I somras blev jag intervjuad av Hjaldar Giljarås på StilVerandan. En Youtube-kanal om stil och ett gott liv. Det sändes i två avsnitt. Du hittar länkar här. Jag passar idag också på att illustrera det jag säger i intervun med några bilder. Kläder är ju trots allt rätt visuella.

IMG_7628

Här kan du lyssna på avsnitt 1.

IMG_7629Och här kan du lyssna på avsnitt 2.

Här följer bilder som illustrerar det jag säger. Om du lyssnar på intervjun kan du samtidigt rulla ner och följa med i bilderna.

Alltid knästrumpor

En gentleman visar aldrig hud mellan strumpan och byxan. Endast om han bär shorts.

Manchesterbyxor är svåra att hitta begagnade

Men å andra sidan är det inte mycket till kvalitet i nya s.k. kvalitetsmanchesterbyxor heller. Dessa köpte jag i vintras. Materialet börjar redan att släppa. Kolla också knapphålet. Det behövde lagas efter att jag haft byxorna EN gång!

Bästa tipset: Köp en väst att matcha eller kontrastera med

Det funkar lika bra med en slipover…

… men det blir mycket billigare

Vilket är ditt favoritkap?

E. Zegna (3)

En manchesterkavaj av märket Ermenegildo Zegna, fyndat för 250 kr på Stadsmissionen.

Riktiga loppisfynd:

Två 40-talskostymer för 250 kr och en skräddarsydd smoking från 1941 för 150 kr. Det är lagom dyrt.

Billiga och halvdyra klockor duger bra

Ingemar Albertsson 2014-12-30 010

De här har kostat från 150 kr till 10.000 kr.

Håll ihop läder och metall

Guld eller vitmetall rakt igenom. Brunt eller svart läder rakt igenom.

Här börjar avsnitt 2. Byt program.

Köp begagnade kvalitetsskor

Skotänjare (1)

Med en skotöjare kan du utvidga skorna max en halv storlek.

Investera i randsydda skor

Det är lätta att sula om ett par randsydda skor. Är ovanlädret limmat mot sulan är det omöjligt.

Skaffa dig en bra ändringsskräddare

Är man lika lång som jag måste man nästan alltid förlänga ärmar och byxben. Då kan man få offra slagen på byxorna, eller göra ett litet fuskslag.

Små hål kan en konststoppare laga nästan helt osynligt.

Mina hatobjekt

trekvartsbyxor

 

Trekvartsbyxor stör mitt öga. De varken börjar eller slutar snyggt. Låt hantverkarna få ha sina arbetsbyxor i fred. De har dessa av säkerhetsskäl.

Klädernas ”Gyllene snitt”?

sir-2016-11-03

Vem var det som tog måtten egentligen?

Och 2010-talets urväxta mode är helt förfärligt. Knäppeknappen ska sitta vid naveln. Skjortan ska inte synas under västen. Tänk att mannen här till vänster ansågs vara en av landets mest välklädda artister. Urrrk. Tacka vet jag Hollywoodgrabbarna från femtiotalet till höger.

Börja bära hatt

Ingemar Albertsson 2017-07-09 (2)

Första gången du går ut i hatt känner du dig såhär. Du tror att alla glor på dig. Men tro mig, det gör de inte alls. De är fullt upptagna med hur de själva ser ut.

Ingemar Albertsson 2016-05-20B (1)Börja med en billig stråhat eller en exklusivare Panamahatt på sommaren. Det känns helt naturligt.

Hattar 2015-06-20 (1)Sen kan du börja köpa hattar för hela året. Du hittar lätt en fin hatt för 250 kr.

Ingemar Albertsson 2018-09-08 (4)Man kan t.o.m. ha hatt till en jacka.

-Ska du på bröllop? frågar folk. Så ovanligt är det med en blomma.

Jag går nästan aldrig ut utan en blomma – boutonniere – i knapphålet. Det är alltid fejkblommor. Riktiga blommor kan förstöra kavajen. De senaste hittade jag för 99 kr på J.Harvest & Frost.

Pynta dig med en skojig pin

En pin på kavajslaget blir ofta en samtalsöppnare. – Vad har du där? Man kan både roa och provocera med väl valda märken. Till vänster Folke Filbyter från Linköping. Till höger olika märken från S:t Eriksmässan på 50-talet. En pin kostar vanligtvis 5 – 20 kronor. Mycket skoj för pengarna.

Köp inte nya märkeskläder.

Du betalar bara deras annonser och dyra affärslägen, inte deras skräddare. Köp second hand och vintage istället. Då har plaggen kommit ner till sitt rätta värde.

Så till själva tricket: Att sätta ihop delarna till en snygg helhet.

Ingemar Albertsson 2018-08-30 (1)

Denna outfit hade jag på intervjun. Den kan nästan ses som übermatchad.

Sprezzatura 2018 (2)Våga vara lite sprezzatura (Googla på det, eller läs det här exemplet.) och gör något medvetet nonchalant. Det alltför perfekta är lite tråkigt. Här har jag valt att ta två olika manschettknappar ur burken.

Vågar du bära färg, eller vill du vara mer harmoniskt välmatchad? Välj själv. Matcha, kontrastera, harmoniera.

Acessoirer 003Det är dom små, små detaljerna som gör´et.