Turistresande är en ganska sen företeelse i mänsklighetens historia. Om man inte tillhörde de allra rikaste förstås. Och snart är vi väl där igen. Vi besökte Hallwylska museet och deras utställning ”Mot kontinenten – en resa i första klass.” Och så gick vi på föredraget ”På packlistan” om greveparets bagage häromdagen. Det kan ju föranleda en bloggpost om hur man ska packa det nödvändigaste, necessären t.ex.
Kan en koffert per person verkligen räcka?
Jag har levt i tron att överklassen reste med ett väldigt stort bagage förr i tiden. Bärare och tjänstefolk fanns det ju gott om. Men det var nog bara filmstjärnor från Hollywood som kom med femtiosex eleganta koffertar när de landsteg i Europa. Det ingick liksom i deras varumärkesbygge. Nej, de vanliga rikingarna, som familjen Hallwyl, hade bara en koffert var och så lite handbagage även om de skulle vara borta i flera månader. Inte köpte de kläder under resan heller. Nej, de lät sitt skrädderi i Stockholm sy upp reskläder och sen hade de med sig en ordentlig utrustning för att vårda och tvätta sina kläder. Klädvårdsdagar var inlagda i reseprogrammet.
Uppsytt inför resan till Egypten 1900-1901. Man får inte bli kall.
Man skulle ha två sorters kläder med sig, de praktiska och de passande. De praktiska var resplagg och de passande var kläder att ha på sig på resmålet beroende på aktivitet; vid sightseeing, kamelritt, luncher och middagar. Allt från sportkläder (det skulle vi inte tycka idag) till full galastass.
Smycken var ett särskilt kapitel. De kunde ju bli stulna. Det insåg Wilhelmina von Hallwyl (1844 – 1930) så från 1907 lät hon tillverka resesmycken, dvs kopior av hennes riktiga smycken i mer oädla material. Massivt guld blev ihåliga smycken i förgyllt silver. Diamanter ersattes med topaser och guldtopaser. Gröna glasbitar fick föreställa smaragder och pärlorna var inte äkta. Se där, ett bra tips även för dagens resenärer.
Alla resor börjar med en noggrann lista
Det är fortfarande till stora delar en bra packlista.
Kolla Wilhelminas lista. Det är mycket smått och gott som ska med. Toilettartiklar, sjukvårdsutrustning, sysaker och reparationsgrejor. Mycket av det lilla husapoteket passar idag också. Men lavemangssprutan har väl ersatts av laxermedel eller Imodium beroende på problem och morfinet törs man inte ta genom tullen. Febertermometern har åter blivit högaktuell.
Vitagemannen har också några necessärer – den stora och den lilla.
Den stora
är astung med en
praktisk uttagbar necessär
Foto: Viktor Fremling
Den stora är en mycket snygg och praktisk toilettväska med det nödvändigaste i sina separata fack. Den väger bara 10,7 kg innan man börjat fylla den.Den stora packad för resa till kurort sommaren 2020 – SödertäljeWalther von Hallwyls necessär är ännu finare (Foto från museet)
Smått & gott
Walthers reseutui
och deras reseapotek
Den lilla necessären med Vintagemannens prylar på enklare resor
Rakdon, kängsnörepåträdare, manikyrset. Det är mycket som ska med.Istället för rakkniv kan man också ha med en praktisk elrakhyvel med separat batterilåda och blankpolerad stålspegel. Så smidigt.
ett bra Resebibliotek ger större utbyte av resan
Dagens resebibliotek ryms i mobilen tycker nog de flesta. Men är man en riktig vintageman har man med sig både en gammal Baedeker och Ellen Rydelius i bagaget.
Besök Hallwylska museet i höst och se deras reseutställning
Bilresor kräva…
sådan här utrustning.
Snygga väskor
Tåg är trots allt vårt faroritfärdsätt.
Nu får vi hoppas att Covid fås under kontroll och att vaccinutvecklarna är framgångsrika så att vi kan komma ut och resa igen. Flyget har Vintagemannen sedan tidigare valt bort. Men vi längtar ut att tågluffa i Europa igen. Precis som greveparet von Hallvyl. Den som överlever får se.
Om det blir några fler resor kan du se om du följer Vintagemannen på Instagram eller Facebook. Men där hittar vi på annat skoj också. Nästan varje dag. Vi ses i sociala medier.
Den 3 oktober fyllde Vintagemannen riskgrupp. När han föddes 1950, på den gamle kungens tid, var kaffe fortfarande ransonerat. Så Vintagemannens mat firade genom att laga en hemmamiddag de Luxe med kristidsförtecken. För visst hade man fest även under krisåren. Folk fortsatte ju att fylla jämt, gifta sig och hitta på alla möjliga anledningar till att fira.
Han i en smoking som Ulf-Peder Olrogs bror köpte på PUB i mitten av seklet och hon i en gammal silkesammetstrasa från 30-talet. Tjo vad det var livat i holken i lördags!
Hur firar man en vintageman?
Det enklaste hade varit att beställa bord på en av Stockholms bättre krogar. Operakällaren är Vintagemannens favorit. Ett krogbesök under kristid krävde framförallt en fet plånbok, men inte så mycket ransoneringskuponger. Vid ”enstaka måltider” på en restaurang behövde man endast lämna kuponger för viktigare ransonerade livsmedel. Restaurangkort med lägre valörer än vanliga livsmedelkuponger bytte man till sig på krogen i utbyte mot vanliga inköpskuponger.
På krogen kunde man laga till fantastiska kupongfria middagar. I Beredskapsmuseets kristidskokbok berättas t ex om den kupongfria bröllopsmiddagen på Grand Hotel i Helsingborg när Solweig och Jacob gifte sig i juni 1943. Menyn bestod av : Delikatessandwiches, Klar vårsoppa, Rökt lax med spenat och ägg, Stekt kyckling med salader och slutligen Jordgubbar med glass och grädde. Men smakar det så kostar det; bröllopsmenyn kostade 21 kr per kuvert, exklusive drycker. Som jämförelse tjänade en ingenjör år 1943 cirka 650 kr/mån och en butiksanställd ungefär 300 kr/mån.
En socialt distanserad lyxmiddag
Eftersom Vintagemannen skulle fylla riskgrupp valde vi bort krogen och satsade på en socialt distanserad ”middag deluxe” hemma istället. En middag som är lyxig, smakar smaskens och som är en blandning av inhemska råvaror, ransonerat och oransonerat. Helt enkelt en fin middag som hade varit möjlig att få till under kristidsåren för den som hade de ekonomiska resurserna.
Selleribottnar med svamp, spenat & tryffel. Smaskens! Det vill jag ha, sa Vintagemannen.
Husmoderns köksalmanack står som vanligt för inspirationen. Under rubriken ”Den bästa middag jag ätit” berättar Vera von Kraemer i Husmoderns Köksalmanack 1940 om en ljuvlig middag bestående av:
Ostron
Buljong med rädisor, purjo och blomkål och petit chouxer med ostmassa
Rökt kalvsadel med ris och Khans gurkor
Selleribottnar med svamp, spenat & tryffel
Persikor med sockerlag spetsad med grön curacao & lite kronbrännvin
Te
En spännande meny som blandar både ransonerat och oransonerat , dyra och billiga råvaror. Och där man väljer att hoppa över kaffet och bjuder på te istället.
Leka med elden
Festligare än såhär blir det väl inte?
Även i förslagen till veckomatsedlar finns söndagsmiddagar och andra finare helgmiddagar. Söndagen den 4 oktober 1942 föreslår almanackan tex ”Flamberad oxfilé med grönsaker och potatis”.
Sitt vackert
Att duka med vackert porslin och att lägga upp maten konstfullt är också tips på hur man piffar upp måltiden under ransoneringstiden. Det tipset kostar inte pengar, så vi slog på stort och valde silver och diamant genomgående. Glasen från Skruf heter Koh-i-noor och lanserades på 1930-talet.
Silver och diamant i skönt sällskap
Meny för Vinategemannens jubelmiddag
Så, vad åt vi då till middag lördagen den 3 oktober 2020?
Snittar med gåslever och till det lite äpplekompott
Selleribottnar med svamp, spenat & tryffel
Flamberad oxfilé med svampsås och grönsaker
Ostar
Kaffe & Nötchokladrutor
Som dryck serverades Champagne, Amarone och till ostarna nyponsherry. Det gäller att slå på stort!
Konserverad gås- och anklever importerades under kriget från Ungern av Mellaneuropeiska Handelsbolaget. Det var i den firman som Raoul Wallenberg fick jobb 1941 och det var det arbetet och hans resor till Ungern i tjänsten som var täckmantel för det som så småningom utvecklades till något helt annat.
Selleribottnarna, ja de är från receptet för den middag Vera von Kraemer berättar om under rubriken ”Den bästa middagen jag ätit”. Fast här har VintageQ bytt ut champinjonerna mot Karl Johansvamp. Tryffel gör det superlyxigt!
Flamberad tournedos med svampsås är vår egen variant på middagsförslaget från den 4 oktober 1942. 150 gram svenskt kött av bästa kvalité per portion ligger inom ramen för veckoransonen för kött under hela kriget, även om det under de snålaste åren innebär att vi blir vegetarianer eller fiskätare under resten av veckan. Såsen fick smak av lök, Karl Johansvamp, salt, vitpeppar och nyponsherry och inget annat. Smörstekning och kaffegrädde bär smakerna långt. Grönsakerna är lokalodlade.
Osten är inte svensk, utan dansk. Idag finns flera svenska små mejerier som gör gudomligt god dessertost, men idag blev det danskt på tallriken. En liten ostbit efter maten är en av Vintagemannens njutningar som han helst inte avstår ifrån.
Det fick räcka med kaffe och kaka som dessert
De 12 gram kakao som Nötchokladrutorna innehåller föranledde en tur till svarta börsen för inköp, faktiskt ända fram till andra halvan av 1948 då ransoneringen upphörde. Men vad gör man inte för en jubilar? Nötchokladrutor är Vintagemannens favoritkakor. En klassiker som fanns med redan i Hemmets stora bakbok från 1931.
På det hela taget – en mycket lyckad afton.
Du följer väl Vintagemannen och Vintagemannens mat på Instagram och Facebook? Där uppdaterar vi lite oftare än här. Väl mött!
Bike in Tweed i Stockholm skulle ha firat 10-årsjubileum den 19 september i år. Men så kom Covidden. Så det blev det Bike in Safety istället. Vi fick cykla där vi var och sen lägga upp trevliga bilder under hashtaggen #bikeinsafety2020. Vintagemannen har så många trevliga bilder från vår bikeinssafetyrunda på Österlen som vi nu vill dela med er.
Vi startade i metropolen Örnahusen med att testa cyklar. Sen for vi till Östra Hoby där vi planterade några blommor på kyrkogården. Sen rullade vi i medvinden ner till Skillinge där vi hade fikapaus. Turen avslutades vid havet. Där tog vi ett dopp i det sextongradiga vattnet. Det blev väl en tur på en mil ungefär. Häng med!
Vilken cykel ska vi välja?
VintageQ pumpade först upp sin gamla Husqvarna från 1941 och Vintagemannen provkörde sin Hermes från 1942. De rullade fint. De duger bra som reservcyklar en sån här dag.
Fram med vår tandem – en Union från 1939
Tandemcykeln blev ordentligt märkt med årets lapp.
Klara, färdiga… Mot östra Hoby
Pust. Motvind och lätt uppförsbacke. Man blir varm i en yllekostym från 1920-talet. Vi stannade vid kyrkan och planterade några blommor på VintageQs morfars och morfarsfars gravar.
Kafferast i skillinge
Vi rastade nere vid hamnen i Skillinge, alldeles utanför Köpmangården. Det smakade smaskens med skorpor och nybakt sockerkaka på finporslin och broderad duk.
Snabbstopp vid gamla bageriet i örnahusen
Vi fyllde på bullförrådet. Det är inte illa att ha både ett bageri och en bra krog på gång-, förlåt cykel-, avstånd mitt ute på vischan. Örnahusen levererar. (Foto : Jimmy Linus)
Ta mig till havet och gör mig till kung!
Jag kan garantera att man blir en sevärdhet på stranden om man uppträder såhär. Alla stannar och pratar. Se där, ett tips till alla strandraggare som det bara är att ta efter.
Vi avslutar med lite stiptease och bilder på badnymfer
Det var bara två saker vi saknade idag. Det var Hendrick´s Gin och samvaron på Hasselbacken. Men vi fick hålla till godo med vintage-gin och en vegetarisk kristidsmiddag från 1941 här hemma; gräddkokta grönsaker. Något som du kan läsa om på instagramkontot Vintagemannens matC Ya in 2021
Innanför Höga Kusten, ganska nära Örnsköldsvik, har Cathrin Edfors sin vintagebutik Highcoast Vintage. Vi har aldrig varit där utan bara handlat av henne på mässor. Men nu gjorde vi nåt nytt. Vi köpte kläder bara efter att ha sett bilder som Cathrin visade för oss i mobilen. Funkar det?
Jo, vi bad om detaljbilder, frågade om skicket, tvingade henne att ta en massa mått på längden och bredden. Till slut var vi klara och hon fick packa en stor låda som gick som Bussgods från mellersta Norrland ned till vårt sommarviste i Skåne. Med spänning bar vi in lådan och dök ner i den. Det var en hel del ganska ovanliga plagg och unika fynd. Kolla här.
Vad döljer sig här? Spänningens stiger. Det ska vara en hel del ovanliga go´bitar.
Det började med en fin yllekappa. Lite vid över tuttarna. Men det går att fixa.
Kolla vilken snygg kostym! Den är lika gammal som jag. Det finns en väst till också, men den var för liten. Jag var tvungen att lägga ner byxbenen ett par centimeter och göra fuskslag. De fina bilderna på mig och Maria @aginginstyle och Svante @theurbanhippieswe är tagna i Malmö av Mats @streetphotomoffeDetta är nog VintageQs allra flådigaste morgonrock. Och hon har flera fina sen tidigare.
Det blev direkt dragkamp om den blå arbetarskjortan. Vem tycker du ska få den?
Ett otroligt fynd. En manchesterskjorta från Algots, antagligen 1940-tal. Shortsen i exakt samma tyg(!) hittade jag för flera år sen. Vilken slump att en matchande skjorta sedan dyker upp. Playsuit för en vintagegosse.
Den här jackan är ganska otrolig den också. Vitt grovt linne från LIBO – Linnebolaget i Borås. Modellen ser ut att vara från 30-talet, men den kan väl vara 40-tal också. Passar perfekt till mina flotta flottistbyxor från slutet av 1800-talet.Snacka om ledig elegans. En dubbelknäppt yllekavaj, ofodrad i ryggen, till en randig fransk fiskartröja och ett par slappa linnebyxor. Även här 40-50-tal från Junex. Nejlikan i knapphålet sätter pricken över i.
Är det här kronan på verket? En tredelad kostym från 1920-talet. Lite skadad i rumpan visserligen, men det går nog att åtgärda med konststoppning. Värre är det med längden på byxbenen. De räcker inte, om man inte har höga kängor, så det får bli knickers och knästrumpor istället.
VintageQ fick en fantastiskt fin brun dräkt i mjukaste ylle. Den kan vara från sent 40-tal. Den är insydd sedan tidigare, så med lite utsläpp kommer den att sitta perfekt. Så stiligt.
Flanellskjortor kan man inte ha för många. De är perfekta när man ska ut i friska luften. Sen smakar det med rotmos när man kommit hem. Och som du väl vet; all glädje utan rotmos är konstlad glädje.Kanske lever vi på lite för stor fot. Var ska alla våra kläder få plats?På landet blev det storrengöring. Det mesta tvättades i maskin. Det går faktiskt att tvätta gamla kostymbyxor, västar och kavajer i vatten. Men man måste ha koll på foder och axelvaddar. De kanske inte klarar det. Så det var bara kappan, dräkten och den bruna kostymkavajen som slapp undan. Alla grövre plagg borstades dessutom utvändigt och invändigt – även i alla fickor och fållar. Till sist blev det strykning och pressning.
Ja, det här var allt en riktig fyndlåda
Nu är det bara att ge sig ut i världen och gå omkring och sprätta i sina nya kläder. Några av dem ska först passera skräddare George eller Judits syatelje för smärre justeringar innan det är dags.
Vi ses på stan, eller i ett socialt medium nära dig.
I vår jakt på ransonerad mat under krigsåren hamnade vi rakt ner i en kustartilleribunker vid Öresund – Batteri Hälsingborg. Det blev dock ingen kanonmat, men väl ett kanonintressant besök på Beredskapsmuseet på Djuramossa. Marie Andrée, som driver museet med sin familj, utförde förra hösten ett experiment där hon åt ransonerad krigstidsmat en hel månad och följde ransoneringen noga. Vi följde hennes Facebook-sida ”Kristidsmat på riktigt” och blev inspirerade. När Marie utlyste en tävling som gick ut på att komponera sju middagar á 4 portioner på max 10 råvaror gick VintageQ loss. Resultatet kan du läsa om i vår bloggpost. Kan 215 kr räcka till 7 middagar för 4 personer?
Under hela 2020 äter vi en ransonerad beredskapsmiddag en gång i veckan och bloggar om det. Men det vet du väl redan.
Men denna bloggpost ska ju handla om museet och deras utställningar.
Tjocka Berta? Nej, men vackra Maja. Varför får kanoner kvinnonamn?Batteri Hälsingborg var en viktig del av Per-Albin-Linjen runt Skånes kust
Djuramossa var en topphemlig kustartillerianläggning några kilometer upp från Öresunds smalaste del vid Viken norr om Hälsingborg. Härifrån skulle man kunna kontrollera hela inloppet till Östersjön och även skjuta in i Danmark om det behövdes. Slottet Kronoborg användes av tyskarna som förläggning, så om vi blivit anfallna hade det bara blivit grus kvar av Hamlets slott.
Uppdaterad teknik
Gick det att sova när det smällde?
Kanonerna mitt i rågåkern
Här uppe på mossen byggdes fyra stora batterier för de jättelika kanonerna samt bunkrar för ledningscentral, luftvärn och baracker för alla soldater som krävdes för att hålla anläggningen igång. Man lyckades bygga upp hela kanonmaskineriet på två månader. Det var ju den 9 april 1940 som tyskarna ockuperade Danmark och Norge och då blev det en jädrans fart. Redan den 5 juni 1940 provsköt man kanonerna första gången. Anläggningen provsköts sista gången på 1980-talet och stängdes helt 1990. Kalla kriget var slut.
En fullmatad utställning om den militära beredskapen
Museet består inte bara av en kanon och en bunker, utan man har sedan öppnandet 1997 samlat på sig en imponerande samling av vapen, uniformer, militärfordon och allsköns militärt material och saker från beredskapsåren. Vintagemannen var nog aldrig nån riktig ”stridis”, men igenkänningsfaktorn från lumpartiden var hög.
Uniformer
Vapen
Militärt mtrl
Kanoner är inte VitageQ´s specialintresse
En av våra favoriter: En monteringsbar manskapsbarack i originalskick som länge stod kvar vid Sandhammaren. Den kan kan fällas ihop och monteras utan en enda spik eller skruv.
AKTUELL UTSTÄLLNING OM KVINNOR OCH MAT UNDER BEREDSKAPsåren
Men det finns inte bara militära grejor. I år har man en utställning om kvinnorna under kriget och om den ransonerade kristidsmaten. Det var ju det som lockat oss dit.
En bred utställning om maten, modet, kvinnorna och kriget
Köp den och laga sen
En intressant utställning ur olika vinklar
Såhär års är museet bara öppet på söndagar kl 11 – 17. Så skynda dig att åka dit, nu är det bara två söndagar kvar som det är öppet den här säsongen.
Tänk att Folk inte vågar prova kristidsmat
Vi hade vissa förhoppningar på att få äta ransonerad beredskapsmat när vi var där. Men hör och häpna, folk vill inte ha det. Museets lilla cafe har försökt att servera ”Veckans ranson”, det var en silltallrik, men den sålde inte. Då bytte de namn till ”Silltallrik” och då fick den plötsligt en strykande åtgång. Går man inte på museum för att få en upplevelse? Så serveringens disk är numera full av tråktraditionell kaféföda; bullar, mackor, chokladbollar och dammsugare. Men vi VILLE HA kristidsmat. Då dök Marie ner i frysen och tinade upp några kristidsmuffins. – Vi vill ha kaffesurr också, sa vi. Och det var lättare. Det finns nån slags pulverkaffe gjort på cikoria att köpa på nätet. Så det blev lite beredskapsfika i alla fall. Att det ska vara så svårt.
Köpt kaffesurr smakar faktiskt ganska OK. Inte så illa som det vi gjorde själva i januari.
Vad Får man göra med en svensk tiger?
Museet äger numera upphovsrätten till ”En svensk tiger”. Den är idag en del av deras logotyp. De fick bilden på den randiga tigern av upphovsmannens Bertil Almqvists arvingar. Just nu pågår en rättsprocess om tigern med hakkorsbindel på. Vi får se vad den processen får för utfall. Marie, som till vardags är advokat, ligger i ständig beredskap.
Nu i september har Marie och ”Kristidsmat på riktigt” börjat en ny period med att laga och äta ransonerad mat och facebooka om det. Vi följer henne med spänning…
”En efterrätt är aldrig en rätt utan alltid två. Skälet är att den i konsekvensens namn kräver att man ätit något före för att den ska kunna bli efter”. Så klokt uttrycker sig Richard Tellström. Blir måltiden bättre av en huvud- och en efterrätt? Svaret är ett otvetydigt JA! Efterrätten kompletterar huvudrätten och gör att det blir en helhet.
Det är jättelätt att göra en läcker vardagsefterrätt. Ta en skiva sockerkaka, lite vispad grädde (gärna spetsad med fet grekisk yoghurt) och några färska bär eller en god sylt. Både smaskens och lite fest i vardagen på ett par minuter.
I 2:a världskrigets ransoneringstid är efterrätten extra viktig för att måltiden ska bli komplett och en helhet. Efterrätten ger fler råvaror, både fria och ransonerade att spela med. Det kan behövas både för att få i sig alla näringsämnen och för att bli mätt. Den 12 november 1943 är ett utmärkt exempel på helhet. Husmoderns Köksalmanack föreslår Tomatsoppa med makaroner och sedan Manchesterpudding till middag. Tomatsoppan för 4 portioner består av fiskspad, tomatpuré och så 12 gram makaroner per portion. Allt förtjockat med lite vetemjöl. Men efter soppan får man äta Manchsterpudding som innehåller både mjölk, mannagryn, äggpulver och hallonsylt. Smaskens! Med den efterrätten går man inte hungrig från matbordet. Och inte behöver man slösa mjukt bröd som tillbehör till soppan heller.
tomma kalorier
Får vi fresta med lite ”Färsk plommonsnö” från Jell-O-broschyren 1938. Det är en efterrätt som inte ger något tuggmotstånd. Och inget annat heller.
Under 1970-talet slutade svenska folket att äta efterrätt på vardagarna. Hemmafrun försvann och ersattes av den yrkesarbetande kvinnan. De stora flyttlassen gick från mindre orter till större städer, avstånden blev längre mellan hem och arbete. Den lagade lunchen utanför hemmet blev allt vanligare och middagen hemma blev enklare. Efterrätten försvann och med den tjugo trevliga minuters samvaro runt middagsbordet.
Efterrätten som blev dessert
Det var där någonstans som vardagsefterrätten ersattes av desserten. Den lite finare ”desääären”, som kräver särskilda dessertbestick och gärna ett glas dessertvin till, har förvisso funnits i Sverige sedan 1700-talet, men det var på 1980-talet som den slog igenom rejält. Ut åkte vardagens fruktkompott, nyponsoppa och pudding och in kom ”Grand dessert”, Gino, exotisk frukter, krämiga parfaiter, glass, mousser, panna cotta och hundratals varianter av chokladdesserter till helgerna. Idag är det är väl bara pannkakorna till ärtsoppan som hållit ställningarna någotsånär som vardagsefterrätt.
Här står det pastelliga åttiotalet som spön i backen. Inspiration från Glacebolaget
husmoderns köksalmanack kan man lita på
Men det finns en publikation som inte böjer sig för nymodigheter och som inte ändrar på ett vinnande koncept, nämligen Husmoderns Köksalmanack. Från starten 1933 och fram till idag innehåller samtliga middagsförslag en huvudrätt och en efterrätt – 365 dagar om året. Den 11 augusti 1933 föreslår almanackan att vi ska äta stekt makrill med stekt potatis följt av surmjölkspaj. 2019 består middagsförslaget av laxfrikadeller i god citronbuljong med sockerärtor och salladslök med färskpotatis och klippt dill. Och som efterrätt sötsalta brownies med chokladfrosting. Det är 86 års mattrender mellan förslagen, men efterrätten har överlevt.
Varje dag, år ut och år in, får man ett förslag till efterrätt i den här klassiskern.Plommonen var, precis som idag, mogna den här veckan 1945 och 2020. Man ska äta efter säsong.2000 är det fortfarande ett förslag till efterrätt varje dag
Kristidens efterrätter och dagens
Att laga en kristidsmiddag ur Husmoderna Köksalmanack i veckan har gjort att vi återupptäckt efterrätten. Den gör verkligen middagen mer komplett och därmed godare. Dessutom gör den att man sitter kvar lite längre vid matbordet.
VintageQ är svag för kräm gjord på torkad frukt med en skvätt gräddmölk till. Kanske är det minnet av en trygg barndom som smakar gott. Men vi har ätit många andra goda efterrätter under året. En av de mer otippade, som vi även bjöd ungdomarna på, är ”Norsk havregrynskaka med saftsås”. De kunde inte gissa att den var gjord på havregryn och tyckte att den var god. Receptet kommer här, för den som vill testa.
Pröva receptet, det är jättegott. Det räcker med en lätt soppa före.
Mer efterrätt åt folket
Så kära läsare, det är dags att återinföra efterrätten. Det kan tyckas att sötsaker inte passar i ”Vintagemetoden”, men det är fel. Vi har hållit vikten hela året trots att vi ätit både söta och kaloririka efterrätter i över ett halvår nu. Det är hela måltiden som räknas, så med en sallad eller soppa före så ryms även den mastigaste pudding. Förmodligen är det klimatsmart mat också. Smaskens.
Glöm inte att ta vara på alla frukter och bär såhär års och njut av en god efterrätt.
Nu gäller det att konservera sommaren så att vi får efterrätt hela året. Så sätt igång att safta och sylta för fulla muggar.
Har du upptäckt Vintagemannens mat på Instagram eller Facebook ännu? Annars är du välkommen att börja följa oss där också.
Utflykter har blivit en av Vintagemannens specialare, och det har bara ökat nu i Corona-tider. Vi har i många år åkt ”gamla vägen” till sommarstället och gjort vad vi kan för att undvika vägkrogar och rastplatser. Denna speciella vår och sommar har vi ”ätit ute” i stort sett varje vecka, ofta flera gånger. Det handlar inte bara om att intaga föda utomhus när man man behöver vätska och näring, utan det gäller att göra matrasten till en liten fest. Vi anstränger oss både med maten och utrustningen för att göra det extra festligt. Här kan du läsa våra bästa tips.
Dom kunde duka upp ute förr. Ur tidskriften Textilbranschen(!) på 1960-talet.
VAd är en bra picknick? Hur kan man variera fika och macka?
Om fantasin lätt tryter när man ska laga middag hemma, så gäller det i ännu högre grad när det gäller utflyktsmat. 1940 kom boken Matsäck ut på KF Förlag. Förordet börjar såhär ”För alla dem, som dagligen eller då och då måste p a c k a matsäck, vill denna bok vara en hjälp. Men främst är den dock skriven med tanke på dem som skola ä t a matsäcksmaten”. Det är svårare att få matsäcksmaten omväxlande och aptitlig, än att åstadkomma detta med mat som man har lagat till just innan den ska serveras.
Så hur har Vintagemannens mat gjort denna vår? Jo, vi har hämtat inspiration från kristidslitteraturen på 1940-talet.
Mattermosen har kommit till användning. Kristidens soppor har lagats och hällts i mattermosen. Den soppa som blivit över från middagen har åkt i termosen och vips har halva matsäcken varit klar.
Vi har inte enbart packat huvudrätt, utan även tagit med en liten efterrätt i form av småkakor, pudding, citronsoppa, nyponsoppa & biskvier e dyl.
Picknickmaten har tagits med som komponenter, så att var och en har fått breda sin egen favoritsmörgås utifrån olika pålägg och tillbehör. Fördelarna är många – mackorna blir fräscha och nybredda, inga torra kanter eller slafsiga brödskivor. Scones med rört smör, olika marmelader och grönmögelost är t ex utmärkt komponentmat att ta med på picknick. Varför inte arrangera ett afternoon tea?
Strimlad vitkål, rädisor, smörgåskrasse och hackad gräslök har blivit nya utflyktsfavoriter. De ger smak, konsistens och fräschör till de tråkigaste mackor. Lägg dem i en separat matlåda och toppa på plats.
Potkäs eller annan påbredningspasta är smaskens. I Stora Kokbokens kristidsnyckel finns recept. Piroger är en annan höjdare på picknick. All-in-one som bara behöver kompletteras med lite grönsaker eller vitkål.
I en mattermos kan man ta med varma rester från gårdagens middag. En matig soppa t ex.
Fikabröd
Komplettera med ägg och frukt
Bönpasta och nyponsoppa.
En picknickbuffe där var och en kan välja
Mat och mackor kan varieras i det oändliga.
Fånga maten på plats
Ibland har man sån tur att man reser i en matprovins där det finns massor av lokala producenter med små gårdsbutiker och man kan lätt plocka ihop en jättegod picknick. I Skåne naturligtvis, men senast vi gjorde så var i Fjärdhundraland. Då räcker det att ha picknick-utrustningen i bilen. Och så ber man att få termosen fylld där man övernattat eller på ett fik.
Lokala delikatesser från Fjärdhundraland: bröd, ost, chark och grönsaker
Med rätt grejer blir Din picknick en fest
Nu till själva utrustningen. Det är ju lite avgörande om man måste bära på hela sitt kök och käk under en lång vandring eller om det bara är att lyfta ut hela kalaset ur bilens baklucka, eller ur cykelväskorna.
Ryggsäckspackningen innehåller det minimala: kåsor/muggar, assietter (lock till matlåda kan användas), termos/mat-termos, matlådor, flaskor för kall dryck, campingbestick, armékniv, servetter, sittlappar och flera påsar för att lägga sopor och smutsiga husgeråd i.
Bilpackningen kan svälla ut och innehålla både lite lyxigare och mer skrymmande utrustning som filt, kuddar, campingbord, stolar, duk, linneservetter, glas, brödburk, porslin, silverbestick, mm. Då kan man packa i korgar istället. Lite stämningsskapande musik ur en transistorradio förgyller matrasten. Alternativet är en mobil och en bluetooth-högtalare. Och en för situationen lämplig spellista.
Det finns en smart liten rutig box från bilsemesterns glansdagar där man på små assietter kan stoppa in sina mackor med ägg och ansjovis eller köttbullar.
Ett bra campingbord har fyra stolar. Lyxvarianten har ryggstöd på två av dem. Leta efter ett sådant. Och en matchande bilfilt har väl alla liggandes i bilen?
Ha gärna en extra bekväm campingstol med i bagaget. Kudden eller picknickmaten ryms inuti.En annan praktisk rullbar och bärbar picknickstol köpt på Designtorget.
(Ska du ut på långvandring eller camping tillkommer ju Trangiakök, T-sprit och sånt också, men det ligger utanför dagens ämne – picknick.)
Får jag presentera några av våra favoritutensilier:
4 glas praktiskt stapelbara
Godare kaffe i äkta porslin
Vinet blir godare i glas
Visst är det roligare med äkta hantverk och väldesignad utflyktsutrustning
För kall dryck föredrar vi riktiga glas. Vi förvarar dem i stöttåliga rör eller i gamla fodral till teleobjektiv. För varm dryck har vi antingen våra samiska kåsor eller ett litet plastset. Eller riktigt porslin om det funkar.
Plåt är snyggare än plast
Den nödvändiga kniven med plastlocket son skärbräda
Locket blir assiett
Täta plastburkar är praktiska, javisst, men matlådor i aluminium är vackrare i naturen och man kan använda locket som assiett. Vi har en gammal plåtburk till kakor men en näverdosa hade varit ännu finare.
Tråkigt okrossbara
Vackrare vardagsvara
Kokhett
Välj passande bestickstil
Vi vet att glastermosar kan gå sönder. Men det kan vara värt att ta risken för att få en finare picknickdukning. Och glöm inte att införskaffa en mat-termos med bred öppning.
Taffel är det idealiska biltillbehöret
En mycket praktisk picknickartikel är det campingset ”Taffel” som Jan Trädgårdh (och inte Sigvard Bernadotte som alla skriver) har designat för Husqvarna Borstfabrik 1959. Det är helt i plast och fungerar därför även för kladdiga tallrikar med matrester. Diska kan man göra när man kommer hem. Fast locket till hinken är faktiskt en diskbalja och själva hinken ett ämbar för vatten – genialt!
En komplett Taffel ska innehålla 4 tallrikar, 4 muggar, 2 termosar, 2 stora burkar & 2 små burkar samt hink och lock. Här saknas en termos.En Taffel-lunch vid vägkanten. Vår ”favoritvägkrog” längs E4:an är Stava norr om Gränna.
Vi har även prövat såna där eleganta campingväskor i rotting med vackert bomullstyg och läderremmar för tallrikar och bestick. Odugliga! Vem vill packa ner kladdiga tallrikar där? Nej, då måste man diska rent på platsen eller lämna hela rasket till tjänstefolket och snabbt fara vidare.
Fint före – men hur ser det ut efter?
Vi avslutar dagens blogg med lite inspiration. Såhär blir det när vi tar i ordentligt, när kläder, fordon, utrustning och mat blir en helhet. Så ser det dock inte ut varje vecka även om det kan verka så.
Lyxpicknick i slottsträdgård
Sommaren 2017 var det jazzpicknick i tjugotalsstil vid Kronovall, Åkessons vinslott på Österlen. Regnet öste ner, men vad gjorde det, vi fick lufta vår mest galanta picknickutstyrsel.
Väskan fick bli bord
Tja, vad gör man?
Engelsk pläter väger lite men glittrar som silver. Och är oändligt mycket billigare.
Femtiotalsfika på brösarps station
Foto Lovisa Olsson
Med hembakt kaffebröd och äkta porslin vid Österlentåget
Så ge dig ut i naturen med matsäckskorgen full. Det smakar alltid bra att äta ute.
Vaxholm växte fram som badort med badhus, societetshus och societetspark vid Norr(bergs)hamnen. Gatan som leder dit heter fortfarande Badhusgatan. Man byggde ett kallbadhus redan 1851, ett varmbadhus några år senare samt utökade med ett kombinerat salt- malt- ång- och gyttjebad. Damerna fick sitt eget bad 1893.
1869 började de propellerdrivna skärgårdsbåtarna trafikera Vaxholm från Stockholm, vilket innebar ett stort uppsving för den lilla garnisonsstaden. Det nuvarande Waxholms hotell är också en rest av det glassiga badortslivet då det byggdes 1903 på en gammal värdshus- och hotelltomt.
Så här såg hotellet ut 1918. Jugendbyggnaden med sin veranda har en särskild betydelse för VintageQ eftersom det var där hennes föräldrar träffades 1946.
Gamla badhuset & societetshuset
Nya södra badhuset
Det gamla badhuset revs en bit in på 1900-talet och ett nytt byggdes vid Västerhamnen på sydsidan istället, utanför nuvarande Gästhamnen. Man ville flytta bad- och nöjesliv från den norra sidan till Hotellsidan. Men det blev ingen succé. Det nya Badhuset revs 1953 efter en lång tids förfall.
Nånstans utanför den här udden vid västerhamnen låg det nya badhuset
Det tjusiga Societetshuset står glädjande nog kvar
Vi hittade inga rester av några badhus. Men det gamla fina societetshuset står kvar längst ut i Norrbergshamnen. Idag är det privata bostäder, men exteriören med sina stora glasverandor mot havet ger oss i alla fall en aning om det tjusiga societetsliv som levts där en gång. Och många av stadens gamla sommarvillor har sina rötter i badlivet.
Societetshuset…
med societetsparken…
och det mondäna livet
Societetshuset fotograferat från bryggan där det gamla badhuset låg
Det blev en kort promenad i Vaxholm och en svalkande glass på Rådhustorget. Synd att Hembygdsgården var stängd. Där hade vi nog kunnat få reda på mer. Det får vi göra nästa gång.
Vaxholm är mysigt att vandra i även om spåren efter badorten är få.
Sådärja, vi har kartlagt bad- och kurortslivet i Södertälje, Saltsjöbaden och nu Vaxholm och bloggat om detta. Klicka på länkarna ifall du missat något. Återstår då bara Dalarö av Stockholmsområdets gamla badorter. Men enligt kommunens egna skrifter finns inga spår kvar av varken bad, societetshus eller badhotell. Bara några pampiga sommarvillor. Så badorten Dalarö får du läsa om på andra ställen.
Vi får se till vårda de kallbadhus som vi har kvar. Bästa sättet är att bada i dem.
Och letar du kallbadhus längs den svenska ostkusten så kan vi tipsa om att det finns ett pyttelitet kvar i Fredhäll i Stockholm från 1922. Hur det ska gå med Liljeholmsbadet från 1930 är ännu en olöst gåta. Det står och förfaller sedan 2018 i väntan på nytt bygglov och ny ägare. Däremot finns ett nybyggt badhus i Borgholm på Öland från 2003. Det har ersatt de gamla som legat där sedan 1882, men som hav och stormar fördärvat flera gånger. Och så har vi ju kungahusets eget privata kallbadhus på Drottningholm från 1792 förstås, Sveriges äldsta. Hur du trixar dig in för att bada där vet du nog bäst själv.
Här på Ribban i Malmö händer det att vi vinterbadar.
På Västkusten finns det som tur är några fler kallbadhus kvar, Ribersborg i Malmö t ex. Men det är en helt annan historia. Kanske kan det bli en uppföljare nån annan gång.
Vi ses. Simma lugnt så länge. Gärna i ett kallbadhus.
Nu är det bevisat vilket som är det bästa skyddet mot Corona. Att gå ut i skogen och plocka blåbär. Inte enmänniska på flera kilometers avstånd. Det totalt smittsäkra äventyret lockar bara en halvtimme med bil från Stockholms City. Vi for till Bogesundslandet i Vaxholms kommun, plockade fyra liter blåbär och fick en fin vandring i vacker natur. Väl hemma blev det en blåbärspudding modell 1943. Efter det satte syltprojektet igång.
Gott om blåbär och när hinkarna var fulla lade vi över blåbären i ”baklagret”. Det blev 4 liter utan besvär.
En mes med baklager. En gammaldags trämes.
Det är blåbärsår i år.
Var rädd om insekterna
I dessa yttersta tider, när humlor, bin och fjärilar försvinner kan man bli lite orolig för vår egen livsmedelsförsörjning. Utan pollinerare ingen mat, så enkelt är det. Vi blev glada när vi såg en gammal ängsväg alldeles full av fjärilar. Men lite beklämda när vi såg att den gamla ängen var nyplanterad med skog. Vi måste bevara ängsmarkerna och det öppna landskapen med all sin artrikedom. Biologisk mångfald är inte bara fråga om skönhet – det är en fråga om överlevnad.
De behövs bara en lite gammaldags blomsteräng så kommer det massor av fjärilar tillbaka.
Även om tiden är ur led är inte lederna det
Perfekt utflyktskarta
Utmärkta leder
Cykelväg?
Hela det stora Bogesundslandet är genomkorsat av leder för vandring och cykling. Det finns hela 14 stycken från 2,5 till 12 km. Bara att välja. Men det kan vara väldigt kuperat, på gränsen till stupbrant ibland. Vi gick Nässeldalsrundan.
Här kan man rasta och campa på massor av ställen. Nästan 3.000 hektar naturreservat som bara ligger där, 30 minuter med bil från Stockholms city. Det är jättestort, större än 10 stycken Södra Djurgården på en halvö. Staten gjorde alldeles rätt 1946 när de stiftade en speciell lag ”Lex Bogesund” och tvångsinlöste hela fideikommisset från friherren som hade vanskött egendomen i flera årtionden. Nu är det ”allas vår egendom”.
Varför trängas på uteserveringar och torgcaféer? Aldrig smakar det så gott som att äta matsäck ute.
Smaskens! Det blev en blåbärspudding a la 1943
Det blev extra gott med lite gräddmjölk till. Men inte fetare än 15 %. Där gick gränsen för grädde under kriget.
Husmoderns Köksalmanack 1943
Sen satte syltfabriken igång
Det är förberedelserna som är tråkiga. Men precis som med allt underarbete är det viktigt för ett bra resultat. Att rensa bären och att göra burkarna ordentligt rena kräver noggrannhet och tar tid. När det väl är gjort går det snabbt, bara 15 minuters koktid, sen skumma, röra i lite natriumbensoat för att motverka jäst- & mögelsvamp och så hälla upp i burkar. Till sist på med locket, fast först måste man ju ta undan lite för att provsmaka!
Blåbär och syltsocker fick koka i 15 minuter. 1 ½ kg sylt blev det. Nu har vi nog så det räcker resten av året.Vintagemannen fick provsmaka sylten på en hembakad skorpa. Slutsats: smaskens!
Men en sak måste vi erkänna
Man behöver inte krångla till sommaren. Den smakar rätt gott såhär också.
Fast egentligen finns det inget godare än skogshallon. Vi stoppade dem rätt i munnen. Vilken drottningsylt det kunde ha blivit. Nåt att bjuda kungen på. Men han får nöja sig med blåbärssylt.
Ge Bogesundslandet en chans
Rusta dig med kartan och ge dig ut på Bogesundslandet. Ta båt till Vaxholm och buss 681 därifrån om du inte har bil. Här finns mycket; slott, hav, skog, bär, svamp, golf, camping, bad, vandrarhem, café…
llLi
Bogesunds slott från 1640, i denna medeltidsromantiska skepnad sedan 1860-talet, stod och förföll mellan 1906 – 1946. Då tvångsinlöste staten det. Och sedan 2012 är det satt i stånd igen och visas på helger.
Du följer väl Vintagemannen och Vintagemannens mat på Facebook och Instagram. Annars är det hög tid att börja göra det. Häng med på våra små äventyr – resor, kläder & mat. Vintagemannen är ett hållbarhetsprojekt som bygger på lust och fåfänga.
Saltsjöbaden är fortfarande en fungerande bad- & kurort. Här finns två kallbadhus, ett flott hotell, tennisbanor, en gammal kuranstalt och en massa flådiga villor. I vårt ivriga sökande efter bad- och kurorter nära Stockholm utifrån gamla guideböcker har vi nu insett att det bara är Saltsjöbaden som har något som liknar en badort kvar att visa upp. Det lilla vi fann i Södertälje har vi redan skrivit en blogg om, där Torpa Pensionat är ett underbart undantag.
Den 1 juli 1893 stod hela projektet ”bada i saltsjön” klart. Elektrisk järnväg var framdragen, ett ståtligt Grand Hotel var invigt av konung Oscar II med hela den kungliga flottan ute på redden. Restaurangholmen med Grand Restaurant och de första pampiga villorna var byggda. De båda badhusen på badholmen och tennisbanorna uppfördes något år senare. Ett helt sommarparadis 30 minuter från hufvudstaden alltså. Nu fick Södertälje konkurrens.
K.A. Wallenbergs vision om ett Monte Carlo utanför Stockholm fick verkligen genomslag. Grand Hotel Saltsjöbaden blev kronjuvelen, även om vi tror att infrastrukturprojektet som elektrisk järnväg, ångbåtsbrygga och elektrisk belysningsstation med ångturbiner kanske var ännu viktigare för framgången.
Hotellet, liksom restaurangen på holmen, är ritade av av arkitekten Erik Josephson. Det byggdes som ett slott ut mot Baggensfjärden med 100 rum där många hade egen veranda ut mot havet. De sanitära anordningarna var förstklassiga med bad och dusch och kakelugn i varje rum. Det fanns till och med Rikstelefon på rummen. Självklart fanns salon, läsrum, billiard, rökrum och galanta salar därinne och utmärkta planer för lawntennis och krocket därute. Men det fanns ingen restaurang!
Franska matsalen
Numera har restauranger och verandor lagts till i flera omgångar.
Gästerna var tvungna att gå två hundra meter upp till Grand Restaurant Saltsjöbaden ute på Restaurangholmen. Det var en första klassens lyxrestaurang med utsikt åt alla håll. Den skulle man vilja uppleva igen, men tyvärr brann den ned 1968.
Halvvägs, innan bron, passerade hotellgästerna Vattenkiosken och kunde där styrka sig med både ”artificiella som naturliga mineralvatten”. Kiosken är idag är ett gym.
Det var naturligtvis en brist att hotellet saknade en riktig restaurang, Det blev för obekvämt för gästerna, så bara tre år senare hade man byggt till en restaurang i själva hotellet. Sen dess är den påbyggd flera gånger om.
Badhusen flyttade från Badholmen
Den första badholmen, som hade både ett kallbadhus för damer och ett för herrar, låg lite till höger i viken sett från hotellterassen, alldeles vid tennisbanorna. En gammal hängbro och några fundament finns fortfarande kvar på ön.
De första badhusen på Badholmen
Bron är original
Trevlig fikaplats på holmen
Fundament till dambadet
Utsikt mot de två nya badhusen på Restaurangholmen
Men på 1920-talet ansågs de så föråldrade att man började planera för badhus på Restaurangholmen istället. Där låg ju redan ett sommarhotell och en bra restaurang. Det gamla herrbadet blev flyttat och iordningställdes till det dambad som fortfarande står där. Torben Grut, han som ritat Stockholms Stadion, fick uppdraget att rita ett nytt herrbadhus som också skulle fungera som simstadion. Det hela stod klart 1925. Mellan de båda badhusen finns fortfarande en liten konstgjord sandstrand för gemensamhetsbad.
Mellanbadet har en trevlig liten bryggrestaurang
Kallbadhusen har haft det besvärligt sedan charterresorna mot södern började ta fart på 1950- och 60-talen. De har varit rivningshotade flera gånger men efter att eldsjälar först räddade badhusen och sedan efter en uppgörelse med JM, som fick rätt att bygga bostäder där restaurangen och sommarhotellet legat, så har badhusen återställts till forna glans. Baden ägs och förvaltas idag av Föreningen Saltsjöbadens Friluftsbad. Herravdelningen var i stort sett folktom den varma julidag vi var där, så vi hoppas att det finns tillräckligt många entusiaster kvar i Saltis som håller verksamheten och anläggningen vid liv. Det finns inte många kallbadhus kvar i Sverige.
Man kan fortfarande äta på Restaurangholmen. På en brygga inåt viken ligger Holmens Kök & Bar och gonar sig i kvällssolen. Men även Saltsjöbadens Friluftsbad har en liten restaurang på sin brygga. Gissa vilken vi valde. Vi tyckte att det var viktigast att lägga våra pengar på en lunch ute på badet. De behöver nog alla intäkter de kan få. Vår rimmade lax smakade utmärkt.
En kurort ska ha en riktig kuranstalt
Tänk att Saltsjöbadens Sjukhus ändå fortfarande finns kvar i någon form. Allt har inte blivit lägenheter och verksamheterna har skiftat under åren. Det började 1903 som Saltsjöbadens Badanstalt – ett kurhotell och vilohem.
”Fullständig anstalt för de fysikaliska behandlingsmetoderna i alla kalla och varma badformer, lokal hetluftbehandling, luft- och solbad, gymnastik, elektricitet, mm.” Så lockade man både friska gäster och konvalescenter till det behagliga klimatet och friska havsluften på sommaren. Och på vintern var det uppfriskande natur och stillhet som skulle locka ”nervösa och av sömnlöshet lidande personer”.
1937 blev det bara badhotell och 1957 köpte landstinget alltihop och det blev sjukhus på riktigt. Nu är det nån slags blandform av vård och BRF Badhotellets lägenheter. Vardaga driver ett vård- & omsorgsboende för äldre och här finns klinik för plastikkirurgi också. Själva byggnaden har många likheter både med hotellet och den brunna restaurangen. Läs; samme arkitekt Josephson. Mycket slottslikt alltså.
Sveriges svar på Holmenkollen
Saltsjöbaden var förresten också ett vinterparadis för skridskoåkare, kälkåkare, skidlöpare och inte minst backhoppare. När isarna bar, på den här tiden fanns det snö och is på våra breddgrader, kunde man också skridskosegla eller vina fram med isjakt.
För en modern sommarbesökare är det svårt att tänka sig Saltsjöbaden som Sveriges svar på Holmenkollen för 125 år sedan. Här fanns en hel vinterstadion där det hölls internationella vinterspel. En hoppbacke byggdes redan 1895 och en kälkbana anlades på berget på andra sidan Neglingeviken. Den startade vid Villa Baggås på Ekorrbacken och gick i mål ända nere i hotellviken. Vad kul det låter. Senare har det även funnits en bob- och rodelbana här. Och det finns fortfarande en slalombacke med ett par olika nedfarter med skidlift och snökanoner. Vi får hoppas på att den globala uppvärmningen tvärvänder så att nån kan bygga en hoppbacke igen.
Det finns inte mycket kvar av den gamla Vinterstadion. Och slalomklubben längtar efter snö.
Gå runt och kolla alla figurerna på flaggstångsfötterna ute på Grand Hotels terrass. Då ser du vilka sporter som gällde här.
Grosshandlarvillorna låg tätt
Även om många av badortens märkesbyggnader fortfarande finns kvar i någon form så är det ändå alla de pampiga privatvillorna som allra mest minner om Saltsjöbadens succé som sommarparadis vid förra sekelskiftet. I den första stadsplanen av arkitekten Hugo Rahm var det 120 stora villatomter inritade. Vintagemannens favoritstadsplanerare Per Olof Hallman kompletterade den 1912. Av det sjuttiotal villor som byggdes mellan 1891 och 1896 existerar idag ett tjugotal. Sedan dess har det byggts och förtätats till den burgna villastad som Saltis är idag.
Villa Lugnet låg granne med hotellet på första parkett. Ritad av Ferdinand Boberg 1893. Kallas numera Grünevaldvillan sedan den berömde konstnären köpt den 1936.
Vår Gård
Oscar IIs badkar
Vårgård var från början två hus på udden högst upp som bröderna Thiel lät bygga. Senare köpte KF hela området och skapade Vår Gård av John Bernströms villa Skärtofta. Holmen utanför var Oscar IIs egen hemliga badö. Vi kan i fantasin se hur han lögar sig i badkaret av sten.
De tjusiga Sjuvillorna från 1896-97 i Schweizeristil på Ringvägen ligger längs infarten till järnvägsstationen och hotellet. Från början exklusiva privatvillor och senare KFs personalbostäder. Nu är de privatvillor igen och en BRF.
En av sveriges märkvärdigaste kyrkor
Är man i Saltsjöbaden får man inte missa att besöka Uppenbarelsekyrkan – Ferdinand Bobergs multikonstverk – en av Sveriges mest enastående byggnader. En makalös interiör smyckad av några av våra främsta konstnärer. Hela härligheten betalades av Knut och Alice Wallenberg som skänkte kyrkan till Saltsjöbadens församling på hans 60-årsdag 1913. Sen såg de också till att få ett eget gravkor framme till höger i kyrkan – precis som forna tiders stormän.
Wallenbergs eget gravkor
Högaltaret
Korkupolen
Förr kunde man ta ångbåt från Saltsjöbaden till olika ställen i skärgården som Dalarö och Gustavsberg. Frågan är om man kunde åka ända till Vaxholm. Det gjorde i alla fall vi för att där söka efter fler rester av badorter i den stockholmska skärgårdsidyllen. Fast vi tog bilen. Men det är ett ämne för en ny historia.
Som den minnesgoda bloggläsaren kommer ihåg for vi i februari – mars runt och bloggade med Ellen Rydelius guidebok ”Stockholm på 8 dagar”. Boken kom ut lagom till Stockholmsutställningen sommaren 1930, så Ellen föreslår även några fina utflykter till Drottningholm, Gustavsberg och så Saltsjöbaden. I vintras hoppade vi över dem, men nu har vi besökt Saltsjöbaden, så detta är det tionde inlägget i sviten ”Stockholm på 8 dagar”.
Följ Vintagemannen på hans och VintageQs äventyr på Facebook och Instagram. Där hittar du mycket mer.
Vintagemannen 