Vintagemannen

Vi far mot kurbad och pensionatsliv. Vart är vi på väg?

1 juli, 20201 juli, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1800-tal, 1920-tal, Resor

Hemestern fortsätter. Efter äventyr i Fjärdhundraland styr vi nu kosan mot sydväst för att leta efter en av Sveriges mest populära badorter. Mellan 1849 – 1945 blomstrade kurbad, havsbad och pensionatslivet där. Det låg ju så bekvämt nära med tåg, ångbåt eller bil för societeten i Stockholm. Men man hade gäster från hela världen. Som mest fanns det ett tjugotal hotell och pensionat i Södertelge! Det trodde du inte, hälsobad är ju inte riktigt vad som Södertälje är känt för idag.

Den tredje, och pampigaste, badanläggningen stod klar i Badhusparken 1905

Finns det något kvar? Jo, några byggnader lär står kvar, även om det blivit annan verksamhet i dem. Det ska vi kolla och så ska vi också göra några utflykter i trakten.

Torpa pensionat

Ur STFs resehandboks hotellförteckning 1939

Torpa pensionat kan man lita på. Det lever kvar som pensionat sedan början på 1920-talet, ungefär samtidigt som badanläggningen gjorde en omstart efter 1:a världskriget. Här har en massa gamla kändisar spenderat sin semester. 1930-talet var ställets glansperiod. Där ska vi bo.

Torpa pensionat ser fortfarande lovande ut idag.

Undrar vilket rum vi får. I det här bodde frälsningsarmens grundare General Willian Booth som gäst 1894, några årtionden innan huset blev badpensionat.

Nu gäller det att läsa på och förbereda sig.

Som vanligt går vi till gamla guideböcker. Vi har kollat olika STF-guider från 1912, 1924, 1939, 1957 och så Allhems praktverk Södermanland från 1965. Men den verkliga källan till fakta om hälsokällan är boken ”Södertälje som badort” från 1974.

Den svåra Packningen har börjat.

Det är ett svårt val, vilken stil vi ska resa i? Ska vi välja 1800-tal eller tidigt 1900-tal eller rent av 1940-tal då badanläggningen lades ner? Det är faktiskt lite svårt att packa den här gången. Under Corona har vi ju inte kunnat fara ner till Skåne där vi har alla våra fina sommarkläder, så det få bli en liten mix från 1900-talets första årtionden. Detta var i alla fall det vi hittade i våra förråd. Vi kommer nog se tillräckligt otidsenliga ut i alla fall.

Endast det nödvändiga i necessären. Det hörs ju på namnet.

Torsdag morgon far vi iväg. Håll tummarna för att vi får bra väder. SMHI utlovar nån slags regnfoxtrot, två steg fram och ett tillbaka.

To be continued…

Att minnas resans höjdpunkter är att resa på nytt. Läs vår 10-i-topp i Fjärdhundraland.

22 juni, 202022 juni, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1960-tal, Mat och sånt, Natur, Resor

Det finns minst tio skäl att besöka Fjärdhundraland, dvs landsbygden mellan Stockholm, Uppsala och Västerås, bara 1 – 2 timmars resa för en tredjedel av Sveriges befolkning. Här kommer de utan inbördes rangordning. Så som en bra turistdestination bör vara.

1. Landskapet med både natur och kultur

Det är ganska storslaget på många ställen. Detta är Härledgården.

Bland det bästa med Fjärdhundraland är det omväxlande natur- & kulturlandskapet. Kanske är det landhöjningen som gör att det. Årsringarna blir så tydliga, och som gjorda för att bli en ”historiedetektiv”. Under bronsåldern, för ca 3 000 år sedan, stod vattnet 25 – 30 meter högre än idag. Efter det gick landhöjningen snabbt och det finns tydliga spår av den i landskapet. Vägarna slingrar fram längs den forna strandkanten och gamla ortsnamn som slutar på -tuna, -inge och -sta visar att här låg gårdar redan på järnåldern, medan de som slutar på -by tillhör en tid när vattnet sjunkit undan ytterligare. Fjärdhundraland är också rikt på hällristningar från bronsåldern, runstenar från vikingatiden och kyrkor från medeltiden. Kalkmålningar från 1400-talet hör till det normala här. Naturupplevelserna är också nära och lättillgängliga.

”Med den insikten blir matrasten i en stenig backe med utsikt mot en leråker, ett gravfält, en röd gård och en tornlös gråstenskyrka en upplevelse. Kommer dessutom en bergsbacke med isslipade hällar, en rullstensås och en vik med vassar och fåglar med i bilden är materialet tillräckligt för att åskådningsundervisningen ska kunna börja.” (Ur STFs Vad ska jag se i Uppland, 1961)

2. Kyrkorummen är som seriemagasin

Martyren får tarmarna utdragna i Härnevi kyrka. Inte så skönt som det ser ut.

Vem har lämnat efter sig fler verk än någon annan svensk monumentalmålare? Jo, Albertus Pictor och hans verkstad. Under slutet av 1400-talet dekorerade han inte mindre än 37 kyrkor, mer än hälften av dem i Uppland. Han målade livfullt och egensinnigt. I motsats till andra målade han motiv även i takvalven och inte enbart på väggarna. Här kan man betrakta sedelärande scener ur den kristna traditionen för egen insikt och androm till varnagel. Redan i vapenhuset får man reda på hur illa det kan gå för en syndare. Det är en makalös kulturskatt som blivit bevarad i Fjärdhundralands kyrkor: Härkeberga, Härnevi, Yttergran, Österunda, m fl. Och i andra kyrkor finns fina målningar av duktiga konkurrenter till Albertus, t ex i Litslena. Härkeberga kyrka, som är den mest berömda, har öppet onsdag – söndag under sommaren. För övriga kyrkor, kolla öppettider på svenska kyrkans hemsidor.

Att Alberts målningar i Härkeberga kyrka är sevärda har stått i guideböcker i alla tider. Den här är ur STFs årsbok 1935.

Vintagemannen reste runt med gamla guideböcker från 1960-talet, men Herman Bengtsson från Upplandsmuseet hade med sig bilder från guider på 1680-talet. Det är nästan ingen skillnad mot idag. Vem har sagt att gamla guideböcker inte funkar?

3. Mathantverkarna gör det lätt att ”äta ute”

Man behöver inte trängas med folk när man äter. Köp en matlåda att ta med.

I Fjärdhundraland finns gott om bra mathantverkare. Landet är som ett jättestort skafferi. Det odlas grönsaker och bär, stenmals mjöl, bakas bröd, ystas ost, tillverkas korv och charkuterier, fil och yoghurt. Här lagas mat. Det är småskaligt, lokalproducerat och ofta ekologiskt och ambitionen är hög. Här är det enkelt att fylla picknickkorgen inför dagens utflykt eller handla varor till middagen om du inte vill äta ute. Har du turen att bo i Uppsala, Västerås eller Stockholm har du via Rekoringarnas försorg möjlighet att köpa deras produkter, annars är det på plats som gäller.

4. Lata Pigans lador är fyllda av vintage

Två lador fulla med kläder, tyger och design.

Vintagemannen och VintageQ har en förskräcklig massa gamla kläder. Man kan tro att vi samlar på dem. Inte för att de är gamla, utan för att de är snygga, bekväma och av en betydligt högre kvalitet än det massproducerade skräp som säljs idag. Köper man ett exklusivt prestigevarumärke idag betalar man inte för deras skräddare utan för deras annonser.

Då är det tur att Lata Pigan och hennes vingagebutik i Vela finns. Hon har tusentals gamla plagg. Det är två hela hus som tillhört den gamla prästgården – lagår´n och logen – fullproppade med kläder, fina designtyger och utvalda designprylar från mitten av 1900-talet. En guldgruva för vintagenördar, stylister och rekvisitörer. Vi gör, sedan flera år tillbaka, minst ett besök per år och kommer alltid därifrån med bilen full.

5. Hjälstaviken är mycket mer än pippifåglar

Från Kvarnberget ser du alltihop. Ett bra fikaställe också.

Vintagemannen är sannerligen inte någon fågelskådare. Men ornitologen Mats Brisegård, som har sin hemvist nära Hjälstaviken, vandrade runt med oss på sjöns södra sida och gav oss en naturupplevelse vi sent kommer att glömma. Det var lövskog, barrskog och vass. Vi var alldeles nere vid vattnet och uppe på två höjder. Väldigt mycket natur på två timmar alltså. Och här har Vintagemannen kört förbi säkert hundra gånger under 50 år utan att stanna. Vilken korkskalle han är.

Vi fick lära oss om Gustav IIIs favoritrastplats vid Parnassen och om hur Oscar II skjuter svan och vi fick lära oss lyssna på olika fåglar. En perfekt rastplats för nutidsmänniskan också.

6. Picknick på Vånssjöåsen

I STFs Vad ska jag se i Uppland från 1961 står det att Vånsjöåsens rygg med sin”fasta mark och sin fria utsikt” är en utmärkt rastplats. Det stämmer fortfarande. Ett härligare ställe för en picknick får man leta efter. Att Vintagemannen sedan känner sig förflyttad till barndomen gör det inte sämre. Om lunchpausen hade utspelat sig 1961 hade pappa folkskoleläraren gått omkring med lille Ingemar och berättat om istidens rullstensåsar, om järnålderns gravfält, om backsippor och enebackar. Eller om landhöjningen i Uppland som blir speciellt tydlig från åskrönet.

7. Fornminnen – runstenar och hällristningar

I Fjärdhundraland finns det runstenar överallt. Bilderna från cartoon-konstens vagga utmanar fantasin. De restes på vikingatiden och många av dem stod vid strandkanten vid någon vattenled. Landhöjningen de senaste tusen åren har varit fem meter, så därför står de idag långt uppe på land. Stenen vid Altuna kyrka, som föreställer guden Tor som trampar genom botten på sin båt när han fångar Midgårdsormen, får representera alla runstenar vi mött under fyra dagar. Vill du veta mer om runstenar i Uppland så kolla här.

Som hällristningsområde är Fjärdhundraland svårslaget i Sverige. Det är bara Bohuslän som kan konkurrera. Åk till Boglösa söder om E18. Där finns bl a det enorma Brandskogsskeppet, 4,2 meter långt, och många andra ristningar. Parkera vid Hemsta hagar.

I de södra delarna finns flera lättillgängliga hällristningsplatser.

8. Det är människorna som tar priset

Efter de här dagarna såg vi på varandra och sa; så här många energiska, entreprenöriga, entusiastiska människor på ett ställe har vi sällan träffat på förut. På nästan varje gård finns en driftig ägare som hittat en affärsidé för att kunna leva på landsbygden. De tillverkar, odlar, förädlar, säljer och erbjuder med mycket passion och kunnande. Deras stolthet och glädje smittar av sig och gör semestern till en upplevelse. När ni besöker dem så glöm inte att ställa frågor. Det blir lärorika samtal med hopp om framtiden. Det är sånt som behövs i dessa tider!

Fjärdhundraland Ekonomisk Förening fick 2019, dvs förra året, Det Stora Turismpriset av Tillväxtverket i Sverige, för hur de lyckats förpacka ett så brokigt utbud till en attraktiv helhet.

Juryns motivering:
”Fjärdhundraland har skapat ett arbetssätt där många små verksamheter tillsammans bildar en helhet utifrån platsens genuina förutsättningar. Här tas allas engagemang och kunskap tillvara för att skapa en hållbar helhet.”

Vintagemannen förstår att de vann och lyfter på hatten.

9. Hög säkerhet och social distansering

Överallt har vi mött näringsidkare som är noga med att vi ska hålla distans i denna märkliga Corona-tid. De har ordnat med extra stora uteserveringar eller säljer picknickmat. Alla har handspriten framme och förmanande skyltar uppe. Vi har inte känt oro för ökad smittrisk någonstans. Men det gäller ju att vara försiktig själv också. Vi hade en stor flaska handsprit med i bilen som vi använde efter varje stopp. Dessutom är Fjärdhundraland nära – om det skulle vara fullt är det inte mer än 5 minuter med bil till nästa ställe.

10. Enköpings inspirerande trädgårdar

Enköping är parkernas stad. Här har man ambitioner med sina planteringar både i de i stora parkerna och i de små ”fickparkerna” här och där i staden. Ett inspirerande resmål för alla som har en trädgård eller balkong. Tidigt i juni och augusti är de bästa tiderna. Då sprakar blomsterprakten som mest.

Längs Enköpingsåns norra sida finns 18 inspirationsträdgårdar. De flesta trädgårdar är fyllda av fleråriga perenner. Medan några av de mest ambitiösa skapelserna är gjorda av eleverna på Trädgårdsutbildningen. När vi var där höll de på att slutföra sina examensarbeten. Snart kan man se resultatet i full blom. Nästa år kommer en ny klass med något helt annat.

Vi var tvungna att åka tillbaka

Fyra dagar räckte inte långt. Vi hann bara med drygt 30 stopp under resan. Vi ville se trädgårdarna i Enköping, vi ville vandra mer på Upplandsleden, vi ville se hällristningen Brandskogsskeppet, vi ville… Alltså åkte vi tillbaka under två dagar. Se vår lilla rapport.

PS. Glöm inte att kolla Fjärdhundralands hemsida. Den är jättebra.

Och glöm inte att ta med : Picknickfilt, friluftsservis, termos, kikare, kamera, kylväska, gamla guideböcker och en detaljerad karta (Vad är GPS mot en fin gammal karta?) Många småvägar är det.

Enköpings kommun har en bra gratiskarta över Fjärdhundraland

Detta var det sista av våra blogginlägg från resan i Fjärdhundraland i maj – juni 2020. Du hittar allihop i ”Senaste inläggen” eller i ”Arkivet” till höger, välj Juni 2020.

Hej då Fjärdhundraland för den här gången.

Vintagemannen kommer snart tillbaka med nya berättelser och små reportage från andra äventyr. Kan du inte hålla dig till dess så finns vi dagligen på Instagram och Facebook med olika uppdateringar kring kläder, mat, resor och upplevelser. Häng med!

Tack alla härliga djur och människor vi mött i Fjärdhundraland. Vilken höjdarupplevelse det blev.

Detta blogginlägg är ett sponsrat samarbete mellan Vintagemannen och Fjärdhundraland Ekonomisk Förening.

Mormor åt inte sill på midsommarafton. Det är ett modärnt påhitt.

18 juni, 2020 av Ingemar A, publicerad i Mat och sånt, Vintagemannens mat

Hur många år behövs det för att något ska bli en tradition? När började vi äta sill på midsommarafton tror du? Gissa. Svaret kommer längre ner. Det är senare än vad många tror, det var kanske inte ens vanligt när du var barn. Riktigt traditionell midsommarmat är kyckling och lax.

Matjessill, Senapssill och Brantevikssill känns som obligatoriska på midsommarafton. Liksom färskpotatis, gräddfil och gräslök. Har det inte alltid varit så? Nä!

Nutidsarkeologiska studier

Vintagemannens mat har gjort en djupdykning i Husmoderns Köksalmanack. Vi har många utgåvor från den första 1933 till idag. Husmoderns Köksalmanack är måltidens motsvarighet till klädernas postorderkataloger. De speglar breda trender och det är intressant att läsa vad för slags mat almanackan föreslår till varje dag året runt. Så vilket år dyker sillen upp till midsommar?

Husmoderns Köksalmanack – en nutidarkeologisk guldgruva

Så lägger man in sill

Noggranna förberedelser i god tid är sillunchens viktigaste förutsättning.

Med rätt tillbehör reder man sig bra; lökskärbräda, vass kniv samt cyklopöga.

Brantevikssillen måste läggas in veckan före Sveriges informella nationaldag.

Sveriges godaste sill får aldrig saknas på bordet. Dubbla gärna kryddmängderna.

GRÄDDFILEN FÖDDES 1952 OCH året EFTER BLEV MIDSOMMAR EN LÅNGHELg

*Sur grädde, t ex gräddfil, syrad grädde, sour cream, smetana, creme fraiche, mm i olika fetthalter har funnits i världens matlagning länge. Men i Sverige blev det en produkt först 1952*

1953 var första året då midsommarafton alltid firas på en fredag. Före det firades den kyrkliga högtiden Johannes Döparens dag den 24 juni. Aftonen inföll alltså den 23 juni, oavsett veckodag. Men från 1953 blev midsommardagen en rörlig helgdag som infaller på lördagen mellan 20 och 26 juni. Mycket påpassligt lanserade MjölkCentralen 1952 gräddfil som en sommarprodukt.

Man brukar säga att det tar 20 år för en ny matvana eller innovation att slå igenom i de breda folklagren. Räknar vi från 1952 skulle gräddfilen alltså vara etablerad i de flesta svenska kök 1972. Det ser ut som att teorin stämmer rätt bra.

Enligt matforskaren Richard Tellström är både sill och färskpotatis till midsommar relativt moderna påfund. Båda smög sig in i slutet av 1800-talet och då i borgerliga kretsar. Skälen är enkla; för potatisens del handlar det om att man inte skördar något som inte vuxit färdigt. Den kryddade och inlagda silltraditionen slår igenom med konservindustrin i slutet av 1800-talet.

Ingen sill till midsommarlunchen

Kollar man i Husmoderns Köksalmanack så blir midsommarafton ingen speciell matdag förrän i mitten av 1960-talet. Till midsommaraftons lunch äter man lite vad som helst. Här några lunchförslag genom åren:

1933 – Inkokt braxen med grädd & pepparotssås eller bräckt prinskorv med ägg.
1937 – Vårspätta med potatis och uppskuret
1942 – Fransk omelett med sparrisstuvning
1950 – Falukorv med stuvad potatis
1959 – Bräckt skinka, ägg och vitt bröd
1961 – Ansjovisomelett
1965 – Matjessill med gräddfil, gräslök & färsk potatis – nu kommer den!

I skiftet mellan 1960 och 1970-talet försvinner lunchförslagen ur almanackan. I 2019 års Almanack är ordningen total på midsommarafton – sill på dagen och grillat på kvällen.

2019 års almanack. Har fantasilösheten gått för långt?

Vi håller på middagstraditionerna

I äldre tider är det helgdagens, dvs midsommardagens, middag som är extra festlig. Då är det lax, gärna inkokt, eller stekt färsk kyckling som gäller. Och så jordgubbar i någon form till efterrätt. I takt med att sillen erövrar midsommaraftonens lunch så försvinner lax och stekt kyckling på midsommardagen. På 1970-talet smyger sig grillandet in, enligt Richard Tellström, för att sedan slå igenom stort på 1980-talet med flintasteken.

Vintagemannen tänker ta upp äldre midsommarmatstraditioner igen och på midsommardagen i år kommer 1943 års variant att serveras, nämligen kall lax med majonäs, och färsk potatis. Mördegsbotten med jordgubbar. Vi har sparat ägg i flera veckor för att kunna festa till på majonäs på riktiga ägg och hoppas att på svarta börsen få tag på grädde som går att vispa. Hur det smakar får ni veta i ett senare inlägg.

Gör inte fel. Läs Reglerna för midsommarfirande

Klicka på bilderna från Köksalmanackan 1969 så blir de lättare att läsa

De rätta Tillbehören

Smör ost och sill är idag viktigare än midsommarstången för många av oss. Och den lilla nubben ackompanjerad med skrål och skål. Varför blev det så?

Midsommarstänger kräva dessa drycker, eller?

Egentligen är det väl bara skinkan som skiljer midsommar från jul.

Nu önskar Vintagemannen alla följare en riktigt fin midsommarhelg. Och för att inte bidra till smittspridning så håll er till att drömma om era tillkommande. Social närkontakt får vänta.

Du följer väl Vintagemannens mat på Instagram och Facebook? Där uppdaterar vi mycket oftare än här. Välkommen

Vem har tagit min Nötchokladruta?

17 juni, 202016 juni, 2020 av Ingemar A, publicerad i Mat och sånt, Vintagemannens mat

Vintagemannens favoritkaka alla kategorier är Nötchokladrutan. När han har namnsdag den 3 juni är det den kakan han helst vill ha. VintageQs favorit är syltkakor, men då ska det vara mammas recept. Så vad passar bättre att göra på en regnig tisdag tre dagar före midsommarafton än att baka båda favoritsorterna.

var nötchokladrutorna godare förr?

Instagramkontot ”Det var godare förr” lade nyligen ut ett recept från Ekströms receptbok 1934. Det såg smakens ut så VintageQ bestämde sig för att testa det. Sen blev hon nyfiken på om och i så fall hur receptet på Nötchokladrutor förändrats över tid. Så innan kakbaket började blev det en nutidsarkeologisk djupdykning bland gamla bakböcker och receptbroschyrer.

Nötchokladrutan var utvecklad till fulländning redan för 90 år sedan

Den första bok som konsulterades var ”Hemmets stora bakbok” från 1931. Den innehåller 1 008 recept med 6 färgplanscher, är utarbetad av Gertrud Svensson och utgiven på B. Wahlströms bokförlag.

Receptet på Nötchokladrutor i den är identiskt med receptet i Ekströms receptbok, som ”det.var.godare.förr” använt. Ekströms har uppenbarligen sponsrat båda skrifterna. Hur ser då ett modernt recept ut? I senaste omarbetade versionen av Sju sorters kakor, den från 2017, konstaterar jag häpet att receptet är identiskt med det från 1931 och 1934, med enda skillnaden att 1931 kallades bakpulver för jästmjöl.

Finns det ingen som försökt utveckla rutan?

Kan det vara så att Nötchokladrutans gyllene snitt är proportionerna mellan smör, kakao och nötter? Under 1940-talets kristid hittar jag inte ett enda recept på Nötchokladrutor. Kakan kanske förlorar sin speciella smak och konsistens om man ändrar proportionerna; 100 gram smör, 2 matskedar kakao och 1½ dl hasselnötter. Alla tre ingredienserna var under alla omständigheter hårt ransonerade under 2:a världskriget, så att baka förkrigsrutor måste ha varit näst intill omöjligt om man inte hade en fet plånbok och goda kontakter med svarta börsen.

I 1950-talets och de tidiga 60-talets bakbroschyrer saknas recept på Nötchokladrutan. Föll den ur modet? Eller var det så att den fortsatte att bakas enligt ”gammalt beprövat recept” av kvinnor som likt Vintagemannens mamma lärt sig baka före 1940. Och som i efterkrigstidens Sverige återigen kunde frossa i sina gamla recept som innehöll smör, kakao och nötter.

Ständigt denna klassiker. Men den har ändrat innehåll rejält genom åren. Här är årgångarna 1965, 1975 och 2017. Originalet från 1945 ligger kvar i sommarstugan.

Sju sorters kakor utkom första gången 1945 som ett resultat av en baktävling. Intresset för tävlingen var enormt, kanske för att hushållen levt med ransoneringskort och kakbak hade skurits ner till ett minimum. Eftersom originalet finns i sommarstugan går det inte att kolla hur det förhåller sig med Nötchokladrutan i den. Den nya, helt reviderade upplagan från 1965 finns dock i Stockholm. I den hittar jag ett ”modernt” recept på Nötchokladrutor där kakaon är ersatt av blockchoklad! Kan det verkligen funka? VintageQ är skeptisk. Hon konstaterar att redan 10 år senare, 1975 när nästa nya omarbetade upplaga kom ut, är ordningen återställd och det gamla hederliga receptet med kakao är taget till nåder .

1965: Vad har blockchoklad här att göra?

Vi kan bara konstatera; det är med nötchokladrutan som med Stringhyllan. Den föddes fulländad och går inte att förbättra.

Den moderna tidens kakbok – nätet. Gå in på Instagramkontot det.var.godare.förr. *Eller på bloggen Smakminnen*. Där hittar du det klassiska receptet.

ingen kan veta detta bättre än jag

Vintagemannen har ätit nötchokladrutor sedan mitten av 1950-talet, så han måste nog kalla sig expert. De ska vara tunna och knapriga, inte tjocka och sega. Och om han fattat näringsläran rätt så är de rena hälsokosten – både för kropp och själ. Man får ta flera stycken. Smaskens!

Mors dag väcker ljuva smakminnen

31 maj, 202031 maj, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, Mat och sånt, Vintagemannens mat

Idag är det mors dag i Sverige. Jag vet, mors dag kommer från USA, firas på olika dagar i olika länder, och anses vara ett kommersiellt jippo vars syfte är att få oss att handla onödiga prylar.

När jag var barn var det inte så. Då fick mamma en teckning som jag egenhändigt förfärdigat och en blombukett av vad jag hittade i vår trädgård och på allmänningen utanför. Sen blev det eftermiddagskaffe och det är här smakminnena kommer in. Minnen av favoritsmåkakor, bullar och andra godsaker. Så idag dyker Vintagemannens mat ner i barndomens trygga smaker, med fokus på morsdagskaffet. Visst var det godare förr!

De som kunde förr

Min mamma, född 1923, tillhörde generationen De Sista Tanterna. Hon lagade mat från grunden och oj vad god den var. Men hon var ingen ”bullmamma”. Bullar, småkakor och andra ljuvligheter var reserverade för festligare tillfällen. Mors dag var ett sådant tillfälle. Till den dagen fick jag önska en kaka som hon bakade. Min favorit var syltkakan.

När jag, i yngre tonåren, kom i bakåldern testade jag själv att baka dem. Dessutom skrev jag ner recepten på registerkort som jag sparade i en liten box; ”Min favoritmat och sånt jag kan laga själv”. Kartoteket var mammas idé. Jag erkänner att jag hade nytta av det när jag flyttade hemifrån. Numera är det en liten skattkista fylld av smakminnen och som fortfarande är fullt användbar.

Hur Mors dag ska firas. Råd från Kommittén för mors dag

Mors Dag kom till Sverige 1919 på initiativ av Cecilia Bååth-Holmberg. Året därpå gav Kommittén för mors dag ut en skrift med råd om hur mors dag kunde firas:

Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång.
Mor hälsas om morgonen med sång av barnen.
Hon bjudes före uppstigandet på gott kaffe och bröd, berett av barnen. Hon hedras med blommor och en liten gåva.
Henne beredes, så långt det är möjligt, vila och frihet från allt hushållsarbete den dagen. Barnen bädda, sopa, laga mat och diska.
Vid eftermiddagskaffet eller på aftonen hålles en liten högtidlighet, där far i huset medverkar.
Frånvarande barn hälsa Mor med brev eller telegram eller vykort, som särskilt gjorts och tillhandahållas för mors dag.

Kristidens kaffebord var magert

Under andra världskriget var kakbordet magert, såvida man inte kompletterade sina inköp på svarta börsen. (Läs mer här)

*1944 var det bara bara 15 gram kakao i en sats chokladbröd. 1931 var det 50 gram.*

Stora kokbokens kristidsnyckel från 1942 konstaterar att bakning av lyxbröd ej längre bör förekomma utan att ”man måste inskränka sig till husbehovsbakning, dvs limpor, skorpor, enkelt vetebröd och någon gång en enkel mjuk kaka”. Med tanke på att kanel, vanilj och kardemumma ingick i den totala årsransonen av kryddor som bara var 60 gram 1943 och att kakaotilldelningen för vuxna helt ställdes in 1942, för att inte återkomma förrän efter krigsslutet, kan det inte ha blivit mycket till kakbord under krigsåren. Dessutom var ägg hårt ransonerade och sockret skulle räcka till mycket annat. (Läs mer här)

*Man kan fira mor på kafé också. Om man sitter ute och inte trängs med folk.*

Vilken sorg för ett land som Sverige med en kultur av ”Sju sorters kakor”. Hildur Johansson, ”diplomerad från Cordon Bleu och husföreståndarinna hos H.K.H. Prins Bertil”, konstaterar 1943 att ”vad småkakor beträffar måste jag ju medge att vi svenskar står högt. Tänk vad här finns många goda recept. Det enda felet är att de fordrar så mycket smör. Och inte har man råd med smör i dessa tider!” Vilken lycka då att fransmännen kan inspirera med recept utan alltför mycket smör, som t ex kanlecigarrer, ingefärsstänger, aniskakor och korintbollar.

*Ett kaffebord med sju sorters kakor kunde de bara drömma om under krigsåren.*

Det var godare förr

För den som vill inspireras av gamla bakrecept kan VintageQ rekommendera Instagramkontot Det var godare förr. Där kan du inspireras av bakrecept från tidigt 1900-tal och fram till 1970-talet. Allt är provbakat och fotograferat. Det var godare förr har tipsat mig om guldgruvan Hemmets stora bakbok från 1931. Den är numera inhandlad. För att testa om det verkligen var godare förr har jag bakat chokladbröd enligt 1931 års recept och jämfört med ett modernt recept på chokladbröd. Efter smaktest kan Vintagemannen försäkra att det verkligen var godare förr. Receptet från 1931 innehåller syndigt mycket kakao och en mindre mängd socker än det moderna receptet. Och det gör skillnad. 1931 års recept är för oss som gillar en bit mörk choklad till kaffet.

*2000-tal till vänster och 1930-tal till höger*

Botanisera på smakminnen.se

Ett verkligt matnyttigt tips är Instagramkontotot och bloggen smakminnen.se.

*VintageQ diskuterar smakminnen med Marloes Öhrnell på Wiks slott i Fjärdhundraland*

Marloes Öhrnell är journalist, fil.kand. i historia och älskar matlagning. En utmärkt kombination för en blogg om smakminnen. Innehållet är en brokig samling recept, alla med en berättelse. Den som vill dela med sig av sina smakminnen kan göra det här. Recepten är föredömligt sorterade både efter kategorier och efter årtionden. Det är en riktig guldgruva för Vintagemannens mat. Vill du testa ett smakminne på Mors dag lär Kolatårtan från Hovdala slott vara en riktig klickraket.

Vad blir det på kaffebordet idag?

I vår kakburk ligger redan chokladbröd och skorpor av torkad kanellängd. Sen ska jag baka en Falsk mandeltårta från ett recept i Husmoderns Köksalmanack 1944. Och om jag hinner bakar jag en sats syltkakor också.

*Jag hann. Men dom blev inte lika fina som mammas.*

Idag vid fikat skänker VintageQ sin mamma en alldeles extra kärleksfull tanke och tänker på alla de härliga matupplevelser och smaker hon bjudit på. Vilka ljuva minnen, smaskens!

*Mamma på 1960-talet. Det var färgstarka kvinnor på den tiden*.

Du följer väl Vintagemannens mat på Instagram och Facebook? Där uppdaterar vi med olika ”smakminnen” varje vecka.

Svarta börsen eller ”marknaden för den fria försörjningen”

23 maj, 202023 maj, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, Mat och sånt, Vintagemannens mat

I ett tidigare blogginlägg har vi berättat hur svenska staten såg till att ingen svalt under 2:a världskriget genom ett fiffigt, flexibelt och effektivt ransoneringssystem som byggde på principen fast tilldelning och varierade tidsperioder. Men var det verkligen så bra att ingen handel utanför systemet förekom? VintageQ har läst doktorsavhandlingen ”Svarta Börsen – samhällslojalitet i kris”, så nu vet Vintagemannens mat nästan allt om svartabörshandeln under 2:a världskriget. Vad var dåtidens toapapper? Vill du också ha lite koll och förstå vad som faktiskt kan hända här igen? Då ska du läsa det här blogginlägget.

Falska ransoneringskuponger hotade systemet mer än svartfläsk

Svartabörshandeln var omfattande under hela kriget och som allra livligast under 1943. Det verkliga förhållandet när det gäller den illegala handelns omfattning kan aldrig exakt fastställas, men att myndigheternas beräkning att svarta börshandeln stod för ca 10 % av den totala mängden livsmedel ska ses som ett minimum. Omfattningen var i själva verket mycket större. Så kan man sammanfatta Johnny Wijks slutsatser i avhandlingen från 1992.

Svartabörsbrottsligheten består både av varuhandelsbrott och kupongbrott. I början av kriget fram till 1943 dominerade varuhandelsbrotten. Kött, fläsk och kaffe var de vanligaste produkterna man sålde ”vid sidan om”. Många butiker hade tillgång till ”svarta” varuleverantörer. Det framgår av det stora antal rättsfall som handlar om butiker som under lång tid sålt stora mängder ransonerade varor på illegal väg.

Från 1943 gjorde försäljning av stulna, falsktryckta eller ”tvättade” kuponger entré. Kupongbrotten var, med undantag för enklare kupongbrott där konsumenter försökte sälja sina kuponger, allvarligare än de rena varubrotten. En lyckad kupongaffär utmanade ransoneringssystemet på ett helt annat sätt än de varor som hållits helt utanför systemet.

Ransoneringsbrott – en folksport

Oavsett typ av brott var svarta börshandel något som alla i hela landet höll på med. Bland dem som dömdes för ransoneringsbrott återfinns verkstadsarbetare, direktörer, butiksanställda, försäljare, hantverkare, musiker och bönder – helt enkelt ett tvärsnitt av befolkningen. Ransoneringsbrott var en riktig ”folksport” och det finns inga belägg för att den drevs av den undre världen. Svartabörsligor delade inte upp marknaden och samarbetade eller motarbetade inte varandra i någon högre utsträckning. Många av personerna som figurerade i de värsta ligorna bedrev dessutom kupongbrottsverksamhet vid sidan av sina civila arbeten som tjänstemän på kristidsnämnden, tryckare, livsmedelsgrossister, musiker och reparatörer.

När det gäller att förse marknaden med ”varor utanför systemet” har svenska lantbrukare en speciell roll. Där var det en ganska väl ”organiserad brottslighet”. De var mycket kritiska till de inköpspriser staten satte på livsmedel och drev kravet på att de skulle höjas. Vid en s k ”bonderiksdag” i februari 1940 framhölls att uteblivna prisökningar skulle sabotera livsmedelsförsörjningen och att de centralt satta priserna var för låga för att stimulera produktionen. När det allmänna prisstoppet sedan infördes i slutet av 1942 blev konflikten mellan regeringen och bönderna akut. Lantbrukarna var nu så förbannade att man svarade på det införda prisstoppet genom en regelrätt mjölkstrejk där bönderna i Dalarna vägrade att leverera mjölk.

Vad åkte man fast för?

Hur såg ett ransoneringsbrott se ut? I ”Svarta börsen – samhällslojalitet i kris” beskrivs brottsligheten ingående. Här kommer några exempel på typiska brott, som visar på både spännvidd och uppfinningsrikedom.

Fyra herrar inredde ett garage till en privat svinstia och köpte därefter var sin griskulting. Kultingarna föddes upp på rester från männens egna hushåll och lagom till jul hade grisarna slaktats för att höja standarden på julbordet. Herrarnas straff blev 20 dagsböter vardera + 80 kr per gris för värdet av det fläsk som de otillåtet hade skaffat sig.

En lagerförman på ett skrotupplag upprättade en egen svartabörsmarknad åt de anställda. Via kontakter införskaffade han olika ransonerade varor som han sedan sålde vidare med god vinst.

I Vetlanda bedrev en anställd hos en stor spannmålsfirma egen svartabörsförsäljning på lunchrasten. I staden var detta en ”officiell hemlighet” och verksamheten pågick i flera år innan polisen till slut i början av 1945 nåddes av ryktena.

En kvarnägare i Skövdetrakten avslöjades med att ha malt åtskilliga ton mjöl för sammanlagt 98 olika bönders räkning, vid sidan av den reglerade marknaden. Det som avslöjade kvarnägaren var hans noggrannhet. Han förde nämligen särskild bok över de illegala affärer, som en kontrollant från Livsmedelskommissionen av en slump fick syn på vid ett vanligt rutinbesök.

I Fridlevstad och Nättrby i Blekinge åtalades samtliga lantbrukare för illegal spannmålsförsäljning och ransoneringsbrott via en kvarn i Marielund. Samtliga åttio personer inkallades till rätten.

En lastbil med 350 kg kaffe på flaket upptäcktes av kriminalpolisen mitt på Hötorget i Stockholm. Efter utredning avslöjades att en kock på en nyanländ ”lejdbåt” i Göteborg hade smugglat in partiet. Med hjälp av en furir i flottan hade kaffet skickats med tåg till Stockholm i kartonger märkta med ”Keramik – aktas för stötar.

En man försökte sälja sina egna kaffekuponger. Affären gjordes upp i en portuppgång, men oturligt nog för mannen råkade han välja en civilklädd poliskonstapel som tilltänkt köpare. Istället för affär blev det 10 dagsböter.

I jakt på mer socker till sitt företag i choklad- & konfektyrbranschen fick en fabrikör kontakt med en ”svartabörshaj”. Det resulterade i att chokladdirektörens önskemål om sockerkuponger blev mer än väl tillgodosedda. Fabrikören passade på att köpa fler kuponger än vad hans firma själv förbrukade och sålde vidare till andra affärsbekanta som ansåg sig ha behov av mer socker.

Priserna skenade, köpkraften sjönk och svartabörshandeln blomstrade

Direkt efter krigsutbrottet 1939 blev folk oroliga och började hamstra. Livsmedelspriserna steg och det var faktiskt hamstringen av socker som blev orsaken till att det kom att ransoneras redan i april 1940. Socker var dåtidens toapapper. Priserna fortsatte att stiga och 1942 hade livsmedelspriserna stigit med i genomsnitt 45 %. För att kompensera särskilt utsatta låginkomsttagare, infördes ett rabattsystem, men trots det var det så att alla inte hade råd att köpa ut hela sin ranson av livsmedel.

För att motverka prisstegringarna införde regeringen 1942 ett generellt prisstopp. Efter det stabiliserades priserna och folk fick mer pengar över efter att de köpt ut sina ransonerade livsmedel, varit hos frisören och betalat hyran. Så vad använde man då pengarna som blev över till? Man spenderade dem genom att handla på svarta börsen. Resultatet blev att svartabörshandeln exploderade 1943, både i omfattning och prisutveckling. Svartabörspriserna var också som högst 1942 – 43 och allra dyrast var naturligtvis det åtråvärda kaffet. Priset tiodubblades!.

Den här utvecklingen hade regeringen med största sannolikhet räknat med, för i juni 1942, alltså 4 månader före prisstoppets införande, skärptes straffen för ransoneringsbrott och svarthandel.

Hoppsan fru Hamsterlund – Krisinformation och propaganda

Statens Informationsstyrelsen, även kallat ”Censur- och propagandaministeriet” sorterade under Utrikesdepartementet. Myndighetens uppgift var att upplysa, granska, kartlägga samt styra den svenska opinionsbildningen, både i pressen och folkopinionen. När det gäller livsmedelsförsörjningen handlade informationen i början av kriget mest om beslutade regler och bestämmelser. Myndigheterna litade på att medborgarna solidariskt skulle följa ransoneringsreglerna. Man bedrev även upplysningsverksamhet och medverkade i propagandakampanjer för t ex klädvård, bärplockning, gås- & kaninavel och andra sparsamhets- och folkförsörjningsfrågor.

Allteftersom att rapporter kom in om en stadigt ökande svartabörshandel ändrade krisinformationen karaktär och 1942 drogs den första av flera stora propagandaoffensiver igång mot illojala köp. Det gällde att höja folks moral! Nu kom Sune Waldimirs och Nils Georgs låt Hoppsan Fru Hamsterlund väl till pass. Lyssna gärna. Klicka på länken.

*Det var så naturligt med svartabörshandel att det tom gjordes ett roligt kortspel typ Löjliga Familjen på detta tema. Vad ska du samla på, hajar, poliser hyenor eller kuponger?*

Lär dig mer i sommar

För den som har Skåne som sin hemmabas så har Beredskapsmuseet norr om Helsingborg i år en utställning om Kristidsmat. Om Corona-reserestriktionerna tillåter planerar Vintagemannen en utflykt dit senare i år.

I det tredje och sista blogginlägget om ransonering och livsmedelsförsörjning tittar Vintagemannens mat på livsmedelsförsörjningens betydelse för att vinna eller förlora ett världskrig. Det fanns lett land i vår omedelbara närhet där folkhälsan förbättrades. Gissa vilket.

Du läste väl den förra bloggposten om ransoneringen under kriget?

Du följer väl Vintagemannens mat på Instagram och Facebook? Där uppdaterar vi historien mycket oftare än här i bloggen. Vi bakar, lagar mat och läser på.

Tror du att det aldrig kommer att bli livsmedelsransonering igen?

19 maj, 202023 maj, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, Vintagemannens mat

Vi hör på nyheterna att svenska bönder har svårt att få arbetskraft till skörden i år, att Europas grönsaksodlare ropar efter gästarbetare och på kaffeplantagerna längre bort saknas arbetande händer som kan plocka de åtråvärda bönorna. En livsmedelskris behöver inte vara långt borta just nu år 2020.

Hur var det i Sverige förra gången livsmedelsförsörjningen var hotad, under andra världskriget? Det har vi fördjupat oss i. I ett par blogginlägg kommer Vintagemannens mat att berätta om livsmedelsransonering och svarta börshandel under kriget. Häng med på en historielektion!

”Hur ska det gå om kriget varar länge? För alla dem, som upplevt det förra krigets knapphet på livsmedel, är det naturligt att göra tillbakablickar till den tiden och fråga sig, om samma svårigheter skola återkomma”.

Så börjar Mauritz Bonow det lilla häftet ”Sveriges Livsmedelsförsörjning” som KF gav ut 1940 i serien Folkupplysning i Krisfrågor. Även i moderna kristider kommer oron snabbt med frågor kring om maten kommer att räcka till alla och hur krisen kommer att påverka mig och mina närmaste.

Sveriges beredskap är god

Erfarenheterna från första världskriget och den politiska utvecklingen i Europa under andra halvan av 1930-talet gjorde att arbetet med hur folkförsörjningen i händelse av krig skulle organiseras började långt innan krigsutbrottet. I juni 1939 kom t ex den kommunala fullmaktslagen. Den stipulerade att kommunerna vid krig eller krigsfara skulle fullgöra sådana uppgifter som staten bestämde i frågan om folkförsörjningen så att befolkningens och produktionens behov av nödvändiga förnödenheter fylldes. Det skulle kommunerna göra utan ersättning från staten – ersättning blev det först 1941 och då enbart för vissa kostnader. I juni 1939, dvs tre månader före krigsutbrottet, kom även maxprislagen som gav staten möjlighet att förhindra oönskad prisutveckling.

Efter krigsutbrottet, den 1 september 1939, gick det snabbt att få igång krisorganisationen. Den 15 oktober inrättade regeringen det nya departementet Folkhushållningsdepartementet. Under Folkhushållningsdepartementet fanns Livsmedelskommissionen med uppgift att organisera flödet av livsmedel ”från jord till bord” inklusive alla regleringar och ransoneringar inom livsmedelssektorn. För att klara uppdraget och få arbetet gjort upprättade Livsmedelskommissionen 33 kristidsstyrelseområden (oftast ett län) och 1758 kommunala kristidsnämnder.

I den här jättestora boken från 1946 finns bilder på varenda gubbe och enstaka kvinna som ”räddade” Sverige från svält under kriget.

Själva hjärntrusten med landshövding Bo Hammarskiöld som ordförande

Utöver att en infrastruktur för livsmedelsförsörjning fanns på plats vid krigsutbrottet hade staten dessutom under slutet av 1930-talet lagt upp stora lager av varor med lång livslängd. Det var tur, eftersom Sverige drabbades av missväxt 1940 – 41 och dessutom var i blockad mellan april 1940 och februari 1941 då ingenting kunde importeras.

Per Albin Hansson hade faktiskt många skäl att säga att ”vår beredskap är god”. Ett uttalande som han blivit hånad för.

Ransoneringssystemet var väldigt flexibelt. Men det gällde att uppdatera sig varje vecka, annars kunde man bli utan.

Gustaf Kollberg, ransoneringssystemets fader, hade bara 23 år gammal blivit chef för motboksavdelningen hos Ivar Bratt. Erfarenheterna därifrån sågs definitivt som en merit när han fick uppdraget att konstruera ett fungerande och uthålligt ransoneringssystem.

Systemet konstruerades utifrån principen att man istället för fasta tidsperioder med varierad tilldelning hade fasta tilldelningar och varierade tidsperioder.

Storleken på den fasta tilldelningen bestämdes genom att man utgick från ”normal” förpackningsstorlek. För enkelhetens skull berättigade 1 ransoneringskupong till att man fick köpa 1 fast tilldelning, t ex ett paket av en vara.

Den varierade tidsperioden var en fiffig tanke. Den gjorde att allteftersom försörjningsläget förändrades kunde man justera den period ransonen skulle räcka. Det betydde att från en vecka till en annan kunde tiden som den fasta tilldelningen för en vara, t ex kaffe, förlängas från två till fyra månader.

Information om förändringar i ransoneringsperiodernas längd, vilka kuponger som gällde för inköp och annan viktig information gavs genom Ransoneringskalendern som publicerades i dagspressen varje vecka. Man fick samma information via radio också. Så det gällde att läsa och lyssna ordentligt. Ransoneringskalendern kan knappast ha varit veckans skojigaste radioprogram?

Medborgarna var ganska irriterade över alla ransoneringsbestämmelser som snabbt rabblades i radion. Det var omöjligt att hinna med. Det var lättare att läsa i dagspressen.

Vad räcker mina kuponger till den här veckan i april 1945? undrade nog konsumenterna.

Varje kupong berättigade till en tilldelning, en ranson, ett normalpaket. Kupongens giltighet kunde varieras. Smart, för då behövde man inte trycka nya kuponger så ofta.

För en husmor med ansvar för middagsplaneringen måste osäkerheten kring de varierande ransoneringsperioderna ha upplevts som en kombination av ”hela havet stormar” och lotteri. Man kan lätt föreställa sig hur spännande det måste ha varit att slå upp tidningen och läsa veckans Ransoneringskalender.

Varför föreslog Gustaf Kollberg den här principen för ransonering? Jo, för att det var det mest flexibla och effektiva upplägget för den som ansvarar för tilldelning av ransoner och för den som ska se till att varorna kommer ut i butik och till konsument. Dessutom är det hyfsat enkelt att kontrollera.

Ett system för snabba förändringar

Systemet gör det enkelt att snabbt ändra ransonerna och man behövde inte trycka och distribuera nya kuponger varje gång ransonerna ändras. Det underlättar även kontrollen eftersom en kupong alltid motsvarar den fasta tilldelningen. För butikerna blir redovisningen till myndighet enklare. Dessutom underlättas försäljningen i butik eftersom en tilldelningsvolym är fast och satt med hänsyn till storleken på en standardförpackning. Det gör att färre förpackningar behöver brytas och man behöver inte hålla på att väga så mycket lösvikt i butiken. Slutligen innebär varierade tidsperioder att hushållens inköp sprids ut mer jämt över månaden. Det är bra både för butiker och den som handlar eftersom man inte behövde få slut på alla varor samtidigt.

Om ransoneringsperioderna varit fasta hade köerna av husmödrar ringlat långa den dag den nya ransonen börjat gälla och alla skulle köpa ut sina ransoner av allt som var bristvara och ransonerat.

Det måste ha varit ett väldigt plockande med alla små kort och kuponger. Inte undra på att det behövdes speciella fodral för att hålla ordning på papperslapparna.

Det fanns naturligtvis fler finesser i ransoneringssystemet, t ex tilldelning efter hur gammal man var och vilket jobb man hade, växlingskort om man inte hade råd att köpa ut full ranson osv. I takt med att kriget fortsatte och systemet byggdes ut kom varje person att ha en hel ”kortlek” med kuponger av varierande giltighetstid att hålla reda på. Som mest innehöll ”kristidskortleken” hela 90 olika kort, vissa av dem specialiserade, t ex som det som berättigade till inköp av ”Amerikanskt fläsk mm till skogsarbetare”.

Grovjobbare fick extra tilldelning. Vi undrar hur man fick tag i amerikanskt fläsk.

Gustaf Kollberg, ransoneringssystemets fader, åt, enligt uppgift, gärna god mat och rökte stora cigarrer, men lär ha varit helnykterist. Efter kriget fortsatte han sin karriär på ICA där han blev framgångsrik VD 1947 – 62.

Få vi tillräckligt att äta?

Med facit i hand är svaret; Ja! Ingen svalt och maten distribuerades så att det fanns i hela landet. Hela systemet skulle säkra att folk i stan fick del av den mat som producerades på landet. Dessutom uppmuntrades odlarflit, för dem som inte hade egen tomt eller kolonilott uppläts odlingsmark i städernas parker och grönområden.

1941 startade Svenska Gallupinstitutet sin verksamhet med opinionsundersökningar. De frågade kontinuerligt hushållen om hur ransonering och livsmedelsförsörjning fungerade. I februari 1944, när ransoneringen varit igång i nästan 4 år, ställdes frågan: ”Vilka av de varor eller annat som Ni måste avstå från helt eller delvis nu under kristiden saknar Ni mest?” I fallande ordning blev svaren socker, kaffe, matfett och bröd. Så många som 20 % sade sig inte sakna något.

Husmödrarna fick mycket inspiration till sparsam matlagning under krigsåren. Det trycktes många kokböcker och broschyrer om hur man skulle få de ransonerade råvarorna att räcka till, vara näringsriktiga och ändå smaka bra.

Hela detta år kan du följa Vintagemannens mat på Instagram och Facebook där vi lagar en middag i veckan utifrån Husmoderns Köksalmanack.

De flesta varor kom att ransoneras. Först ut var kaffe och te som ransonerades redan i slutet av mars 1940. Därefter följde socker och sedan tvätt- & rengöringsmedel. I januari 1942 var i princip alla dagligvaror som kom att ransoneras under kriget inne i systemet. Ransoneringen fortsatte sedan under hela 1940-talet. För kaffe blev ransoneringen kvar längst, ända till augusti 1951.

Alla livsmedel ransonerades inte. Mjölk, potatis och grönsaker var fria, men det fanns lokala undantag och det förekom att mjölk ransonerades i Stockholm. Inte heller fisk ransonerades under kriget, men även för fisk kunde det i vissa orter finnas begränsningar på hur mycket man fick köpa per tillfälle.

Som ett komplement fanns nästan allting att köpa på svarta börsen. Den illegala handeln var omfattande under hela kriget. Läs mer om det i nästa avsnitt.

Vad var det som ransonerades och när?

Så här ransonerades varorna 1940 – 45. Men mycket ransonerades även efter krigets slut.

Den tidsperiod som en tilldelning skulle räcka var som längst sommaren och hösten 1942. Ingen har nog undgått att höra historier om brist på kaffe. När tilldelningsperioden varade som längst motsvarade tilldelningen 13 gram/vecka. Utöver kaffe var även andra importvaror hårt ransonerade eller omöjliga att få tag på. Kakaotilldelningen till vuxna ställdes t ex in 1942 och återupptogs inte förrän 2½ år senare. Myndigheterna säljstoppade även varor, dvs de tog varorna i beslag. I juli 1944 säljstoppade man t ex ärtor, bönor och torkad frukt och det dröjde till slutet av året innan de gick att köpa igen. Och för att klara smörproduktionen besluts redan i november 1940 att ingen grädde med en fetthalt över 15 % fick säljas. Fettet behövdes till annat.

Livsmedelskommissionen varierade ofta tiden för hur länge en grundranson skulle räcka. För ägg t ex blev resultatet att den lägsta standardransonen var ynka 1 ägg/vecka och person medan den högsta var hela 10 ägg/vecka och person. Det var därför av yttersta vikt att verkligen hålla koll på Ransoneringskalendern.

Även kvalitén på livsmedel förändrades och försämrades. Mjölkens standardisering till en fetthalt på 3 % som infördes i november 1941 är ett exempel som fortfarande lever kvar. Kvalitetsförsämringarna på mjöl slipper vi däremot idag. Stora Kokbokens kristidsnyckel konstaterar att ”Vetemjöl som under normala tider är oblandat och mycket finsiktat, nu är uppblandat med råg, korn och potatismjöl”. Resultatet blev att mjölet lätt klimpade sig till nackdel för redningar och jäsdegar.

386 godkända surrogat-produkter

För ransonerade varor var uppfinningsrikedomen stor när det gällde att ta fram ersättningsprodukter – surrogat. För dem som ville sälja ersättningsprodukter gällde att varorna skulle kontrolleras och godkännas av myndigheterna. Detta för att kolla att produkten inte var farlig och att priset inte var oskäligt högt. Totalt fick 386 livsmedelsersättningar godkännande av Livsmedelskommissionen efter ansökan. Av dessa var 155 kaffesurrogat!

Hur gick det när vi gjorde vårt eget kaffesurr?

VintageQ är svårt beroende av kaffe flera gånger om dagen. Nu ska vi sätta henne på prov.

Vad blir det om man rostar vetekli med sirap? Vi testar hennes mormors recept.

Färgen blev fin i alla fall – men smaken? Ja, inte smakar det kaffe, men det är en fullt drickbar lite söt dryck, dock inget som tillfredsställer kaffesuget.

Stor köpnervositet och omfattande svartabörshandel

Nu är den första historielektionen slut och vi kan konstatera att den svenska staten såg till att ingen svalt och att maten distribuerades så att det fanns i hela landet. I nästa inlägg tar vi en titt på hamstring, svarta börshandel och propaganda.

Hur klär man sig i Corona-tider?

12 maj, 2020 av Ingemar A, publicerad i 2000-tal, Gentlemannens garderob, Stil

Som vanligt. Covid-19 med hemkarantän och hemarbete är ingen ursäkt för att sunka ner sig och gå i pyjamas eller mjukisbyxor hela dan. Tvärtom, man mår bättre och blir mer nöjd och glad av att gå till garderoben och plocka fram det finaste man har.

Det finns alltid en anledning att tänka till: Idag ska jag ha videomöte, hur snygg vill jag vara då? Idag ska jag gå till Posten och hämta ett paket. Vem kan jag möta då? Idag kommer Mathem med veckans leverans. Då måste man ju hålla stilen. Snart ska jag gå till sopnedkastet. Inte vill jag att grannarna ska tro att jag sitter inne och deppar. Idag ska jag äta middag med VintageQ. Vem vill hon ha till sällskap vid bordet? Svaret på alla frågor är – håll stilen.

Nej, upp till kamp mot Covid-19 – i samma snygga stil.

Här kommer några före- och efterbilder från Vintagemannen. Håll till godo. Hoppas att dessa efterbilder kan bli till förebilder för någon.

Den här manchesterkostymen är nästan lika gammal som Hong Kong-influensan 1968-70. Den har överlevt bra.

Före Covid-19 Under Covid-19

På västfronten – ingen skillnad före och under Covid-19.

Jul på Nordiska Museet och vår på Skansen.

Upp ur sängen bara. Klä dig propert varje dag till glädje för dig själv och andra.

Kunde en tweedkavaj värma 1955 så värmer den än.

Låt ”att klä upp sig” bli den nya flugan.

Golfbyxor var helt rätt under krisåren på 40-talet. Alltså är de helt rätt idag också.

Även om museerna är stängda för besök så kan man ha samma kostym hemma

Här sätter vi streck i debatten.

________________________________________________________________________________

Visst kan det vara OK med morgonrock

Om du prompt vill gå i morgonrock hela dan, så välj en med stil.

Varje dag ställer jag mig frågan; vem vill VintageQ ha till bordet ikväll?

Vår sömmerska Judit gör skräddarsydda munskydd och visir

Judits Syatelje & Konststoppning på Skeppargatan 74 i Stockholm. Ta med dig ditt eget tyg om du vill bli riktigt frän. Ring tel 08-662 39 90 och boka tid.

Det gäller att hålla stilen i alla väder

Må så gott och ta väl hand om er.

Kryddorna är krigets första offer, så investera i ett eget smakbibliotek därhemma

5 maj, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, Mat och sånt, Vintagemannens mat

”Att smaksätta maten väl är ju alltid av nöden, men mer nu i kristider än annars. Det är så mycket mat vi måste hålla till godo med, som verkligen behöver smaksättas alldeles särskilt”. (Husmoderns Köksalmanack 1943)

Med salt, peppar, lite socker och en skvätt ättika eller vinäger kommer man långt. Lägg till det smör och lök och så långsam matlagning där smakerna får chans att komma fram och där fiskskrov, märgben, och allt som inte nödvändigtvis ska ätas får bidra till smaken. Vintagemannens mat konstaterar att kristidsmatens smaker är många och nyanserade men mindre sprakande, ibland lite bleka, men absolut inte platta.

Löken är bästa kryddan

Att löken är bästa kryddan framgår med önskvärd tydlighet när man läser Husmoderns Köksalmanack under krigsåren. Det mesta smakar bättre med lök som steks länge på låg värme i så mycket matfett man kan avvara.

Lite överblivet löksmör är det bra att ha tillhands i kylskåpet

VintageQ har testat dettta många gånger sedan det här experimentet startade och har inte blivit besviken någon gång. Men man får inte ha bråttom, löken ska bryna länge i låg temperatur för att få ut alla smaker.

Den välsignade löken kan t.o.m. bli huvudingrediensen i soppan.

1930-talets smakbibliotek

Du minns väl de vackert dekorerade seten med kryddburkar i porslin som stod uppradade i de gamla köken. Ibland hängde de som utdragbara skeppor under överskåpen. De ger en entydig bild av vilka kryddor som var vanligast förr. Både sekelskifteshyllorna och deras funkisdito har alla plats för vitpeppar, kryddpeppar, kanel, nejlikor och kardemumma. Och ibland även ingefära, mandel och kummin. Och sen havregryn, socker, salt, vetemjöl, kaffe och ibland potatismjöl och frukt i de största burkarna.

Den här pampiga och lite ovanliga kryddhyllan såldes nyligen på auktionshuset Effecta i Västerås för blygsamma 600 kr. Gott om plats för egna burkar också. Ett fynd.

1930-talets smakbibliotek måste väl ha bestått av fler kryddor? En djupdykning i Prinsessornas kokbok från 1934 visar på betydligt större variation än kryddorna ovan. Paprikapulver och fyra kryddor ( vitpeppar, kryddpeppar, muskot & nejlikor) förekommer ofta i recepten. Det gör även kryddgrönsaker som timjan, persilja och dragon och fransk senap, tomatpuré och citronsaft. Ibland madeira, konjak eller vitt vin. Och så vanilj, kakao och saffran till desserter och bak. Visst förekommer även andra smaksättare, men mycket längre än listan ovan sträckte sig inte fantasin och smaklökarna.

”Man vänjer sig snart vid lätt kryddad mat, och först då lär man sig uppskatta varje födoämnes speciella arom”

Under andra världskriget var kryddor ransonerade mellan 1 juli 1941 och 15 november 1945. Undantag var salt, som enbart ransonerades januari-september 1945. Ransonerna var små och ju längre kriget pågick desto mindre blev de. Lök var dock aldrig ransonerat.

I moderna recept på pepparkakor använder vi en matsked av kanel, kryddnejlikor och ingefära. Kristidsnyckeln från 1942 föreslår en tesked av kryddorna för samma mängd deg.

Den här broschyren från 1944 var nere i en halv tesked av några pepparkakskryddorna.

1943 var kupongtilldelningen för kryddor 60 gram – för all slags kryddor för hela året! Som jämförelse så innehåller en normal glasburk från Kockens eller Santa Maria 30-55 gram. På ransonen 60 gram skulle man få ihop till både peppar, kanel, nejlikor, kardemumma, vanilj och alla andra kryddor som behövdes.

1944 var tilldelningen ännu lägre och 1945 drogs den ner ytterligare. Till julen 1944 kunde husmor i alla fall glädja sig åt en extra tilldelning till jul på 20 gram. Man kan konstatera att import av kryddor inte tillhörde de prioriterade livsmedlen.

De svenska bakverkens standard 1.A – kanelbullarna – fanns knappt under krigsåren. Man fyllde vetebullarna med fruktmos för att få smak.

Mot slutet av kriget var möjligheten att krydda så torftig att Husmoderns Köksalmanack skriver om vackert porslin och fin dukning för att skapa aptit. Inte konstigt när recepten innehåller halva teskedar av kryddorna.

Nu vet vi vad Prins Bertils hushåll fick äta – vackra ord

Nästan kungsord

I ”Allt dubbelt så gott” från 1943 tipsar Hildur Johansson, diplomerad från Cordon Bleu och husföreståndarinna hos H.K.H Prins Bertil, om hur man enkelt kan får det att smaka bättre. Man kan döpa sina rätter till vackra och fantasifulla namn som t ex ”Månskenssonaten” eller om det är fisksoppa till ”Soupe à la Pecheurs d´Islande”. Nu förstår vi var 1950- och 60-talens fantasifulla namn på maträtter kommer ifrån.

Vilka råd fick husmodern för att få smak på maten?

Stora kokbokens kristidsnyckel tipsar om att alla sorters peppar och kardemumma kan stötas eller grovmalas istället för att malas fint för att få en mer intensiv smaksensation på tungan. Och så att man kan spara på kryddorna genom att låta grytor koka länge så att råvarornas alla smaker kommer fram.

Kristidsnyckeln tipsar också om att odla kryddgrönsaker som dill, persilja, gräslök, krasse, timjan, mejram, lavendel, kummin själv. På vintern i krukor inne och på sommaren på balkongen eller i trädgårdslandet.

Basilika i väntan på att planteras ut. De här skotten kommer från frön från förra årets balkongplanta

Sen skulle man naturligtvis ta vara på och torka alla skal av citrusfrukter (om man nu hade råd att köpa några sådana).

Tips från Husmoderns Köksalmanack 1940

Citron och saffran fungerade bra som essenser, för att inte tala om bittermandelolja som som ska användas med försiktighet och gärna utspädd. Det inre av plommonkärnan lär vara en bra ersättare för bittermandel.

VintageQ har med framgång använt sötmandel-essens vid framställning av kristidsmarsipan och testat vanilj-essens här hon lagat vaniljsås.

Stockholms Aeter & Essencefabrik på Wallingatan 14 i Stockholm är en spännande värld av smaker sedan 1889. Fortfarande öppen. Kolla här.

Blanda smakerna vilt och lägg ut villospår

Mycket handlar också om kreativ smaksättning och oväntade kombinationer. Och om tillbehör.

Fisk serverat med krusbär är en sådan oväntad kombination. Av kokta krusbär, lite hårdkokt ägg, persilja och lite smör gör man en färs som man fyller fisken med innan den tillagas. Och till det serverar man en sås på krusbär.
Om fisksoppans smak är blek så servera ett smörat bröd doppad i riven ost värmd i ugnen några minuter till.
Tomatpuré, rivna ostkanter och mycket peppar får ersätta smör & grädde för att få en fyllig sås.
Den ugnsstekta fågeln kan man fylla med rökt korv, t ex medvurst.
Sallader som tillbehör vid finare middagar tar bort fokus från en blek huvudrätt. Sallad kan man göra av allt. ”Med lite majonäs eller vinaigrette och ett fint namn och en piffig uppläggning blir det alla tiders”, som Prins Bertils husföreståndarinna säger.

Så vad gör vi själva?

Så, vad vill Vintagemannens mat ha gott om i skafferiet om krisen slår till? Definitivt smaksättare. Medan andra hamstrar torrjäst, pasta, ravioli på burk och toapapper skulle VintageQ springa till kryddhyllan och bunkra. Och sen fortsätta till buljongtärningarna och hyllan för tomatpuré, senap och majonäs och allahanda burkar med mer exotiska smaksättare. Varvet skulle sluta vid bakhyllan där mandlar, nötter, vaniljextrakt och annat spännande hamnar i korgen. Och på väg mot kassan toppar hon med koncentrerad citron, ni vet den där gula plastflaskan som ser ut som en citron.

I vår självpåtagna sociala distansering med små chanser att komma till sommarstället på Österlen den här sommaren håller vi på att anlägga en kryddträdgård på balkongen. Tar den sig får den åka in i köksfönstret till hösten.

Samla också på dig några små glasburkar för att spara små slattar av sås, spad, torkade skal och annat som är guld värt i kristidsmatlagningen.

Slutligen, en egen Krassegris står just nu högst på önskelistan. Har du en att sälja så hojta till.

Du följer väl Vintagemannens mat på Instagram och Facebook? Där uppdaterar vi mycket oftare. Vi ses.

Om att lära sig veta HUT plus lite om svenska groggar och hur man botar hosta

30 april, 2020 av Ingemar A, publicerad i Uncategorized

Idag är det ju inte så noga med nånting, och det kan upplevas skönt och avslappnat, men för femtio år sen var det en helt annan stil. Det var titlar, dresskod och en massa oskrivna regler om hur man uppför sig och klär sig. Vet du vem som är ”honnörspersonen” i ett sällskap? Det måste man, annars kan du göra bort dig rejält i sociala sammanhang. Är det bara två personer – en man och en kvinna – gissa vem honnörspersonen är? Jo, kvinnan. Det är bara hon som har rätt att föreslå att titlar läggs bort. Om det inte är en mycket äldre man av högre rang förstås. Mycket att hålla reda på var det.

Inte konstigt att det fanns massor av etikettsböcker förr.

Det har i alla tider givits ut stilguider för både kläder och uppförande. Och om hur en riktig karl ska vara. Det görs än idag.

Marius Wingårdh var en mästare i klassen i mitten av 1900-talet. Det är kul att läsa hans böcker om hur man ska föra sig i alla situationer. Storsäljaren Så går det till i umgänge och sällskapsliv gavs ut första gången 1937. Min är från 1961. Ständigt förbättrad. Speciellt gillar jag hans koncentrerade lilla uppslagsbok Etikettens Grammatik från 1946. Där får man på första och sista sidan lära sig att veta HUT = Hänsyn + Uppmärksamhet + Tacksamhet. Och de tre orden håller väl än idag.

Marius Wingårdh, var en pseudonym för advokaten Erik Bæckström (1889 – 1977). Han skrev flera böcker om takt och ton. En dåtidens Magdalena Ribbing alltså. Här är några av de böcker som Wikipedia listar:

Konsten att äta och dricka: gastronomiska strövtåg i menu och vinlista med utflykter på bordskulturens område. 1936.
Så går det till i umgänge och sällskapsliv. 1937 + många senare upplagor
Hur man söker och vinner en plats. 1941.
Etikettens grammatik. 1946.
Takt och ton i tonåren. 1946
Svenskt vinlexikon. 1952.

Eftersom det är är Valborg dyker vi ner i konsten att äta och dricka och börjar naturligtvis med fördrinken

Vi har en massa olika glas hemma och en hel del flaskor. Nu får man inte bluddra till det. Bäst att slå i böckerna.

Tar man sedan fram sina ekivoka drinkservetter så räcker det nog med Saftkobbel för att få igång partyt. Det var en drink som serverades på Nalen under dess storhetstid för det var ett alkoholfritt nöjespalats. Det funkade att ha roligt utan sprit då. De borde funka idag också. Jag har glömt det exakta receptet på saftkobbel, men jag tror att det var saft och vatten (möjligen sodavatten), lite socker, citron och krossad is.

Frågan är vilken av de ”hederliga” svenska drinkarna man ska välja?

Kolla de här godingarna från Etikettens grammatik sid 116-117. Riktiga klassiker från 1946. Lusläsning anbefalles. Vad ska jag välja?

Får man fresta med en bludder? Eller är det först framåt småtimmarna? Eller en Vrøl kanske? Nja, det är väl ändå tryggare i sällskapslivet att bjuda på de amerikanska sorterna, eller?

Kvinnorna har sitt eget bibliotek

Det känns mellan raderna är de flesta etikettsböcker är skrivna för män. Damerna går dock inte lottlösa. Det finns en uppsjö av guider för henne också.

Är du osäker på vad en kvinna och god husmor bör kunna och göra är det bara att dyka ner i antikvariatens utbud. Det finns massor av böcker; kokböcker, klädböcker, handböcker…

Någon att hålla tryggt i handen

Som den trygghetsnarkoman Vintagemannen är blev det bara en liten virre före maten, i brist på det alkoholfria alternativet Saftkobbel. Skål och välkommen.

PS. Corona var ett begrepp redan på 1940-talet

Dock med en helt annan betydelse. Och hur man botar hosta och andra plötsliga utsöndringar får man också veta i etikettsboken. Den täcker alla situationer. Men funkar verkligen det där med fingertopparna? Läs och testa själv.

Trevlig Valborg och tack för idag.

Följ gärna Vintagemannen på Instagram och Facebook. Där får du veta mer om hur vi har det och vad vi gör.