Tror du att det aldrig kommer att bli livsmedelsransonering igen?

Vi hör på nyheterna att svenska bönder har svårt att få arbetskraft till skörden i år, att Europas grönsaksodlare ropar efter gästarbetare och på  kaffeplantagerna längre bort saknas arbetande händer som kan plocka de åtråvärda bönorna. En livsmedelskris behöver inte vara långt borta just nu år 2020.

Hur var det i Sverige förra gången livsmedelsförsörjningen var hotad, under andra världskriget? Det har vi fördjupat oss i. I ett par blogginlägg kommer Vintagemannens mat att berätta om  livsmedelsransonering och svarta börshandel under kriget. Häng med på en  historielektion!

Ransoneringslitteratur (6)”Hur ska det gå om kriget varar länge? För alla dem, som upplevt det förra krigets knapphet på livsmedel, är det naturligt att göra tillbakablickar till den tiden och fråga sig, om samma svårigheter skola återkomma”. 

Så börjar Mauritz Bonow det lilla häftet ”Sveriges Livsmedelsförsörjning” som KF gav ut 1940 i serien Folkupplysning i Krisfrågor.  Även i moderna kristider kommer oron snabbt med frågor kring om maten kommer att räcka till alla och hur krisen kommer att påverka mig och mina närmaste.

Sveriges beredskap är god

Ransoneringslitteratur (3)Erfarenheterna från första världskriget och den politiska utvecklingen i Europa under andra halvan av 1930-talet gjorde att arbetet med hur folkförsörjningen i händelse av krig skulle organiseras började långt innan krigsutbrottet. I juni 1939 kom t ex den kommunala fullmaktslagen. Den stipulerade att kommunerna vid krig eller krigsfara skulle fullgöra sådana uppgifter som staten bestämde i frågan om folkförsörjningen så att befolkningens och produktionens behov av nödvändiga förnödenheter fylldes. Det skulle kommunerna göra utan ersättning från staten – ersättning blev det först 1941 och då enbart för vissa kostnader. I juni 1939, dvs tre månader före krigsutbrottet,  kom även maxprislagen som gav staten möjlighet att förhindra oönskad prisutveckling.

Efter krigsutbrottet, den 1 september 1939, gick det  snabbt att få igång krisorganisationen. Den 15 oktober inrättade regeringen det nya departementet Folkhushållningsdepartementet. Under Folkhushållningsdepartementet fanns  Livsmedelskommissionen med uppgift att organisera flödet av livsmedel ”från jord till bord” inklusive alla regleringar och ransoneringar inom livsmedelssektorn. För att klara uppdraget och få arbetet gjort upprättade Livsmedelskommissionen 33 kristidsstyrelseområden (oftast ett län) och 1758 kommunala kristidsnämnder. 

Ransoneringslitteratur (10)I den här jättestora boken från 1946 finns bilder på varenda gubbe och enstaka kvinna som ”räddade” Sverige från svält under kriget. 

Ransoneringslitteratur (13)Själva hjärntrusten med landshövding Bo Hammarskiöld som ordförande

Utöver att en infrastruktur för livsmedelsförsörjning fanns på plats vid krigsutbrottet hade staten dessutom under slutet av 1930-talet lagt upp stora lager av varor med lång livslängd. Det var tur, eftersom Sverige drabbades av missväxt 1940 – 41 och dessutom var i blockad mellan april 1940 och februari 1941 då ingenting kunde importeras.

Per Albin Hansson hade faktiskt många skäl att säga att ”vår beredskap är god”. Ett uttalande som han blivit hånad för.

Ransoneringssystemet var väldigt flexibelt. Men det gällde att uppdatera sig varje vecka, annars kunde man bli utan.

Gustaf Kollberg, ransoneringssystemets fader, hade bara 23 år gammal blivit chef för motboksavdelningen hos Ivar Bratt. Erfarenheterna därifrån sågs definitivt som en merit när han fick uppdraget att konstruera ett fungerande och uthålligt ransoneringssystem.

Systemet konstruerades utifrån principen att man istället för fasta tidsperioder med varierad tilldelning  hade fasta tilldelningar och varierade tidsperioder.

Storleken på den fasta tilldelningen bestämdes genom att man utgick från ”normal” förpackningsstorlek. För enkelhetens skull berättigade 1 ransoneringskupong  till att man fick köpa 1 fast tilldelning, t ex ett paket av en vara.

Den varierade tidsperioden var en fiffig tanke. Den gjorde att allteftersom försörjningsläget förändrades kunde man  justera den period ransonen skulle räcka. Det betydde att från en vecka till en annan kunde tiden som den fasta tilldelningen för en vara, t ex kaffe, förlängas från två till fyra månader.

Ransoneringskalender (1)

Information om förändringar i ransoneringsperiodernas längd,  vilka kuponger som gällde för inköp och annan viktig information gavs genom Ransoneringskalendern som publicerades i dagspressen varje vecka. Man fick samma information via radio också. Så det gällde att läsa och lyssna ordentligt. Ransoneringskalendern kan knappast ha varit veckans skojigaste radioprogram?

Medborgarna var ganska irriterade över alla ransoneringsbestämmelser som snabbt rabblades i radion. Det var omöjligt att hinna med. Det var lättare att läsa i dagspressen.

Ransoneringskalender (7)Vad räcker mina kuponger till den här veckan i april 1945? undrade nog konsumenterna.

Ransoneringskort (23)Varje kupong berättigade till en tilldelning, en ranson, ett normalpaket. Kupongens giltighet kunde varieras. Smart, för då behövde man inte trycka nya kuponger så ofta.

För en husmor med ansvar för middagsplaneringen måste osäkerheten kring de varierande ransoneringsperioderna ha upplevts som en kombination av ”hela havet stormar” och lotteri. Man kan lätt föreställa sig hur spännande det måste ha varit att slå upp tidningen och läsa veckans Ransoneringskalender.

Varför föreslog Gustaf Kollberg den här principen för ransonering? Jo, för att det var det mest flexibla och effektiva upplägget för den som ansvarar för tilldelning av ransoner och för den som ska se till att varorna kommer ut i butik och till konsument. Dessutom är det hyfsat enkelt att kontrollera.

Ett system för snabba förändringar

Systemet  gör det enkelt att snabbt ändra ransonerna och man behövde inte trycka och distribuera nya kuponger varje gång ransonerna ändras. Det underlättar även kontrollen eftersom en kupong alltid motsvarar den fasta tilldelningen. För butikerna blir redovisningen till myndighet enklare. Dessutom underlättas försäljningen i butik eftersom en tilldelningsvolym är fast och satt med hänsyn till storleken på en standardförpackning. Det gör att färre förpackningar behöver brytas och man behöver inte hålla på att väga så mycket lösvikt i butiken. Slutligen innebär varierade tidsperioder att hushållens inköp sprids ut mer jämt över månaden. Det är bra både för butiker och den som handlar eftersom man inte behövde få slut på alla varor samtidigt.

Om ransoneringsperioderna varit fasta hade köerna av husmödrar ringlat långa den dag den nya ransonen börjat gälla och alla skulle köpa ut sina ransoner av allt som var bristvara och ransonerat.

Det måste ha varit ett väldigt plockande med alla små kort och kuponger. Inte undra på att det behövdes speciella fodral för att hålla ordning på papperslapparna.

Det fanns naturligtvis fler finesser i ransoneringssystemet, t ex tilldelning efter hur gammal man var och vilket jobb man hade, växlingskort om man inte hade råd att köpa ut full ranson osv. I takt med att kriget fortsatte och systemet byggdes ut kom varje person att ha en hel ”kortlek” med kuponger av varierande giltighetstid att hålla reda på. Som mest innehöll ”kristidskortleken” hela 90 olika kort, vissa av dem specialiserade, t ex  som det som berättigade till inköp av  ”Amerikanskt fläsk mm till skogsarbetare”.

Ransoneringskalender (13)Grovjobbare fick extra tilldelning. Vi undrar hur man fick tag i amerikanskt fläsk.

Ransoneringslitteratur (15)Gustaf Kollberg, ransoneringssystemets fader, åt, enligt uppgift, gärna god mat och rökte stora cigarrer, men lär ha varit helnykterist. Efter kriget fortsatte han sin karriär på ICA där han blev framgångsrik VD 1947 – 62.

Få vi tillräckligt att äta?

Med facit i hand  är svaret; Ja! Ingen svalt och maten distribuerades så att det fanns i hela landet. Hela systemet skulle säkra att folk i stan fick del av den mat som producerades på landet. Dessutom uppmuntrades odlarflit, för dem som inte hade egen tomt eller kolonilott uppläts odlingsmark i städernas parker och grönområden.

Ransoneringslitteratur (14)

1941 startade Svenska Gallupinstitutet sin verksamhet med opinionsundersökningar. De frågade kontinuerligt hushållen om hur ransonering och livsmedelsförsörjning fungerade. I februari 1944, när ransoneringen varit igång i nästan 4 år, ställdes frågan: ”Vilka av de varor eller annat som Ni måste avstå från helt eller delvis nu under kristiden saknar Ni mest?” I fallande ordning blev svaren socker, kaffe, matfett och bröd. Så många som 20 % sade sig inte sakna något.

IMG_0585Husmödrarna fick mycket inspiration till sparsam matlagning under krigsåren. Det trycktes många kokböcker och broschyrer om hur man skulle få de ransonerade råvarorna att räcka till, vara näringsriktiga och ändå smaka bra.

Kristidskokböcker (1)Hela detta år kan du följa Vintagemannens mat på Instagram och Facebook där vi lagar en middag i veckan utifrån Husmoderns Köksalmanack. 

De flesta varor kom att ransoneras. Först ut var kaffe och te som ransonerades redan i slutet av mars 1940. Därefter följde socker och sedan tvätt- & rengöringsmedel. I januari 1942 var i princip alla dagligvaror som kom att ransoneras under kriget inne i systemet. Ransoneringen fortsatte sedan under hela 1940-talet. För kaffe blev ransoneringen kvar längst, ända till augusti 1951. 

Alla livsmedel ransonerades inte. Mjölk, potatis och grönsaker var fria, men det fanns lokala undantag  och det förekom att mjölk ransonerades i Stockholm. Inte heller fisk ransonerades under kriget, men även för fisk kunde det i vissa orter finnas begränsningar på hur mycket man fick köpa per tillfälle.

Som ett komplement fanns nästan allting att köpa på svarta börsen. Den illegala handeln var omfattande under hela kriget. Läs mer om det i nästa avsnitt.

Vad var det som ransonerades och när?

IMG_0583 (2)IMG_0584 (2)Så här ransonerades varorna 1940 – 45. Men mycket ransonerades även efter krigets slut.

Den tidsperiod som en tilldelning skulle räcka var som längst sommaren och hösten 1942. Ingen har nog undgått att höra historier om brist på kaffe. När tilldelningsperioden varade som längst motsvarade tilldelningen 13 gram/vecka.  Utöver kaffe var även andra importvaror hårt ransonerade eller omöjliga att få tag på. Kakaotilldelningen till vuxna ställdes t ex in 1942 och återupptogs inte förrän 2½ år senare. Myndigheterna säljstoppade även varor, dvs de tog varorna i beslag. I juli 1944 säljstoppade man t ex ärtor, bönor och torkad frukt och det dröjde till slutet av året innan de gick att köpa igen. Och för att klara smörproduktionen besluts redan i november 1940 att ingen grädde med en fetthalt över 15 % fick säljas. Fettet behövdes till annat.

Livsmedelskommissionen varierade ofta tiden för hur länge en grundranson skulle räcka. För ägg t ex blev resultatet att den lägsta standardransonen  var ynka 1 ägg/vecka och person medan den högsta var hela 10 ägg/vecka och person. Det var därför av yttersta vikt att verkligen hålla koll på Ransoneringskalendern.

Även kvalitén på livsmedel förändrades och försämrades. Mjölkens standardisering till en fetthalt på 3 % som infördes i november 1941 är ett exempel som fortfarande lever kvar. Kvalitetsförsämringarna på mjöl slipper vi däremot idag. Stora Kokbokens kristidsnyckel konstaterar att ”Vetemjöl som under normala tider är oblandat och mycket finsiktat, nu är uppblandat med råg, korn och potatismjöl”. Resultatet blev att mjölet lätt klimpade sig till nackdel för redningar och jäsdegar.

386 godkända surrogat-produkter

För ransonerade varor var uppfinningsrikedomen stor när det gällde att ta fram ersättningsprodukter – surrogat. För dem som ville sälja ersättningsprodukter gällde att varorna skulle kontrolleras och godkännas av myndigheterna. Detta för att kolla att produkten inte var farlig och att priset inte var oskäligt högt. Totalt fick 386 livsmedelsersättningar godkännande av Livsmedelskommissionen efter ansökan. Av dessa var 155 kaffesurrogat!

Ransoneringslitteratur (16)

Hur gick det när vi gjorde vårt eget kaffesurr?

Kaffesurr 2020-01-26 (1)VintageQ är svårt beroende av kaffe flera gånger om dagen. Nu ska vi sätta henne på prov.

Vad blir det om man rostar vetekli med sirap? Vi testar hennes mormors recept.

Kaffesurr 2020-01-26 (5)Färgen blev fin i alla fall – men smaken? Ja, inte smakar det kaffe, men det är en fullt drickbar lite söt dryck, dock inget som tillfredsställer kaffesuget.

Stor köpnervositet och omfattande svartabörshandel

Nu är den första historielektionen slut och vi kan konstatera att den svenska staten såg till att ingen svalt och att  maten distribuerades så att det fanns i hela landet.  I nästa inlägg tar vi en titt på hamstring, svarta börshandel och propaganda.

4 reaktioner till “Tror du att det aldrig kommer att bli livsmedelsransonering igen?

  1. Så intressant du skriver om ransoneringstiden. Tack! Jag föddes 1957 och frågade mina föräldrar tämligen många gånger om hur deras liv var under kriget – de var födda 1919 resp 1920 – men de ville inte tala om den tiden. Då jag pratat med vänner om detta har de upplevt samma sak med sina föräldrar. Slutsatsen vi dragit är att den äldre generationen (då, nu är det vi som tillhör densamma) ville lämna den svåra tiden bakom sig. Som så många gjorde när det kom till svåra saker i livet, de pratades det inte gärna om. Så än en gång; tack!

  2. Tack. Inte heller jag har fått reda på nånting om ransoneringen från mina föräldrar. Som tur är finns det avhandlingar att plöja. Det har VintageQ gjort inför denna post. En gedigen research.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s