Vintagemannen

Det är de där små detaljerna som skapar elegansen

2 november, 2020 av Ingemar A, publicerad i Accessoarer, Prisvärt, Stil

Att klä sig snyggt handlar om att hitta välsittande kläder i något sånär matchande tyger. Men att klä sig elegant kräver att man lägger lite extra tid på detaljerna också. Jag menar dels skor, strumpor och slipsar, dels det där lilla småbjäfset som sätter pricken över i; manschettknapparna, näsduken i bröstfickan, klockan, slipsnålen, knapphålsblomman, rockslagsmärket samt att hålla ihop metall och läder. Djävulen bor i detaljerna.

Jag börjar med metall och läder. Har du guldtänder måste du också ha guld i byxbältet, guldklocka, guldspännen på hängslena och guldringar. Även manschettknapparna ska vara i guldfärg. Har du inga guldtänder gäller regeln i alla fall. Håll ihop metallfärgen. Antingen guld och mässing överallt eller silver och stål överallt. Det är utgångsläget. Sen kan man vara djärv och improvisera med att byta ut metallen någonstans på ett effektfullt sätt.

Det är samma sak med lädret. Bruna skor, brunt bälte, brunt klockarmband, bruna handskar, osv. Eller svart rakt igenom. Eller rött, gult, blått, men det är svårare att hitta. Men brunt är en färg med många nyanser. Vill du vara riktigt elegant har du samma ljusa eller mörka nyans överallt. Eller mocka genomgående. När du väl lärt dig spela efter noter går det bra att improvisera med gula handskar till svarta skor.

Det gula i handskarna går igen i rockens rutmönster och strumporna. Trots att jag har svarta skor.

Röda accenter i topp till tå. Föreställ dig ett brunt byxbälte istället. Vardagselegansen skulle ha uteblivit helt. Ett svart bälte skulle möjligen ha fungerat.

Den ljusbruna randen i slipsen går igen i både klockarmband och bälte. Rasande elegant.

Man känner intuitivt om något inte stämmer

Sånt här finlir är det ju egentligen ingen som noterar medvetet och säger: – Va´ fint att du har ett lika blankt och svart bälte som skorna. Men det känns intuitivt när det stämmer. Och det märks om det inte stämmer. Då är det något som skaver och elegansen uteblir. För att inte tala om rena stilbrott, ett par sneakers till en smoking må vara uppkäftigt, men det är inte elegant. En stor fläskig sportklocka, 44 mm i diameter, till samma smoking visar bara hur brackig man är. Men ett litet smalt och nätt armbandsur i guld gör dig till en elegant gentleman. Speciellt om det är guldknappar i smokingskjortan också, både på bröstet och i skjortärmarna.

En rektangulär Omega-klocka och manschettknappar i bergskristall och silver från Cufflinsky

Samma skjorta i olika kombinationer där färgerna återkommer. Notera hur sekundvisaren matchar skjortan. Oj, där blev det visst överkurs.

Manschettknappar kan man aldrig ha för många.

Billiga är de också i de flesta fall, i alla fall om man köper secondhand. Och de är en utmärkt liten sak att skriva upp på önskelistan till tomten. Det kan inte gå fel. De är lätta att lagra och en vacker dag har man något på sig som passar de mest udda manschettknappar.

Alla möjliga former och färger. Alltid finns det något som passar.

Armbandsuret är mannens främsta smycke

Lägg upp ett litet lager med vintageklockor för att ha till olika outfits. Det låter dyrt, kanske du tycker. Visst finns det klockor som kostar en miljon på auktionerna. Men det finns också de som kostar 250 kr. De flesta av mina klockor har kostat hundralappar eller några få tusen. Inte mer än ett par nya brallor alltså.

Klockor från 1930 – 70-talen är klart prisvärda.

Pins är Ett rasande billigt tillbehör

Här ligger prisnivån mellan 10 – 50 kr. Något riktigt unikt märke kan dra iväg till några hundra. Det första av sossarnas förstamajmärken från 1931 i silver är ett sådant. Men Barnens dag i Filipstad från 1940-talet kommer inte att ruinera dig, jag lovar. Du hittar en uppsjö av roliga märken på nästan varje loppis. Börja med att bära ett märke varje dag. Det blir en samtalsöppnare, en conversation piece. Varpadagen t ex. vem kan motstå att kommentera det?

En näsduk ersätter inte slipsen

Näsduken i bröstfickan är också ett billigt nöje. Om man inte är så dum att man går till modebutiken på Fina Gatan och köper en liten tygbit, s.k. pocketsquare, för 500 kr förstås. Fem kronor är ett mer lagom pris för en gammal näsduk, eller ett par tior. Du kan ta vad som helt som matchar eller kontrasterar snyggt och peta ner i bröstfickan. En gång hade jag en rosa Post-it-lapp. Men en näsduk plus färgade skjortknappar ersätter inte en slips om du vill vara riktigt elegant.

Varje dag bläddrar jag fram en lämplig näsduk. 80 st olika små tygbitar. Mer plats än såhär tar de inte.

Det finns fler tillfällen än bröllop för en blomma på kavajslaget

Ett nästan lika billigt nöje är blomman i knapphålet, en boutonniere som det heter på engelska. Det finns flera företag som tillverkar sådana idag, riktigt fina. I Sverige har du John-Henric och J Harvest & Frost. Edward Armah eller Gentlemans Gazette är andra. Googla runt och kolla. Vill du komma billigt undan köper du en vanlig konstgjord blomma i silke och klipper av stjälken. Eller köp en hel bukett eller en näve gamla ljusmanschetter och klipp bort de finaste blommorna. Den rosa nejlikan på vinjettbilden har jag hittat gratis på golvet på ett äldreboende. Sen gäller det bara att hitta på nåt fiffigt sätt att fästa den med en ståltråd och en knappnål på baksidan av kavajslaget.

Ska du på bröllop? frågar folk ofta. Så ovanligt är det med en knapphålsblomma idag.

En blandning av Vintagemannens köpeblommor och sönderklippta ljusmanschetter. Några är hattprydnader eller hårspännen för damer.

Sammanfattning: Vintagemannens Fem bästa tips

Matcha och håll ihop färger, läder och metall. Men matcha inte ihjäl dig, det blir vackert dött. Och gör bara medvetna undantag.
Använd någon accent som Punctum – en fotografisk term för det där i bilden som fångar uppmärksamheten. Det kan vara västen, slipsen, flugan, blomman, näsduken…
Håll igen lite på alla finesser – överdriv inte, som jag har en tendens att göra.
Skaffa massor av accessoarer. De är ofta billiga och lätta att lagra därhemma. Då har du alltid det där lilla extra för att sätta pricken över i.
Köp second hand och vintage i första hand. Du kan få 10 begagnade grejer för samma pris som en ny.

Är det dags för Stil-skolan igen?

Åren 1957 – 72 utbildade Svenska Scoutförbundet tiotusentals svenska ungdomar i stil och ansvar för att kunna fungera bra när de kom ut i arbetslivet. Det handlade mest om en inre personlig stil men ett kurspass handlade om kläder och klädvård. Det kanske är dags att starta Vintagemannens Stilskola? Vad tycker du?

Läs om långkalsongernas historia nu när den kalla årstiden är här.

29 oktober, 202029 oktober, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1950-tal, Accessoarer, Mode

Idag är det olika superunderställ i konstiga syntetmaterial som gäller. Men inte för en vintageman. Han håller sig till bomull, silke och ull. Men hur höll karlarna sina långfilsingar uppe innan textilindustrin lärt sig att göra tajt trikå som satt uppe av sig själv? Här reder Vintagemannen ut begreppen. Varning för sexiga bilder.

Tajt trikå var inte så vanligt under 1900-talets första hälft. Dessa onämnbara är från 1940-50-talet nån gång.

Hur fick man kalsongerna att sitta uppe? Kläder i stickad trikå har funnits under hela 1900-talet. Men de var inte särskilt tajta. Ända in på femtiotalet var män tvungna att ha strumpeband för att få strumporna att sitta uppe. Latextråden av gummi uppfanns visserligen redan på 30-talet men slog inte igenom förrän flera årtionden senare.

Alla långkalsonger har smala bomullsband upptill. De är rätt långa för att passa var hängselknapparna sitter i olika byxor.

I dessa skräddarsydda byxor från 1952 finns inte bara knappar för hängslen. Det finns också ett litet spänne med tryckknapp. Varför då? Jo, för då kan man ha bälte i byxorna. Kalsipperna sitter ändå på plats.

Här sitter kalsipperna dubbelsäkert för både hängslen och livrem.

Det behövdes alltså hängslen för att hålla långkalsipperna uppe i de flesta byxor. Men in på sextiotalet hade man lärt sig tillverka tajta kläder och strumpor med resår och livremmen slog ut hängslena helt.

En låååång historia

Från slutet på 1800-talet till 1960 ungefär såg alla män ut som Jan Långben. Långkalsonger och långärmad undertröja. Tjockare på vintern och tunnare på sommaren. Winston Churchill lär alltid ha burit ett rosa silkeunderställ. Var de så frusna förr? undrar du kanske. Nej, det var nog mer en hygienfråga. En arbetare kanske bara hade en kostym. Och det här är före tvättmaskinernas och de lättvättade klädernas tid. Det gällde att skydda de dyrare yttre plaggen från utdunstningar, svett och odörer. Det är lättare att tvätta kalsonger än kostymbyxor.

Tar man en titt i postorderkatalogerna ser man att underkläderna ser ungefär lika dana ut ända fram till slutet av 50-talet. Vissa nymodigheter hade faktiskt introducerats genom åren. Boxershortsen lanserades under första världskriget. Och Jockey patenterade också sin Y-front redan då. Men de kom nog inte till Sverige förrän långt senare.

Åhlen & Holm 1918. Hel och ren inunder under första världskriget.

Åhlen & Holm 1940. Fortfarande samma rymliga modell under andra världskriget.

Wiskadals katalog 1954. Jan Långben lever än. Notera att banden i linningen att fästa i hängselknapparna fortfarande dominerar. Bara ett par har resårband i midjan.

Trikårevolutionen i slutet av 1950-talet

Men nu händer det grejer. I Oscar Ahrén / Åhlén & Holms gemensamma katalog 1959 är knäppbanden borta. Med hjälp av resår sitter kalsipperna uppe av sig själva. Och om några år ska kvinnorna också bli befriade och strumpbyxorna slå igenom. Den elastiska revolutionen har bara börjat. MAMILs var inte födda än (Middle Age Men In Lycra). Elestan eller Lycra uppfanns samma år, 1959.

När trikåfabrikanterna väl lärt sig tillverka åtsittande långkalsonger blev det snabbt fart på produktutvecklingen; nya mönster och glada färger infördes. Men det är först när vi kommer in på sjuttiotalet som det börjar det blomma ordentligt i benkläderna.

Här slutar Vintagemannens historiska exposé över långkalsongerna. Det är väl bara en sak han har glömt; kamelhårsunderkläderna. Från den tiden då det fortfarande var vintrar i Sverige.

Kamelhår! Rejäla doningar ur Ellos-katalogen 1975. Vart tog dom vägen?

Sen kom funktionsplaggen i allsköns stretchiga plastmaterial och microfibrer vars rester vi förr eller senare kommer att få äta upp. Bokstavligt. Men det vill vi inte veta mer om.

Vem kan ana att denne man bär långkalsonger? Hel och ren inunder.

Vill du veta mer om vad Vintagemannen har på sig, utanpå och någon gång inunder, kan du följa Vintagemannen på både Instagram och Facebook. Välkommen.

Vintagemannen vältrar sig vällustigt i vardagen

21 oktober, 202021 oktober, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, Mat och sånt, Vintagemannens mat

Tre kvartal in i experimentet Vintagemannens Mat har matlagningen blivit mer än att testa hur maten smakade under krigsåren 1940-45. Experimentet startade försiktigt vid årsskiftet med att vi började laga en middag i veckan taget från Husmoderns Köksalmanack från krigsåren. Nu har det vuxit till något betydligt godare som definitivt ändrat vår inställning till kristidsmat och till mat överhuvud taget. Mersmak är bara förnamnet.

God, godare, godast

Kristidsmat ÄR god mat. Vi har lagat middagar, konserverat, tagit tillvara, bakat och jämfört med moderna produkter i blindtester. Av alla de fyrtiotre middagar vi hittills ätit är det högst fem som inte smakat gott. Nej, ni behöver inte laga 1943 års recept på tomatsoppa med makaroner, men vi kan verkligen rekommendera att ni provar receptet från 1942 på torskfilé Paysenne eller testar sås á la Tom.

En guldgruva och källa till inspiration från 1933 till idag. Här finns dagliga middagstips.

Vi har varit återhållsamma med att bjuda familj och vänner på kristidsmat. Vi vill inte riskera att vännerna ska tycka att vi blivit knäppa som bara bjuder på äcklig mat från Historieätarna. Men ibland gör vi undantag. För inte så länge sedan bjöd vi på en av våra enklaste efterrätter från kristiden; hemgjort äppelmos med gräddmjölk, toppat med lite skorpsmulor. Total succé! Och när vi utsatte sönerna med familjer för sockerkaksprovning fick kristidssockerkakorna omdömet ”en modern utveckling av sockerkaka till en lite nyttigare variant som kräver att man tuggar”.

corona har gjort oss till riktiga picknick-proffs

Bästa vägkrogen ligger oftast längs ”Gamla vägen”, t ex Riksettan.

Vintagemannen har alltid varit svag för att åka ”gamla vägen” och att ha matsäck med sig. Covid-19 har tagit uteätandet till en ny nivå. Kristidens förslag på picknickmat slår definitivt nutidens. Vill du testa själv? Kolla blogginläggen ”Dryga ut matkassan & ransoneringskupongerna med potatisbröd & krigssmör” eller ”Sommartid är picknicktid”. Där får du Vintagemannens bästa tips.

Konservera sommaren. Hemgjort är godast.

Täck vad mycket gott man kan göra av lite plommon

Under året har vi testat och jämfört hemlagat med fabrikstillverkat; äppelmos, lingonsylt, nyponsoppa, maränger, mandelbiskvier, marsipan och en del annat . När det kommer till konserver och inläggningar kan vi konstatera att hemlagat är godast. Utan jämförelse. Hemligheten stavas mer råvara, mindre socker och matigare konsistens. Förutom mer råvara behövs också tid. I dessa C-19 tider behöver det inte nödvändigtvis vara ett problem när aktiviteter och äventyr blir inställda. Då kan en dag med konservburkarna bli ett helt äventyr.

Det finns inga rester

Allt som blir över blir automatiskt en ingrediens in i en ny maträtt. Vi tillhör inte surdegsbakarna, men gissar att kristidsmatlagning är ungefär som att baka med surdeg. Man får se till att spara lite av den gamla, för att den nya man lagar ska få en riktigt smarrig ingrediens. Dessutom funkar rester som halvfabrikat – de spar tid när man lagar till den nya rätten. Det sättet att tänka har verkligen påverkat all vår matlagning.

vardagen blir fest

Vintagemannens mat har fått oss att kliva utanför våra gamla mathjulspår. Resultatet är att middagarna har blivit mer varierade. Genom att hämta middagsrecepten från 75 år gamla Husmoderns Köksalmanack har vi provat många maträtter vi aldrig nånsin skulle ha testat. Recepten skulle vi aldrig ha hittat och hade vi mot förmodan gjort det hade vi ratat dem för att de inte verkar jättespännande. Och för att alla inspirerande färgbilder saknas. Vår förutfattade mening om äldre mat som tråkig och grå mat har verkligen kommit på skam. Det mesta har varit Smaskens! Dessutom följer recepten årstiderna, så att det alltid är enkelt att hitta råvarorna, vilket ger en naturlig variationen och omväxling.

Norsk havrepudding, en riktig hit, som ingen norrman hört talas om.

Efterrätten har säkert också bidragit till att göra middagarna till en fest. En kristidsmiddag består av både huvudrätt och efterrätt!

Bra för magen och bra för plånboken

Följer man receptet blir man mätt och portionerna blir lagom stora. Inte såna där jätteportioner som idag. Det är bra för både magen och vikten. Att följa receptet är även bra för plånboken.

Hållbarhet byggd på lust och fåfänga.

Troligen har vårt klimatavtryck minskat och idag köper vi betydligt mer svenskodlat. Något som inte var ett mål i sig, utan som blev ett resultat. För du kommer väl ihåg Vintagemannens slogan; Hållbarhet byggd på lust och fåfänga.

På den tiden man kunde resa…

18 oktober, 202019 oktober, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1800-tal, Accessoarer, Resor, Utställningar & muséer

Turistresande är en ganska sen företeelse i mänsklighetens historia. Om man inte tillhörde de allra rikaste förstås. Och snart är vi väl där igen. Vi besökte Hallwylska museet och deras utställning ”Mot kontinenten – en resa i första klass.” Och så gick vi på föredraget ”På packlistan” om greveparets bagage häromdagen. Det kan ju föranleda en bloggpost om hur man ska packa det nödvändigaste, necessären t.ex.

Kan en koffert per person verkligen räcka?

Jag har levt i tron att överklassen reste med ett väldigt stort bagage förr i tiden. Bärare och tjänstefolk fanns det ju gott om. Men det var nog bara filmstjärnor från Hollywood som kom med femtiosex eleganta koffertar när de landsteg i Europa. Det ingick liksom i deras varumärkesbygge. Nej, de vanliga rikingarna, som familjen Hallwyl, hade bara en koffert var och så lite handbagage även om de skulle vara borta i flera månader. Inte köpte de kläder under resan heller. Nej, de lät sitt skrädderi i Stockholm sy upp reskläder och sen hade de med sig en ordentlig utrustning för att vårda och tvätta sina kläder. Klädvårdsdagar var inlagda i reseprogrammet.

Uppsytt inför resan till Egypten 1900-1901. Man får inte bli kall.

Man skulle ha två sorters kläder med sig, de praktiska och de passande. De praktiska var resplagg och de passande var kläder att ha på sig på resmålet beroende på aktivitet; vid sightseeing, kamelritt, luncher och middagar. Allt från sportkläder (det skulle vi inte tycka idag) till full galastass.

Smycken var ett särskilt kapitel. De kunde ju bli stulna. Det insåg Wilhelmina von Hallwyl (1844 – 1930) så från 1907 lät hon tillverka resesmycken, dvs kopior av hennes riktiga smycken i mer oädla material. Massivt guld blev ihåliga smycken i förgyllt silver. Diamanter ersattes med topaser och guldtopaser. Gröna glasbitar fick föreställa smaragder och pärlorna var inte äkta. Se där, ett bra tips även för dagens resenärer.

Alla resor börjar med en noggrann lista

Det är fortfarande till stora delar en bra packlista.

Kolla Wilhelminas lista. Det är mycket smått och gott som ska med. Toilettartiklar, sjukvårdsutrustning, sysaker och reparationsgrejor. Mycket av det lilla husapoteket passar idag också. Men lavemangssprutan har väl ersatts av laxermedel eller Imodium beroende på problem och morfinet törs man inte ta genom tullen. Febertermometern har åter blivit högaktuell.

Vitagemannen har också några necessärer – den stora och den lilla.

Den stora packad för resa till kurort sommaren 2020 – Södertälje

Walther von Hallwyls necessär är ännu finare (Foto från museet)

Istället för rakkniv kan man också ha med en praktisk elrakhyvel med separat batterilåda och blankpolerad stålspegel. Så smidigt.

ett bra Resebibliotek ger större utbyte av resan

Dagens resebibliotek ryms i mobilen tycker nog de flesta. Men är man en riktig vintageman har man med sig både en gammal Baedeker och Ellen Rydelius i bagaget.

Besök Hallwylska museet i höst och se deras reseutställning

Nu får vi hoppas att Covid fås under kontroll och att vaccinutvecklarna är framgångsrika så att vi kan komma ut och resa igen. Flyget har Vintagemannen sedan tidigare valt bort. Men vi längtar ut att tågluffa i Europa igen. Precis som greveparet von Hallvyl. Den som överlever får se.

Om det blir några fler resor kan du se om du följer Vintagemannen på Instagram eller Facebook. Men där hittar vi på annat skoj också. Nästan varje dag. Vi ses i sociala medier.

Kristidsfest för en sjuttioåring

5 oktober, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, 1950-tal, Mat och sånt, Uncategorized, Vintagemannens mat

Den 3 oktober fyllde Vintagemannen riskgrupp. När han föddes 1950, på den gamle kungens tid, var kaffe fortfarande ransonerat. Så Vintagemannens mat firade genom att laga en hemmamiddag de Luxe med kristidsförtecken. För visst hade man fest även under krisåren. Folk fortsatte ju att fylla jämt, gifta sig och hitta på alla möjliga anledningar till att fira.

Han i en smoking som Ulf-Peder Olrogs bror köpte på PUB i mitten av seklet och hon i en gammal silkesammetstrasa från 30-talet. Tjo vad det var livat i holken i lördags!

Hur firar man en vintageman?

Det enklaste hade varit att beställa bord på en av Stockholms bättre krogar. Operakällaren är Vintagemannens favorit. Ett krogbesök under kristid krävde framförallt en fet plånbok, men inte så mycket ransoneringskuponger. Vid ”enstaka måltider” på en restaurang behövde man endast lämna kuponger för viktigare ransonerade livsmedel. Restaurangkort med lägre valörer än vanliga livsmedelkuponger bytte man till sig på krogen i utbyte mot vanliga inköpskuponger.

På krogen kunde man laga till fantastiska kupongfria middagar. I Beredskapsmuseets kristidskokbok berättas t ex om den kupongfria bröllopsmiddagen på Grand Hotel i Helsingborg när Solweig och Jacob gifte sig i juni 1943. Menyn bestod av : Delikatessandwiches, Klar vårsoppa, Rökt lax med spenat och ägg, Stekt kyckling med salader och slutligen Jordgubbar med glass och grädde. Men smakar det så kostar det; bröllopsmenyn kostade 21 kr per kuvert, exklusive drycker. Som jämförelse tjänade en ingenjör år 1943 cirka 650 kr/mån och en butiksanställd ungefär 300 kr/mån.

En socialt distanserad lyxmiddag

Eftersom Vintagemannen skulle fylla riskgrupp valde vi bort krogen och satsade på en socialt distanserad ”middag deluxe” hemma istället. En middag som är lyxig, smakar smaskens och som är en blandning av inhemska råvaror, ransonerat och oransonerat. Helt enkelt en fin middag som hade varit möjlig att få till under kristidsåren för den som hade de ekonomiska resurserna.

Selleribottnar med svamp, spenat & tryffel. Smaskens! Det vill jag ha, sa Vintagemannen.

Husmoderns köksalmanack står som vanligt för inspirationen. Under rubriken ”Den bästa middag jag ätit” berättar Vera von Kraemer i Husmoderns Köksalmanack 1940 om en ljuvlig middag bestående av:

Ostron
Buljong med rädisor, purjo och blomkål och petit chouxer med ostmassa
Rökt kalvsadel med ris och Khans gurkor
Selleribottnar med svamp, spenat & tryffel
Persikor med sockerlag spetsad med grön curacao & lite kronbrännvin
Te

En spännande meny som blandar både ransonerat och oransonerat , dyra och billiga råvaror. Och där man väljer att hoppa över kaffet och bjuder på te istället.

Leka med elden

Festligare än såhär blir det väl inte?

Även i förslagen till veckomatsedlar finns söndagsmiddagar och andra finare helgmiddagar. Söndagen den 4 oktober 1942 föreslår almanackan tex ”Flamberad oxfilé med grönsaker och potatis”.

Sitt vackert

Att duka med vackert porslin och att lägga upp maten konstfullt är också tips på hur man piffar upp måltiden under ransoneringstiden. Det tipset kostar inte pengar, så vi slog på stort och valde silver och diamant genomgående. Glasen från Skruf heter Koh-i-noor och lanserades på 1930-talet.

Meny för Vinategemannens jubelmiddag

Så, vad åt vi då till middag lördagen den 3 oktober 2020?

Snittar med gåslever och till det lite äpplekompott
Selleribottnar med svamp, spenat & tryffel
Flamberad oxfilé med svampsås och grönsaker
Ostar
Kaffe & Nötchokladrutor

Som dryck serverades Champagne, Amarone och till ostarna nyponsherry. Det gäller att slå på stort!

Konserverad gås- och anklever importerades under kriget från Ungern av Mellaneuropeiska Handelsbolaget. Det var i den firman som Raoul Wallenberg fick jobb 1941 och det var det arbetet och hans resor till Ungern i tjänsten som var täckmantel för det som så småningom utvecklades till något helt annat.

Selleribottnarna, ja de är från receptet för den middag Vera von Kraemer berättar om under rubriken ”Den bästa middagen jag ätit”. Fast här har VintageQ bytt ut champinjonerna mot Karl Johansvamp. Tryffel gör det superlyxigt!

Flamberad tournedos med svampsås är vår egen variant på middagsförslaget från den 4 oktober 1942. 150 gram svenskt kött av bästa kvalité per portion ligger inom ramen för veckoransonen för kött under hela kriget, även om det under de snålaste åren innebär att vi blir vegetarianer eller fiskätare under resten av veckan. Såsen fick smak av lök, Karl Johansvamp, salt, vitpeppar och nyponsherry och inget annat. Smörstekning och kaffegrädde bär smakerna långt. Grönsakerna är lokalodlade.

Osten är inte svensk, utan dansk. Idag finns flera svenska små mejerier som gör gudomligt god dessertost, men idag blev det danskt på tallriken. En liten ostbit efter maten är en av Vintagemannens njutningar som han helst inte avstår ifrån.

Det fick räcka med kaffe och kaka som dessert

De 12 gram kakao som Nötchokladrutorna innehåller föranledde en tur till svarta börsen för inköp, faktiskt ända fram till andra halvan av 1948 då ransoneringen upphörde. Men vad gör man inte för en jubilar? Nötchokladrutor är Vintagemannens favoritkakor. En klassiker som fanns med redan i Hemmets stora bakbok från 1931.

På det hela taget – en mycket lyckad afton.

Du följer väl Vintagemannen och Vintagemannens mat på Instagram och Facebook? Där uppdaterar vi lite oftare än här. Väl mött!

Bike in Safety 2020

19 september, 202020 september, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, Resor

Bike in Tweed i Stockholm skulle ha firat 10-årsjubileum den 19 september i år. Men så kom Covidden. Så det blev det Bike in Safety istället. Vi fick cykla där vi var och sen lägga upp trevliga bilder under hashtaggen #bikeinsafety2020. Vintagemannen har så många trevliga bilder från vår bikeinssafetyrunda på Österlen som vi nu vill dela med er.

Vi startade i metropolen Örnahusen med att testa cyklar. Sen for vi till Östra Hoby där vi planterade några blommor på kyrkogården. Sen rullade vi i medvinden ner till Skillinge där vi hade fikapaus. Turen avslutades vid havet. Där tog vi ett dopp i det sextongradiga vattnet. Det blev väl en tur på en mil ungefär. Häng med!

Vilken cykel ska vi välja?

VintageQ pumpade först upp sin gamla Husqvarna från 1941 och Vintagemannen provkörde sin Hermes från 1942. De rullade fint. De duger bra som reservcyklar en sån här dag.

Fram med vår tandem – en Union från 1939

Tandemcykeln blev ordentligt märkt med årets lapp.

Klara, färdiga… Mot östra Hoby

Pust. Motvind och lätt uppförsbacke. Man blir varm i en yllekostym från 1920-talet. Vi stannade vid kyrkan och planterade några blommor på VintageQs morfars och morfarsfars gravar.

Kafferast i skillinge

Vi rastade nere vid hamnen i Skillinge, alldeles utanför Köpmangården. Det smakade smaskens med skorpor och nybakt sockerkaka på finporslin och broderad duk.

Snabbstopp vid gamla bageriet i örnahusen

Vi fyllde på bullförrådet. Det är inte illa att ha både ett bageri och en bra krog på gång-, förlåt cykel-, avstånd mitt ute på vischan. Örnahusen levererar. (Foto : Jimmy Linus)

Ta mig till havet och gör mig till kung!

Jag kan garantera att man blir en sevärdhet på stranden om man uppträder såhär. Alla stannar och pratar. Se där, ett tips till alla strandraggare som det bara är att ta efter.

Vi avslutar med lite stiptease och bilder på badnymfer

https://www.evanette.com/wp-content/uploads/herrbaddrakt_redandwhite_herr_01-copy.jpg

Plums i böljan

Gin och tonic

Det var bara två saker vi saknade idag. Det var Hendrick´s Gin och samvaron på Hasselbacken. Men vi fick hålla till godo med vintage-gin och en vegetarisk kristidsmiddag från 1941 här hemma; gräddkokta grönsaker. Något som du kan läsa om på instagramkontot Vintagemannens mat

Vi fick en hel låda fylld med unika vintagekläder. Vilken provarglädje det blev.

11 september, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1920-tal, 1930-tal, 1940-tal, 1950-tal, Damkläder, Gentlemannens garderob, Vintageaffärer

Innanför Höga Kusten, ganska nära Örnsköldsvik, har Cathrin Edfors sin vintagebutik Highcoast Vintage. Vi har aldrig varit där utan bara handlat av henne på mässor. Men nu gjorde vi nåt nytt. Vi köpte kläder bara efter att ha sett bilder som Cathrin visade för oss i mobilen. Funkar det?

Jo, vi bad om detaljbilder, frågade om skicket, tvingade henne att ta en massa mått på längden och bredden. Till slut var vi klara och hon fick packa en stor låda som gick som Bussgods från mellersta Norrland ned till vårt sommarviste i Skåne. Med spänning bar vi in lådan och dök ner i den. Det var en hel del ganska ovanliga plagg och unika fynd. Kolla här.

Vad döljer sig här? Spänningens stiger. Det ska vara en hel del ovanliga go´bitar.

Det började med en fin yllekappa. Lite vid över tuttarna. Men det går att fixa.

Kolla vilken snygg kostym! Den är lika gammal som jag. Det finns en väst till också, men den var för liten. Jag var tvungen att lägga ner byxbenen ett par centimeter och göra fuskslag. De fina bilderna på mig och Maria @aginginstyle och Svante @theurbanhippieswe är tagna i Malmö av Mats @streetphotomoffe

Detta är nog VintageQs allra flådigaste morgonrock. Och hon har flera fina sen tidigare.

Det blev direkt dragkamp om den blå arbetarskjortan. Vem tycker du ska få den?

Ett otroligt fynd. En manchesterskjorta från Algots, antagligen 1940-tal. Shortsen i exakt samma tyg(!) hittade jag för flera år sen. Vilken slump att en matchande skjorta sedan dyker upp. Playsuit för en vintagegosse.

Den här jackan är ganska otrolig den också. Vitt grovt linne från LIBO – Linnebolaget i Borås. Modellen ser ut att vara från 30-talet, men den kan väl vara 40-tal också. Passar perfekt till mina flotta flottistbyxor från slutet av 1800-talet.

Snacka om ledig elegans. En dubbelknäppt yllekavaj, ofodrad i ryggen, till en randig fransk fiskartröja och ett par slappa linnebyxor. Även här 40-50-tal från Junex. Nejlikan i knapphålet sätter pricken över i.

Är det här kronan på verket? En tredelad kostym från 1920-talet. Lite skadad i rumpan visserligen, men det går nog att åtgärda med konststoppning. Värre är det med längden på byxbenen. De räcker inte, om man inte har höga kängor, så det får bli knickers och knästrumpor istället.

VintageQ fick en fantastiskt fin brun dräkt i mjukaste ylle. Den kan vara från sent 40-tal. Den är insydd sedan tidigare, så med lite utsläpp kommer den att sitta perfekt. Så stiligt.

Flanellskjortor kan man inte ha för många. De är perfekta när man ska ut i friska luften. Sen smakar det med rotmos när man kommit hem. Och som du väl vet; all glädje utan rotmos är konstlad glädje.

Kanske lever vi på lite för stor fot. Var ska alla våra kläder få plats?

På landet blev det storrengöring. Det mesta tvättades i maskin. Det går faktiskt att tvätta gamla kostymbyxor, västar och kavajer i vatten. Men man måste ha koll på foder och axelvaddar. De kanske inte klarar det. Så det var bara kappan, dräkten och den bruna kostymkavajen som slapp undan. Alla grövre plagg borstades dessutom utvändigt och invändigt – även i alla fickor och fållar. Till sist blev det strykning och pressning.

Ja, det här var allt en riktig fyndlåda

Nu är det bara att ge sig ut i världen och gå omkring och sprätta i sina nya kläder. Några av dem ska först passera skräddare George eller Judits syatelje för smärre justeringar innan det är dags.

Vi ses på stan, eller i ett socialt medium nära dig.

Besök Batteri Hälsingborg – beredskapsmuseet med både kanoner och kaffesurr

9 september, 202011 september, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, Mat och sånt, Resor, Utställningar & muséer

I vår jakt på ransonerad mat under krigsåren hamnade vi rakt ner i en kustartilleribunker vid Öresund – Batteri Hälsingborg. Det blev dock ingen kanonmat, men väl ett kanonintressant besök på Beredskapsmuseet på Djuramossa. Marie Andrée, som driver museet med sin familj, utförde förra hösten ett experiment där hon åt ransonerad krigstidsmat en hel månad och följde ransoneringen noga. Vi följde hennes Facebook-sida ”Kristidsmat på riktigt” och blev inspirerade. När Marie utlyste en tävling som gick ut på att komponera sju middagar á 4 portioner på max 10 råvaror gick VintageQ loss. Resultatet kan du läsa om i vår bloggpost. Kan 215 kr räcka till 7 middagar för 4 personer?

Under hela 2020 äter vi en ransonerad beredskapsmiddag en gång i veckan och bloggar om det. Men det vet du väl redan.

Men denna bloggpost ska ju handla om museet och deras utställningar.

Tjocka Berta? Nej, men vackra Maja. Varför får kanoner kvinnonamn?

Batteri Hälsingborg var en viktig del av Per-Albin-Linjen runt Skånes kust

Djuramossa var en topphemlig kustartillerianläggning några kilometer upp från Öresunds smalaste del vid Viken norr om Hälsingborg. Härifrån skulle man kunna kontrollera hela inloppet till Östersjön och även skjuta in i Danmark om det behövdes. Slottet Kronoborg användes av tyskarna som förläggning, så om vi blivit anfallna hade det bara blivit grus kvar av Hamlets slott.

Här uppe på mossen byggdes fyra stora batterier för de jättelika kanonerna samt bunkrar för ledningscentral, luftvärn och baracker för alla soldater som krävdes för att hålla anläggningen igång. Man lyckades bygga upp hela kanonmaskineriet på två månader. Det var ju den 9 april 1940 som tyskarna ockuperade Danmark och Norge och då blev det en jädrans fart. Redan den 5 juni 1940 provsköt man kanonerna första gången. Anläggningen provsköts sista gången på 1980-talet och stängdes helt 1990. Kalla kriget var slut.

En fullmatad utställning om den militära beredskapen

Museet består inte bara av en kanon och en bunker, utan man har sedan öppnandet 1997 samlat på sig en imponerande samling av vapen, uniformer, militärfordon och allsköns militärt material och saker från beredskapsåren. Vintagemannen var nog aldrig nån riktig ”stridis”, men igenkänningsfaktorn från lumpartiden var hög.

En av våra favoriter: En monteringsbar manskapsbarack i originalskick som länge stod kvar vid Sandhammaren. Den kan kan fällas ihop och monteras utan en enda spik eller skruv.

AKTUELL UTSTÄLLNING OM KVINNOR OCH MAT UNDER BEREDSKAPsåren

Men det finns inte bara militära grejor. I år har man en utställning om kvinnorna under kriget och om den ransonerade kristidsmaten. Det var ju det som lockat oss dit.

En bred utställning om maten, modet, kvinnorna och kriget

Tänk att Folk inte vågar prova kristidsmat

Vi hade vissa förhoppningar på att få äta ransonerad beredskapsmat när vi var där. Men hör och häpna, folk vill inte ha det. Museets lilla cafe har försökt att servera ”Veckans ranson”, det var en silltallrik, men den sålde inte. Då bytte de namn till ”Silltallrik” och då fick den plötsligt en strykande åtgång. Går man inte på museum för att få en upplevelse? Så serveringens disk är numera full av tråktraditionell kaféföda; bullar, mackor, chokladbollar och dammsugare. Men vi VILLE HA kristidsmat. Då dök Marie ner i frysen och tinade upp några kristidsmuffins. – Vi vill ha kaffesurr också, sa vi. Och det var lättare. Det finns nån slags pulverkaffe gjort på cikoria att köpa på nätet. Så det blev lite beredskapsfika i alla fall. Att det ska vara så svårt.

Köpt kaffesurr smakar faktiskt ganska OK. Inte så illa som det vi gjorde själva i januari.

Vad Får man göra med en svensk tiger?

Museet äger numera upphovsrätten till ”En svensk tiger”. Den är idag en del av deras logotyp. De fick bilden på den randiga tigern av upphovsmannens Bertil Almqvists arvingar. Just nu pågår en rättsprocess om tigern med hakkorsbindel på. Vi får se vad den processen får för utfall. Marie, som till vardags är advokat, ligger i ständig beredskap.

Nu i september har Marie och ”Kristidsmat på riktigt” börjat en ny period med att laga och äta ransonerad mat och facebooka om det. Vi följer henne med spänning…

Måltiden blir bättre av två rätter: förrätt och efterrätt

23 augusti, 2020 av Ingemar A, publicerad i Mat och sånt, Vintagemannens mat

”En efterrätt är aldrig en rätt utan alltid två. Skälet är att den i konsekvensens namn kräver att man ätit något före för att den ska kunna bli efter”. Så klokt uttrycker sig Richard Tellström. Blir måltiden bättre av en huvud- och en efterrätt? Svaret är ett otvetydigt JA! Efterrätten kompletterar huvudrätten och gör att det blir en helhet.

Det är jättelätt att göra en läcker vardagsefterrätt. Ta en skiva sockerkaka, lite vispad grädde (gärna spetsad med fet grekisk yoghurt) och några färska bär eller en god sylt. Både smaskens och lite fest i vardagen på ett par minuter.

I 2:a världskrigets ransoneringstid är efterrätten extra viktig för att måltiden ska bli komplett och en helhet. Efterrätten ger fler råvaror, både fria och ransonerade att spela med. Det kan behövas både för att få i sig alla näringsämnen och för att bli mätt. Den 12 november 1943 är ett utmärkt exempel på helhet. Husmoderns Köksalmanack föreslår Tomatsoppa med makaroner och sedan Manchesterpudding till middag. Tomatsoppan för 4 portioner består av fiskspad, tomatpuré och så 12 gram makaroner per portion. Allt förtjockat med lite vetemjöl. Men efter soppan får man äta Manchsterpudding som innehåller både mjölk, mannagryn, äggpulver och hallonsylt. Smaskens! Med den efterrätten går man inte hungrig från matbordet. Och inte behöver man slösa mjukt bröd som tillbehör till soppan heller.

tomma kalorier

Får vi fresta med lite ”Färsk plommonsnö” från Jell-O-broschyren 1938. Det är en efterrätt som inte ger något tuggmotstånd. Och inget annat heller.

Under 1970-talet slutade svenska folket att äta efterrätt på vardagarna. Hemmafrun försvann och ersattes av den yrkesarbetande kvinnan. De stora flyttlassen gick från mindre orter till större städer, avstånden blev längre mellan hem och arbete. Den lagade lunchen utanför hemmet blev allt vanligare och middagen hemma blev enklare. Efterrätten försvann och med den tjugo trevliga minuters samvaro runt middagsbordet.

Efterrätten som blev dessert

Det var där någonstans som vardagsefterrätten ersattes av desserten. Den lite finare ”desääären”, som kräver särskilda dessertbestick och gärna ett glas dessertvin till, har förvisso funnits i Sverige sedan 1700-talet, men det var på 1980-talet som den slog igenom rejält. Ut åkte vardagens fruktkompott, nyponsoppa och pudding och in kom ”Grand dessert”, Gino, exotisk frukter, krämiga parfaiter, glass, mousser, panna cotta och hundratals varianter av chokladdesserter till helgerna. Idag är det är väl bara pannkakorna till ärtsoppan som hållit ställningarna någotsånär som vardagsefterrätt.

Här står det pastelliga åttiotalet som spön i backen. Inspiration från Glacebolaget

husmoderns köksalmanack kan man lita på

Men det finns en publikation som inte böjer sig för nymodigheter och som inte ändrar på ett vinnande koncept, nämligen Husmoderns Köksalmanack. Från starten 1933 och fram till idag innehåller samtliga middagsförslag en huvudrätt och en efterrätt – 365 dagar om året. Den 11 augusti 1933 föreslår almanackan att vi ska äta stekt makrill med stekt potatis följt av surmjölkspaj. 2019 består middagsförslaget av laxfrikadeller i god citronbuljong med sockerärtor och salladslök med färskpotatis och klippt dill. Och som efterrätt sötsalta brownies med chokladfrosting. Det är 86 års mattrender mellan förslagen, men efterrätten har överlevt.

Varje dag, år ut och år in, får man ett förslag till efterrätt i den här klassiskern.

Plommonen var, precis som idag, mogna den här veckan 1945 och 2020. Man ska äta efter säsong.

2000 är det fortfarande ett förslag till efterrätt varje dag

Kristidens efterrätter och dagens

Att laga en kristidsmiddag ur Husmoderna Köksalmanack i veckan har gjort att vi återupptäckt efterrätten. Den gör verkligen middagen mer komplett och därmed godare. Dessutom gör den att man sitter kvar lite längre vid matbordet.

VintageQ är svag för kräm gjord på torkad frukt med en skvätt gräddmölk till. Kanske är det minnet av en trygg barndom som smakar gott. Men vi har ätit många andra goda efterrätter under året. En av de mer otippade, som vi även bjöd ungdomarna på, är ”Norsk havregrynskaka med saftsås”. De kunde inte gissa att den var gjord på havregryn och tyckte att den var god. Receptet kommer här, för den som vill testa.

Pröva receptet, det är jättegott. Det räcker med en lätt soppa före.

Mer efterrätt åt folket

Så kära läsare, det är dags att återinföra efterrätten. Det kan tyckas att sötsaker inte passar i ”Vintagemetoden”, men det är fel. Vi har hållit vikten hela året trots att vi ätit både söta och kaloririka efterrätter i över ett halvår nu. Det är hela måltiden som räknas, så med en sallad eller soppa före så ryms även den mastigaste pudding. Förmodligen är det klimatsmart mat också. Smaskens.

Glöm inte att ta vara på alla frukter och bär såhär års och njut av en god efterrätt.

Nu gäller det att konservera sommaren så att vi får efterrätt hela året. Så sätt igång att safta och sylta för fulla muggar.

Har du upptäckt Vintagemannens mat på Instagram eller Facebook ännu? Annars är du välkommen att börja följa oss där också.

Sommar är picknicktid. Här får du Vintagemannens bästa tips.

2 augusti, 2020 av Ingemar A, publicerad i Livsstil, Mat och sånt, Resor, Vintagemannens mat

Utflykter har blivit en av Vintagemannens specialare, och det har bara ökat nu i Corona-tider. Vi har i många år åkt ”gamla vägen” till sommarstället och gjort vad vi kan för att undvika vägkrogar och rastplatser. Denna speciella vår och sommar har vi ”ätit ute” i stort sett varje vecka, ofta flera gånger. Det handlar inte bara om att intaga föda utomhus när man man behöver vätska och näring, utan det gäller att göra matrasten till en liten fest. Vi anstränger oss både med maten och utrustningen för att göra det extra festligt. Här kan du läsa våra bästa tips.

Dom kunde duka upp ute förr. Ur tidskriften Textilbranschen(!) på 1960-talet.

VAd är en bra picknick? Hur kan man variera fika och macka?

Om fantasin lätt tryter när man ska laga middag hemma, så gäller det i ännu högre grad när det gäller utflyktsmat. 1940 kom boken Matsäck ut på KF Förlag. Förordet börjar såhär ”För alla dem, som dagligen eller då och då måste p a c k a matsäck, vill denna bok vara en hjälp. Men främst är den dock skriven med tanke på dem som skola ä t a matsäcksmaten”. Det är svårare att få matsäcksmaten omväxlande och aptitlig, än att åstadkomma detta med mat som man har lagat till just innan den ska serveras.

Så hur har Vintagemannens mat gjort denna vår? Jo, vi har hämtat inspiration från kristidslitteraturen på 1940-talet.

Mattermosen har kommit till användning. Kristidens soppor har lagats och hällts i mattermosen. Den soppa som blivit över från middagen har åkt i termosen och vips har halva matsäcken varit klar.
Vi har inte enbart packat huvudrätt, utan även tagit med en liten efterrätt i form av småkakor, pudding, citronsoppa, nyponsoppa & biskvier e dyl.
Picknickmaten har tagits med som komponenter, så att var och en har fått breda sin egen favoritsmörgås utifrån olika pålägg och tillbehör. Fördelarna är många – mackorna blir fräscha och nybredda, inga torra kanter eller slafsiga brödskivor. Scones med rört smör, olika marmelader och grönmögelost är t ex utmärkt komponentmat att ta med på picknick. Varför inte arrangera ett afternoon tea?
Strimlad vitkål, rädisor, smörgåskrasse och hackad gräslök har blivit nya utflyktsfavoriter. De ger smak, konsistens och fräschör till de tråkigaste mackor. Lägg dem i en separat matlåda och toppa på plats.
Potkäs eller annan påbredningspasta är smaskens. I Stora Kokbokens kristidsnyckel finns recept. Piroger är en annan höjdare på picknick. All-in-one som bara behöver kompletteras med lite grönsaker eller vitkål.
Kolla även vår bloggpost om potatisbröd och kristidssmör

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är picnic-i-bellevue-2020-05-22-6.jpg — *I en mattermos kan man ta med varma rester från gårdagens middag. En matig soppa t ex.*

Fånga maten på plats

Ibland har man sån tur att man reser i en matprovins där det finns massor av lokala producenter med små gårdsbutiker och man kan lätt plocka ihop en jättegod picknick. I Skåne naturligtvis, men senast vi gjorde så var i Fjärdhundraland. Då räcker det att ha picknick-utrustningen i bilen. Och så ber man att få termosen fylld där man övernattat eller på ett fik.

*Lokala delikatesser från Fjärdhundraland: bröd, ost, chark och grönsaker*

Med rätt grejer blir Din picknick en fest

Nu till själva utrustningen. Det är ju lite avgörande om man måste bära på hela sitt kök och käk under en lång vandring eller om det bara är att lyfta ut hela kalaset ur bilens baklucka, eller ur cykelväskorna.

Ryggsäckspackningen innehåller det minimala: kåsor/muggar, assietter (lock till matlåda kan användas), termos/mat-termos, matlådor, flaskor för kall dryck, campingbestick, armékniv, servetter, sittlappar och flera påsar för att lägga sopor och smutsiga husgeråd i.

Bilpackningen kan svälla ut och innehålla både lite lyxigare och mer skrymmande utrustning som filt, kuddar, campingbord, stolar, duk, linneservetter, glas, brödburk, porslin, silverbestick, mm. Då kan man packa i korgar istället. Lite stämningsskapande musik ur en transistorradio förgyller matrasten. Alternativet är en mobil och en bluetooth-högtalare. Och en för situationen lämplig spellista.

Det finns en smart liten rutig box från bilsemesterns glansdagar där man på små assietter kan stoppa in sina mackor med ägg och ansjovis eller köttbullar.

Ett bra campingbord har fyra stolar. Lyxvarianten har ryggstöd på två av dem. Leta efter ett sådant. Och en matchande bilfilt har väl alla liggandes i bilen?

Ha gärna en extra bekväm campingstol med i bagaget. Kudden eller picknickmaten ryms inuti.

En annan praktisk rullbar och bärbar picknickstol köpt på Designtorget.

(Ska du ut på långvandring eller camping tillkommer ju Trangiakök, T-sprit och sånt också, men det ligger utanför dagens ämne – picknick.)

Får jag presentera några av våra favoritutensilier:

Taffel är det idealiska biltillbehöret

En mycket praktisk picknickartikel är det campingset ”Taffel” som Jan Trädgårdh (och inte Sigvard Bernadotte som alla skriver) har designat för Husqvarna Borstfabrik 1959. Det är helt i plast och fungerar därför även för kladdiga tallrikar med matrester. Diska kan man göra när man kommer hem. Fast locket till hinken är faktiskt en diskbalja och själva hinken ett ämbar för vatten – genialt!

En komplett Taffel ska innehålla 4 tallrikar, 4 muggar, 2 termosar, 2 stora burkar & 2 små burkar samt hink och lock. Här saknas en termos.

En Taffel-lunch vid vägkanten. Vår ”favoritvägkrog” längs E4:an är Stava norr om Gränna.

Vi har även prövat såna där eleganta campingväskor i rotting med vackert bomullstyg och läderremmar för tallrikar och bestick. Odugliga! Vem vill packa ner kladdiga tallrikar där? Nej, då måste man diska rent på platsen eller lämna hela rasket till tjänstefolket och snabbt fara vidare.

Vi avslutar dagens blogg med lite inspiration. Såhär blir det när vi tar i ordentligt, när kläder, fordon, utrustning och mat blir en helhet. Så ser det dock inte ut varje vecka även om det kan verka så.

Lyxpicknick i slottsträdgård

Sommaren 2017 var det jazzpicknick i tjugotalsstil vid Kronovall, Åkessons vinslott på Österlen. Regnet öste ner, men vad gjorde det, vi fick lufta vår mest galanta picknickutstyrsel.