#vintagemannen #vintageqvinnan #vintagemannensmat

Köpenhamns välfyllda vintagemässa i vacker kulturbyggnad

26 mars, 201726 mars, 2017 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, 1950-tal, Damkläder, Resor, Vintageaffärer

Väl ordnat, trevligt sponsrat, mycket kläder – för tjejerna. Idag tog vi tåget till Köpenhamn och Vintagemässan i musikhuset Vega. Det är ett fantastiskt hus, huvudstadens gamla Folkets Hus som är ritat av stjärnarkitekten Vilhelm Lauritzen 1956. En arkitektonisk pärla värd ett besök i sig. Byggnaden började såsmåningom förfalla, men räddades i slutet av 90-talet och blev musikhus. Så bra.

Det fanns visserligen flera stiliga och välklädda grabbar i publiken. Dessvärre hittade vi män inte så mycket. Det var mest för damerna, massor; det fanns klänningar, hattar, väskor, skor, morgonrockar, brudklänningar, mm för alla smakriktningar.

Bara äkta vintagekläder

En eloge till arrangörerna som lyckats hålla hårt i vintagekonceptet. Nästan allt var verkligen vintage från tiden då det begav sig, dvs före 1970, och inte alls så mycket åttiotal som second hand-butikerna nu flödar över av.

Vintage Q gjorde ett fynd, den här engelska ylleklänningen från 40-talet som hon inte kunde motstå. Den fanns i Vintagesonikas välfyllda monter. Deras brudklänningar skulle ni ha sett. Butiken finns i Århus på Jylland, men även på nätet. Nåja fynd och fynd, den kostade 2.000 danska kr, dvs 2.500 svenska lite drygt. Överlag var priserna högre än i Sverige skulle jag påstå.

Trettiosju utställare

Vi träffade även goda vänner på mässan. Torget 11 Vintage & Secondhand från Åhus var enda svenska utställare. Kerstins butik är en guldgruva. Kolla de här krigsdojorna i kork. Tyvärr en aning för smala för Vintage Qs söta fötter.

Mitt fyndställe var annars Morfars Moustache. Där bärgade jag en hatt, två slipsar, ett par manschettknappar, en kam i fodral, två reservoarpennor samt en gammal pipa. Allt till ett mycket behagligt pris.

Dagens kap. Notera en gammal Mont Blanc och en Parker-penna

Jag hittade en brun Borsalinohatt med den där rätta snitsen och i mycket gott skick för 300 DKR, dvs cirka 385 SEK. Det måste betraktas som ett fynd. Bara tio meter därifrån begärde de 1.100 SEK för likvärdiga Borsalinohattar.

– Vad ska du ha den till? undrade Vintage Q, du har ju redan en massa bruna hattar.

– Ja men ingen med den här eleganta svajen i brättet, svarade jag.

Jag får väl köra med dubbla hattar. Det blir nästan som julkalendern. Och så blir jag rätt ensam om det. Fräsigt, eller hur, med Borsalino på Borsalino. Det liksom lyser om en.

Mässan var sponsrad av L´Oreal. Den här parfymflaskan är inte deras (utan från Torget 11 i Åhus) men de erbjöd evenemang som vintagesminkning. Fullträff i målgruppen, skulle man kunna säga. Och vid entrén fanns det också vintagefrisörer som kunde lägga vågor i håret på de galanta damerna. Lång kö var det dit också.

En väldigt bra arrangerad mässa helt enkelt.

—.

Här kommer några länkar såhär på slutet, eftersom de inte fungerar i själva texten:

http://vega.dk/om-vega/huset/historie-og-arkitektur

http://www.kbhvintage.dk/

http://www.vintagesonika.dk/

https://www.facebook.com/Torget11VintageSecondhand/

http://morfarsmoustache.dk/

Flottans flotta vadmalsbyxor

6 februari, 20177 februari, 2017 av Ingemar A, publicerad i 1950-tal, Prisvärt, Vintageaffärer

Jag fick ett tips häromveckan. Floby Överskottslager säljer sköna vinterbyxor i marinblått. Det är flottans gamla vadmalsbyxor som det finns några exemplar kvar av. Jag skulle tro att de är från femtiotalet. Bekvämare brallor har nog aldrig gjorts. De har sån där hög midja så byxorna liksom smeker kroppen. Och det är vidd i benen. Man känner sig lika rörlig som Fred Astaire. Du skulle prova sådana byxor nån gång, så kastar du jeansen på tippen sen. Jeans är rena plågoredskapen i en jämförelse.

Hög midja gör att byxorna liksom gjuts fast på kroppen. De hänger inte och skaver på höften så att man måste rätta till dem titt och tätt.

Såhär högt ska sköna brallor sitta.

Jag har för liten stjärt.

Varje gång jag köper ett par byxor, nya eller gamla, så är de för stora där bak. Blöjbak säger hustrun. Det är ett problem att ha en så liten och söt rumpa. Jag får gå till skräddaren och höja baksömmen i linningen lite och/eller sy in dem på bredden. Det skulle kanske bli billigare att låta skräddaren sy en extra lösrumpa som jag kan hänga på mig och stoppa ner i alla byxor.

Skyddande värmeplös i gylfen

Flottans glada skräddargossar har tänkt på allt. Man ska inte behöva förfrysa snorren när man står på kommandobryggan i åska och drivis. Byxorna är därför utrustade med en värmande plös där fram. Precis som i gamla hederliga skidbyxor.

Bälte och hängslen behövs egentligen inte

Byxor som går såhär långt upp i midjan sitter rätt bra utan extra fästanordning runt livet. Men här ges det alternativ för både officeren och gentlemannen. Bälte eller hängslen, vad föredrar du? Det är en sån där smal kanal för bältet. Snyggare hällor för bälten finns inte och knappar för hängslen sitter isydda som standard. Hängslen ger onekligen ett par byxor ett snyggare fall och gör dem ännu lite bekvämare.

Från CBV – Centrala Beklädnadsverkstaden

I Karlskrona låg den Centrala Beklädnadsverkstaden – CBV – som det står i många uniformer och kläder för Marinen. Fabriken byggdes redan 1921 och verksamheten höll på fram till 1977. Karlskronafabriken löd under FFV – Förenade Fabriksverken (1943 – 91) som samordnade nästan all militär produktion på den tiden.

Men vad betyder K-stämplen? Nån som vet.

Vad betyder storleken N 102 L?

Måtten är lite ovanligt angivna. N vet jag inte vad det står för. L står för Lång, det vet jag, för det finns K för kort och M (mittemellan?) för normal också.

På vanliga herrkläder utgår de traditionella måtten från bröstvidden. Storlek 50 betyder halva omfånget, 100 cm runt bringan. 54 motsvarar 108 cm och 48 motsvarar 96 cm. Sen finns det mått som 96, 100, 104 också. Oftast med ett D framför. Det är mått för lite trindare gubbar med korta ben. Enligt den mätmetoden skulle 102 betyda 51, dvs mittemellan stl 50 och 52. Och det stämmer ju ungefär. Jag är normalt en lång 52:a. Och då kan ju 102 L motsvara nästan detsamma.

Malsäkrad står det i en annan etikett. Undrar hur det gick till. Det luktar i alla fall inget konstigt om byxorna.

Du kan beställa ett par likadana byxor idag.

Floby Överskottslager har en bra webshop. Och de är service-minded om man mailar och frågar om mått. Här kan du hitta brallorna som jag köpte. Det finns några kvar. Jag kanske ska tillägga att byxorna är helt oanvända, i nyskick alltså, antagligen från något nedlagt MOB-förråd.

Och priset undrar du; 495 kr. Som hittat.

Sen skulle man bara ha en snygg jacka som passar till… Här står det också CBV i fodret.

Vill du läsa mer om de vita måttsydda byxorna på den här bilden. Klicka här:

Pälsfodret som räddade mitt första vintageköp

6 januari, 20177 januari, 2017 av Ingemar A, publicerad i 1980-tal, Fixa, laga & vårda, Gentlemannens garderob, Mat och sånt, Prisvärt, Vintageaffärer

När jag köpte mina första vintagekläder vägde jag nästan 100 kg. I morse vägde jag 83,5 kg. Vart tog de 16 kilogrammen vägen? Rocken jag köpte var en italiensk ulster i Donegal tweed. Den fanns på Herr Judits vinterrea den 4 februari 2011. Jag passade på att köpa en grön Borsalino-hatt och en matchande halsduk samtidigt. Såhär såg jag ut för snart sex år sedan. Sedan dess har rocken blivit på tok för stor.

Rocken passade perfekt på min stora mage. Som man kan se på bilden är det en modern stickad tröja som sticker fram ut ärmen. Vid den här tiden hade jag alltså inte blivit en vintageman på riktigt.

Men, när jag väl upptäckt vintage och second hand var jag fast. Problemet var bara att det fanns väldigt få snygga second hand-kläder i storlek XXXL eller 56. Så jag måste gå ner i storlek. Mitt mål var storlek 52, eller rättare sagt stl 152 eftersom jag är både långbent och utarmad. (152 är ungefär 52 på bredden och 54 på längden.)

Det tog ett drygt halvår att bli för liten för rocken.

Då uppstod ett nytt problem. Alla kläder som jag hade tidigare och alla nygamla vintagekläder blev för stora. Jag lät skräddare sy in och sy in och sy in. Och det kan funka bra för en storlek; 56 till 54. Men att gå från 56 till 52 är för mycket. Det blir fel vid axlarna, och att justera där blir för dyrt.

Hur gick det till, att gå ner 16 kg på ett halvår?

Jag får ofta den frågan. Med Vintagemetoden, svarar jag. Det finns bara ett sätt; att äta mindre – mycket mindre. Och nästan inget snask och kaffebröd. Visserligen har jag börjat träna på gym också, men det blir man bara tyngre av för muskler väger mer än fett.

Enkelt uttryckt går Vintagemetoden ut på följande:

Frukost: En fruktsmoothie plus en caffe latte.
Lunch: En tallrik fil eller yoghurt med müsli och en latte. (En liten skorpa är OK om dagsvikten tillåter det)
Mellanmål (för man blir sugen under dagen): Frukt eller nötter.
Middag: Ät och drick vafan som helst. Ju godare desto bättre.

Håller järnkoll på vikten

Att börja träna på gym adderade ett kilogram från lägsta nivån.

Om vågen på morgonen dagen efter visar sig ligga ovanför idealvikten så håller man bara igen nästa dag tills man är tillbaka på matchvikt igen. Jag tillåter aldrig vikten att rinna iväg mer än ett kilo. För då måste man köpa nya kläder igen. Jag har hittat min idealvikt, 83,5 kg. Den har jag lyckats hålla sedan hösten 2011.

Men det här skulle ju handla om ett pälsfoder

Känner du igen rocken? Jo, det är densamma som jag köpte 2011. Jag ärvde senare en trenchcoat med ett pälsfoder i nutria av min svärfar. Själva trenchcoaten var inte så snygg, så den har jag givit bort, men fodret var användbart. Så jag gick till en körsnär, Ivan Petersson, som anpassade pälsfodret till min italienska tweedulster. Och nu sitter den perfekt igen runt en betydligt smärtare vintageman.

Det perfekta plagget för iskalla dagar.

Pälsfodret syddes ursprungligen av Rune Landert som sågs som en av de finaste körsnärerna i Stockholm på 1900-talet. Det syns ju tydligt att fodret är gjort för en rock med kortare slag. Men räck upp handen om du reagerade på det på bilderna ovan. Det här duger gott för mig när det är sexton minusgrader.

Operationen med ett tjockt pälsfoder gjorde att ärmarna blev för korta. Då fick min skräddare lägga ner dem så långt det gick och sätta in ett diskret tyg längst ner.

Dagens I-landsproblem:

Nu är det bara ett problem kvar – vilken päls ska jag välja när det blir riktigt kallt?

I somras hittade jag en gammal päls på en loppis. Den kostade bara ett par hundra, så jag kunde inte låta bli. Det är en päls i Pannofix (behandlad lammull) från Pixbo Päls. Ålder okänd, före 1990 i alla fall.

Vad ska jag välja nästa gång kylan slår till?

Good bye. Vintagemannen är snart tillbaka.

Våra cykelkläder på Bike in Tweed 2016

8 november, 2016 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, 1950-tal, Damkläder, Vintageaffärer

bit-2016-09-24-5

2016 var ett år då vi körde på samma cyklar som 2015. Vintagemannen på sin ljusgröna Hermes 1944 och VintageQ på sin röda Crescent 1952. Förlåt att jag är så sen att rapportera. Från och med nu ska jag bli en bättre människa.

bike-in-tweed-2016-09-26b-001

New Look 2016: Plisserad kjol från 1953 köpt på Torget 11 i Åhus, och en dräktjacka från samma tid köpt på Old Touch. Hatten är ett lågprisfynd från en av de första vintagemässorna i Stockholm. Röda handskar från Lata Pigan.

bike-in-tweed-2016-005

Denna kostym, är som sydd på Savile Row år 1946, är ett av mina bättre inköp hos Alexander Marchesan. Linnevästen är ett riktigt billigt fynd från Stadsmissionen och slipsen är NOS och kommer från Old Touch. (Jag tror att de har några kvar.) Skorna är Alden Cordovan från Alexanders butik de också. Hatten är en ”Esdsers” som jag hittade i en damvintageaffär i Paris.

bike-in-tweed-2016-012

Det traditionella gruppfotot från Bike in Tweed i Stockholm den 24 september 2016. Det finns outfits som står ut i mängden.

Tack Jeanette Milde för de flesta av bilderna.

Du får inte missa Spader Madame om du åker till Dalarna i sommar

1 juni, 20162 juni, 2016 av Ingemar A, publicerad i Vintageaffärer

Tänk dig en hel lada / loge / lagård full med vintagekläder, gamla småprylar, retromöbler och några riktiga antikviteter. Då ser du Spader Madam i Vikarbyn för din inre syn. Jättemycket alltså. Vi stannade till på väg upp till Grövelsjön i april och gjorde några fynd. Här kommer ett litet bildreportage inför dina sommarutflykter.

Spader Madame 2016-04-02 (3)

Stora logen en trappa upp. Här hänger kläderna i vindlande gångar.

Spader Madame 2016-04-02 (2)

Det är inte många i Sverige som har så mycket kläder från olika tider. När vi var där kom det samtidigt en sånggrupp som skulle köpa scenkläder. Fyra inte så trådsmala tjejer i en damkvartett som sjunger swing. Jag tror att de fick ihop en tidsenlig utstyrsel.

Klänningar, kjolar, dräkter, ytterkläder.

Spader Madame 2016-04-02 (10)

Kläderna hänger sorterade efter tid. Fyrtiotal för sig, sextiotal för sig. Praktiskt om man letar efter nåt speciellt.

Självklart finns det högar med skor, hattar, mössor, skjortor, underkläder att rota igenom.

Spader Madame 2016-04-02 (4)

Det är egentligen ett problem för en vintageman. Det är att herravdelningen är mycket mindre än damavdelningen. Men då hinner man ju å andra sidan serva sin VintageQ så mycket mer.

Spader Madame 2016-04-02 (13)

Här har vi vintagebutikens ägare Susanne Säbb Danielsson. Jag lovade att skriva att det inte var hennes underbyxor, utan ett par gymnastikbyxor till mig själv. Tänk om de varit blå. Kan jag färga dem med framgång tro?

Ligger mellan Rättvik och Mora

Spader Madame Retro & Vintage har adress: Öja Tyskvägen 3, Vikarbyn. Kommer du från Rättvik ser du en stor skylt på en stor gavel på vänster sida av riksväg 70. Men då har du redan åkt för långt. Vänd och kör tillbaka.

Egentligen har hon öppet bara på sommaren. Men när vi var där i april öppnade hon ändå. Vi ringde 070-60 68 68 9 och lade huvudet på sned. Är de inte i sitt tunnbrödsbageri kommer de och öppnar åt er.

www.spadermadame.se

Hur man får ett par 30-talsskor att dansa igen.

11 maj, 201611 maj, 2016 av Ingemar A, publicerad i 1930-tal, 1940-tal, Damkläder, Fixa, laga & vårda, Skor mm, Vintageaffärer

Min blivande hustru behöver ett par gyllene skor, dock inte sådana som Bröderna Herreys hade, utan ett par som passar till en lång klänning från 1930-40-talen. Hon hittade ett slitet par hos Ateljé Femman i Sollentuna. Men tyvärr, sulorna håller inte att dansa hela natten i. En sån tur att skomakarna hos MANO på Riddargatan finns. Kolla här:

Före och efter

Skorna var rätt slitna. Och att sulorna var utslitna syns kanske inte på bilderna, men VintageQ säger att det inte var nån tvekan när hon provade dem. – Dessa håller inte för en hel fest, sa hon bestämt. Går de att renovera?

Vi gick till MANO Skoservice. – Jo det går nog, sa de, om vi får lite tid.

Innersulan var ganska nedtrampad och gav inte någon svikt längre. Men VintageQ ville inte ha nya sulor. Det skulle lysa för mycket nytt, tyckte hon, så de togs varsamt bort.

Sen skulle främre delen av yttersulan bort. Det som blev kvar ser ju rent äckligt ut. Kan dessa gamla skor verkligen renoveras?

Jodå, limma på en ny sula och låt torka i press. Sen sitter de som berget. När de torkat måste sulan skäras ren.

Nya yttersulor på plats. Nu börjar det arta sig. Det kan nog bli ett par dansskor igen.

Guldskor Mano 2016-04-30 (12)

Nya sulorna färgas in så att ingreppet inte syns.

Guldskor Mano 2016-04-30 (13)

Och så på med nya klackar.

Som jag skrev, de gamla innersulorna skulle vara kvar. Men de har fått svikten tillbaka genom ny kork på undersidan. Nu är det nästan klart.

Sådärja. Det kan man inte tro, att det var ett par bräckliga vrak alldeles nyss. Dansen kan börja.

Guldskor Mano 2016-04-30 (13C

– Får jag lov?

God skörd på årets Vintagemässa.

1 maj, 20162 maj, 2016 av Ingemar A, publicerad i Accessoarer, Damkläder, Vintageaffärer

Vintagemässan 2016-04-30C (2)

Valborgsmäss och Vintagemäss i Stockholm den 30 april 2016. Lucie Watson Donnert hade för andra året nu, samlat tjugofyra utställare i den gamla skofabriken vid Hornstull. Där träffade jag flera gamla kära favoriter och några nya trevliga bekantskaper. Och kom hem med några riktiga kap.

På bästa plats alldeles innanför dörren stod RetroTrend, Catrin Edfors från Örnsköldsvikstrakten, med sin välfyllda monter. Oj vad man kan hitta där, speciellt om man är kvinna. Men även en vintageman kan fynda hos henne. Jag kom hem med en stickad slipover och några slipsar. Hon frestade också med några snygga herrhattar i rätt storlek – men jag var ståndaktig den här gången.

Vintagemässan 2016-04-30 007

Catrin verkar dammsuga hela Norrland på gobitar som hon sen fraktar ner till olika mässor. Håll utkik efter henne.

Gissa om VintageQ blev glad när jag kom hem och visade vad jag hade bärgat hos Catrin. En blå trettiotalsensemble och en sommarklänning från femtiotalet. Jag fick godkänt. Förtroendet kvarstår.

En annan favorit är Agneta på Aggie Twigg som har sin butik på Fridhemsgatan i Stockholm. Alltid snygga och fräscha kläder – skirt och rent på samma gång. Ett drömställe för en brud.

Nysytt i vintagestil

Alla vill ju inte klä sig i begagnat. Jag har t.o.m. träffat folk som tycker att det är äckligt. Stackars dom, det finns ju tvättmaskiner och kemtvättar. På hotell ligger man ju i andras lakan, och vad som hänt mellan dem vill man ju inte spekulera i.

Men om man nu promt inte vill ha gammalt så finns ju Repro, dvs att man tar vintagetyger och syr nytt av. Hos Eva Karlsson på Teda Art Projekt får du själv lära dig att sy en klänning av ett gammalt fint designertyg – Klänningssmide kallas det. Och hos re-make-designer Pia Rydberg på Piloo behöver du inte ens lära dig sy. Det är bara att köpa från hängaren. (Pia och jag har förresten båda varit bodbiträden hos VintageVinden).

Säkra leverantörer

Två andra favoritbutiker är Herr Larsson på Skånegatan och Rut & Raoul på Hornsgatan i Stockholm och Sysslomansgatan i Uppsala. Två ställen en Vintageman verkligen kan uppskatta. Båda har mycket herrkläder. 30-talsslipsen som Jeanette hade slog jag till på. Och den fina klänningen är känd från Gokväll i STV. Hoppas den kom till en snäll människa.

Privatpersoner utan butik som säljer

Man behöver inte ha en vintagebutik för att ställa ut på mässan. Flera privatpersoner samlar på sig kläder och accessoarer under året och säljer sen bara på mässor. Här är det Susanne Wik och Ulrika Hedström-Rönn som exponerar sina varor.

Ett par riktiga mässrävar är Berit Olsson och hennes gubbe Torsten Kälvemark från Orval. Dem träffar jag på varje mässa. Nu hittade jag bland annat en grann skinnask för löskragar, märkt BS, som Berits onkel, den berömde norsk-amerikanske porträttmålaren Brynjulf Strandenaes har ägt.

Just for fun

Sånt här är kul att hitta, tycker Vintagemannen. Synd bara att kavajen (New Old Stock) från Hilda & Helge var alldeles för liten. En sån skulle man ha i sommar, eller hur? Och gamla etiketter gör mig också lycklig. Jag tar ofta en bild på dem. Alltid lär man sig något när man ska datera kläder. Den finska satt i en sån där tung grå trenchcoat från andra världskriget medan Melka-etiketten satt i en lättare poplinrock. (från Ruth & Raoul)

Nu är det förstås flera utställare som blir besvikna. Jag har inte nämnt dem alls; La Reine, Amano, Epok, POP Stockholm m fl. Mycket fint fanns det.

Lucie show

Lucie Watson Donnert 2016-04-30

Lucie Watson Donnert drar ett tungt lass som ensam arrangerar Vintagemässan i Stockholm. Hon är en ambitiös marknadsförare som till vardags jobbar med öl, vin och sprit, på ett företag som importerar och säljer genom Systembolaget och dagligvaruhandeln. Ändå hinner hon arrangera en mässsa – imponerande! – Det ser bra ut att ha på sitt CV, säger Lucie och ler. Jag bevisar att jag klarar av det.

Redan på gymnasiet började hon klä sig i second hand-kläder. Och under studietiden i Scotland upptäckte hon flera vintageaffärer där. Armstrongs var en liten butikskedja som hon gärna besökte. När hennes mamma berättade att hon varit på en vintagemässa i Stockholm på våren 2010 tänkte hon att nästa gång måste jag också gå dit. Och då tändes intresset ordentligt. Lucie hade hittat sin stil.

Är det nåt speciellt som du letar efter idag? frågar jag. En snygg 40-talskappa svarar hon blixtsnabbt. En sån där vid Lilli Ann, en kurvig vinterkappa som står ut. Det vill jag ha.

Jag undrar hur framtiden för mässan ser ut. Då märker jag att Lucie drar lite på det. Mycket jobb för en person är det. För mycket kanske. – Jag skulle nog vilja hitta en partner att dela ansvaret med, säger hon. Så är det nån som läser detta och har den rätta glöden. Ta kontakt med Lucie. Klicka här

1934478_1719209201688752_2906742899350720620_n

Ja, så var det den 30 april 2016. Hur blir det nästa år? Den som lever får se.

Det behöver inte kosta skjortan att vara utarmad

1 april, 2016 av Ingemar A, publicerad i 1930-tal, 1940-tal, Gentlemannens garderob, Skräddarsytt & måttbeställt, Vintageaffärer

Vintagemannen har, precis som apan, långa armar. Det är ett litet helsicke att hitta skjortor på second hand som har extra lång ärm. Ibland får jag köpa skjortan ett nummer för stor i halsen. Eller så får jag gå med för korta skjortärmar som inte sticker ner under kavajen. I hate it!

French cuffs (2)

Fiffigt med dubbla knapphål så att man kan reglera ärmlängden.

En lösning är att köpa en skjorta med dubbelvikt fransk manschett och köra med den helt nedvikt. Inte så snyggt. Ibland går jag till skräddaren och ber honom sy ett extra knapphål lite längre ned på den inre delen av manschetten. Det ser okej ut när man har kavajen på. Här ovan ser du en skjorta som har den finessen inbyggd från början.

Ett annat problem är fasonen på kragen.

Vintagemannen gillar verkligen inte de där breda cut-away-kragarna som kräver en jättestor slipknut. Jag skulle aldrig gå ut i något sånt.

Ströms 1936 (4)

Jag letar efter skjortor med smala kragar. Helst sådana där kragsnibben är lite extra spetsig, precis som de var på 1930- och 40-talen. Det hittar man i stort sett bara på gamla vintageskjortor med löskragar.

Löskragar 1940-tal (1)

Såhär ska en snygg krage se ut. Låg och spetsig. Och till den en smal slipsknut. Gärna upplyft med en kragnål av något slag.

Men nu finns det en ny lösning: A.Marchesans måttsydda skjortor i vintagestil

Marchesan-skjorta 009

– Det som är unikt med våra skjortor är kragarna som vi själva tagit fram, berättar Alexander Marchesan. De är kopior av gamla löskragar som är svåra att få tag på i vanliga fall. De här skjortorna fungerar jättebra om man vill hitta en skjorta som passar en viss vintagestil. Även färgskalan är hämtad från första halvan av 1900-talet.

A.Marchesan 2016-01-27 036

Det finns över tusen tyger att välja bland. Sen får du välja krage i olika modell och styvhet, manschett, pärlemorknappar, fickor, etc.

Det är inte skräddarsytt, utan måttbeställt. Du börjar med att prova ut den grundmodell som passar dig bäst. Sen börjar ni göra små justeringar; två centimeter smalare över ryggen, två centimeter längre ärmar, en centimeter här eller där, tills du själv är nöjd. Gissa var Vintagemannen lade till några centimeter?

Marchesan-skjorta 005

Här valde jag den lilla spetsiga kragen.

Skjortorna tillverkas sedan i Pescara, i ett litet skjortmakeri på Italiens östkust. Det tar ungefär en månad efter det att beställningen gått iväg.

Det här låter dyrt, kanske du tänker. Men priserna är helt normala för klassiska finskjortor. En vanlig standardskjorta från Eton kostar mellan 1200 – 1700 kr i deras webshop. Här kostar de flesta skjortorna mellan 1.500 – 2.000 kr, och det finns några tyger som är ännu lite dyrare. Det kan väl knappast betraktas som dyrt för en måttsydd personlig skjorta i vintagestil, med hög kvalitet i både tyg och sömnad, äkta pärlemorknappar och mycket som är handsytt.

Vill du ha en vanlig traditionell businesskjorta så går det naturligtvis bra det också. Man behöver inte vara vintagenörd.

Marchesan-skjorta 018

Där satt den! En nytillverkad 40-talsskjorta till den engelska vintagekostymen från krigsåren.

Nu öppnar ny vintageaffär för herrar – DeLucas

31 mars, 201614 juni, 2016 av Ingemar A, publicerad i Accessoarer, Prisvärt, Vintageaffärer

yvärr De Lucas 2016-03 001

Tyvärr – DeLucas har tvingats stänga tillfälligt. Dum granne bråkar och tvingar butiken att flytta. Öppnar på ny adress i höst.

På lördag den 2 april öppnar sakletaren och inredaren Thomas Cedergren sin nya vintageaffär – DeLucas. En riktig fyndgruva för herrar och prylnördar. Den ligger i ett gammalt garage på Ruddammsgatan 8A bakom Östra Station. Man går Körsbärsvägen upp från Valhallavägen. Eller tar buss 61 direkt dit.

Det går inte att ana vilken förtrollad värld som öppnar sig innan garageporten dragits upp. Och öppen är den på lördagar kl 11-15 och på onsdagar kl 12-19. Eller ring Thomas på 0707-17 59 00.

Mest herrkläder

De Lucas 2016-03-30 026

Här hittar du mest herrkläder; tweedkavajer, kostymer, byxor, skor, slipsar, flugor, frackar, hattar, mössor… Mycket är väldigt fräscht och nytvättat. För damer är utbudet dock rätt knapert även om det finns några riktiga gobitar.

Jag hittade ett par skoblock från Vass, Budapest. Det är en av världens finaste skomakare som gör handgjorda skräddarsydda skor för cirka 50.000 kronor. Skoblocken var något billigare.

DeLucas har hur många vintageflugor och vintageslipsar som helst. Många NOS i originalförpackning.

De Lucas 2016-03-30 037

Här har vi grundaren och han anhang. Familjen DeLucas porträtt hänger på väggen. Be Thomas Cedergren berätta den tvivelaktiga historien.

Kul prylar och accessoarer

Den lilla lokalen är inte bara full av kläder. Här finns mycket annat kul att fynda; mycket marint och en flygplanspropeller från 1920-talet och gamla elgitarrer och läderväskor och grogglas och herraccessoarer och gamla lampor och, och, och.

Ingemar Albertsson 2016-03-30 (6)

Tack för besöket. Jag ser en officer. Men var är gentlemannen?

Fashionauktionerna inspirerar inte mig längre

17 mars, 2016 av Ingemar A, publicerad i 2000-tal, Accessoarer, Damkläder, Gentlemannens garderob, Prisvärt, Vintageaffärer

Just nu pågår Auktionsverkets visning av Fashion som är den 22 mars. Och Bukowskis Fashionauktion börjar om några timmar. För en vintagenörd är det inte mycket att hämta. På Buckan var det något fint från Dior och Märthaskolan och på Verket finns några Charelstonklänningar och kanske något mer. Resten är bättre begagnad lyx. Rea på kända varumärken.

För en Vintageman är Auktionsverket roligare. Varför? Dels var det mycket luftigare exponerat. Varje plagg syns och görs rättvisa. På Buckan hängde det mesta på vanliga klädställningar.

Dels fanns det ett tjugotal herrplagg, mest kavajer och några kostymer. Mycket var skräddarsytt och hyggligt i min storlek. Det låter ju flott med skräddarsytt. Men på vintagemarknaden är det snarare ett problem. Plagget är ju sytt efter en specifik persons mått och kroppsliga egenheter. Konfektion passar ofta bättre. Och så är det det där med de öppna knapphålen i ärmarna. De gör att man inte kan ändra ärmlängden. Svårt för mig som är utarmad alltså.

Först en bildkavalkad från Stockholms Auktionsverk

Tre Charlestonklänningar på SAV. Fulla med paljetter, pärlor och broderier. Väldigt fina alla tre och ett rimligt utropspris; 2.000 kr.

Det var skillnad på hantverket förr. Den lite gulare klänningen är vintage. Kolla in brokaden. Den vita från Michael Kors ser ut att vara massproducerad. Båda 2.000 kr. Jag vet vilken jag skulle ha valt.

Är detta ”hög sömnad”? Knappast. Rafsigt och hafsigt och snuskigt dyrt när det begav sig. Prada och Alexander McQueen för 2.500 kr i utrop idag. Kan man inte begära mer av s.k. kvalitetsmärken?

Spatiös herravdelning

Herravdelningen var ännu luftigare. Varje plagg fick ordentligt med plats. Det gillar jag.

Här finns det inte bara svindyr konfektion. Det mesta är skräddarsytt och i mycket hög kvalitet. Det är bara det där med knapphålen i ärmarna som ska passa. Kul med en manchesterkostym med ränderna på tvären t ex. Här är priserna genomgående högre. Kavajer för 3-4.000 och kostymer för det dubbla. Men om man betänker att en fin skräddarsydd blazer idag kostar 25.000 kronor och uppåt så är det ju inte så farligt. Värre då att betala 4.000 för konfektion.

Kolla alltid bakom dig? Där lurar faran.

Så var det det där med passformen. Kolla ALLTID i en spegel hur du ser ut bakifrån. Överst till vänster ser vi direktör Vintageman framifrån. Prydligt och passligt. Och sen den katastrofala midjan bakifrån. Och den beiga kavajen ser ju också rätt bra ut framifrån. Men det är alldeles för mycket tyg runt axlarna. Så kan man inte gå ut.

Visst kan en skräddare både ta in och lägga ut. Att justera midjan kostar inte så mycket. Det brukar finnas mycket sömsmån i skräddarsytt. Men ska man börja röra i axlarna blir det mer komplicerat och kostsamt.

Då sitter den här tweedkavajen bättre. Inte lika mycket överskottstyg vid axlarna. Och ärmlängden är faktiskt OK. Här är det skjortärmarna som är lite för långa.

Det roligaste på de här auktionerna är ofta ”kringbjäfset”. Som synes finns det lite för herrarna också. Det är ju en fördel att det mesta säljs i one size fits all. Därför brukar accessoarerna tyvärr bli ganska dyra.

Bukowskis hade byggt en Cat walk

Buckans exponering var mer dramatisk med ljus och mörker, rökmaskin och aluminiumfolie kring varorna. Men jag är inte säker på att det gjorde det lättare att upptäcka godbitarna. Och i stora auktionssalen var det vanliga klädställningar där kläderna hängde på rad som på en outlet.

Nej, jag tycker nog att Auktionsverket vinner i år på bättre exponering. Detta sagt med brasklappen att jag inte har koll på vilka modemärken som är heta just nu och inte vet slutpriserna än. Är man vintageman så är man.