Västen som växte

Vad man gör med en väst om det fattas 15 cm på vidden?

Före och efter

Minns du att jag hittade en fyrtiotals-tweedkavaj och en väst i samma tyg hos Ruth & Raoul för 1.000 kr. Det vara bara det att västen var i storlek 46 och kavajen i storlek 54. Hur i all sin dar kan de två udda plaggen ha överlevt tillsammans i nästan sjuttio år?

derber mått 004

Västen är ju till en gosse och kavajen till en större man. Vad göra? Jag får chansa, tänkte jag. Om jag ber skräddaren att sy ett helt nytt bakstycke till västen så kan det gå. Den blir nog inte perfekt, men förhoppningsvis syns det inte när jag har kavajen utanpå.

derberväst hos George (2)

Jag gick till George Miko på Mari-Lenas skrädderi på Hornsgatan 127. Han har fixat massor av kläder åt oss. Och så delade vi upp jobbet. Jag fick gå till tygaffärer och leta fodertyg. Jag hittade ett fint i viskostyg på NK / SidenCarlsson. Han började sprätta bort det gamla fodret och ryggpartiet.

Derber väst efter 002

Nu har västen bredden inne. Det syns att fodret kryper lite för långt fram. Och åt längden var inte mycket att göra. Men det blev fint ändå.

En vecka senare var han klar. Tyget kostade 200 kr och arbetet 800 kr. Summa 2.000 kr för hela setet.

Före och efter

Nu är även västen en storlek 54. I alla fall i vidden.

Derber 40-tal 002

Derber var ett märke som lanserades av  av Hj. Söderbergs i Uppsala. Den största textilindustrin i stan. De startade 1907 och flyttade till olika adresser; Vaksalagatan 15 och  Dragarbrunnsgatan 65. På tillverkningsprogrammet fanns då herr– och gosskostymer, ytterplagg och blazers samt kappor och dräkter för damer och flickor. 1950 slog de på stort och byggde en modern fabrik på Bergsbrunnagatan. Men konfektionskrisen hade då redan börjat i Sverige och de gick i konkurs 1958.

Ingwemar Albertsson 2016-02-24 004

Visst är det flått med en väst

Hur kunde den udda kavajen och västen hänga ihop så länge – i cirka 70 år? Min gissning är att det var nån av textilarbetarna som tagit hem plaggen och nu, 2016 har släktingar lämnat in dem till Ruth & Raouls vintageaffär i Uppsala för försäljning. Vad tror du?

Derber 40-tal 006

Kul att ha en väst som funkar. Men kavajen är ursnygg ändå. Det är inte ofta man hittar något sånt här snyggt och i perfekt skick. Synd bara att det inte fanns ett par kostymbyxor också. Det måste det ha funnits från början. Men de hade väl varit väldigt stickiga, sa den sure räven.

 

 

 

 

Urkul att fynda gamla klockor

Certina 60-tal (3)

Armbandsuret lär vara mannens enda smycke sägs det. Många suktar efter en Rolex Daytona för en halv miljon – för att visa hur framgångsrika de är antagligen. Vintagemannen är precis tvärt om. Han blir jätteglad när han hittar en gammal mekanisk Certina som matchar nån av hans kavajer. Sällan behöver han betala mer än en tusenlapp. Den här blå  är från sjuttiotalet.

1:a världskriget skapade armbandsuret

För hundra år sedan fanns inte armbandsuret. Då var det rovan, fickuret som gällde. Dina moderna blåjeans innehåller förresten en rest från den tiden – den lilla miniatyrfickan som sitter innanför den högra framfickan är till för att ha klockan i.

Det var första världskrigets och flygets utveckling som ändrade på våra klockvanor. När anfall behöver planeras i minuter och sekunder är det viktigt för piloter och officerare att lätt kunna se vad klockan är. Ett fickur är då väldigt opraktiskt. Så piloterna band fast sina fickur på armen eller på låret med nån sinnrik fästanordning  – och se, det moderna armbandsuret var fött.

Dyra märken behövs inte

Omega o Rekord 1940

Man måste inte köpa exklusiva märken. Dessa två eleganta klockor är från 1940 ungefär. Du kan säkert se att den vänstra, en Omega, är lite finare. En sådan kostar kanske 5.000 kr. Den högra, en mer anonym Record, kostar 1.000 kr. Men jag kan försäkra, man känner sig ungefär lika elegant i båda när man fått på sig sin smoking.

Jag älskar billiga klockor

Billiga klockor

Jag älskar billiga klockor. Då har man ju råd med fler. Ingen av dessa femtiotalsklockor har kostat över tusen kronor. Den högra bara 200:-. Det finns alltså fynd att göra där ute.

Testa om klockan går rätt

Den stora frågan är om ett vintageur fungerar. När jag ser en trevlig gammal mekanisk klocka på en auktion, antikmarknad eller på en loppis brukar jag alltid dra upp den och ställa den så rätt som möjligt. (Man har ju den rätta tiden i mobilen, så man behöver egentligen inte nån klocka som  visar tiden längre.) Sen går jag tillbaka efter en halvtimme och ser om klockan fortfarande går rätt. Har den redan då dragit sig blir jag skeptisk och då köper jag inte. Jag kan acceptera att en gammal klocka drar sig en minut på ett dygn, men inte mer. Ibland lämnar jag klockan till en urmakare för ruckning och justering, men då riskerar totalkostanden att skena iväg.

Putsa klockan med tandkräm

Ofta är glaset lite repigt. Då tar jag till tandkrämsmetoden. Jag klämmer ut en liten klick tandkräm med slipmedel på pekfingret och gnider runt i cirklar en stund. Det tar inte bort sprickor, men gör underverk på små repor.

Välj klocka som passar dagen klädsel

Det roliga med att ha flera vintageklockor är att man kan välja en som passar dagens outfit. Jag brukar också vara noga med vilka metaller jag kombinerar. Manschettknappar i silver till en stålklocka. Guld till guld.

Välj vintageklockor med karaktär

Atlantic Milano o Manhattan 1960 (2)

Atlantic är ett sånt där gammalt märke som var stort i Sverige på 1950- och 60-talen. De finns i många olika utföranden. De här modellerna, som jag tror är från åren runt 1960, kallas Manhattan och Milano. De har rätt mycket attityd i designen tycker jag. Riktiga smycken.

Den högra köpte jag på Antikmässan för 1.200 kr. När jag googlade på märket upptäckte jag att just denna klocka år 2011 såldes på Lauritz för 600 kr plus avgifter, dvs 840 kr. Ett normalt pris för en sån här klocka. Den har ett fel och det är att stållänken egentligen är 2 mm för smal. Men den går ju att byta.

Rätt bredd på armbandet

Klocktillbehör

En vintageman passar på att handla när tillfället yppar sig. Det gäller klockarmband också. En låda med gamla armband är bra att ha därhemma. Förr eller senare tar ett läderarmband slut och måste bytas. Och till en vintageklocka vill man ju helst ha ett vintagearmband. Det finns många olika bredder på klockarmband. Se till att du får det rätta.

Se förresten upp med klockor där sprinten för armbanden sitter helt fast. Då kan du bara använda armband med s.k. open ends och då är urvalet av snygga armband ytterst magert.

Vissa klockor sticker ut

Jag är ganska svag för kronografer som har tidtagning, stopp och mellantider. Sådana går ofta dyrt på auktion. Här har jag, efter en lång tids sökande, hittat en schweizisk kronograf från fyrtiotalet utan känt märke. Den blev överkomlig på en auktion.

Den högra är en kul Casio Data Bank från 1980-talet med inbyggd miniräknare, kalender och telefonbok som fortfarande fungerar. Det måste ha varit oerhört exklusivt på sin tid. Denna är förresten den enda batteridrivna klocka jag har. Jag tycker att de gamla mekaniska uren är roligare.

Jaeger-le Coultre är mitt favoritmärke

Jaeger-le Coultre (1)

Har du något favoritmärke? frågar folk ibland. Ja, Jaeger-le Coultre, ett av de stora klockmärkena från Schweiz. De har legat i framkant ända sedan 1833 och varit först med många finesser. Jag tycker att de är diskret eleganta. Memovox heter den nedersta klockan och den var den första klockan med alarm och som lanserades 1950, samma år som jag föddes. En Memovox låg länge på min önskelista. Jag fick den av frun och barnen när jag fyllde sextio.

Som alla klockkännare kan se saknas en verklig klassisker på bilden – en Jaeger-le Coultre Reverso. Det är en rektangulär JlC-klocka med vändbar boett. Köper man en nytillverkad Reverso får man lägga upp minst 100.000 kr och det tänker inte Vintagemannen göra.

Ger man sig in på den fina-märkes-marknaden börjar auktionspriserna på tiotusen och lyfter sedan uppåt i en rasande takt.

PS. Onödigt vetande för snobbar: Jaeger ska uttalas på franska, dvs Sche-schäär och inte Jäger som de flesta säger. Say after me: Scheschäär lökoltrr. (Sen finns det nördar som säger Sche-gäär också. Men dom bortser vi ifrån.)

Var hittar du vintageklockor?

På varje antikmarknad och loppis kan du hitta klockor. Det mesta är skit, så det gäller att leta noga efter fyndet med stort F. Men det är ju så vi vintagenördar alltid har det.

Annars är auktioner det säkraste stället. Kaplans i Stockholm är en verklig guldgruva. De har massor av klockauktioner hela året runt. Och det som inte blir sålt på auktionen kan man köpa i deras butik efteråt. Kolla deras välfyllda webbutik.

I stort sett alla auktionshus säljer klockor. Det är bara att börja bevaka.

Vintageghandlare som A.Marchesan och Herr Judit har ett litet noga utvalt utbud i lagom prisklass. Där kan du också kolla. Deras klockor är oftast genomgångna av en urmakare.

 

Upptäcker ny vintagehandlare på Antikmässan

Antikmässan 2016 065

Vintagehattar är en bristvara. Vilken lycka att då hitta en ny vintagehandlare med inriktning på herrkläder. Jag slog till och köpte en riktig ”Frank Sinatra-hatt” av märket Failsworth Sportsman.

De Lucas – en helt ny vintagehandlare

Thomas Cedergren är en erfaren antikhandlare som nu inriktar sig på herrvintage. Under namnet De Lucas kommer hans butik på Ruddammsvägen att öppna nån gång i mars. På Antikmässan hittar du hans välfyllda monter lite dold bakom de mer kända vintagehandlarna.

Kolla vilka fräna manschettknappar och flugor jag hittade hos De Lucas.

Lata Pigan levererar alltid

Margareta plockade fram en äkta Borsalinohatt till hustrun. Hon har visserligen redan en brun damhatt, men det är extra snits på en Borsalino. Annars säljer Lata Pigan och Teda Art Project också spännande vintagetyger. Anmäl dig till deras workshops och lär dig sy klänningar av dem. Mer information i deras monter.

Herr Larsson & Lisa Larsson – trevliga grannar med noga utvalt

Lisa Larsson på Bondegatan är ett av vintagevärldens säkraste gruvor för damerna. För något år sen flyttade Jeanette Axlander in och öppnade en herravdelning – Herr Larsson. Den har nu knoppat av och blivit en egen butik några meter bort på samma gata. Men på Antikmässan har de blivit sambo igen. Mycket fint finns det. Undrar hur länge den här klänningen fick hänga kvar.

Den grönbrunrutiga femtiotalsrocken från Örnkläder är nu såld till en känd vintageman. Den är  redan hos kemtvätten. Men det fanns även andra läckra rockar hos Herr Larsson.

Herr Judit håller hög och lite trendigare profil

Är du tveksam inför att klä dig i äkta vintage, sånt som är äldre femtio år alltså, så är Herr Judit rätta stället. De har montern mitt emot Herr Lisa (Larsson). Höglassiga second hand-kläder av fina märken och tjusiga kvalitetsskor finns det. Här är det lite mer modernt. Synd att brallorna jag provade var för korta. Jag hade varit tvungen att offra slagen för att få ner dem tillräckligt – och det vill jag inte göra. Kostymen med väst till vänster är en Ralph Lauren Purple Label (RLs mest exklusiva serie). Men den passar en herre i storlek 46-48 skulle jag tro. Så synd.

Andra fyndställen för vintagenördar

I en helt annan del av Antikmässan finns två handlare som är värda ett besök. De ligger i den bortersta långgången. Det är Öst Hem & Kuriosa och Orval AB. Båda brukar vara med på mässan varje år.

Antikmässan 2016 002

Hos Öst hittar hustrun alltid något. I år en fin yllekjol som ger femtiotalsvibbar, men den kan nog vara åttiotal om man kollar noga i sömmarna. Den stickade koftan i bildens nederkant var tyvärr för kort i ärmarna. Och guldskorna från 20-talet som sticker fram under kjolen var också för små.

Antikmässan 2016 074

Vårt roligaste köp på Antikmässan i år är ändå de här drinkservetterna från mitten av nittonhundratalet som Öst hade liggande på en hylla. Se vilka undersköna damer. Lite syndigt ekivoka med alla kroppsdelar noggrant broderade. Det är t.o.m. fyllning i tuttarna. Jag var tvungen att inviga dem direkt efter hemkomsten. Vad drinken heter? Old Fashioned. Vad skulle det annars vara?

Antikmässan 2016 006

Orval har alltid en välfylld monter. Mest för damerna, men lite accessoarer för herrarna också. I år hade de flera fantastiska 20-talsklänningar. Vackra och trånga. Själv hittar jag nästan alltid några halsdukar eller liknande herrbjäfs.

Och vem dök upp utanför Orval? Jo, Agneta som driver den välfyllda vintagebutiken Epok på Odengatan. Hon är även en prisbelönt modist viket framgår av dagens huvudbonad med all önskvärd tydlighet.

Det är lika kul att gå på Antikmässan som på olika vintagefestivaler och marknader. Man träffar gamla bekanta. Istället för fika blev det vitt vin och räkmacka i Älvsjö. Mässan har öppet till söndag den 21 februari.

Nästan inga kläder tillverkade efter 1970 är vintage.

Vanity Fair, April 1931

Ur Vanity Fair 1931. Garanterat vintage. Det kan man inte säga om allt begagnat.

Varje bransch har sitt fackspråk som definierar olika saker och gör livet lättare för både säljare och köpare. Tyg köper vi i meter. El köper vi i kWh. Nya kläder säljs i hyggligt definierade storlekar; S-XL eller 38 eller 52. Skor likaså. Men hur är det med gamla saker och speciellt gamla kläder? Snart sagt varenda secondhandaffär kallar sig vintage numera utan att vara det. Det vore bra med ett gemensamt språk.

Vintage 007

Vintage, från latinets Vindemia (vin-tid, vinskörd) eller på franska Vendenge, är en vinterm som enklast kan sammanfattas med ”gammal god årgång”. Det är ett vin av hög kvalitet, med identitet och ursprung och som har en bestämd ålder. Ta portvin t ex där begreppet ofta används. Ett riktigt bra år kan vissa av vinerna från en producent kallas för vintage. Och sen ska det ligga till sig några år, eller årtionden, innan det är dags att dricka. Mindre goda vinskördar finns det andra namn på som Ruby, Tawny, Colheita etc, begrepp som alla är väl definierade av branschen. Vi vet vad vi får.

Vintagebegreppet har två beståndsdelar: bestämd ålder och hög kvalitet.

Wonderful Vogue Covers of the1930s (22)Vogue, omslag 1930-tal

Gamla bilar har också en liknande klassificering utifrån ålder: Antik: fordon tillverkade t.o.m. 1904. Veteran: 1905 – 1918. Vintage: 1919 – 1930. Post Vintage: 1931 – 1945. Post 45: 1946 – 1960. Post 60: 1961 – 20 år gamla fordon. Så är det i alla fall i Europa. Enligt amerikansk norm används benämningen Klassiker för fordon tillverkade på 1930 – 50-talen. Och enligt de svenska skattereglerna betyder veteranbil en bil som äldre än 30 år. Vi vet alltså vad vi ska kalla bilar från olika tider. Men det säger inget om kvalitén, bara om åldern.

Antikbranschen har också någotsånär fasta principer. För att en pryl ska få kallas antik ska den vara 100 år gammal. Är den mellan 50 – 100 år är den semi-antik. Seriösa matthandlare kallar orientmattor som är mellan 25 – 50 år för Old. De oseriösa säger antagligen Old om mattor som legat i lager mer än ett år.

Eftersom ordet antikt ger övertoner av kvalitet och värde så hittar olika företrädare för branschen på begrepp som ”moderna antikviteter” (vilket definitionsmässigt är en omöjlighet) för danska teakmöbler från 1950-talet eller en vas av Stig Lindberg. Längs vägarna ser vi skyltar av typen ”Antik & Loppis 100 m” och då förstår vi att det antika hör till undantagen och resten är mest skräp. De seriösa auktionshusen och antikhandlarna håller sig i alla fall till de riktiga antikbegreppen och håller rent i portgången. För att en sak ska vara antik idag ska den vara gjord före 1916. Punkt.

Second hand slog igenom på 1960-talet samtidigt som kvaliteten på nya kläder rasade

ModsEngelska mods i amerikanska Korea-dufflar. Oerhört inne på 1960-talet.

Den begagnade klädbranschen är inte ny, tvärt om, folk har köpt second hand i alla tider. Men förr var det bara de fattiga som inte hade råd med att köpa nytt. Först i mitten på 1960-talet började unga trendiga mods att klä sig i gamla militäruniformer och några år senare tog hippies på sig gamla spetsar och begagnade kläder som de kombinerade med moderna blåjeans och manchester.

Det är först under de senaste decennierna som second hand blivit riktigt hippt i vissa grupper och gamla kläder säljs i stora volymer. Myrorna och andra välgörenhetsorganisationer överhopas av begagnade varor och s.k. vintagebutiker poppar upp i varje stad.

Det är nu som förvirringen börjar.

Vi har sagt att vintage betyder både ålder och kvalitet. Vad kan man då kräva av ett plagg för att få kallas vintage? Låt oss pröva några olika sätt att kategorisera gamla kläder. Det är inte lätt att vara entydig.

  • Begagnade kläder är använda kläder, åtminstone en gång. Prislappar och andra etiketter är borttagna. Så långt är det lätt.
  • Second hand, eller i andra hand, betyder att plagget har bytt ägare minst en gång. Min egen gamla kavaj som jag sparat från 1970 är inte second hand, men den är definitivt begagnad, det vet jag.
  • Retro kommer från franskans rétro, från rétrospectif, bakåtblickande, (ytterst från latin) och syftar på att inspireras av eller intressera sig för en tidigare eras trender, moden eller teknologi. Så säger i alla fall Wikipedia, som fortsätter: Inom mode syftar retro framförallt på produkter som varit moderna, trendiga eller som tillverkats i en stil som kan härledas till en specifik period, men som inte nödvändigtvis är av bättre kvalitet eller av dyrare tillverkning. Nytillverkade varor som inspirerats av en tidigare era kan också kallas Repro eller Retro.
  • Re-design är ett begrepp för när någon tagit ett gammalt plagg eller tyg och gjort något nytt av det. En väska av ett par jeans eller en klänning av ett gammalt överkast t.ex.
  • Dead stock eller New Old Stock (NOS) är begrepp som används för kläder som inte är använda, men är från en äldre tid. Sådana plagg som helt enkelt inte blev sålda när det begav sig. Ofta sitter etiketter och gamla prislappar kvar. Men hur gammal ska en deadstock vara? Varenda höst-rea är ju ”dött lager” i viss mening. Och sen hamnar kläderna ännu billigare på s.k. Outlets. När blir de deadstock? Hur många år ska gå?
  • Vintage bör då rimligen återstå som ett samlingsnamn för kläder av högre kvalitet som ”lagrats länge”. Hur hög ska kvaliteten vara och hur gammalt ska plagget vara? De flesta skulle hålla med om att ett plagg från 1947, t ex en klänning från ett franskt modehus, eller en skräddarsydd kostym där både datum och förste ägaren är inskriven i innerfickan är vintage. Haute couture är det definitivt.

Men hur är det om plagget är från 60-talet eller 70-talet eller 80-talet? Förfallet började redan i mitten av femtiotalet och på sjuttiotalet slog tekokrisen till fullt ut och det gamla fina hantverket försvann, både inom konfektion och det som var skräddar- eller sömmerskesytt. Så kan en massproducerad Vinson-kostym i Terylene från Domus på 70-talet någonsin bli vintage? Är kvaliten inte för låg totalt sett även om plagget känns hippt idag? Inte ens ett par pepitabyxor från 1964 tillverkade i jätteupplagor av Algots och andra borde räknas till vintage.

Karles 1964 (6)

Kahles postorderkatalog 1964

Å andra sidan har några fina modehus och skrädderier hållit ställningarna och levererar samma höga kvalitet än idag. Men de senaste av deras plagg har ju inte den rätta åldern för att vara vintage – ännu. Men de kommer att bli. Jag har en skräddarsydd kostym från AW Bauer från 1985. Den platsar i vintagekategorin redan nu.

Spana efter namnlappar i kavajens innerficka. AW Bauer, som bildades redan 1864, är fortfarande Sveriges finaste skrädderi.

Märkeskläder är sällan vintage

Och så har vi alla s.k. märkeskläder. Dyra varumärken som säljs på Fina Gatan i för fantasipriser, vilket inte motsvaras av kvaliteten på plaggen. Det kanske har lite bättre tyger, men hantverket är konfektion och det mesta av priset är uppblåst image och högmarginalbusiness. Blir dessa plagg verkligen vintage med åren bara för att de var omotiverat dyra när de såldes?

De seriösa auktionshusen har löst problemet genom att inte säga Vintage-auktioner längre utan de kallar dem för Fashion-auktioner. En slags extra dyr outlet.

Många lyser med lånta fjädrar

Andra som har andrahandsbutiker eller arrangerar mässor med begagnade kläder öser dock på med ordet Vintage i tro att det ska locka fler köpare och höja kvaliteten på det som erbjuds där. Men mycket har svårt att leva upp till både ålders- och kvalitetskraven. Det är ungefär som med begreppet Moderna Antikviteter. Man lyser med lånta fjädrar.

Det är alltså dags att även branschen för äldre eller begagnade kläder tar fram en definition som alla kan enas kring, både som upplysning för konsumenten och som kvalitetsbegrepp. Det är inte lätt, men här kommer ett förslag att diskutera. För att slippa gummiparagrafer och svåra tolkningar om vad som är tillräckligt bra kvalitet har jag nästan helt valt att utgå från ålder, precis som på bilar, dock med tillägget att kvaliteten handsytt också kan vägas in för modernare plagg.

Mitt förslag till nomenklatur för begagnade kläder.

  1. Second hand. Begagnade kläder yngre än 10 år.
  2. Retro. Kläder som är äldre än 10 år och tillverkade efter 1970. Dvs, de har gått ur modet men har en karaktäristisk stil som kan uppskattas ändå. De flesta lite äldre och massproducerade plagg som finns på dagens ”vintagemarknad” kommer att räknas hit. Nytillverkade kläder designade i en viss tidsålders stil kan vi kalla för Retro-stil eller Repro.
  3. Vintage.
    1. Kläder tillverkade före 1970 då massproduktionen helt tagit över. Det mesta som överlevt från den tiden, både skräddarsytt och konfektion, har tämligen hög kvalitet.
    2. Handsydda/skräddarsydda kläder av god kvalitet och fabrikat som äldre än 20 år, dvs ungefär som ett bra årgångsvin. Plagget har ålder och kvalitet och kommer att åldras med behag. Just nu går gränsen vid 1996.
  4. Antikt. Kläder som är äldre än 100 år kallas antika, precis som alla andra antikviteter. 1916 eller tidigare alltså.

Notera att s.k. märkeskläder, hur dyra de än är eller var, inte automatiskt räknas till vintage. Det är bara handsydd kvalitet från Chanel och YSL som räknas, inte deras massproduktion och pret-a-porter. Annars är de retro eller second hand.

Ord som Deadstock, NOS, olika varumärken, skrädderier och proveniens kan användas som detaljbeskrivningar under varje kategori.

Tycker Vintagemannen 2016-02-08

När vintagemannen fyllde fem år

Vintage jubilee 5 yrs 2016-02-04 (2)

Den 4 februari 2011 var en märkesdag i mitt liv. Då gick hustrun in till Herr Judits second hand på Sibyllegatan 29 med en ”svart Labrador” och gick ut med en gentleman. Det är i alla fall hennes version. In kom en man i svarta jeans, svart t-shirt, svart kavaj och svart dunjacka samt reklambyråaktig skäggstubb. Ut gick en man i en italiensk rock i Donegal tweed, en grön Borsalinohatt och en matchande halsduk.

Ingemar 2011-2C

Såhär såg jag ut den 5 februari 2011, den pånyttfödde Vintagemannen. Och det blev början på en resa vill jag lova. Jag började leta snygga kläder i second hand-affärer. Ordet vintage kopplade jag då bara ihop med portvin.

Det var bara ett problem. Jag var lönnfet, vägde nästan 100 kg och drog storlek 56 eller XXL. Utbudet av fina second handkläder i den storleken var ganska knapert. Så jag bestämde mig för att gå ner till storlek 52. Då finns ett helt annat utbud. Ett halvår och 16 kg senare öppnade sig en helt ny värld.

Rocken blev snart alldeles för stor. Skulle jag sälja själva originalartefakten? Nej. Gick den att sy in? Kanske. Men lösningen kom ett par år senare, när jag ärvt ett pälsfoder. Jag lät en körsnär anpassa och sy in pälsen i rocken. Nu behöver jag sannerligen inte frysa när kylan knäpper till.

Min allra finaste outfit

Ingemar 2012-02-21

Av alla klädköp jag gjort under de här fem åren så är det den här outfiten jag är allra mest nöjd med. Det är nog såhär jag egentligen ser ut. Och den köpte jag redan 2012, alldeles i början på min vintagekarriär.

Det är en tweedkavaj från Schlasbergs, 1970-tal, inköpt hos Mani i Malmö för 400 kr. En ylleväst från Myrorna för 50 kr. Ett par manchesterbyxor från en loppis för 10 kr. Lika mycket kostade slipsen. Skjortan är en Eton eller Stenströms som kostat c:a 150 kr. Näsduken i bröstfickan är ny, så den kostade säkert ett par hundra. Summa summarum för en hel gubbe – 825 kronor! Vad får man för det om man köper nytt? Axelremsväskan från Palmgrens kostade typ 4.000 kr.

Jubileumsdagens svettiga inledning

Jubileumsdagen inledde han och hon med ett pass på Friskis & Svettis gym . Det gäller att hålla stilen i alla lägen. Och formen. Är man en stl 52:a så gäller det att hålla sig sån. Annars måste ju hela garderoben bytas igen.

Sen ut på en födelsedagsturné till vintagevänner

Ingemar Albertsson 2016-02-04 033

Åter på brottsplatsen – Herr Judit på Sibyllegatan 29. Platsen där allt började. Och vem var där om inte Oliver som hjälpt mig flera gånger. Numera säljer han dock nya kvalitetsskor på det förnämliga Skoaktiebolaget på Humlegårdsgatan. Där brukar jag köpa knästrumpor.

Ingemar Albertsson 2016-02-04 037

Därefter en sväng till min hovleverantör  A Marchesan på Odengatan 74. Den här fyrtiotalsrocken  kommer från Alexander.

Old Touch Emmy  2016-02-04

Nästan runt hörnet, på Upplandsgatan 43, ligger Old touch som är en av Sveriges guldgruvor när det gäller vintage. Hit måste jag också gå och hälsa på en sån här dag. Men när Birgitta är på semester och Marina jobbar deltid var det Emmy som fick stå för ruljangsen. Ett par gamla grå ullstrumpor och en blårandig slips blev det den här gången. Båda New Old Stock, dvs de blev aldrig sålda på tiden det begav sig, på femtiotalet troligen.

Avslutar med vintagemiddag på Östra Stations järnvägsrestaurang

Skål på er. Jag har en skräddarsydd kostym från 1946, sydd hos G.A. Stedt i Avesta. Och AM har nåt ännu mera unikt, en pansartjock tweedkostym från 1930-talet.

Östra Stations järnvägsrestaurang har tiden nästan stått still sedan 1932. I stort sett allt är original, möblemang från NK´s fabriker, takmålning av Evald Dahlskog, matsedel och jag höll nästan på att säga innehavaren Berit också. Restaurangen har för sin unika miljö och sin traditionella husmanskost blivit rankad som en av världens tio bästa järnvägsrestauranger. Hoppas den får vara kvar länge.

Anne-Marie Lindstedt 2016-02-04 (7)

Sen tog vi tunnelbanan hem. Tack för en fin jubileumsdag.

 

 

Följ med på Vintagegatan

Om någon bit av Stockholm skulle kunna kallas Vintagegatan så är det den mellersta biten av Hornsgatan, mellan Rosenlundsgatan och en bit bortom Zinkensdamm. Här hittar du sju affärer inom några hundra meter. Är du en ovan köpare av second hand så kan du börja där.

Uppåt väggarna

Uppåt väggarna 2014-01 (14)

I ena änden, in på Rosenlundsgatan 1, huserar Uppåt väggarna. Ett varuhus i miniatyr som Björn och Christer fyllt med allsköns noga utvalda vintageprylar. Men också en hel del fina gamla kläder, mest för damerna. Här hittar vi alltid något kul. Jag har köpt hattar, bottiner, skjortor med löskragar, vantar, mm och AM har hittat många fina klänningar och kappor.

Herr Judit

Vintagegatan 2016-01-30 036

Herr Judit på Hornsgatan 65 är ett Mecka för den elegante mannen som vill känna sig elegant och modern men slippa betala för det. Det finns inte så mycket äkta gammal vintage här, men desto mer trendriktiga herrkläder och accessoarer. Ett av stans bästa skoställen.

Hos Herr Judit har jag hittat många slipovers och västar. Både sådana man kan stoppa ner i brallorna eller bära utanpå om man föredrar det. Dessutom en och annan kavaj och många fina skor. Här finns både Fina Märken och sånt som är helt anonymt, nytt och second hand blandat.

Judits

Vintagegatan 2016-01-30 058

Judits Second Hand är en klassisk adress, Hornsgatan 75,  för vintageintresserade damer. Här håller man också svansen högt. Kläderna ska vara fina, ganska nya och gärna med kända märken i kragen. De plagg som har lite ålder är också fina.

Filippa K

Vintagegatan 2016-01-30 051

Även Filippa K, för den som gillar sådana diskreta  nymodigheter, har en second hand-affär på Hornsgatan 77. Dit går ju jag sällan själv, av begripliga skäl. Men smaken är som baken…

Beyond Retro

Vintagegatan 2016-01-30 059

Ett ställe som jag inte begriper mig på är Beyond Retro runt hörnet vid Zinken, på Brännkyrkagatan 82. Det är jättestort, här finns massor av second handkläder, men jag hittar nästan aldrig nånting. Kvaliteten på plaggen är för låg och det mesta lite för nytt tycker jag. Det känns lite outlet över det hela där det mesta verkar vara importerat från USA. Men i en sådan jättehöstack kan det naturligtvis dölja sig några gyllene nålar. Själv har jag bara hittat västar här.

Beyond Retro är ett hav av kläder. Och nånstans finns kanske den roliga kavajen om man ger sig tid att leta.

Ruth & Raoul

Vintagegatan 2016-01-30 066

På Hornsgatan 116, en liten bit bortom Zinken ligger en riktig favoritbutik; Ruth & Raoul. Ett av de säkraste ställena om man vill hitta en unik gammal kostym eller något trevligt till hustrun. Butikerna i Uppsala och Stockholm skickar kläder mellan sig. Ge dig tid att upptäcka denna lilla pärla. Den är värd en omväg.

Vintagegatan 2016-01-30 069

Senaste gubbfyndet provar jag här. En tweedkostym från sent 40-tal skulle jag tro. Very heavy! Märket heter Derber och tillverkades av Hj. Söderbergs konfektionsfabrik i Uppsala. De gick i konkurs 1958, så innan dess är den i alla fall.

Nu startar projektet: Ändra västen

Det följde med en väst till kavajen också (kostymbyxorna saknas dock). Men den västen är alldeles för liten, så nu ska den till skräddaren för renovering – om det är möjligt. Kavajen har storlek 54 medan västen bara är en 48:a. Hur kan de två delarna ha lyckats hålla ihop i över 60 år? Ingen man kan ju ha använt båda.

Derber 40-tal 026

Det här projektet, att göra västen större, får bli ett blogginlägg längre fram. Håll ögonen öppna.

Klicka här så får du läsa om hur västen växte.

H

Måttfull gubbe köper kläder åt sin fru

Livet blir mycket roligare om man gör sällskap i klädaffären. På sjuttiotalet var jag en sån där tråkig äkta man som följde med hustrun in på Hennes (H&M hette så då). Där stod jag och en massa andra män och lutade oss mot en pelare och såg uttråkade ut. Vi tittade på klockan och undrade: Är du inte klar snart?

Nu går vi på klädjakt tillsammans. Liver leker.

Vintage samlingen 2016-01-29 001

Igår var vi och grävde i Vintage samlingen i Gröndal. 

”Vintage samlingen” säljer ut mammans stora klädsamling i olika omgångar. Här flockas Stockholms kvinnliga vintageentusiaster. Det är öppet ikväll (lördag 30 januari), och kanske lite längre fram i vår också. Håll utkik på Facebook.

Vintage samlingen 2016-01-29 013

Man blir rufsig i håret av att prova bussaronger.

AM hittade en riktigt fin sommarklänning där. Och jag rotade fram en sjömansblus från 40-talet som kommer att passa hennes gamla sjömansbyxor perfekt. Nu saknas bara en blåvit krage. Men en sådan tjock yllebussarong kanske passar bättre för svensk midsommar än vad bomullsklänningen gör.

Hos Ruth & Raoul i Uppsala hittar man alltid något flott.

Biljetter 2016-01-28 013

Vilket tyg. Tidigt 60-tal. Det måste ha varit exklusivt på sin tid. Kan det vara en Dior eller är det en Robert Dorland?

I förrgår var vi i Uppsala och gick som vanligt till vintagebutiken Ruth & Raoul på Sysslomansgatan. Tyvärr var den ljusgrå glenncheck-kostymen med väst för liten för mig. Men AM hittade den här pärlan från Diana Warren. Det är en klänningsdräkt med tillhörande jacka. Det var bara att prova. Nu är den redan hos kemtvätten.

Biljetter 2016-01-28 005

Oj, vad det kul det är när det dyker upp något sånt här i vintageaffären. Fullt användbart idag. Monica blev lika glad när hon såg hur bra den passade.

Diana Warren var en engelsk butik/outlet på 50-70-talen som dels sålde exklusiva märken med etiketten bortsprättad och ersatt med det egna varumärket, dels sålde eget elegant och färgglatt.

Såhär skriver Vintage Fashion Guild: One of the lesser-known designers used by Diana Warren was Robert Dorland — a London based designer of the 1950s and 1960s who made elegant bright and colourful daywear and sophisticated highly detailed eveningwear.

Den här dräkten, med nåt som liknar twistveck i kjolen, är nog från början av sextiotalet och ser ut som beskrivningen ovan tycker jag.

Min måttfulla Iphone.

Sedan flera år går jag med alla AMs mått i min mobil. Från hjässan till fotabjället. Hattstorlek, skostorlek, handskstorlek, behåstorlek, etc. Men också hennes längder och bredder som midja, rumpa, axelbredd, ärmlängd, grenlängd… You name it.

När jag kommer in i en vintageaffär och letar nåt för egen del kan jag också snabbt skanna av damavdelningen och med hjälp av ett måttband hitta kläder som sitter perfekt. Butikspersonalen häpnar över en så väl förberedd gubbe och ger jättebra hjälp och service. Och AM blir glatt överraskad när jag kommer hem. Eller så gömmer jag plagget och plockar fram det till jul. Så slipper jag jäkta och trängas i butiker inför julen.

Bli en sån måttfull gubbe du också. Jag lovar att det är uppskattat.

Är detta världens finaste vintageaffär?

A.Marchesan 2016-01-27 028

Att komma in i Alexander Marchesans vintageaffär är som att komma in i en film. En kostymfilm från 1950-talet. Man förväntar sig nästan att Cary Grant eller Fred Astaire ska kliva ut ur provhytten. Men icke, ut kliver en räv…

Ingenstans i vintage-Stockholm finns så många gamla hattar och västar.

Det finns nästan bara klassiska kläder här, så som de såg ut från 1930 till mitten av 60-talet. Inget trendigt och modernt kommer upp på hyllorna. Bara klassiskt och tidlöst.

A.Marchesan 2016-01-27 023

Allen Edmonds, Church´s, Crocket & Jones, Vass och andra kvalitetskor trängs på hyllorna i skorummet.

Letar du snygga herrskor är det hit du ska gå. I stort sett allt är bättre begagnat. Men det är halva priset mot att köpa nytt på Fina Gatan eller i Stora Varuhuset. Som att köpa en begagnad bil ungefär – nån annan har fått betala de första dyra milen.

Ingemar Albertsson 2013-12-31

Jag har köpt flera kostymer, rockar och skjortor hos Alexander. Här är en av kostymerna från 40-talet.

A.Marchesan 2016-01-27 042

Affären är full av gamla kostymer, rockar, hattar, skor och olika accessoarer för en gentleman.

Godis för gentlemen

En gentleman behöver också några små smycken för att förgylla sin outfit; manschettknappar, klockor, kragnålar, damasker, knapphålsblommor och en tjusig hatt. Här hittar du allt till dig eller din gubbe. Det är verkar bara vara reservoarpennan som saknas.

A.Marchesan 2016-01-27 015

Gentlemannagodis.

Skräddare på ovanvåningen

My Lindström 016-01-27 052 (1)

Passar inte kostymen så sitter skräddaren My  på ovanvåningen och kan göra ändringar.

My Lindström kan snabbt justera plagget till perfekt passform. Hon har, efter ett och ett halt år som lärling hos AW Bauer, fått sitt gesällbrev i herrskrädderi. Om du inte vet det så är hovleverantören AW Bauer det närmaste Savile Row du kan komma i Sverige.

Ärmlängd och benlängd är det oftast inga problem att justera i en vintagekostym. Vidden runt magen är också relativ lätt att ändra. Det blir lite jobbigare om du måste justera axelpartiet. Men det kan gå det också.

Du kan också beställa en hel skräddarsydd kostym av henne. Hon köper bl.a. in tyger från Savile Row.

Förvånande förebilder

Alexander Marchesan inspireras av fablernas värld.

Jag frågade Alexander vilka förebilder han har, både som stilikoner och bland vintagebutiker. Men han har inga sådana idoler. Han har alltid inspirerats av fablernas välklädda djur, som Joakim von Anka i sina damasker. Men framför allt från den välklädda, smarta och listiga räven som ofta avbildas som en gentleman. Därför en räv som logotyp.

A.Marchesan 2016-01-27 019

Vintagehandlare Alexander Marchesan har mer än ett intresse.

Jag började jobba i leksaksaffär och blev en jäkel på att bygga Lego, Kaknästornet i fullskalig kopia typ. Men en morgon för tio år sen vaknade jag med en vision. Jag ville inte gå i kläder som följer modet. Jag vill se likadan ut om tio år, och inte skratta åt mig själv när jag ser gamla bilder.

Men det fanns inga sådana butiker med klassiska herrkläder så jag började samla gamla kostymer hemma. Efterhand växte det och han startade sin firma i september 2009. Alexander hyrde in sig hos Grandpa. Sen deltog han på Antikmässan, öppnade en pop up-store i Sturegallerian och skaffade ett lager i en källare.

Det var förresten i Sturegallerian jag upptäckte Alexander och köpte mina första brogueskor och en skräddarsydd amerikansk kostym från 1961.

I april 2012 öppnade A. Marchesan sin butik på Odengatan

Marchesan 002

Odengatan 74 i Stockholm. Granne med klassiska Tennstopet.

Är inte detta världens bästa vintageaffär för herrar? Rätta mig om jag har fel.

Jag känner mig sådär mysmacho i en stickad väst

Tweed Country Sports 2016-01-27 (2)

Idag har jag syndat. Jag har gjort nåt som jag inte brukar göra. Jag har köpt ett nytt plagg. Den utmärkta lilla butiken Tweed Country Sports började sin rea idag. Förväntansfull gick jag dit för att hitta ett par billiga manchesterbyxor, ty sådana är svåra att hitta på second hand. De brukar vara för slitna.

Men så upptäckte jag en stickad väst från Scotland och kunde inte låta bli, 40 % rabatt. Och så blir det ju en utmärkt fortsättning på gårdagens blogg om slipovers.

Karl-Oskar Källsner på Tweed Country Sports har rea just nu. Här kan du hitta tweed och andra kvalitetskläder med engelsk profil. Perfekta för en mysmacho. Adressen är Rörstrandsgatan 17.

Den här tweedkostymen köpte jag där i höstas. Nu hänger de på rea-galgen. Jag skulle ha väntat. Så gör en riktig vintageman. Korkskalle!

Ingemar Albertsson 2015-10-13

Kostym av märket Bladen i Donegal Tweed från norra Irland.

Variera slipovern med den stickade västen.

Många svenska husmödrar satt och stickade tröjor åt sina män på 30-40- och 50-talen. Den ljusblå och den beiga är jag säker på är hemstickade. Den mörkt grå med lusekoftemönster är en kommersiell produkt. Hursomhelst är stickade västar och slipovers verkligt köpvärda. Lagom varma både ute och inne och otroligt billiga på loppisar och second hand. Men rätt svåra att hitta numera.

Ingemar Albertsson 2015-07-27 080

En hemstickad väst är perfekt nu i januari liksom mitt i den svenska sommaren.

Imorgon ska jag berätta om Sveriges, kanske världens, bästa vintagebutik för män med klassisk smak. To be continued…

Hur kunde jag bli så tokig?

Panasonic 174

I Chicago, den 3 oktober 2010, bestämde jag mig för att bli gubbe. Jag fyllde 60 år och tänkte att nu kan jag inte vara ung och frän längre. Jag vägde 100 kg och gick alltid klädd i svart. Hustrun kallade mig för en svart Labrador. Hon köpte mig en hatt i present, för det ska väl en gubbe ha.

Ingemar 2011-2C

Den 4 februari 2011. Det var en fredag eftermiddag. Hustrun och jag hade just tagit ett glas vin på Östermalmstorg och var på väg hem. Då såg vi vintagebutiken Herr Judit på Sibyllegatan 29 i Stockholm. Där gick hustrun in med sin svarta Labrador och kom ut med en gentleman i italiensk tweedrock, en grön Borsalinohatt och en matchande halsduk. Min labradorklädsel låg i en kasse. Och på den vägen är det.

Till historien hör att Nordiska Museet under hösten 2010 hade en utställning ”Dandy” som vi såg av en slump. Det var där jag upptäckte Herr Judit första gången. Fröet till galenskapen hade börjat gro.

Dandyutställningen,

Jag röstade då på den outfit som Frederik Andersen & Rickard Lindqvist på AW Bauers förnäma skrädderi hade stajlat. Det kan jag förstå idag när jag ser mig själv i spegeln.