När vintagemannen fyllde fem år

Den 4 februari 2011 var en märkesdag i mitt liv. Då gick hustrun in till Herr Judits second hand på Sibyllegatan 29 med en ”svart Labrador” och gick ut med en gentleman. Det är i alla fall hennes version. In kom en man i svarta jeans, svart t-shirt, svart kavaj och svart dunjacka samt reklambyråaktig skäggstubb. Ut gick en man i en italiensk rock i Donegal tweed, en grön Borsalinohatt och en matchande halsduk.

Såhär såg jag ut den 5 februari 2011, den pånyttfödde Vintagemannen. Och det blev början på en resa vill jag lova. Jag började leta snygga kläder i second hand-affärer. Ordet vintage kopplade jag då bara ihop med portvin.

Det var bara ett problem. Jag var lönnfet, vägde nästan 100 kg och drog storlek 56 eller XXL. Utbudet av fina second handkläder i den storleken var ganska knapert. Så jag bestämde mig för att gå ner till storlek 52. Då finns ett helt annat utbud. Ett halvår och 16 kg senare öppnade sig en helt ny värld.

Rocken blev snart alldeles för stor. Skulle jag sälja själva originalartefakten? Nej. Gick den att sy in? Kanske. Men lösningen kom ett par år senare, när jag ärvt ett pälsfoder. Jag lät en körsnär anpassa och sy in pälsen i rocken. Nu behöver jag sannerligen inte frysa när kylan knäpper till.

Min allra finaste outfit

Av alla klädköp jag gjort under de här fem åren så är det den här outfiten jag är allra mest nöjd med. Det är nog såhär jag egentligen ser ut. Och den köpte jag redan 2012, alldeles i början på min vintagekarriär.

Det är en tweedkavaj från Schlasbergs, 1970-tal, inköpt hos Mani i Malmö för 400 kr. En ylleväst från Myrorna för 50 kr. Ett par manchesterbyxor från en loppis för 10 kr. Lika mycket kostade slipsen. Skjortan är en Eton eller Stenströms som kostat c:a 150 kr. Näsduken i bröstfickan är ny, så den kostade säkert ett par hundra. Summa summarum för en hel gubbe – 825 kronor! Vad får man för det om man köper nytt? Axelremsväskan från Palmgrens kostade typ 4.000 kr.

Jubileumsdagens svettiga inledning

Jubileumsdagen inledde han och hon med ett pass på Friskis & Svettis gym . Det gäller att hålla stilen i alla lägen. Och formen. Är man en stl 52:a så gäller det att hålla sig sån. Annars måste ju hela garderoben bytas igen.

Sen ut på en födelsedagsturné till vintagevänner

Åter på brottsplatsen – Herr Judit på Sibyllegatan 29. Platsen där allt började. Och vem var där om inte Oliver som hjälpt mig flera gånger. Numera säljer han dock nya kvalitetsskor på det förnämliga Skoaktiebolaget på Humlegårdsgatan. Där brukar jag köpa knästrumpor.

Därefter en sväng till min hovleverantör  A Marchesan på Odengatan 74. Den här fyrtiotalsrocken  kommer från Alexander.

Nästan runt hörnet, på Upplandsgatan 43, ligger Old touch som är en av Sveriges guldgruvor när det gäller vintage. Hit måste jag också gå och hälsa på en sån här dag. Men när Birgitta är på semester och Marina jobbar deltid var det Emmy som fick stå för ruljangsen. Ett par gamla grå ullstrumpor och en blårandig slips blev det den här gången. Båda New Old Stock, dvs de blev aldrig sålda på tiden det begav sig, på femtiotalet troligen.

Avslutar med vintagemiddag på Östra Stations järnvägsrestaurang

Skål på er. Jag har en skräddarsydd kostym från 1946, sydd hos G.A. Stedt i Avesta. Och AM har nåt ännu mera unikt, en pansartjock tweedkostym från 1930-talet.

På Östra Stations järnvägsrestaurang har tiden nästan stått still sedan 1932. I stort sett allt är original, möblemang från NK´s fabriker, takmålning av Evald Dahlskog, matsedel och jag höll nästan på att säga innehavaren Berit också. Restaurangen har för sin unika miljö och sin traditionella husmanskost blivit rankad som en av världens tio bästa järnvägsrestauranger. Hoppas den får vara kvar länge.

Sen tog vi tunnelbanan hem. Tack för en fin jubileumsdag.