#vintagemannen #vintageqvinnan #vintagemannensmat

Jag firar 10-årsjubileum med en bok: Vintagemannens Stilskola

7 mars, 2021 av Ingemar A, publicerad i #stilskolan, Accessoarer, Böcker, Gentlemannens garderob, Mode, Stil

Det blev ingen hejdundrande jubileumsfest. Det blev ingen jubileumsresa. Det lades inte en enda corona på att köpa sådan glädje när Vintagemannen fyllde 10 år den 4 februari 2021. Skattemyndigheten tillåter bara avdragsgilla 10, 25, 50, 75 och 100-årsjubileer. Måste jag vänta 15 år till nästa chans? Nej, jag vill fira nu!

Då blev det en jubileumsbok. Vad har jag lärt under 10 år klädd i second hand och vintage? Hur har jag tillägnat mig en egen stil? Jag får ju både beröm och stilfrågor från mina 9.200 följare på Instagram. Kanske har jag något att berätta. Och nu är boken klar. Du kanske vill köpa den? Se nedan hur du gör.

116 sidor med 240 inspirerande bilder för en personlig stil.

vad handlar Stilskolan om?

Det är 14 kapitel om olika delar av en mans outfit; västen, skorna, rocken, hatten, bältet, slipsen, klockan, mm – och det för mig mest typiska – knapphålsblomman. Dessutom några råd om klädvård, inför resor, om pengars värde och avslutningsvis mina bästa allmänna råd. Egentligen är det en bok om hur man kombinerar olika detaljer i sin klädsel på ett elegant sätt, både färger, material och accessoarer.

Ett kapitel handlar om hur du ska tänka när du matchar hängslen och bälten. Ett annat om västar – mannens mest stilhöjande plagg.

Boken är inte en konkurrent till alla heltäckande stilguider för män som beskriver hur man ska knyta sin slips eller när man ska bära frack. Den är mer ett personligt komplement för att sätta piff på anrättningen. Boken är full av goda råd som fungerar bra lika oavsett om man handlar second hand, vintage eller nytt.

Do it yourself

Nya tekniska möjligheter har tillkommit på senare år; Gör din egen bok och Print on demand. Det var bara att sätta igång. Jag upptäckte Solentro på nätet och började skissa lite i deras verktyg. Det tog inte lång stund innan jag fattat grejen och hur man gör.

*Först väljer man sin layoutmall. Sen är det bara att börja skapa sina sidor, uppslag för uppslag*.

Det är lätt att skriva och lägga upp bilder. Sen klickar man på Granska för att se hur sidorna blir.

I min dator har jag tusentals bilder på Vintagemannens outfit, i både stort och smått, som jag samlat på mig sedan 2011. De flesta är tagna med mobilen. Jag hade alltså massor av bra exempel att välja bland.

Att lägga in bilder är enkelt. Ladda ner dem i Mina bilder. Sen är det bara Dra och Släpp.

Den tekniska bildkvalitén har inte alltid varit den bästa, även om de inbyggda mobilkamerorna blir bättre och bättre, så jag kunde inte göra en stor coffee table book med glassiga heluppslag. Det håller inte bilderna för. Istället valde jag ett litet format så att jag kunde få med så många inspirerande bilder som möjligt. Nu är det hela 260 små bilder i en ganska liten bok, 116 sidor i A5-format. Jag tror att det blir mer informativt så.

Hurra! Här kom korrekturet

Det var kul att se det första exemplaret i tryck. Jag blev överraskad av hur bra bilderna är. Det var bara några få som jag blev tvungen att byta eller ljusa upp. Sen ser man på vissa texter litre annorlunda när man läser dem på papper och inte på datorskärmen. De första korrekturrättningarna gjorde jag i läsplattan i favoritfåtöljen. Det är ett hårt jobb att göra bok. Såg du förresten korrekturfelet ovan?

Vill du köpa boken? Gör såhär:

Beställ genom att skicka ditt namn och adress, maila till ingemar@hali.nu eller messa i sociala medier. Priset är 299 kr. Det är självkostnadspris. 72 kr tillkommer för brevporto. En faktura som ska betalas inom 10 dagar medföljer. Jag börjar skicka ut så snart böckerna kommit från tryckeriet, förhoppningsvis denna vecka.

Så här började det

Stilskolan har växt fram sedan förra hösten. Då började jag publicera olika ”kapitel” här på bloggen utan tanke på att det skulle bli en bok. Den idén växte fram senare i januari när några avsnitt var publicerade. Men egentligen startade det redan 2011 när jag började publicera bilder på min nya stil med secoend hand- och senare även vintagekläder.

Själva idén till namnet Stilskola har jag tagit från Svenska Scoutförbundet som under 1957 – 72 körde en Stil-skola ute i företagen och skolorna. Det var ett initiativ i samarbete näringslivet för att få böndernas och arbetarnas barn att skaffa sig både lite inre och yttre stil för att kunna göra karriär ute i företagen. Sverige hade en stor begåvningsreserv på den tiden. Jag bloggade om Stilskolan 2016. Klicka på länken om du vill veta mer.

Fast om man ska vara ärlig, Vintagemannens Stilskola tar aldrig slut. Nästan varje dag uppdaterar jag min stil på Instagram och Facebook. Du följer väl med där? Hållbarhet byggd på lust och fåfänga har ingen ände.

Avgörande detaljer – något att reta sig på

26 januari, 2021 av Ingemar A, publicerad i #stilskolan, Gentlemannens garderob, Mode, Stil

Det finns vissa detaljer som Vintagemannen är lite extra noga med – eller retar sig på. Djävulen bor ju som bekant i detaljerna. I Stilskolans avsnitt 11 ska jag ta upp några av mina käpphästar som avgör om det blir stil eller inte.

Manschetten ska synas precisa lagom mycket under kavajärmen.

Det är en väldigt elegant detalj, speciellt om den kryddas med snygga manschettknappar. Men hur mycket vitt, eller annan färg, ska sticka ner under ärmen? Syns hela manschetten ser det ovårdat och slarvigt ut. Och är skjortan inte synlig alls blir det lite tomt och ängsligt. Det finns en bra tumregel. Det ska vara lika vitt nedanför kavajärmarna som skjortkragen sticker upp under kavajen där bak.

Kavajen ska inte rynka sig över axlarna

Passform är en viktig komponent i stil. Det ser lika löjligt ut om en kavaj är för liten eller för stor. Därför måste man kolla hur kavajen sitter vid axlarna i en backspegel när man provar den. Eller be någon att ta en bild bakifrån med mobilen. Det ska varken rynka sig överflödigt eller strama över axlarna. Och eftersom det blir oacceptabelt dyrt att låta en skräddare att ändra axelpartiet så får du köpa en annan storlek.

Det ser tomt ut utan slips till kavaj

Vad tycker Vintagemannen är rätt och fel?

Man får gärna gå utan slips eller fluga. Det kan vara jättesnyggt med uppknäppt skjorta till en V-ringad tröja eller på promenad en sommarkväll med tröjan slängd över axlarna. Men till kavaj, och ännu mer kostym, saknas det något som var tänkt att sitta där. Då är en polotröja ett mycket bättre alternativ än en uppknäppt skjorta. Det blir en avslutning och inte ett ”tomt hål” däruppe vid halsen. Det är faktiskt bättre att se ut som en tönt och knäppa kragknappen utan slips, eller bära en s.k. Mao-krage. Vintagemannen hade innan han blev en vintageman nästan alltid en svart T-shirt under kavajen. Det är han inte så stolt över idag. Men han hade också specialbeställt några MTM-skjortor med Mao-krage och bar specialgjorda silverknappar i halsen.

Man hör i debatten att slipsen är så stel och formell och att man blir mer personlig utan. Nu ska ingen försöka inbilla mig att en chef blir mysigare utan slips. Alla vet vem som är chef i alla fall. Det sitter inte i en tygbit på bröstet. Däremot tror jag att många gillar att ha en chef som ser bra ut och inte som en slashas. Då är det faktiskt bättre att bryta helt mot direktörsuniformen och se ut som Jonas Birgersson gjorde under IT-bubblan runt millennieskiftet och gå omkring i en orange Helly-Hansen-tröja. Där skulle en slips vara lika fel som en kostym är utan.

Sveriges mäktigaste män, illa klädda. För långa byxor, illasittande kavajer och en saknar slips. Det är väl bara herr Wall-Enberg i mitten som får någotsånär godkänt. Men de båda andra kanske behöver högre lön för att ha råd att klä sig propert.

Fel och fula skor är inte stil

Svenska affärsmän var förr ökända ute i världen för att ha fula skor. Idag kan män komma i ganska snygga byxor och kavaj och bära nån slags gympadojor till det. Sneakers passar bra till jeans och möjligen chinos, tycker Vintagemannen. Joggingskor passar bra till gympakläder. Men till kostymbyxor ska det vara skitdyra kvalitetsskor. ”Se på Edra skor – andra gör det” var en slogan som skohandlarförbundet körde i många år i mitten av 1900-talet. Slarvigt valda skor avslöjar dig direkt. Så förstör inte ditt uppklädda jag med några slitna, oborstade och för grova skor. Det är inte stil.

Lågt skurna byxor är obekväma

Någon må tycka att lågt skurna byxor är sexigt. Och att det är jättetöntigt med byxor som når upp till midjan. Men innan du yttrar dig så ska du prova ett par gamla kostymbyxor från 50-talet eller tidigare. De går upp till naveln och har rymliga frontveck fram. Jag skulle jämföra dem med mjukisbyxor. Lika bekväma men oerhört mycket mer eleganta. De sitter perfekt på kroppen när man rör sig. Tycker du att det ser löjligt ut med höga byxor så kan du trolla bort midjelinjen med en väst, slipover eller tröja.

*Under den stora stilepoken under 1930-50-talen satt byxknappen i midjan och knäppeknappen i kavajen i höjd med naveln. Det gav en fin balans.*

Senare har det ballat ur. Det här ska föreställa en av ”Sveriges mest välklädda män”, enligt modepressen på 2010-talet. Hmmm.

Västen ska vara tillräckligt lång

Många män skaffar sig en väst för att se lite extra fräcka ut – och det är helt rätt. Både till kostym och udda blazer är västen det plagg som höjer elegansen allra snabbast. Men då ska västen vara tillräckligt lång och skymma skjorta, bälte, hängslen och byxlinning helt. Idag är det vanligt att det lyser fram ett blankt bälte under västen. Det beror på att byxorna är för lågt skurna, så lösningen är inte jättelånga västar utan högre byxor. Och då får man bubbel vinst, både stil och bekvämlighet. Se ovan.

Dessa sk fina (läs skitdyra) märken liksom NK Man borde veta bättre.

Byxor ska inte flagga på halv stång

Vintagemannens verkliga hatobjekt är dessa fritidsbyxor med stora sidfickor som slutar mitt på vaden. Har man dessutom sandaler med ankelsockor till är bilden fullbordad. Jag förstår om hantverkare i byggbranschen tycker att det känns säkrare när byxbenen inte kan fastna i någon farlig spik eller lösvirke. Men låt det stanna där. Antingen har en gentleman hellånga byxor eller så har han shorts som slutar ovanför knäna.

En FrACK ska sitta perfekt

En frack är det plagg som är skapat för att sitta mest perfekt på en man. Både kvinnor och män tycker att man ser oerhört stilig ut. Därför ska fracken sitta perfekt. Det ser löjligt ut om skjorta och hängselstroppar syns mellan byxan och västen. Speciellt om en stor mage putar ut. Då blir det en karikatyr.

Men om nu fracken inte är för liten så är det en viktig detalj man ska vara noga med och det är hur mycket av den vita västen som ska synas. Idag är det vanligt att västen sticker ner under frackrocken och skapar en vit kant runt hela magen. Det är ett oskick enligt Vintagemannens mening. Det ska bara vara vitt mitt fram. Kolla Fred Astaire, 1900-talets kanske bäst klädde man. Hans frackar sitter så perfekt att den vita västen bara syns framåt hur mycket han än dansar och åbäkar sig.

Efter dessa sura uppstötningar kring tjugohundratalets klädtendenser går Stilskolan nu ner för räkning ett tag. Vi får se om det blir en fortsättning i någon form – en bok kanske? I väntan på det får du repetera de tio första blogginläggen. Sök i arkivet sedan början av november 2020 eller klicka här.

Det började med en inledning den 2 november. Det är de där små detaljerna som skapar elegansen

Sen följde:

knapphålsblommor
västar
klockor
hängslen & bälten
skor & strumpor
slipsar, flugor & näsdukar
rockar
hattar & mössor
färger
klädvård och skovård, reparationer och ändringar
detaljer att vara noga med

Läs om långkalsongernas historia nu när den kalla årstiden är här.

29 oktober, 202029 oktober, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1950-tal, Accessoarer, Mode

Idag är det olika superunderställ i konstiga syntetmaterial som gäller. Men inte för en vintageman. Han håller sig till bomull, silke och ull. Men hur höll karlarna sina långfilsingar uppe innan textilindustrin lärt sig att göra tajt trikå som satt uppe av sig själv? Här reder Vintagemannen ut begreppen. Varning för sexiga bilder.

Tajt trikå var inte så vanligt under 1900-talets första hälft. Dessa onämnbara är från 1940-50-talet nån gång.

Hur fick man kalsongerna att sitta uppe? Kläder i stickad trikå har funnits under hela 1900-talet. Men de var inte särskilt tajta. Ända in på femtiotalet var män tvungna att ha strumpeband för att få strumporna att sitta uppe. Latextråden av gummi uppfanns visserligen redan på 30-talet men slog inte igenom förrän flera årtionden senare.

Alla långkalsonger har smala bomullsband upptill. De är rätt långa för att passa var hängselknapparna sitter i olika byxor.

I dessa skräddarsydda byxor från 1952 finns inte bara knappar för hängslen. Det finns också ett litet spänne med tryckknapp. Varför då? Jo, för då kan man ha bälte i byxorna. Kalsipperna sitter ändå på plats.

Här sitter kalsipperna dubbelsäkert för både hängslen och livrem.

Det behövdes alltså hängslen för att hålla långkalsipperna uppe i de flesta byxor. Men in på sextiotalet hade man lärt sig tillverka tajta kläder och strumpor med resår och livremmen slog ut hängslena helt.

En låååång historia

Från slutet på 1800-talet till 1960 ungefär såg alla män ut som Jan Långben. Långkalsonger och långärmad undertröja. Tjockare på vintern och tunnare på sommaren. Winston Churchill lär alltid ha burit ett rosa silkeunderställ. Var de så frusna förr? undrar du kanske. Nej, det var nog mer en hygienfråga. En arbetare kanske bara hade en kostym. Och det här är före tvättmaskinernas och de lättvättade klädernas tid. Det gällde att skydda de dyrare yttre plaggen från utdunstningar, svett och odörer. Det är lättare att tvätta kalsonger än kostymbyxor.

Tar man en titt i postorderkatalogerna ser man att underkläderna ser ungefär lika dana ut ända fram till slutet av 50-talet. Vissa nymodigheter hade faktiskt introducerats genom åren. Boxershortsen lanserades under första världskriget. Och Jockey patenterade också sin Y-front redan då. Men de kom nog inte till Sverige förrän långt senare.

Åhlen & Holm 1918. Hel och ren inunder under första världskriget.

Åhlen & Holm 1940. Fortfarande samma rymliga modell under andra världskriget.

Wiskadals katalog 1954. Jan Långben lever än. Notera att banden i linningen att fästa i hängselknapparna fortfarande dominerar. Bara ett par har resårband i midjan.

Trikårevolutionen i slutet av 1950-talet

Men nu händer det grejer. I Oscar Ahrén / Åhlén & Holms gemensamma katalog 1959 är knäppbanden borta. Med hjälp av resår sitter kalsipperna uppe av sig själva. Och om några år ska kvinnorna också bli befriade och strumpbyxorna slå igenom. Den elastiska revolutionen har bara börjat. MAMILs var inte födda än (Middle Age Men In Lycra). Elestan eller Lycra uppfanns samma år, 1959.

När trikåfabrikanterna väl lärt sig tillverka åtsittande långkalsonger blev det snabbt fart på produktutvecklingen; nya mönster och glada färger infördes. Men det är först när vi kommer in på sjuttiotalet som det börjar det blomma ordentligt i benkläderna.

Här slutar Vintagemannens historiska exposé över långkalsongerna. Det är väl bara en sak han har glömt; kamelhårsunderkläderna. Från den tiden då det fortfarande var vintrar i Sverige.

Kamelhår! Rejäla doningar ur Ellos-katalogen 1975. Vart tog dom vägen?

Sen kom funktionsplaggen i allsköns stretchiga plastmaterial och microfibrer vars rester vi förr eller senare kommer att få äta upp. Bokstavligt. Men det vill vi inte veta mer om.

Vem kan ana att denne man bär långkalsonger? Hel och ren inunder.

Vill du veta mer om vad Vintagemannen har på sig, utanpå och någon gång inunder, kan du följa Vintagemannen på både Instagram och Facebook. Välkommen.

Välklädd i Hypezig

10 december, 201911 december, 2019 av Ingemar A, publicerad i 2000-tal, Arkitektur, Mode, Resor, Skräddarsytt & måttbeställt, Vintageaffärer

Leipzig är det nya Berlin, skrev The Guardian redan 2015, och kallade staden för Hypezig. Vi ligger verkligen på efterkälken 2019. Men vad tusan, detta måste undersökas när vi ändå är här. Så vi for till västra Leipzig, till områdena kring Plagwitz och Karl- Heine-Strasse.

Vi tog spårvagn nr 14 från Hauptbahnhof till Felsenkeller. En 20 minuters resa som kan rekommenderas som en guidad tur i sig, bort från innerstaden och genom olika lager av bostadsområden, över floden Elster och ut till industrierna och arbetarkvarteren.

Antagligen är området redan småborgerligt. Det började först hippa till sig runt Süd-plats, sen drog det vidare till västra stadsdelarna. Nu har det riktiga avantgardet flyttat vidare till östra delen av staden, sägs det. Men dit vågade vi oss inte. Vi blev tillräckligt nöjda med vad vi upplevde i väster.

I en gammal industribyggnad med tillhörande kraftstation ligger Westwerk – ett konst och hantverksområde. Slitet och charmigt men på väg att ändras. Det småskaliga stretar emot och boende protesterar, så det är fortfarande värt att flanera runt i området.

Westwerk har naturligtvis sin egen julmarknad. Den missar vi tyvärr.

Här i kvarteren måste De Grüne få många röster. Det var bio och vegetariskt i var och varannan butik eller restaurang på Karl-Heine Strasse. Vissa hus var fint och dyrt renoverade, andra såg fortfarande ut som rivningskontrakt. Gentrifieringen sker snabbt nu. Så skynda hit innan det är för sent.

Ruffigt och billigt blandas med fint renoverat och dyrt.

Textilfabriken blev konstkraftverk

Nära S-bahnstationen Plagwitz ligger KunstKraftWerk. Det är en gammal bomullsfabrik som blivit konsthall i sitt ruffiga och till synes fallfärdiga skick. Här var det spännande multimediakonst. På de råa fabriksväggarna blev vi imponerade av en remix av den österrikiska konstnären Hundertwassers bilder. Häftigt.

Grötlunken i västra Leipzig

Vi åt lunch i området också. Gröt på BioMare. Det är inte varje dag sådana läckerheter erbjuds. Sen stod vi oss bra på alla kolhydrater ända till kvällen.

Smakens! Eller var det att ta i?

Modedesign inne på en bakgård

Det ligger många gamla fabriksfastigheter här i området, mer eller mindre renoverade. Vi slank in bland husen i Westwerk och vad hittade vi då? Jo, Rosentreter – Manufaktur für Modedesign. Vilken angenäm överraskning. Där sitter Sandra Jahn och designar och syr snygga tweedkläder för både herrar och damer.

Jag hittade en väst i tysk tweed. VintageQ provade några fräsiga knickers, men tyvärr var de för små. Det är så sällan man hittar kvalitet nuförtiden.

Vem hittar hit in till denna bakgård?

Jag måste kanske lite malligt tillägga att jag fick komplimanger. Först för min gamla tweedrock som VintageQ hittat på second hand i Emmaus Björkå i Stockholm. Och när jag strippat lite, även för manchesteroutfiten från Manér. De och Rosentreter är samma andas barn. Den lågmälda protesten mot modeindustrin.

Känner du till Vintagemannens klädkompass?

Vintagemannen hittade faktiskt en fin liten butik inne i Leipzigs centrum också. Mitt i passagen Speck´s Hof. Där har en liten shop som specialiserat sig på herraccessoarer slagit upp portarna – Auerbach. De säljer, flugor och riktiga hängslen, men framför allt har de knästrumpor. Du som följt Vintagemannen länge vet att Sverige är knästrumpornas u-land och för att hitta några snygga måste man passa på att handla på resor ute i Europa. Vad är det för kompass som sitter inbyggd i Vintagemannen? Den styr både mot västar och knästrumpor, två av de viktigaste attributen för en vintageman. Vilken fullträff!

Jag invigde mina nya strumpor direkt. De som jag köpte av Simon Glaser. – Dig känner jag igen, sa han. Vist är det fantastiskt med alla nördiga communities det finns på nätet.

Finns det nåt vintage eller second hand att hitta i Leipzig då?

Kläder stod inte överst i sökmotorn till denna resa. Men en Humana-butik sprang vi på alldeles intill Nicolai kirche. En butik i tre våningar. VintageQ hittade en paisleymönstrad jumper i äkta syntet. Lite kul. Herr avdelningen överraskade med sina stora storlekar. XXL räknas nog här i Tyskland som barnstorlek.

Nu lämnar vi Leipzig för den här gången. Välklädda kliver vi på tåget. Leipzig är en stad värd att besöka igen. Då blir det nog under sommarhalvåret. Med sina många grönområden runt stan är den säkert en fin sommar- & picknickstad. Platt & cykelvänlig.

Nästa stopp blir Bauhaus-staden Dessau. Därifrån kommer rapport nr 2 i vårt Bauhaus-tema.

Hej då Leipzig, vi ses i morrn i Dessau.

Denna bloggpost är ett betalt samarbete mellan @vintagemannen och @europarunt.se

Modestaden Göteborg levererar

25 november, 201925 november, 2019 av Ingemar A, publicerad i 2000-tal, Mode, Skräddarsytt & måttbeställt, Utställningar & muséer

Gå till Göteborgs Museum om du vill se en bra utställning om mode och kläder under 150 år: Göteborgs Garderob. Bland de bästa modeutställningar jag sett. Lagom mycket, fina kläder och bra informativa texter. Vi stannade i hela två timmar. Mina förväntningar överträffades.

Sen undrar jag om det inte håller på att hända något dramatiskt inom herrmodet. Prestigeaffärer i både Stockholm, Göteborg och Malmö lägger ner och istället dyker det upp butiker där man kan få sina kläder skräddarsydda eller nästintill. Mer shoppingupplevelse för pengarna och mycket högra kvalitet är kända prestigemärken. Har de äntligen slagit knut på sig själva?

Vi börjar med utställningen Göteborgs Garderob

Man lär sig ganska mycket om kläder – och sig själv – på utställningen

VintageQ har hittat en fin kappa från 1940-talet från Wettergrens. Det var stadens stora kappfabrik och huset står kvar även om fabriken lades ner 1969.

Här fick vi leka och prova hattar och skor. Så nu har jag vid 69 års ålder för första gången gått i ett par högklackade skor, stl 45. Det var inte helt lätt.

Det är inte så mycket herrkläder, men här är några rariteter som tillhört redaren Dan Broström. Där bredvid fick man lära sig att knyta en slips. Inte riktigt tillämpbart på Vintagemannen.

De allra finaste kläderna på utställningen kommer från grevinnan Blanche Bonde på Tjolöholm.

Nyskräddat i hipsteraffären

På Tredje Långgatan 3 i Haga i Göteborg kan du köpa nya hipsterkläder och work wear hos Göteborg Manufaktur. Men därinne finns även den engelske skräddaren William Baxter som dels skräddarsyr byxor på plats i butiken. Eller så tar han dina mått och skickar dem till Portugal så att du får en made-to-measure-kostym efter några veckor.

Är detta den nya trenden?

I Malmö har den stora herrklädesbutiken på Gustav Adolfs torg nyligen packat ihop, i Stockholm har Morris stängt sina butiker. Istället poppar det upp småskrädderier som Manér i Malmö och Göteborg Manufaktur. Även det gamla stockholmsskrädderiet Götrich har flyttat ihop med en väskaffär på Humlegårdsgatan. Och det är ju mycket roligare att gå till en skräddare och prova kläder än att bara kasta bort dyra pengar på lyxmärken av dålig kvalitet.

Jag provar väst-toile hos Götrich – en riktig shoppingupplevelse.

Ett annat exempel från Stockholm är Saman Amel. De sydde mig ett par galanta vita bomullsbyxor för något år sedan.

Det finns alltså att välja på om man vill slippa betala för mycket för modemärken. Så ge dig ut och ta mått. Det är ett roligare sätt att handla kvalitet.

Läs mer om när jag köpte måttanpassade byxor hos Manér i Malmö

Vintagemannen börjar med nya manér

12 november, 201912 november, 2019 av Ingemar A, publicerad i 2000-tal, Fixa, laga & vårda, Gentlemannens garderob, Mode, Skräddarsytt & måttbeställt, Varumärken

Mina favoriter – manchesterbyxor – har länge varit ett elände. Det är nästan hopplöst att hitta sådana vintage eller second hand. De är nästan alltid fult slitna. En sån tur att jag då fann Manér i Malmö. Kolla dessa sköna brallor. De har vidd i benen, frontveck fram, och är sydda i en härligt tjock manchester. Notera också hur väl de passar till den skotska tweedkavajen som jag fyndade hos Emmaus hundra meter längre upp på gatan.

Jag föll pladask för kollektionens höstfärger.

Manér syr kläder inspirerade av gamla klassiska modeller, nästan en slags ny-vintage alltså. De använder bara ”äkta” material; 100 procent ull, bomull, linne, och hornknappar. Alla tyger är från Europa. Inget syntetiskt kommer in här. Själva tillverkningen är också hållbar. Kläderna sys inne i butiken. Tillskärning i källaren och sömnad på entresolplanet längst bak i butiken.

Här får skräddare och sömmerskor anständiga svenska löner. Inte bara två kronor i timmen eller vad de får i Asien.

Manér har köpt in gamla symaskiner från nedlagda fabriker.

Vilken härligt mossgrön färg. Den passar till massor av kavajer, västar och tröjor i min garderob.

Passar till många av mina kavajer. Synd att färgåtergivningen inte blir så bra med mobilkameran. Använd din fantasi.

Passar till flera västar.

Passar till stickat. Här i mitten blev färgen äntligen rätt.

Butiken ligger mitt i Malmö på bästa adress.

Södra Förstadsgatan 2 i Malmö. Mitt i stan.

Dagens modemärken tillverkar inte längre kvalitetskläder

Se här hur svårt det är att köpa begagnade manchesterbyxor idag. Det här är en närbild på låret ett par nya manchesterbyxor från Oscar Jacobson. På bilden är de inte ens ett år gamla. Och alla som vet hur mycket kläder jag har att variera med kan förstå att jag inte ens kan haft dem mer än kanske ett tiotal gånger. Hur kan de bli så slitna på låren? Skandalöst dålig kvalitet för ett par byxor som kostat över tusen spänn. (Jag har faktiskt ett lika dåligt exempel till. Ett par manchesterbyxor från en fin jaktbutik i Stockholm. Samma sak, manchesterluddet lossnar.)

Schysst modefilosofi – om det nu är fråga om mode egentligen.

Jama är min nya kompis. Gå in och snacka med honom och hör om deras klädfilosofi. Den är så långt från Fast Fashion du kan komma.

Tänk om fler män vågade gå ut i färg. Så mycket roligare det skulle se ut i stadsbilden.

Frågor på detta?

Du kan också få kläderna måttsydda.

De gröna byxorna de hade i lager stl 52 var löjligt korta på mig. Hipsterlängd liksom. Men på några dagar hade de sytt upp ett par nya byxor åt mig i min längd och lite utvidgade i midjan. Jag beställde också lite högre slag.

När jag ändå var i farten provade jag en väst också. Den är nog lite för kort egentligen, men frän ändå. Finns det nåt snyggare än en byxa och väst i samma tyg till en udda kavaj? Helst då i tweed och manchester.

Manér ändrar och fixar också gamla plagg, även damkläder. Gå in på deras hemsida och kolla.

Jag har sällan – eller aldrig – blivit så entusiastisk inför en butik som säljer nya kläder. Men det kanske märks. Besök Manérs hemsida och följ dem på Instagram: #maner_official eller #manerstudio

Hej då!

Lyssna på Stilverandan och hur jag ser på stil och kläder

2 november, 20184 november, 2018 av Ingemar A, publicerad i 2000-tal, Accessoarer, Gentlemannens garderob, Hattar, Livsstil, Mode, Prisvärt, Stil

I somras blev jag intervjuad av Hjaldar Giljarås på StilVerandan. En Youtube-kanal om stil och ett gott liv. Det sändes i två avsnitt. Du hittar länkar här. Jag passar idag också på att illustrera det jag säger i intervun med några bilder. Kläder är ju trots allt rätt visuella.

Här kan du lyssna på avsnitt 1.

Och här kan du lyssna på avsnitt 2.

Här följer bilder som illustrerar det jag säger. Om du lyssnar på intervjun kan du samtidigt rulla ner och följa med i bilderna.

Alltid knästrumpor

En gentleman visar aldrig hud mellan strumpan och byxan. Endast om han bär shorts.

Manchesterbyxor är svåra att hitta begagnade

Men å andra sidan är det inte mycket till kvalitet i nya s.k. kvalitetsmanchesterbyxor heller. Dessa köpte jag i vintras. Materialet börjar redan att släppa. Kolla också knapphålet. Det behövde lagas efter att jag haft byxorna EN gång!

Bästa tipset: Köp en väst att matcha eller kontrastera med

Det funkar lika bra med en slipover…

… men det blir mycket billigare

Vilket är ditt favoritkap?

En manchesterkavaj av märket Ermenegildo Zegna, fyndat för 250 kr på Stadsmissionen.

Riktiga loppisfynd:

Två 40-talskostymer för 250 kr och en skräddarsydd smoking från 1941 för 150 kr. Det är lagom dyrt.

Billiga och halvdyra klockor duger bra

De här har kostat från 150 kr till 10.000 kr.

Håll ihop läder och metall

Guld eller vitmetall rakt igenom. Brunt eller svart läder rakt igenom.

Här börjar avsnitt 2. Byt program.

Köp begagnade kvalitetsskor

Med en skotöjare kan du utvidga skorna max en halv storlek.

Investera i randsydda skor

Det är lätta att sula om ett par randsydda skor. Är ovanlädret limmat mot sulan är det omöjligt.

Skaffa dig en bra ändringsskräddare

Är man lika lång som jag måste man nästan alltid förlänga ärmar och byxben. Då kan man få offra slagen på byxorna, eller göra ett litet fuskslag.

Små hål kan en konststoppare laga nästan helt osynligt.

Mina hatobjekt

Trekvartsbyxor stör mitt öga. De varken börjar eller slutar snyggt. Låt hantverkarna få ha sina arbetsbyxor i fred. De har dessa av säkerhetsskäl.

Klädernas ”Gyllene snitt”?

Vem var det som tog måtten egentligen?

Och 2010-talets urväxta mode är helt förfärligt. Knäppeknappen ska sitta vid naveln. Skjortan ska inte synas under västen. Tänk att mannen här till vänster ansågs vara en av landets mest välklädda artister. Urrrk. Tacka vet jag Hollywoodgrabbarna från femtiotalet till höger.

Börja bära hatt

Första gången du går ut i hatt känner du dig såhär. Du tror att alla glor på dig. Men tro mig, det gör de inte alls. De är fullt upptagna med hur de själva ser ut.

Börja med en billig stråhat eller en exklusivare Panamahatt på sommaren. Det känns helt naturligt.

Sen kan du börja köpa hattar för hela året. Du hittar lätt en fin hatt för 250 kr.

Man kan t.o.m. ha hatt till en jacka.

-Ska du på bröllop? frågar folk. Så ovanligt är det med en blomma.

Jag går nästan aldrig ut utan en blomma – boutonniere – i knapphålet. Det är alltid fejkblommor. Riktiga blommor kan förstöra kavajen. De senaste hittade jag för 99 kr på J.Harvest & Frost.

Pynta dig med en skojig pin

En pin på kavajslaget blir ofta en samtalsöppnare. – Vad har du där? Man kan både roa och provocera med väl valda märken. Till vänster Folke Filbyter från Linköping. Till höger olika märken från S:t Eriksmässan på 50-talet. En pin kostar vanligtvis 5 – 20 kronor. Mycket skoj för pengarna.

Köp inte nya märkeskläder.

Du betalar bara deras annonser och dyra affärslägen, inte deras skräddare. Köp second hand och vintage istället. Då har plaggen kommit ner till sitt rätta värde.

Så till själva tricket: Att sätta ihop delarna till en snygg helhet.

Denna outfit hade jag på intervjun. Den kan nästan ses som übermatchad.

Våga vara lite sprezzatura (Googla på det, eller läs det här exemplet.) och gör något medvetet nonchalant. Det alltför perfekta är lite tråkigt. Här har jag valt att ta två olika manschettknappar ur burken.

Vågar du bära färg, eller vill du vara mer harmoniskt välmatchad? Välj själv. Matcha, kontrastera, harmoniera.

Det är dom små, små detaljerna som gör´et.

Vi lajvade Mad Men på Antikmässan

19 februari, 201819 februari, 2018 av Ingemar A, publicerad i 1960-tal, Accessoarer, Damkläder, Gentlemannens garderob, Mode

På Antikmässan i Älvsjö 2018 var vi levande utställningsföremål. Jag och VintageQ representerade 1960-talet i utställningen ”Textila spår – Tygerna”. Vi provocerade mässbesökare med att visa hur förfallet började rasa på 60-talet. Vi rökte pipa, drack whisky och ropade Köp, slit och släng!

VintageQ i en sömmerskesydd dräkt med tillhörande hatt från tidigt 60-tal. Då var Jackie Kennedy den stora stilikonen. Vintagemannen har en skräddarsydd kostym med väst från 1965. I TV och på bio var Helgonet och James Bond stora idoler.

På 1950-talet stod den svenska textilindustrin och beklädnadshandeln på sin topp. Men på sextiotalet började det glida utför. Och på sjuttiotalet gick botten ur. Hör här:

Kvalitet och tillverkning var det centrala

Början av sextiotalet var som en fortsättning på femtiotalet. Lite rakare linjer och smalare siluetter bara. Man betalade fortfarande för skräddarkonsten och kvaliteten på material och arbete syntes på priset.

Den första halvan av decenniet kännetecknas av en stor liberalisering. Radio Syd och Radio Nord utmanade Sveriges Radio. Statsminister Erlander berättade roliga historier i Hylands Hörna. Den nya friheten som kröntes med P-pillret 1964 och DU-reformen 1967.

Men 1965 trappades Vietnamkriget upp och Studentkåren ockuperade sitt eget hus 1968. Årtiondet blev allt mer radikalt. Sossarna regerar i eget majestät, de bygger miljonprogrammet och inför studiemedlen.

Schlagersångare som Lasse Lönndahl och Siw Malmqvist ersätts av popband som Beatles, Rolling Stones och Beach Boys. Och när 60-talet går mot sitt slut har det blivit betydligt flummigare med Flower Power, Jimi Hendrix och Woodstockfestival.

Distribution och lågprisimport i nya köpcentrum

Det skräddade modet började vika ner sig. Mary Quant och Twiggy slog igenom med kortkorta klänningar i skarpa färger och glada mönster. Ylle ersattes av bomull och syntet. Den svettiga nylonskjortan behövde inte strykas. Trikå blev stort. Mönstren förenklades, bara raka sömmar med klänningar i A-linje. Paris var inte längre modets huvudstad – det var London.

Och reklamen flyttade fokus från slogans och konkreta produktfördelar till image, lifestyle och varumärken. En kreativ revolution hade inletts.

Den svenska beklädnadsbranschen hängde inte med. Både textilfabriker och herr- & damekiperingar pressades från två håll. Dels lågprisimport. Stora klädkedjor som Hennes och KappAhl köpte billigt utomlands. Domus och Tempo byggde varuhus i de gamla stadskärnorna och i förorterna. Dels kom konkurrensen från ett annat håll. Små boutiquer utmanade med fräcka modeplagg för de unga. Köpta i små serier i London. Gul & Blå öppnade sin butik 1966. Mouche och Margot och kom några år tidigare.

Teko-krisen hade bara börjat.

En efter en lade de svenska textilfabrikerna ner eller slogs ihop. Den största, Algots i Borås, höll ut till 1978. Den gren av textilindustrin som överlevde längst var strumptillverkning. Men då det är ju påhittiga ingenjörer och maskiner som gör jobbet, inte lågbetalda sömmerskor. Deras jobb hade redan flyttat till Portugal och Hong Kong och Kina.

Hemtextilierna i linneskåpet på 60-talet gjorde ungefär samma resa som kläderna. Det började med tjocka vita linnelakan med spets, monogram och krusade örngottsband och slutade med färgglatt mönstrade påslakan i tunn bomull. Köp slit och släng kom för att stanna. Och det rullar på i samma riktning än.

Våra utställningsoutfits demonstrerar utvecklingen

Den här kostymen har sytts till en svensk direktör på skrädderiet hos MEA på Norrmalmstorg. Det står i etiketten att den levererades i februari 1965. Ett lätt och behagligt tyg. Knappar för hängslen i byxorna. Bomullsfickor. Handsydda knapphål. Rymlig sömsmån ifall den behöver läggas ut. Skräddarkonsten står fortfarande högt i kurs.

En konfektionskostym från slutet av 60-talet. En kvalitetsprodukt från Junex. Klädda knappar och fortfarande handpikerade slag. Men det är en nylon i fickorna och här finns inga hängselknappar, bara hällor för bältet. Slipsen är en kul variant i Trevira, med små knappar på. Bröstficksnäsduken är fusk. Det var vanligt att det följde med en pappskiva med små tygflikar på. Sen kunde man vika pappskivan till lagom höjd i bröstfickan.

Det op-mönstrade tyget i bakgrunden är av Verner Panton. Tyget i VintageQs klänning är av en mer anonym formgivare. På fötterna har hon ett par s.k. Courège-stövlar. De var omåttligt populära kring mitten av decenniet. Herrhatten föll helt ut modet den här tiden. En smalbrättad s.k. pork pie hör till hatthistoriens dödsryckningar.

Nu börjar den formella herrklädseln vika. Såhär kunde en lärare eller reklamtecknare se ut på jobbet. Den obligatoriska kavajen ersattes av tröjor, koftor och jackor. Och nylonskjorta med tab-krage var verkligen hett. Slipsarna var smala. En hemvävd eller stickad slöjdlärarslips drar också ner det formella intrycket.

Notera mockadetaljerna på Higgins-koftan. Vi brydde oss ännu inte om miljön. Rachel Carsons Tyst vår kom redan 1962, men det dröjde till 70-talet innan miljörörelsen tog ordentlig fart.

Man rökte som borstbindare på den här tiden trots begynnande debatt om cigaretternas hälsofaror. I postorderkatalogerna finns det knappt en bild utan att mannen har en pipa som accessoar.

Trikåklänning från Katja of Sweden 1966. Här är det fortfarande ylle i klänningen.

Den bekväma stilen fortsätter att ta marknadsandelar, här i form av polotröja i bomullstrikå. När TV2 kom 1969 bar reportrarna i Rapport polotröjor, medan man fortfarande hade skjorta och slips i Aktuellt i TV1. Vänstervridning – hojtade de konservativa.

Utställning i fyra akter: 1940, 1950, 1960 och 1970-tal

Egentligen var det här inte en utställning om kläder i första hand, utan lika mycket om vackra designtyger från fyrtiotalet till sjuttiotalet.

Utställningsytan var uppdelad i fyra rum. Från vänster Leili Mänder som representerade det krigsransonerade 40-talet genom att vårda och laga kläder och stoppa strumpor.

Miriam Parkman vävde ett kjoltyg under mässdagarna, precis som många gjorde på 50-talet. Allt från Ebba von Eckermans lyxiga Ripsa-kjolar till knytning av ryor i hemmen.

Vintagemannen och VintageQ agerade Mad Men från 60-talet och citerade Lena Larsson; Köp, slit och släng.

Längst till höger står 70-talet och Karolina Brännström som är proggare, musiker och aktivist. Hon underhöll mässbesökarna med plakatmålning och sjöng protestsånger av Hoola Bandoola Band.

Här följer små presentationer av oss allihop. Hoppas det går att läsa.

Hjärnorna bakom allt: Maggan och Eva

Hjärnorna bakom hela den här utställningen ”Textila spår – Tygerna” på Antikmässan är Margareta Backström Öberg och Eva Karlsson. De bor båda lite sydväst om Enköping där Maggan driver en av Sveriges allra bästa vintagebutiker – Lata Pigan. Hon har också ett fantastiskt lager av gamla designtyger. Eva som är lärare på Tillskärarakademin driver Teda Art Project där hon bl.a. ger kurser i klänningssömnad. Och vad är då lämpligare än att först köpa ett snyggt tyg hos Lata Pigan.

I sommar kommer utställningen att få en fortsättning; ”Textila spår – Kläderna” på Målhammar Galleri utanför Västerås. Där blir det allt från hemsytt till haute couture från hela 1900-talet. Åk dit 4 augusti – 2 september.

Vill du köpa några av mässaffischerna så vänd dig till Lata Pigan.

PS. Vet du att Vintagemannen har varit en riktig Mad Man – nästan.

På 80-talet jobbade han som projektledare på några av Sveriges bästa reklambyrårer. Och 1985 var han på kurs på huvudkontoret i New York. Byrån hette då Sterling, Cooper & Draper. Nej, nu blev det fel, den hette Dancer, Fitzgerald, Sample och tillhörde de största i branschen. Byrån nämns faktiskt som en av konkurrenterna i ett avsnitt av Mad Men. Så två veckor i Chrysler Building var så nära Madison Avenue Vintagemannen kom.

Dom säger att jag påminner mer om Bertram Cooper än Roger Sterling. Så jag får väl ta av mig skorna och gå i strumplästen då.

På kostymutställningar och jazziga vårsalonger

21 januari, 201723 januari, 2017 av Ingemar A, publicerad i 1920-tal, 1950-tal, Film & teater, Mode, Stil

Vi hade tänkt att gå på Liljewalchs Vårsalong idag. Men usch vad tråkigt det var. Det var då vi upptäckte två andra pärlor istället. Kostym kontra mode i Slakthusområdet och Noir Blanc på Dansmuseet. Häng med på salong. Vi börjar i ett hus på Slakthusområdet.

Här inne tronade direktören på Möller & Co, en av Sveriges största livsmedelsgrossister. Nu har fastighetsägaren Castellum försökt återskapa direktörsrummet; Möllers LyxMekka. Fint va?

Vi kan vara bergsäkra på att de hade Möllers LyxMocka i kaffepannan.

Hallvägen 21, Slakthusområdet, Globen, Stockholm

I det fantastiska och K-märkta huset från 1955, ritat av ingen mindre än Ralph Erskine, pågår just nu en utställning med kläder; KOSTYM KONTRA MODE, svenska pärlor från scen till catwalk. Det är tolv olika boxar där berömda kläder från svensk scen och film visas tillsammans med nytt svenskt mode.

Eftersom Vintagemannen och VintageQ är en riktiga arkitekturnördar vet de inte om själva utställningen eller om huset var det mest intressanta. En bra idé är det hur som helst, att Castellum upplåter sitt tomma kontorshus till en design- & modeutställning.

Box 3: En stjärnkrock

Greta Garbos klänning från Gösta Berlings saga exponeras tillsammans med Alicia Vikanders första guldbaggeklänning.

Box 4: Svensk glamour

Gunilla Pontén gjorde kläder till svenska femtiotalsfilmer

Box 12: Blickfånget utomlands

Bland sex, sprit, cigaretter, Harry Schein, Ingrid Thulin och Nyfiken gul, hittade jag ”min nya skräddare”. Mitt ibland allt snyggt på utställningen fann vi en smoking från Saman Amel, det skrädderi där jag snart ska hämta ett par måttbeställda vita byxor. Vilken överraskning. Läs mer om det i nästa veckas blogg.

Box 5: Kläder som skulptur

Vintagemannen har alltid en klädnypa i fickan för att fästa sin servett och inte spilla på slipsen. Idag hade jag till och med en slips av Fornasetti med klädnypsmönster på mig. Vilket sammanträffande! Kul att se en hel klänning i detta originella material.

Box 6: Han, Hon & Hen

Å så kommer det en gosse, med en byxa som en rakkniv vass. Mockaskorna har han påssej och hans hobby är att dansa Jazz.

Så sjunger Karl Gerhard i Jazzgossen som han skrev till en revy redan 1922. Och framför filmduken hänger den rutiga rocken han hade påssej när han sjöng den berömda slagdängan, som blev lite av hans signaturmelodi.

Och på tal om jazzgossar…

Noir Blanc – den svarta vågen i 1920-talets Paris.

Dansmuseets utställning är riktigt bra. Den handlar om en legendarisk epok efter första världskriget då hela världen blev modern. (Fanns det något mer spännande årtionde under hela 1900-talet undrar jag?) Det var jazz, korta kjolar, charleston, exotism, Josephine Baker, konstnärer… N-ordet gjorde stort intryck på kulturlivet i Europa i början av 1900-talet. Verkligen en sevärd och lärorik utställning. Kul dansfilmer. Gå dit.

Visste du att det var svensken Rolf de Maré, och hans La Revue Nègre, som gjorde ”naturbarnet” Josephine Baker till stjärna. Och att det var hon som gjorde dansen Charleston till en sån dundersuccé? Och visste du vilken viktig roll kosmetikadrottningen, Helena Rubenstein – the lady who invented beauty – spelade när African Chic lanserades? Och hur inspirerad Picasso var av afrikansk konst. Man lär sig mycket på en utställning.

Jazz är antagligen fullständigt livsfarligt.

De svenska förståsigpåarna varnade (med all rätt) mot jazzen, detta syndens påfund.

Jo, jo, vi var på Liljewalchs vårsalong också.

Utsikten från de tillfälliga lokalerna ut mot Malmskillnadsgatan var det finaste.

Nästan.

—

Nästa vecka bloggar jag om ett par måttbeställda byxor.