All glädje utan rotmos är konstlad glädje

grosshandlarmiddag-2016-12-08-003Jag och Lennart avnjöt en klassisk grosshandlarmiddag på restaurang Pelikan igår kväll. Det är verkligen en kvalitetskrog där tiden stått stilla. Vilken klassisk miljö, ursprungligen från 1904, i alla fall i stora skänksalen (numera finns det en modern bar till vänster också, men det är inte något för en vintageman). På menyn finns en grosshandlarmiddag. Den valde vi. Ordet skrovmål är bara förnamnet. Hör här:

Vi började kvällen som det anstår en grosshandlare – med en rejäl grogg. Eau-de-vie och sockerdricka förstås. Det var bara att blanda till den styrka man önskade själv.

grosshandlarmiddag-2016-12-08-004Gubbröra på kavring var förrätten. En extra poäng var det brynta smöret som den simmade i. En mättande start. Jättegott och jättemycket, kändes det. Hur ska vi orka fortsätta i den här stilen? Jodå, det gick.

grosshandlarmiddag-2016-12-08-005Till gubbröran serverades iskall snaps från Ålborg i små jungfrur och en kall och god lager.

grosshandlarmiddag-2016-12-08-006Sen kom kvällens höjdpunkt – rotmos och fläsklägg. Sådär mört och långkokt så att köttet bara faller av benet när man börjar pilla i den varma delikatessen. Tre sorters god senap till. Och rotmos naturligtvis.

Det var örebrosonen och skriftställaren Torsten Ehrenmark som myntade det klassiska ordspråket; ”All glädje utan rotmos är konstlad glädje”. Så sant, och visst har det varit en ledstjärna för mig i hela mitt liv. När jag gifte mig för första gången 1974 fick vi 50 kg kålrötter i lysningspresent av några goda vänner.

Nu får jag knäppa upp västen, tänkte jag. Men icke. Det låter som om det var mycket mat. Men inte för mycket.

grosshandlarmiddag-2016-12-08-007Så var det dags för desserten. Som tur var serverades det inte lättbränd crème brulée eller en mäktig äppelkaka med vaniljsås – bara några små chokladpraliner. Men nog hade det varit trevligt med något mer traditionellt en sån här kväll. Lennart och jag enades om att en skiva rulltårta med en klick vispgrädde och ett hallon på toppen skulle ha varit toppen till bryggkaffet.

-Vad önskar herrarna som avec? frågade den trevliga personalen. De var mycket trevliga och gav en av oss komplimanger för sin klädsel. Mig blygsamhet förbjuder mig att säga vem det var.

grosshandlarmiddag-2016-12-08-008

Vi bestämde oss för en brun årgångsrom som avec. Det är underskattat. Mycket njutbart. Lite mitt emellan punsch och konjak i smaken. Kan rekommenderas, inte bara till en grosshandlarafton.

Det blev en verklig helkväll. Vi var på Pelikan från klockan sex till halv tolv och var de sista som lämnade matsalen.

Två gamla grosshandlare redo att nöjda och glada vingla hem i Stockholmsnatten. God mat, rikligt med sprit och ett gott samtal. Tack Lennart för en trevlig kväll.

(Vintagemannen i en skräddarsydd kostym från skräddaren G.A. Stedt i Avesta 1946.)

 

 

.

 

 

Vintageradio: Stockholm – Motala? Nej, men ljuv musik i den gamla lådan.

En vintageman måste ju ha lite vintagestil omkring sig. Eller måste han det? Vi hittade en gammal 40-talsradio på en loppis. Sen urartade den till ett projekt. Hör här.

radiola-1940-tal-2

Lätt som en plätt, tänkte jag. Det är bara att riva ut den gamla inredningen och sätta i en modern liten förstärkare och en ny högtalare. Sen kopplar jag allt till mobilen eller datorn och så är det bara att börja lyssna.

Så jag gick runt till Kjell & Co, Claes Olsson och diverse Hi-Fi-specialister. Köpte mig en bra högtalare här och en liten förstärkare där. Den var i byggsats och skulle lödas på cirka 20 ställen. Så jag köpte en lödpenna också.

radiola-1940-tal-1

När alla radiorör och andra grejer var borttagna så skulle det moderna in.

Men icke. Du kommer bara att kunna höra ena kanalen, eftersom det är stereo i mobilens utgång, sa en expert. Du måste ha en tvåspolig högtalare,  sa en annan förståsigpåare. Och nu började tusenlapparna rulla iväg.

Så jag lämnade tillbaka allt jag köpt och började om från början igen.

radiola-med-ljus-010

Radiola var ett märke som LM Ericsson tillverkade. Det lät förtroendeingivande. När man slog på radion tändes ljuset bakom panelen med radiostationer från hela världen. Det var KV, MV och LV (kortvåg, mellanvåg och långvåg alltså). Men inget UKV (ultrakortvåg) eller FM som vi säger nu. Det kom först på femtiotalet. Tyvärr skulle det inte gå att lyssna på moderna radiokanaler.

Varde ljus

radiola-med-ljus-005

Stämningsbelysning

Till det inbyggda ljuset gick det inte att köpa nya glödlampor. De hade nån gammaldags bajonettfattning som ingen elaffär hade sett. Inte ens hos specialister på gamla radioapparater ute i Sundbyberg hade de reservdelar. Vad göra?

radiolagrejer-005

Jag köpte en modern ljusslinga på Kjell & Co. Den var avklippbar i lagom längd och hade självhäftande tejp på baksidan. Man kan t.o.m. ställa in färgen på ljuset. Inte alls dyr. Smidig lösning verkligen. Den kopplade jag till den gamla strömbrytaren på sidan. Då fick jag i alla fall användning för min nya lödkolv.

Den lille hemmalödaren.

Stockholm – Motala, Stockholm – Motala.

radiola-med-ljus-008

Synd att jag inte kunde få in Radio Luxemburg längre. Inte Hilversum heller trots att jag satte i en extra antenn. Det bara knastrade och lät svagt på nåt för mig okänt språk långt bortifrån. Radion var slut helt enkelt.

Jag fick ge upp

radiolagrejer-008

Nu var eftergiften för den moderna tiden total. Jag köpte en helt komplett Bluetooth-högtalare som det bara var att ansluta trådlöst till telefonen. Omedelbart strömmade skön musik med hygglig bas och diskant ut i rummet. Den gamla radion hade reducerats till en låda som skymmer tekniken.

radiola-inside-1

Här har vi den modena tekniken. Kompakthögtalaren bara ligger därinne. Till strömbrytaren har jag kopplat ett grenuttag där både belysningen och högtalarens laddare är instuckna. Inte så vintage kanske.

Vill du lyssna en snutt? Kolla Vintagemannen på Facebook. Klicka på länken.

Det blev rätt snyggt till slut.

radiola-2016-11-11-oliver-lindkvist-5

Detta fina foto är taget av Oliver Lindkvist (Mitt i…). Resten har jag tagit med mobilen.

Vintageradion är klar. Jordgloben är från mellankrigstiden. Böckerna med de vackra skinnbanden som den står på (kolla i alla inredningsreportage, jordglobar ska stå på böcker numera) är från 1934 och 1950.

Notera även det fina bokomslaget i läder. Ett sånt  hade alla på den tiden när inbundna böcker var dyra och folket köpte häftade böcker (pocketbokens föregångare). Inuti fodralet ligger den utsökta romanen Ormboet av Mauriac. Naturligtvis förstaupplagen på svenska från 1932.

Och självklart står alltihop på ett funkisbord från samma epok.

Ja, så fick du inblick i mitt nostalgiska radioprojekt. Nu strömmar i alla fall Glenn Miller och Andrew Sisters ut ur lådan. Och First Aid Kit. Och Pod-radio. Alla blir lurade och tror att det är på riktigt. – Vilket fint ljud det var i de gamla radioapparaterna, säger de.

Återstår då bara frågan vem man är som håller på såhär, om man är en nörd, connoisseur, snobb eller sprätt. Men det får vi reda ut nån annan gång.

 

 

 

Våra cykelkläder på Bike in Tweed 2016

bit-2016-09-24-5

2016 var ett år då vi körde på samma cyklar som 2015. Vintagemannen på sin ljusgröna Hermes 1944 och VintageQ på sin röda Crescent 1952. Förlåt att jag är så sen att rapportera. Från och med nu ska jag bli en bättre människa.

bike-in-tweed-2016-09-26b-001

New Look 2016: Plisserad kjol från 1953 köpt på Torget 11 i Åhus, och en dräktjacka från samma tid köpt på Old Touch. Hatten är ett lågprisfynd från en av de första vintagemässorna i Stockholm. Röda handskar från Lata Pigan.

bike-in-tweed-2016-005

Denna kostym, är som sydd på Savile Row år 1946, är ett av mina bättre inköp hos Alexander Marchesan. Linnevästen är ett riktigt billigt fynd från Stadsmissionen och slipsen är NOS och kommer från Old Touch. (Jag tror att de har några kvar.) Skorna är Alden Cordovan från Alexanders butik de också. Hatten är en ”Esdsers” som jag hittade i en damvintageaffär i Paris.

bike-in-tweed-2016-012

Det traditionella gruppfotot från Bike in Tweed i Stockholm den 24 september 2016. Det finns outfits som står ut i mängden.

Tack Jeanette Milde för de flesta av bilderna.

Cykla med oss i tweed i september

Den 24 september 2016 är det Bike in Tweed i Stockholm. Lite brådis att anmälas sig alltså.

Vintagemannen

Det är kul. Det här ska du vara med på. Det är dags att anmäla sig till årets stora högtidsdag, då man får åka ut och vädra sina fina cyklar och gamla vintagekläder och fröjdas hela dagen med andra. Det är Bike in Tweed i Stockholm den 24 september och Tweed Ride i Malmö den 3 september. Anmälan är nu öppen, se längre ned.

För oss började det 2013.

Den officiella bilden från 2013. VintageQ har en Crescent från 1936 och en 40-talsdräkt med rävboa. Vintagemannen själv satsade stenhårt på året 1938. En Drott med skärmkråka från 38. En skräddarsydd golfkostym från NK från 38. Den syddes då upp för Generalkonsul Bergsten som tillika var med i golfförbundets styrelse. Homburghatten är en gammal Borsalino. Över axeln hänger en Kodak Jiffy Six-20 som var populär vid den tiden (den producerades 1933-37)

Man kan ha lite olika approach till denna skönhetstävling. Antingen är man…

Visa originalinlägg 704 fler ord

Vintagevandra i fjällen

Lofsdalen 2016-09-02 011

Mot fjällen! En helg i början av september blev Vintagemannen & VintageQ kidnappade av några vänner och bilade upp till Lofsdalen i Härjedalen. Det var vännernas bröllopspresent. Vi hann bara rafsa ihop lite kläder och utrustning. För ett har vi hört; att man måste vara rätt utrustad i fjällen.

Så jag plockade fram två par golfbyxor, både ylle och bomull. Två flanellskjortor. Stickade slipovers och västar. Matchande knästrumpor. Och så några kul detaljer för att piffa upp; bälte, hängslen och stickade slöjdlärarslipsar. Den röda kommer från Klockargårdens Hemslöjd.

Lofsdalen 2016-09-02 053

Sen ska man packa. Då behövs en rejäl och bekväm ryggsäck. Såna där moderna i nylon är bara för mesar.

Fjälloutfit 2016 011

För den lilla korta turen räcker det med en axelväska. Där har man det allra nödvändigaste. En kåsa, en kniv, en termos, något lite att äta och en liten förstärkningströja att ta på när man rastar.

Till skydd mot naturens vilda krafter har man en rejäl anorak (Denna är från OS i S:tMoritz 1948). Och en bra hatt. Det finns olika modeller. På den här turen bar jag en grön Baden-Powell-hatt. Den stod emot regnet bra.

VintageQ bar en modern anorak som bara är 20 år gammal sisådär. Knappt vintage alltså. Men runt halsen hade hon en scarf från Vålådalen på 60-talet. Och handen på hjärtat; är det inte rasterna som är det bästa i fjällen?

Högst upp på toppen av Hoverken, på 1.125 meter, har Mackmyra ett whiskey-lager och en skybar. Där var det vätskekontroll.

För 100 kronor får man komma in i värmen. Då ingår en liten whiskey, en öl eller ett glas vin. Det har man förtjänat om man vandrat ända dit upp.

På kvällarna var det After-Walk. En kväll åt vi middag på Lofsdalens bastuflotte. Där satt vi i solnedgången och spanade upp på whiskeytoppen och undrade hur i allsindar vi orkat  gå ända dit upp och ner igen.

Fjälloutfit 2016 009

Det var egentligen bara en sak som jag aldrig riktigt kunde bestämma mig för. Det var om jag skulle ha STFs manschettknappar eller Skid- & Friluftfrämjandets. Ingen var ju riktigt optimal.

Hoverken & Lofsdalsgården 1956

Tänk om man varit där redan 1956. Då hade man sett Lofsdalen i svart-vitt. Och ingen Skybar var det på Hoverkens topp heller.

Hur man får ett par 30-talsskor att dansa igen.

Min blivande hustru behöver ett par gyllene skor, dock inte sådana som Bröderna Herreys hade, utan ett par som passar till en lång klänning från 1930-40-talen. Hon hittade ett slitet par hos Ateljé Femman i Sollentuna. Men tyvärr, sulorna håller inte att dansa hela natten i. En sån tur att skomakarna hos MANO på Riddargatan finns. Kolla här:

Före och efter

Skorna var rätt slitna. Och att sulorna var utslitna syns kanske inte på bilderna, men VintageQ säger att det inte var nån tvekan när hon provade dem. – Dessa håller inte för en hel fest, sa hon bestämt. Går de att renovera?

Vi gick till MANO Skoservice. – Jo det går nog, sa de, om vi får lite tid.

Innersulan var ganska nedtrampad och gav inte någon svikt längre. Men VintageQ ville inte ha nya sulor. Det skulle lysa för mycket nytt, tyckte hon, så de togs varsamt bort.

Sen skulle främre delen av yttersulan bort. Det som blev kvar ser ju rent äckligt ut. Kan dessa gamla skor verkligen renoveras?

Jodå, limma på en ny sula och låt torka i press. Sen sitter de som berget. När de torkat måste sulan skäras ren.

Nya yttersulor på plats. Nu börjar det arta sig. Det kan nog bli ett par dansskor igen.

Guldskor Mano 2016-04-30 (12)

Nya sulorna färgas in så att ingreppet inte syns.

Guldskor Mano 2016-04-30 (13)

Och så på med nya klackar.

Som jag skrev, de gamla innersulorna skulle vara kvar. Men de har fått svikten tillbaka genom ny kork på undersidan. Nu är det nästan klart.

Sådärja. Det kan man inte tro, att det var ett par bräckliga vrak alldeles nyss. Dansen kan börja.

Guldskor Mano 2016-04-30 (13C

– Får jag lov?

Konststoppning – en bortglömd konst

Ingemar Albertsson 2016-05-01 048

Kan du se var det stora malhålet på mitt vänstra byxben har suttit?

Konststoppning 010

Nu då? Nu har jag gått lite närmare med kameran. Det var ändå cirka 5 X 5 millimeter stort.

Konststoppning 007

Du får en sista chans. Ser du var hålet suttit nu då?

Konststoppning 004

Såhär ser lagningen – konststoppningen – ut från avigsidan. Man plockar trådar inne i kostymen någonstans där det inte syns och dar ut dem. På så vis får man exakt rätt färg och rätt typ av tråd. Inget främmande material används.

Sen börjar det mödosamma arbetet att väva in trådarna från båda hållen, både varpen och inslaget. Det gäller att förstå hur tyget är vävt och sen vara noga med att hitta varje tråds rätta plats. Man behöver en mycket bra belysning och riktiga förstoringsglasögon för att nålen ska hitta rätt med varje tråd. En speciell pincett behövs också. Utan den är det omöjligt.

Här satt hålet

Konststoppning 008

Här vid spetsen har det stora hålet suttit. Man kan knappt se det. Det är lättare att upptäcka om man stryker med fingrarna över tyget. Då känner man en liten upphöjning.

Konststopp 002

Hålet satt mitt i pressvecket. Visst är det snyggt lagat?

Ingemar Albertsson 2016-04-20 (2)

Vår konststoppare Judith är fantastisk. På håll ser man absolut ingenting. Den här kostymen hade tolv större och mindre hål som hon har lagat.

Kostymen har jag köpt hos A.Marchesan på Odengatan 74. En av världens bästa vintageaffärer. Den är sydd åt Major Tabor 1947. I etiketten står det Oakers Inc. West & Son, 31 Savile Row. Men jag hittar ingen information om det skrädderiet på den berömda skräddargatan i London.

– Det är lättare att laga ett mönstrat tyg, säger Judith. Man ser bättre hur tyget är vävt när det är mönstrat.Då syns inte skiftningarna på ytan lika mycket. På ett tunt enfärgat tyg är det nästan omöjligt att höra en osynlig konststoppning.

Kan du se var hålet satt på den här enfärgade engelska kostymbyxan?

Konststoppning (1)

Konststoppning (2)

Jo det syns, om man letar efter det, men man tänker inte på det till vardags. Hålet satt mitt i pressvecket på den här kostymen också. Det är nog ganska vanligt att malen trivs just där. Det är ofta två veck, dels själva pressvecket, dels vecket när byxan hänger på en galge. Mums för en liten larv.

Konststopp Blå 002

Kolla avigsidan. Så här pilligt är det att väva trådarna rätt.

Det går knappt att se lagningen på lite håll.

Judiths syateljé

Judith Kelemen har sin syatelje på Skeppargatan 74 i Stockholm. Vintagemannen kan verkligen rekommendera henne. Hon har både konststoppat och gjort andra avancerade vintage-reparationer åt mig och min fru.

Judits syatelje (1)

VintageQ till vänster och Judith till höger. Här gör hon om en 36:a till en 38:a. Hon lade ut, ändrade vecken och sänkte midjan i en femtiotalsklänning.

 

Cykla med oss i tweed i september

Det är kul. Det här ska du vara med på. Det är dags att anmäla sig till årets stora högtidsdag, då man får åka ut och vädra sina fina cyklar och gamla vintagekläder och fröjdas hela dagen med andra. Det är Bike in Tweed i Stockholm den 24 september och Tweed Ride i Malmö den 3 september. Anmälan är nu öppen, se längre ned.

För oss började det 2013.

Den officiella bilden från 2013. VintageQ har en Crescent från 1936 och en 40-talsdräkt med rävboa. Vintagemannen själv satsade stenhårt på året 1938. En Drott med skärmkråka från 38. En skräddarsydd golfkostym från NK från 38. Den syddes då upp för Generalkonsul Bergsten som tillika var med i golfförbundets styrelse. Homburghatten är en gammal Borsalino. Över axeln hänger en Kodak Jiffy Six-20 som var populär vid den tiden (den producerades 1933-37)

Man kan ha lite olika approach till denna skönhetstävling. Antingen är man lite cool och fixar fram en gammal hoj, köper en tweedkavaj på loppis och en begagnad hatt eller keps. Vill man göra det aningen lite fränare köper man ett par rutiga knästrumpor också och pular ner byxorna i dem. De flesta satsar inte så mycket mer.

Eller så är man som Vintagemannen. Då är det lite mer skön-hets. Han börjar förbereda sin cykel och planera sin outfit flera månader i förväg för att få till ett så tidtypiskt ekipage som möjligt. Då blir VintageQ så trött på honom.

Kungsgatan 1

Dieter Funkelius tagit massor av fina bilder som finns upplagga på nätet. Den här t.ex. Klicka här så och på de länkar som du hittar på den sajten så kan du se hur vi for fram i olika delar av Stockholm 2013.

Det är absolut ingen hets och hastighetstävling. Tvärt om. Som en lång kortege far man fram genom stan. 150 snyggt klädda vintagecyklister som väcker uppmärksamhet. Man bärs fram av folkets jubel hela vägen. Sträckan brukar vara 15-17 km med flera raster.

En skärmkråka fanns nästan på alla cyklar på 1930-40-talen. De är nu heta samlarobjekt. En cykel kan du nog hitta för ett par hundralappar, men kråkan kan kosta tusenlappen på Tradera. Crescents skärmmärke är ganska vanligt, medan Drotts är en raritet.

Mål 1

Vi var omåttligt stolta när vi redan första året fick mottaga folkets jubel och pris för bästa parekipage – ett par strumpor.

2014 var VintageQ den vackraste av alla

Bike in tweed 2014 066

Hon fick pris som bäst klädda dam 2014. Vintagemannen var både stolt och avundsjuk.

VintageQ har samma cykel som förra året. Men nu till en 50-talsdräkt med matchande hatt. Slipsen och krokodilväskan var också väl koordinerade.

Både 2013 och 2014 startade kortegen i Kungsträdgården. 2013 var det målgång i Stadsmuseet på Södermalm. 2104 var målet i Arkitekturmuseet ArkDes på Skeppsholmen, som då hade en fantastisk cykelutställning.

Samling och fotografering i Kungsan.

Vintagemannen hade 2014 en lite modernare Crescent från 1956 (notera att kråkan nu är borta) och en AW Bauer-kostym från 1953. Den var uppsydd åt doktor Grotte, Sveriges första barnkirurg på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Det ger Vintagemannen en stor glädje att hitta en lite risig hoj och försöka få fason på den. Inte så att han kromar om alla blanka delar och plockar ner navet i atomer. Men med lite olja och puts och skruvning och lagning här och där kan en rishög bli rätt fin efter några timmar i garaget. Och inte är det lika dyrt som att ha en veteranbil.  Vad man än skaffar för reservdelar är det inte dyrare än att tanka bilen en gång. Ett tips har jag dock. Åk till Biltema och köp ett cykelmekarställ. Arbetsmiljön vinner enormt på det.

 2015 körde vi lite grevlig stil

 Den officiella bilden 2015. Nu var starten vid Kgl. Slottet och målgång i själva…

Åter igen dags för nya cyklar och nya outfits. Vintagemannen har ett par gamla golfbyxor i tweed och en skräddarsydd sportjacka från Berin 1936, beställd av en greve som satt i den tyska Förbundsdagen. Kängorna är nytillverkade medan hatten en rejäl Habig från Wien på fyrtiotalet. Vintagemannen håller sig till cyklar från Lindblads och Nymans fabriker. Detta år en Hermes från 1944 som han köpte av en annan deltagare i BiT året innan. Notera stänkskyddet på generatorn och den fina franska styrstångsväskan.

VintageQ hade skaffat sig en ny Crescent. Denna läckra röda skapelse är från 1952. Har det någonsin gjorts en vackrare cykel?  Den var en riktig rosthög när vi fann den. Men nu glänser den. Hennes outfit är minsann lika fin. En äkta Ripsa-kjol från tidigt 50-tal. Ni minns väl grevinnan Ebba von Eckermanns exklusiva handvävda plagg från Ripsa i Södermanland? 50-talskavajen är från Norrköpings snorkigaste damekipering; TeWeBe och hatten i kanin har hon hittat på en loppis i Lausanne.

Målgången 2015 var magnifik inne i självaste Nordiska Museets stora festhall. En swingorkester spelade, drycker flödade och priser utdelades (till helt andra personer den här gången dock). Där skulle ni varit med.

Klicka här om du vill se fler bilder från 2015. Det är huvudsponsorn Hendricks Gin som lagt ut en film på  Youtube. Och klicka här så hittar du fler stillbilder.

Visst verkar det kul. Häng med oss i höst.

BiT 2015-05-03 013BiT 2015-05-03 001

Bilder från TV-programmet Club Cykel den 3 maj 2015

 Anmäl dig nu! Klicka här.

Stockholm 24 september                    Malmö 3 september

12032215_900801323322880_2050175921121702493_n

Good bye!

Det behöver inte kosta skjortan att vara utarmad

Vintagemannen har, precis som apan, långa armar. Det är ett litet helsicke att hitta skjortor på second hand som har extra lång ärm. Ibland får jag köpa skjortan ett nummer för stor i halsen. Eller så får jag gå med för korta skjortärmar som inte sticker ner under kavajen. I hate it!

French cuffs (2)

Fiffigt med dubbla knapphål så att man kan reglera ärmlängden.

En lösning är att köpa en skjorta med dubbelvikt fransk manschett och köra med den helt nedvikt. Inte så snyggt. Ibland går jag till skräddaren och ber honom sy ett extra knapphål lite längre ned på den inre delen av manschetten. Det ser okej ut när man har kavajen på. Här ovan ser du en skjorta som har den finessen inbyggd från början.

Ett annat problem är fasonen på kragen.

Vintagemannen gillar verkligen inte de där breda cut-away-kragarna som kräver en jättestor slipknut. Jag skulle aldrig gå ut i något sånt.

Ströms 1936 (4)

Jag letar efter skjortor med smala kragar. Helst sådana där kragsnibben är lite extra spetsig, precis som de var på 1930- och 40-talen. Det hittar man i stort sett bara på gamla vintageskjortor med löskragar.

Löskragar 1940-tal (1)

Såhär ska en snygg krage se ut. Låg och spetsig. Och till den en smal slipsknut. Gärna upplyft med en kragnål av något slag.

Men nu finns det en ny lösning: A.Marchesans måttsydda skjortor i vintagestil

Marchesan-skjorta 009

– Det som är unikt med våra skjortor är kragarna som vi själva tagit fram, berättar Alexander Marchesan. De är kopior av gamla löskragar som är svåra att få tag på i vanliga fall. De här skjortorna fungerar jättebra om man vill hitta en skjorta som passar en viss vintagestil. Även färgskalan är hämtad från första halvan av 1900-talet.

A.Marchesan 2016-01-27 036

Det finns över tusen tyger att välja bland. Sen får du välja krage i olika modell och styvhet, manschett, pärlemorknappar, fickor, etc.

Det är inte skräddarsytt, utan måttbeställt. Du börjar med att prova ut den grundmodell som passar dig bäst. Sen börjar ni göra små justeringar; två centimeter smalare över ryggen, två centimeter längre ärmar, en centimeter här eller där, tills du själv är nöjd. Gissa var Vintagemannen lade till några centimeter?

Marchesan-skjorta 005

Här valde jag den lilla spetsiga kragen.

Skjortorna tillverkas sedan i Pescara, i ett litet skjortmakeri på Italiens östkust. Det tar ungefär en månad efter det att beställningen gått iväg.

Det här låter dyrt, kanske du tänker. Men priserna är helt normala för klassiska finskjortor. En vanlig standardskjorta från Eton kostar mellan 1200 – 1700 kr i deras webshop. Här kostar de flesta skjortorna mellan 1.500 – 2.000 kr, och det finns några tyger som är ännu lite dyrare. Det kan väl knappast betraktas som dyrt för en måttsydd personlig skjorta i vintagestil, med hög kvalitet i både tyg och sömnad, äkta pärlemorknappar och mycket som är handsytt.

Vill du ha en vanlig traditionell businesskjorta så går det naturligtvis bra det också. Man behöver inte vara vintagenörd.

Marchesan-skjorta 018

Där satt den! En nytillverkad 40-talsskjorta till den engelska vintagekostymen från krigsåren.

När kvalitet lyser igenom – Bohus Stickning

Emma Jacobsson, landshövdingskan i Göteborg, visste hur viktigt det var att hålla högsta kvalitet rakt igenom när hon drev sitt livsverk – Bohus Stickning åren 1939-69.

Bohus Stickning Nord Mus 2016-02-24 (7)

Viveka Overland i en tröja i ett av de mest populära mönstren från 60-talet – Stora spetskragen av Karin Ivarsson.

Det fick jag lära mig igår kväll på Nordiska Museet. Viveka Overland höll en lysande föreläsning om Bohus Sticknings ärorika historia. Den som började som nödhjälpsarbete och slutade som lyxvarumärke. Och vars alster nu är skitdyra på vintagemarknaden.

Bohus Stickning Nord Mus 2016-02-24 (2)

Vi var ett par män i publiken samt 200 stickande kvinnor. Det kändes som Långa Farbrorn och Småtanterna.

Anne-Marie 2012-10-27 007

Hustrun har också en kofta från 1940-talet som hon hittat på Epok vid Odenplan. Jag undrar vad Emma Jacobsson skrev på sina små lappar om kvaliteten på den här stickerskan arbete.

Tack vare de höga kvalitetskraven lever Bohus stickning än

Ulla Häglund skrev den första boken 1980. Den kom i ny upplaga 1999. Och förra året, 2015 kom Viveka Overlands nya bok Bohus Stickning på nytt.

Vi fick lära oss om fattiga och svältande stenhuggarhustrur från norra Bohuslän på 1930-talet. Och om hur landshövdingskan Emma Jacobsson och andra driftiga kvinnor startade med stickning som nödhjälpsarbete i hemmen. De designade. De köpte in ull av bästa kvalitet. De hittade ett spinneri. De färgade. De byggde upp ullsortering och lager i landshövdingeresidenset i Göteborg. De utbildade stickerskor och hade som mest 870 kvinnor i arbete 1947. De marknadsförde och sålde i fina butiker.

Och de tummade inte på kvalitén. Varje färdigt plagg betygssattes.

Bohus stickning på nytt 2015 (3)

Mönsterritningar. På baksidan finns en skiss på modellen. Sätt igång.

Stickerskorna fick en påse garn i rätt färger, ett kort med detaljer på hur mönstret skulle se ut och en skiss på plagget. Sen var det upp till stickerskan att tolka anvisningarna och någon månad senare leverera. De kunde få c:a 25-30 kr i ersättning beroende på hur bra arbete de utfört. Materialet kostade runt 20 kr och i butik fick sedan fina och prominenta kunder betala hela 75 kr.

På sextiotalet fick en stickerska runt 50 kr och butikspriset var 150 – 200 kr. Det var mycket på sin tid. Men så såldes koftor, vantar och mössor på egn avdelningar med flått exponering på NK i Stockholm och Gillblads och Ferdinand Lundqvists i Göteborg. Samt på Amerikabåtarna och i USA.

Dåtidens kändisar bland kunderna

Bohus stickning på nytt 2015 (6)

Dåtida storheter som Ingrid Bergman, Barbro Alving, prinsessan Grace av Monaco, Birgit Cullberg och hela sovjetfamiljen Chrustjev gick omkring i de exklusiva tröjorna och koftorna. (Bilduppslag ur boken Bohus Stickning på nytt, 2015)

Bohus stickning på nytt 2015 (2)

Mönstren utvecklades från de tjockare och mer folkloristiska plaggen på 1940 och 50-talen till de mera skira tonerna från 60-talet. De senare koftorna var också mjukare kvalitén då de var gjorda av ull från angorakaniner till 70 %.

Om du går in på Digitaltarkiv och söker på Bohus stickning så hittar du 244 fina bilder på koftor, tröjor, vantar och mössor, men också på mönsterritningar och färdiga stickpaket.

Kompis med Josef Frank

Emma Jacobsson var född i Wien i en judisk familj och familjen umgicks där med hela den kulturella gräddan där storheter som Josef Frank och Sigmund Freud ingick. Hon broderade och levererade åt Wiener Werkstätte och det var väl där hon lärde sig att endast högsta kvalitet är gott nog. Under doktorandstudier i botanik i Berlin på 1910-talet träffade hon en svensk filosofistuderande – Malte Jacobsson – som 1934 blev landshövding i Göteborg.

När Viveka Overland talat färdigt rusade vi alla fram för att tumma på de tröjor hon tagit med sig. Dessa är från samlingarna i Bohusläns museum. Men om du vill ha en egen tröja – och är duktig på att sticka – så säljs fortfarande färdiga stickpaket med garn. Annars får du börja leta på second handmarknaden. Det finns inga nya färdiga koftor att köpa.

Bohus Stickning Nord Mus 2016-02-24 (9)

 I början av 40-talet stickades det mycket mössor och vantar. Den här är väl kul? Men det är tröjor och koftor som gjort Bohus Stickning berömda.

Det lär ha tillverkats ett fåtal herrtröjor genom åren också. Men en sån får man nog leta länge efter. Vintagemannen håller ögonen vidöppna. Hjälp mig att leta.