All glädje utan rotmos är konstlad glädje

Jag och Lennart avnjöt en klassisk grosshandlarmiddag på restaurang Pelikan igår kväll. Det är verkligen en kvalitetskrog där tiden stått stilla. Vilken klassisk miljö, ursprungligen från 1904, i alla fall i stora skänksalen (numera finns det en modern bar till vänster också, men det är inte något för en vintageman). På menyn finns en grosshandlarmiddag. Den valde vi. Ordet skrovmål är bara förnamnet. Hör här:

Vi började kvällen som det anstår en grosshandlare – med en rejäl grogg. Eau-de-vie och sockerdricka förstås. Det var bara att blanda till den styrka man önskade själv.

Gubbröra på kavring var förrätten. En extra poäng var det brynta smöret som den simmade i. En mättande start. Jättegott och jättemycket, kändes det. Hur ska vi orka fortsätta i den här stilen? Jodå, det gick.

Till gubbröran serverades iskall snaps från Ålborg i små jungfrur och en kall och god lager.

Sen kom kvällens höjdpunkt – rotmos och fläsklägg. Sådär mört och långkokt så att köttet bara faller av benet när man börjar pilla i den varma delikatessen. Tre sorters god senap till. Och rotmos naturligtvis.

Det var örebrosonen och skriftställaren Torsten Ehrenmark som myntade det klassiska ordspråket; ”All glädje utan rotmos är konstlad glädje”. Så sant, och visst har det varit en ledstjärna för mig i hela mitt liv. När jag gifte mig för första gången 1974 fick vi 50 kg kålrötter i lysningspresent av några goda vänner.

Nu får jag knäppa upp västen, tänkte jag. Men icke. Det låter som om det var mycket mat. Men inte för mycket.

Så var det dags för desserten. Som tur var serverades det inte lättbränd crème brulée eller en mäktig äppelkaka med vaniljsås – bara några små chokladpraliner. Men nog hade det varit trevligt med något mer traditionellt en sån här kväll. Lennart och jag enades om att en skiva rulltårta med en klick vispgrädde och ett hallon på toppen skulle ha varit toppen till bryggkaffet.

-Vad önskar herrarna som avec? frågade den trevliga personalen. De var mycket trevliga och gav en av oss komplimanger för sin klädsel. Mig blygsamhet förbjuder mig att säga vem det var.

Vi bestämde oss för en brun årgångsrom som avec. Det är underskattat. Mycket njutbart. Lite mitt emellan punsch och konjak i smaken. Kan rekommenderas, inte bara till en grosshandlarafton.

Det blev en verklig helkväll. Vi var på Pelikan från klockan sex till halv tolv och var de sista som lämnade matsalen.

Två gamla grosshandlare redo att nöjda och glada vingla hem i Stockholmsnatten. God mat, rikligt med sprit och ett gott samtal. Tack Lennart för en trevlig kväll.

(Vintagemannen i en skräddarsydd kostym från skräddaren G.A. Stedt i Avesta 1946.)

.